Här händer det inte mycket

Idag har jag inte gjort mycket. Haft min cykelklass förstås, men det går ju alltid så snabbt att jag nästan glömmer bort att jag gjort det. I övrigt typ noll. För att Sixten skulle få sin dagliga dos frisk (nåja) luft offrade jag mig och tog med honom på promenad. Lagom till sovdags såklart så jag fick lyssna på min ljudbok. Och faktiskt var det inte så pjåkigt. Grått och äkta novembertråkigt, men ändå friskt liksom.


Skrivet på min Iphone

Instruktör i Body Balance och lite funderande

Så kan jag lägga in ytterligare en grej på mitt CV. Visserligen ska jag filma en hel klass och bli godkänd på den innan jag får min licens men jag tror och hoppas att det ska gå vägen det med. Det har varit en mycket givande och inspirerande utbildning och jag är nu inte bara taggad för att sätta igång med balancen utan även mina andra fyra koncept. I höst har jag varken en fast BB-klass eller någon Army Traning, men jag hoppas på en del vick inom den första diciplinen och kanske någon eventklass inom den andra. Däremot kommer jag köra en löpklass på onsdagkvällar och en cykel 45 activio på lördagmorgnar. Sportlife Hammarby Sjöstad är stället du ska komma till om du vill träna med mig någon gång!

I och med att jag nu har ytterligare en merit på min lista kom jag att tänka på att jag faktiskt kan och gör ganska många saker. Ibland får jag nämligen för mig att jag bara är slapp och inte gör något vettigt, men när jag tänker efter kan man faktiskt säga att jag har fyra olika jobb. Jag har mitt vanliga heltidsjobb på Löplabbet som just nu består i att vara mammaledig. Sedan har jag mitt instruerande på Sportlife som jag visserligen har haft paus ifrån sedan i december, men som förmodligen kommer att ta en hel del tid nu framöver. Dessutom skriver jag lite för jogg.se vilket är hur kul som helst! Att skriva är något jag skulle vilja ägna mer tid åt, jag vet bara inte riktigt hur. Och sedan har jag ju faktiskt ett minilitet eget företag också. Jag jobbar inte jättemycket med detta, men jag har kört och kommer att köra lite mamma-army samt skriver lite individuella löpprogram. Från början var tanken individuell kostrådgivning och föreläsningar, men det har blivit mindre och mindre av den varan. Det hade såklart varit kul med lite mer av den sorten, men isåfall vill jag helst jobba med idrott och prestation mer än vikt och hälsa (även om det ena inte utesluter det andra) vilket inte har varit fallet hittills.

Oj, nu blev det en lång harang här, men vad jag ville komma till var att jag nog bör inse att jag är ganska "aktiv" ändå.. Stanna upp en stund, ge mig själv en klapp på axeln och vara lite nöjd en liten stund innan jag rusar vidare.

På väg mot en utmaning

Jag är på väg för att påbörja en av tre dagars utmaning. En utbildning jag länge sett fram emot men är lite nervös inför. Det är också första gången jag är ifrån Sixten en hel dag vilket känns lite konstigt. Men roligt för honom och pappan att få klara sig på egen hand i tre dagar. Tur för mig att jag kommer hem på kvällarna. På söndag kan jag dessutom förhoppningsvis kalla mig Body Balance-instruktör.



Skrivet på min Iphone

Stålmannen

Eller vem det nu var som bytte om i en telefonkiosk. Fast jag bytte om på en toalett (orkade inte gå ner i omklädningsrumet).

Jag tog springryggsäcken på ryggen och springkläder på kroppen. Och ett par springskor på fötterna faktiskt. Sen tog jag en liten omväg till gymmet och skrapade ihop drygt 4,5km.



Svidade om till body balance-outfit (ok, jag bytte bara på överkroppen, men det är ju viktigt sånt där med klädkoder..) och körde ett härligt pass. Det var inte igår. I slutet av januari eller möjligtvis början av februari, närmare bestämt och då var magen lite större. Där i låg en typ färdig Sixten och väntade på att få komma ut.



Det märktes att det var ett tag sedan. Aj mina ben. Borde nog köra lite sådana där marathonkrigare här hemma också. Förväntar mig träningsvärk imorn.

Efter en timme fokus svidade jag om igen och sprang nästan rakaste vägen hem. Totalt 7,4km lågpulsspring till samlingen och lite body balance rikare.

Ps; jag kände mig sjukt bloggnördig som fotade mig själv inne på toan.


Skrivet på min Iphone

Instruerande

Jag börjar sakna mitt instruerande nu. Framförallt cyklingen för jag har inte cyklat sedan någon gång i mitten av januari och innan dess hade jag inte cyklat sedan jag instruerade min sista cykel på luciamorgonen. Tyvärr lyser cyklandet med sin frånvaro, men jag tänkte försöka klämma in ett pass någon gång framöver. Det svåra är bara att det finns få vanliga cykelpass på schemat. RPM (förkoreograferad Les Mills-klass) finns, men jag och RPM är inte bästa vänner.

Men hur som helst; fint då att jag nyss varit och skrivit (nytt) kontrakt med Sportlife (Det är i Hammarby Sjöstad jag framförallt kommer hålla till.). Ingen fast klass nu i sommar men förhoppningsvis i höst. Förhoppningsvis en cykel och så kommer jag även utöka min repertoar. (Vad återkommer jag till senare när utbildning är bokad och klar.) Army training verkar det dock sämre med, men vilken tur då att jag kan köra själv. Och vilken tur att Mamma-Armyn startade igår! Världens bästa tur med vädret hade vi också, och även om två var sjuka och tre inte kunde komma just igår så körde de tre mammor som var där på hur bra som helst. Själv kör jag ju inte överdrivet mycket när jag instruerar army, men jag har ändå lyckats få lite träningsvärk. Hehe. Jag hade också tänkt ta ett eller annat foto, men mitt bland alla pushups, plankor, vagngungande och bäbishållande glömde jag av det. Får försöka nästa vecka istället.

Sista armyn på ett tag

Trött efter army för nästan ett år sedan. Coolt att kunna ligga på mage, det var ett tag sedan jag gjorde det :)

Ja nu har jag ju inte kört särskilt mycket själv de senaste gångerna, men det känns ändå lite sorgligt att veta att det inte blir någon army på ett tag. Varken som instruktör eller som tränande. När jag får tillfälle att instruera nästa gång vet jag faktiskt inte eftersom army i nuläget inte finns på Sportlife Stockholm där jag antagligen kommer börja så småningom. Kanske fixar jag ihop en egen "kurs". Jag skulle även vilja köra själv så kanske får jag börja köra NMT tillsammans med Mia? Vi får se. I vilket fall så är det alltid lika roligt att se hur mina deltgare kämpar och kämpar och hela tiden pushar sig lite längre än de egentligen orkar. Jag kommer sakna dem och jag hoppas att de får möjlighet att fortsätta kämpa även i vår, även om det inte är för just mig. Som vanligt blev jag även grymt avundsjuk på dem som kan och får bli sådär härligt spytrötta! Jag längtar tills även jag kan och får!

Crossfit och dans

I förmiddags bjöd Frida, Terese och Sportlife in till bloggträning. Grymma instruktören Sandra (En instruktör helt i min smak!) körde ett crossfitinspirerat s-cirkelpass på 45 min med oss. Skitkul! Antagligen körde jag lite hårdare än jag borde, men det var så himla roligt att få bli lite trött för en gångs skull. Mysträning i all ära, men ibland behöver jag lite mer än så. Nåja, bäbisen verkade inte misstycka så jag körde på. Teamade med fina Mia och tiden bara flög iväg.

Efter ett extra varv (Jag hade gärna kört ännu ett, så kul var det!) när jag tror alla var sådär lagomt trötta var det dags för en överraskning. Dansande med Omid. Dans är inte min starkaste sida om man säger så. Men lite kul var det såklart ändå. När en instruktör har en sådan där härlig utstrålning går det bara inte att inte försöka. Jag började dock känna mig lite trött efter hårdkörandet innan och koncentrationen var inte helt på topp, varvid jag antagligen inte var den starkast lysande stjärnan i salen. Snarare en av de blekaste. Men det gör faktiskt inget. Det är stark, snabb, smidig och uthållig jag vill vara. Och då kan jag bjuda på att jag är skitkass på dans.

Föresten; igår lufsade jag 5km i snön på Kungsholmen. Antagligen sista springturen i Stockholm innan bäbisen är ute. Kanske, kanske kan jag springa även vid nästa besök om tre veckor, men det är verkligen inget jag räknar med. Istället glädjs jag att jag vid det besöket kommer få bo i mitt blivande hem. I mitten av december är det vårt. I mitten av januari är jag på plats i den för en lång lång tid. I mitten av februari kommer bäbisen till den. Mitten av månaden är bästa tiden av månaden.

Snyggt!

Foto: Christer Hedberg

Christer Hedberg ärade oss med sin närvaro och sin kamera i söndags. Jag gillar den häftiga panoramabilden! Det ser ut som om vi befann oss i en något annorlunda sal :) Kolla in Christers hemsida för bland annat grymma konsertbilder!

Foto: Christer Hedberg

Vasaloppet

Cykelversionen

Självklart följer vi banprofilen!

Klockan är någon minut innan sju, om en timme går starten. Blåbärssoppa, bananer och sportdryck serveras, activio på vår ena sida och riktiga loppet på vår andra. Vi kommer inte riskera att frysa och antagligen ligger vår puls ett antal procentenheter under åkarnas. Fast det är klart, den som vill kan ju försöka matcha tätens puls!

Hur länge vi kommer cykla beror på när vinnaren har sin krans runt halsen. Gissar på strax över fyra timmar. Roligt!

På väg mot nya möjligheter

Nu kan jag ÄNTLIGEN avslöja en av mina "hemligheter"!!

Från och med årsskiftet kommer jag att vara en del av team Sportlife! Det ska bli både jättekul och jättespännande, även om det såklart känns tråkigt att behöva lämna de goa medlemmarna och de galna instruktörerna på Active Wellness som ju varit en stor del av mitt liv de senaste åren. Jag har ju trivts väldigt väldigt bra där och ser många därifrån som mina nära vänner, men är man en prestationsmänniska som jag behöver man nya möjligheter till utveckling. Det här känns som ett naturligt steg.

Jag kommer sakna den familjära och mysiga stämningen på Active jättemycket, men ett större företag innebär ju större möjligheter. Och jag vill utvecklas i allt jag gör. Så från och med vecka 1 kommer jag köra cykel 60 på onsdagseftermiddagar istället för cykel 45 på torsdagmorgnar. Och det roliga är att det är på en anläggning jag tidigare jobbat på, men då på den kedja som ägde den innan Sportlife tog över. Någon fast Armyklass har jag inte i nuläget, men saker kan ju förändras snabbare än man tror. Och i vilket fall som helst lär det ju finnas vick att ta.

För att fira detta (plus det faktum att jag fick mina skattepengar förra veckan) gav jag mig själv en förtidig julklapp. En enkel men snygg kläning som funkar både till vardags och fest, samt en bh ur HM´s Sonia Rykel-kollektion! Egentligen tycker jag att den var för dyr (300kr) men den satt så sjukt bra att jag intalade mig själv att jag faktiskt är värd den. Visst håller ni väl med om det? :)