onsdag 29 januari 2014

Tråk!!

Åh, först kändes det så hoppfullt och inte alls särskilt förkylt när jag vaknade igår morse. Det kan nog bli lite lätt spring iallafall. Men ju längre dagen gick desto mer insåg jag att det inte skulle bli något med det. Mer och mer snor och tröttare och tröttare. Visserligen inget halsont (eller feber) men helt dum är jag inte. En stunds rörlighet i form av lätt yoga (väldigt väldigt lätt) orkade jag med men sedan sa jag stopp och belägg och plockade fram glassen. Bästa botemedlet mot förkylningar. Eller kanske snarare mot tyckasyndommigsjälvsomärförkyldsymtomen. Vad vet jag.



Idag är Sixten hemma som vanligt på onsdagar och jag hade tänkt att vi skulle gå till gymmet på förmiddagen. Slå två flugor i en smäll. Lek med alla roliga leksaker för honom (Ester brukar alltid sova sig igenom besöken) och träning för mig. Lite löpbandsspring för att lätt kunna avbryta om det inte kändes bra och kanske lite styrka till efterrätt. Men tyvärr inser jag ju att jag inte har något där att göra. Tråk!!

måndag 27 januari 2014

Vanudå?

Efter noll sprungna meter sedan i torsdags var jag ungefär hur sugen som helst på kvällens planerade 3x2000m. Kanske mitt absoluta favoritpass faktiskt. Ihop med morgonjoggar som jag för närvarande tyvärr inte kan (prioriterar) att få in. Orkar helt enkelt inte upp vid halv fem fem vilket krävs på vardagarna och på helgen har det av någon anledning inte heller blivit av hittills. Men hur som helst. Vaknade visserligen med svag huvudvärk i morse, men den försvann. Var på gymmet och körde ett bålpass helt enligt plan medan Ester sov på Mini Sats. Kände mig stark och blev ännu mer sugen på kvällens intervaller. Dock väldigt hungrig också och hur mycket jag än har ätit har jag ändå inte varit riktigt mätt idag. Och så framåt eftermiddagen kom de. Förkylningssymtomen. Ignorerade. De blev fler. Blev arg. Hjälpte ungefär inget alls. Slumrade någon kvart i samband med amning och kände mig bättre. Men så blev det sämre igen. Och trots att viljan är stark segrade förnuftet. Det blir inget. Det blir varm choklad med vispgrädde och ostmackor (vilket det väl hade blivit oavsett i och för sig). Och soffläge med tidigt sänggående. Hoppas, hoppas, hoppas på att vara tillräckligt bra för att kunna köra igen. Håll gärna en tumme. Tack på förhand.

söndag 26 januari 2014

Verkligen lätt (+ ett tips)

Nog för att det skulle vara lätt, men nu blev det verkligen lätt. Men det kanske var lika bra. Ibland behöver livet dra lite i tyglarna.

Runt femton kilometer spring var planen igår. Men så kom vi upp sent och hade besök och diverse aktiviteter och vips hade hela dagen gått. Idag hade jag en ny plan men då fick jag en massa huvudvärk och sov en timme istället. Så kan det bli. Och det kommer ju vara pigga ben som tar den här kroppen vidare mot målen imorgon.

Bjuder på ett litet söndagstips. En finfin bålstatbilitetsövning som även ger/kräver lite rörlighet. En bra uppvärmningsövning som jag ofta kör.


Nu blir det stora nattningsracet och sedan soffkrasch med diverse tilltugg. Värt.

torsdag 23 januari 2014

Här tar vi det lite lugnt

Det råder verkligen vilovecka här nu. Återhämtning. Fast även om det är lätt vecka så tränas det lite så klart. Total vila blir det vid ett annat tillfälle. Tre springpass på runt tio, runt sju och runt femton kilometer är målet. Tian är avklarad och idag väntar sjuan. Lätta distanser allt ihop såklart.

Vi har vilat oss i kojan på bibblan också.

Vilar mycket i vardagen. Just nu har jag exempelvis just vaknat från en över två timmar lång middagssovning och känner mig helt groggy. Storbarnet, som är hemma idag, kommer väl vara omöjlig att få att sova ikväll. Lillbarnet kan nog behöva sova lite längre dock för de senaste dagarna har hon bara sovit korta stunder under dagarna. Nattsömnen är fick fortfarande god, tack och lov. Vi har börjat natta tidigare och tidigare och inatt sov hon mellan halv nio och sju. Med ett avbrott för mat vid tretiden. Hon börjar bli stor lilla plutten.

måndag 20 januari 2014

Jag känner mig stark

Nu har jag tränat på rätt bra i några veckor. Eller egentligen ända sedan jag startade upp försiktigt med styrka och yoga en vecka efter förlossningen och sedan med löpningen tre veckor senare. Den senaste månaden har jag fått ihop veckor där jag mängdmässigt börjar närma mig de veckodistanser jag brukar ligga på. Förra veckan och veckan innan som jag lagt upp som medelhårda utifrån nuvarande form och status ligger strax över vad de lätta veckorna vanligtvis brukar hamna på. Denna vecka vi är inne i nu kommer vara väldigt lätt för att jag ska kunna tillgodogöra mig det som varit. Sedan följer ytterligare två medelhårda veckor innan jag ger mig i kast med en lite tuffare. Tuffare med nuvarande mått mätt då. Kanske som en medelhård när jag är i min vanliga form. Därefter känner jag mig förhoppningsvis mogen för att köra på för fullt "på riktigt". Fortsatt periodiserat men med en veckomängd som matchar vad som är realistiskt nu när jag är föräldraledig. Visst, jag har mer tid nu än när jag jobbar, men det är också en del logistik om dagarna som gör att jag inte riktigt kan springa lika mycket som när jag jobbar och transportspringer. Framåt senvåren hoppas jag dock på att storbarnet är moget för ståbräda för då kan jag ta springvagnen till- och från förskolan och därmed få till dubbel(spring)pass vissa dagar genom att jag springer hem från lämning och/eller till hämtningen. Vi får se om det funkar.

Men det jag skulle komma till är att jag känner mig så himla stark! Även om en stor del av veckans träningstimmar består av lågintensiv yoga och bålstabilitetsträning så tränar jag tidsmässigt mycket. Så pass mycket att jag tycker att jag, med tanke på året jag har bakom mig, borde känna mig lite sliten av det. Men det gör jag inte. Himla bra känsla. Jag hoppas att jag får vara frisk och hel nu så att jag kan bygga upp fart också. I lördags kände jag att jag är på god väg. Det är en bit kvar men jag är på gång. Jag kan inte räkna med några personliga rekord under första halvan av säsongen, men under den andra tänker jag minsann slå till. Om jag får vara frisk och hel och fortsätta sova om nätterna vill säga. Det där kan en ju aldrig veta i förväg. Just sömn är något som jag påverkas extremt mycket av. Jag är väldigt känslig för sömnbrist och otroligt tacksam över att jag fått barn som sover om nätterna (hittills i alla fall... peppar, peppar...). Endast korta uppvaknanden som egentligen inte stör mig särskilt mycket. Sa jag att jag var tacksam? Otroligt tacksam är vad jag är!

lördag 18 januari 2014

5x500 på band

För ganska exakt ett år sedan sprang jag förra årets enda löpbandspass. Detta är har jag redan sprungit två, men nu var det inte det jag skulle prata om. För ett år sedan sprang jag samma pass som idag (+ 1 intervall) och höll på att dö. Visserligen på ett helt annat band och det verkar inte så himla noga med kalibreringen av de där banden, men strunt i det. Det var verkligen en nära-döden-upplevelse och jag minns att jag var helt sänkt resten av dagen den gången. Någon vecka senare visade det sig att jag var gravid så det hade kanske sin förklaring.



Idag samma pass alltså (- 1 intervall). Och vilken skillnad. Även om nu detta var ett snällare band så var känslan en helt annan. Nästan topp! När jag var i min bästa form under 2012 sprang jag visserligen dubbelt så långa intervaller ännu lite snabbare än dagens (och förra årets) 4-fart. 500-ingar kommer jag springa betydligt snabbare än så framåt sommaren, men idag gjorde det mig väldigt nöjd faktiskt. Den där bäbisen dom låg i magen där för ett år sedan är faktiskt bara drygt 3 månader.

torsdag 16 januari 2014

Slödag med yogainslag

Inte jag som lämnade på förskolan idag. Det betyder att jag kan lägga mig och sova en stund till efter frukosten när killarna har gått. Om bäbis vill förstås, men det brukar oftast inte vara något problem. Idag div vi till nio. Låg kvar en stund och masade oss sedan upp för påklädning mm. Verkligen en slö start.

La ner bäbis i babygymmet och satte på dvd med Body Balance. Fick pausa några gånger för att vända på bäbis/stoppa in napp hos bäbis/charma bäbis/flytta bäbis till babysitter, så mitt fokus var måhända inte på topp. Men en skön "start" på denna slödag var det iallafall.










Resten av dagen har verkligen gått i slöandets tecken med mer sovning, läsning mm. Och efter hämtning av storbarn, middagsfix och kanske lite mer slöande blir det slöjogg. En riktig slödag med andra ord.

onsdag 15 januari 2014

Det passet (och ett bonuspass)

Jodå, idag blev det av det där passet. Den där snabbdistansen som inte blev av igår. Eftersom underlaget är lite sisådär just nu så bestämde jag mig för att välja gymmet och bandet, trots att jag avskyr löpband ungefär dubbelt så mycket som snabbdistans. Men eftersom jag bara skulle springa 4km (mjukstart du vet, jag var ändå gravid för 14 veckor sedan...) och kunde ta upp- och nedjoggen som transport så kändes det ok. Ok kändes också passet. Ja, faktiskt. Trots att jag glömde musiken i omklädningsrummet. Dock fegade jag rätt rejält och valde en fart jag visste att jag skulle klara av att hålla i 4km utan att dö. Lite väl lätt blev det faktiskt. 4km i strax under 4:50-fart. En bra början. (Fast jag glömde också att ställa in bandet med lite lätt lutning insåg jag när jag nästan var klar, så det räknas kanske som fusk det här...)

Trött och lite förvånad över att det kändes så pass bra var jag efter snabbdistansen.


Tidigare under dagen tog jag med mig båda mina barn till gymmet för att testa på barnpassningen lite. Nu är ju Ester 3 månader och får alltså vara där. Sixten har inte heller varit där innan så jag förväntade mig inte att kunna träna särskilt mycket. Men eftersom Ester sov hela tiden och Sixten som vanligt tyckte det var väldigt kul med massor av nya leksaker så kunde jag träna obehindrat den tid jag tänkt mig. Ett bonuspass alltså. Vad det blev? Bålstabilitet. Både favorit och väldigt nyttigt. En blandning mellan väldigt lätta övningar för den inre muskulaturen och lite tuffare övningar som engagerar den yttre mer. En bra blandning på ett pass som egentligen inte fanns.

tisdag 14 januari 2014

Omplanering

Jag är väldigt bra på att planera träning. Jag är dock också väldigt bra på att planera om. Att stuva om bland passen. Och bra på att faktiskt få till dem på ett bra sätt och med någorlunda rätt tajming i förhållande till varandra. En väldigt tur det eftersom det rätt klan blir exakt som jag tänkt mig det här livet. Svårt att veta exakt hur det kommer se ut just den här tisdagen när jag satt och planerade för typ 3-4 veckor sedan.

Idag stod snabbdistans på schemat. Visserligen en kort sådan, men väl en snabbdistans. Den som följt denna blogg genom åren vet att jag avskyr snabbdistans (så fråga inte varför jag lägger in dem...). Avskyr eftersom det är så jobbigt och har nåt hjärnspöke som gör att jag inte kan prestera bra. Men strunt samma. Det jag skulle komma till var att jag gick planera om lite (hoho, låter ju lägligt). Just pga det där hjärnspöket så går jag omkring och laddar hela dagen när det väl är dags. Det har jag visserligen gjort också men så föll allt på att det tog så lång tid att laga mat och då skulle det bli så sent och blablabla. Ja du förstår ju :)

Imorgon kommer passet dock bli av. Om det så är det sista jag gör. (Nästan) Idag blev det istället vila från spring och endast kort och lätt yoga och ett par lätta men viktiga coreövningar. Bra det med.

söndag 12 januari 2014

Tiden går...

...och jag hinner inte riktigt skriva så mycket som jag vill. Men jag fotar desto mer så du som följer mig på Instagram (@lopningolivet) vet att jag både åkt pulka, transportsprungit till och från gymmet (och förmodligen tränat på gymmet också), sprungit långpass och ätit entagervadenhaverlunch.

Vi tar det från början; Superglad över att det kommit snö var det inte bara jag som blev. Sixten blev också eld och lågor och ganska direkt efter frukost gav vi oss ut för att testa nya pulkan som tomten kom med. Ester följde också med, men pappan sprang (inte riktigt lika eld och lågor över snön...)



Fikat lussekatter och pepparkakor hann vi också med innan det var min tur att träna. En omväg till gymmet, 30 minuter styrka i cirkelform och sedan samma omväg hem. Totalt 5km transportspring. Lite mer om cirkelpasset då. Till min hjälp hade jag en 12kg kettlebell, en skivstång med 15kg på och en medicinboll som vägde 5kg. Sedan körde jag 45 sekunder jobb följt av 15 sekunder vila av nedanstående övningar. I 3 varv.
  • Utfall åt sidan med rotation, 12kg kettlebell i händerna
  • Enhandssving höger, 12kg kettlebell
  • Djupa knäböj, 15kg stång på axlarna
  • Enhandssving vänster, 12kg kettlebell
  • Djupa knäböj med bollkast, 5kg medicinboll
  • Stående smal rodd, 15kg skivstång i händerna
  • Utfallsgång, 12kg kettlebell i händerna ovanför huvudet
  • Planka med framåt/bakåtrörelse

För mig relativt lätta vikter, men jag kan tala om att det räckte väldigt bra ändå. Jag jobbade både upp flås och lite mjölksyra. Varsågod att testa. (Jag skulle gärna ha filmat övningarna, men dels är jag töntig och bryr mig om vad folket runt omkring tycker och tänker (borde sluta med det) och dels hade jag lite ont om tid. En annan gång kanske.


Denna söndag hade jag ställt alarmet på klockan sex men kunde på grund av att Ester vaknade och ville ha mat, ligga kvar i sängen någon kvart extra. Sedan upp för frukost och innan klockan slagit åtta var jag iväg. Det märks att jag är lite ovan vid rådande underlag för det blev rätt slitsamt mot slutet. Jag hade dock väntat mig att det skulle vara ännu värre då jag trodde att jag skulle ha en massa träningsvärk i benen. Men den hade tydligen inte hunnit dyka upp. Prick 21km kunde jag bocka av innan klockan ens slagit lite efter tio. Bra känsla.


Sedan har det blivit mer pulkaåkning, promenad i virvlande snöande för att köpa några grejer till middagen samt allmän lek och lite slöande. Och vips var dagen och helgen nästan slut. Jag hinner inte med.

fredag 10 januari 2014

Blött men starkt

Igår gym. Bål i allmänhet och rygg i synnerhet. Ett bra pass där jag kände mig ganska stark. Även om jag inte upplevde att jag tappade så mycket styrka under graviditeten så blev jag naturligtvis något svagare och instabil i bålen. Men det börjar det bli ändring på. Jag har ju tagit mig igenom alla nivåer i mammamage-appen nu och även om de allra flesta övningarna kändes väldigt lätta (Förutom "magtunneln" (Ligg på mage, spänn hela kroppen mycket lätt och dra in magen så mycket du bara kan, så att det bildas en "tunnel" mellan mage och golv), den hade jag faktiskt lite svårt med i början. Svårt att hitta den rätta kontakten och få till någon tunnel. Nu är jag väldigt mycket starkare, kul ned resultat!) har de faktiskt hjälpt mig att bli mer medveten om att hela tiden koppla på de inre magmusklerna innan de yttre och starkare musklerna tar över. Bra grej liksom! Så nu känner jag mig riktigt stark igen. Alltid trevligt.



Idag var jag också stark. Kanske mer mentalt än fysiskt dock. Snöslask på marken, massor av blåst, ett lätt snöblandat regn och så en bäbis (Som firat sin tremånadersdag med att få en spruta i varje lår stackarn.) i vagn på det. Jag fick minst sagt uppbringa viljestyrka för att ta mig ut och genomföra ett medelhårt distanspass. Pust och stön. Men det gick. Inte särskilt fort. Men prick 7km tog jag mig runt. Efter sådana pass känns det extra bra att det är helg. Dags för chips och På spåret.

torsdag 9 januari 2014

Den där rörligheten

Jag har varit rätt duktig på att träna rörlighet det senaste. Egentligen ända sedan Ester föddes men kanske framförallt den senaste dryga månaden. Visserligen blir det ofta pass på mindre än 20 minuter och visserligen oftast i form av älskade Happy Hips. Men hellre kortare pass ofta än långa mer sällan, för jag behöver verkligen underhålla för att inte stelna till. Och just höftpartiet är ju något jag som löpare behöver vara rörlig i. Men grejen är att jag i land är så himla stel ändå, trots min regelbundenhet. Ok att det råkar vara så att jag har rätt höga krav på mig själv då jag i grunden (numer) är rätt rörlig. Jo jag vet, inte särskilt yogamässigt att ställa höga krav, men du vet hur det är...



Hur som helst. Igår kväll körde jag Body Balance med mig själv hemma. Otroligt välbehövligt efter en intensiv dag och påfrestande eftermiddag. Efteråt kände jag mig som ny. Dock var jag himla stel i ljumskar och typ hela baksidan av kroppen. Ogilla. Så det gäller att jag inte tappar det här yogafokuset nu... Idag kommer det dock bli gymstyrka. Och kort transportlöpning. Som jag har saknat en massa faktiskt. Ryggsäcksspringet. Jag känner mig liksom så effektiv. Och det är en känsla jag gillar.

måndag 6 januari 2014

Styrka, pratpass och backe

Tiden går så himla fort. Ett över två veckor långt "jullov" är slut och det är dags för vardag igen. Det känns visserligen helt ok, men det hade inte skadat med ytterligare några dagars slapparliv.


Sedan sist har jag inte gjort sådär himlarns massa, men ändå har det gått så fort. Sovit en hel del har vi gjort hela familjen och så har vi haft övernattningsbesök av en annan familj. Trevligt. Under detta besök hann jag klämma in ett pratpass med mamman. Tolv kilometer bara susade förbi. Vi är rätt bra på att prata..


I lördags var jag på gymmet en sväng och fick till ett bra styrkepass. Körde mestadels övningar i trx,men även en del chins. Som sig bör har jag nu träningsvärk i chinsmusklerna samt rumpa och framsida lår (pistols...).


Idag har jag varit ute och sprungit backintervaller. De första på säkert mer än ett år. Eller rättare sagt jag vet att det är mer än ett år sedan sist. Det kan mycket väl vara även ett och ett halvt... Det gick dock himlarns bra. Jag valde visserligen en rätt snäll backe på 200m och jag fokuserade på tekniken i första hand, fart och flås i andra. En riktigt bra känsla hela passet igenom och det känns faktiskt som att jag är på gång nu. På riktigt! Långt i från fornstora toppformsdagar såklart, men en bit på väg. Älska den känslan!


Nu tänker jag njuta av de sista timmarna jul genom att dricka glögg och kanske äta dammigt pepparkakshus. Eller kanske lussekatter blir bättre. Insåg att det fanns ett helt gäng kvar i frysen. Tyvärr fick vi slänga ut granen i morse. Den var lite trött...

Men njuta ska jag göra ändå. Imorgon blir det uppstigning vid sextiden igen och sovmorgnar till halvniotiden blir ett minne blott (i alla fall fram till helgen)...

lördag 4 januari 2014

Formbesked och träningsprogramskrivande

Fjärde (eller möjligtvis femte, är för lat för att kolla träningsdagboken, men jag tror det var fjärde) tempopasset efter graviditeten. Progressivt upp till fyra kilometer sedan hålla farten i tre kilometer innan två, som blev tvåkommafem, kilometer nedvarvning. Förstahandsfokus på att hålla ihop tekniken. Farten fick komma i andra hand. Och vips krossade jag föregående tempopass tider/farter utan att det kändes tuffare. Fortfarande strax under tröskeln. Bästa känslan!



Resten av dagen satt jag framför datorn med Ester sovande i bärsjalen. Skrev träningsprogram och fakturor. Kollade runt lite på nätet och fick bekräftat att jag nog kan och bör höja priset för mina tjänster lite. Vilket passar bra nu när det är nytt år och allt. Men jag väntar tills på tisdag, då julen och ledigheten är helt slut. Så går du och funderar på att skaffa dig en löpcoach dom skriver individuellt utformade program utifrån just dina mål och förutsättningar tycker jag du ska passa på nu. Skicka en intresseanmälan till lopningolivet@gmail.com senast måndag så får du mer information.

onsdag 1 januari 2014

Kort och lätt styrka

Ja, kort och lätt var temat för både slutet och början. Igår avslutade jag träningsåret 2013 med en superkort och jättelångsam återhämtningsjogg samt ett kort och lätt yogapass innan nyårsfirandet tog vid. Ett rätt lugnt sådant för samtliga, men speciellt för mig som inte vill dricka mycket mer än något litet glas nu när jag ammar.



Trots detta och trots sovmorgon till halv tio har jag varit seg hela dagen. Men jag tig mig i kragen och knåpade ihop ett lätt cirkelstyekepass som jag rev av här hemma. Nio övningar med fokus axlar och bål kördes i ett sträck utan någon egentlig vila gånger fem. Fem varv alltså. Gummiband, två 12 kilos kettlebell (Jag fick en andra i julklapp! Och jag klippte av snöret efter att bilden togs...) samt en balansboll gjorde ihop med valet av övningar att jag inte blev särskilt trött, snarare mycket piggare än innan, men ändå fick fart på endorfinerna. Bra start. Och träningssällskap hade jag minsann också.