fredag 29 augusti 2008

Snabbisinlägg

Kvällen i korthet:

  • Jag och Martin har varit på middags- och biodate med Andreas och Christine.
  • Jag måste verkligen packa nu!
  • Jag måste ännu mer sova nu!

Lördag:

  • 08:02 går tåget till Stockholm, shopping, Sofia (och alla andra söta bloggers) och Tjejmilen!
  • Den här gången får datorn stanna hemma, vi hörs på måndag igen!


Lycka till alla ni som ska springa men som jag inte kommer träffa!

(Om jag kan hålla mig så länge.. kanske kan låna en dator :D)

Min konstiga näsa

Min näsa fortsätter att vara mer eller mindre igentäppt och ibland får jag långa nysattacker, men eftersom det inte verkar påverka träningen så fortsätter jag som planerat. Det är en väldigt konsig känsla att känna sig frisk men ändå hålla på att snora och snörvla hela tiden. Nu har det gått flera veckor sedan det började och det känns skönt att jag ska till allergi- och astmasköterskan på måndag. Funderar på om det är medicinerna som gör så här med mig? För det kan väl ändå inte finnas pollen i luften nu?? Men enligt testerna var jag bara allergisk mot björk- och gräspollen så det borde heller inte vara något annat som får mig att nysa. Strange!

Kossnäsa

Ps. Imorn ska jag shoppa!!!

torsdag 28 augusti 2008

Jippie!

Jag är nog inte på väg att bli sjuk trots allt! 10km medelhård distans i 5:04 fart har avverkats. Blev faktiskt förvånad när jag kom "i mål" och såg tiden. Det kändes nämligen inte som om jag höll ett såpass högt tempo. Pulsen låg även den på en normal nivå så nu har jag lite större förhoppningar om en helt ok tid på söndag. En glad överraskning, precis vad jag behövde nu! Tack!

Smitare

Egentligen har jag inget vettigt att skriva. Jag försöker bara smita undan andra saker jag egentligen borde göra nu. Fast om en timme eller två ska jag ge mig ut på en testrunda. Av 15km skatås-planerna blir det inget, jag känner mig som sagt inte helt på topp (inte sjuk, bara lite sliten) och vill inte riskera att slita ut mig nu. Får bli lugn- eller medelhård distans, beroende på hur kroppen känns, istället.

Jaja, dags att ta tag i cykelpasset!

onsdag 27 augusti 2008

Livet just nu

Fram till lördag är det nu 5 saker som gäller i mitt liv:

1. Jobba
2. Fixa med mitt cykelpass
3. Försöka komma underfund (velar fram och tillbaka hela tiden) med vilket träningsupplägg som funkar bäst inför söndagens tjejmil.
4. Hoppas på att jag inte är påväg att bli sjuk (högre puls än vanligt på morgonjoggen imorse) och fundera ännu lite mer på hur jag ska lägga upp träningen (inte träna alls eller få lugna (förutom skatåspasset) pass och mycket vila som jag brukar??)
5. Fundera över när jag ska hinna gå till apoteket och hämta ut ny allergimedicin, träffa åtminstone en av mina vänner och bara slappa.

Men nästa vecka börjar skolan och eftersom det är väldigt få schemalagda tillfällen kommer jag kunna lägga upp min tid nästan precis hur jag vill! Visserligen kommer jag nog ha fullt upp då med, men jag får ju bestämma. Me like!

tisdag 26 augusti 2008

Äta, träna och VILA

Lyckades kravla mig upp ur sängen vid halv sju för att äta frukost samtidigt som Martin. Eftersom vi knappt hinner se varandra de dagar jag jobbar kväll känns det bra att åtminstone prata några minuter på morgonen. Inte för att jag var så värst pratglad imorse, jag kunde mest fokusera på den varma sköna sängen som väntade när jag ätit klart. Kroppen kändes väldigt trött och sliten, men jag intalade mig att det bara var vanlig morgontrötthet även fast jag innerst inne viste att det inte var så. Efter att ha sovit en dryg timme till och tillslut kommit upp ur sängen (bara för att förflytta mig till soffan, haha) kom jag ganska snabbt fram till att kroppen faktiskt vill vila idag! Egentligen hade jag planerat att vila imorn, men jag får planera om. Känner jag mig pigg och färdigvilad blir det morgonlöpning, om inte blir det ännu en dags vila. Jag vill ju prestera på topp på söndag!

Min favorit prestationstriangeln

(Bild lånad från Uppladdningens oh-material)



Många, inklusive jag själv, glömmer ofta bort att ju mer man tränar desto mer måste man äta och VILA. Utan tillräcklig vila och återhämtning inga topprestationer!

måndag 25 augusti 2008

Datorn min vän och fiende

Nu sitter jag här framför datorn igen istället för att stå i duschen eller fixa mat. Varför är datorn så beroendeframkallande? Eller, datorn i sig är inte så beroendeframkallande, men allt man kan göra med den (i den?). Hela långa dagen (förutom en kort tripp till stan) har jag suttit och grejsat med mitt kommande cykelpass och hade det inte varit för att jag ville body pumpa hade jag antagligen suttit här ända tills nu. Det tar tid att göra ett cykelpass! Iallafall om man är total nybörjare som jag.

Hur gick pumpen då kan man undra? Jo tack, träningsvärk kommer jag definitivt att få. Har inte haft möjlighet att gå så regelbundet som jag skulle önska, så idag gjorde det ont i de små musklerna. I ett svagt ögonblick bestämde jag mig för att öka lite på utfallen så jobbigt blev det. Sedan är de ju axlarna som vägrar bli starkare och alltid gör ont, även om jag inte ökat vikterna på hundra år. Men, men man kan ju inte vara stark i alla muskler kanske.. I

Det är nog bäst att jag försöker få till ett löppass så tidigt som möjligt imorn, innan träningsvärken börjar ge sig till känna.. och nu är det verkligen på tiden att jag fixar iordning lite riktig mat så att jag kan bli starkare, snabbare, bättre!

Puss & Kram

Jag gör som bloggkoll vill

Följ min blogg med bloggkoll

Och nu vill de tydligen att jag ska göra såhär.. Jag vill ju "ha kontroll över min blogg".

söndag 24 augusti 2008

Göteborgs första Midnattslopp

Varning för långt inlägg!

Göteborgs första Midnattslopp och mitt första millopp på ganska exakt ett år och jag insåg varför jag gillar längre distanser bättre. Då behöver man inte springa så snabbt, ligga så nära gränsern för vad man klarar hela tiden. Eller jo, man ligger ju på gränsen till vad man klarar på den distansen, men det är ändå inte lika jobbigt varken fysiskt eller mentalt. Om ni förstår hur jag menar?

Efter att ha kommit till start- och målområdet i väldigt god tid, ungefär två timmar innan start, och därmed hunnit värma upp lagom länge i egen regi var det sedan äntligen dags att svära löpareden och rusa iväg. De första hundra metrarna gick som vanligt rätt långsamt då det var trångt och jag hade fullt upp med att se var jag satte fötterna. Men så småningom tunnades fältet ut och det blev gott om plats. Vis från tidigare erfarenheter hade jag, efter lite velande, anmält mig till en startgrupp bättre än vad jag egentligen borde. Eftersom jag vet att folk överskattar sin förmåga och jag inte ville göra ett dåligt lopp på grund av trängsel nu när jag hade chansen att välja startgrupp själv, var jag lika "dum" som alla andra och anmälde mig till "fel" startgrupp. Det skulle visa sig vara ett bra val, förutom i början kunde jag springa på helt obehindrat och helt i mitt eget tempo i stort sett hela vägen.

När startskottet gått och jag hade sprungit en bit skulle jag sätta på lyset på klockan för att se att jag verkligen fått igång den, men råkade trycka på fel knapp och stängde istället av den. Panik! Fort på med den igen för att tiden skulle stämma någorlunda och jag skulle ha något sånär koll på vilket tempo jag höll. Nu var det ju så mörkt att jag knappt såg vad den stod på ändå (vågade inte trycka på några knappar och riskera att stänga av den igen) men jag kollade på den några få gånger under loppets gång och lade sedan på en minut, vilket senare visade sig stämma ganska bra.




Tävlingsflätorna på plats

I vilket fall som helst så upptäckte jag vid 1km (som förutom 6 och 8 var den enda kilometermarkeringen jag lyckade se) att jag sprang väldigt snabbt och bestämde mig för att sakta ner pyttelite, jag ville ju inte ta ut mig i början och dö på slutet. Vid ca 2km började jag få ont i magen och det blev bara värre och värre ju längre jag sprang. Det var en konstig värk, inte i mag-tarmkanalen liksom, utan längre upp mot revbenen, vid/i diafragman. Detta i kombination med mycket seg kullerstenslöpning gjorde att tempo automatiskt sänktes ytterligare vilket syns på mina mellantider (se nedan). Någonstan mellan 7 och 8km kom sedan den fruktade backen som visade sig vara ännu brantare än vad jag trodde och jag sänkte farten rejält för att inte stumna och förstöra resten av loppet. Även detta bekräftas av mellantiderna och denna del av banan gick mycket långsammare än resten. Väl uppe försökte jag ta det lite lugnt ett hundratal meter till för att få bort den mjölksyra som bildats och sen kom en rolig överraskning; vi sprang genom en stor Nikesko som hejade på oss när vi passerade. Ett roligt inslag som gav mig lite mer energi! Sedan sluttade det mer eller mindre svagt nedför ända ner till Avenyn där det inte var långt kvar till mål. Bara segt uppför till Götaplatsen för att sedan svänga vänster, ner för backen och sedan vänster igen och ut på målrakan. Längs avenyn stod massa folk och en sambaorkester och hejade och skrek (hördes trots min höga volym på ipoden) vilket gav mig ytterligare lite extra energi och sen när jag kom ut på målrakan hade jag det bästa partiet i Strip Music´s Never die (Ellen, du vet vad jag menar!) i öronen och då försvann all trötthet och jag spurtade som aldrig förr! När jag fick se målklockan där på långt håll och insåg att jag skulle komma in under 48 minuter om jag snabbade mig orkade jag trycka på lite till och tog mig i mål när klockan stod på 47:52 - 47:53 eller något sånt. Eftersom jag inte passerade startlinjen direkt när startskottet gick blev min tid tillslut 47:36. Personligt rekord med 3 minuter! Även om man inte kan jämföra resultat mellan olika banor bara sådär så har jag ändå blivit så himla mycket bättre på ett år. Nästa år blir (mil)målet sub45! 15 sekunder per kilometer är "allt" som krävs. Borde ju inte vara omöjligt..


Värst vad jag är bredaxlad då..

Utefter banan fanns två vätskestationer och vid båda fick jag tag i en mugg vatten (även om jag hade föredragit sportdryck), men jag kan ju inte påstå att jag fick i mig något. Vid första kontrollen någonstans vid 3km hade jag egentligen inte tänkt dricka något, men eftersom det bara var att sträcka ut handen och få en mugg tänkte jag att jag lika gärna kunde få i mig några droppar och blöta munnen. Gick ju sådär, det mesta hamnade utanför så jag gav upp och sprang vidare. Vid den andra och sista kontrollen efter 8km hade jag verkligen behöv lite sportdryck för att få lite extra energi den sista biten, men lyckade bara få tag i en mugg vatten. Inte heller nu fick jag i mig många droppar och kastade muggen istället för att slösa energi på att försöka få i mig något. Med facit i hand klarade jag mig ju bra utan vätska och kommer nog bara att dricka på någon av mittenkontrollerna på tjejmilen.

Puh! Om ni orkat läsa såhär långt får ni som belöning även se mina mellantider:

2km: 4:39min/km (9:20)
5 km: 4:46min/km (23:38
8 km: 4:54min/km (38:23
10km: 4:36min/km (47:36) (Igår stod det 47:35, men inte nu längre)

Placering 121 av 2510 damer, helt ok!

PS. Martin undrade just om jag inte skulle skriva vad han sprang på, så jag får väl göra det då: 39:16 sprang den snabbingen på. Han klarade sitt mål på sub40 och är nog lite stolt :D

47:35!!!

Jag gjorde det! Jag förbättrade mitt personliga rekord med exakt 3 minuter (minus 1 sekund)!! Visserligen var denna bana nog lite flackare än tjejmilenbanan, men ändå! Jag är så bra! :D

Jag är supernöjd, särskilt med tanke på hur ont i magen jag hade större delen av loppet. Inte felicitas-ont-i-magen, utan mer högre upp, typ i diafragman. Det var plågsamt och jobbigt, men lyckan när jag såg klockan vid målgången var total och med ens glömde jag bort vilken pina det varit att springa. Fast några minuter senare började jag drömma om tider under 45.. Fortsätta att träna, bli bättre och bättre.. Men! Jag är nöjd med min prestation idag. (Jo, ni hörde rätt, jag kan vara nöjd) Supernöjd!

Men nu ska jag sluta babbla och hoppa in i duschen. En utförligare rapport kommer imorn. Sov gott sötnosar.

lördag 23 augusti 2008

Väntan + lasagne

Upptäckte precis att de ändrat bansträckningen och att banan nu inte alls är lika flack som tidigare. Nu ingår även en brant och jobbig backe! Jag som är så dålig på backar.. Jaja.. Jag får väl ta det för vad det är, ett kul lopp och en kul upplevelse. Och upprepa mantrat: jag kan göra en bra tid ändå!

Ingen press. Ingen ångest. Ingen nervositet. Positiva tankar!

Varför måste starten vara så sent? Jag blir nervös av att bara sitta hemma och vänta. Kan de inte döpa om loppet till mittpådagenloppet?


Att konentera mig på annat kanske funkar.. Jag håller på att laga lasagne, veglasagne.



Improviserar som vanligt, men vill du testa (jag har inte smakat än och kan inte lova att det smakar bra) så kan du göra som följer:


1. Tina ca 100-150g (?) fryst hackad spenat, eller hacka färsk om du hellre vill ha det.
2. Skala och riv en stor, eller två små, rödbetor. Blanda med spenaten.
3. Skala och pressa ner valfri mängd vitlök, jag använder nästan alltid 3-4 klyftor. Blanda med spenaten och rödbetorna.
4. Häll i en stor burk keso, ungefär ett halvt tetrapaket med passerade/krossade tomater, samt valfria kryddor. Jag använde mig av grovmalen svartpeppar, salt, chilipulver och "pastakrydda".
5. Gör en ostsås. Några msk smör, någon msk vetemjöl och några dl mjölk (jag häller på känn). Beroende på hur mycket ostsmak man vill ha river man ner valfri mängd ost i såsen och låter denna smälta.
6. Nu är det bara att varva lasagneplattor, keso- och grönsaksröra och sås. Jag brukar börja med pastan och sluta med såsen och sen riva över ytterligare lite ost på toppen.
7. Gratinera på 225 grader i ca 40min.
8.Servera med valfri dryck, kan tänka mig att ett glas vitt vin passar utmärkt, men det avstår jag nog idag :P

Laddning

Kroppen känns ok idag, bättre än igår så springas ska det definitivt! (Inte för att jag egentligen tvivlat på det, men man blir ju lite nojig..)

Jag sitter och laddar framför OS, men det går ju sådär för våra svenskar.. Desto bättre för mig ikväll??

Hoppas ni har en underbar dag!

fredag 22 augusti 2008

Halvpanik

I flera dagar (över en vecka) har jag varit mer eller mindre täppt i näsan, men då jag inte känt mig dålig i övrigt har jag antagit att det är allergin som spökar. Även om jag inte tycker att det borde finnas så värst mycket pollen i luften nu klamrade (kramlar) jag mig fast vid det antagandet. Men nu börjar jag känna mig lite konstig i kroppen. Inte som jag brukar när jag är på väg att bli förkyld, men jag är varm om kinderna och supertrött. Förtillfället kan jag andas genom näsan väldigt mycket bättre än de två senaste dagarna, men det känns ändå inte bra! Panik! JAG FÅR INTE VARA SJUK IMORN! Jag har sett fram emot det här loppet så himla länge nu!

Hoppas, hoppas, hoppas att det som vanligt bara är mitt psyke som spelar mig ett elakt spratt.

Jag ska springa imorn! Springa snabbt!

Vänner

Jag pratade med en av mina barndoms/ungdomsvänner på msn i förmiddags och som vanligt hade jag alldeles för lite tid och var tvungen att rusa vidare hur gärna jag än ville fortsätta prata. Varför räcker tiden aldrig till? Jag känner mig som en väldigt dålig människa som aldrig har tid, även om jag vet att det är så för de flesta, att tiden aldrig räcker till. Jag har exempelvis bara ett fåtal riktigt nära bästisvänner här i Göteborg, men jag hinner knappt umgås med dem ens, iallafall inte så mycket som jag egentligen vill! Hur ska man då hinna umgås med alla bekanta och andra vänner?? Kan någon göra dygnet sisådär tio timmar längre tack!

I vilket fall som helst så slog det mig hur skönt det är med vänner som man, även fast man inte pratar eller umgås så mycket nuförtiden (när vi bor på olika håll), känner att allt är precis som vanligt med! Tiden står liksom still på något sätt och vi kan fortsätta där vi slutade sist oavsett om det var ett år sedan eller en dag sedan.. I love you och vill alltid ha er som vänner!

Nu har jag bestämt att jag ska prata med minst en av mina utomstädesvänner (och systrar, mamma och pappa) varje vecka. I telefon, på msn, via skype eller på något annat sätt om jag skulle råka uppfinna något! I värsta fall får jag väl prata medan jag springer :D

Och ni som bor här (ni vet vilka ni är) får helt enkelt börja springa med mig (för jag vet ju att ni alla springer) eller så får jag börja hänga på era jobb, skolor eller var ni nu befinner er. Kanske springa dit? :D

torsdag 21 augusti 2008

Svammel om formtoppar och sånt

Det känns inte riktigt som min uppladdning för att slå rekord på lördag har gått så bra. Det har liksom blivit lite ostrukturerat. Jag hade ju ett superpass för några veckor sedan och insåg att kapaciteten för att springa milen sub50 på finns. Jag har ju bevisligen redan gjort det även om det var 7km på 32min och 12km på 58min. Men sedan dess har det inte blivit så fasligt många kvalitetspass av olika anledningar och då börjar ju jag med ens att tvivla på mig själv och min förmåga.

Att lägga in en cykelutbildning med 6 tuffa (ok, 5 tuffa och 1 lite lugnare) pass på tre dagar en vecka innan var kanske heller inte helt optimalt för min formtoppning, men sånt är livet. Och så värst sliten blev jag inte, det är mest avsaknaden av kvalitativa löppass som känns fel. Men, men vad är väl en bal på slottet? Går det inte vägen nu kommer det göra det en annan gång, det är ju trots allt dags för tjejmilen nästa söndag och där har jag ju, till skillnad från midnattsloppet, en tid att slå. Förra året överraskade jag mig själv genom att springa på 50:34 och med tanke på att jag har tränat en himla massa sedan dess och är i mitt livs form (jämförelsevis, självklart ska jag bli mycket bättre) borde det inte vara några som helst problem att springa 35 sekunder (!) snabbare! Försöker intala mig att jag är nöjd bara jag lyckas spränga den där magiska gränsen och komma in på 49:59, men egentligen vet jag ju att jag kan prestera bättre än så. Jag ska prestera, prestera mera, prestera det bästa jag kan!

(Bild lånad från http://www.tjejmilen.se/)

Och ni som känner mig vet att jag inte kommer vara nöjd med 49:59..

Oj, nu blev jag lite nervös.

onsdag 20 augusti 2008

Cravings

Jag är SJUKT sugen på smoothie gjord på exotiska frukter som mango, passionsfrukt och annat gott. Så sjukt sugen att det börjar bli jobbigt. Ännu jobbigare är att jag är så sjukt lat att jag inte orkar resa mig ur soffan och gå till en affär och köpa på mig lite frukt, eller ännu hellre en redan färdigmixad dryck. Till mitt försvar har jag inget annat att säga än att jag sprungit 15km kuperad terränglöpning och därmed är lite trött i benen. Ingen bra ursäkt så jag får väl se till att fixa det där nu och bevisa att jag inte är en latmask.

tisdag 19 augusti 2008

Change of plans

Ehh.. Jag råkade visst somna och sen var det ju dags för höjdhoppet så det blev inte riktigt någon styrketräning. Men vad gör det? Ja menar, OS är det en gång vart fjärde år (ok, vartannat om man räknar med vinter-os), men träna kan jag ju göra när som helst. Nu gick det ju inte riktigt vägen för Stefan och jag lider verkligen med honom! Kanske inte riktigt lika mycket som med Sanna, fast det går ju egentligen inte att jämföra.. Oavsett så har det runnit några tårar för båda två. Och för alla som det gått bra för. Jag är så himla känslig när det gäller sånt där; gråter när det går dåligt och gråter när det går bra. Kanske är något fel på mina tårkanaler?

Lite löpning, lite styrka och lite jobb

Det är min dag det. Löpningen i form av 11km lugn morgonlöpning är avklarad och frukosten ligger i magen. Lite OS och bloggar innan det är dags att ta tag i min hatkärlek styrketräningen. Hoppas på kärlek idag. Jag får dock se till att hålla tempot högt, får superseta så mycket det går, för klockan ett ska jag sitta bänkad framför tv´n och (förhoppningsvis) se Stefan Holm ta GULD!


Sen är det dags att jobba mellan 17-22. Bra för mig att jobba sent den här veckan så att jag vänder lite på dygnet. Måste ju vara på topp klockan 22 på lördag. En tid då jag vanligtvis brukar börja längta efter sängen.


PS. Lite roligt att China har en baskettjej som heter Mjau (om jag inte hör fel)

måndag 18 augusti 2008

Ojojoj

Bäst att sätta fart. Måndag 1 september kl 07:30 ska jag köra mitt livs första cykelpass! Första passet av alla på hela höstschemat. Vilken press jag fick på mig själv nu. Tur att det "bara" är ett 45 minuters pass..

En lite längre rapport

I mitt förra inlägg låter det kanske som att jag är en redan är superinstruktör, men så är det naturligtvis inte. Självklart har jag saker jag måste jobba på för att bli bättre och självklart kan jag inte bara vara nöjd med det jag redan har. Som jag redan var medveten om, och visste att jag skulle få synpunkter på, måste jag jobba på min "spexiga" sida och våga bjuda lite mer på mig själv. Jag är inte en teaterapa eller en clown och kommer heller aldrig att bli, men att släppa loss lite mer ska jag förhoppningsvis klara av. Annat jag ska tänka på är hur jag markerar takten, på var i rundtrampet jag betonar i vilket rpm vi ska cykla. Tydligen markerar jag takten "kl 3" i rundtrampet, alltså där jag lägger som mest kraft, medan det tydligen är mycket lättare för deltagarna om jag markerar takten längst ner. Det är något jag överhuvudtaget aldrig ens har reflekterat över, för mig kommer takten så naturligt. Jag hör direkt i låtens början vilken takten är och trodde att alla människor gjorde det. Så är det tydligen inte, jag är bara lyckligt lottad (eller nåt). Alltid lär man sig något nytt!

Helgen har i vilket fall som helst varit väldigt intensiv med två cykelpass per dag och däremellan massa teori. Även om det mesta förutom instruktörsrollen, musikanalys och passupplägg var repetition för mig blir man trött av så mycket information och intryck. Så idag har jag inte använt hjärnan särskilt mycket. Tvättat, haft supertrevligt besök av Susanna samt legat ute i solen i en dryg timme är det jag hunnit med. Att börja planera och lägga upp mitt första cykelpass får vänta någon dag eller två. Fast eftersom jag blivit erbjuden ett fast pass är det nog bäst att jag inte väntar för länge, höstschemat börjar om två veckor. Hjälp!

PS. För er som undrar vad det blev för låt så valde jag till sist denna (funkade inte att lägga in videon). Kort raksträcka i början följt av kombinerad backe (sittande och stående) och en ny raksträcka på slutet.

PS igen: Stackar, stackars Sanna!! Jag började nästan gråta själv.

söndag 17 augusti 2008

Cykelinstruktör

Jag ville bara meddela att jag nu kan skriva till ytterligare en sak på mitt Cv: Jag är en cykelinstruktör! Min främsta egenskap som instruktör är tydligen mitt "atletiska framträdande". Jag ser även "sjukt bra ut när jag cyklar". Hihi man kan ju bli stolt för mindre :D

Återkommer med en längre rapport imorn, nu ska jag äta chips (och middag), uppdatera mig för på hur det har gått för er som sprang igår och vad ni andra har haft för er samt VILA.

lördag 16 augusti 2008

Lyckönskningar

Lycka till alla ni som ska springa Midnattsloppet i Stockholm i kväll! Lycka till jag själv som ska plugga till teoritenta PLUS komma på en bra koreografi och en bra låt att instruera imorn. Panik!

fredag 15 augusti 2008

Friday

Nu ska jag snart gå iväg till första utbildningsdagen. Hoppas på en kul och givande dag och att jag inte glömt all teknik nu när jag inte spinnat på en evighet. Ha en bra dag sweeties!

torsdag 14 augusti 2008

Äntligen!

När jag slutat jobba på jobb 1 vid tolv ska jag och min vän/kollega Ellen ha lite date och se om vi kan komma vidare med vårt företagande. Det har ju legat lite på is under sommaren eftersom vi har kunnat ses så sällan. Men nu blir det andra bullar! F-skatt och namn är godkänt så nu ska vi bara klura ut hur vi ska marknadsföra oss, fastställa lite priser och boka tid hos vår coach så vi kan få vårt starta eget paket och lära oss hur man fakturerar, bokför osv. Äntligen!

Förutom att jobba ska vi även massera! Vi är ju båda diplomerade massörer, men använder våra kunskaper allt för sällan.. Idag är det dock dags att fräsha upp kunskaperna lite, vilket mina ben och min bröstrygg kommer tacka mig för. (Särskilt benen, de gråter för att de är så stela) Äntligen!

I övrigt blir det inte mycket till aktivitet idag, bara vila och laddningen inför helgens cykelutbildning. Kan nästan inte fatta att jag efter så många år äntligen ska bli instruktör. Äntligen!

onsdag 13 augusti 2008

2/3

Två saker av tre avklarade och båda har gått halvdåligt. Vi börjar med intervallpasset: Jag hade bestämt mig för att det var kort intervall som skulle springas och för att göra det lite roligare sprang jag dom i en stegvarant;

30sek - 1min - 1:30min - 2min - 1:30min - 1min - 30sek - 1min - 1:30min - 2min - 1:30min - 1min - 30sek. (1min ståvila mellan varje intervall)

Men! Stark motvind alternativt stark sidovind ungefär hela passet + SEGA ben (konstigt med tanke på att de var pigga och glada igår) = långsamt tempo och mjölksyra av ingenting. Glömma och gå vidare!

Storhandlingen gick inte heller något vidare. Det var sjukt mycket folk, jag tappade bort min inköpslapp (men hittade den sen som tur var) och hittade inte ströbröd hur mycket jag än letade. När jag skulle åka hem fick jag vänta jättelänge på spårvagnarna och mina armar har nog blivit några centimeter längre efter att ha släpat hem två tunga påsar plus en ryggsäck.

Hoppas den korta och långsamma kvällsjoggen går åtminstone lite bra.. Men när jag tänker efter så väger OS-silvret upp nästan allt, så jag är ganska glad ändå. :D

Alla goda ting är tre

Idag har jag 3 uppgifter:

1. Intervallpass
2. Storhandling
3. Lätt distanspass

Förutom lite matlagning och ätande har jag inga mer måsten idag. Det kan ju inte vara så svårt kan man tycka. Men. Ett visst OS gör att det är väldigt svårt att komma upp ur soffan.

tisdag 12 augusti 2008

Löpnörd vs vanlig människa

Det talas om löpnördar och vad som kännetecknar dessa i bloggvärlden. Bland annat hos Marathonmia och Karin. Jag själv har verkligen gått från att vara en vanlig motionär som springer, till att bli en äkta löpnörd. Kanske inte av den allra värsta (bästa?) sorten än så länge, men jag är på god väg.

Jag har ända sedan i högstadiet sprungit mer eller mindre. Under vissa perioder har löpningen varit nästintill obefintlig och andra träningsformer har dominerat, medan det under andra perioder har sprungits lite mer frekvent. Varför jag började springa vet jag inte riktigt, men jag antar att det var en kombination av att både mamma och pappa sprang periodvis, samt att löpning är en del av barmarksträningen inom alpinidrotten. Jag sprang varken långt eller länge på den här tiden, oftast handlade det om 20-30 minuter, en timme någon gång ibland.

Under några år efter gymnasiet hamnade löpningen lite i skymundan när andra aktiviteter som spinning, aerobic och body pump lockade mer, men för drygt två år sedan började jag springa lite mer igen och sprang vårruset och tjejmilen och efter det hade jag fastnat och anmälde mig till Göteborgsvarvet. Så långt hade jag aldrig sprungit, men det skulle ju visa sig gå bra. Bättre än väntat och jag lyckades nå mitt hemliga mål under två timmar (1:56). Anmälde mig av bara farten till Lidingöloppet, men först skulle ju tjejmilen springas igen. Jag förbättrade mig med 8 minuter (visserligen bidrog nog plats i första startgrupp till någon minut eller två, men ändå) och på Lidingöloppet sprang jag in under 3 timmar, något som jag knappt vågat hoppas på (jag är ju inte den snabba typen direkt). Nu var jag verkligen fast och började till och med fundera på Stockholm marathon! Dock hann jag inte anmäla mig i tid, men nästa år ska jag springa, ska anmäla mig så fort lön och csn kommer!

På årets Göteborgsvarv förbättrade jag mig (också) med 8 minuter och för tillfället är det ju jakten på milen under 50 (på tävling) som gäller, något som förhoppningsvis är över redan om en och en halv vecka! Då är det nya sekunder som ska kapas och en tid på Lidingöloppet som ska förbättras! 8 minuter verkar ju vara min grej, ska det bli så även här? Inte lika troligt, men den som lever får se.

Från att för ett år sedan varit supernöjd om jag sprang över 4 mil på en vecka ligger jag nu oftast mellan 5,5 och 7,5 mil i veckan och mina tankar domineras av huruvida min nästa pulsklocka (som jag ska skramla ihop till under hösten) ska ha gps eller fotpod. Vilket mäter sträckan mest exakt och vad är enklast för en oteknisk person som jag? Här hemma (det är nämligen inte bara jag som är en löpnörd) pratas det om kilometertider, långpass och småskador (usch) och jag shoppar nästan hellre löparkläder än vanliga kläder (men bara nästan, det ligger nog på 50/50). Jag skulle vilja ha flera olika par löpskor, olika för olika slags pass, och funderar över hur jag ska ha råd att anmäla mig till alla lopp jag vill springa. Jag har alltså blivit en äkta löpnörd :D

måndag 11 augusti 2008

Resultatet

Ok jag ger mig, det går visst att använda 50kg hantlar. Så stark är dock inte jag och det var inte riktigt på den nivån mina vikter var..

Jag har säkert sagt det förut, men jag säger det igen: det är fascinerande hur mycket jobbigare alla övningar blir när man står på ostabilt underlag som balansplatta eller bosuboll! Jag kör bara med fria vikter när jag styrketränar och försöker få till så många övningar som möjligt på ostabilt underlag eller sittande/liggande på balansboll. Passet blir med ens mycket effektivare och jag är tröttare när jag går därifrån. Idag blev det bara ett överkroppspass eftersom benen kändes lite slitna sen gårdagens långpass och jag ville spara dem till kommande löppass, men alla övningar utom rodd+frivändning och de två olika plankvarianter jag körde involverade boll eller balansplatta. Är riktigt nöjd över mig själv som lyckades få till det så bra :)

Nu ska jag försvinna in i BD-världen ett tag genom att lyssna på P3Live specialen från i lördags. Kanske vara extra nördig och kolla på Army of dreamers DVD´n också om jag hinner mellan allt tvättande och dammsugande.

Gym och sånt

Varför kan det inte vara lika kul att styrketräna som att springa?? Hade tänkt få till ett pass nu på förmiddagen men måste hitta lite inspiration först. Jag tröttnar så fort på mina övningar och måste försöka komma på/hitta lite nya roliga saker att roa mig med därinne på gymmet. Så det är väl bara att sätta igång att bläddra lite i diverse böcker, tidningar och minne för att få ihop ett bra program.

En anledning till att jag för tillfället har en stor svacka när det gäller styrketräningen är att på det gym jag bor supernära (och jobbar på) finns massa jobbiga människor som tror de är bäst i världen. Gruppträningen är hur bra som helst, men eftersom gymmet är ett föredetta byggargym (var ett antal år sedan nu, men det sitter fortfarande i väggarna liksom) finns en del sådana människor där. De är säkert hur snälla och trevliga som helst, men jag klarar bara inte av människor som går runt och spänner sig, stönar sjukt högt från första till sista repetition och anser sig veta bäst om allt som har med träning (och mat) att göra. Jag gillar inte när människor står och iaktar mig när jag tränar! Sköt er själva, jag står inte och glor på er!

Btw skrevs det (enligt en kompis) på ett forum att folk var irriterade på att det inte längre fanns några 50 kilos hantlar på gymmet längre. Seriöst, vem använder dessa? I vilken övning använder man 50kg hantlar?? Inte för att jag är starkast i världen direkt, men jag kan bara inte förstå hur man skulle kunna använda dessa.. Ja eftersom det finns överhuvudtaget (vilket jag inte visste innan detta) måste ju någon uppenbarligen använda dem, men hur? Är jag bara dum som inte fattar? (Förlåt i så fall)

Nä, dags att få det där programmet gjort..

söndag 10 augusti 2008

25km väder

På 25km hinner man uppleva ganska mycket, iallafall när det gäller väder. Efter att ha regnat större delen av dagen var det uppehåll och nästan sol när jag gav mig av med Henning Mankells Kinesen i öronen. Några kilometer senare var det något slags konstigt ljus, som om jag haft solglasögon på mig. Ytterligare en stund senare blev det lite mörkare och det blåste rätt ordentlig motvind. När jag sprungit sisådär en mil började solen bryta igenom och himlen blev allt mer blå. Jag tänkte att jag nog skulle klara mig undan regnet trots allt. Sådana tankar ska man inte tänka!! Efter att jag fått i mig en äcklig gel någonstans mellan 17 och 18km som får den ganska söta sortdrycken att smaka surt i jämförelse, öppnade sig himlen. Först duggade det bara lite vilket jag bara tyckte var skönt, luften var ganska fuktig och jag rätt klibbig. Men sen.. Regndroppar stora som golfbollar (nästan iallafall) öste ner från himlen och det gjorde nästan ont på den bara huden. Det höll i sig någon kilomter innan solen återigen lyckades tränga sig fram mellan några regntunga moln. Eftersom jag nu började bli sliten behövde jag verkligen lite värme på mina genomdränkta kläder, men säg den lycka som varar för evigt.. Snart öppnade himlen sig igen och nu höll ösregnet med golfbollsstora regndroppar i sig tills jag var nästan hemma. Trött och blöt lyckades jag sedan få se solen ytterligare en gång innan jag genomblöt klev in genom dörren. En ljummen (orkade inte vänta på att vattnet skulle bli kallt) gainer och en varm dusch har nog aldrig smakat så bra. Nu mumsar jag på rester av torsdagens pannkakslunch och en kanna hett te. Aldrig är väl livet så skönt som när man varit ute och blivit nerkyld/nedblött och får komma in i värmen och mysa?

lördag 9 augusti 2008

Skräck!!!

JAG HAR SETT EN ORM!!! Mitt i ett bostadsområde dyker det upp en jävla (ursäkta svordommen) orm! Jag var trött i leendemusklerna erfter att ha försökt se snäll och trevlig ut under ett långt släktkalas, övermätt efter all mat och hade begynnande huvudvärk, antagligen på grund av att det är ytterligare en visdomstand på väg. Glad över att få gå hem och vila lite går jag i godan ro och småpratar med Martin. OCH SÅ TRAMPAR JAG NÄSTAN PÅ EN ORM! Fast det var en miniliten snok höll jag på att få en hjärtattack, blev hysterisk och började nästan gråta. Nu ser jag hela tiden den ringlande gråsvarta saken som försöker ta sig upp för trottoarkanten framför mig, bilden har liksom etsat sig fast innanför ögonlocken och vill inte försvinna. Jag vill INTE drömma om ormen imorn, därför skriver jag om den så att den kan lämna mitt medvetande och försvinna!

fredag 8 augusti 2008

Älskade Broder Daniel


Det gör ont i mitt pophjärta, mitt broderdanielhjärta, att jag missar sista spelningen ever. Jag kan inte riktigt ta in att jag (förmodligen) aldrig mer ska få se dem spela. Att jag aldrig mer kan få uppleva de känslor som ofrånkommligt kommer upp. Men som med allt måste ju även bd ta slut förr eller senare. Jag får vara glad för de 10 (eller är det fler?) år jag hade möjlighet att uppleva dem. Glad att jag var en av dem som tidigt upptäckte deras storhet. Det var Broder Daniel som fick mig att orka kämpa, att orka klättra uppåt när jag var som längst ner i det svarta hålet. Men som nu också får mig att tänka tillbaka på massa fina minnen.


Jag kommer sakna er. Jag älskar er.


(Förlåt om jag låter som en patetisk tonåring, men bd kan ha den effekten.)

Ledig helg!

Dagen började redan 4:45 i morse. Då ringe mobilen och sa att det var dags att släpa sig upp och ut på en lugn löptur. Måste ju erkänna att det hade varit skönare att stanna i sängen, men jag tog mig i kragen och gick upp. Ibland gäller det att inte fundera utan bara svinga benen över sängkanten och resa sig. Väl ute vaknade jag till och även om det blev en rätt seg runda eftersom jag var trött och stel efter gårdagens pump och backträning, var det ändå skönt att få lite frisk luft och vara ensam med världen för ett tag. Nu blir det långvila eftersom vi ska till Småland över helgen och jag inte orkar släpa med mig träningskläder för en så kort vistelse. Inte förän på söndag kväll är det dags att röra på benen igen, då väntar långpass.

Efter dusch och frukost var det dags att gå de två minutrarna det tar att komma till jobbet och öppna för de morgonpigga vid sju. Ända till fem ska jag sitta här, sen går bussen till Jönköping vid halv sju ikväll och väl där blir vi hämtade av Martins föräldrar och får åka bil de sista milen till metropolen Aneby. Imorgon väntar 50+60+70=180 års kalas från klockan ett och framåt, men jag hoppas på att få sova åtminstone till nio, jag tror min kropp behöver det.

Jag tar nog med mig datorn, men vi får se om jag hinner med att blogga (som om jag skulle kunna låta bli) Ha en trevlig helg boys and girls!

torsdag 7 augusti 2008

Det dagliga problemet

Jaha här sitter jag nu framför datorn istället för att stå i duschen. Som så många gånger förr. Efter varje träningspass bara måste jag sätta mig och skriva in träningspasset på funbeat innan jag glömmer bort hur det kändes. Som om jag skulle glömma bort allt på en timme eller två. När jag väl skrivit in passet, kollat diverse staplar och diagram bara måste jag kolla om jag fått några kommentarer på bloggen. När jag gjort det bara måste jag kolla de nya inläggen på bloggkoll. Sen är det som att jag inte tar mig upp och in i duschen. Jag ska bara kolla det, och det.. Jag ska bara fixa det, och det.. precis som Alfons! Tur att det finns gainers som man kan hälla i sig medans man sitter här.

Men nu var det ju inte det här jag skulle skriva om utan mitt stora dagliga problem: vad jag/vi ska laga för mat! Vissa perioder (väldigt sällan nuförtiden) har jag massor av inspiration och har tusen saker jag vill laga. Men nu är det helt tomt, både i huvudet och i kylen. Till lunch åt jag blåbär- och hallonpannkakor, men vad ska jag äta nu?? Hjälp mig! Jag vill ha massa bra tips! (Vegetariska såklart) Under tiden går jag och duschar av mig body pump-svetten!

Så var det dags för backe..

Kort backe för att vara exakt, vilket i mitt fall betyder halva den långa ca 300m backen på femman (och milen) i Skatås. För att komma till denna backe får jag springa lite drygt 3km och för att ta mig därifrån (om jag väljer att fortsätta på femman alltså) får jag springa lite mindre än 2km. Perfekt. Istället för att köra det upplägg jag gjort de senaste gångerna med 10 gånger upp och ner i sträck, körde jag 5 gånger (upp och ner såklart) 2min ståvila, 5 gånger, 2min ståvila och slutligen 5 gånger. Totlat 15 gånger upp och ner för backen alltså. Det gick som segast precis efter vilan och som snabbast precis innan vilan (tror jag, tog inte tid)- Eftersom luften var väldigt väldigt fuktig och liksom svår att andas tyckte jag bara regnet som kom ungefär på mitten (och som slutade lika snabbt som det började) var skönt. Ett riktigt sommarregn. Efter att ha tagit mig igenom alla 15 intervaller samt kämpat mig "hemåt" körde jag löpskolning precis som jag brukar efter backträningen. Dock var jag lite okoncentrerad, det stod nämligen en rådjursmamma med två rådjursbarn precis intill. Först diade barnen, men sen stod de och åt gräs i godan ro medan jag körde höga knän, skipping och annt kul. Som väntat kunde jag ju inte ta ögonen ifrån de små liven så passet blev lite halvdant sådär, men det gör inte så mycket, jag fick ju se små söta djur! Cykel hem, en varm dusch och ett mellis senare mår jag som en prinsessa. Jag är nämligen LEDIG hela långa dagen!!


Som de här fast med lite mindre päls

onsdag 6 augusti 2008

Snabbdistans

Igår sprang Martin ett supersnabbt snabbdistanspass. Jag drack rosévin. Idag var det min tur att springa snabbdistans och med tanke på vinet trodde jag det skulle gå dåligt. Ack så fel jag hade, jag slog rekord på både själva snabbdistansen och passet som helhet! Efter 14min lugn uppvärming var det dags för 7km snabbdistans som senare skulle visa sig ta 32min! Detta ger en genomsnittsfart på 4:34min/km!!! Hur har jag blivit så snabb (för att vara jag alltså) helt plötsligt?? Jag blev så glad att nedvarvningen gick lite snabbare än den lugna fart jag hade planerat, så totalt blev det 12km på 58min (4:50min/km)! Rosévin kanske är doping?

I vilket fall är jag så glad att det inte gjorde något att det var motvind hela långa vägen till jobbet, att min cykel är sämre än sämst (kan det inte bli höst snart så att jag slipper cykla) och att jag jobbar fram till nio. Hoppas bara att formen håller i sig några veckor till så att jag kan springa lika snabbt på midnattsloppet den 23:e och tjejmilen den 31:e!

Sånt här ska jag egentligen inte skriva

Shit.. jag blir alldeles matt.. Jag försöker hänga med i den livliga debatten om lågkolhydratkostens vara eller icke vara och bilda mig en uppfattning om huruvida förespråkarna har rätt eller fel (om det nu finns något rätt eller fel). Trots min utbildning har jag väldigt svårt att få en objektiv uppfattning om hur det egentligen ligger till och jag kan förstå att den oinvigde har svårt att veta vad som är "rätt och fel", vad man "ska och får" äta osv! Men det som gör mig matt är inte själva debattämnet, utan framörallt hur deltagarna (utifrån det jag läst hittills främst förespråkarna, men motstånadarna kan säkert vara likadana) uppför sig som värsta barnungarna som smutskastar och hånar varandra. Hallå! Hur seriöst tar man debatten då? Kanske är lika bra att blunda och låtsas som ingenting fram tills de nya allmänna kostråden är klara och se om de blir några ändringar och sen isåfall förhålla sig till dem.. (Fast å andra sidan menar ju förespråkarna till LCHF att forskarna bakom de allmänna kostråden är inkompetenta idioter (typ) och att allt de säger är fel (typ).) Suck.. även om jag vet ungefär var jag står i frågan är det inte lätt när man får frågor från andra som undrar hur det egentligen ligger till.. Varför blev jag inte.. typ.. kontorist eller nåt? (för att det är tråkigt såklart)

Och så bara en tanke.. Om nu alla (som idag har tillräckligt med mat) skulle lägga om sin kost till LCHF och alltså nästan enbart äta animalier. Hur skulle det då gå för miljön och för alla de som redan nu svälter??

tisdag 5 augusti 2008

Ibland är det skönt med regn

Det är ju inte så kul när det ösregnar konstant (fast jag jobbar ju hela dagen, så egentligen gör det inte så mycket), men trots det så gillar jag det på något vis. Jag slipper ha ångest för att jag inte är ute i solen konstant och framförallt blir det så mycket lättare att springa! Visst, det kanske inte är superkul att ge sig ut när regnet öser ner, men väl ute brukar jag ändå tycka att det är rätt skönt. Såvida jag inte ska springa värsta långa långpasset, då kan det bli lite väl kall t och segt.

Efter att ha laddat med en stor skål med smågodis och sista delen i dokumentären (eller vad man ska kalla det) om våra superfriidrottares väg mot OS i går kväll, var jag laddad till max när klockan ringde 04:45 i morse. Eh.. eller kanske inte just när klockan ringde.. Men väl när jag kommit ut och konstaterat att det regnade lagom mycket (lite mer än duggande) samt att det inte blåste så farligt som jag trodde att det skulle göra. Efter en lagom lugn och skön runda på 8.5km var det extra skönt med en varm dusch och massa frukost.

Två timmar av tio har nu snart passerat och så fort jag slutat blir det förmodligen ett corepass innan rosévin med Ellen väntar! (Att vinet förmodligen smakat ännu bättre i solsken och att det förmodligen passar bättre med en kanna te en sån här dag behöver vi inte låtsas om.)

måndag 4 augusti 2008

Insikt

Eh.. jag ska nog inte gnälla över att det är jobbigt att springa två varv runt mördarmilen.. eller att abborrbacken är lite skrämmande.. Jämfört med Karins sjukt imponerande bedrift är mina aktiviteter en liten liten bit minikaka.

söndag 3 augusti 2008

20km kuperad terräng

En bra förberedelse inför Lidingöloppet som visserligen är 10km längre, men inte riktigt lika kuperat (om jag inte minns totalt fel, jag var ju lite runnershighig då). Det var alltså två varv på skatåsmilen (mördarmilen) som jag skulle ta mig runt och det gjorde jag. Första varvet hade jag sällskap av både Martin (som får sänka sitt tempo rejält för att springa med mig) och Martins kompis Jonas. Vi sprang i ett väldigt lugnt och behagligt prattempo och kom runt på 61:15, vilket är rejält mycket långsammare än vanligt. Andra varvet sprang jag och Martin själva och nu gick det betydligt mycket snabbare. Nu när jag hade sprungit mer än halva sträckan vågade jag springa på lite snabbare och när vi kom i mål för andra och sista gången stod klockan på 1:58:45, vilket alltså betydde att vi sprungit sista varvet på 57:30min. En rejäl negativ split alltså! Nu ska jag bara få till ytterligare att par terränglångpass, förhoppningsvis ett lite längre, 25-27km, innan Lidingö så kommer jag förhoppningsvis förbättra förra årets tid!

(Lustigt att backar påverkar tiden så himla mycket, jag tror att jag sprungit 22km på samma tid, kanske till och med snabbare)

Laddning

Att dricka rosévin, om än bara två glas, är kanske inte den bästa uppladdningen för ett rejält kuperat terränglångpass (två varv på mördarmilen). Men gjort är gjort och nu är det bara att göra det bästa av situationen; äta, dricka och vila i soffan. Fast först måste jag skölja ur hårfärgen och fixa lite lunch. Rapport om hur jobbigt det var (?) och hur trött jag är (?) kommer ikväll, ha en bra dag sålänge!

lördag 2 augusti 2008

Yta är inte allt



Vid första anblicken kan det likna ett alkisvin, det är antagligen ett alkisvin. Billigt, starkt och tetraförpackat. Men! Man ska inte dömma ut saker innan man har testat, skönhet kommer innifrån, yta är inte allt och så vidare och så vidare. Det är faktiskt det godaste rosévin jag smakat. (Nu har jag ju inte smakat sådär supermånga, men ett typ tre, fyra stycken iallafall, så jag får ändå uttala mig!) Köp hem och njut iskallt ute i kvällssolen!

Ledig = regn

Åh vad roligt att det ska regna nu när jag är ledig halva dagen idag och hela dagen imorn. Någon vill mig illa. Eller åtminstone inte att jag ska få vistas i solen. Fast lite bra är det att man inte behöver träna klockan fem på morgonen eller tio på kvällen för att överleva. Det gäller ju att tänka positivt..

fredag 1 augusti 2008

Tristess..



Jag vill ha den här utsikten. Inte en tråkig dator och en klocka, där tiden tickar framåt oändligt långsamt, mitt framför ögonen.