Så var det dags att åka hemåt igen. Hem till Årsta och Stockholm som också är hemma. Kanske mest hemma teoretiskt även om Värmland är mest hemma på ett annat plan.
Som vanligt slog stora tröttheten till ungefär så fort vi körde över gränsen till Arvika kommun och uppesittarkvällar och tidiga morgnar har inte lockar alls. Så mycket sömn har det blivit. Men också träning enligt plan. Tre löppass varav två morgonjoggar. Ett kort corepass med egen kroppsvikt och så ett kortare yogapass igår. Ett yogapass där jag kände mig väldigt stel i ryggen. Ett yogapass som gjorde gott. Trodde jag. Någon timme senare högg det plötsligt till i landryggen när jag satte ner Sixten på golvet. Fruktansvärt ont gjorde det och sedan hade jag ont vid minsta hastiga rörelse resten av dagen. Att gå och sitta kändes inget men att böja, vrida eller lyfta högg rejält. Var på bio och såg film på tv. Glömde bort det onda men påmindes snabbt igen. Sov ok och tänkte att jag provar att gå upp och springa.
Att springa gjorde inte ont alls och efteråt kändes det bättre. Det gör fortfarande lite ont men inte lika huggande. Är det det här som kallas ryggskott? Är detta beviset för att jag är gammal? Fast då har jag varit det några år för jag har haft ungefär samma grej vid minst två tillfällen tidigare; ungefär två veckor innan Sixten föddes och när han var ett par månader gammal. Kanske någon gång ytterligare. Hur som helst är det väldigt irriterande.
Sitta i en bil i många timmar kanske gör det värre eller så blir det bättre. Jag tycker att allt sånt här ofta saknar logik.
3 kommentarer:
Låter som det jag hade sent i höstas. Jag kunde springa och ligga ner men inget mittemellan. Spikmattan blev räddningen. Kör försiktigt!
Otur med ryggen. Hoppas det bara är en nerv som är i kläm och att du blir fri från det onda fort!
Vad du har varit duktig med träningen, bra jobbat!
Skicka en kommentar