Så blev det simning ändå

Nu har jag kommit till den punkt då jag insåg att lite simning nog skulle sitta fint ändå. Få åtminstone lite konditionsträning. För det saknar jag och jag känner mig minst sagt otränad vad gäller just den biten. Stark känner jag mig och ändå ok rörlig. Men flåsar för minsta lilla gör jag. Inte något jag är särskilt van vid.

Jag var iväg på förmiddagen en sväng. Och trängdes med en hel hög väldigt långsamma simmare. Jag är verkligen inte särskilt snabb, jag kan exempelvis inte crawla alls, men de flesta andra simmar otroligt långsamt. Så det blev mycket varvande. Fyrtio minuter kändes lagom och det betydde 1400m denna dag. Första simpasset sedan slutet av förra graviditeten. Förhoppningsvis också det sista på ett tag.

Mera simning

Ok. Jag tar tillbaka det där om att jag ska simma ett par dagar i veckan de sista veckorna nu innan förlossningen. Dels kommer jag bli halvt ruinerad (90kr per gång är nästan dubbelt så dyrt som i Göteborg!) och dessutom lite väl uttråkad. Fast det är konstigt ändå, samtidigt som jag tycker att det är fasligt tråkigt att simma där varv efter varv så upplever jag det även rogivande och avstressande. Så någon gång i veckan kan det nog få bli trots allt.

Idag blev det iallafall 2000 meter och 56 minuter att registrera i träningsdagboken som gapar tommare och tommare. Trots att jag upplevde att jag simmade ännu lite långsammare idag så gick det faktiskt något snabbare. Antagligen för att det inte var lika mycket folk att simma sicksack mellan. Intressant också att det ansträngingsmässigt inte är så jobbigt när jag är mitt uppe i det, men att jag nu efteråt är helt slut. Så trött att jag tänker lägga mig och sova en stund. Sådant får man göra när man är ledig.

Simmare

Nu har jag inlett min nya karriär (eh.. eller inte..) som simmare. Lyckades rota fram en gammal bikini som brösten fick plats i, men tyvärr var byxorna lite för stora så det kändes som att jag skulle simmar ur dem. En inte helt angenäm känsla. Nästa gång får jag nog missmatcha lite..

Men det där med teknik alltså.. Jag har försökt lära mig (visserligen enbart på egen hand) att crawla men det går bara inte. Armar och ben har jag koll på, men andningen är det sämre med. Jag vill liksom göra tvärt om hela tiden. Andas in när jag är under vattnet och vice versa. Inte så bra. Så jag håller mig till tantsimmet ändå. Fast för att vara tantsimmare så måste jag simma rätt snabbt, för jag irriterade mig konstant på alla sjukt långsamma människor som jag var tvungen att trixa mig om hela tiden. Extra svårt nu när man liksom inte vill ha en spark i magen. Fast snabbt och snabbt föresten. Jag tror inte att 1500 meter på runt 43 minuter räknas som särskilt snabbt. Speciellt inte med tanke på att jag en gång, i skolan när det visserligen var lite tävling, simmade 2000 meter på ungefär samma tid. Möjligen några fler minuter, jag minns inte så noga, men någonstans däromkring iallafall. Allt är relativt.

Men förutom risken att simma ur bikinin och alla långsamma människor så var det ändå rätt trevligt att simma. Jag vet att jag brukar tröttna på det efter ett tag, men ett par veckor ska jag nog stå ut. Fint.