onsdag 30 januari 2013

Lunchträning

Idag har jag tränat mitt livs första lunchpass. Eftersom jag bara har fyrtiofem minuter på mig att hinna både byta om, träna, fräscha till mig samt äta så gäller det att vara effektiv. Springning på lunchen är därmed uteslutet. Och det behövs ju inte heller, där är jag ju redan effektiv. Men för att få in lite mer styrketräning funkar lunchen faktiskt ok.



Inspirerad av en kollega som också har en toddler och därmed också behöver vara effektiv har jag nu alltså kört styrka i tabataform på lunchen. Vi tänker oss att vi samlar på oss lite olika redskap så kommer vi få till hur bra pass som helst. Idag använde jag min TRX och kollegans kettlebell på 8kg. Det, en tabatatimer, en källarkorridor och lite fantasi var allt som behövdes. Så här blev resultatet:



Det enda minuset var att det är lite lågt till tak så att mina hopp inte blev så höga som jag önskat. I övrigt är jag riktigt nöjd och om jag bortser från den lilla detaljen att jag fick stressa i mig maten skulle jag nästa säga att det här är perfekt. Jag tänker mig 1-2 sådana pass i veckan framöver. Så slipper jag greja med sådant på kvällen när jag är trött och sur och bara vill sitta i soffan och äta semlor. För då kan jag ju det! Bra där. Klart att jag kommer styrketräna hemma också, jag har ju tyngre kettlebells där och jag vil kanske inte alltid köra i tabataform och samma typ av övningar. Men det är bra variation.


Pulshöjande och svettframkallande var det ju, men någon mer dusch hann jag dock inte med utan det fick bli lite lätt avblaskning och ny deo bara. Det är ju fint med rosiga kinder och lysande hy.

måndag 28 januari 2013

Godkänt

Det blev 18,5km. Mer än så orkade jag inte. Det har tydligen snöat under natten så jag möttes av mycket moddiga gator och vägar. Det var inte roligt. Men sakta och säkert tog jag mig maklig takt framåt och var tillslut framme. Via handling av påfyllnad till mitt mellanmålsförråd så sista kilometern sprangs med riktigt tung väska.

Jag hade önskat att jag fått ihop åtminstone 20km, men med tanke på det rådande väglaget samt det faktum att jag ikväll ska lufsa hemåt i 6,5km får jag ge mig själv godkänt ändå. Nu matmatmat!

söndag 27 januari 2013

Inte enligt plan men helt ok ändå

Det blev inte långpass, för jag kom på en smart kompromiss istället. Eftersom tiden gick och jag var helt i ofas med min energinivå och hunger så fick det bli ett kortare pass. Och så kom jag på att jag ju faktiskt börjar 12 imorgon. Det betyder att jag både hinner lämna Sixten en timme senare på föris OCH springa ett kortare långpass om jag inte sölar allt för mycket. Fina grejer det där med schemalagt komptidsuttag.


Idag blev det istället prick 10km varav alla kilometrar utom de två första och de två sista sprangs som medelhård distans. Dock var det väldigt moddigt och blåsigt så någon fart att skryta med blev det inte. Men det gör inget för nu väntar klyftpotatis och bönbiffar och till kvällen säkerligen något smaskigt. Vi är bra på det där med smaskigheter vi nämligen. Nästan lite för bra men då är det väl tur att vi springer så mycket att det nästan inte räknas.

Motigt

Nu är det så där motigt igen. Att ta sig ut på långpass alltså. Kanske är det för att jag (i alla fall inte ännu) är anmäld till någon mara? Eller så är jag bara lat och bekväm. Fast kanske lat och bekväm just därför att jag inte har någon bestämd mara i sikte. Grejen är att jag förmodligen kommer anmäla mig till Stockholm Marathon om vi får förmånen att få plats via jobbet. Av förklarliga skäl kommer jag inte göra det annars. Eftersom det är fullt. Jag kunde ju ha anmält mig medan tid fanns, men jag känner att tusen spänn var lite i högsta laget för de där varven runt stan. Då lägger jag hellre de pengarna på andra lopp, kanske någon annan mara och någon annan distans. En liten markering liksom. Tusen spänn är fasen för dyrt.

Just nu är jag inte riktigt lika lockad av att springa marathon som jag varit de senaste åren. Kortare distanser lockar mer, men jag stänger absolut inte dörren helt. Det där kan ändra sig från en dag till en annan och jag vill därför ligga någorlunda i fas vad gäller långpass och periodisering av träningen. Men det är onekligen svårare att motivera mig till just långpassen. Särskilt dagar som denna då det är grått och oinbjudande ute och vi har något slags tröttdag här hemma och har legat och sovit i flera timmar. Men nu är i alla fall person ett ute på sitt långpass. Han är dessutom anmäld till Stockholm Marathon och behöver (kanske) sina långpass mer än jag. Men sedan ska jag ut. Jag får lura mig själv genom att säga att jag får sluta efter 10km om det känns för tufft. Och att jag kommer vara supernöjd efter 20km även om målet är 25. Så får vi se vad det blir av det hela.

fredag 25 januari 2013

Inte min grej

Löpband. Det är verkligen inte min grej. För några år sedan sprang jag en hel del på band om vintrarna, men det var då det. Jag fattar inte hur jag stod ut? Antingen gör allt mitt tålamod åt i föräldraskapet eller så har jag helt enkelt bara blivit latare. År 2011 sprang jag inte ett endaste pass på band. I början av året var jag gravid och sedan nyförlöst och när det väl var dags att börja springa igen efter totalt tio veckors uppehåll var det vår. 2012 sprang jag ett intervallpass på band när det kändes alldeles för halt för det utomhus (Få hade jag ju inga Icebugs). Jag konstaterade då att det blev första och sista bandkassett för året. Idag gjorde jag samma konstaterande.



Jag vet inte varför jag fick för mig att jag skulle springa på band idag. Kanske ville jag skala av mig några lager kläder, kanske ville jag att det skulle kännas lättare. Hur jag nu kunde tro att det skulle kännas lättare? Ingen modd visserligen, men lätt det var det inte.



Jag hade bestämt mig för att dels chocka kroppen med lite korta intervaller mitt i distanssamlarsäsongen och dels bestämde jag mig för att det inte skulle bli FÖR tufft. Men det där sista kan ju diskuteras... 15min uppjogg och redan där hade jag ångest. Sedan 6x500m i 4-fart, dvs 15 km/h och 2min. 1min ståvila. 11min nedvarvning. Fruktansvärt! Jag fick kämpa för att hålla mig kvar på bandet (Jag hatar band!) och jag flåsade som satan. När jag väl var klar konstaterade jag att det inte blir mer sådant här. Iallafall inte detta år.

torsdag 24 januari 2013

Nya pannkisar


Jag älskar verkligen pannkakor i alla dess former. Ofta gör jag alldeles vanliga hederliga med hälften vetemjöl och hälften graham (eller annat grövre mjöl). Ibland gör jag lite amerikainspirerade varianter med yoghurt istället för mjölk. Ibland har jag hallon och blåbär i smeten, ibland vispar jag ner en banan och/eller en klick nötsmör. Kanske lite kakao. Våfflor är också gott, men det brukar vi bara orka göra några gånger per år. Då blir det efter ett alldeles vanligt recept.


Idag har jag mitt livs första vab-dag. Martin fick värsta sjukdagen med riktigt febrig och hängig toddler, medan jag nu har en nästan frisk en. Pannkakor går alltid ner och dessutom kände jag för att improvisera lite med banan och jordnötssmör som jag läst och hört så mycket om på så många ställen de senaste åren. Sagt och gjort. Stavmixade 2 bananer med 2 rejäla matmatskedar (alltså vanliga middags matskedar) jordnötssmör, 2 ägg och 1/2 dl grahamsmjöl. I originalreceptet förekommer, vad jag minns, inget mjöl men jags er ingen anledning att helt utesluta det.


Resultatet blev söta (lite för söta för min smak) tjocka pannkisar som jag serverade med hemgjord hallonsylt (syrlig som jag älskar!) och vispgrädde. Det var gott men helt ärligt föredrar jag nog någon av alla de andra varianterna jag brukar göra. Men variation förnöjer. Sixten åt dock mest grädde och sylt, men så är det här kanske inte den mest rättvisa dagen att jämföra pannkakor på heller. Vi får testa igen när han är frisk.

tisdag 22 januari 2013

Skrivlust



Ibland får jag ett sånt himla sug efter att skriva. Problemet är att jag inte alltid vet vad jag ska skriva om. Som igår. Och idag. Jag vill känna fingrarna smattra över tangenterna och bilda ord, meningar och stycken. Men jag har inget särskilt att skriva om för tillfället. Livet rusar på och det händer inte så mycket mer spännande än vanligt. Ja, det skulle vara att vi missade en husvisning igår bara för att kollektivtrafiken inte behagade gå när den skulle, sedan kan jag i och för sig tycka att en halvtimme är lite kort med tid för en visning. Synd var det iallafall för det var ett väldigt fint radhus som vi förmodligen skulle ha gillat. Om det skulle ha blivit vårt är dock en helt annan fråga. Nu ser jag det som att det inte var meningen att vi skulle 'få' just det där. Kanske dags att skaffa bil förresten. Ja, och körkort för min del. Jo, det är sant, jag har inget men det är en lång historia.


Jag och printade tights alltså. Det hör var mina första. Kanske blir det snart ett par tredje? Det finns iallafall ytterligare ett par att köpa på jobbet. V får se.

I övrigt kan jag berätta att jag nyss körde ett pass Body Balance med mig själv. Det var som vanligt underbart. Däremot var mina två korta och ytterst lugna transportjoggar idag ungefär lika sega som turen i söndags. Tråkigt men förr eller senare vänder det. Jag kan även berätta att jag kokat en snabbvariant hallonsylt. En påse frysta hallon kokade jag i typ 5 minuter ihop med någon matsked rårörsocker och en skvätt limejuice. Gott blev det och jag längtar om möjligt ännu mer till morgongröten. För att ytterligare öka på energiinnehållet har jag börjat koka med ett par teskedar nötsmör. Vissa dagar mandelsmör, nära hasselnötssmör och ytterligare andra jordnötssmör. Jag känner att jag behöver äta (ännu) mer än jag redan gör. En och annan semla kommer förmodligen att slinka ner i magen nu framöver, men jag behöver ju mer näringsrika grejer också. Men semlor är fasen inte dumma alltså. Nu är det dags för årets andra!


Hur många kommer jag hinna äta innan jag tröttnar i år?

söndag 20 januari 2013

Vilken fin helg

Smidiga tågresor och en helg hos vännerna i Norrköping. Vi har ätit massa god mat, druckit vin och klarar av årets första semla. Varit på lekland för första gången och åkt pulka. Skrattat åt toddlern som ena stunden är äta vänner och nästa stund vara osams på grund av diverse leksaker.









En dryg timmes löpning fick avsluta min helg, men det kunde jag lika gärna ha haft ogjort. Det var inget kul och det var så segt så segt. Jag vet inte vad det var med mig men lätt gick det inte. Energi i systemet borde jag ha så det både räcker och blir över men det hjälpte tyvärr inte idag. Det var helt enkelt en sådan dag. Det kommer som tur är nya dagar. Dagar där jag är snabb och lätt.

fredag 18 januari 2013

Pulshöjande styrka

Det är min lediga fredag idag och det är så himla skönt. Jag har verkligen roligt på mitt jobb och med mina härliga kollegor och jag har hittills inte en enda gång känt att det känns jobbigt att gå till jobbet. Det kändes jag väldigt ofta med vissa tidigare jobb. Dock är det ju alltid pyttelite skönare att vara ledig :)


Vinterkräkis går typ tredje varvet på föris och igår trodde jag det var dags även för oss. Sixten ville inte äta middag. Jag målade såklart upp värsta tänkbara scenario på en gång och kände hur illamåendet steg i halsen. Men sa Martin till mig att inte vara så dum och alltid tro det värsta om allt.



Kvällsvällingen slank ner och vi pustade ut. Jag nojade lite till och från men sedan sov vi hela natten utan närvaro av kräkis. Imorse hade jag (nästan) glömt bort allt och saker och ting var ungefär som vanligt.



På schemat stod ett styrkepass och eftersom Sixten var så inne i Pippi så körde jag igång trtos att jag från början tänkt vänta tills middagssovningen. På pricken 40 minuter och helt ostört. Tacka vet jag pippi (och Ipad). Jag körde samma upplägg som förra veckan men dubblade passet genom att lägga till några nya övningar, köra dubbelt på några och jobba med antalet svingar i en pyramid istället för stege.



Klicka på bilderna för bättre sikt.

Det blev en hit. Och det blev svettigt och pulsigt. Ett väldigt bra pass måste jag säga och varsegod att härma. När jag fyller år i april önskar jag mig dock en 20kg kettlebell. 16 är, som tidigare konstaterat, alldeles för lätt i flera övningar.



När jag duschat och konstaterat att det var väldigt kallt ute satte jag igång att baka istället. Det fick bli morotskaka denna gång och god blev den minsan. Sök i Arlas app så kan du göra en likadan!
I eftermiddag tar vi tåget till Norköping och hälsar på vänner med toddlers (och några utan). Det kan nog bli en riktigt bra helg, det känner jag på mig. Bara den lilla kombinationen tåg och toddler som skrämmer lite. Tur att det bara är 90 minuter och att vi äger en Ipad.

torsdag 17 januari 2013

Ogivande och rogivande

Fy fasen vad det var segt att springa imorse. Som så ofta är det när jag lättar på träningen som tröttheten kommer. Imorse med besked. Hopplöst orkeslös var vad jag var och lägg till snömodd i mänger på det. Och fartlek. Om än lätt. Nja, inte mitt livs bästa pass. Ogivande. Men väl värd långhelg nu. Och två dagars springuppehåll.



Igår som sagt hemjogg och yoga. Body Balance för att vara mer exakt. Och exakt lika underbart som alltid. Välbehövligt. Öppnande och rogivande. Sm varje gång frågar jag mig varför jag inte hittar mer tid till det där. Jag behöver det och det borde ju vara så värt att hitta de där stunderna. Kanske dags att omprioritera lite.

onsdag 16 januari 2013

Små vardagsfunderingar

Lätt vecka denna vecka och det känns som jag inte gör annat än slöar. Jag kommer snabbt in i lunken. Oavsett om det är lunken med mycket och tuffare träning eller lunken med lättare och mycket mindre träning. Båda är bra på olika sätt det är ju det som är själva grejen. Jag gillar variationen.

I natt sov jag riktigt dåligt för första gången på länge men konstigt nog känner jag mig inte särskilt trött. Först tog det en stund att somna men så sov jag någon timme. Men sedan alltså. Vaknade. Funderade. Tänkte. Funderade lite till. Över jobbgrejer. Över livet. Inte över träning. Där känner jag mig ganska mycket på banan. Låg och vände och vred på mig och hörde den andres djupa andnig. Gick till slut upp för att skriva ner några av de tankar som snurrade. Gick tillbaks till sängen. Lite mer tillfreds. Lite mer rofylld. Höll på att somna in. Då avbryts jag av ett illvrål från rummet intill. Liten plutt har vaknat, inte hittat nappen, kravlat sig ur sin säng och är ledsen över att dörren är stängd. Vi öppnar och liten kravlar upp i sängen, får ny napp och lägger sig tätt intill sin pappa. Den här gången var det han som var tryggast. Själv fortsätter jag kampen för att somna. Känner mig lite utanför där på min kant. Lägger mig närmare så att vi ligger tre personer på ena halvan av sängen. Då går det att somna.

Jag gissar att tröttheten kommer att komma som ett brev på posten lagom till efter lunch. Vilken tur då att långsam snöjogg och energigivande body balance är vad som står på agendan idag. Ska bara jobba lite först.

måndag 14 januari 2013

Tekakor, långpass och klippning

(Förra) veckans enda lediga dag gick som vanligt snabbt. Jag började den med sovmorgon till halv nio och då har ju halva förmiddagen redan passerat. Men efter frukost blev det iallafall tekakebak. Riktigt goda. Synd att allt hembakt tar slut så snabbt bara.



Ett långpass stod näst på tur efter andra nödvändiga och onödvändiga aktiviteter. Fruktansvärt omotiverad var jag innan men väl ute undrade jag hur bag kunde känna så? Det var mitt favoritväder med 5-6-7 minusgrader, sol och snö. Och med nyupptäckta podcasten Värvet i lurarna gick tiden snabbt. Jag hann med att avsluta. Intervjun med Hanna Hellqvist, lyssna på hela intervjun med Mona Sahlin och större delen av intervjun med Johan Rheborg. Ni som gillar att lyssna på Sommar i P1 gillar säkert Värvet. Rekommenderas verkligen! Det planerade 23 kilometrarna blev till 24,1 kilometer och det känns ju bra. Tuffa veckan över och denna vecka lätt. Jag börjar med vilodag.


Och jag började med att klippa av lite hår. Riktigt välbehövligt ska jag säga. Skönt få bort massa jox i nacken och putsa till lugg och annat.

Radio



Jag hade glömt bort det här. Ända tills Snorkkis lade upp en länk på sin blogg. Jag har dock inte vågat lyssna än för jag gillar verkligen inte att höra min röst. Men om du är sugen på att höra lite fin (?) värmländska så kan du ju klicka vidare.

söndag 13 januari 2013

Tufftuff

Jobblördag. Jag tog benen till jobbet via ett tempopass. Inte i närheten av samma känsla som förra lördagen. Dels ett helt annat underlag (Det är snö igen!) och dels en sliten kropp. Jag befinner mig i slutet av en tuff vecka och även om det inte är alls lika tufft som det är längre fram på säsongen så känns det. Det var ett bra tag sedan jag sist körde tuffa veckor och det märks verkligen.



Vad tror ni om den där reflexvästen? Visst står det Andréa skrivet på den?! Tror jag måste ha. Problemet är att jag vet att den kommer i en annan fin färg till hösten, men vad fasen, jag kan väl aldrig få för många reflexvästar? :) Det får dock vänta lite. Det där oväntade mobilköpet igår gjorde ett stort stort hål i min plånbok. Och gav en stor olustkänsla.

fredag 11 januari 2013

En annorlunda dag

Den här dagen har varit minst sagt speciell. Den började med att jag glömt att jag kunde sova en timme längre än vanligt, men det gör ju inte så mycket. Då fick jag och Sixten en timmes extra kvalitetstid ihop. Men sedan gick det utför. Rejält.

Nästa grej var att jag glömde hälften av alla saker jag skulle ha med mig. Sixtens väska (men det gjorde inte så mycket), matlådan (inte hela världen men irriterande) och min Garmin (Verkligen ett i-landsproblem). Uppdaterar min fb-status på tunnelbanan och tänker att jag åker till Östermalmstorg istället för Hötorget som jag brukar. Då kan jag gå in på mataffären och köpa med mig en soppa eller liknande. Bra. Lagom tills tåget är framme stoppar jag ner telefonen i jackfickan och går mot rulltrappan. Ställer mig där. Efter en stund känner jag hur jackan liksom fladdrar till lite på höger sida. Tittar ner men ser inget konstigt. Känner, nästan reflexmässigt, med handen på fickan, den verkar tom! Stoppar ner handen och mycket riktigt, mobilen är verkligen borta!!! Någon har alltså varit så fruktansvärt fräck att hen har fiskat upp den.

Jag fick nästan panik och hjärtat bultade och tårarna var nära. I huvudet stod det bara stilla. Vad gör jag nu? Ringa Martin eller mamma sa förnuftet men jag hade ju liksom inget att ringa från... Småsprang mot jobbet med gråten i halsen. Men mitt uppe i allt kände jag ändå en lättnad över att det "bara" var något så simpelt som en stöld av mobil som drabbat mig. Jag har alltid varit en person som, om kanske inte konstant men däremot ofta, oroar mig för att hemska saker ska hända mig och kanske främst mina nära. Sedan jag fick barn har det blivit mycket värre. Jag har en tid nu tänkt på att mycket har gått bra för mig det senaste. Att jag har haft tur och flyt med saker och ting. Och att det således snart borde hända något negativt. Så nu blev jag nästan lite lättad att det inte var något värre än det här. Visserligen är dryga sextusen kronor väldigt mycket pengar, men det är ingenting i jämförelse mot sjukdom och annat hemskt. Detta är ju inte på något sätt en garanti mot att något annat händer, men det känns ändå lite skönt.

torsdag 10 januari 2013

Helt min melodi

Inspiration till kvällens styrkepass hämtade jag från en för mig nyupptäckt blogg. Tidigare i veckan såg jag ett upplägg på ett kort men effektivt kettlebellspass. Det här är min variant (Klicka på bilden så syns det vad det står):



Siffrorna före övningen är antal och siffrorna efter vikt på kettlebell.

Endast microvila mellan övningar så totalt tog passet 20 minuter. Helt min melodi. Eftersom jag kände att jag hade lite mer tid la jag även till lite plankor. Tabataplanka är en egenpåhittad övning som jag kör då och då. Den innebär statisk planka på tår och underarmar 20sek följt av 10sek statisk planka på knä och underarmar som 'vila'. I sidoplankevarianten bytte jag sida i vilan så där blev det riktig vila. Nästan 30 min totalt. Bra grej.


Nästa gång ska jag nog köra 2 varv samt testa att köra med den tyngre kulan på utfallen. Det är inte i första hand mina ben som blir trötta där utan armar och axlar som håller kulan framför bröstet. Sedan gör det ju att variera övningar en himla massa också. Detta var några jag kom på huxflux.



Utveckling och sådant

Idag fartlekte jag till jobbet. 3km uppjogg följt av 5km fri fartlek med fokus på långa ökningar och 2,5km nedjogg. Under tiden kom jag att fundera lite över hur enormt mycket jag har utvecklats sedan jag började springa mer uppstyrt och periodiserat. Först enligt ett par av Szalkais upplägg och sedan efter eget huvud när jag väl började lite på min förmåga. Ta bara skillnaden på nu och för dryga fem år sedan då jag började skriva den här bloggen. Stoor skillnad!

Och så tänker jag på hur mycket jag faktiskt utvecklats sedan Sixten kom. Jag hade förhoppningar men tvivlade ändå lite när olyckskorpar kraxade att nu skulle jag minsan inte hinna träna lika mycket och dessutom skulle jag bli sjuk hela tiden. Peppar, peppar, men hittills har det gått väldigt bra och som jag nämnt tidigare tränar både jag och Martin mer än någonsin just sedan Sixten kom. För min del kanske inte totalt sett, jag tränade mer alternativt för några år sedan, men springmässigt, kilometermässigt. Så det går visst. Det gäller bara att vara flexibel och att bestämma sig.

tisdag 8 januari 2013

Den där känslan (och den man inte vill ha)

Tänk vad mycket roligare det blir när det ligger snö på marken! Sixtenbmev glad över att åka pulka till föris och jag över att få springa med knarr under fötterna till jobbet. Dock var det väldigt blöt snö och pulkan funkade ungefär som en plog. Dessutom var det rätt tungsprunget men det gör inget.



När det var dags att springa hem var känslan dock sämre. Det var så fruktansvärt segt! Och all snö förvandlad till slasksörja. Först när jag närmade mig Årsta kom vintern tillbaks. Tur det. Vägde upp lite av den kassa känslan.

Pannkakor, grädde, bär och vaniljkesella väntade hemma och jag tror jag åt sex stycken. Kanske var det bara energibrist som satte krokben för springbenen.



Body Balance. Även fast jag inte instruerar någon fast klass nu i vår kommer jag köra på egen hand här hemma minst en gång i veckan. Fungerar finfint om jag möblerar om pyttelite. Och känslan. Oslagbar. Starkare, mjukare och lugnare. Avstressad. Energifylld. Endorfinig. Älska den känslan! Den känslan.



Ibland behövs nya, egenpåhittade positioner för att få till bloggbilder. Allt för konsten.

måndag 7 januari 2013

Livet

Idag vilodag från träningen men desto tuffare för huvudet. Stressigt och rörigt. Mycket att fixa med och när jag väl har börjat hittar jag alltid femton grejer till som jag helst vill ha gjorda igår. Jag vill ha nytt och fräscht och fint nu på en gång. Men det går ju inte när jag samtidigt ska bidra med kunskap och förmedla den äkta glädjen med springning. Just det ordet, springning, är ett ord som jag använder mig av mer och mer. För jag tycker det är ett så himla fint ord! Löpning låter så stelt och tråkigt och ordentligt. Springning låter mycket mer lekfullt och sprudlande. Energigivande. Precis om det är.

Det var mycket jag inte hann göra idag men det var också mycket jag fick gjort. Jag måste lära mig att se även det halvfärdiga som steg framåt och inte som nederlag för att jag inte hinner klart. Det är så typiskt mig att det ska vara allt eller inget. Skjuta upp eller göra just precis i detta nu. Något jag dock hunnit med är en lunchdejt med en fin Caroline. Att avhandla livsplaner och stora drömmar är vi bra på. Det är roligt att hitta personer som är lika. Jag tänker ofta på detta. Hur tillfälligheter gör att vissa människor möts. Eller är det ödet? Är det meningen? Eller finns det massvis av ytterligare fina tvillingsjälar där ute som jag aldrig kommer träffa och lära känna? Jag har hunnit samla på mig en härlig liten skara genom åren. En av dem träffade jag när jag var fyra. I stallet fanns någon. På universitetet en tredje. Och på senare år är det springandet och skrivandet som bidragit mycket. Och ytterligare tillfällen före och efter som kanske var förutbestämda eller så är det bara en slump. Förunderligt.

söndag 6 januari 2013

Underbart är kort

Och så togs jag tillbaks ner på jorden igen. Långpassdags. Söndag du vet. Sovmorgon fram till åtta. Äta frukost, vara seg. Vara opepp och fruktansvärt omotiverad. Rycka upp sig och tänka "det är den här känslan många brottas med dagligen och ger efter för. Här ska inte ges efter. Nu går du ut och genomför. Så det gjorde jag. men ärligt talat. Det var fasen inte roligt en endaste stund. Grått och tråkigt. Om än bart på marken. Jag vill ha vinter! Sega ben. Trött huvud. Tråkig löpning. Vi stannar där. (Fast jag lyckades skrapa ihop 21,6km tråklöpning i alla fall.)

Desto roligare med en tur till Eriksdalsbadet. Eller, inte så mycket för oss vuxna, men desto roligare för den stora lilla. Han blev överlycklig och då blev också vi det såklart. Fast så blev det såklart lite ilska när det var dags att gå upp. Och när han inte fick simma själv och sådant.

Middagslagning med matlådefix och andra kvällsbestyr och nu är klockan redan nio snart. Det dumma med att stortoddlern fått juniorsäng är att han inte längre somnar själv. Första kvällen gick hur bra som helst, men redan andra kvällen, när han insåg att han kunde klättra i och ur sängen själv, är det helt plötsligt läskigt att somna. Så nu tar det tid... I bästa fall tio minuter (Och det är ju ingen fara!), nu nästan en timme (Fast jag att vet att det finns många som tar ännu längre tid på sig så jag ska väl inte gnälla här heller antar jag. Det är bara det att vi vant oss vid en viss rutin och så blir allt upp och ner nu.). Men hur som helst. Nu ska jag sätta mig i soffan med en bok och lite godis och en kanna te.

lördag 5 januari 2013

Det fanns lite fart i vinterbenen

Ah, det finns få känslor som slår dem efter ett riktigt bra pass. Eller nja, det finns naturligtvis väldigt mycket som är ännu bättre, men om vi koncentrerar oss kring träning och tankar och känslor därikring då.

Jag kände redan från start att det var studs och vilja i benen. Lätta skor på fötterna och i princip barmark (Även om känslorna kring denna fakta är tudelade...). Uppjoggen och den progressiva fartökningen hindrades bara av ett ställe där det var lite halt och svårframkomligt, i övrigt gick det oväntat lätt.



Så slog klockan om till 5km och det var dags att trycka 'lap' och hålla farten jag lyckats jobba upp. Målet med passet var att snitta runt 4:45 min/km på fartdelen. Med en känsla av att det finns en del kvar och jag har fyra-fem procentenheter kvar till tröskeln. Resultatet blev mycket bättre! Trots två halvlånga partier med knölig is landade jag på 4:36 min/km och snittade 83% av maxpuls. Alldeles perfekt. Min tröskelpuls ligger runt 88% så det var precis runt 83-84 % jag ville hamna. Muskulärt kändes det också väldigt bra och jag kände mig relativt lätt trots ganska mycket kläder. Ah, älska känslan!

Nu finns ingen snö

Jo för nu finns bara en del sorgliga ledsna snöhögar kvar här och var och en isfläck här och där. Kanske någon gräsmatta fortfarande har ett litet lager, hård, snö över sig. Men annars är allt borta. Grått. Tråkigt.


Jag har jobbat intensivt och mycket de senaste dagarna. Inventering med allt som tillkommer därikring. Men en kort kvällsjogg hann jag med igår. Och ett lättare corepass därefter. Idag har jag tänkt mig tempolöpning. Visst, då är det en fördel att vägen är fri från snömodd, det ska jag inte förneka. Men vitt och rent och fint går före snabba fötter just nu. Det är vinter och på vintern ska det vara snö. Det ska vara tungt att springa, Dels för att kroppen inte är i toppform och dels för att underlaget försvårar. Snabba fötter har jag i maj. Då kroppen är på topp och våren på plats med besked.

Så nu dricker jag lyxigt kaffe (Funderar på att bli kaffesnobb och endast köpa hem fina omalda bönor och dricka kaffet med vördnad.) och försöker ladda mentalt för 5+5+2 kilometer. 5km progressiv löpning, från superlugn uppvärmningsjogg upp mot en bit från tröskelfart. Därefter 5km på denna nivå följt av 2km nedvarvning. Det är planen.

onsdag 2 januari 2013

Årets första spring




En lättdistans till jobbet som kommer följas av en lättdistans hem från jobbet. Kort plus kort kommer att ge dryga 13km totalt. Bra start på lätt trx-styrketrötta ben. En halvtimme tillsammans med trx-banden var nyligen nyårsdagens träning. Kort men effektivt. Bra grejer.