måndag 31 januari 2011

Hasselnöt- och aprikosbröd



Jag har visserligen inte smakat än, men jag kan nog nästan garantera att det är gott. Som vanligt utgick jag från ett recept och gjorde det till mitt eget. Jag valde;

1pkt jäst, 5dl ljummet vatten, 25g rumstempererat smör, 1 burk kesella, 0,5dl honung, 1,5tsk salt, 150g grovhackade hasselnötter, 1dl hackade aprikoser och 14-16dl rågsikt.

Det är bara att blanda ihop allt, låta jäsa i 30min och sedan baka ut till 2 limpor. Jäs ytterligare 20min och grädda sedan i nedre delen av ugnen. Först 10min på 250 grader och därefter ytterligare 30min på 175 grader. Servera gärna med smör och ost, som tillbehör till spenatsoppa. Det ska jag göra.

Äntligen Body Balance

Det var en hel evighet sist, men idag hittade jag äntligen ett pass som gick att klämma in i min (förvisso inte alldeles överbelamrade) vardag. Body Balance. Underbart. Hur jag kunnat vara utan detta så länge är en gåta och nu ville jag aldrig att passet skulle ta slut. Eller jo, pilatesdelen där jag ju såklart får imporvisera ihop lite eget, kunde gärna få ta slut, men det tycker jag visserligen ganska ofta i vanliga fall också. Jag tycker inte att den har en lika självklar del i klassen som allt det andra.

Som väntat blev jag dödstrött av att, förutom själva träningen, åka över halva stan och tillbaka så lite middagsvila får jag nog ta nu. Jag sover oftast helt ok på nätterna men inatt var jag vaken mycket och drömde konstigt. Så idag känns det bra att kunna bestämma helt själv över varenda timme.

Om man inte har tröttnat totalt på att läsa om The Nike Blast så kan man klicka här och läsa mitt livs första artikel. Själv ska jag som sagt sova lite.

lördag 29 januari 2011

Tröttdag

Jag tänker inte blogga om nikeblasten, det görs det tillräckligt ändå. Men jag har iallafall varit där en sväng. Helt slut blev jag trots att jag inte tränade en endaste minut. Dock fick jag inspiration till lite nya yogaflöden, så om det hjälper med en stunds sömn ska jag nog yoga lite för mig själv lite senare idag. Om inte träningsvärken blir värre. Jag gymmade nämligen igår och körde några övningar jag inte kört på ett tag. Det betyder träningsvärk för min kropp. Den får träningsvärk av det mesta faktiskt. Ganska underligt eftersom den trots allt är ganska stark. Förutom när det gäller trappgående då. För tillfället fylls hela kroppen av mjölksyra och andingen blir allt annat än normal bara av en liten, liten trapp. Tänk att alltid känna så! Jag ska aldrig, aldrig sluta träna, det är ett som är säkert!

fredag 28 januari 2011

Förlossningstankar

Idag börjar vecka 38 och bäbisen är alltså klar och redo att kika ut. Det känns rätt konstigt. För det första har jag svårt att förstå att det faktiskt ligger en färdig liten människa där inne. Nog för att det känns, men det är ändå svårt att greppa. För det andra kommer det bli tomt att inte längre ha en kompis där inne som ständigt sällskap. (Även fast det antagligen är miljoner gånger bättre att ha en kompis på utsidan.) Jag tycker det är väldigt mysigt att ha någon som då och då, med varierande intensitet, påminner om att jag aldrig mer kommer vara ensam. Det ska dock bli rätt skönt att bli mitt vanliga jag och slippa bli helt slut av att gå uppför en trapp.


Vecka 38 (37+0)

Innan jag blev gravid var jag nästintill livrädd för att föda barn. Jag visste som sagt att jag någon gång ville ha barn, men var ganska säker på att det nog skulle krävas ganska mycket bearbetning av min förlossningsrädsla och kanske till och med sluta med planerat kejsarsnitt. Men tänk så smart kroppen är. Redan ganska tidigt in i graviditeten började min rädsla mattas av för att såsmåningom helt försvinna. Jag skulle visserligen ljuga om jag säger att jag känner mig fullständigt bekväm med tanken på att jag snart ska föda, men jag är inte längre rädd. Däremot spänd och nyfiken på hur det kommer bli. Jag har läst väldigt mycket om förlossningar och vet på ett ungefär hur det kommer gå till (även om ingen förlossning är den andra lik), om olika scenarion och om strategier för att bemästra smärtan. Det sista är något som jag också ändrat inställning till totalt. Från att, innan jag blev gravid, varit inställd på att vilja ha all smärtlindring som går att få, har jag nu inställningen att jag vill försöka ta mig igenom det hela helt utan medicinsk smärtlindring. (Det är dock inget som står skrivet i sten och jag är öppen för förslag och förändringar av min förlossningsplan.) Det handlar verkligen inte om något prestigetänk och att jag på något sätt skulle vara bättre om jag föder utan smärtlindring utan dels om att jag är lite rädd för exempelvis epidural och andra bedövningsmetoder, samt att jag litar på min kropps förmåga att hantera smärta. Jag kan pressa mig själv oerhört hårt fysiskt om jag måste, och även om ingen smärta jag upplevt tidigare går att jämföra med förlossningssmärtan så tror jag att jag, både fysiskt och mentalt, har verktyg nog att ta mig igenom det hela.

Jag känner inte längre någon rädsla, varken för att föda eller för smärtan. Däremot är jag otroligt nyfiken på exakt hur ont det kommer göra. På hur smärtan kommer kännas, på vilken karaktär den kommer att ha. Och självklart väldigt nyfiken på vad det är för filur som bor i min mage. Det enda negativa är att mitt kontrollbehov gör att jag känner mig lite olustig över att inte veta exakt när jag ska föda, hur jag kommer att reagera, hur lång tid det kommer att ta, exakt hur det kommer att gå till och hur det kommer sluta. Men jag försöker jobba på inställningen att det helt enkelt bara är att släppa kontrollen (Vilket inte är det samma som att tappa den!) och lita på att min kropp och förlossningspersonalen kommer fixa det här galant.

torsdag 27 januari 2011

Try to chatch me if you can



Klicka på bilden och tryck "Se filmen". Själv blev jag helt lycklig av den! Och inte mindre springsugen.. Dessutom kom jag på att jag saknar mitt jobb och mina jobbkompisar lite. Även om det är rätt skönt att vara ledig också.

onsdag 26 januari 2011

Backspaning


Kommande backbacke!

Ingen träning idag, men jag tog en promenad runt i mina nya omgivningar och då hittade jag en blivande backträningsbacke! Kanske i brantaste laget, men den kan passa för kortare intervaller samt för ren mjölksyreträning. Fint. Nu hoppas vi bara att allt går som planerat och att det inte är alltför många månader tills jag får premiärspringa i den.

Gravidtankar

Idag är nog en bättre dag tror jag. Det började faktiskt bli bättre redan efter att jag vilat (läs sovit ett par timmar) lite igår. Sålänge jag inte kollade i en spegel. Fast när jag var på Ica så berömde kvinnan i kassan "mitt underbara hår". Haha.

Gravid är jag dock fortfarande, men det känns trots allt rätt bra. På det stora hela har jag faktiskt gillat att vara gravid nästan hela tiden. Förutom ett par veckor i somras när det var som allra varmast och jag svällde upp till barbapappa, hade ont i brösten, var obeskrivligt trött och mådde lite lätt illa (typiskt att denna period infaller när graviditeten ännu inte är officiell) har jag mått topp i princip hela tiden. Visst kändes det lite halvjobbigt i början när klädesplagg efter klädesplagg började strama och löpningen började gå väldigt mycket sämre än vanligt, särskilt eftersom det hela ännu inte var officiellt. För att inte tala om de allra första dagarna då vi båda befann oss i någon sorts chocktillstånd. Men bortsett från detta gillar jag min kropp. Det känns tryggt och bra att den fungerar som den ska och jag tycker inte att jag förändrats så mycket som jag kanske föreställt mig. Jag är fortfarande samma jag. Jag har inte blivit totalt bäbisbesatt och "släppt" resten av livet, utan fortsatt att leva i princip som vanligt. Jag har kunnat fortsätta träna ungefär som vanligt, om än med viss modifikation och med en successiv nedtrappning. Jag har klarat av att ta mig igenom större delen av graviditeten med bäbispappan på avstånd (Även om han såklart funnits där för mig.), jag har klarat av att jobba med mitt relativt fysiska jobb så länge som jag önskade och jag har inte drabbats av några större krämpor. Tack för det.

Visst, jag har antagligen haft lite tur som förskonats från krämpor som ryggont, halsbränna, återbråck och annat jobbigt. Och visst, jag är en lite, lite större version av mig själv men vad gör det? Jag har inte vägts på många veckor nu och vet faktiskt inte hur mycket tyngre jag blivit, vilket ju också är totalt ointressant. Om jag lyssnar på min kropps signaler så uppför den sig säkert precis som den ska, både nu och sedan. Magen växer som den ska (även om den ser liten ut i mina ögon) och bäbisen verkar må bra. Lite vätska har jag börjat samla på mig de senaste dagarna, men i övrigt mår jag för det mesta alldeles utmärkt (Lite strandad-val-känsla, skav mot revbenen och snabba skiftningar mellan vrålhunger och proppmättnad kan jag leva med.) Så jag måste säga att graviditeten bara har varit positiv för mig. Jag har stärkts av den både fysiskt och psykiskt.

Däremot kan jag fortfarande inte riktigt se mig själv som mamma. Jag har alltid vetat att jag någon gång vill ha barn, men jag är inte särskilt "barnkär". Medan vissa blir alldeles till sig när de ser en bäbis blir jag mest lite obekväm på något sätt. Klart jag tycker de är obeskrivligt söta men jag vet liksom inte hur jag ska förhålla mig till de små liven. Men det löser sig nog det med, det är antagligen ganska mycket annorlunda att få ett eget barn. Min, vår, egen lilla bäbis liksom. Man kan nog inte annat än totalsmälta vid första ögonkastet.

tisdag 25 januari 2011

Bitchday

Idag är en riktigt dålig dag. En bitchday. Eller egentligen började det redan igår med att jag kände mig extremt ful, trött, svettig och tjock. Och inte gick det att sitta eller ligga bekvämt, hur jag än vände och vred mig så skavde något mot revbenen. En strandad val var något jag kunde identifiera mig med. Höggravid kallas de visst.

Eländet har fortsatt idag med att jag blev jättemissnöjd med min klippning. För kort där fram, för långt där bak. Ungefär. Hjälmfrisyr kan man också kalla det. Tur att håret växer snabbt, om någon månad tar jag med mig en bild och gör ett nytt försök.

Som om inte en hjälmfrisyr vore nog så köpte jag en wrap som inte alls vara lika god som jag hade tänkt mig. Och så ringde en extremt jobbig försäkringsförsäljare och gjorde mig ännu mer irriterad. Så nu lägger jag mig och vilar (och hoppas på att strandad-val-känslan håller sig borta) en stund och sen får det bli lite dragande i kettlebelltolvan. Den är hård nog att klara av lite ilska.

måndag 24 januari 2011

Springlängtan


Den här kommer det springas en hel del med såsmåningom.

Jag måste medge att livet är lite, lite tråkigare när det inte går att springa. Det gäller även om anledningen är den bästa i världen. Att skriva träningsprogram och snegla på den fina springvänliga vagnen gör inte min längtan mindre.

Vi har några saker att kvar att fixa och förbereda, så någon dryg vecka till väntar vi gärna, men sedan får du gärna komma ut bäbis. Du är ju faktiskt ganska redo nu. Vi också. Snart.

Ingen vila ingen ro

Det där med att man ska vila på helgen har jag inte praktiserat denna helg. Visserligen vilade jag ganska mycket i veckan, men ändå. Träningsmässigt har jag dock vilat. Ingen form av denna vara på tre dagar, vilket känns lite konstigt. Det är inte ofta jag har så många vilodagar i rad utan att vara förkyld, bortrest eller liknande. Men så är allt inte riktigt som vanligt heller. Slöat har jag då dock inte. Besök av mammafamiljen och leverans av bäbissaker. Ikeashoppning, tv-köp samt fixande och pysslande i boet. Och så hann jag med lite bakande också. Såklart. Kladdkaka är enkelt och snabblagat och passar fint tillsammans med en klick vispgrädde, te och solsidan. Idag ska jag vila lite. Och träna. Fast jag vet inte riktigt vad. Får fundera lite och samla kraft att ta tag i lite andra saker som står på agendan först.

lördag 22 januari 2011

Sömnlös

En sen kväll på grund av soffleverans med efterföljande ihopsättning och massa cirkus där runt. Lärdommar vi tar med oss av detta är att det är bra att mäta exakt på centimetern när man ska köpa möbler. Nåväl, soffan kom slutligen på plats där det var tänkt. I den kommer jag förmodligen spendera många timmar framöver. Nu återstår bara någon form av läsbelysning, en tv samt att försöka klura ut huruvida en cd-hylla går att klämma in utan att det ser helkonstigt ut. Det var ett rum det. Klädförvaring, belysning och annat småplock behöver också fixas. I varje rum. På 53kvm uppdelat på 3 rum och kök är inte detta helt lätt. Därför har jag legat vaken halva natten och funderat. Funderat, vänt och vridit. Vet inte om jag blev något klokare, men ett litet steg närmare en lösning har jag kanske kommit trots allt. Strax före klockan sju gav jag iallafall upp, klev ur sängen, ner i soffan och började strukturera tankarna, mäta (Jag kommer aldrig mer lita på ögonmåttet!) och fundera lite mer. Nu en timme senare börjar magen kurra och något mer än en kopp te känns som en bra idé. Överraskningsfrukost kanske? Jo, så får det nog bli.

fredag 21 januari 2011

Cykel och tacos

Igår var en fin kväll. Först cyklade jag för första gången på en dryg månad och sedan hade vi tacokväll med två fina människor. Tacokvällen finns inte så mycket att säga om än att jag blev väldigt mätt. Som alltid när jag äter tacos. Det är lite synd, för det är ju så gott och så får jag liksom inte plats med så mycket som jag skulle önska.. I synnerhet inte nu när det ligger något annat i magen och tar upp plats också.

Cyklingen kan vi däremot säga något mer om. RPM stod på schemat och Sofie som instruktör. Jag gillar inte RPM (förkoreograferat Les Mills-koncept med, enligt mig, inte särskilt mycket träningstänk i mer än att det ska få upp pulsen ordentlig och "vara kul", vilket i och för sig är en form av tänk..) så mycket eftersom jag dels upplever det som alldeles för hattigt och "ogenomtänkt" samt för att musiken verkligen inte passar mina smaklökar. Men nu var det år och dar sedan jag sist körde och Sofie var (är) en rolig, energispridande och tydlig instruktör så det var faktiskt riktig roligt. Förutom att jag kände mig som en tant där jag satt med mitt höga styre och tjocka mage och meskörde. Men tjocka magen protesterade inte nämnvärt och då får det väl vara värt tantkänslan. Det kan nog bli något mer cykelpass med tjock mage framöver. Och Body balance (Kanske för ovan nämnda Sofie om jag lyckas tajma in det.), det är ett annat Les Mills-koncept som jag, till skillnad mot RPM, älskar!

onsdag 19 januari 2011

Bakmani och styrketräning


V36-magen ser större ut i verkligheten än på bild!

Valnötsbröd i måndags, spenatbröd (med även riven morot i!) idag, och imorn tänkte jag baka någon form av hasselnötsbullar. Jösses, jag har fått någon slags bakmani. Eller så är det bara den berömda bobyggarinstinkten som satt in. Det kanske kan bli en mamma även av mig alltså? (Jag kan fortfarande inte riktigt se mig själv i den rollen..) Fast en riktig bullmamma kanske inte tränar medan degen jäser? Det gjorde iallafall jag. Femtio minuter hemmastyrka med hjälp av min kettlebelltolva, mitt gummiband och min yogamatta. Tåhävningar, drag mot hakan, marklyft, tricepspushups (På knä och så gott det gick innan magen tog i marken.), bicepscurl med bandet, squats, framåtlutad enhandsrodd och så slutligen vanliga pushups (Även här på knä och så långt ner det gick innan magen tog emot.) Tolvan fick vara med på allt utom bicepscurlsen och pushupsen. Det är redan en välanvänd julklapp det där.

En annorlunda känsla



Mitt bland flyttröran hänger bäbiskläder på tork. Det känns lite konstigt. I helgen kommer vagnen, sängen, skötbordet och lite mera kläder att levereras från Värmland. Då blir det ännu mer konstigt. Verkligt.

tisdag 18 januari 2011

Mera simning

Ok. Jag tar tillbaka det där om att jag ska simma ett par dagar i veckan de sista veckorna nu innan förlossningen. Dels kommer jag bli halvt ruinerad (90kr per gång är nästan dubbelt så dyrt som i Göteborg!) och dessutom lite väl uttråkad. Fast det är konstigt ändå, samtidigt som jag tycker att det är fasligt tråkigt att simma där varv efter varv så upplever jag det även rogivande och avstressande. Så någon gång i veckan kan det nog få bli trots allt.

Idag blev det iallafall 2000 meter och 56 minuter att registrera i träningsdagboken som gapar tommare och tommare. Trots att jag upplevde att jag simmade ännu lite långsammare idag så gick det faktiskt något snabbare. Antagligen för att det inte var lika mycket folk att simma sicksack mellan. Intressant också att det ansträngingsmässigt inte är så jobbigt när jag är mitt uppe i det, men att jag nu efteråt är helt slut. Så trött att jag tänker lägga mig och sova en stund. Sådant får man göra när man är ledig.

måndag 17 januari 2011

Första dagen av många

Idag är min första dag som mammaledig. Eller nä, nu ljög jag, jag har faktiskt semester nu i två veckor. Först 1:a februari är det dags. Men hur som helst är jag ledig och det känns lite konstigt. Nästan så att jag är lite uttråkad faktiskt, men det är skönt också. Dock fick jag börja första dagen med att kliva upp tidigt, för kvart över åtta skulle vi vara hos vår nya barnmorska. Första gången för Martin förutom på ultraljudet. Han tyckte det var roligt att få lyssna på hjärtat som pickar på så bra där inne. För mig börjar det bli rutin nu och därmed inte lika spännande, men det är klart att det känns skönt att höra att allt är som det ska med lilla bäbisen!


Bilden har jag lånat från internet.

I övrig har jag mest latat mig, men lite vettigt har jag fått gjort ändå. Exempelvis står en bunke med en deg till ett valnötsbröd på jäsning i köket och strax tänkte jag yoga lite. Det blir nog alldeles lagom för min kropp, och framförallt rygg, som är lite trött efter allt bärande och fixande under helgen och föregående vecka. Därefter ska jag laga linssoppa att äta till brödet. Usch, nu har jag verkligen hamnat i det könsstereotypa träsket.. För ett tag iallafall för sedan är det Martin som får ta hand om det husliga. Vilken tur.

söndag 16 januari 2011

På plats

Efter en lång dag, som ändå gick riktigt smidigt, somnade jag i mitt nya hem strax efter halv ett igår. Då hade vi ändå, med hjälp av syster och bästa Ellen, lyckats få iordning på en hel del av röran. Mycket återstår att fixa, men jag är ju faktiskt ledig nu och har (nästan) all tid i världen att komma till ro. Jag tackar världens bästa pappa med fru för att de helt frivilligt kört 30mil från Arvika till Göteborg, därefter burit och fixat, för att sedan köra 50mil med ett tugnt släp. Allt för att hjälpa lilla mig. Och det är inte första gången jag flytar precis.. Tack också till finaste Jenny, Kristoffer och Madde som jag "tvingade" på ett gratis träningspass i form av bärande av mina grejer. Själv bara jag också rätt mycket. Jag må vara gravid, men inte invalid har blivit något av mitt motto. Och bäbisen verkar ju inte ta illa iupp så varför inte? Fast när uppackandet och iordningfixandet är klart ska jag försöka koncentrera mig på att vila och samla kraft inför förlossningen. Det ska ju vara bra har jag hört..

fredag 14 januari 2011

Göteborg i mitt hjärta

Åh, jag kommer sakna dig massor Göteborg!


Och som vanligt är filmen för bred för bloggen. Kolla här istället!

Nog för att det finns mycket som är fult, mycket som är grått, trist och tråkigt. Nog för att jag är evinnerligt trött på mycket med den här staden. Men. Det finns också så himla mycket som är så fint att det gör ont.

Jag kommer trivas jättebra i Stockholm och jag kommer börja älska staden med dess skönhet och mindre gråhet. Men jag kommer fortfarande sakna Göteborg.

torsdag 13 januari 2011

Jag och mina klot


En tolvkilos- och en ca tvåochetthalvtkilosklump

Jag kompade ut ett par timmare tidigare idag och hann faktiskt med ett pass med tolvkilosklumpen mellan pajbakande och frysavfrostande. Styrkemässigt är jag inte så mycket svagare än vanligt, men däremot konditionsmässigt. Skrattretande är vad det är. Fast av någon konstig anledning har jag inte märkt så mycket av det där när jag sprungit. När jag går i trappor däremot, eller svingar kettlebellen då, får jag minsan känna på hur det känns att vara otränad. En nyttig erfarenhet faktiskt.

Näst sista och lite annat

Näst sista jobbdagen och jag var som en zombie när jag vaknade en timme senare än tänkt. Jag vaknade visserligen en timme tidigare första gången, men efter att ställt fram alarmet somnade jag på stört igen. Ingen yogamatta som start, vilket var min tanke när jag somnade igår, idag med andra ord. Kanske får den en stund ikväll mellan sistadagenpåjobbetbärpajsbakande och packande.

Idag står det 35 och 35 i figuren i högermarginalen. Vecka 35 och 35 dagar kvar till beräknat förlossningsdaturm. Inte länge alls. Imorn börjar vecka 36, det börjar närma sig tidpunkten då bäbisen är färdig och redo att komma ut när som helst. Det ska bli spännande att se om det är en lika otålig person som jag som väljer att komma två veckor före utsatt datum, eller om den är mer som sin pappa som stannade lite längre än nödvändigt. Jag tror och hoppas på det första alternativet. Men ett par veckor till kan den gärna få vänta, jag känner mig inte riktigt redo än. Jag måste få komma på plats i Stockholm, landa och fixa de sista sakerna först.

onsdag 12 januari 2011

Cykeltankar

Det var ett tag sedan jag cyklade nu. Närmare bestämt har jag inte cyklat sedan min sista morgonklass och det var den 13 december. Det har varit massa helger, jag har varit borta och jag har svårt att hitta pass som funkar emd mina jobbtider. Speciellt nu när jag bara orkar träna på morgonen. Jag hade först en liten tanke om att gå upp och cykla idag, men eftersom jag fikade med en kompis till ganska sent igår så insåg jag att jag aldrig skulle komma upp i tid för att sitta på en cykel i stan klockan nollsexfyrtiofem. Så det får vänta ytterligare ett tag. Snart är jag ledig och då kanske det kan bli något.

Jag tycker dock att det är lite klurigt med cyklingen. Jag hör och läser om hur bra cykling fungerar under graviditet och hur vissa till och med cyklar dagen eller dagarna innan förlossnignen, men för mig har det inte fungerat lika bra faktiskt. Redan ganska tidigt, typ i somras, upplevde jag att magen liksom trycks ihop och det känns inte helt bekvämt. Det beror säkert lite på hur man är byggd och hur barnet ligger och sedan kan jag säkert höja styret mycket mer. Jag har självklart höjt det i takt med att magen växt och de sista passen hade jag det så högt att jag tyckte att jag satt som på en tantcykel. Fast när jag kollade mig runt i salen så insåg jag att flera andra, som inte är gravida (vad jag vet iallafall) hade styret i samma höjd och kanske till och med högre än mig, så jag kanske inte har höjt det tillräckligt helt enkelt. Men eftersom jag är van att ha styret riktigt lågt, jag vill ju få till en bra racekänsla, så känns det skitkonstigt att sitta som på en tantcykel. Det känns liksom inte roligt.

Svårt det där. Att stå upp fungerar bättre för då trycks inte magen ihop på samma sätt, men det har jag läst och hört att man ska undvika mot slutet eftersom det kan belasta bäckenet snett. Fast å andra sidan är det mycket "man ska undvika" när det gäller träning och belastning av bäckenet och jag tror faktiskt att mycket av det där måste ställas i relation till hur stark man är, hur man är van att träna i vanliga fall, samt självklart huruvida man har några problem. Jag tror exempelvis inte att kettlebellsträning är något som rekommenderas för gravida (Jag har visserligen inte läst något alls om det, men eftersom belastningen på bäckenet är rätt stor i vissa övningar kan jag tänka mig att det skulle vara så om något fanns att läsa.), men jag tycker att det fungerar bra för mig. Självklart är jag ännu mer lyhörd än vanligt, mycket försiktigare än vanligt och skulle något kännas fel eller konstigt så skulle jag såklart avbryta. Överlag tycker jag att rekommendationerna för vad som är bra att träna eller inte under graviditet är rätt "mesiga" och ger en begränsad bild av vad man faktiskt kan köra. Sedan är det självklart individuellt och alla kan inte göra allt och man bör nog ha rätt stor koll på sin kropp och sig själv för att köra vissa typer av träning.

Ja det här blev snurrigt och långt, men vad jag ville komma till var iallafall att för mig fungerar cykling och mage sämre ihop än för många andra. Därför har jag inte cyklat så mycket mer än mina egna klasser under hösten och därför har jag inte cyklat på ett tag. Jag ska nog testa något pass när jag kommit på plats i Stockholm, men känns det inte bra så får det vara tills jag har en platt (nåja) mage igen.

tisdag 11 januari 2011

Simmare

Nu har jag inlett min nya karriär (eh.. eller inte..) som simmare. Lyckades rota fram en gammal bikini som brösten fick plats i, men tyvärr var byxorna lite för stora så det kändes som att jag skulle simmar ur dem. En inte helt angenäm känsla. Nästa gång får jag nog missmatcha lite..

Men det där med teknik alltså.. Jag har försökt lära mig (visserligen enbart på egen hand) att crawla men det går bara inte. Armar och ben har jag koll på, men andningen är det sämre med. Jag vill liksom göra tvärt om hela tiden. Andas in när jag är under vattnet och vice versa. Inte så bra. Så jag håller mig till tantsimmet ändå. Fast för att vara tantsimmare så måste jag simma rätt snabbt, för jag irriterade mig konstant på alla sjukt långsamma människor som jag var tvungen att trixa mig om hela tiden. Extra svårt nu när man liksom inte vill ha en spark i magen. Fast snabbt och snabbt föresten. Jag tror inte att 1500 meter på runt 43 minuter räknas som särskilt snabbt. Speciellt inte med tanke på att jag en gång, i skolan när det visserligen var lite tävling, simmade 2000 meter på ungefär samma tid. Möjligen några fler minuter, jag minns inte så noga, men någonstans däromkring iallafall. Allt är relativt.

Men förutom risken att simma ur bikinin och alla långsamma människor så var det ändå rätt trevligt att simma. Jag vet att jag brukar tröttna på det efter ett tag, men ett par veckor ska jag nog stå ut. Fint.

måndag 10 januari 2011

Fyra kvar

Femte sista jobbdagen är avklarad. Det känns väldigt konstigt att jag från och med måndag inte ska jobba på ett antal månader. Exakt hur många är lite oklart, men det blir antagligen åtminstone sex stycken, kanske lite fler. Fyra dagar kvar nu alltså, och samtidigt som det känns konstigt så känns det otroligt skönt. Det börjar trots allt bli väldigt slitigt att ha ett såpass fysiskt jobb och stå, gå och knäböja hela dagarna. Tur att det är lågsäsong nu och inte maj och fullt upp i princip konstant från morgon till kväll. Även om jag inte har ont någonstans så är det ansträngande och ryggen är så trött så trött mot slutet av dagen. Och på det ska jag flyttpacka och fixa. Tur att jag redan har packat det tyngsta och mest har lättare saker kvar. Lite varje kväll så ska det nog vara klart lagom till lördag när flyttlasset går. Hur mycket kan man längta efter något egentligen?

Det är dags..

.. att ta farväl.

Måndagen den 10:e januari, i mitten av vecka 35, är det dags att säga hejdå och låta springskorna vila ett tag. Det var varken solsken eller snöfall på den sista rundan, men det var åtminstone mörkt så jag slapp se misären ute.

Efter att ha legat och vridit och vänt på mig mellan halv fem och halv sex lyckades jag visst slumra till en stund lagom tills det var dags att gå upp strax efter sex. In med ett glas oboy och ner i springkläderna. Ut på isen, ut till sorgligt smutsiga snöhögar. Började med att promenera ett par minuter precis som jag brukat nu de senaste veckorna. Börjar springa så smått men får ganska snabbt ett outhärdligt håll. Går lite. Springer lite. Håll. Lite stramande i magen. Tar en genväg hem och går ungefär lika mycket som jag springer. Då får det vara nog, då är det inte värt det. Jag kunde inte låta bli att gråta en liten skvätt, men det gick över ganska snabbt. Jag är trots allt oändligt glad över all den extratid jag anser mig fått i springskorna. Det finns inget som kan ersätta eller ens jämföras med löpningen, men det finns alternativ som är ok och som jag kan ägna mig åt de sista veckorna. Jag kan fortfarande yoga, styrketräna och kanske cykla (återkommer till cyklingen i ett senare inlägg). Dessutom tänkte jag börja simma ett par dagar i veckan fram till förlossningstid. (Promenader är visserligen jättebra motion, men för mig har det inget med träning att göra och är därför inget alternativ. På annat vis än som just motion då.) Simning, yoga, styrketräning och kanske cykling. Det är ju inte så illa. Även om det aldrig kan bli som att springa.

söndag 9 januari 2011

Man tager vad man haver



Jag håller på att äta ur min kyl och frys inför flytten på lördag och får leva lite efter principen man tager vad man haver. Ibland kan det bli riktigt bra. Som idag exempelvis. Då improviserade jag ihop en paj av broccoli och olika ostar. Vill du smaka så gör du såhär;

1. Gör en pajdeg av 3dl vetemjöl, 100g smör, 3msk krossade linfrön och 3msk vatten. Kläm ut degen i pajforemn och förgrädda ett par minuter. Jag hade ugnen på min standardtemperstur 250 grader.
2. När pajdegen fått lite lätt färg häller du i ca 300g broccoli (Jag hade fryst, vilekt gjorde att pajen blev ganska vattning, så färsk är nog bättre trots allt.) och ett "normalstort" paket fetaost skuren i tärningar. Smula sedan över lite ädelost samt riven parmesanost (Jag har ignen aning om hur mycket jag hade här, men det var en bit av varje. Man tager vad man haver och vad man gillar!).
3. Gör en äggstanning av 2 ägg, 2-3msk vetemjöl och ca 1,5dl mjölk. Häll denna över pajen och grädda sedan tills pajen fått lite lagom färg. Mums!

lördag 8 januari 2011

Lördag

Av den där förkylningen, som liksom aldrig blev någon förkylning, känner jag nu inget spår. Efter en extra säkerhetsvilodag igår är det dags att få träna igen idag. Panen var att springa, men när jag vaknade regnade det ute så jag tänkte om. Den runda som eventuellt blir min sista på ett bra tag ska inte få förstöras av regn (Det ofta kan vara mysigt att springa i regn, dock inte på vintern!). På den runda som eventuellt blir min sista på ett tag ska solen skina eller snö falla från himlen. Så jag gör ett nytt försök imorgon. Idag får det bli lite svingande och dragande med kettlebellen istället. Och flyttpackande. Om en vecka slipper jag nämligen jojovädret på västkusten. Snö, kyla, regn, kyla, ishalka, snö, regn, ishalka, snö, regn byts mot massor av snö. För mig som älskar snö och vinter blir det som att komma till paradiset. I dubbel bemärkelse, för jag får också äntligen bli hel.

torsdag 6 januari 2011

Lite lat och lite mage

Idag har jag inte gjort många knop. En promenad till Ica och tillbaks är allt jag orkat med. Fast jag känner mig inte så förkyld längre, konstigt nog. Inatt när jag vaknade hade jag jätteont i halsen, men när jag vaknade, efter nästan tolv timmars sömn, var det onda helt plötsligt borta. Mystigt. Vi får se hur det känns imorn. Om det känns bra ska jag nog testa lite spring på lördag.

Imorgon är det också ny vecka, vecka 35. Så här ser magen ut i vecka 34:as sista dag:


Jag tycker den är rätt liten ändå..


Fast den börjar bli bredare..

onsdag 5 januari 2011

Typiskt

Efter att ha inventerat till sen kväll i söndags fanns det inte en chans att jag ens skulle ha någon ambition att komma upp och träna i måndags. Natten till igår sov jag dåligt och orkade inte heller upp. Idag skulle vara tredje gången gillt och jag var verkligen jättesugen på att testa att springa igen. Massa nykommen snö och inte så kallt. Vad händer då? Jo, då vaknar jag med ont i halsen, igensnorad näsa och en känsla av begynnande förkylning. Skit. Tur att jag har någon som kan tycka lite synd om mig vid min sida.

tisdag 4 januari 2011

Dagarna tickar på

Dagarna med tillfälligt samboskap går av någon anledning fortare än andra dagar, men snart byts det tillfälliga mot något evigt. Endast åtta dagar kommer jag behöva klara mig själv. Fredag till Lördag. På lördagkvällen nästa vecka bor jag inte längre på västkusten.

Idag är det fyrtiofyra dagar kvar till beräknad bäbisfödsel. Det är elva dagar till flyttdag och endast åtta dagar kvar att jobba. Jag gillar verkligen mitt jobb, men det ska ändå bli skönt att få landa i min nya tillvaro och få tid att förbereda mig på ett delvis helt nytt liv.

söndag 2 januari 2011

Spring och iphone

Eftersom min nya kompis gav mig massa träningsvärk i rumpan och baksida lår, och eftersom tiden liksom bara rann iväg, så blev det inget springande under årets första dag. Precis som tradtionen bjuder alltså. Årets andra dag började jag dock i springskorna. Jag och gryningen. En av de sista rundorna med bäbisen inne i magen. Ja, jag tror inte det är så många kvar nu. En, två eller möjligtvis tre stycken. Idag stramade det lite i magen till och från. Känns det likadant nästa gång får det bli den sista gången. Sorgligt men något jag kan leva med. Jag springer ändå på övertid nu. Aldrig hade jag kunnat tro att jag skulle kunna springa i vecka 34!

En annan rolig grej är att jag slutligen har kapitulerat och blivit med iphone! Ska bara åka och inventera lite på jobbet, men sen ska jag börja leka! Martin blir nog glad över att få ha sin ifred.. Och så har vi shoppat lite mera saker till bäbisen. Listan på saker tar liksom aldrig slut. (Och då har vi ändå kunnat få en hel del.) Tur att bäbisen är värd alla pengar många gånger om!

lördag 1 januari 2011

Ett, två, tre


Rostat bröd, soltorkad tomat, färsk basilika, hackad vitlök och olivolja.


Qourn med ädelost, matgrädde, soya och rosépeppar. Hasselbackspotatis och kokt sparris.


Vaniljglass, vispgrädde, bananer, maränger och chokladsås.