fredag 31 december 2010

Gott nytt år!

För första gången på många år blir det ett riktigt lugnt nyårsfirande. Bara vi två (tre) och en trerätters middag. Lite alkoholfri skumpa vid tolvslaget - om jag orkar håla mig vaken tills dess, jag har blivit extremt kvällstrött - och bara mys. Fast vi skippar mysbyxorna, lite fin vill jag ändå känna mig.

Årets sista dag började vi genom att sova riktigt länge. Därefter åt vi frukost och åkte sedan ner för att kolla in sylvesterloppet. Martin hade lite funderingar på att springa, men eftersom vi sov så länge så blev det inget. Jag avundades alla som slirade runt i snön och hejade på Eva som sprang på en supertid! Någon gång ska jag också bli sådär häftigt snabb.


Min nya kompis!

Snart är det dags att börja fixa sig själv och all mat, men först ska jag leka lite med min nya kompis som jag fick i julklapp igår. Martin får sköta springandet idag, jag tar mitt imorgon. Bästa starten på 2011. Gott nytt år!

torsdag 30 december 2010

Magkoll

Idag har jag varit hos barnmorskan för sista gången här i Göteborg. Hon konstaterade att magen växer som den ska (Trots att jag, och flera med mig, tycker den ser liten ut..), att alla mina världen är jättebra och att bäbisen ligger med huvudet nedåt och ryggen åt min vänstra sida precis som jag misstänkte. Nästa koll sker i Stockholm, bara drygt två veckor kvar till flytt nu!En annan bra grej är att Martin kommer om någon timme och att jag får ha honom här i över en vecka! Något som inte är lika bra är gravidyogadvd´n jag köpte för några månader sedan. Nu har jag testat samtliga delar av olika längd och jag tål verkligen inte människan som pratar. Jag kan inte koncentrera mig när jag hela tiden irriterar mig på ordningen på övningarna, på de konstiga flödena eller det icke existerande flowet. Menmen, man kan inte gilla allt och alla. Det är bara att köra på egen hand samt försöka tajma in pass på gymmet om/när det går. Men, nu ska jag göra te och invänta min Martin.

onsdag 29 december 2010

Var är krämporna?

Medan jag sprang imorse funderade jag över det här med graviditetskrämpor. Med risk för att få äta upp det här och snart drabbas av allt man kan tänka sig resten av graviditeten, få en förfärlig förlossning och drabbas av allt man kan tänka sig vid en eventuell andra graviditet, konstaterade jag att jag inte har märkt något av det där. I böcker och tidingar läser jag om halsbränna, förstoppning och ryggont. Om sömnsvårigheter, svårt att andas och återbråck både här och där. Jag måste vara otroligt lyckligt lottad för jag känner verkligen inte igen mig i de där beskrivningarna. Det är klart att jag blir lite mer andfådd än vanligt av att gå i trappor och det är klart att jag är trött i ryggen och benen på kvällarna (Men jag tror mycket av det beror just på att jag har ett såpass fysiskt jobb och att jag inte hade känt av det lika mycket om jag haft möjlighet att sitta ner mer.). Och visst var jag förlamande trött, hade ont i brösten och fick stå ut med pyttepyttelite illamående precis i början. Men i övrigt märker jag ingenting! Jo, en blodåder på ena låret har blivit lite stor och jag vaknar ibland på natten och har svårt att sova. Men det är faktiskt bara småsaker i sammanhanget. Inte ens några cravings har jag. Det hade ju annars varit lite festligt. (Såvida det inte var okontrollerbara sug efter kött, lök, tomat eller annat jag ogillar förstås.) Tack för det. Nu är det bara att hoppas på att jag inte får äta upp det här då..

tisdag 28 december 2010

Bäbisshopping med mera

Back to vardag idag. Men helgslöheten har hållit i sig och jag kom inte upp för någon springning imorse. Det var i och för sig dömt att misslyckas redan från början då jag kom hem sent och inte somnade i tid för att gå upp klockan sex. I vanliga fall klarar jag mig utmärkt på sju timmars sömn, det är till och med mer optimalt för mig än åtta, men nu vill kroppen visst helst ha mer än åtta för att vara glad. Bästa att bunkra upp inför kommande brist liksom..

Efter jobbet är jag som bekant numer alldeles för trött för att ens orka tänka ordet träning. Men lite piggare än vanligt kände jag mig nog idag ändå. Flera dagars ledighet är nog bra för gravidkroppen. Hur som helst var jag iallafall tillräckligt pigg för att orka shoppa bäbissaker. Först lite kläder på Hm och därefter lite säng- och skötbordsgrejer på Ikea. Där tog dock energin totalslut och det fick bli pizzeriapizza till middag. Inte godaste maten jag vet, men mätt blev jag iallafall.

Jag har även hunnit rensa tårkanalerna lite. Jag gråter för typ allt och sport är definitivt inte ett undantag. Os-krönika är kalas för min ögonrengöring. Nu är dock kvällen snart slut för idag ska jag lägga mig i tid. Imorn ska jag och bäbisen nämligen upp och springa innan jobbet. Bara 11 jobbdagar kvar nu. Det känns konstigt, skönt och tråkigt på samma gång.

måndag 27 december 2010

Snart slut, snart nytt

Nu är det snart ett nytt år, men eftersom jag redan har både summerat säsongen 2010 och blickat framåt mot säsongen 2011 så kommer inget årsbokslut i denna blogg. Men konstatera att 2010 har varit ett omtumlande år kan jag iallafall göra. Från att så smått börjat inse att det trots allt är vi två som är menade för varandra, till att oväntat men glädjande vänta på bäbis, köpa lägenhet och snart få vara tillsammans för alltid. Livet går i vågar, ibland snabbt, ibland långsamt, Just nu snabbt, fast ändå inte. Jag ser fram emot 2011.

I högermarginalen brukar jag vid årets början sätta upp lite punkter som jag vill uppnå året som kommer. Fem av åtta har jag kunnat bocka av trots att året blev lite mera omtumlande än jag hade trott. Fem och ett halvt mål om man vill vara snäll - Stockholm marathon sprangs PÅ 3:30, men inte UNDER som var målet. En punkt jag är stolt över att kunna bocka av även detta år är målet att vara skadefri. För mig som är min egen tränare (och numer även en annans) känns detta otroligt viktigt. Enligt mig har du (oftast, det finns såklart olyckliga omständigheter som att du exempelvis kan ramla och bryta ett ben eller liknande) gjort något fel i din träning när du blir skadad. (Mat, vila, sömn etc inräknat.) Övriga avbockade punkter är jag såklart också nöjd över att ha utfört. Resten tar jag nästa år.

Jaha, nu blev ju det här lite av ett bokslut även fast det inte var meningen. Så kan det gå när fingrarna skriver av sig själva och tankarna flyger iväg. Men lite bonus är ju aldrig fel.

söndag 26 december 2010

Längdskidåkning

Senast jag åkte längdskidor, vilket var nästan tio år sedan, lovade jag mig själv att aldrig mer stå på ett par sådana. Jag som spenderade vinterns flesta dagar i ett par slalompjäxor och med betydligt stabilare skidor under fötterna tyckte att det var lite ostadigt att ta sig fram på de där långa och smala skidorna utan stålkanter. Dessutom hade jag alltid så dåligt glid jämfört med andra. Även om jag kämpade dubbelt så hårt så kom jag liksom inte framåt lika fort. Så efter treans skidtävling (I gymnasiet körde vi en variant av den riktiga klassikern.) bestämde jag mig för att nu får det vara färdigåkt på de där skidorna.



För ett par år sedan bestämde jag mig dock för att genomföra en klassiker (Jag väntar desvärre fortfarande på att få tillräckligt med pengar för att kunna göra det) och således måste det där löftet brytas. Nu har det gått ett par år sedan det där beslutet fattades, men idag var visst dagen för löftesbrytning. Med en utrustning som är nästan dubbelt så gammal som mina år utan längdskidor och med ett par alldeles för korta stavar skidade jag fram tillsammans med mamma. Om jag får säga det själv så gick det riktigt bra. Jag kanske inte har den bästa tekniken och det gick verkligen inte snabbt, men jag ramlade iallafall inte. Nu var det visserligen helt platt eftersom vi åkte på sjön (Dumt att utmana ödet genom att behöva åka uppför och nedför med mina vingliga ben när jag har ytterligare en persons hälsa att ta hänsyn till.), vilket måhända kan ha något med saken att göra, men ändå. Träningsvärk lär jag dock ha imorgon, men det är väl sådant man får tåla. Huvudsaken är att jag trots allt tyckte det var riktigt roligt att åka! Till och med så roligt att jag vill köpa mig lite utrustning. Fast det får nog vänta tills nästa vinter. Jag kanske bör hålla mig till mindre riskabla aktiviteter när graviditeten snart går in i sitt slutskede.

lördag 25 december 2010

Juldag



Idag har jag tagit träningsledigt. Slappande delux, julmustdrickande och igenomgående av gamla (en del ända från åttiotalet, men det mesta från början av tvåtusentalet) kläder och andra tillbehör till bäbisar är det istället som gäller. Jag är rätt så kräsen både vad gäller färg och form men lite användbart har jag iallafall plockat på mig. Fast vi har faktiskt hunnit med en skogspromenad med vovvarna också. Jag är ingen promenadmänniska och har liksom inte tålamod att vara ute och gå. Fast med vovvar som sällskap - och jag antar att det är lite på samma sätt med en barnvagn - kan det faktiskt vara riktigt mysigt. Kallt idag dock, men det var skönt att få andas lite skogsluft. Ikväll blir det reunion med lite vänner. Utgången skippar vi dock i år. För första gången. Nu är vi gamla på riktigt.

fredag 24 december 2010

God jul!

video

Traditioner är till för att följas. Även om det är tjugofyra minusgrader ute och vecka 33 inleds just denna dag. Jag tror det här var den kallaste springtur jag varit med om. Känns bra att få sätta lite rekord även om magen är stor och tempot knappt liknar spring. Fast jag hade väl inte ens i min vildaste fantasi trott att jag skulle få julaftonsjogga detta år. I vecka 33! Fast jag kanske bara har underskattat min kropp, som så många gånger förr. Men oavsett så är jag glad över att jag kan. Det blev inte så långt och det gick inte så snabbt. Jogg varvat med promenad i en halvtimme. Frost i håret. Frost i ögonfransarna. Vitt, kallt, oerhört fint. Jag önskar att alla fick uppleva det här. God jul!

onsdag 22 december 2010

Det är på morgonen det händer

Numer börjar det bli ganska påfrestande att jobba och jag är nästan helt slut när jag kommer hem. Benen och ryggen tycker att de borde få spendera dagarna lite mer sittande istället för konstant stående, gående och knäböjande. Träning är av förklarliga skäl inte det allra första jag kommer att tänka på när jag äntligen får komma hem och sätta mig ner. Därför kommer det under de fjorton jobbdagar jag har kvar att få tränas på morgonen. Kanske inte riktigt varje morgon såklart, men ganska många av dem. Igår sprangs det, idag gymmades det. (Och imorgon yogas det.) Jag fokuserade mest på ryggen som behöver vara stark för att orka med, men även en hel del på axlarna som behöver vara starka om de ska orka bära runt på några kilo bäbis. Benen fick följa med lite som bonus, de behöver ju vara starka typ jämt, speciellt i vår när jag ska börja samla kilometrar igen och såsmåningom bocka av nya mål och tider. Lite kettlebellövningar, lite kinesisdragande och lite skivstångstränande. Plus den där korsryggmaskinen. Jag ogillar maskiner (Förutom dragmaskiner av olika slag (exempelvis kinesisen)) starkt, men det är svårt att hitta bra övningar för att stärka upp ländryggen nu när jag inte kan ligga på mage, och den där maskinen tar riktigt bra just precis där jag behöver det som mest. I övrigt bojkottar jag maskiner. Nu ska jag slå in paket, diska, kolla om det kanske går att tvätta, packa och sen äntligen få sova. En dags jobb kvar innan Värmland och jul!

tisdag 21 december 2010

Snö är mitt rätta element

En vecka sedan sista springet. Alldeles för länge men det är bra, då får jag vänja mig vid hur det kommer kännas om ett tag och veckor (månader?) framöver. Sist lite småkänningar i bäckenområdet, idag var jag nästan nervös över att behöva ta farväl. Tassade iväg i tretton minusgrader och hårt packad snö. Lite flingor yrande i luften. Två minuter gång till att börja med, sedan sju minuter jogg. Första etappen kändes det som om jag sprang på moln, som om tio extrakilon inte alls fanns där. Andra etappen lite håll. Tredje etappen ren eufori, nästan som den här gången, och den fjärde ungefär den samma förutom lite håll igen. Glädje. På sista etappen blev det dessutom nio minuter spring eftersom jag var så nära dörren. Totalt trettio minuter jogg, åtta minuter gång. En helt perfekt fördelning i vecka trettiotvå. Inga känningar, inget farväl den här gången.

söndag 19 december 2010

Tiden rusar framåt


Lite plankstående bland flyttkartongerna.

Jag hade tänkt att jag skulle få snöspringa i helgen, men tiden går visst lite snabbare än vad jag räknat med. En liten upptäcktsfärd genom mitt kommande hemområde hade suttit fint. Martin svär över snön som fallit konstant sedan jag kom hit, jag bara ler. Jag kan visserligen hålla med honom om att det blir segare att springa, men med rätt inställning går det ju hur bra som helst (Fast sådär får jag inte säga till honom för då blir han lite sur :) ). Men som sagt, att fixa och dona, åka på Ikea-besök och annat som hör flyttande till, tar visst mer tid än jag räknat med så det blev inget snöspring just denna helg. I väntan på en hemleverans från ovanstående varuhus roade jag mig dock lite med mitt gummiband. Lite lättare styrketräning för i stort sett hela kroppen lyckades jag få till. Och avslutar man med lite planka känns passet genast mera jobbigt.

lördag 18 december 2010

Om en månad bor jag här

Tro det eller ej, men tåget var endast sjutton minuter försenat igår kväll, så strax efter midnatt rullade jag in i staden som snart är mitt hem. Vitt och fint överallt. Inte isgata och smutsig, hård, halvt bortregnad snö som sedan frusit igen som i Göteborg. Ok, nu var jag lite orättvis, jag älskar Göteborg, men vädret är inte en av dess fördelar.

Tunnelbana åt andra hållet än vad jag brukar. Sedan en buss, men till min glädje märkte jag att det inte borde ta alls många minuter att gå. In en tom och stökig lägenhet som kommer få vara rätt så tom och stökig i ytterligare en månad. Men en sovplats, en dator och en soffa finns iallafall. Och värme och kärlek. Om en månad bor jag här på riktigt.

torsdag 16 december 2010

En rolig nyhet


Nya jogg.se

Någon gång i sensomras fick jag frågan om jag ville vara med i ett nytt projekt som jogg.se skulle starta. Efter att ha blivit bjuden på vegolunch av en av de superhärliga grundarna till siten och fått höra mer om vad detta projekt egentligen innebar fanns inte så många andra alternativ än att tacka ja! Jättekul och spännande var vad det lät som, och nu så här i efterhand när jag fått träffa övriga delar av redaktion och produktion är jag ännu mera övertygad om att det här är helt rätt för mig. Jag kommer få ägna mig "lite mer på riktigt" åt en av de sakerna jag gillar mest, att skriva.

Efter lite hemlighetsmakeri och mycket slit (kanske inte så mycket av just mig då, men desto mer av flera andra tappra själar) var det idag äntligen dags att presentera resultatet. Välkommen till nya jogg.se!

Nu har jag önskat låt..

.. och därmed bidragit med en liten peng till musikhjälpens insamling "Barn är inte till salu".



Det blev denna fina. Lyssna här istället, ljudet i filmen gör den inte rättvisa. Sedan går du in och önskar en låt du med.

onsdag 15 december 2010

Sista armyn på ett tag


Trött efter army för nästan ett år sedan. Coolt att kunna ligga på mage, det var ett tag sedan jag gjorde det :)

Ja nu har jag ju inte kört särskilt mycket själv de senaste gångerna, men det känns ändå lite sorgligt att veta att det inte blir någon army på ett tag. Varken som instruktör eller som tränande. När jag får tillfälle att instruera nästa gång vet jag faktiskt inte eftersom army i nuläget inte finns på Sportlife Stockholm där jag antagligen kommer börja så småningom. Kanske fixar jag ihop en egen "kurs". Jag skulle även vilja köra själv så kanske får jag börja köra NMT tillsammans med Mia? Vi får se. I vilket fall så är det alltid lika roligt att se hur mina deltgare kämpar och kämpar och hela tiden pushar sig lite längre än de egentligen orkar. Jag kommer sakna dem och jag hoppas att de får möjlighet att fortsätta kämpa även i vår, även om det inte är för just mig. Som vanligt blev jag även grymt avundsjuk på dem som kan och får bli sådär härligt spytrötta! Jag längtar tills även jag kan och får!

tisdag 14 december 2010

Tyckasyndommigkväll

Jag halvligger i soffan och tycker riktigt synd om mig själv. Sådär synd om man bara kan tycka om just sig själv. Egentligen är det ju inte alls synd om mig men ibland känns det liksom bra att tycka lite synd om sig själv. Någon måste ju göra det. Tusen saker som snurrar i huvudet. Både viktiga saker, halvviktiga saker och totalt oviktiga saker. Den sista kategorin är ganska dum och meningslös att fundera över, men ibland blir det så ändå. Saker man ser, saker man hör. Saker man läser och vips så finns det saker att fundera över. Att irritera sig på. Dessutom är jag trött, riktigt trött. Och fötterna värker och benen är stumma. Ryggen är också lite trött. Just nu märks det att jag har en klump på magen och x antal bonuskilon. Men sådant är dumt att klaga över, så jag klagar inte. Jag tycker bara lite synd om mig själv just nu. Just för att idag är just en sådan dag.

(Fast när jag tänker på att jag fick springa ännu en gång i morse, att det bor en bäbis i min mage, att jag får flytta och bli hel igen om en månad och att jag får bli det för en helg om bara ett par dagar tycker jag lite mindre synd om mig själv.)

Kallt och halt

En kall och hal spring/promenadrunda började jag min tisdag med. Samma taktik som i söndags (2min gång, 8min jogg) men jag nöjde mig med 5,5km. Det är en lagom morgontur som tjockis. Jag tror det blev i längsta laget i söndags för jag hade lite känningar runt bäckenet på kvällen efteråt. De få rundor jag har kvar kommer därför få bli kortare. Idag känns allt dock finfint, men eftersom jag sov så dåligt i natt börjar jag redan bli trött. Jag vaknade vid tretiden och låg sedan mest och vände och vred mig fram till klockan sex. Små korta sovstunder med konstiga drömmar. Ojoj, det kommer bli en lång dag. Jag har inte ens åkt till jobbet än liksom..


Bild; lånad från internätet

Men i vilket fall tycker jag att du ska gå in här, önska en låt och skänka lite pengar. Förra året höll de till i Göteborg och jag sprang förbi var och varannan dag. I år får jag nöja mig med att ha dem i lurarna när jag springer. Önska och skänka ska jag dock göra. Ska bara fundera ut en fin låt först. Gör så du med, barnen behöver dig!

måndag 13 december 2010

Lucia

Luciamorgonen började jag precis som (nästan) varje måndagsmorgon. Tidig uppstigning, liten frukost och sedan iväg för att instruera cykel. Terminen sista och förmodligen också det sista innan bäbisen kommer. Cykla kommer jag säkert göra mer, men instruera känner jag att jag är klar för att ta paus med nu. Jag tycker det är svårt att inte kunna köra på max under de etapper vi ska göra det. Svårt att instruera en känsla som jag inte riktigt kan känna själv. Sista armyklassen blir på onsdag. Där är det lite lättare, för där behöver jag i princip inte göra mer än att visa övningarna och sedan lägga all energi på att peppa och korrigera.

Lucia idag alltså. Jag gillar lucia, men tyvärr tycker jag inte att jag märker så mycket av det nuförtiden. Men en lussekatt eller två får jag försöka skaffa fram. Hade inte riktigt energi nog att orka baka det i helgen så köpebulle får gå bra. Jo, så får det bli. Hur spenderar du lucia?

söndag 12 december 2010

Nästan lite långpass

Idag har jag praktiserat mitt nya springupplägg och på så sätt fått till nästan dubbelt så många kilometer som jag brukar nuförtiden. Det var skymning och ungefär sex minusgrader ute vilket gjorde att det blev lite kallt mot slutet när solen helt gått ner. Det är svårt att klä sig för både promenerande och springande på en gång. Genom att varva 2min gång med 8min jogg kunde jag ta mig runt en av mina standardrundor på 9,5km. Standardrunda som icke gravid alltså. I vanliga fall bland de kortare, i nuläget värsta långpasset. Två minuter gång, åtta minter jogg. Om och om och om igen. Efter 1 timme och nästan 6min var jag åter hemma. Fylld av fin vinterluft och lite kall om rumpan. En potatisgratäng står i ungen, vitkålsalladen på diskbänken och vegoschnitzlarna ligger redo att stekas. Tredje ljuset fuskade jag med redan igår när jag bjöd in till adventsfika, men det finns lite utrymme kvar att elda på innan ljusen blir för ojämna. Mys.

lördag 11 december 2010

Lördagspyssel


Pepparkakspyssel. Lilla familjen.

Efter 75min cykling passar ett litet pepparkaksbak bra. Om en stund kommer lite vänner över på en kopp glögg eller två. Pepparkakor, rocky roads och skumtomtar finns det också gott om. I väntan på gästerna pysslade jag ihop några hjärtan. Vi får se om de håller sig uppe under hela julen.

fredag 10 december 2010

Nedräkning

Det gäller ju att leva i nuet, att förstå att livet är nu och inte sedan. Men med så många saker att räkna ner till kan det ibland vara svårt. Jag lever här och nu, men det betyder inte att jag längtar framåt.

Idag börjar graviditetens 31:a vecka vilket innebär att det är 69 dagar till beräknad födsel. Chansen att bäbisen verkligen kommer ut just om 69 dagar är inte sådär jättestor, men en hållpunkt är bra att ha. Jag börjar bli lite lätt stressad över alla attiraljer som ska skaffas, men har bestämt mig för att varken börja köpa eller bli alltför stressad förän efter jul. Dels behövs alla pengar till julklappar just nu och del lär tomten komma med en hel hög bäbisprylar.

Det är 38 dagar kvar tills jag flyttar från staden jag levt i under åtta och ett halvt år. 38 dagar innan jag lämnar allt det fina som jag kommer sakna (exempelvis skatås och all mysighet som faktiskt finns här på västkusten) och allt det mindre fina (exempelvis regnet..) som jag inte kommer sakna. Ett nästan nytt liv börjar i Stockholm. Nygammalt på ett sätt, jättenytt på ett annat.

Med denna dag medräknad har jag 23 dagar kvar att jobba. Mindre än en adventskalender! Nog för att jag gillar mitt jobb, men det ska bli otroligt skönt med runt en månads ledighet innan livet förändras för alltid.

Om 8 dagar åker jag till Stockholm och får för första gången bo i mitt kommande hem. Gå runt och bekanta oss med området, njuta av att ha en alldeles egen bostad och ta vara på varje minut vi har tillsammans just denna helg är vad vi kommer göra. Och handla julklappar. För någon gång mitt i all nedräkning är det julafton. Och såsmåningom nytt år. Julen spenderas som alltid i Värmland, sista året vi firar var för sig. Nästa år har vi en egen familj.

onsdag 8 december 2010

Jag kan fortfarande springa


Naket i vecka 30, 71 dagar kvar till den 17:e februari.

Ett av mina första mål, eller snarare en av mina första önskningar, när det gäller kombinationen springning och graviditeten var att kunna springa i vecka 20. Nummer två var att få uppleva oktoberlöpning och nummer tre att få uppleva snölöpning. Alla dessa önskningar har uppfyllts och nu är det vecka 30. Jag kan fortfarande springa, något jag aldrig hade vågat hoppas på. Jag är så otroligt glad över att min kropp är såpass stark att den faktiskt klarar det. Jag har dock bestämt att från och med nu, från och med vecka 30, är det dags att lägga in promenadavsnitt i lufsrundorna för att avlasta lite. Oavsett om jag vill eller inte. Inte för att det gör ont eller känns dåligt på något sätt, utan mer i ett förebyggande syfte samt för att slippa dra ner ytterligare på mina rundor. Idag ville jag nog inte egentligen, men har man bestämt så har man bestämt. Därför sa jag strängt till mig själv att minst två sekvenser måste det bli. Två sekvenser blev det. Ungefär två minuter vardera, resten lufsspringande. Totalt 5,6km och 37,5min. Alldeles lagom för en morgonrunda i vecka 30.

måndag 6 december 2010

Första julgodisfixet


Kvällsmums

Jag har tänkt göra Rocky road-julgodisar i flera år, men liksom inte kommit mig för. Det finns så mycket annat gott som man ju också ska göra. Men efter att ha läst om dessa mumsbitar både här och här blev det äntligen av. Jag utgick från Leila Lindholms recept men bytte ut marsmallowsen mot ca 100g skumtomtar som jag klippte i bitar. Mumsigt var ordet.

söndag 5 december 2010

Inomhusträning


Snart får inte magen plats på cykeln.

Jag behövde inte fundera så mycket på om jag skulle träna i snön (Massor av ny har kommit, I love it!) eller om jag skulle vara inne. Ett cykelpass behövde instruktör så jag tog mig an detta. Inann dess umgicks jag lite med kettlebellsen, så nu smakar både middagen, skumtomtarna och glöggen ännu bättre än vanligt.

Ljus nummer två

Gårdagen var fullspäckad med jobb, jul på liseberg-besök och sedan middag och spelkväll i förorten. Jag kom hem ganska sent, läste det sista i en av mina förlossningsböcker (kontrollmänniskor som jag måste förbereda sig för sådana stora saker) och somnade ännu senare. Därför hade jag tänkt sova ut och vakna sisådär vid elvasnåret. Men kroppen ville annorlunda. Strax innan åtta vaknade jag med huvudet fullt av idéer (nåja, några iallafall) och en bäbisen som tränar (eller vad den nu gör) i magen. Jag försökte verkligen att somna om, men det gick inte. Istället gick jag upp, värmde tomtegröt (smart drag att koka en jättegryta och ha ett lager i kylen!) och började ta tag i de där idéerna.

Nu är gröten uppäten, andra ljuset i adventsljusstaken har snart brunnit tillräckligt mycket för att det ska se jämnt och fint ut och jag funderar på vad jag ska göra resten av dagen. Några måsten ska avprickas, men i övrigt finns inte så mycket planerat. Någon form av träning ska jag nog ge mig på, men frågan är vad? Antingen får det bli en match mot snöblåsten eller så får det bli något inomhus. Hade det varit sol hade valet varit lätt, då hade jag givit mig ut i snön på en gång, men just nu ser det inte så inbjudande ut - den vita världen till trots. Små vassa snöflingor som blåser rakt i ansiktet kan jag mer än gärna stå ut med när jag "måste" (läs har mål att sträva mot), men nu när jag kan välja och vraka precis hur jag vill blir det svårare.

Äh, jag kryper ner i sängen med en tidning en stund och funderar lite på hur jag ska lägga upp min söndag. Vad gör du?

fredag 3 december 2010

Bra start

Jag och mina kompisar

Igår var jag hos barnmorskan. Magen växer som den ska, 28cm, 5cm plus sedan sist. Hjärtat pickar på som det ska och allt annat ser bra ut. Idag börjar vecka 30 och jag har ännu (peppar, peppar) inte drabbats av någon krämpa mer än att jag blir lite trött i ryggen på jobbet. Att stå och gå konstant i åtta timmar är tydligen lite ansträngande. Inget ont, men lite trötthet alltså.

För att förebygga mera trötthet, och kanske till och med ont, började jag morgonen med ett pass på gymmet. Mina kompisar för dagen var framförallt kettlebellsen, men även kinesis"maskinen" fick ett par besök. Femtio minuter, effektivt och bra. Det fina med kettlebellsen är att många övningar, förutom att de ger den där fina funktionella styrkan, även är konditionskrävande. Finfint. Nä, på tal om jobb, dags att sätta fart!

torsdag 2 december 2010

Vinterjogg och ledig dag

Jodå. Jag lyckades både krångla på mig den varmaste springtröjan och trotsa viljan att ligga kvar i sängen. Tröjan passade faktiskt på bredden, men det blev en liten glipa på magen. Hoppas inte bäbisen frös. Vad gäller sömnen så har jag sovit många timmar men, liksom föregående nätter, drömt en massa konstiga drömmar. Det är dock skillnad på att behöva kliva upp vid sex och kunna sova till nio, så det var egentligen inte så svårt att ta sig upp idag.

Väl ute kunde jag konstatera att det var kallt. Tolv minusgrader i Göteborg är inte det samma som tolv minusgrader hemma i värmland. Här känns det snarare som hundratolv. Men i vilket fall lufsade jag iväg på mina broddade skor (ice bugsen är återlämnade, snyft. broddarna funkade sådär.. vred sig men gav iallafall fäste.) och konstaterade att det fortfarande fungerar att springa. Igår på armyn kände jag att jag inte kunde göra så mycket mer än visa övnignarna. Det gjorde inte ont någonstans, men det tog emot helt enkelt. Kanske var det något tillfälligt, kanske är det slut på armyövningar för ett tag framöver. Vi får se. Springa kunde jag iallafall som sagt. Kort men fint. Kallt men härligt. Snart är det nog dags att blanda upp joggen med promenader, men idag gick det bra utan (bortsett från ett kort avsnitt då jag fick håll och gick uppför en liten backe).

Ledig dag idag (jobb på lördag) så jag myser omkring hemma, kokar tomtegröt, städar lite och lagar matlådor. Framåt eftermiddagen tar jag på mig min nyinköpta dunjacka (Nu ska jag inte frysa mer!) och åker iväg och kör body balance. Bäbisen rumlar runt i magen och det enda som saknas är Martin.

onsdag 1 december 2010

Trött och frusen


Den här bilden från i söndags hittade jag hos Marie. Jag fuskar!!
Jag var för tung/svag för att orka utföra övningen som man skulle :)

I två dagar har jag försök ta mig upp i tid för att hinna springa en snutt innan dagens förpliktelser kallar. I två dagar har jag skyllt på den dåliga sömnen och på att alla (ok, jag har bara en) mina varma springtröjor är för korta/trånga och att jag kommer frysa i tio minusgrader och således ställt om klockan. Imorn är det tredje gången gillt. Då ska jag trotsa trånga kläder och eventuell dålig nattsömn. Imorn är jag nämligen ledig och kan vila senare på dagen om så behövs.

Men tror inte att jag ligger på latsidan bara för att det inte springs. Nä, igår var det body balance som var i fokus och idag är det armyinstruerande. Deltagarna ska få köra tester, omgång två. Hur mycket starkare har de blivit måntro? Mycket starkare tror jag.

måndag 29 november 2010

Tomt men spännande

Det känns lite tomt och konstigt att inte börja den nya säsongen denna veckan. Månadsskiftet november/december brukar ju liksom vara den där starten på det nya träningsåret. Starten mot nya mål och nya utmaningar. Lite tomt och konstigt, samtidigt som jag naturligtvis glädjs åt en annan del av livet, en ny tid i livet. En start på nästa säsong kommer, om än lite senare än vanligt. Mål och utmaningar finns självklart där, men starten på resan ligger några månader bort, några månader senare än vanligt. Nytt och spännande, både vad gäller livet och löpningen.

söndag 28 november 2010

Crossfit och dans



I förmiddags bjöd Frida, Terese och Sportlife in till bloggträning. Grymma instruktören Sandra (En instruktör helt i min smak!) körde ett crossfitinspirerat s-cirkelpass på 45 min med oss. Skitkul! Antagligen körde jag lite hårdare än jag borde, men det var så himla roligt att få bli lite trött för en gångs skull. Mysträning i all ära, men ibland behöver jag lite mer än så. Nåja, bäbisen verkade inte misstycka så jag körde på. Teamade med fina Mia och tiden bara flög iväg.

Efter ett extra varv (Jag hade gärna kört ännu ett, så kul var det!) när jag tror alla var sådär lagomt trötta var det dags för en överraskning. Dansande med Omid. Dans är inte min starkaste sida om man säger så. Men lite kul var det såklart ändå. När en instruktör har en sådan där härlig utstrålning går det bara inte att inte försöka. Jag började dock känna mig lite trött efter hårdkörandet innan och koncentrationen var inte helt på topp, varvid jag antagligen inte var den starkast lysande stjärnan i salen. Snarare en av de blekaste. Men det gör faktiskt inget. Det är stark, snabb, smidig och uthållig jag vill vara. Och då kan jag bjuda på att jag är skitkass på dans.

Föresten; igår lufsade jag 5km i snön på Kungsholmen. Antagligen sista springturen i Stockholm innan bäbisen är ute. Kanske, kanske kan jag springa även vid nästa besök om tre veckor, men det är verkligen inget jag räknar med. Istället glädjs jag att jag vid det besöket kommer få bo i mitt blivande hem. I mitten av december är det vårt. I mitten av januari är jag på plats i den för en lång lång tid. I mitten av februari kommer bäbisen till den. Mitten av månaden är bästa tiden av månaden.

fredag 26 november 2010

Vecka 29


Haha, verkligen en skitful bild! Jag ser inte så glad ut.. :)
Men man måste ju skynda sig att knäppa innan någon ser en..


Jag tycker magen växer fasligt långsamt. (På bilden ser den större ut än jag upplever den vara.) Nästa vecka är det mätdags och förmodligen växer den precis som den ska. Det är iallafall en livlig kompis som ligger där inne.

Vecka 29 började vi med ett styrkepass. Mestadels övningar för axel- och skulderparti, men även en hel del bröst, ländrygg och stabiliserande bålövningar. Till vår hjälp tog vi kinesis"maskin", ländryggsmaskin, viktplattor, bosuboll och en kettlebell. En, eller gärna ett par, kettlebells står numera på önskelistan som ska skickas till tomten.

torsdag 25 november 2010

Snart är vi tre

En inspirerande dag, som handlat ännu mer om löpning än vad mina vanligtvis löpspäckade dagar gör, avslutas bäst med en stor kopp te och en liten påse godis (Ofta föredrar jag stora godispåsar, men bäbisen i magen verkar ha gjort att en liten påse räcker. Riktigt praktiskt, då blir det mer pengar kvar till annat.). Imorgon är en lång dag som avslutas med att jag somnar i Stockholm. Den börjar med ett pass på gymmet. Dags att fortsätta stärka kroppen. Jag har varit lite dålig på det ett tag, men nu är det bäst att ta tag igen om jag ska orka bära runt på en bäbis hela dagarna om ett par månader. Dagen fortsätter sedan med en jobbdag och en tågresa. Imorgon är en lång dag, men den avslutas med att två blir tre igen.

Fint på springrundan



Mörkt och fint, precis som jag gillar det. Att få känna att detta inte var den sista turen är en fantastisk känsla. Stor tacksamhet till den starka kroppen är på sin plats. Tack.

tisdag 23 november 2010

Rörligt

Jag anser mig vara ganska smidig. Kanske inte i jämförelse med riktiga yogisar, men för att vara löpare är jag nog rätt så rörlig. Eftersom nivåerna av hormonet relaxin är extra höga när man är gravid är jag just nu extra rörlig. Det är roligt. Det gäller dock att inte förivras, töja för mycket och skada sig så jag försöker sansa mig. Det är emellertid väldigt roligt när saker liksom bli extra bra och idag hade jag förutom min extra rörlighet även en bra balansdag. Jag har nog aldrig fått till så höga och snygga dansare som under kvällens body balance. Tjockisdansare. Hihi.

Morgonspring i en mörk vit värld


Lånade Ice Bug Pytho 2. Nästan rosa.

Jag trodde nog inte jag skulle få uppleva någon snölöpning i år. Men det fick jag! När jag julpyntade igår kväll saknade jag snön, när jag vaknade i morse var den där. Som om mina önskningar slagit in. Förvånad upptäckte jag ett vitt lager på marken och massor av flingor i luften när jag tassade ut. Lycka! Och mycket passande en dag som denna. På jobbet har vi nämligen fått möjlighet att låna några Ice Bug-skor ett par veckor och nu har turen kommit till mig. Med snöflingor yrande runt ögonen tassade jag fram i de klippriga skorna. Det kändes bra, om än lite konstigt till en början. Och även om dubbarna "fäller in sig" på ren asfalt så kändes det lite underligt på de få partier där sådan var synlig. Men på det stora hela var det en angenäm upplevselse. Om jag kunde spå och visste att den kommande vintern skulle bli som den förra (Då jag minsan klarade mig igenom helskinnad trots vanliga skor. Till och med utan broddar.), om jag inte varit gravid (och antagligen inte kommer springa så många steg under den "riktiga" vintern), samt om de inte varit såpass dyra (1700kr för Phyto 2 som jag lånat) hade jag nog investerat i ett par. Nu blir det inte så. Men kanske nästa år. Just den här modellen passade mina fötter riktigt bra och vi skulle nog trivas fint ihop.

måndag 22 november 2010

Jul i mitt hus


I mitt fönster för ungefär ett år sedan. Just nu saknar jag snön.

Det är måhända några dagar för tidigt, men jag har fullt upp i veckan och innan jag sätter mig på tåget på fredag vill jag ha jul i mitt hus. Nu är det så. Julstjärna, elektriska adventsljusstakar och några tomtar. Fyra stearinljus att köpa, sedan är julen, eller åtminstone advent, här. Och jag gillar det. Massor.

söndag 21 november 2010

Uppladdad

Jag åker buss hem efter en jättefin helg. Ute är det kolmörkt och regnigt, men i hjärtat är det varmt och soligt. Denna gång är väntan bara dryga fem dygn, det kommer gå så snabbt att jag knappt hinner tänka. Saknar gör jag dock redan men det gör jag ju å andra sidan större delen av min vakna tid. I mindre än två månader till, sedan behöver jag inte sakna mer.

Jag har laddat batterierna och lyckats bli kvitt alla bitar av förkylningen. Jag ser fram emot såväl min morgoncykel imorn som bodybalance, morgonjoggande och strketränande. På söndag är det visst en slags träningsbloggträff där det ska tränas crossfitliknande träning. Passande nog är jag i Stockholm då. Jag och bäbisen tänker vara med, på vårt eget lilla vis förstås.

fredag 19 november 2010

Inspiration

Åh, jag såg en så himla inspirerande grej på sportnytt igår! Kolla 9:13 in i det här klippet så förstår du vad jag menar. En annan inspirerande grej är att jag har börjat morgonen och vecka 28 med att springa. Första gången sedan förra onsdagen och med en sjukvecka mellan. Det märktes lite, men mest av allt var det bara underbart att få springa mina vanliga sex kilometer igen. Jag har haft lite svårt att ta mig upp på morgnarna den senaste tiden, men idag bara studsade jag upp. Jag skulle ju få springa! Dessutom jobbar jag bara halvdag idag. Därefter ska jag ut och åka igen. Inte till Stockholm, utan den här gången möts vi på mitten (nåja) och spenderar en helg med vänner. Inklusive en ganska nyfödd bäbis och ytterligare en som ligger i en mage. Hit åker vi:



Kanske är det här vi kommer landa en dag?

torsdag 18 november 2010

Bäbisyoga


Hemmayoga för mig och bäbisen

I vanliga fall när jag tränar yoga hemma brukar jag improvisera lite och köra olika typer av serier som jag uppfattat från olika yoga- och balanceklasser. Jag har lätt för att lära mig saker utantill och kan då också lätt härma efter på egen hand. Det brukar bli lite olika flöden med solhälsningar och krigare samt lite balans, töjande och tvistande. Lite lagom sådär.

Nu har jag dock beställt hem en gravidyogadvd som låg inanför dörren när jag kom hem för en vecka sedan. Lagom tills jag blev sjuk alltså. Ikväll kände jag mig dock tillräckligt frisk för att testa den så det gjorde jag. Fast.. jag vet inte riktigt vad jag tyckte om den. Lite konstiga (eller bara för mig ovanliga?) flöden allmänt lite för "mesigt" för min smak. Jag ska självklart ge den fler chanser men tillsvidare föredrar jag nog mina egna pass uppblandat med "riktiga" yoga- och balancepass.

Något som jag gillade var dock att det finns 2 olika längder på andningsavsnitten och 3 olika längder på själva yogadelen. Därutöver finns en separat avslappningdel samt en del med bäckenbottenträning (Oups, det där har jag visst slarvat massvis med. Ungefär så mycket att jag borde skämmas riktigt mycket.). Du kan alltså kombinera ihop ditt pass lite beroende på hur mycket tid du har. Sådant är bra.

onsdag 17 november 2010

Snart så

Det var en långdragen förkylning det här. Idag är det en vecka sedan jag kände de första irriterande symtomen och så många sjukdagar i rad har jag nog aldrig haft. Jag brukar alltid klara mig med två-tre, max fyra dagar och sen vara redo att leva som vanligt igen. Men inte nu. Misstänker att det har något med bäbisen i magen att göra.

Idag vaknade jag iallafall helt utan halsont, alltid något. Hostar gör jag dock lite fortfarande och näsan producerar snor i en fascinerande takt. Men inget halsont som sagt så armyinstruerande får det bli ikväll ändå. Inte lätt att bli av med den klassen med kort varsel, då det finns så få armyinstruktörer. Och det fina är att under en armyklass kan jag, om jag planerar rätt, komma undan med endast någon enstaka pushup, någon sekunds planka och något litet upphopp här och där. Resten av energin kan jag lägga på att få deltagarna trötta och glada. Fint.

Imorgon är jag förhoppningsvis tillräckligt frisk för att träna lite själv. Yoga känns som en bra start, speciellt om jag kör den hemma och kan välja själv vad och hur länge jag kör. Kanske, kanske kan jag springa på fredag. Jag håller tummarna.

måndag 15 november 2010

Sedan lite framåtblickande

Jag tänker mig att tävlingssäsongen 2011 kommer ta vid där tävlingssäsongen 2010 slutade. Eller nja, snarare ett antal veckor senare, för något Stockholm Marathon på 3:30 lär inte bliva av. Däremot hoppas jag på den där silvermedaljen (sub 2:38) ute på Lidingö den 24:e september. Det förutsätter förståss att resterande del av graviditeten, förlossningen samt tiden därefter förflyter komplikationsfritt. Men om så blir så tror jag på den. Därutöver tänker jag mig ett par olika millopp även om det nog blir tufft att pressa mig ner under de 44min som väl får stå som något slags mål på listan. Jag skulle gärna springa ett marathon framåt höstkanten och funderade länge på Berlin. Men dels krockar det med lidingö och dels är det kanske inte så lätt att resa med en halvårsgammal bäbis. Det finns andra maror, men många av dem går av stapeln alldeles för nära lidingö och jag är faktiskt inte odödlig. Vi får se helt enkelt. Kanske får sub 3:30 stå kvar till säsongen 2012. Kanske får jag också möjlighet att avsluta säsongen på bästa sätt genom att springa 18,8km Finallopp i älskade Skatås. Isåfall ett kärt återseende. Jag kommer sakna Skatås.

söndag 14 november 2010

Inköp


Bild lånad från dinsko.se

Jag kämpar på med förkylningen och glädjer mig åt att jag tillslut lyckades vicka bort morgondagens cykelklass. Det känns varken hälsosamt eller föredömligt att instruera med halsont, hosta och snorig näsa. Även om det såklart är tråkigt att inte få börja veckan med 45min cykling. Jag glädjs också åt mina nya varma stövlar. 499kr, som hittat. I dem kommer jag varken frysa eller halka runt och förhoppningsvis får benen plats ända fram till bäbisankomsten. Ironiskt nog blir det självklart tio plusgrader just när jag shoppat. Men den som väntar på något gott..

lördag 13 november 2010

Genomförkyld men glad ändå

Förkylningen har tilltagit och förutom halsont och hosta är jag även extremt snorig. Jag tröstar mig med att ha en av mina bästa vänner på besök under hela helgen. Och att det faktiskt var ganska dåligt väder igår morse. Men detta var vad jag missade -> klickklick!


En bortglömd fin låt om en lång kall vinter.

Lördagen ska vi spendera på stan och med andra vänner. Jag ska gå på vintersko/stöveljakt. Det var ju det där med shoppningförbud bara.. Men det börjar bli kallt och blött med rosa converse nu. Hur fina de än är. Har hört ryktas att det ska bli en lång kall vinter och jag ska ju faktiskt flytta norröver om två månader.

fredag 12 november 2010

Nya veckan inleds med halsont och hosta

Jag hade tänkt ut rubriken så bra. "Med löpskolning välkomnar vi vecka 27". Eller något ditåt iallafall. Men redan igår, nej, redan i onsdags eftermiddag, började jag ana oråd. Halsen kändes konstig. Inte ond, men konstig. Igår var jag tröttare än vad som bör vara tillåtet att vara när man är vaken. Ju längre dagen fortskred desto mer kom halsontet smygande. Hostade då och då. Huvudvärken var med mig sedan lunchtid ungefär. Jag kröp ner i sängen redan vid halv tio och somnade strax efter tio. Vaknade vid femtiden för att kissa. Kände mig allt än annat än helt frisk och började fundera på hur jag skulle kunna bli det på några timmar.

När klockan ringde för uppstigning kravlade jag mig upp och packade väskan. Satte på mig springkläder och gjorde frukost. Halsen gjorde ont, den gör ont. Hostan tilltar. Nej, hur gärna jag än vill köra ett pass löpskolning tillsammans med kollegorna så kan jag inte. Om jag bara haft mig själv att ta hänsyn till hade jag kanske varit dum nog att chansa. Men nu, nej jag kan bara inte. Skit också. I fler veckors tid har jag sett fram mot den här morgonen och hoppats på att magen fortfarande ska tillåta mig att springa. För varje dag som gått, eller åtminstone för varje pass jag kunnat springa, har hoppet stigit. Och så slutar det såhär. Med halsont och hosta.

Visst, det kommer fler chanser. Kanske inte på den här sidan bäbisen, men senare. Och jag kan ju köra ett pass själv så fort jag blir frisk. Men är det lika roligt? Är det lika inspirerande? Nej, just det.

torsdag 11 november 2010

En stunds reflektion

Det är slut på säsongen 2010. Det summeras och reflekteras. För mig tog säsongen ett ganska abruppt slut redan i juni. Visserligen sprangs två millopp i slutet av augusti/början av september men de var ju inte riktigt på riktigt. Egentligen hade jag planerat att ytterligare pressa ner mitt mil-pb och sno den där silvermedaljen på lidingöloppet som jag så snopet (31 sekunder!!) förlorade 2009. Men livet blir inte alltid vad man tänk sig och bäbisen är naturligtvis hundra gånger mer värd sekunder och silvermedaljer. De finns kvar även nästa säsong.

Och med tanke på hur säsongen 2010 utvecklade sig innan juni kan jag inte annat än att vara nöjd och stolt. Det började med en snörik vinter som jag älskade nästan varje minut av. Kanske att det tog emot lite att ge sig ut när det var som moddigast och så varit i två månader, och visst var det skönt när barmarken äntligen uppenbarade sig och det helt plötsligt gick att springa snabbt. Men på det stora hela var det fint, mysigt och givande. Jag är övertygad om att delar av mina förbättringar låg i att jag tvingades springa i snön. Jag stärktes mentalt av tremilslångpass i tio minusgrader, snö och halka och jag stärktes fysiskt av det. Intervallerna på band var kanske inte världens roligaste alltid, men gav mig något tillbaks gjorde de definitivt.

Premiären avklarades med just premiärmilen i slutet av mars. 10km, min sämsta distans. Den jobbigaste och jävligaste distansen. Jag hade knappt hunnit påbörja min snabbhetsträning och hade inga större förhoppningar om en tid ner mot pb (46:23), snarare trodde jag på en tid runt 48 minuter. 44:30 minuter senare var jag i mål. Ojdå. Spytrött men otroligt glad! Sub 45, det skulle jag ju i bästa fall greja i slutet av sommaren! Tänk så det kan bli.

Andra stoppet inför maran var halvmaradistansen på Kungsholmen runt i början av maj. Här siktade jag på en tid under 1:45, men trodde jag hade kapacitet att springa på ner mot 1:41-1:42. Jodå. 1:39:43 slutade det hela på och förutom magont av den äckligt blå sportdrycken som jag råkade dricka någon klunk av trots att jag vet att min mage inte tål sötningsmedel i kombination med fysisk ansträning kände jag mig helgrym.

Och så var det äntligen dags. Med ett tre veckor (eller ja, egentligen blir det ju bara en vecka, eftersom man räknar som man gör) bäbisembryo i magen skulle det springas marathon. Ja, nu var jag ju visserligen helt ovetande om denna "lilla" detalj och det var kanske bra. Man vet aldrig vad mitt huvud skulle ställt till med annars. Det högt satta målet var sub 3:30. Om jag hade en perfekt dag kunde det gå, men det skulle inte bli någon lätt resa. Och det blev det heller inte. Fram till varvningen vid 17km kändes det riktigt bra och jag hade en ganska god marginal till målet. Ut på gärdet och djurgården och pang, vid 23km sa kroppen bara tack och hej och resterande 19km blev en inte lika angenäm upplevelse. Trots det lyckades jag öka på slutet och klämma mig in på 3:30:46. Fyrtiosju ynka pyttesekunder från det stora stora målet. Oerhört trött. Oändligt stolt över min prestation och förbättring med 6,5 minuter. Men ändå, så besviken över att ännu en gång vara sekunder på fel sida. Fast såklart; mest stolt och nöjd.

Tre lopp (Göteborgsvarvet som jag sprang på kul i en annan persons namn räknar jag inte riktigt in. Mer om det kan du läsa här.), tre distanser och tre nya personliga rekord. Jag kan inte vara annat än nöjd med min halva säsong året 2010. Vad som händer nästa säsong får vi se. Men lite lösa planer och mål kommer i ett senare inlägg.

onsdag 10 november 2010

Morgonlufs & skumtomtar

Ännu en morgonlufsrunda har avnjutits. Det några sekunder innan jag fattade vad det var som lät (mobilalamret) och väl vaken funderade jag en extrasväng om jag verkligen inte skulle sova vidare istället. Men sen tänkte jag att jag ju redan var vaken och då är det ju dumt att missa en chans till lite spring. Vem vet hur många gånger till jag kan springa innan bäbispaus.

Det var en fin tur utan känningar i magen, men jag hade hellre föredragit att den snö som föll igår fått lägga sig som ett vitt täcke på marken istället för att bara smälta så fort den nuddade just marken. Nu var det bara halt. Dumt.


Sådana här fast stoora! bild; snodd från nätet

Förövrigt har, precis som varje år vid den här tiden, fått en hangup på skumtomtar. Förstår inte riktigt vad det är för speciellt med dessa små rosa tomtar, men något är det uppenbarligen. Vanligtvis brukar jag nöja mig med sådana där små, men bredvid mitt jobb finns en affär med stora! Det är livsfarligt att ha den där affären så nära. Det är inte bara en utav Göteborgs största godisbutiker, de har också riktigt fräscht och färskt godis. Och alla mina favoriter. Jag brukar försöka begränsa mina besök till ett par dagar i veckan, men nu i skumtomtetider vet jag inte hur det ska gå med det där. Snart börjar jag skämmas för mina frekventa besök. Tur att jag bara handlar för ungefär 6kr åt gången. 6kr är nämligen vad tre stycken stora skumtomtar väger. Ja tydligen. Små skumtomtar är supergoda, stora skumtomtar är helt sannslöst sjukt goda! 3 stora skumtomtar är en alldles lagom efterrätt när lunchlådan är uppäten. Mums. Kanske ska jag be om att få köpa en hel låda? Fast risken är att det blir bara skumtomtar till lunch då..

tisdag 9 november 2010

Stark och smidig

Efter en trött trött dag på jobbet var det lagom till kvällen dags att bli pigg igen. Jag misstänker att bäbisen lägger beslag på mitt järn och att förråden minskar vecka för vecka trots tabletter och nogranhet i övrigt. Inte så oväntat dock och det är väl bara att kämpa på.

Men i vilket fall så hade jag bestämt mig för att köra body balance. I vanliga fall har jag lite svårt att koncentrera mig och hitta lugnet i den aktuella salen eftersom den är väldigt trång vid full klass, samt då jag tycker det är alldeles för stimmigt och stojjigt innan start. Jag vill redan när jag går in i salen känna att det är en yoga/balanceklass jag kommit till och inte mötas av stress för att få en bra plats och massa prat och skratt. Kanske är jag stel och tråkig, men jag behöver lugn för att hitta mitt lugn.

Men hur som helst. Idag lyckades jag hitta det där lugnet. Och jag lyckades även få till mitt bästa bodybalancepass på evigheter. Kanske till och med ett av mina bästa någonsin och detta trots att (eller kanske just på grund av att?) jag har en tjock mage och många extrakilon på kroppen. Jag var både starkare ochs midigare än jag känt mig på länge. Jag lyckades kliva in i min lilla bubbla där kroppen liksom bara vet exakt vad den ska göra i nästa steg och där varje position bara komemr av sig själv. Där allt liksom bara fungerar perfekt. Åh, jag vill ha mera sådana pass!

söndag 7 november 2010

En stund i paradiset


Världens mest perfekta springväder - kallt och solsken!

När frosten ligger som ett täcke över marken och man vaknar av att solen skiner rakt in genom ögonlocken finns det inte så många andra alternativ än att bege sig ut. Jag hann dock med både frukost, städning och kafferast innan det var dags.


Härlanda tjärn

Eftersom jag ville kunna vara ute lite längre än de knappa fyrtio minuter och dryga sex kilometer som jag vanligtvis springer nuförtiden, hade jag redan från början bestämt mig för att blanda upp joggen med kortare gångavsnitt. Jag ville kunna ta mig till skatås och väl där två varv runt Härlanda tjärn, en av de finaste platserna i Göteborg.

Tjockis!

I början var inte kroppen med mig alls, utan jag kände av samma hålliknande känsla längst ner i magen som jag kände runt vecka 19-20. Jag tror som sagt inte att det är något som är skadligt för bäbisen, utan mer att muskler och ligament håller på att förändras. Jag vill dock inte göra något som känns obehagligt eller dåligt så därför promenerade jag helt enkelt lite extra. Efter ett tag släppte känslan och jag kunde jogga på som vanligt. Fick nästan tvinga mig till att gå då och då, här ska det minsan inte göras något dumt.


Missade visst att ta den rosa jackan. Men nya tightsen fick invigas!

Kilometer efter kilometer avverkades och alldeles för snabbt var det dags att styra stegen hemåt igen. Lagomt tills dess tyckte bäbisen att det var läge att parkera sig så nära urinblåsan som möjligt. Det ger en inte så skön känsla, särskilt om man redan är lite kissnödig. Därför blev det nästan mer promenerande än joggande mot slutet, men när man efter 1 timme och 10 minuter stannar klockan på 10,8km gör inte sådant så mycket.

lördag 6 november 2010

Fryst och fint


Fina fynd!

Idag har jag stått och frusit i många långa timmar. Fast de gick trots allt ganska snabbt när jag tänker efter. Och så var det roligt att träffa så mycket folk som man känner från här och där. Det är också fascinerande att se hur snabbt solen går upp och hur naturen vaknar till liv. Jag har varit på en av mina favoritplatser på jorden och kollat in detta. Och sållt skor och fina kläder till väldigt fina priser. Trots att jag har shoppingförbud resten av månaden kunde jag inte stå emot att köpa lite fint till mig själv. Vad är tre hundra kronor mot ett par fina tights och en snygg t-shirt? Något skulle jag ju ha som tröstpris nu när jag inte kunde springa detta fantastiskt roliga lopp. Noterade dock att konkurrensen höjts sedan förra året. Då kom jag nia, idag skulle samma tid endast räckt till en tjugofjärdeplats. Nåväl, jag hade varit glad över att få springa. Jag är glad över att jag kan springa. Nu åker jag på inflyttnignsfest och äter massa gott. Vinet får jag vänta med några månader.

fredag 5 november 2010

Leendes tar jag mig framåt

Fjärde gången gillt. Imorse tog jag mig upp från kudden trots att det duggregnade ute. Det tog emot lite att lämna sängvärmen, men ångrade jag mig när jag väl var ute? Nä, självklart inte. Varför glömmer jag alltid det? Vissa dagar behöver man sova vidare, men flera dagar denna vecka har jag inte behövt det, jag har lagt mig i tid, sovit bra och bara varit lat. Idag var jag inte lat, idag var jag smart. Och glad. Jag hörde på radion en gång om en man som sa att han aldrig sett en leende löpare, alltså kunde inte löpning vara något bra. Då har han inte sett mig tänkte jag då. Idag skulle han befunnit sig i trakterna kring ullevi strax efter klockan nollsex. Då hade han sett en leende löpare och kanske skulle han insett att löpning trots allt kanske är något bra.

Att springa är numera inget jag tar för givet. Att springa när jag idag påbörjar vecka 26 är inget jag trodde jag skulle göra. Därför springer jag med ett leende och blir nästan chockad när jag inser att jag fortfarande inte springer så mycket långsammare än vad mina återhämtningspass i vanliga fall brukar gå. Måhända att jag ligger 5-6 procentenheter högre i puls än då, men sådant är egentligen oväsentligt. Det är vecka 26 och jag kan fortfarande springa.

torsdag 4 november 2010

Ny frisyr


Extremt ful bild men det kan jag bjuda på en ledig dag som denna.

För ett par dagar sedan spenderade jag en halv förmögenhet på SJ. Idag har jag spenderat nästan lika mycket på att skaffa en ny frisyr samt på bra och lyxiga produkter till mitt hår. Mycket roligare! (Fast inte riktigt lika roligt som att spendera pengar på kläder och springgrejer.) Det sved lite i mig (dock inte lika mycket som det gör när jag göder SJ), men jag är faktiskt värd det här! Jag är värd att få känna mig lite extra fin nu. Och mitt hår är värt att få glänsa lite extra. Om ett par månader kommer det få stå ut med bäbisspy och dreggel. Strax ska resten av kroppen få lite lyxbehandling. Först iform av yoga, sedan i form av dusch, kakaosmörsinsmörjning och mat.

onsdag 3 november 2010

Endorfinsmitta

Ofta när jag vaknar på onsdagmorgnar så brukar jag sucka lite och tänka att jag har en lång lång dag framför mig. När det närmar sig stängningsdags på jobbet och mörkret ligger kompakt ute brukar det ta emot lite att inte få åka direkt hem. Att först spendera bort en dryg timmes dötid och efter min armyklass oftast ha otur med spårvagnarna och komma hem först runt halv tio. Men när jag väl är på plats, då är det så himla värt det! När vi ligger och pustar ut och strax ska börja stretcha så smittar deltagarnas endorfiner av sig på mig och jag inser att det är precis lika givande när mina deltagre klarar mer än de trodde som om jag själv hade gjort det. Detta blir mer och mer uppenbart för varje vecka. Ju mindre jag känner att jag kan köra själv, desto mer glädjs jag åt deltagarnas prestationer. Idag fick jag nästan tårar i ögonen av glädje när en tjej som var helt totalt slut ändå tog sig ända fram. Hon ville så gärna ge upp men jag lyckades övertyga henne om att allt sitter i huvudet. Om att hon alltid klarar lite mer än hon tror. Om att ifall hon tror att han kan så kan hon. När hon väl hade armycrawlat sig ända fram var hon så trött att hon nästan började gråta. Och jag så glad att jag nästan började gråta.

En kille behövde gå ut för att han mådde dåligt. Ofta när det händer (ok, har bara hänt mig en enda gång tidigare) så kommer de inte in igen. Inte samma dag iallfall. Men den här killen kom tillbaks och fortsatte kämpa som om inget hänt. Jag har helt fantastiska armydeltagare! Precis som jag sa till dem idag så känns det minst lika roligt, om inte roligare, för mig när de pushar sig längre än de trodde de kunde, än det känns för dem själva. Jag känner en genuin glädje över vilka kämpar de faktiskt är! Fast jag måste medge att jag är fruktansvärt avundsjuk också. Jag längtar, längtar, längtar tills jag också kan få ta ut mig sådär mycket att jag helst skulle lägga mig ner och dö. Tills jag också får känna den där endorfinruschen komma farande genom kroppen. Tills dess får jag nöja mig med att smittas. Undrar föresten om bäbisen kommer bli endorfinberoende och drabbas av abstinens när den kommer ut?

Mörkt, blött, trött


Jag känner mig lite som en ko. Slö men mjuk och mysig. (bild, snodd från internätet)

Igår valde jag sovmorgon. Tänkte spendera någon knapp timme på gymmet efter jobbet, men var så trött under förmiddagen att jag redan då slog bort de tankarna. När det sen var dags att sluta jobbet var jag inte lika trött, men då var jag ju liksom redan inställd på att få gå hem. Och det var välbehövligt. Mängder av saker att fixa med, mängder av tåg att boka och betala för. Sj måste älska mig. Ingen lugn och skön hemmakväll utan mer en frustrerande stress över att saker krånglar och att alla saker jag stressar upp mig över alltid kommer samtidigt.

När jag vaknade tjugo minuter före klockan skulle ringa i morse och (liksom igår) insåg att det blåste halv storm och spöregnade ute ställdes alarmet om och jag valde sovmorgon även idag. Jag hade först en tanke på lite skön morgonyoga för mig själv, men inte ens det kunde jag förmå mig till. När det blir sådär blir jag alltid lite sur på mig själv. (Jag har ju planerat så bra.) Först. Sen blir jag arg för att jag blir sur. Vad spelar det för roll om jag sover istället för att träna? Sömn är bra och jag behöver den. Tränar gör jag för att jag gillar det och för att jag mår bra av det. I vanliga fall får jag kanske tvinga mig ut på vissa enstaka pass (de flesta går ju dock alldeles av sig själva) men varför ska jag göra det nu? Det finns verkligen ingen anledning. För att vara gravid tränar jag säkert ganska mycket ändå. Jag behöver nog snarare öva mig på att vara inaktiv och passa på att sova. Inaktivitet och sömnbrist kommer antagligen vara min vardag från mitten/slutet av februari och ett par veckor framöver.

måndag 1 november 2010

Måndagssysslor

Måndagar betyder tidigt uppstigning och morgoncykling. Idag var starten på terminens tredje block, det tredje jobbigaste. Det var dags att känna på mjölksyran lite. Sånt ska ju jag inte syssla med egentligen (iallafall inte under under någon längre tid) men jag kunde bara inte hejda mig. Uppvärmning och sedan tre trappsteg. 6, 4 och 2min. Den där tvåan på max. Vila och så samma sak igen, 6, 4 och 2. Ett gammalt beprövat upplägg. Jag tror min eminenta gäst uppskattade det och jag hoppas även resterande delar av salen gjorde det samma. Utefrukost med ovan nämnda samt ytterligare en rödhårig snabbfoting toppade det hela och resten av dagen gick i ett nafs.

På måndagkvällar brukar jag vara trött, så även ikväll. Te, tidning och ostkaka efter middagen. Förbud mot att göra måsten och tråkiga saker. En måndagkväll precis som en måndagkväll ska vara.

söndag 31 oktober 2010

Tre är åter två


Tre.

Martin har åkt, jag och bäbisen är åter ensamma. Nitton nya dagar innan vi får vara tillsammans alla tre igen. Nitton. Det är länge. Tålamodet börjar sina. Men efter de där nitton dagarna är det färre ensamma dagar mellan stunderna tillsammans. Och med start i januari kommer vi vara tillsammans för alltid.

Måste ses!


Bild; snodd från nätet

I eftermiddag hade jag förmånen att få se Mia Skäringers enkvinnoföreställning "Dyngkåt och hur helig som helst". Hur jäkla bra som helst säger jag. Det var längesedan jag skrattade så mycket. Men samtidigt som man skrattar så att tårarna rinner, börjar tårarna nästan rinna av sorg. Man sätter liksom skrattet i halsen. Genom att vara sig själv, en tillspetsad (?) version av sig själv, lite olika karaktärer samt sjunga får man följa Mia på en resa genom livet. Livet som det faktiskt ter sig för väldigt många. Får du möjligheten, gör som jag och ytterligare typ 1200 personer gjorde idag. Se föreställningen!

lördag 30 oktober 2010

Kakaosmörskärlek


Bild; lånad från The Body Shop

För ett par dagar sedan hintade jag lite fint (ok, jag sa rätt ut att det skulle vara kul att få en i present) till Martin om att jag gärna skulle vilja ha en sån här. Inte så mycket för att jag tror att den funkar men för att den luktar gudomligt gott och för att det känns lite mysigt att smörja in magen varje kväll innan man går och lägger sig.

Igår när han kom hade han med sig en present. I paketet låg ett cocoabutterstick! Vilken snäll pappa bäbisen har. Och vilken snäll pojkvän jag har. Vilken fin helg vi har framför oss.

fredag 29 oktober 2010

I rosa välkomnar vi v 25


Jag var gladare än jag ser ut!

Mörkt, blött, tidigt. Då tar man på sig sina mest rosalysande kläder och välkomnar vecka 25 med morgonspring. Om det ska kännas så här bra länge till måste jag nog snart köpa en ny springjacka, det börjar bli lite trångt om magen. Tack kroppen för att du är så stark och orkar släpa på nio kilo extra. Tack bäbisen för att du inte verkar tycka att det är obehgligt att skumpa runt därinne.

torsdag 28 oktober 2010

Magen växer som den ska

Ok då, magen växer inte långsamt, den växer precis som den ska. Exakt på medelvärdet på den där kurvan. Imorse var jag hos barnmorskan och fick reda på det. Plus att mitt hb inte så oväntat sjunkit, att vikten ökat och att mitt blodsocker var bra. Bäbisens lilla hjärta slog 148 slag per minut, jämfört med 150 för ungefär fem veckor sedan.

Min ordinarie barnmorska var sjuk så jag fick träffa en annan idag. På ett sätt tyckte jag bättre om henne, hon verkade mer som jag, strukturerad liksom. Inte för att jag tycker att min ordinarie är dålig på något sätt, men jag fastnade helt enkelt för den här tjejen. Egentligen borde jag kanske be om att få byta? Men nä, sådan är jag inte. Jag ogillar starkt att "ställa till besvär". Och för den delen kommer jag ändå få byta den sista tiden sen när jag flyttat till Stockholm.

Just nu pågår rosa bandet-galan och jag kollar lite på den samtidigt som jag fixar med annat nödvändigt. Jag har alltid nära till tårarna, särskilt när jag ser program om sjuka djur (eller bara djur i allmänhet, jag börjar exempelvis nästan gråta om jag ser en bullterrier) eller om sjuka människor. Det blir inte bättre av att vara gravid kan jag meddela. Men tårar är ju bra, de liksom rensar upp.

onsdag 27 oktober 2010

Saker du missar om du sover

Om man sover missar man mycket. När man är ute och springer tidigt tidigt på morgonen får man se mycket. Oftast är det djur av olika slag, idag var det en filminspelning. Trots att jag sprang (nåja, lufsjoggade) förbi två gånger kunde jag inte se vad det var för något, men jag förmodar att det var något högkvalitativt. Jag funderade nästan på att fråga om de ville ha med en tjock och långsam joggare, men jag lät bli och koncentrerade mig på att njuta av mina steg istället.

Och appropå springning och filmning; på mitt jobb springer alla. Vissa tar det ett steg längre och arrangerar en egen filminspelning. Räck upp en hand om du liksom jag inte kan sitta still när du ser det här! Förövrigt kan det där vara jordens vackraste sång. I bästa versionen ever.

tisdag 26 oktober 2010

Lite mycket nu va?

Pust. Men jag ska inte klaga. Mycket av det är nämligen roligt. Det ska göras cykelpass, det ska fixas armyupplägg. Det ska hållas cykelklass och det ska hållas armyklass. Riktigt roligt och alltid lika supervärt all tid när man väl är där. Ibland när jag vaknar på onsdagmorgnar och vet hur lång dagen kommer bli kan jag tycka det känns lite jobbigt, men efter armyklassen sent på kvällen känner jag alltid hur himla mycket det ger mig att få andra att ta i lite mer än de trodde! Det är så himla värt det. Även cyklingen är väldigt värd all tid såklart, men där är det på ett annat sätt. Där glädjs jag mest av allt när jag känner ett flyt i mitt instruerande och när jag ser att mina deltagare förstår vad jag vill förmedla. När de nyfiket frågar fråga på fråga om träning, puls och annat. Och kommer någon därutöver fram och berömer mig för min musik, blir jag lite extra glad!

Det ska även göras springprogram till Karin, jättekul och givande det också. (Och jag är faktiskt klar med första delen!) Det ska planeras inför en framtida flytt och en kommande bäbis. Vad behöver man köpa och vad har vi? Roligt men tankeansträngande. Ytterligare saker som tillkommer på listan är saker runt ledighet, runt lägenhetsuthyrning och annat praktiskt. Inte lika spännande, inte lika givande.


Bild; snodd från nätet

Jag har mycket i huvudet just nu. Då passar det bra att klämma in en timme body balance på kvällskvisten. En stunds fysiskt och mentalt jobb följt av lite avslappning. Magen börjar ta emot i vissa rörelser men i övrigt känner jag mig smidig. Jag pressar mig inte så hårt i krigarna och jag försöker vara lite försiktig i ytterlägen. Dessutom kör jag en egen variant i rygglåten, då jag inte kan ligga på mage längre. Men i övrigt känner jag mig inte det minsta begränsad än sålänge vilket känns bra. Jag hoppas på bra sömn inatt så att jag tar mig upp för en tidig och, som vanligt, kort morgonjogg. På kvällen är det armyklass. En lång dag, men så himla mycket värt det.

söndag 24 oktober 2010

Höstigt

I helgen har det verkligen varit höst ute. Höst i bemärkelsen regn och rusk. Igår var en superdag med både umgänge och tid till lite slöande, en bra mix helt enkelt. Även denna dag har innehållit ungefär samma vara. Efter frukost och lite skrivande fick jag helt plötsligt bråttom att byta om. Karin med bil redo att ta oss till skatås fanns utanför. Och till skatås kom vi. Jag för att få jogga några kilometer, hon för att köra maxpulstest. Jag ska nämligen skriva lite träningsprogram åt Karin. Vara coach kan man kanske också kalla det. Roligt och givande ska det iallafall bli! Även Madde mötte upp för att sällskapa på uppvärmningsrundan och vara peppmaskin, ett jobb hon skötte utmärkt. Under uppvärmningskilomterarna fram till backen vi (Karin) skulle köra i hann vi averka många roliga historier. Jag glömde nästan bort hur mycket jobbigare det är att springa i kuperad terräng med en bäbis i magen plus x antal extra kilon på kroppen jämfört med hur det brukar vara. Jag hade fullt upp med att fascineras över lustiga grejer jag fick höra. Jag var dock rätt nöjd över att få stå och peppa och skrika en stund när vi väl var framme.

Medan jag beordrade Karin att fortsätta sin uppvärming ett tag till, i ett lite högre tempo, passade jag och Madde på att lata oss lite. För sen skulle det peppas minsan! Grymgrym är den där Karin! Hon lyckades pressa ur allt och lite till och med ett pålägg på ett par tre slag så tror jag vi lyckades hitta ganska rätt vad gäller hennes maxpuls. Nu är det bara för coachen, det vill säga jag, att börja skriva program. En nedjogg på det och jag kunde lägga ytterligare 4,1km till min (numera mycket blygsamma) veckokilometermängd.

Nu på kvällen hade jag tänkt åka iväg och köra body balance, men jag kände mer för att vara hemma och lata mig istället. Köpa en stor påse godis, göra en stor kanna te och bara halvligga i sängen och läsa. Ta vara på hösten. Så det tänker jag göra.

lördag 23 oktober 2010

Mysdag med bäbistema

Mycket bäbisprat nu, men så är det. Idag är det extra mycket faktiskt. På förmiddagen joggades det en runda tillsammans med en vän som också är gravid. Några veckor efter mig, men ganska så lika ändå. Regnet öste ner från början till slut men jag märkte det knappt. Det var så skönt att få springa så det var först när jag kom hem och skulle ta av mig alla kläderna som jag insåg att jag var genomblöt. Och då gör det faktiskt inte så mycket att det regnar (även om jag hade föredragit att det snöat.) Efter avslutad runda sprang vi var och en hem till sig och tog en dusch, och sen fortsatte vi gravidpratet över en lunch på mysigt café. Fint att ha både springglada vänner (som desstuom är gravida och alltså vill hålla samma tempo) och mysiga cafér inom någon kilometers radie.


Magen växer trots allt. Vecka 24 (23+2)

Ikväll blir det middag och spelkväll med vänner. Först middag här hemma hos mig med nära vänner och sedan spelkväll hemma hos några andra vänner som jag inte känner lika väl. Där finns ytterligare en gravid så ett och annat gravidord kanske det kan bli. Det är många som har bäbisar i magen just nu. Kanske inte bland de allra närmsta vännerna, men går man bara ett litet snäpp längre så inser man att det är värsta babyboomen. Sånt är bra. Imponerande att jag/vi helt ovetande lyckades tajma in det där med vår oplanerade, men älskade, bäbis.

fredag 22 oktober 2010

Så lite men ändå så mycket

Igår hade jag en sådan där kväll när jag liksom inte fick något gjort alls. Fast det fick jag ju egentligen för jag både lagade middag och bakade bröd. Men min långa lista på saker jag behöver göra och ta tag i förblev exakt likadan. Något jag dock gjorde var att lägga mig tidigt. Fast i slutändan blev det inte så tidigt ändå, för först skulle jag ju läsa lite och sedan prata i telefon som varje kväll innan sovdags, och medan jag gjorde det samtidigt som bäbisen for runt där inne (den måste ha haft träningsläger igår, för det var en himla aktivitet under nästan hela dagen.) kom jag på att det kanske gick att se utanpå när den sparkar? Och det gjorde det! Coolt! Kunde inte sluta kolla och sen var jag tvungen att filma en snutt så Martin skulle få se också.

När jag väl släckte lampan så var det svårt att somna, för utanför blåste det så mycket att jag trodde träden utanför fönstret skulle komma in. När jag väl sov så drömde jag en mardröm som hela tiden fortsatte även efter att jag vaknat. Den gick inte att skaka bort. Så med huvudvärk börjar jag denna dagen. Men nu kan det ju bara bli bättre.

torsdag 21 oktober 2010

Stärnor

Förra veckan var det mösspremiär. Idag var det minusgraderpremiär. Vad blir det nästa vecka? Snöpremiär? Inte mig emot isåfall. Jag är en vintermänniska. Nog för att jag svor lite över snömodden på slutet i våras, men hellre snömodd än 30 grader varmt, då funkar inte min kropp. Fast får man ligga på stranden är det i och för sig skönt med 30 graders värme. Båda delarna är bra, men just nu välkomnar jag vintern.

Denna tidiga morgon lufsade jag fram i mörkret och kollade upp mot stjärnorna. Kollade på stjärnorna och älskade varje sekund. Jag fick uppleva springning i minusgrader även denna vinter. Kanske, kanske får jag även uppleva springning i snö, jag har hört ryktas att den kan tänkas komma på besök snart. Hoppas!

tisdag 19 oktober 2010

Myskväll

Det har sina fördelar att ha en bäbis boende i magen. När man vaknar av att regnet öser ner och i och med blåsten smattrar mot fönstret kan man med gott samvete ligga kvar i sängen och sova en stund till istället för att ge sig ut och springa som planerat. Inte för att jag någonsin har ångrat mig efter ett pass där det från början känts lite motigt att ge sig ut, men ändå.

När man är trött och lite lat efter en rätt långsam och seg dag på jobbet och inte alls känner för att gå och gymma lite innan man åker hem, kan man med gott samvete bestämma sig för att ta en myskväll istället. Köpa med sig godsaker hem och krypa upp i soffan under en filt och med en bok/tidning/tv framför ögonen.

Allt det där kan man göra även om man inte har en bäbis i magen, men om man tränar mot ett specifikt mål och helt ärligt egentligen inte har ett behov av att vila kroppen just denna dag kan man ibland bli lite arg på sig själv när latmasken vinner. Ibland blir jag det, oftast blir jag det inte (det är ingen elitnivå jag befinner mig på och oftast går det att strukturera om lite i schemat) och jag gör det definitivt inte nu!

Så nu latar jag mig resten av kvällen. Bäbisen latar sig dock inte, den sprattlar hej vilt därinne.

måndag 18 oktober 2010

Lite mera party


Bild; gammal som bara den (december 2005)

Nä, nu är det nog dags att klippa någon form av page igen va? Jag skulle också behöva lite mera festligheter i mitt liv för det är så roligt att få klä upp sig och använda mer än vardagssmink. Inte för att jag har så värst många klänningar som passar just nu, men en uräkt för shoppning vill man väl alltid ha? Jag ska iallafall fundera lite på det där med pagen.

söndag 17 oktober 2010

En bra helg

En timme body balance fick avsluta en bra helg. Den började med att jag snoozade istället för att sätta mig på yogamattan, fortsatte sedan med en hektiskt dag på jobbet följt av lite vila och utemiddag med mamma. Sedan sov vi i tio timmar innan vi gav oss ut på drygt 6km solig och kall springning. En stor frukost på det och vi var redo att ge oss ut på lite barnvagnskoll. Jag tror jag har bestämt mig för vilken vagn jag vill ha. Om inte Martin har några andra önskemål så blir det nog en sportig, trehjulad sak som är smidig både i stadsmiljö och i lite mera terräng och som kan användas på tre olika sätt.

Några färsfyllda paprikahalvor med kamuvete och foccacia senare tog mamma tåget mot värmland och jag vagnen mot en timme body balance. Så var helgen nästan slut, men en stor kopp te och något gott att äta hinner jag såklart med. Imorgon är det bara elva dagar tills jag får pussas.

fredag 15 oktober 2010

Och så lite gym på det

Efter att ha varit lite latmask brukar jag bli extra träningssugen. Så det var med pigga steg jag svängde runt hörnet efter jobbet. Ett antal ryggövningar, en triceps- och en bicepsövning (Vet inte när jag senast körde specifika armövningar. Längesedan var det iallafall. Jag har liksom inte så jättestor nytta av att isolerat träna dessa muskler.. Men idag var jag lite sugen på att göra det faktiskt.) och så lite umgänge med de nya kompisarna vilket ju involverar lite av varje, men framförallt rygg, axlar och så lite ben idag. Eftersom det var ganska tomt på gymmet vågade jag mig på att smygfota lite. Jag kan inte påstå att jag känner mig bekväm i en sådan situation, men vad gör man inte för att få dokumentera magen. Jag tycker den växer frustrerande långsamt. Antagligen i helt normal takt, men jag vill liksom ha en sån där rund och fin mage. Än sålänge är det mest övriga kroppen som växer känns det som. Jag låter den göra det i fred och litar på att den vet vad den håller på med, men finns det inte nog med fluffreserver snart? Och framförallt; hur mycket ska brösten egentligen växa?! Det är väl inte där i bäbisen bor heller?


Två kompisar utanför och en kompis inuti.

Nu är det fredag kväll och de flesta tar helg. Men inte jag för jag jobbar även imorn. Mamma kommer dock på besök så lite helgkänsla ska jag nog få ändå. Vi har inte så stora planer, men jag misstänker att det blir utemiddag imorn kväll iallafall, och det är ju alltid lika uppskattat. Jag funderar på om det kanske ska bli pasta och isåfall här. Mums!

Mösspremiär


Premiär för mössa och underställströja. Kallt, frisktt, underbart!

Idag börjar vecka 23 och jag kan fortfarande springa. Det blir inte så långt och det går inte så fort, men jag springer. Att jag kan springa är det viktigaste.

torsdag 14 oktober 2010

Jag lider inte av sysslolöshet

Det är mycket nu. Fast det går också bra nu. Verkar det som. Mycket pengar som ska finnas på plats på en viss dag, papper som ska hinnas skrivas på och skickas iväg och vara på plats en viss dag. Plus övriga livet och lite mer därtill. Den tänka springturen fick bli en stunds avslappning på spikis istället. Förmodligen hade jag blivit minst lika avslappnad (fast på ett annat sätt) av att springa också, men jag är inne i en liten latisperiod. Och så har jag träningsärk. Hela ryggen, sidorna av magen, rupan och större delen av benen. Kettlebellträning ena dagen och armyinstruerande andra dagen piskar inte direkt på latmasken. Dessutom var det roligt att fika med Karin och därefter laga potatismos, sojaköttbullar, (livsfarlig tillsatsfylld) redan-tillagad-bara-att-värma-sås och broccoli när jag kom hem. Nu postmiddag är jag alldeles för mätt. Potatatismos och sås är goda grejer. Nu ska jag andas lite. Sedan ska jag fixa te, tända ljus och ta tag i ytterligare några punkter på todolisten. Vad ska du göra?

tisdag 12 oktober 2010

Nya kompisar

Jag tror jag har hittat några nya kompisar. Kettlebells heter de, och de är himla bra faktiskt. Olika tunga men lika bra för det.


Fina. Bild; snodd från nätet

Innan jag och Madde drog igång vår Kettlebellarmy som vi kört under sensommaren/början av hösten hade jag nog inte använt mig av kettlebells mer än max 3 gånger. Jag var inte skeptisk, men heller inte helt övertygad om dess förträfflighet. Men nu minsan! Jag tror jag är lite kär nästan. Kanske så kär att jag kan tänka mig att investera i ett par stycken såsmåningom. Kan vara fint att använda när bäbisen sover i vår. När det fortfarande är kallt kan jag använda dem inne och när det blir varmt kan jag ta med mig ut. Jag jag tror faktiskt att jag ska investera såsmåningom. Lite army, lite kettlebells, lite yoga, lite cykling och massa spring. Så tänker jag komma tillbaks och fortsätta på vägen mot mitt bästa springjag!


Ungefär lika varmt. Utomhus då, inomhus nu.

Ikväll efter jobbet sprang (joggade) jag 20min på bandet innan jag umgicks med två ryska järnklot i 40min. Konstant puls och jobbande muskler. Funktionellt och fint, just the way I like it. Bäbisen sov tror jag. Morgonyoga imorn blir nog en bra fortsättning.