Sista timmarna på 2012 ligger framför mig. Det har varit ett bra år där mycket fallit på plats och jag utvecklats på flera plan.
Jag började som föräldraledig under januari och drygt halva februari. Just nu känns det som i ett helt annat liv, men på ett annat sätt som i går. Jag började jobba igen. På samma jobb men i en ny stad och i en ny butik med nya (härliga) kollegor. Transportlöpning blev en del av mitt liv och det är till och från jobbet större delen av min träning sker. Jag blev vikarierande butikschef i mitten av oktober. Utmanande men roligt. Där är jag nu och ett tag framöver.
Jag lyckades nå alla mina vid årets början uppsatta mål, men missade två längs vägen uppsatta (milen under 42min och halvmaran under 1:35). Jag persade på alla distanser helt enligt plan. Jag lyckades få ihop min önskade mängd träning trots att vi båda jobbar sedan augusti. Vi båda jobbar men har ändå tränat mer än någonsin under det senaste året.
Sixten har blivit stor och är så rolig. Han pratar och har bestämda åsikter om det mesta. Han älskar att vara på förskolan och är en riktig uteunge. Varje dag är rolig i Sixtens sällskap.
Vi har varit både en vecka på Sicilien och en weekend i London. Två (utomlands)resor på ett år är mer än de senaste fem åren dessförinnan tillsammans.
Jag har också haft en del skrivuppdrag vilket är så otroligt roligt. Därutöver har jag fördjupat mina kunskaper om träning under och efter graviditet och gått från att instruera två klasser (cykel + body balance) via en klass (body balance) till noll klasser i veckan. Ett tufft beslut men förmodligen rätt i längden. Jag kommer tillbaks när mer tid finns.
Jag har också lärt känna fler nya vänner, vissa via bloggen. I kväll firar vi in det nya året tillsammans med en utav dem och hennes familj. Den här lilla bloggen ger mig så mycket.
Vad 2013 bjuder på vet ingen. Jag hoppas på ett minst lika bra år. Gott nytt år!
måndag 31 december 2012
Gott nytt år!
söndag 30 december 2012
lördag 29 december 2012
Nu är det intensivt igen
Sjukdom överallt och svårt att få ihop personal. Min halvfredag fick bli helfredag med en halvsjuk och en förkyld tjej som jobbade på så gott vi kunde. Jag står för den förkylda. Tack och lov utan halsont och andra symtom så springa en snutt tänker jag göra senare idag. Trodde ett tag att jag skulle tvingas hoppa in och jobba idag, men slapp tack och lov. Idag är nämligen stroa fixardagen. Vi har hyrt bil med start förra söndagen och slut imorgon. Idag planerat Ikeabesök, skräpslängning och kanske storhandling av mat om vi hinner. Bra att passa på när tillfälle ges. Bra att vara på plats på Ikea strax efter öppning. Inget trångt alls och vi kände oss inte det minsta stressade.
Nu byggs det hylla och storsäng till stortoddlern som fyller två i februari. Vi hade tänkt börja med juniorsäng just runt tvårsdagen men tjuvstartar lite. Det där med att passa på när tillfälle ges. Bil har vi inte ofta.
En pizzadeg på jäsning, nyårsmiddag på planeringsstadiet inne i mitt huvud. Någon mil superlugn löpning innan middagen för att klara av en liten grej jag tagit mig för. 300 mil. Jag brukar inte göra saker "bara för att". Inte särkilt ofta iallafall. Men när jag såg att jag hade chans på 300 mil år 2012 kände jag att nu var det läge. Status nu med tre dagar kvar är 2953,3 km. Alltså inte mycket alls. Det klarar jag så länge jag inte drabbas av halsont, feber eller allmän hängighet. Håller en tumme. Funderar starkt på att stanna vid prick 3000 km. 300 mil. Högsta årssiffran hittills. Nöjd. Men det svider lite att Martins mätare står på 3163,5 km. Inte bra alls. Men det tar jag igen ett annat år. Och så ursäktar jag mig med att jag klår honom med hästlängder vad gäller övrig träning. Men är det ju så att det inte nödvändigtvis är den som tränar mest som blir bäst utan den som tränar smartast. Dumt att tävla om distans, timmar och minuter alltså. Men lite roligt trots allt.
Nu byggs det hylla och storsäng till stortoddlern som fyller två i februari. Vi hade tänkt börja med juniorsäng just runt tvårsdagen men tjuvstartar lite. Det där med att passa på när tillfälle ges. Bil har vi inte ofta.
En pizzadeg på jäsning, nyårsmiddag på planeringsstadiet inne i mitt huvud. Någon mil superlugn löpning innan middagen för att klara av en liten grej jag tagit mig för. 300 mil. Jag brukar inte göra saker "bara för att". Inte särkilt ofta iallafall. Men när jag såg att jag hade chans på 300 mil år 2012 kände jag att nu var det läge. Status nu med tre dagar kvar är 2953,3 km. Alltså inte mycket alls. Det klarar jag så länge jag inte drabbas av halsont, feber eller allmän hängighet. Håller en tumme. Funderar starkt på att stanna vid prick 3000 km. 300 mil. Högsta årssiffran hittills. Nöjd. Men det svider lite att Martins mätare står på 3163,5 km. Inte bra alls. Men det tar jag igen ett annat år. Och så ursäktar jag mig med att jag klår honom med hästlängder vad gäller övrig träning. Men är det ju så att det inte nödvändigtvis är den som tränar mest som blir bäst utan den som tränar smartast. Dumt att tävla om distans, timmar och minuter alltså. Men lite roligt trots allt.
Etiketter:
Funderingar,
Julen,
Livet,
Löpning,
Mål,
Rekord,
Sixten,
Utmaningar
torsdag 27 december 2012
Ute på vägarna igen
Så var det dags att åka hemåt igen. Hem till Årsta och Stockholm som också är hemma. Kanske mest hemma teoretiskt även om Värmland är mest hemma på ett annat plan.
Som vanligt slog stora tröttheten till ungefär så fort vi körde över gränsen till Arvika kommun och uppesittarkvällar och tidiga morgnar har inte lockar alls. Så mycket sömn har det blivit. Men också träning enligt plan. Tre löppass varav två morgonjoggar. Ett kort corepass med egen kroppsvikt och så ett kortare yogapass igår. Ett yogapass där jag kände mig väldigt stel i ryggen. Ett yogapass som gjorde gott. Trodde jag. Någon timme senare högg det plötsligt till i landryggen när jag satte ner Sixten på golvet. Fruktansvärt ont gjorde det och sedan hade jag ont vid minsta hastiga rörelse resten av dagen. Att gå och sitta kändes inget men att böja, vrida eller lyfta högg rejält. Var på bio och såg film på tv. Glömde bort det onda men påmindes snabbt igen. Sov ok och tänkte att jag provar att gå upp och springa.
Att springa gjorde inte ont alls och efteråt kändes det bättre. Det gör fortfarande lite ont men inte lika huggande. Är det det här som kallas ryggskott? Är detta beviset för att jag är gammal? Fast då har jag varit det några år för jag har haft ungefär samma grej vid minst två tillfällen tidigare; ungefär två veckor innan Sixten föddes och när han var ett par månader gammal. Kanske någon gång ytterligare. Hur som helst är det väldigt irriterande.
Sitta i en bil i många timmar kanske gör det värre eller så blir det bättre. Jag tycker att allt sånt här ofta saknar logik.
Som vanligt slog stora tröttheten till ungefär så fort vi körde över gränsen till Arvika kommun och uppesittarkvällar och tidiga morgnar har inte lockar alls. Så mycket sömn har det blivit. Men också träning enligt plan. Tre löppass varav två morgonjoggar. Ett kort corepass med egen kroppsvikt och så ett kortare yogapass igår. Ett yogapass där jag kände mig väldigt stel i ryggen. Ett yogapass som gjorde gott. Trodde jag. Någon timme senare högg det plötsligt till i landryggen när jag satte ner Sixten på golvet. Fruktansvärt ont gjorde det och sedan hade jag ont vid minsta hastiga rörelse resten av dagen. Att gå och sitta kändes inget men att böja, vrida eller lyfta högg rejält. Var på bio och såg film på tv. Glömde bort det onda men påmindes snabbt igen. Sov ok och tänkte att jag provar att gå upp och springa.
Att springa gjorde inte ont alls och efteråt kändes det bättre. Det gör fortfarande lite ont men inte lika huggande. Är det det här som kallas ryggskott? Är detta beviset för att jag är gammal? Fast då har jag varit det några år för jag har haft ungefär samma grej vid minst två tillfällen tidigare; ungefär två veckor innan Sixten föddes och när han var ett par månader gammal. Kanske någon gång ytterligare. Hur som helst är det väldigt irriterande.
Sitta i en bil i många timmar kanske gör det värre eller så blir det bättre. Jag tycker att allt sånt här ofta saknar logik.
tisdag 25 december 2012
Det blev en tur idag också
Det där med att 'riktiga löpare' springer på julafton har jag inte mycket för. Vadå riktig? Du är väl inte mindre löpare om du inte springer en viss dag? Jo, jag fattar att det sägs halvt på skoj (eller nästan helt) men jag kan ändå inte låta bli att irritera mig på det. Det låter elitistiskt i mina öron och sådant ogillar jag. Men. Jag har sprungit på julafton i många år nu. Minst sedan 2007 då jag började regga min träning på nätet, men eventuellt ett eller ett par år ytterligare, jag minns inte så noga. Men det har hur som helst blivit en tradition jag gillar. Det är ett skönt sätt att börja julaftonen med och så blir det kanske lite extra plats i magen för allt gott. Att börja dagen med löpning gör mig nämligen alltid extra hungrig och hungrig vill jag vara när jag ska äta massa julgodis. Ja, jag äter ju självklart mat också, men ärligt talat är det godiset som är godast. Julmat är ju liksom inte så speciellt. Det är ju bara helt vanlig mat men lite tilltwistad.
Idag är det juldag och det blev ett pass idag också. Lite längre och lite snabbare. Inte snabbt, men snabbare. Det är lite moddigt här också men inte i närheten av hur det är i Stockholm. Visserligen är det lite mindre snö här men det väntas inte i tre veckor innan det plogas på gång- och cykelbanor... Martin invigde sina Icebugs som tomten kom med igår. Nu kanske han klagar mindre på vintern?
När Sixten vaknat från sin middagslur ska vi ut och åka pulka och ikväll ska jag (vi) träffa några av mina barndomsvänner. Intensivt är livet på julen. Intensivt men kul. Mera spring blir det nog också, men inte idag. Dock mera julgodis.
Idag är det juldag och det blev ett pass idag också. Lite längre och lite snabbare. Inte snabbt, men snabbare. Det är lite moddigt här också men inte i närheten av hur det är i Stockholm. Visserligen är det lite mindre snö här men det väntas inte i tre veckor innan det plogas på gång- och cykelbanor... Martin invigde sina Icebugs som tomten kom med igår. Nu kanske han klagar mindre på vintern?
När Sixten vaknat från sin middagslur ska vi ut och åka pulka och ikväll ska jag (vi) träffa några av mina barndomsvänner. Intensivt är livet på julen. Intensivt men kul. Mera spring blir det nog också, men inte idag. Dock mera julgodis.
måndag 24 december 2012
lördag 22 december 2012
Slitigt och slirigt
Idag har jag sprungit ett av de värsta springpassen i mitt liv. Eller, det kan hända att det finns en hop som varit värre, typ spyjobbiga intervallpass och sånt, men det är inget jag minns idag. Idag minns jag dock morgonens pass. En önskan om ett kort långpass fick kortas ner till en något längre lättdistans. Dels för att vi sov lite längre än väntat och dels för att det var så fruktansvärt inte lätt. Pulsmässigt någorlunda lätt ja, men muskulärt och mentalt hemskt. När har de tänkt ploga gång- och cykelvägarna i söderort egentligen? 14,4km kändes som minst det tredubbla. Kanske är jag sliten efter veckan, men ändå. Kraftlös är vad jag var och maktlös över fötter som slirade och slirade trots buggarna på.
Efter kaffe och ytterligare en portion tomtegröt känns det lite bättre och nu är jag på väg till sista jobbdagen innan fem dagars jullov. Efter jullovet vara en jobbdag innan fyra nya lediga dagar. Lyx!
torsdag 20 december 2012
10,4 plus 50
Idag har jag skrapat ihop både hemspring och hemmastyrka. Mina specialitéer. Fast spring till jobbet är något bättre. Men jobbar man bara halvdag kan det vara ok med hemspring också för då är benen bara hälften så trötta.
Träning
10,4km spring i sakta mak. Det var länge sedan jag sprang vägen om årstaskogen men det gjorde jag idag. Bra underlag med hård packad snö. Ingen modd så långt ögat kunde nå nästan. Däremot en häst (!). E fin ardenner som hjälpte till att hugga ner lite småträd. Eller för att vara ärlig stod den och åt. Det var en man med maskin (som hästen hade spänd bakom sig) som högg. Mysigt var det iallafall och inte en enda annan människa syntes till.
Saffransbulle
Efter en sovstund, middag, läggning och annat fix tog jag mig i kragen och körde styrka i tabataform. Kroppen, gummibandet och balansbollen som redskap. Och tabataappen då. En grej med tabata är att det blir jobbigt även med rätt enkla övningar. En annan att tiden går snabbt och att det vips har sprungit förbi 50 minuter. Win.
Träning
10,4km spring i sakta mak. Det var länge sedan jag sprang vägen om årstaskogen men det gjorde jag idag. Bra underlag med hård packad snö. Ingen modd så långt ögat kunde nå nästan. Däremot en häst (!). E fin ardenner som hjälpte till att hugga ner lite småträd. Eller för att vara ärlig stod den och åt. Det var en man med maskin (som hästen hade spänd bakom sig) som högg. Mysigt var det iallafall och inte en enda annan människa syntes till.
Saffransbulle
Efter en sovstund, middag, läggning och annat fix tog jag mig i kragen och körde styrka i tabataform. Kroppen, gummibandet och balansbollen som redskap. Och tabataappen då. En grej med tabata är att det blir jobbigt även med rätt enkla övningar. En annan att tiden går snabbt och att det vips har sprungit förbi 50 minuter. Win.
Med huvudet fullt av grus
Eller fullt av bomull. Eller fyllt av tankar, julen, jobbet, livet. Det ska bli skönt med några dagars extra ledighet. Och jag längtar hem till tystnaden, skogen, mörkret, Värmland. På söndag åker vi om allt går som det ska. Jag hoppas att inget strular med personal eller annat på jobbet varken före eller under tiden jag är borta. Det är onekligen ett minus att vara ansvarig just vid sådana här tillfällen. Fast det är ju typ det enda minuset.
Men likväl är huvudet fullt just nu. Imorse funderade jag över träning och hur olika drivkrafter driver olika människor. Det som driver mig är utveckling. Att se hur långt jag kan komma. Hur bra jag kan bli. Jag har egentligen ingen brådska alls men tänker samtidigt att jag inte vet ett endaste dugg om hur livet kommer te sig de dagar som ligger framför mig. Inte hur många de är och hur de kommer spenderas. Den senaste tiden har det plötsligt slagit mig att livet kan ta slut alldeles för snabbt. Och att jag måste bli bättre på att fylla all min lediga tid med meningsfullhet. Vad det än må vara. Ibland att bara ligga i soffan och äta för mycket godis. Ibland med att träna och iband med att kramas. Men nu har jag hamnat en bit från spåret. Drivkraft var det jag skulle skriva om. Om hur jag nuförtiden enbart drivs av fysiska faktorer. Det har jag alltid gjort. Jag har alltid velat vara stark och uthållig. Men när jag var yngre var hade även det estetiska en (allt för) stor roll. Det är klart att jag inte har slutat bry mig om hur jag ser ut, men det är inte en drivkraft till att träna. Jag gjorde en undersökning om bland annat självbild, utseende och självkänsla för ett tag sedan. Då slog det mig att jag faktiskt är väldigt tillfreds med mig själv och mitt utseende. Det är nog delvis något som har kommit med åldern, det kanske är naturligt? Det är stor skillnad på nu och för tio år sedan. Och det ironiska är att det som upptog en stor del av min tankeverksamhet för tio år sedan - att jag ville se ut på ett visst sätt - blev verklighet först när jag slutade sträva efter det.
Jag vet inte var jag vill komma med det här, men det var något jag funderade över på tunnelbanan i morse. Bland annat. Men nu är det dags att jobba. Tre dagar kvar nu. Sedan fem dagars ledighet.
Men likväl är huvudet fullt just nu. Imorse funderade jag över träning och hur olika drivkrafter driver olika människor. Det som driver mig är utveckling. Att se hur långt jag kan komma. Hur bra jag kan bli. Jag har egentligen ingen brådska alls men tänker samtidigt att jag inte vet ett endaste dugg om hur livet kommer te sig de dagar som ligger framför mig. Inte hur många de är och hur de kommer spenderas. Den senaste tiden har det plötsligt slagit mig att livet kan ta slut alldeles för snabbt. Och att jag måste bli bättre på att fylla all min lediga tid med meningsfullhet. Vad det än må vara. Ibland att bara ligga i soffan och äta för mycket godis. Ibland med att träna och iband med att kramas. Men nu har jag hamnat en bit från spåret. Drivkraft var det jag skulle skriva om. Om hur jag nuförtiden enbart drivs av fysiska faktorer. Det har jag alltid gjort. Jag har alltid velat vara stark och uthållig. Men när jag var yngre var hade även det estetiska en (allt för) stor roll. Det är klart att jag inte har slutat bry mig om hur jag ser ut, men det är inte en drivkraft till att träna. Jag gjorde en undersökning om bland annat självbild, utseende och självkänsla för ett tag sedan. Då slog det mig att jag faktiskt är väldigt tillfreds med mig själv och mitt utseende. Det är nog delvis något som har kommit med åldern, det kanske är naturligt? Det är stor skillnad på nu och för tio år sedan. Och det ironiska är att det som upptog en stor del av min tankeverksamhet för tio år sedan - att jag ville se ut på ett visst sätt - blev verklighet först när jag slutade sträva efter det.
Jag vet inte var jag vill komma med det här, men det var något jag funderade över på tunnelbanan i morse. Bland annat. Men nu är det dags att jobba. Tre dagar kvar nu. Sedan fem dagars ledighet.
onsdag 19 december 2012
Jag får lov att ändra mig
Jag har tidigare tyckt att gaiters/damasker verkar onödigt. Jag menar, det är ju inte så att jag pulsar runt i decimeterdjup snö. Jag håller mig faktiskt till vägarna. Som i och för sig inte är särskilt bra plogade...
Men efter att ha testat igår kväll och nu imorse får jag nig lov att ändra mig. Helbra ju! När modden yr runt fötterna är det lätt att hälsenor och vrister blir kalla och blöta. Men med gaiters/damasker i vattensvstötande material undviks det. Varför kom jag inte på det tidigare??
Men efter att ha testat igår kväll och nu imorse får jag nig lov att ändra mig. Helbra ju! När modden yr runt fötterna är det lätt att hälsenor och vrister blir kalla och blöta. Men med gaiters/damasker i vattensvstötande material undviks det. Varför kom jag inte på det tidigare??
måndag 17 december 2012
Så var det slut för ett tag
Så var den gjord. Min sista Body Balance som instruktör på ett tag. Min sista klass som instruktör överhuvudtaget på ett tag. Ja, jag har, efter mycket velande och grubblande bestämt mig för att ta en paus från fasta klasser för en termin. Inte för alltid, för jag gillar verkligen instruerandet. Men för ett tag. Så tråkigt och lite sorgligt för jag gör det utan någon särskild anledning. Eller. Anledningen är att jag känner att jag inte har tid att vara så bra som jag vill. En timme i veckan har jag tid till. Till två timmar i veckan också, men jag har inte tid till allt som kommer till. Koreografipluggande, övande och övrig tid runtomkring. Eller till klassplanering, passbyggande och musikmixning vad gäller cyklingen. Och framförallt har jag inte tid att lägga så mycket tid som jag behöver för att vara så bra som jag vill vara. Eller, tid och tid. Jag prioriterar min egen träning och min familj. Min löpsatsning och mitt ordinarie jobb. Att hålla lite liv i mitt företag. Att skriva. Och att sova och hinna äta ordentligt.
Det är så tråkigt när min vilja inte stämmer överens med verkligheten. Men när jag känner stress över något jag gillar så väldigt mycket drar jag i bromsen i tid. Innan jag börjar ogilla det och vill sluta helt. Kärleken kommer finnas kvar och jag kommer att komma tillbaks när jag känner mig redo igen och suget blir för stort. Tills dess kommer jag hålla liv i instruerandet genom att vicka när jag hinner och det behövs. Och genom att hålla en cykelklass på Blogger Boot Camp som jag ser fram emot otroligt mycket. Och så kommer jag vara deltagare när det funkar med jobbtider och övriga livet. Det blir nog bra. Även om det känns tungt och sorgligt just nu.
Det är så tråkigt när min vilja inte stämmer överens med verkligheten. Men när jag känner stress över något jag gillar så väldigt mycket drar jag i bromsen i tid. Innan jag börjar ogilla det och vill sluta helt. Kärleken kommer finnas kvar och jag kommer att komma tillbaks när jag känner mig redo igen och suget blir för stort. Tills dess kommer jag hålla liv i instruerandet genom att vicka när jag hinner och det behövs. Och genom att hålla en cykelklass på Blogger Boot Camp som jag ser fram emot otroligt mycket. Och så kommer jag vara deltagare när det funkar med jobbtider och övriga livet. Det blir nog bra. Även om det känns tungt och sorgligt just nu.
Etiketter:
Body Balance,
Coaching,
Depp,
Funderingar,
Jobb,
Kärlek,
Livet,
Min personlighet
söndag 16 december 2012
Eländigt kortlångpass
Plusgrader och sörjsnö räknas inte som riktig vinter så därför gör det inget om jag klagar. För det tänker jag göra nu. Jag avskyr slaskig, sörjig sorglig smutsbrun snö som kantas av gropar och allmänt svårframkomlig terräng. Verkligen ogillar som i avskyr.
Fortfarande korta långpass i mitt schema. Såklart, jag är ju typ inne på andra veckan innehållandes långpass överhurvudtaget. Men kort kändes idag skitlångt. 19km är visserligen inte superkort, men för mig, mina mål och mina förutsättningar räknas det som ett kort långpass. Kortlångpass. Men som sagt, idag kändes det som minst 29km. Eller längre. Jag trodde aldrig jag skulle komma hem och ärligt talat var det inte sådär jätteskoj. Västerbron och en kort bit av norr mälarstrand borträknat, där gick det nämligen att springa helt obehindrat.
Nä, hit med riktig vinter igen. Minusgrader och vit, ren och fin snö på vägar utan modd. Med ordentligt plogade vägar där man tar sig framåt utan att åka nästan lika mycket bakåt igen.
Fortfarande korta långpass i mitt schema. Såklart, jag är ju typ inne på andra veckan innehållandes långpass överhurvudtaget. Men kort kändes idag skitlångt. 19km är visserligen inte superkort, men för mig, mina mål och mina förutsättningar räknas det som ett kort långpass. Kortlångpass. Men som sagt, idag kändes det som minst 29km. Eller längre. Jag trodde aldrig jag skulle komma hem och ärligt talat var det inte sådär jätteskoj. Västerbron och en kort bit av norr mälarstrand borträknat, där gick det nämligen att springa helt obehindrat.
Nä, hit med riktig vinter igen. Minusgrader och vit, ren och fin snö på vägar utan modd. Med ordentligt plogade vägar där man tar sig framåt utan att åka nästan lika mycket bakåt igen.
lördag 15 december 2012
Kortspring, bröllop och sånt
Med modden modden från helvetet under fötterna fick jag välja en kortare väg än planerat för att hinna med. Lite speed under fötterna på det och jag grejade det. Eller, speed och speed, snabbare än lufs endast men det räknas också. Iväg med barnet till barnvakterna och nu på tunnelbanan mot stadshuset och min systers bröllop!
Etiketter:
Glädjeämnen,
Kärlek,
Livet,
Löpning,
Vinter
torsdag 13 december 2012
Luciaspring, lussefirande, radiointervju och Body Balance-övande
Självklart blev det spring på luciadagen. Faktiskt spring med lite fart i. Progressiva 6km plus dryga 2 nedvarvning. Mer än så hann jag tyvärr inte eftersom jag och en av mina kollegor skulle lussemysa lite. Men det räckte gott och väl. även om det gick förvånansvärt bra så var det slitigt. Jag kan dock konstatera att plogade vägar gör en viss skillnad för tempot. Så även vågar med hårt packad snö. Sådana valde jag idag. Det var endast under nedjoggen, från slussen till jobbet som det var moddigt.
Kort dag på jobbet, sedan vårt första luciafirande på förskolan. De var så söta och duktiga de små liven som satt eller stod stilla och sjöng. Sedan blev det kaffe, saft, pepparkakor och saffransbullar. Sixten drack tre muggar saft men ratade resten.
Efter att vi lagat och ätit middag kom en kille från Sveriges radio förbi för att intervjua mig om transportlöpning. Tack och lov inte i direktsändning utan endast inför ett kommande inslag. Jag vet dock inte om jag kommer vilja lyssna på det. Jag ogillar verkligen att höra min egen röst. Vi får se.
Nu väntar koreografipluggande och praktiskt tränande av andra halvan av den nya BB-releasen. Kan hända att det slinker ner en och annan lussekatt också. Och knäck. Och varför inte något mer av allt julgott jag har kyl och frys fulla av. Varför bryta en snart två veckor lång vana? Tur att det inte är jul året om :)
Kort dag på jobbet, sedan vårt första luciafirande på förskolan. De var så söta och duktiga de små liven som satt eller stod stilla och sjöng. Sedan blev det kaffe, saft, pepparkakor och saffransbullar. Sixten drack tre muggar saft men ratade resten.
Ingen krona på huvudet tyvärr.
Efter att vi lagat och ätit middag kom en kille från Sveriges radio förbi för att intervjua mig om transportlöpning. Tack och lov inte i direktsändning utan endast inför ett kommande inslag. Jag vet dock inte om jag kommer vilja lyssna på det. Jag ogillar verkligen att höra min egen röst. Vi får se.
Nu väntar koreografipluggande och praktiskt tränande av andra halvan av den nya BB-releasen. Kan hända att det slinker ner en och annan lussekatt också. Och knäck. Och varför inte något mer av allt julgott jag har kyl och frys fulla av. Varför bryta en snart två veckor lång vana? Tur att det inte är jul året om :)
Etiketter:
Body Balance,
Glädjeämnen,
Jobb,
Julen,
Livet,
Löpning,
Vinter
onsdag 12 december 2012
Det enda dåliga med snö och vinter...
... är snömodden. I den värsta av denna sort får inga dubbskor i världen bra fäste. Inte på mina fötter iallafall. Däremot får benen jobba... Igår sprang jag hemåt på halvtunga ben. Morgonens moddiga, om än korta, spring satt fortfarande kvar. Spring och spring föresten. Snarare jogg. Om ens det. Lufs. Jag vet inte om jag eventuellt glömde stoppa klockan vid något rödljus, men oavsett så visade klockan ingen snabb snittid. För att springa så att det är och känns så lätt som lätta pass ska kännas fick jag med myrsteg kämpa mig framåt genom snögröten. Och helt ärligt varken kändes det eller var lika lätt som det ska. Trots ett snitt på 6:40 min/km. Vanligtvis, när det inte är snö, snittar jag mellan 5:45 och 6:15 när jag har ett pulssnitt strax under 70% av max. En viss skillnad.
måndag 10 december 2012
Egen domän
För några månader sedan köpte jag domänen lopningolivet.se Efter att en lång stund ha försökt få vidarebefordringen att fungera gav jag upp. Och glömde bort det hela. Men så igår kom jag på det igen. Insåg att det var lika bra att kapitulera och låta Martin fixa det åt mig direkt. Och det gjorde han. Även om det krävdes en del svordomar och frustration innan det fungerade som det ska. Men nu så. Numer kan du skriva in www.lopningolivet.se i din webbläsare så kommer du in till mig. Den gamla blogspotadressen fungerar också, men den nya går ju lite snabbare att skriva :)
söndag 9 december 2012
En helg full av spring
Etiketter:
Glädjeämnen,
Jobb,
Livet,
Löpning,
Vinter
fredag 7 december 2012
Förmåner
Vissa veckor gillar jag mitt jobb mer än vanligt. Som exempelvis denna vecka då jag bland annat besökt ett snyggt showroom där jag fick se kollektionen för höst 2013, välja ut det jag vill ta in i 'min' butik samt dessutom fick med mig en present. Och som inte det vore nog. Skotest med fina kollegor i snön. Soleverantör som, förutom att låna ut skor, även bjuder på mumsig frukost och ger oss presenter. Förmånligt.
torsdag 6 december 2012
Övning ger färdighet
Underbart rörig yogamiljö.
Balans, koncentration och bålträning i ett.
onsdag 5 december 2012
Pulslöpning
Jag hade planerat spring till jobbet idag. När jag vaknade till snöstorm och flera decimeter nysnö började jag dock vackla. Men med tjockjacka och tjockskor på jobbet tänkte jag att det för logistikens skull blev bäst att springa ändå. Och det gick. Dock inte snabbt och det var bitvis tufft med djup oplogad snö att pulsa genom och vassa snöflingor rakt in i ögonen. Pulslöpning har fått en ny innebörd. Men nu, när jagär framme med en kopp gott takeawaykaffe i handen känns det himlarns bra!
tisdag 4 december 2012
Fart och lufs
Efter att ha tagit pulkan till förskolan imorse satte jag av i joggfart. Värmde upp i 3km och startade sedan igång en fartlek. Inte efter tid, puls eller sträcka utan endast lite som jag kände för. Eftersom jag är av naturen lat tog jag det givietvis lugnt i uppförsbackarna och drog på på flacken och i nedförsbackarna. Andra kanske gör det motsatta men inte jag inte. Är det fri fartlek på schemat gör jag den fri. Dock liggerf okus just nu på långa ökningar så det försökte jag hålla mig till. Det kan hända att latmasken tog över någon gång, men på det stora hela fungerade det bra.
Efter att ha sålt broddar och Icebugs hela dagen bytte jag om och lufsade hemåt. Med betoning på lufsade. Snömodden är nämligen här nu. Jag klagar inte, jag bara konstaterar. Det gör inte så mycket faktiskt, det är ju bara att låta pulsen styra och faktiskt sänka farten. Jag upplever det helt ärligt inte vara någon större skillnad att springa med Icebugs, broddar eller med helt vanliga springskor i just modd. Snön glider liksom ändå undan. Eftersom jag verkligen springer lågintensivt när jag ska springa lågintensivt blev det inte mycket till fart ikväll. Men inte bryr jag mig om det. Det betyder mer tid ute i den underbara vita världen.
Bild från i fredags. Då var det mycket mindre snö.
måndag 3 december 2012
Som tomten
Rörigaste bakgrunden 1
Rörigaste bakgrunden 2
Och så ännu en.
Vinter på riktigt!
Tolv tretton grader kallt och gnistrande snö. Och en sol som mödosamt försöker ta sig upp. Nu är det äntligen vinter på riktigt! Det enda lilla orosmomentet är huruvida jag tagit med mig tillräckligt mycket kläder för att överleva springtransporten mellan jobbet och gymmet samt gymmet och hemmet? Jag borde nog tagit med en lager två tröja också. Hm. Tur att jag jobbar just där jag gör.
lördag 1 december 2012
Dubbelt upp
Vanliga lussekatter och saffransbullar med mandelmassefyllning. Kan det blir bättre? Nej, jag tror inte det. Lätt är det också. Det är bara att googla fram ett recept på lussedeg (Gärna innehållande kesella, det gör degen smidigare och bullarna luftigare. Tycker iallafall jag. Förresten en av två gånger jag använder mig av kesella. Lussedeg och ibland i pajdeg. I övrigt tycker jag det smakar ogott. (Smaksatt kesella borträknat)) och sedan dela den i två. Av ena delen fixar du sådana där katter (Varför heter det katter?? Det ser inte ut som katter.) och den andra kavlar du ut så att den blir lagom tunn. Sedan brer du på en blandning bestående av 50g smör och 100g mandelmassa. Jag rev både smör och mandelmassa med hjälp av ett rivjärn, då blev det lätt att blanda ihop. Rulla sedan ihop degen och skär lagom tjocka skivor som du lägger i formar. Pensla alla varianter med ägg, sätt russin i katterna och strö hackad mandel över bullarna. Jag hade egentligen tänk strö pärlsocker över bullarna men det fanns visst inget sådant hemma. Det blev gott ändå.
Mys för hela slanten
Det kändes extra lyxigt med ledig fredag igår. Dels för att det snöade hela dagen och dels för att jag fick några timmar helt för mig själv då Sixten var en sväng på förskolan då de hade maskerad. Efter att ha jobbat undan ett par grejer insåg jag att jag skulle hinna med en springtur innan jag skulle hämta hem honom. Snabbt bytte jag om coh gav mig av. Jag blev nästan lite irriterad på att det snöade snett och rakt in i mina ögon i början, men den lilla irritationen släppte så snart jag svängde nittio grader.
Jag hade från början tänkt mig ännu en lufsjogg (Det är liksom den tiden nu, då större delen av passen ska vara lättdistans.) men det var så himla roligt att det var snö så det blev istället ett kortare tempopass där jag stegrade farten upp till 4km och sedan höll en konstant fart upp till 8km. Det var mestadels oplogade cykelvägar jag sprang på så tempot blev lite lägre än det vanligtvis skulle varit, men det kändes ändå himla bra. Det enda minuset var att det blev en alldeles för kort nedjogg, men jag hade en tid att passa.
Efter att ha sovit ett par timmar ihop med Sixten plockade jag fram pepparkaksdegen jag bakade häromdagen. Sedan startade vi igång Sixtens första pepparkaksbak. Dock tröttnade han redan efter några minuter så jag fick baka klart själv medan han kollade på Pippi (som han skulle kolla på dygnet runt om han själv fick bestämma). Efter middag och nattning gjorde jag sedan Rocky roads. Godaste julgodiset.
Snart ska jag ge mig iväg på kvartalsutbildning i Body Balance och Sixten ska få umgås med en av sina mostrar. Sedan väntar mera julbakande och mys hela helgen lång. Kanske hinner jag med en liten springtur imorn kväll när Martin är tillbaks också. Hoppas.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)