Den där Body Balancen

Igår var jag på kvartalsutbildning för Body Balance igen. Jag instruerar ju inget alls just nu men vet att jag förr eller senare kommer göra det igen. Därför behöver jag upprätthålla och hänga med. Igår, liksom vid de flesta tidigare tillfällen, växer sig suget större. Det tar ju otroligt mycket tid men det ger väldigt mycket tillbaks. Kanske ska jag börja igen i höst? Kanske. Det beror lite på hur övriga livet ser ut. Hur mycket jag jobbar i övrigt. För det kommer inte gå att lägga till utöver 100% och eget företag vid sidan av. Även om det senare varierar väldigt mycket i tidsåtgång beroende på var på året vi befinner oss. Det finns en hel del att fundera över och det är ett stort pussel som ska läggas.

En grej som slog mig igår är att jag har blivit så mycket rörligare. Mina dagliga korta yogasessioner ger uppenbarligen resultat. Det känns bra. Dock hade jag väldigt mycket träningsvärk i benen sedan fredagens styrkepass där jag körde djupa knäböj bland annat. Inte så fasligt tungt men det räckte. Fast föresten; det sista setet var rätt tungt ändå. Trots ganska blygsam vikt. Fast det förstås; förr i tiden, när jag tränade alpint och var stark i benen, gjorde jag sällan så djupa benböj så det är kanske inte så konstigt att det är så stor skillnad på vikt.

Men hur som helst var det en härlig koreografi som jag kommer prioritera in då och då här hemma. Och kanske kan jag få till ett besök på någon klass också. Vi får se vad som hinns med.

Det är farten som dödar

Ja sannerligen. Under passet var ju allt frid och fröjd och jag kände mig stark och snabb. Nedjoggen gick förvisso lite segt och magen gnällde lite. Några timmar senare kändes kroppen ungefär på samma sätt som efter ett lopp. Helt sänkt. Och så har det fortsatt.

Tog mig en återhämtningsjogg igår följt av underbart skön Body Balance på gymmet. Välbehövligt. Men det var länge sedan det varit så segt att springa. Galet. Jag vara började gå utan att jag tänkte på det. Flera gånger kom jag på mig själv med att jag ju gick. Inte för att det gjorde något, det var ju trots allt en återhämtningsjogg, men ändå. Fascinerande på något sätt.



Idag har jag varit, och är, helt förstörd. Så fruktansvärt trött att jag knappt kunnat klara min vardag. Inte så jättefarligt trött i kroppen, utan sovtrött. Trots att jag sovit bra i två nätter nu. Endast ett kort uppvaknande framåt väldigt tidig morgon för att sträcka ut armarna och lyfta över bäbis till bröstet. Visserligen har det varit tidiga uppstigningar och ingen sömn på dagen, men det är ju ungefär som när jag jobbar.

Det är verkligen farten som dödar mig. Dagens pass har flyttats till imorgon och förmodligen blir det väldigt tidigt sänggående idag. Typ senast nio. Fast om jag känner mig själv rätt fastnar jag väl i något (Tex mitt pånyttuppväckta intresse för retrobarnvagnar. Jag vill, vill, vill ha!) och vips är klockan närmare elva...

Vägen tillbaka

I fredags körde jag ett cirkelpass styrka här hemma på kvällskvisten. Ett på pappret rätt lätt pass, men som på grund av passets utformning (45s jobb, 15s vila i 4 varv) och min postsjukdomsform kändes ändå. Särskilt i form av träningsvärk igår.

Igår var det dags att våga sig på lite spring. Eftersom aptiten kom tillbaks i fredags hade jag säkert kunnat testa redan då, men logistiken tillät inte riktigt det. Eller snarare prioriterade jag det inte. Men igår var det dags alltså. Kort och lätt. Men hjälp vad det kändes konstigt. Jag kände mig liksom svag och matt och som om jag glömt hur en springer. Kanske är det inte så konstigt med tanke på hur lite jag ätit måndag till torsdag (särskilt måndag och tisdag). Dessutom ammar jag ju och förmodligen prioriterar kroppen mjölkbildning framför springmuskler. Sånt är livet. Det kan dock bara bli bättre och det är ju alltid trevlig. Om jag inte blir sjuk igen. Det är skräcken! Det är nämligen så att vi har haft lite besök i helgen. En nattjäst och en hög dagjäster. Nattjästen blev akut kräksjuk idag... Så han kunde inte åka hem stackarn. Istället ligger han sjuk i vår soffa. Och nu är jag LIVRÄDD att vi ska åka på en runda till vi också. Jag har typ googlat ihjäl mig på ämnet och läst mig till att en är immun ett kort tag efter att en varit sjuk. Vad "en kort tid" egentligen innebär framgår dock inte. (Någon som vet?). Jag hoppas på några veckor snarare än några dagar. Snälla säg att det är så!

Usch! Men hur som helst var jag iväg på gymmet en sväng ikväll och deltog på en Body Balance-klass. Trots inbillat lätt illamående hade jag värsta flytet och fick till en mycket skön timme. Egentligen hade jag tänkt springa en kort och lätt säng idag också men sen tänkte jag om och sparar på energin till imorgon istället. För nej, jag kan faktiskt inte bli sjuk igen. Det går bara inte. Ingen av oss (Särskilt inte Esterplutt!) får råka ut för det där elaka viruset igen. Inte i år.

Träningshelgen

Nu känner jag mig på gång igen efter en återhämtningsvecka, som var planerad, och en förkylningsvecka, som inte var planerad. Veckan som gått har jag lyckats skrapa ihop strax över sex mil och även en dos styrka och rörlighet. Nu ska det ökas upp!

Under helgen har jag lyckats peta in lite träning här och var. Ett progressivt distanspass på bandet i fredags, ett medellångt långpass på 23,5km igår och kort transportjogg till gymmet plus Body Balance idag. Det är jag mer än nöjd med under rådande förutsättningar.

Den progressiva distansen på bandet kändes bra. Lite tufft mot slutet men helt klart överkomligt. Startade på 10km/h (6:00-fart) och ökade med 0,5km/h var 5:e minut i 7km. Sista femman, på 13km/h, blev lite längre än 5 min, 6:15, för att landa på 7km. Varvade sedan ner 1km.



Gårdagens långpass kändes också oväntat bra. Lite småsegt mot slutet ich irritation över vänsterfoten där jag för närvarande har en hel del känningar under trampdynan/tårna. Jag har det till och från och sedan slutet av graviditeten tills nu har det varit mer frekvent återkommande. Förmodligen på grund av (ännu mer) nedsjunket främre valv. Måste alltså ta tag i den där fotstyrkan på riktigt. Snart... Varför är det så motigt??

Bästa avslutet på helgen och veckan blev det i form av Body Balance. Denna gång för instruktör och inte med mig själv här hemma. För första gången satte jag flipping dog åt vänster! Har tidigare bara klarat av den åt höger. Alltid roligt med framsteg!

Den där rörligheten

Jag har varit rätt duktig på att träna rörlighet det senaste. Egentligen ända sedan Ester föddes men kanske framförallt den senaste dryga månaden. Visserligen blir det ofta pass på mindre än 20 minuter och visserligen oftast i form av älskade Happy Hips. Men hellre kortare pass ofta än långa mer sällan, för jag behöver verkligen underhålla för att inte stelna till. Och just höftpartiet är ju något jag som löpare behöver vara rörlig i. Men grejen är att jag i land är så himla stel ändå, trots min regelbundenhet. Ok att det råkar vara så att jag har rätt höga krav på mig själv då jag i grunden (numer) är rätt rörlig. Jo jag vet, inte särskilt yogamässigt att ställa höga krav, men du vet hur det är...



Hur som helst. Igår kväll körde jag Body Balance med mig själv hemma. Otroligt välbehövligt efter en intensiv dag och påfrestande eftermiddag. Efteråt kände jag mig som ny. Dock var jag himla stel i ljumskar och typ hela baksidan av kroppen. Ogilla. Så det gäller att jag inte tappar det här yogafokuset nu... Idag kommer det dock bli gymstyrka. Och kort transportlöpning. Som jag har saknat en massa faktiskt. Ryggsäcksspringet. Jag känner mig liksom så effektiv. Och det är en känsla jag gillar.

Vintermys

Vaderna beklagar sig lite över gårdagens strapatser. Men lite mörbultad ska en ju bli efter en sådan urladdning. Konstigt vore väl annars. Mjukar upp med Body Balance tänker jag men blev mest väldigt syrig i låren av krigarna. Förvånad över att bäbis låg så nöjt och gymmade med rumpan bar bredvid. Jag tackar.



Tog mig en kort tur i det fina vita och köpte två julklappar liksom i farten. Myser runt och kokar tomtegröt. Förbereder knäckkok. Kollar vinterstudion och dricker julkaffe. Jag älskar verkligen jul och vinter. Snö. Jul och snö i kombination ger mig lyckokickar. Och imorgon inviger jag Icebugsen för säsongen. Springer lite längre. Närmar mig långpassdistans. Och åker lite pulka.

Yoga

Måndagar har blivit den dag då jag tar det lite extra lugnt. Tar en tupplur mitt på dagen och vilar från ansträngande träning. Det blir inte alltid helvila utan en kort yogasession och/eller ett kort pass med kontaktövningar för den inre bålmuskulaturen kan prioriteras. Som idag. Både och.

Det blev yogobepasset Happy hips ännu en gång (älska!) och sedan lite övande på flipping dog till brygga som finns med (som ett avancerat alternativ) på nya BodyBalancen. Inte helt tekniskt korrekt ännu, men så är den på filmen också mitt livs andra! Och åt andra hållet kommer jag ännu inte riktigt ända ner och upp. Men övning ger färdighet.

Framsteg

Ytterligare en vecka har passerat i snabb takt. På träningsfronten är det tredje veckan jag springer och det fortsätter att kännas bra. Denna vecka har jag utökat ytterligare och är uppe i fyra pass, två med vagn och två utan. Fortfarande bara distans men helgpasset blir långsamt lite längre. Dock inte så värst stor ökning denna vecka, just på grund av att jag ökat upp antalet pass. Drygt 12km blev det efter frukost igår. Kallt om nosen och ett tag blev jag lite rädd att jag skulle få mjölkstockning. Det gick dock bra, men jag får nog ta på "bröstvärmare" nästa gång det är nära minusgrader.



Idag har jag varit iväg på kvartalsutbildning i Body Balance. Förra gången var jag i vecka 34 och allmänt osmidig. Idag väldigt mycket rörligare.

Sedan ett år tillbaks instruerar jag inga fasta klasser (har knappt instruerat alls faktiskt), men nu börjar jag bli riktigt sugen. Så länge jag är föräldraledig finns lite mer tid och jag kan prioritera en klass i veckan. Men vi får se. Måste hitta rätt ställe först. Och föräldraledig är jag ju i och för sig bara en termin. Men det är ju iallafall bättre än inget.

Tid och tålamod

Idag har jag inte många planer. Inte mer än at träna Body Balance samt hämta Sixten på förskolan. Och ett besök av min kusin. Detta är dock rätt lagom. Saker tar som bekant ofta mycket längre tid med en bäbis i huset. Ja, även om det faktiskt går betydligt snabbare nu andra gången.


Body Balance var det och jag kände för att köra lite gamla koreografier så jag plockade fram den allra första dvd´n jag har. Nummer 53, tillika den jag blev utbildad på. Nostalgi. Lite häftigt att det mesta sitter kvar i minnet trots att det var två år sedan jag senast körde den. Och en riktigt tung krigarlåt är det. Eller så är det bara jag som är lite postgravidsvag. En kombination tror jag. Svettigt blev det.


Jag fick pausa för blöjbyte och amning efter låt 3 då ester bestämde sig för att vakna. Sedan blev det ytterligare ett par kortare pauser för att stoppa in nappen och dylikt, men det är ok. Det gäller att ha tålamod när en ska träna med en bäbis i huset. Tålamod och tid. För det tog 1,5 timme att genomföra ett pass på 50 minuter. Tur då att jag har massa tid. Tålamodet jobbar jag på och det har faktiskt blivit betydligt bättre de senaste åren.

Tjuvstart

Nä, vet du vad. Nu är jag trött på inaktivitet så jag tjuvstartar lite. Jag känner mig frisk så lite rörlighet i form av yoga kan inte skada. Jag tänker plocka bort de mer fysiska låtarna som pilatesdelen samt krigarna ur den senaste Body Balance-dvd'n och köra resten. Det blir bra. Ska bara få den där Ester att somna.

En himla bra dag

Vilken himla bra ledig dag jag haft idag. En riktig batteriladdardag där precis allt varit på topp. Det började med att jag kunde halvsova ända fram till åtta. Även om Sixten vaknade tidigare än så, så satt han nöjd med ryggen mot min mage och plockade i och ur sina dinosaurier i sin lilla pippiresväska. Och efter frukost roade han sig själv (nåja, delvis med hjälp av iPad...) så pass länge att jag hann skriva klart ett träningsprogram samt fixa lite annat medan regnet öste ner.




Lagom till att jag var klar och Sixten tröttnat på Ipaden kom dock solen och vi passade på att gå ut. I sakta mak promenerade vi bort till det ungefär 3km långa skogsspåret vi har här intill. Kollade på pendeltågen som åkte förbi, plaskade i vattenpölar och studerade gula löv. Vi vände efter någon kilometer (Typ, avståndsberäkning är inte min starka sida. Iallafall inte i detta långsamma tempo.) och tog samma väg hem. Lekte lite utanför huset innan vi gick in för lunch och lunchsovning. Jag sov dock inte utan passade på att jobba undan lite annat jag skjutit upp i flera dagar.




Mys i soffan, smoothiemellanmål och en promenad till mataffären hann vi med under eftermiddagen. Dock fick vi ta bussen hem då regnet börjat ösa ner igen och jag varken hade paraply eller regntåliga kläder med/på mig.




Sedan blev det middagslagning innan pappan kom hemspringande, genomblöt av regn. När han torkat upp fick han ta över resterande rutiner medan jag plockade fram yogamattan och satte på den senaste Body Balance dvd'n. Välbehövligt som bara den. Dock blir det inte lika bra fokus såhär i början när jag inte kan koreografin. Magen var även irriterande mycket i vägen i vissa positioner vilket störde mig lite. Men vad tror jag egentligen? Idag gick vi liksom in i vecka 37. Och jag tror minsann att raka bukmuskeln till sist har börjat dela pyttelite på sig. Därav modifierade jag maglåten en hel del. Rygglåten har jag modifierat länge. Det funkar liksom inte så bra att ligga på mage...



Dusch och kvällsmellisfixande och nu har jag landat i soffan för att avsluta en skön dag. Imorgon är det jobb som gäller. Fjärde sista dagen. Galet.

Nu är jag frisk

Tio timmars sömn i natt, det var verkligen välbehövligt för denna trötta kropp. Tjugotvå till nollåtta. Ganska exakt. Det känns ju lite tråkigt att alltid lägga sig så tidigt, kvällarna blir ju så hemskt korta. Men sömn är viktigt som bekant. Och det är svårt att veta vilken tid den dör tvååringen vaknar om morgnarna. Idag blev det visst sovmorgon.

Köpt mig en foamroller har jag gjort idag minsan. Helt ärligt har jag inte någon jättestor övningsbank på just detta redskap, men det kommer med tiden tänker jag. Just nu tänker jag mest använda den till att mjuka upp kroppsdelar som kan behövas mjukas upp.



Jag är visst inne i något slags göraavmedmassapengarperiod vad det verkar. Mest blir det saker till den nya bäbisen, men så tänkte jag att jag faktiskt är värd lite saker själv också. Därav foamrollerinköpet. Funderar på ett par tights som hänger på jobbet och ropar på mig att köpa dem också. Dyra tights. Men snygga och (förhoppningsvis) sköna. Jag försökte dra dem på mig igår men insåg att nuvarande kroppsform inte gör dem rättvisa. Men något nytt ska jag väl få ha att stoppa in kroppen i när bäbisen är ute? Jo, jag tycker nog det.

Banankaka har jag hunnit med att baka denna dag också. Riktigt god! Googla banankaka och välj Leila Lindholms recept. Halva kakan gick åt på denna familjs tre personer...



Sist men inte minst. Nu är jag frisk! Så frisk att jag tränade för första gången efter fem dagars uppehåll. Jag började lite lugnare med ett pass Body Balance med mig själv. Stängde in mig i ett rum för att få vara i fred och det innebar att det blev varmt. Svettigt. Men lagom tufft så här efter en förkylning. Imorgon ska jag nog testa springformen. Se om den fortfarande finns där eller om det blir sista passet på ett par månader. Sanningens halvtimme. Pirrigt.

Längtan

Jag längtar efter att springa fort. Jag längtar till och med efter snabbdistans. Jag längtar efter att vara sisådär femton kilon lättare. Jag längtar efter den där bäbisen. Vill att den ska vara på utsidan. Jag längtar efter att vara platt om magen. Fast jag vet att jag kommer sakna kulan när den väl är borta.

Jag har varit på kvartalsutbildning i Body Balance idag och det fick mig att längta efter att instruera igen. Det får nog bli comeback på den scenen till våren. Jag ska bara fundera ut var. Det var i vilket fall knappa två givande utbildningstimmar. Dock fick de mig än mer att längta efter att vara lite mindre klumpig och lite mera smidig.

Jag längtar till och med nästan efter den där förlossningen. Fast bara lite. Än. Förmodligen kommer det stora längtet om några veckor. Jag måste nog bara bli lite mer trött på att vara gravid först. Och förtränga att den förra förlossningen faktiskt inte var särskilt rolig. Jag jobbar på det. Och alla säger att andra gången brukar bli betydligt enklare och mindre utdragen. Jag hoppas att det stämmer även på mig. Hoppas att den här tvärtomkroppen ställer om sig och rättar in sig i ledet.

Nu längtar jag lite efter te. Och något sött. Vilken tur att det finns inom betydligt närmre räckhåll än det ovanstående. Jag behöver bara gå en trappa upp.

Vilket fantastiskt pass!

Nu handlar yoga minst av allt om prestation. Men ändå. Idag var jag så himla grym!

En annan gång. Mindre glad med avhugget huvud.

 

Trött och sur och svettig och dann cyklade jag iväg på en Body Balance-klass. Det var nog det bästa jag kunde göra. Visserligen blev jag inte direkt mindre svettig för det var galet varmt i salen, men jag blev definitivt mindre trött och sur. Jag var så himla stark! Under pilatesdelen funkade de olika (rätt tuffa) plankvarianterna minst lika bra som vore jag ogravid och jag var smidig som aldrig förr. Dessutom var balansen på topp och det har den verkligen inte varit på senare tid. Visserligen helt naturligt när tyngdpunkten förflyttas och bålmuskulaturen blir svagare, men det har ändå irriterat mig lite. Men idag alltså. Wow vilken känsla det var. Fullt fokus från första till sista minut och alla rörelser flöt på i perfektion. En fantastisk känsla. Ett fantastiskt pass.

Inte sådär jättesmidig

En nackdel med att ha flyttat är att jag inte längre har några speglar att spegla mig i när jag tränar. Än i alla fall. Kan hända att ett av rummen får bli ett slags träningsrum och i så fall skaffar vi nog en.

Det fick bli Body Balance med mig själv som start efter mitt träningsuppehåll. Det är egentligen ganska sjukt. Det är bara fyra dagar jag inte tränat (men burit och byggt och fixat och slitit så sådär särskilt vilsamt har det ju inte varit) men det känns som fyra veckor. Inte för att jag kände mig i min allra bästa toppform för fem dagar sedan heller, men just nu känner jag mig ungefär i min allra sämsta form. Det ska bli intressant att se hur det känns att springa imorgon. Det verkar nämligen som om magen bestämde sig för att liksom ploppa ut och bli väldigt mycket större bara på några dagar. Lägg där till några liter (?) extra vätska på grund av värmen och du förstår att jag inte kände mig sådär jättesmidig när jag yogade. Dessutom var jag svag och hade dålig balans. Men vet du, det gör faktiskt inte något alls. För nu är vi inne i gravidvecka 30 och därmed känns det som att slutspurten närmar sig med stormsteg. Dessutom kommer det förmodligen kännas mycket bättre nästa gång. När jag liksom är igång i mina vanliga rutiner och stelheten och svagheten lämnat min kropp. För det brukar den ju göra. Men magen, den fortsätter förmodligen att vara i vägen. Inte mindre utan mer och mer. Ända tills mitten (Eller kanske början? Hoppas! Inte slutet väl?) av oktober.

Varannan

Ikväll - Body Balance med kramavslutning

Jag har kommit in i ett flöde med morgonspring varannan dag och styrka eller rörlighet däremellan. Jo, kan hända blir det en och annan vilodag här och där också, men eftersom jag tränar såpass lätta och korta pass just nu, gravid som jag är, så känns de inte lika nödvändiga som vanligt. Dessutom har jag ju semester och är allmänt slö och lat i övrigt. Det bästa av två världar liksom.

Bot mot trötthet

Dödstrött från att ögonen slås upp och ända till kvällen. Men så sattes senaste Body Balance-dvd'n på och det var bara att köra. Guidning och därmed inte lika mycket koncentration. Mer fokus. En knapp timme senare är jag klar. Pigg. Glad. Rörlig. Så jäkla nöjd.

Inte så mycket men ganska mycket ändå

Om gårdagen kändes ovanligt lång så har denna dag känts ovanligt kort. Igår hann vi med ungefär hur mycket som helst. Idag knappt något. Fast ja. När jag tänker efter har jag faktiskt hunnit med lite iallafall.

Först ut var en pt-timme löpteknik och backlöpning med en av tjejerna jag coachar. Som vanligt slås jag hur himla kul det är och hur mycket jag vill jobba mer med det här. Just nu är det svårt, men under föräldraledigheten kommer jag ha plats för ytterligare några personer. Och vad som sker i framtiden vet ju ingen.

Vi klarade oss undan åskvädret som sedan drog förbi. När det väl var dags satt jag nyduschad med lunchen i magen och en kopp kaffe och choklad framför mig. Lite mysigt med åska ibland ändå.

Sedan sov jag en snutt innan jag fick för mig att jag skulle baka bullar. Improviserade ihop en variant med mandelmassa, hallon och blåbär. Goda blev det, men som vanligt åt jag lite för mycket deg.

Men det blev en bra uppladdning inför en Body Balanceklass. Lika välgörande och underbart som vanligt. Och nybakat pizzan som väntade hemma smakade extra gott.

Nu är det bara kvällsteet kvar. Det och kvälllsmelliset. Och sömnen.

En stund i (den alternativa) himlen

För första gången på år och dag (kvartalsutbildningar och Nike Blast borträknat) har jag kört Body Balance för någon annan än mig själv. Jag har inte prioriterat att lära mig den (näst) senaste koreografin och har bara kört den en gång tidigare. Det betyder lite mindre inre fokus och mer tittande på instruktören. Men ändå. En timme i himlen. Höfterna fick sig en rejäl genomkörare och magen börjar vara lite i vägen i vissa positioner. Men ändå. En timme i den alternativa himlen. (Springhimlen kommer ju ändå på första plats.)

Och jag inser ju att jag så småningom måste ta upp mitt instruerande igen. Frågan är bara var? Och när? Och hur? Magkänslan sa åt mig att först ta paus och sedan säga upp mig. Förhoppningsvis talar magkänslan om för mig när, var och hur det är dags att återuppta.

Så himla värt

Men förstå hur bra det var att viga dagens träningstid till yoga! Eller snarare Body Balance men det består ju till största delen av yoga. Och lite nyttig pilates som bonus. Först var det tänkt spring men jag bara kände att yoga var viktigare. Jag ångrar mig inte det minsta. Spring blir det ju ändå imorgon. En liten pyttebit med vagn, toddler och diverse prylar, en längre med bara ryggsäck. Precis som vanligt alltså.