tisdag 29 april 2014

16km vagnspring och andra funderingar

Eller nu ljög jag lite för egentligen blev det "bara" 15,9km. men den längsta vagnjoggen på den här sidan den senaste graviditeten är det. Om jag inte räknar dubbelpass för då har det blivit längre. Men i vilket fall. Det är något som har hänt. Plötsligt har det lossnat lite mer och jag börjar känna mig i bättre form. Än är det en bra bit kvar till den form jag var i hösten 2012, några månader innan jag blev gravid, men det går definitivt åt rätt håll. Överlag har de flesta pass känts bra de senaste veckorna. Inte alla, men de allra flesta.

Igår var jag på gymmet. I kjol.

Igår anmälde jag mig till Kungsholmen runts halvmara om en dryg vecka. Jag kommer inte dra ner något särskilt på träningen mer än de sista dagarna möjligtvis och jag förväntar mig inte att springa i närheten av personligt rekord, men det ska bli spännande att se hur jag ligger till. Nu har det ju gått ett antal veckor sedan Premiärmilen och sedan dess har det som sagt lossnat lite.

Jag fortsätter att yoga lite de flesta dagar i veckan. Inte alla och jag slarvade en hel del över påsken men överlag har jag börjat skapa en liten kvällsrutin. Ofta blir det bara 10-20 minuter men ibland längre. Det är så himla bra med Yogobe för jag utgår bara utifrån hur lång tid jag tycker mig ha att tillgå och väljer en klass eller sekvens som passar. De där pengarna Martin betalade för det tre månader långa medlemskapet han gav mig i födelsedagspresent var väl investerade. Dessutom får han faktiskt nytta av dem själv då även han (äntligen) har börjat inse att yoga behövs.

måndag 28 april 2014

En lista om löpning

För någon vecka sedan blev jag "utmanad" av Sofia som ville veta lite mer om löparen Andréa. Jag är väl hopplöst sist på bollen nu då jag sett denna lista på många ställen runt om i bloggosfären, men jag har helt enkelt inte haft tid för än nu. Dessutom brukar jag sällan hoppa på denna typ av "utmaningar" numer, men denna är trots allt lite kul. Särskilt eftersom jag tror att jag gjort den innan, för några år sedan. Jag ska se om jag kan hitta den så kan vi se om jag förändrats något. Men här kommer 2014 års version:

1. Vilken typ av löpare är du?
Jag är nog lite schizofren där. Å ena sidan är jag ytterst målmedveten och strukturerad och sätter upp både stora mål och delmål som jag ser till att nå. Å andra sidan älskar jag att bara lufsa runt. Gärna i fina omgivningar, ibland med sällskap, ofta bara jag. Jag är nördigt intresserad av träningslära, fysiologi och allt därikring och älskar att planera träning - både till mig själv och åt andra. Men ibland ´tycker jag att det är skönt att bara skita i allt och bara springa så som kroppen vill just den dagen - som när jag varit gravid exempelvis.

2. Hur länge har du löpt?
Om vi ska prata någorlunda "seriöst" och strukturerat så började jag nog efter att jag anmält mig till Göteborgsvarvet 2007. Väl där sprang jag bättre än jag trott och vågade mig på att anmäla mig till Lidingöloppets tremil. Sprang även där bättre än väntat och så var jag fast på allvar. Sprang min första mara 2009 och där ökades andelen löpning upp successivt till att jag numer i princip enbart ägnar mig åt löpning (Samt (främst) grenspecifik styrketräning och yoga.)

3. Hur mycket löper du per vecka?
Det beror lite på var på säsongen det är och hur övriga livet ser ut, men just nu vill jag ligga mellan 6-9 mil per vecka fördelat på 1 långpass, 1-3 kvalitetspass samt en hög lätta distanspass.

4. Vilket är ditt “feelgood” tempo?
Typ 5:50-6:10 min/km. Jag har (medvetet) ett väldigt brett spann mellan mitt lufsjoggstempo och säg tävlingsfart på milen. Allt från mellan 6:00 och 6:45 på lätta pass till att (när jag var mitt hittills bästa form) springa milen på tävling i 4:13-fart i snitt.

5. Vad måste du ha med dig på ett pass?
Klocka är nog det enda måstet förutom skor och kläder, men jag har gärna pulsband på mig också.

6. Varför springer du?
För att det är en av de bästa grejerna jag vet. För att jag älskar det! För att det gör mig till en bättre person.

7. Har du någon gång ljugit för att få springa?
Inte vad jag minns så jag tror inte det. Vet inte riktigt varför jag skulle behöva göra det.

8. Hur ofta köper du löparskor?
I och med mitt jobb på Löplabbet får jag några par per år, men mina favoritmodeller köper jag. Totalt blir det 2-3 skoköp per år kanske.

9. Var/hur handlar du din löputrustning?
Löplabbet givetvis, men ibland när jag vill ha de få saker/märken vi inte har handlar jag någon annanstans. Oftast på nätet.

10. Dygnets bästa springtid?
När jag jobbar är det definitivt på morgonen, men när jag är föräldraledig är det nog någon gång på eftermiddagen eller tidig kväll. För långpass är det i princip alltid morgon/förmiddag.

11. Hur ofta tävlar du?
Det brukar väl bli 6-8 lopp per år. Jag skulle nog vilja springa lite fler, men det brukar vara detta som går att få till.

12. Vilken är favoritdistansen?
På tävling måste jag nog säga halvmaran. Men jag tränar mest mot Marathon och har så gjort de senaste åren. Milen börjar dock locka mer och mer så vi får se var jag landar i slutändan.

13. Har du ett mantra som du rabblar i huvudet när du blir trött?
Inte direkt men jag försöker tänka teknik när jag blir trött. "Ju fortare du springer desto snabbare är det över" brukar jag väl tänka ibland och någon gång ibland kanske "snabb och lätt".

14. Springer du helst i grupp eller ensam?
Helt klart ensam, men att få sällskap på långpass är inte fel. Ibland är det kul att ha sällskap på kvalitetspass också, men eftersom jag är en tävlingsmänniska är det både på gott och ont (vad gäller kvalitén alltså, inte långpassen). Gott för att jag kanske kan pressa mig lite mer än annars, jag har överlag svårt att ta ut mig helt på träning och ont av samma anledning. Att springa i grupp gör jag ytterst sällan numer, men förra veckan när jag gjorde det var det kul!

15. Hur återställer du dig efter ett långpass?
Energi och vätska in så fort jag kommer hem och dusch så snabbt som möjligt, särskilt vintertid. Ibland drar jag på mig mina hellånga kompressionssleeves, ibland bara ett par knähöga kompressionsstrumpor och ofta inga alls.

16. Vilken snabbhetsträning föredrar du?
Olika typer av intervaller. favoriter är fyrahundringar och tvåtusingar.

17. Vilket lopp drömmer du om att springa?
Jag har länge drömt om Berlin Marathon och det kanske blir verklighet i år, om än inte i eget namn. New York Marathon har också lockat, men jag börjar mer och mer undra om det verkligen är värt alla många tusenlappar som kommer krävas?? Jag skulle gärna springa olika lopp utomlands, men där jag befinner mig i livet är det inte så lätt. Och så är det där med pengarna.

18. Vilken kändis skulle du helst vilja springa med?
Hm. Svårt. Men jag säger Isabellah Andersson. Hon var med på en temakväll vi hade på jobbet inför förra årets Stockholm Marathon och det lilla jag pratade med henne gav mersmak. Rolig och trevlig verkar hon vara.

19. Vilka tre till fem löp/träningsbloggare utmanar du att fylla i den här listan?
Jag väljer att utmana alla som känner att det vore roligt att svara på frågorna!

Kort långpass med fartökning

Efter en helg som förvisso innehållit en del trevligheter, men även obefintlig tid till vila, var jag helt slut igår. Tanken var från början att jag skulle få till ett av de sista riktigt långa långpassen innan Stockholm Marathon, men den tanken reviderades redan på morgonen då jag vaknade tröttare än när jag gick och la mig. Passet fick skjutas på och det var inte för än på kvällen jag äntligen kunde ge mig av. Inte på något långt långpass, men väl på ett kort med fartökning. Två stycken till och med. Fartökningar alltså, inte långpass.

Den reviderade planen sa runt 20km med 2 fartökningar på 4km. Den första efter 4km och den andra efter 12km. Exakt så blev det med undantag av att rundan bara blev 19,2km men det går ju att leva med.

De första kilometrarna kändes det väldigt segt och stelt vilket jag ofta tycker det gör när jag inte sprungit dagen innan. Men någonstans runt kilometer tre kom jag igång och den första fartökningen mellan 4 och 8km kändes riktigt bra. Det var inte fråga om någon tokrusning utan bara en liten höjning av tempot vilket just igår med rådande dagsform betydde runt 5 min/km. Strax under i denna fartökning. De lugna kilometrarna mellan 8 och 12km flöt på snabbt och sedan var det dags för andra fartökningen. Nu började jag tydligen bli lite trött för det gick inte riktigt lika lätt vilket också visade sig på farten som hamnade strax över 5 min/km.

Sista biten hem var rätt seg och vänsterfoten där jag till och från har problem med något slags nervinklämning i framfoten började knorra rejält. Ofta brukar det hjälpa när jag stannar, tar av mig skon och liksom "knäcker" rätt tår och framfot, men igår hjälpte det inte nåt särskilt. Vad jag har förstått är det inte farligt med nervinklämningar, men det är verkligen inte skönt. Så jag hoppas att det håller sig borta ett tag nu.

fredag 25 april 2014

Uppdaterade träningspaket




Jag har äntligen fått lite tid (Den här bäbisen slår inte lika ofta till med långsovningar nuförtiden...) att uppdatera mina träningspaket på PT+ (Tidigare PTO). Fler paket kommer dyka upp framöver och prio ett kommer då vara löpspecifik styrke- och rörlighetsträning tänker jag mig. Tids nog. Tills dess kan du ju kika in och se om det finns något som passar för just Dig.

Själv tänker jag nog springa fartlek med vagnen idag. Transportspring blir det också för vi tar det i samband med att vi ska hämta hem storebrorsan. Wikin liksom.

onsdag 23 april 2014

Långlånga intervaller

Igår sprang jag ytterligare ett riktigt bra och kvalitativt pass. 3x3000m i den fart jag har som mål att springa en mara i i år. Det kommer inte att ske nu i Stockholm, det är inte realistiskt. Det visste jag innan men fick också bekräftat igår. För även om passet inte var sådär supertufft som intervallpass kan vara så var det allt för tufft för att jag ska kunna hålla samma fart som under intervallerna en hel mara.

Men vi tar det från början. Tre kilometer uppjogg på stela och rätt ovilliga ben. Dessutom blåste det. Det blåser nästan jämnt nuförtiden tycker jag. Ofta motvind eller sidovind, men rimligtvis borde det ju också innebära medvind ibland. Det gör det säkert också, men den har jag inte märkt av lika mycket... Men hur som helst. Startade första intervallen på ännu lite segare ben, motvind och lite lätt böljande upp och ned. Men mest platt ändå. Och en del svagt uppförslut. Men sedan ett långt nedförslut följt av platt och skön väg. Vips hade 3km gått. 14:03 visade klockan. Jamen det var ungefär som väntat. Väntade mig också att detta skulle bli den snabbaste intervallen då både de andra skulle innebära rejäla uppförsbackar. Ståvila i 2 minuter och sedan iväg igen. Platt och skönt i början men mot slutet en rätt brant och lång uppförsbacke följt av lite nedför. Jag kollade inte klockan utan försökte hålla mig på samma ansträngningsnivå hela intervallen igenom. Dock ökade jag nog lite mot slutet, trots att jag försökte låta bli... 14:09 sa klockan och det var ju mycket bättre än jag trott. heja mig liksom. Vila och så bara en intervall kvar. Platt, svagt nedför, lite mer nedför, platt och sedan typ världens längsta uppförsbacke. Om än inte så farligt brant. Här började det nästan bli lite jobbigare än tänkt så jag sänkte tempot lite. Sista biten var det nästan platt och klockan stannade på 14:04. Mycket nöjd med mig själv, med solen stekande i ansiktet och med en tunga torrare än öknen joggade jag de dryga 3 kilometrarna hemåt.

Jag tror detta var första gången jag sprungit så långa intervaller, men jag kan verkligen rekommendera det om du satsar på längre distanser som exempelvis marathon. Jag personligen behöver träna mer i min tänka marafart och detta är ett sätt. Ett roligt sätt som jag definitivt kommer göra fler gånger. En annan grej jag behöver öva mer på är att springa fort med trötta ben. Att lägga in fartökningar i långpass är ett sätt. Jag kommer nog inte hinna göra det innan stockholmsmaran eftersom jag vill fokusera på att hinna få till ett par riktigt långa långpass, men jag tänker mig att det kommer bli desto fler kortare långpass med fartökningar under sommaren. Det var dagens tips det.

måndag 21 april 2014

Distans med sällskap



Äntligen fräknar igen!

Nu är vi tillbaks i Farsta igen. Men innan vi åkte hann jag med en fin springtur ihop med några andra. Jag följde med mamma på ett gemensamt distanspass/långpass som ett av de lokala gymmen håller i. Det var skoj minsann. Dels eftersom jag fick lite ny inspiration till fina springvägar att välja när jag är hemma. Många av dagens vägar har jag ridit på den tid då jag hade lyckan att få ägna mig år sådant (Någon gång ska jag börja igen. Måste bara ta mig tid och (framförallt) råd.) men liksom glömt bort dem under alla år som gått. Men det var även inspirerande att springa i grupp igen. Nu glesades gruppen visserligen ut i små grupper jag sprang nästan enbart ihop med två andra, men det var roligt ändå. En kanske skulle ta och dra ihop en egen löpgrupp. Hm. Tål absolut att tänkas på!

Mamma!

Den fina turen hamnade hur som helst på drygt femton soliga och sköna kilometrar. Årspremiär för t-shirt blev det också, trots att vi gav oss av redan vid nio i morse. Mycket grusvägar med skogsomgivningar. Lite småkuperat då och då och allmänt trevligt rakt igenom. Mer sådant måste det bli trots att jag är tillbaks i storstan!

lördag 19 april 2014

Testpass nummer tre

Det går framåt med min löpning. Sakta men säkert närmar jag mig fornstora toppformsdagar. Snabbheten byggs på undan för undan. Uthålligheten upplever jag inte ha försämrats så extremt mycket. Om vi inte talar om fartuthållighet, det är en helt annan grej.

Idag rev jag av mitt tredje testpass efter Esters intåg i familjen. Det första kan du läsa om här och det andra har jag skrivit om härIdag var det dags för 6x400m med 1min ståvila efter. Målet var att springa minst en intervall under 1:30 och det lyckades jag med redan under första intervallen. Det gav självförtroende och jag betade av fyra av sex under 1:30 faktiskt. Bra jobbat kroppen.



Jag hade Martin med mig som sällskap vilket, även om vi inte springer ihop, ger inspiration. Eftersom det händer så sällan nu förtiden gav det även passet en mysighetskänsla. Vilket kanske inte varit fallet om jag sprungit själv. Vi sprang ihop dryga 3km uppjogg och ett varv med stegringslopp senare var det dags. Första på 1:28. Bra kontroll hela vägen. Andra gick på 1:30. Lite sämre känsla. Tredje betade jag av på 1:28 och det var skönt att vara halvvägs igenom. Fjärde sprangs på 1:29 vilket var bättre än jag trott då jag började bli lite trött. Femte och näst sista blev den enda över 1:30 då den landade på 1:31. Bara en kvar och jag försökte fokusera stenhårt på tekniken. Ökade något mot slutet för att avsluta på topp och stannade klockan på 1:28. Ger mig en klapp på axeln och tar med mig detta in i kommande träning. Målet för nästa testpass är att springa någon intervall ner mot 1:26-1:25.

fredag 18 april 2014

Värmland!




Äntligen är vi i Värmland! Jag har inte varit här sedan julen 2012 vilket egentligen är helt sjukt. Så lång tid har det aldrig gått mellan besöken innan. Det längsta är väl något halvår drygt kanske så jag vet inte riktigt vad som hände här. Första gången för Ester.




Igår stannade vi hos vänner i Kristinehamn och idag gick färden vidare mot Arvika. Vi har hunnit med en sväng på landet hos pappa och är nu hos mamma i stan. Och en kort springtur har jag också hunnit avverka. Knappa sju våriga och lätta kilometrar. Imorgon blir det mera.

tisdag 15 april 2014

Ett misslyckat pass är också ett pass

Igår sprang jag ett pass som var nästan så dåligt att det bara är att skratta åt det. Tusingar stod på tur. Jag har faktiskt inte sprungit några tusingar sedan Ester kom så det kändes liksom extra kul innan. Kul men också lite lätt ångestladdat precis som tuffa pass ofta tenderar att göra. För mig iallafall. Även fast jag varit på gymmet och tränat bål på förmiddagen och därutöver varit igång hela dagen, hade jag en bra känsla i kroppen. Innan passet vill säga. För väl igång kände jag rätt snabbt att det inte skulle bli mitt livs bästa pass. Kroppen kändes stel och spretig och jag hade svårt att fokusera. Sprang några stegringslopp som inte direkt bättrade på självförtroendet. Så igång.

Jag valde att springa fram och tillbaks på en någorlunda platt gång- och cykelbana. Jag hade bara sprungit där vid några enstaka tillfällen tidigare men tänkte att det nog skulle vara en bra plats. Vad jag inte tänkte på var att vägen vid flera tillfällen korsas av en bilväg. Eller, jag visste att det fanns ett par stycken, men jag missbedömde var de låg. Nu fick jag alltså en bilvägskorsning ungefär mitt i intervallen. Bad thing.

Givetvis kom det bilar exakt varje gång jag kom farande och jag tvingades bromsa in. Ok att jag tappade tid på detta, det spelar mindre roll - det var ju ingen tävling. Desto sämre att jag tappade precis allt flyt jag lyckats tvinga in i kroppen.

Jag hade bestämt mig för att 4-5 stycken intervaller var lagom detta första tusingpass och tänkte att det väl som vanligt skulle landa på den senare siffran precis som vanligt. Men nej. Trots att jag faktiskt nästan bestämt mig för att köra en femte intervall trots att de tidigare känts så kassa. Men då från ingenstans började magen protestera. Som om inte korsning och extremt oflyt i löpningen överlag räckte liksom. Det blev ingen femte utan jag joggade surmulet hem istället. Med ond mage och kass teknik.

Tidsmässigt var det väl ingen katastrof, särskilt inte med tanke på korsningen. Den andra intervallen gick på typ 4:08. Jag klockade den på 4:06 men råkade trycka lap lite för tidigt så jag får lägga på ett par sekunder. Övriga tre gick på mellan 4:15 och 4:18, så jämna och bra. Alltid något. Jag tror dock att det finns mycket mer än så i den här kroppen. Jag var/blev inte lika trött som jag brukar vid denna typ av pass. Det var annat, kanske framförallt huvudet, som begränsade mig. Det är rimligtvis en bit kvar till de tider jag gjort när jag varit i mitt bästa form (3:50-4:00 typ), men bättre än igår kan jag. Det är bara att ta nya tag.

söndag 13 april 2014

Det är fler än jag som springer

Tiden exempelvis. Jag har väl visserligen inte tyckt att jag haft något jättespännande att skriva om, men om jag så haft hade tiden ändå varit knapp. Mycket att stå i hela tiden och ändå känns det som att jag inte hinner med något alls. Men några grejer som hänt:



Ester har blivit 6 månader. Jag blir lite rädd när jag inser det, men så är det. Jag känner mig stressad över att det är så mycket jag skulle vilja hinna göra men inte riktigt hinner och prioriterar. Om mindre än 4 månader börjar jag jobba igen och får således ännu svårare att hinna med allt jag vill. Men nog om det. 6 månader. Ett halvt år. Ofattbart att hon funnits här så länge. Men samtidigt så självklart.



Jag har klättrat och det var så roligt! I lördags hade vi möhippa för en av mina vänner och en av aktiviteterna var just klättring. Jag är höjdrädd och vågade mig inte ända upp, men jag kom högre för varje gång och den tredje och sista gången var det inte jättelång bit kvar. Så ge mig några försök till så skulle det nog gå.

Jag har sprungit lite, yogat lite och styrketränat pyttelite. Veckan som gick var en lätt återhämtningsvecka, så varken långpass eller särskilt mycket spring i övrigt. Nu blir det tuffare tag igen i och med denna veckas start. Och vi åker till Värmland på torsdag! Som jag längtat. Jag har inte varit där sedan förra julen, dvs 2012, och det känns ju helt sjukt. Men nu så.

onsdag 9 april 2014

Yoga, yoga, yoga

Jag fick ett tre månader långt medlemskap på Yogobe i födelsedagspresent, och i söndags aktiverade jag det. Jag har tidigare kört flera av gratisfilmerna, särskilt "Happy hips" som jag kört minst en gång i veckan de senaste månaderna. Men nu har jag alltså tillgång till allt! En jättestor godispåse med yogapass på allt från 5 till 90 minuter. Lyckan!



Sedan i söndags har det blivit minst en kvart yoga om dagen och idag, då varken spring eller styrka stod på schemat, blev det ett längre pass. Förstå hur mycket jag kommer yoga de närmsta månaderna! Varje dag kommer det med allra största sannolikhet inte bli, men fler pass än det vanligtvis. Det kommer min löpning gynnas av en himla massa. Det vet jag.

söndag 6 april 2014

Äntligen långt

Eller äntligen och äntligen förresten. Sanningen är att jag var allt annat än sugen på att springa långt idag. Det är jag förresten sällan. Eller, jag kan vara det i tanken, några dagar eller veckor bort sådär, men när det väl är dags är jag sällan motiverad nuförtiden. Det har jag nog inte varit sedan Sixten föddes om jag tänker efter. Ibland såklart, men oftare osugen. Även om det sällan känns så farligt när jag väl är igång. En kan ju fråga sig varför jag valt att fokusera på Marathon som främsta distans. Bör eventuellt börja fundera på att byta för de senaste åren har milen och halvmaran varit intressantare. Fast sedan slutar det ändå med att Marathon lockar. Så jag kanske får leva med det där näst intill obefintliga suget efter långpass.

Men hur som helst. Det var ett tag sedan sist. Tre veckor mer exakt. Först återhämtningsvecka, sedan en miss i omplaneringen av  träningsveckan som innebar ett tröskelpass på lördagen och att långpasset fick skjutas på. Sedan blev jag tvärtrött och dagarna gick. Förra helgen var det premiärmilen och inte läge. Men idag äntligen. 30km var planen och prick 30km blev det. Jag fick visserligen springa några vändor fram och tillbaks utanför huset för att få ihop exakt 30 och grannarna tror förmodligen att jag är lite konstig. Men 30 blev det.



Benen var sega och framförallt stela redan från start men konstigt nog blev det inte så mycket värre. Visst började det ta emot efter 25km men jag blev inte alls lika trött som jag exempelvis blev när jag sprang 28km för tre veckor sedan. Förvånansvärt snabbt tickade kilometrarna på också, trots riktigt tråkigt väder. Och nu efteråt känner jag mig riktigt fräsch. Fast det väntar ändå en lättare vecka igen med start imorgon. Denna vecka har som sagt varit tuff med fokus på distans och nu behöver jag lite mer vila för att tillgodogöra mig alla 8 mil. Tanken är dock att jag ska vara redo för något fler mil än under tidigare återhämtningsveckor. Det kommer inte bli särskilt många pass, men meningen är att jag ska springa ett kortare långpass till helgen. Tidigare återhämtningsveckor har endast innehållit kortare distanspass, men är jag redo för lite tuffare tag känner jag.

fredag 4 april 2014

Dubbelspring

När en fyller år får en springa två gånger på samma dag. Ja, nu är (var) ju inte detta någon ovanlighet egentligen, när jag jobbar springer (sprang) jag ofta både till och från jobbet. Men sedan jag började springa efter graviditeten har det bara skett en gång tror jag. Men idag var det dags igen.

Jag närmar mig slutet på en tuff vecka, denna gång med fokus på mängd. Jag börjar närma mig den mängd jag (periodvis) låg på innan graviditeten och efter denna vecka är jag definitivt där. Om allt går som det ska, det är ju faktiskt ingen självklarhet. Inte mycket till kvalitétslöpning denna vecka utan i princip enbart mängd. Och idag alltså två pass. Båda med vagn.



Först sprang jag hem från dagislämningen på morgonen. Det var kallt i luften men solen värmde och för en gångs skull blåste det inte. I alla fall inte motvind. Det är i och för sig möjligt att det blåste medvind, för trots en galen träningsvärk i rumpa och baksida lår efter gårdagens styrkepass (plus skogsrus på kvällen) kändes det ovanligt lätt. Den känslan har jag letat efter! Det har känts så fruktansvärt segt att springa med vagnen. Det känns som att det varit ungefär lika jobbigt som när jag sprang med Sixten i somras OCH var gravid. Men inte idag alltså.

Knappt fyra timmar var jag hemma och vilade benen innan det var dags igen. Denna gång att springa till förskolan. valde dock en annan väg för att få lite variation. Även här kändes det oväntat lätt. Om än lite segare än på morgonen. Men en bra dagsranson på knappt 17,5km summerar jag. Det kommer nog bli mer av det här vagntransportspringandet.

onsdag 2 april 2014

Sedan sist

Det har väl inte hänt särskilt mycket sedan sist. Men fort som bara den har dagarna gått. Det är visst standard nuförtiden. Snart är det augusti och slut på ledigheten. När det väl är dags är det säkert välkommet, men just nu är det det definitivt inte.



Sprungit har jag gjort. Vagnjoggat, distanssprungit lite fortare och lufsjoggat. Yogat en knapp timme och coretränat pyttelite har jag också hunnit. Och köpt 2 par skor. Ett par mängdskor och ett par springasnabbtskor. Samma gamla vanliga men båda mer eller mindre omgjorda. Till det bättre! Jag har dock inte invigt dem än.



För övrigt väntar jag på våren. Av någon anledning extra mycket i år. Och av någon anledning har jag inte velat ha vinter på samma sätt som vanligt i år. Jag vet inte riktigt varför. Men snart är nog våren här hur som helst. Precis som varje år.