Idag har jag sprungit i skogen. Det gick ju inte direkt lätt men var rätt skönt ändå. Det är höst på riktigt ute. Nu när det är oktober kommer det dras ner på löpningen lite och plats kommer ges för lite annan nyttig träning som jag annars tvingas prioritera bort lite väl mycket. Core och yoga/balance. Självklart army training. Lite mer styrka kanske? Cykling såklart, med en del instruerande men även lite tid för att gästa andras pass. Inspiration är bra!
Den sista dagen i månaden planerar jag att springa långa banan på Finalloppet. Måste bara kolla lite saker först. Därefter väntar en månad med knappt någon löpning alls och även mindre av övrig träning. Lite återhämtning och uppbyggande av både psyke och kropp inför nästa marathonsatsning som tar sin början i december. Sub 3:30. Sju minuter totalt. Åtta sekunder per kilometer. Det är ganska mycket, men jag vill och jag ska göra mitt bästa. Fokusera, kämpa och genomföra.
Vad tror ni om den planen?
onsdag 30 september 2009
tisdag 29 september 2009
Vad är grejen med Stockholm?
Det började med att min syster, via Köpenhamn, lämnade Göteborg för Stockholm. Kort därefter bestämde sig även min Ellen för att ta steget och flytta dit för ytterligare en utbildning. Redan då började det kännas obehagligt i mitt inre.
Nu kommer även min Martin, på grund av ett jobb han inte kunde tacka nej till, flytta till storstan. Om jag ska vara helt ärlig känns det väldigt tungt. Även om vi inte är tillsammans är vi väldigt nära varandra.
Nu kommer även min Martin, på grund av ett jobb han inte kunde tacka nej till, flytta till storstan. Om jag ska vara helt ärlig känns det väldigt tungt. Även om vi inte är tillsammans är vi väldigt nära varandra.
vs
måndag 28 september 2009
Tack och något roligt!
Först och främst; tack så jättejättemycket för era fina kommentarer på mina inlägg om lidingö. Ni anar inte hur mycket de betyder för mig, ni är bäst!
Och sist men inte minst; en kul nyhet avslutar en skitkass dag. Klicka på länken, scrolla ner lite och se vad ni hittar där! :) Ska bli sjukt kul!!! Jag förväntar mig att ni dyker upp och därmed skänker pengar till Rosa Bandet kampanjen till förmån för bröstcancerforskning!
Och sist men inte minst; en kul nyhet avslutar en skitkass dag. Klicka på länken, scrolla ner lite och se vad ni hittar där! :) Ska bli sjukt kul!!! Jag förväntar mig att ni dyker upp och därmed skänker pengar till Rosa Bandet kampanjen till förmån för bröstcancerforskning!
3 mil: så nära men ändå så långt borta
Ja så var det dags för den där utlovade längre versionen då. Varning för att det kan komma att bli lite väl många bokstäver. Jag har lite svårt för att vara kortfattad. Älskar liksom när bokstäver länkas ihop till ord som bara flyter ihop till långa meningar och blir till tjockare och tjockare stycken med text. Jaja, det där var en parentes. 30km på Lidingö 2009 var det ja.
Jag vaknade med en väldigt konstig känsla i kroppen. Lite förvirrad och med alla möjliga känslor snurrande runt i kroppen. Nervös var jag dock inte alls och inte heller särskilt laddad. Nåja, det kommer väl tänkte jag och vi gick och handlade lite grejer att komplettera havregrynsgröten, vitargon och kaffe med. Kollade nätet och såg att det bara fanns 200 platser kvar i sista startgrupp samt ett fåtal platser kvar i de främre leden. Då blev jag nervös. Martin var nämligen inte anmäld. Den dag han hade tänkt anmäla sig hade anmälningstiden gått ut dagen innan typiskt nog (och typiskt honom). Vi var redan inställda på att åka ut till Lidingö i väldigt god tid för att han skulle hinna efteranmäla sig och vi sedan skulle ha god tid på oss fram till start, men när jag läste detta blev jag superstressad och försökte jaga på så gott det gick. Hela resan dit var jag nojig över att alla platser skulle tagit slut och han inte skulle få springa, men mitt eget lopp kände jag inte minsta nervositet över. Typisk mig.
I vilket fall så fick han faktiskt plats. Dessutom i startgrupp 1c så han slapp ju spendera halva loppet på att sicksacka. Phu, jag kunde andas ut och koncentrera mig på min egen tävling. Vi fixade lite med nummerlappar och chip, gick på toa och lämnade sedan in våra saker och vandrade bort mot starten. Ytterligare en kisspaus behövde jag innan jag ställde mig för att kolla när Martin och resten av startgrupp 1a, 1b och 1c starade. Shit vilken fart de stack iväg i där framme bland eliten! Där hade jag nog inte hängt med många meter..
Placerade mig själv i min startfålla, fixade med ipod, klocka och astmamedicin och försvann in i min egen värld. Grupp 2 stack iväg och det var 10min kvar tills vi i 3:an skulle få springa. Försökte värma upp lite halvhjärtat för mig själv och struntade i den (enligt mig) meningslösa gemensamma uppvärmningen. Förberedde mig själv mentalt på några jobbiga timmar och vips så gick startskottet. Som vanligt var det irriterande trångt i början och jag blev som vanligt både frustrerad och fruktansvärt stressad över att inte kunna hålla det tempo jag ville. Ju längre vi kom desto bättre gick det, men vid de första kilometermarkeringarn låg jag en bra dit efter armbandet som visade mellantider för en sluttid på 2:44:30. Stress och halvpanik men jag försökte övertyga mig själv om att jag lätt kommer att ta in det senare och mycket riktigt, vid 5km var jag nästan ikapp och sedan kapade jag tid för varje kilometer.
I början kändes kroppen rätt seg och jag hittade inget riktigt flyt. Benen kändes trötta redan i de första uppförsbackarna och jag blev lite rädd och började undra hur det här skulle gå egentligen. Efter första vätskekontrollen strax efter 5km började dock den sega känslan släppa något och jag kom mer och mer in i mitt flow och hittade glädjen i min löpning. Fram till 15km är banan sedan väldigt skön och relativt platt och jag hämtade in mycket tid. Jag var glad och lycklig över min fantastiska kropp som kan prestera trots att jag känner mig långt ifrån i toppform. Känslan var en helt annan än förra årets plåga.
Jag kollade mellantidsarmbandet vid nästan varje kilometermarkering och konstaterade att jag ökade avståndet till måltiden allt mer. Längre än så kunde jag dock inte tänka. Jag kunde för mitt liv inte räkna ut vad jag skulle tänkas få för tid i mål om jag höll i det här. Min matematiska förmåga är noll när jag tävlar. Man kan tycka att det inte kan vara vidare svårt att räkna ut vad 2:45 minus 6min etc är, men det var faktiskt det. Haha.
Vid 15km låg jag just närmare 6min före måltiden men då började banans värsta parti. Upp och ner precis hela tiden och jag tappade allt flyt. Uppför gick det med myrsteg men nedför susade jag som en gasell. Ungefär så var det men förvånande nog låg jag kvar på runt 6min före mitt mål. Vid 20km är man vid Grönsta där sedan målet är. Här är det mycket publik och man vill ju se lite pigg ut när man kommer springande. Men jag var så trött så trött och eftersom jag visste att en hemsk backe väntade precis efter gick jag några steg vid vätskekontrollen där. Doppade, precis som vid kontrollen innan, en halv slätbulle i sportdrycken, hällde i mig vätskan gåendes och förberedde mig mentalt för den sista jobbiga milen. Tänkte att den är faktiskt inte mycket jobbigare än skatåsmilen och den har jag ju sprungit hur många gåner som helst. Visserligen inte med 2 kuperade mil i benen men ändå. Sprang iväg uppför backen med min nedblötta bulle i handen och försökte att bara tänka positiva tankar. Den där bullen tog det väl nån kilomter att få ner, men någon nytta gjorde den väl hoppas jag.
Räknade nedåt för varje kilomtermarkering och laddade för abborrbacken. Jag visste att jag skulle få gå där liksom i den sista hemska backen vid 2km kvar precis som de två föregående åren. Innan dess tillät jag mig dock inte att ta några gångsteg även om det är möjligt att jag skulle ha tjäntat några sekunder på att faktiskt göra det i någon av de värsta uppförsbackarna.
Strax före fiskbacken med 5km kvar till mål kollade jag klockan och jämförde med mellantidsarmandet en sista gång. Fortfarande 6min tillgodo och jag tänkte att jag har råd att förlora några minuter fram till mål och ändå hamna på runt 2:42-2:43. Började gå nästan direkt när abborren dök upp, sprang där det var flackare och gick sedan en kort sväng till. Tvingade mig att öka på benen när jag väl var uppe och intalade mig själv att det bara är en endaste jobbig backe kvar innan mål. Men så kommer ju en del halvjobbiga backar och det var svårt att få till ett riktigt flyt. Jag vågade inte kolla klockan något mer eftersom jag upplever att jag bara blir stressad och mentalt blockerad då. Men med facit i hand kanske jag borde kollat åtminstone fram till 2km kvar.. Kanske hade jag kunnat öka lite, lite och tagit in de där 31 sekunderna som fattades. Kanske inte. Kanske hade jag blivit just stressad och sprungit sämre. Jag vet faktiskt inte.
Strax innan mål, kanske 5-600m (?) stod Erika (Som förövrigt gjorde ett superlopp igår på tjejvarianten (10km) och kammade hem en silvermedalj genom att med 30 sekunder tillgodo komma i mål under 50min!!) och hejade. Jag blev jätteglad men det enda jag kunde få fram var "jag är så jävla trött" och ett svagt leende. Efter lite euofori, rysningar och knottror på armarna försökte jag att ge det allra sista fram till mål. När jag fick syn på målrakan ökade jag upp farten till max men det var ju så jävla långt fram till mållinjen så jag orkade inte hela vägen. Fick släppa lite men kom tillslut fram till mållinjen totalt utpumpad. Kollade klockan och första tanken var NEJ, NEJ, NEJ!! Andra tanke var SHIT! HUR GICK DET HÄR TILL?! Tredje tanken var att kanske, kanske var jag så nära 2:38 (hann inte se sekunderna) med min klocka att jag kanske kunde komma precis under på den officiella tiden. Sen tänkte jag inte mycket mer. Jag kunde knappt stå upprätt eftersom jag helt plöstligt fick värsta hållet, hyperventilerade och var nära att gråta. Både av glädje över ytterligare 10min förbättring, min fantastiska kropp, att jag var så nära men ändå så långt borta från silvermedaljen och massa andra obeskrivbara, blandade och omtumlande känslor. Spanade efter Martin som skulle försöka se mig men hittade honom inte. Kanske tur det, hade jag gjort det hade jag väl brutit ihop totalt. Både av glädje och av besvikelse. Istället gick jag raka vägen in i Aftonbladets tält där man kan söka på sitt startnummer och se sin tid. 2:38:30. Så nära men ändå så långt borta. Plats 130 bland tjejerna och ytterligare ett steg närmare mitt bästa jag.
Jag vet att vissa tycker det är "dåligt" att faktiskt gå emellanåt, men själv är jag övertygad om att jag tjänar tid på detta. Genom att undvika den värsta mjölsyran har jag mer kraft och ork när jag väl är uppe. Efter de två backar jag gick i sprang jag om massor av folk (mestadels killar efterom det knappt var några tjejer där jag sprang) och även om en del av dem passerade mig i själva backen och jag egentligen kanske inte hämtade in så mycket på dem så tror jag ändå på min taktik. Jag sprang sista milen på mellan 51 och 52 minuter. Den snabbaste av de 3 milen! Trots att det var den enda milen jag gick på alltså. Jag tycker att det är ganska häftigt.
Martin gick det försten lite sämre än tänkt för. Han satsade på medaljtid (som för killarna är 2:15), gick ut hårt och låg före den tiden fram till 15km. Vid tjogo hade han tappat lite och låg strax över. Sen tvärdog han och tvingades gå en del i vissa backar han också. Något han aldrgi gjort innan. I mål kom han på 2:23:00. Ganska exakt 4min sämre än förra året. Inte nöjd, men efter omständigheterna ok.
Har du läst ändå hit? Shit, jag är imponerad av dig! Och inte en endaste bild hade jag att bjuda på heller..
Jag vaknade med en väldigt konstig känsla i kroppen. Lite förvirrad och med alla möjliga känslor snurrande runt i kroppen. Nervös var jag dock inte alls och inte heller särskilt laddad. Nåja, det kommer väl tänkte jag och vi gick och handlade lite grejer att komplettera havregrynsgröten, vitargon och kaffe med. Kollade nätet och såg att det bara fanns 200 platser kvar i sista startgrupp samt ett fåtal platser kvar i de främre leden. Då blev jag nervös. Martin var nämligen inte anmäld. Den dag han hade tänkt anmäla sig hade anmälningstiden gått ut dagen innan typiskt nog (och typiskt honom). Vi var redan inställda på att åka ut till Lidingö i väldigt god tid för att han skulle hinna efteranmäla sig och vi sedan skulle ha god tid på oss fram till start, men när jag läste detta blev jag superstressad och försökte jaga på så gott det gick. Hela resan dit var jag nojig över att alla platser skulle tagit slut och han inte skulle få springa, men mitt eget lopp kände jag inte minsta nervositet över. Typisk mig.
I vilket fall så fick han faktiskt plats. Dessutom i startgrupp 1c så han slapp ju spendera halva loppet på att sicksacka. Phu, jag kunde andas ut och koncentrera mig på min egen tävling. Vi fixade lite med nummerlappar och chip, gick på toa och lämnade sedan in våra saker och vandrade bort mot starten. Ytterligare en kisspaus behövde jag innan jag ställde mig för att kolla när Martin och resten av startgrupp 1a, 1b och 1c starade. Shit vilken fart de stack iväg i där framme bland eliten! Där hade jag nog inte hängt med många meter..
Placerade mig själv i min startfålla, fixade med ipod, klocka och astmamedicin och försvann in i min egen värld. Grupp 2 stack iväg och det var 10min kvar tills vi i 3:an skulle få springa. Försökte värma upp lite halvhjärtat för mig själv och struntade i den (enligt mig) meningslösa gemensamma uppvärmningen. Förberedde mig själv mentalt på några jobbiga timmar och vips så gick startskottet. Som vanligt var det irriterande trångt i början och jag blev som vanligt både frustrerad och fruktansvärt stressad över att inte kunna hålla det tempo jag ville. Ju längre vi kom desto bättre gick det, men vid de första kilometermarkeringarn låg jag en bra dit efter armbandet som visade mellantider för en sluttid på 2:44:30. Stress och halvpanik men jag försökte övertyga mig själv om att jag lätt kommer att ta in det senare och mycket riktigt, vid 5km var jag nästan ikapp och sedan kapade jag tid för varje kilometer.
I början kändes kroppen rätt seg och jag hittade inget riktigt flyt. Benen kändes trötta redan i de första uppförsbackarna och jag blev lite rädd och började undra hur det här skulle gå egentligen. Efter första vätskekontrollen strax efter 5km började dock den sega känslan släppa något och jag kom mer och mer in i mitt flow och hittade glädjen i min löpning. Fram till 15km är banan sedan väldigt skön och relativt platt och jag hämtade in mycket tid. Jag var glad och lycklig över min fantastiska kropp som kan prestera trots att jag känner mig långt ifrån i toppform. Känslan var en helt annan än förra årets plåga.
Jag kollade mellantidsarmbandet vid nästan varje kilometermarkering och konstaterade att jag ökade avståndet till måltiden allt mer. Längre än så kunde jag dock inte tänka. Jag kunde för mitt liv inte räkna ut vad jag skulle tänkas få för tid i mål om jag höll i det här. Min matematiska förmåga är noll när jag tävlar. Man kan tycka att det inte kan vara vidare svårt att räkna ut vad 2:45 minus 6min etc är, men det var faktiskt det. Haha.
Vid 15km låg jag just närmare 6min före måltiden men då började banans värsta parti. Upp och ner precis hela tiden och jag tappade allt flyt. Uppför gick det med myrsteg men nedför susade jag som en gasell. Ungefär så var det men förvånande nog låg jag kvar på runt 6min före mitt mål. Vid 20km är man vid Grönsta där sedan målet är. Här är det mycket publik och man vill ju se lite pigg ut när man kommer springande. Men jag var så trött så trött och eftersom jag visste att en hemsk backe väntade precis efter gick jag några steg vid vätskekontrollen där. Doppade, precis som vid kontrollen innan, en halv slätbulle i sportdrycken, hällde i mig vätskan gåendes och förberedde mig mentalt för den sista jobbiga milen. Tänkte att den är faktiskt inte mycket jobbigare än skatåsmilen och den har jag ju sprungit hur många gåner som helst. Visserligen inte med 2 kuperade mil i benen men ändå. Sprang iväg uppför backen med min nedblötta bulle i handen och försökte att bara tänka positiva tankar. Den där bullen tog det väl nån kilomter att få ner, men någon nytta gjorde den väl hoppas jag.
Räknade nedåt för varje kilomtermarkering och laddade för abborrbacken. Jag visste att jag skulle få gå där liksom i den sista hemska backen vid 2km kvar precis som de två föregående åren. Innan dess tillät jag mig dock inte att ta några gångsteg även om det är möjligt att jag skulle ha tjäntat några sekunder på att faktiskt göra det i någon av de värsta uppförsbackarna.
Strax före fiskbacken med 5km kvar till mål kollade jag klockan och jämförde med mellantidsarmandet en sista gång. Fortfarande 6min tillgodo och jag tänkte att jag har råd att förlora några minuter fram till mål och ändå hamna på runt 2:42-2:43. Började gå nästan direkt när abborren dök upp, sprang där det var flackare och gick sedan en kort sväng till. Tvingade mig att öka på benen när jag väl var uppe och intalade mig själv att det bara är en endaste jobbig backe kvar innan mål. Men så kommer ju en del halvjobbiga backar och det var svårt att få till ett riktigt flyt. Jag vågade inte kolla klockan något mer eftersom jag upplever att jag bara blir stressad och mentalt blockerad då. Men med facit i hand kanske jag borde kollat åtminstone fram till 2km kvar.. Kanske hade jag kunnat öka lite, lite och tagit in de där 31 sekunderna som fattades. Kanske inte. Kanske hade jag blivit just stressad och sprungit sämre. Jag vet faktiskt inte.
Strax innan mål, kanske 5-600m (?) stod Erika (Som förövrigt gjorde ett superlopp igår på tjejvarianten (10km) och kammade hem en silvermedalj genom att med 30 sekunder tillgodo komma i mål under 50min!!) och hejade. Jag blev jätteglad men det enda jag kunde få fram var "jag är så jävla trött" och ett svagt leende. Efter lite euofori, rysningar och knottror på armarna försökte jag att ge det allra sista fram till mål. När jag fick syn på målrakan ökade jag upp farten till max men det var ju så jävla långt fram till mållinjen så jag orkade inte hela vägen. Fick släppa lite men kom tillslut fram till mållinjen totalt utpumpad. Kollade klockan och första tanken var NEJ, NEJ, NEJ!! Andra tanke var SHIT! HUR GICK DET HÄR TILL?! Tredje tanken var att kanske, kanske var jag så nära 2:38 (hann inte se sekunderna) med min klocka att jag kanske kunde komma precis under på den officiella tiden. Sen tänkte jag inte mycket mer. Jag kunde knappt stå upprätt eftersom jag helt plöstligt fick värsta hållet, hyperventilerade och var nära att gråta. Både av glädje över ytterligare 10min förbättring, min fantastiska kropp, att jag var så nära men ändå så långt borta från silvermedaljen och massa andra obeskrivbara, blandade och omtumlande känslor. Spanade efter Martin som skulle försöka se mig men hittade honom inte. Kanske tur det, hade jag gjort det hade jag väl brutit ihop totalt. Både av glädje och av besvikelse. Istället gick jag raka vägen in i Aftonbladets tält där man kan söka på sitt startnummer och se sin tid. 2:38:30. Så nära men ändå så långt borta. Plats 130 bland tjejerna och ytterligare ett steg närmare mitt bästa jag.
Jag vet att vissa tycker det är "dåligt" att faktiskt gå emellanåt, men själv är jag övertygad om att jag tjänar tid på detta. Genom att undvika den värsta mjölsyran har jag mer kraft och ork när jag väl är uppe. Efter de två backar jag gick i sprang jag om massor av folk (mestadels killar efterom det knappt var några tjejer där jag sprang) och även om en del av dem passerade mig i själva backen och jag egentligen kanske inte hämtade in så mycket på dem så tror jag ändå på min taktik. Jag sprang sista milen på mellan 51 och 52 minuter. Den snabbaste av de 3 milen! Trots att det var den enda milen jag gick på alltså. Jag tycker att det är ganska häftigt.
Martin gick det försten lite sämre än tänkt för. Han satsade på medaljtid (som för killarna är 2:15), gick ut hårt och låg före den tiden fram till 15km. Vid tjogo hade han tappat lite och låg strax över. Sen tvärdog han och tvingades gå en del i vissa backar han också. Något han aldrgi gjort innan. I mål kom han på 2:23:00. Ganska exakt 4min sämre än förra året. Inte nöjd, men efter omständigheterna ok.
Har du läst ändå hit? Shit, jag är imponerad av dig! Och inte en endaste bild hade jag att bjuda på heller..
lördag 26 september 2009
Så himla nöjd men ändå så surt
Jag förstår mig ärligt talat inte på min kropp. Här har jag känt mig jättemycket ur form och träningen har gått jättedåligt. Så springer jag 10 min (!!!) snabbare än förra året!! Hur gick det till liksom?! Men ändå. När jag kollade klockan i mål (första gången sedan innan abborrebacken) och såg att den stod på 2:38 nånting höll jag på att börja grina. Både av glädeje och förvåning över att det gått så snabbt, men också för att jag var så sjukt nära silvermedaljtiden. Efter att ha hyperventilerat lite som vanligt och fått i mig lite energi gick jag bort till aftonbladets tält och kollade den exakta tiden. 2:38:30. 31 ynka små sekunder från att ha fått en silvermedalj istället för brons! Jag är så himla nöjd och stolt över mig själv men ändå så fruktansvärt irriterad på de där små sekunderna! Kanske är dags att börja kolla klokcan även närmare mål.. Den längre versionen kommer imorn. Ikväll gör jag inte många knop. Äter pizza, smörjer in benen med linement och ligger ner typ.
Uppdate/förtydligande: Alltså, jag har inte kommit trea. Den som vinner får ju såklart guld, sen får alla som springer under 2:38 (2:15 för herrarna) en silvermedalj istället för den obligatorsika bronsmedaljen som alla andra som springer får. Nä, fram till 3:e plats är det en bit (typ en halvtimme) :)
Uppdate/förtydligande: Alltså, jag har inte kommit trea. Den som vinner får ju såklart guld, sen får alla som springer under 2:38 (2:15 för herrarna) en silvermedalj istället för den obligatorsika bronsmedaljen som alla andra som springer får. Nä, fram till 3:e plats är det en bit (typ en halvtimme) :)
fredag 25 september 2009
In Stockholmo
På plats i lånelägenheten på östermalm. Näst sista påsen vitargo och en påse djungelvrål inom räckhåll. Ganska trivsamt trots allt. Jag gillar Stockholm mer och mer. Nervös är jag inte heller. Inte det minsta, vilket faktiskt känns lite konstig. Men det har varit så mycket i veckan så jag har nog inte riktig fattat att jag faktiskt ska springa 3 jobbiga mil imorn. Och så är det ju så kul och jag har inga stora krav på mig själv. Glädje och kärlek, det är detta jag ska känna imorn. Ha fokus på att hitta flyt, fokus på den där sköna känslan av oövervinnerlighet. Av att jag är stark och uthållig, av att jag är oövervinnerlig.
torsdag 24 september 2009
Kan det inte vara min tur nu?
Idag har jag sökt ett jobb som jag väldigt, väldigt gärna vill ha. (Tack Mela för tipset!) Så snälla, snälla, snälla. Kan det inte vara min tur nu?
I övrigt mycket andra tankar som snurrar i mitt huvud. Alla olika delar av livet är mer eller mindre komplicerade just nu och jag vet varken ut eller in. Det mesta brukar ordna sig till slut och säkerligen nu också, men det kan gärna få vara dags nu. Det kan gärna få vända nu.
Uppladdningen inför lördag går nog som planerat tror jag. Imorn hinner jag förhoppningsvis klämma in en kort lätt jogg före avfärd mot storstan. Antar att det som vanligt dagen innan lopp kommer kännas totalkasst, men det är inget jag bryr mig om. Det hör till och jag vet att jag kommer med utvilade och uppladdade ben! Det är bara mitt psyke som oroar mig lite, men väl igång glömms nog allt annt bort och fokus är här och nu. Persa tänker jag definitivt göra. Frågan är bara med hur mycket? 2:48:15 är tiden som ska slås.
I övrigt mycket andra tankar som snurrar i mitt huvud. Alla olika delar av livet är mer eller mindre komplicerade just nu och jag vet varken ut eller in. Det mesta brukar ordna sig till slut och säkerligen nu också, men det kan gärna få vara dags nu. Det kan gärna få vända nu.
Uppladdningen inför lördag går nog som planerat tror jag. Imorn hinner jag förhoppningsvis klämma in en kort lätt jogg före avfärd mot storstan. Antar att det som vanligt dagen innan lopp kommer kännas totalkasst, men det är inget jag bryr mig om. Det hör till och jag vet att jag kommer med utvilade och uppladdade ben! Det är bara mitt psyke som oroar mig lite, men väl igång glömms nog allt annt bort och fokus är här och nu. Persa tänker jag definitivt göra. Frågan är bara med hur mycket? 2:48:15 är tiden som ska slås.
Magontet from hell
Det är möjligt att det är too much information, men det är min blogg så jag bestämmer vad jag får skriva och inte. I vilket fall har jag SJUKT mycket mensvärk! Vaknade inatt av att det kändes som om någon vred om en skruvmejsel i magen på mig (typ) och gick på jakt efter ipren. Nä just det, jag hade ju inga sånna hemma nej. Trots att jag lovade mig själv att köpa hem nya redan på måndagen efter personalfestbaksmällan och sedan alltid köpa nya innan de tar slut, har jag visst inte gjort det. Minnet är kort och det får man lida för förr eller senare.
Jag sov alltså inte många minuter i natt och gav upp tjugo minuter innan mobben skulle ringa vid tjugo i fem och tänkte att en dusch kanske skulle hjälpa. På vilket sätt visste jag inte, men det skadar ju inte att testa. Nä, det hjälpte inte alls och det var nätt och jämt jag fick i mig min dubbla grötportion eftersom jag vid det laget hade så ont att jag mådde illa.
Nu några timmar senare sitter jag på ett av mina jobb och har lite mindre ont. Men det första jag ska göra när jag slutar är att köpa ipren. Sen ska jag äta massa kolhydrater i olika former. Igår tog jag första vitargopåsen, och vet ni, jag tror jag är härdad för det smakade helt ok. Inte ens lite äckligt. Fast det kommer kanske ändras framåt lördag när jag känner att jag inte vill ha söta saker i min mun på några månader (men ändå är godissugen igen tre dagar senare).
Nu; mera kaffe! Lär behövs en del om jag ska kunna hålla mig vaken..
Jag sov alltså inte många minuter i natt och gav upp tjugo minuter innan mobben skulle ringa vid tjugo i fem och tänkte att en dusch kanske skulle hjälpa. På vilket sätt visste jag inte, men det skadar ju inte att testa. Nä, det hjälpte inte alls och det var nätt och jämt jag fick i mig min dubbla grötportion eftersom jag vid det laget hade så ont att jag mådde illa.
Nu några timmar senare sitter jag på ett av mina jobb och har lite mindre ont. Men det första jag ska göra när jag slutar är att köpa ipren. Sen ska jag äta massa kolhydrater i olika former. Igår tog jag första vitargopåsen, och vet ni, jag tror jag är härdad för det smakade helt ok. Inte ens lite äckligt. Fast det kommer kanske ändras framåt lördag när jag känner att jag inte vill ha söta saker i min mun på några månader (men ändå är godissugen igen tre dagar senare).
Nu; mera kaffe! Lär behövs en del om jag ska kunna hålla mig vaken..
onsdag 23 september 2009
Cafékontor
Idag sitter jag på ett café och jobbar för första gången på länge med mitt företag. Jag/vi har inte hunnit jobba så mycket på sista tiden och dessutom är det så mycket vi inte förstår. Ekonomi exempelvis. Att jag läste ekonomisk linje på gymnasiet hjälper inte mycket. Det var alldeles för länge sedan för att jag ska minnas något. Inte ens något litet kan jag minnas och detta gör att saker tar fruktansvärt lång tid. Nästa vecka ska jag iallafall på nån slags minkurs på skatteverket. Hoppas det kan hjälpa mig lite. Men jag måste nog anlita någon som kan hjälpa mig ändå. Billigt. (Om du vet någon som bor i närheten av gbg och som skulle kunna tänka sig att hjälpa till mot lite ersättning får du gärna maila mig.)
I övrig försöker jag att inte glömma att äta. Ikväll får det nog bli en påse vitargo för säkerhets skull. Det gäller ju verkligen att ligga på plus nu.
I övrig försöker jag att inte glömma att äta. Ikväll får det nog bli en påse vitargo för säkerhets skull. Det gäller ju verkligen att ligga på plus nu.
Och när jag ändå är inne på musik..
(Bortse från att det är från allsång på skansen)
En av mina absoluta favoritlåtar just nu och under hela sommaren. Jag kan verkligen inte sluta lyssna.
tisdag 22 september 2009
Shit vilken dag!
Eller egentligen började den redan igår. Ont om tid och stressigt jobb (men rolig intervallträning (fast mest pepp och teknik/träningsläraprat och inte så mycket spring från min sida) med deltagarna på mitt löppass) gjorde att jag slarvade med maten (Jo, det där med att leva som man lär funkar ju inte alltid så bra. Men hey, man är ju bara människa.) och var trött och seg. Kom hem, lagade mat och fixade inför idag och kom därför inte i säng förän närmare tolv. Väl under täcket kunde jag inte somna och när jag väl somnat vaknade jag hela tiden. Kändes som jag sovit noll när klockan ringde vid halv sex. Upp och jobba på en för mig ny avdelning hos gamlingarna (antagligen därför jag sov så dåligt) fram till två.
Levde på ägg och kesoplättar både till frukost och lunch (Mellanmål hanns inte med. Som tur var var jag allt för stressad för att hinna känna hur hungrig jag var.) eftersom det varit "kolhydrattömningsdag" idag. Väl hemma hann med att sova 20 minuter innan jag fick stressa ut på ett sjukt segt och jobigt "tömningspass" i Skatås. 15km senare var jag trött, sur, törstig, vrålhungrig och väldigt ovillig till att fortsätta stressa.
Men det var jag ju tvungen att göra. Ingen matlåda i frysen så jag fick panikkoka pasta och äta med ketchup och riven ost (haha, jag är verkligen en sann förebild). Via pressbyrån för inköp av djungelvrål och vidare till nästa jobb. Kan ju inte påstå att jag var helt vaken, men jag fixade de få timmar som jag skulle och nu borde jag diska. Och laga mat. Men jag orkar inte! Mera pasta kanske? Fast med tanke på att jag inte ätit en endaste liten grönsak eller frukt idag (!) borde jag nog blanda ihop nån god smoothie. Ja, så får det nog bli. Smoothie, knäckebrödmackor och djunglevrål. (Nu äter jag kolhydrater igen alltså, men det fattade ni ju. Tur att det är så kort tid jag måste vara utan. Snart är det dags för min (o)vän Vitargo. Men det får vänta tills imorn.)
Levde på ägg och kesoplättar både till frukost och lunch (Mellanmål hanns inte med. Som tur var var jag allt för stressad för att hinna känna hur hungrig jag var.) eftersom det varit "kolhydrattömningsdag" idag. Väl hemma hann med att sova 20 minuter innan jag fick stressa ut på ett sjukt segt och jobigt "tömningspass" i Skatås. 15km senare var jag trött, sur, törstig, vrålhungrig och väldigt ovillig till att fortsätta stressa.
Men det var jag ju tvungen att göra. Ingen matlåda i frysen så jag fick panikkoka pasta och äta med ketchup och riven ost (haha, jag är verkligen en sann förebild). Via pressbyrån för inköp av djungelvrål och vidare till nästa jobb. Kan ju inte påstå att jag var helt vaken, men jag fixade de få timmar som jag skulle och nu borde jag diska. Och laga mat. Men jag orkar inte! Mera pasta kanske? Fast med tanke på att jag inte ätit en endaste liten grönsak eller frukt idag (!) borde jag nog blanda ihop nån god smoothie. Ja, så får det nog bli. Smoothie, knäckebrödmackor och djunglevrål. (Nu äter jag kolhydrater igen alltså, men det fattade ni ju. Tur att det är så kort tid jag måste vara utan. Snart är det dags för min (o)vän Vitargo. Men det får vänta tills imorn.)
måndag 21 september 2009
To do today
lördag 19 september 2009
Långt babbel om 2010 års mål
Jag funderar lite över mina mål för nästa år så här på lördagsmorgonkvisten. Lite tidigt kan tyckas, eftersom 2009 års tävlingar inte är över än. Förutom Lidingöloppet planerar jag även att springa Finalloppet igen och eventuellt ytterligare något lopp om det finns något passande i närheten. Var ju lite inne på att springa halvmaran på Göteborg Marathon i mitten av oktober, men dels är det lite tätt inpå de två andra loppen och dels tror jag att jag tackat ja till jobb den helgen. Lite synd, för det hade varit kul att få maxa på en halvmara och se vilken tid jag skulle kunna göra. Även om jag inte direkt är i toppform nu så borde jag ju kunna pressa tiden från årets gbgvarv med åtminstone några minuter. Även om jag var i toppform (??) då så tog jag ju det lite lugnt för att inte slita ut mig inför maran.
Jag har inte bestämt mig helt än för hur 2010 ska se ut, men det jag definitivt vet är att Stockholm Marathon återigen är det (första) stora målet. Det är detta träningen är inriktad på och utformad efter från början av december till början av juni. Jag ska skynda mig att anmäla mig så fort lönen kommer in på kontot. Jag vill väldigt gärna springa Göteborgsvarvet en fjärde gång, men jag tvivlar på att jag kommer kunna hinna anmäla mig i tid. Eftersom det är en sån hysteri kring alla lopp nuförtiden och alla anmäler sig typ ett år i förväg, kommer antagligen anmälan hinna stänga innan jag får råd att anmäla mig (Men jag kanske kan lyckas fixa en plats på något sätt ändå?). Missförstå mig inte, jag tycker det är jättekul att så många vill springa lopp och kan hålla liv i sin träning genom att sätta upp ett mål som gbgvarvet. Det som irriterar mig är att det är sån hets med att anmäla sig men att alldeles för många av dessa sen aldrig kommer till start. Att de "snor" platser av andra som vill springa. Jaja, jag är bara lite bitter för att jag aldrig har tillräckligt med pengar :)
Efter maran vill jag nog även nästa år koncentrera mig på att komma under den den svåra 45min gränsen på milen. Som det känns nu kommer det nog återigen både bli Midnattsloppet (gbg) och Tjejmilen. Jag får se till att ha lite bättre fokus än jag haft den här sommaren bara så kan det nog gå. Visserligen tror jag inte att det hade gått detta år även om jag strukurerat upp träningen bättre, men sub 46 hade jag kanske kunnat klara ändå.. Eller ja, det hade jag kunnat klara om jag haft en bättre dag och om banan varit lite minde svängig!
Lidingöloppet kommer jag att springa även 2010 eftersom det är ett så fint och roligt lopp. Antagligen blir det också ett Finallopp även då, ett lopp som på många sätt liknar Lidingö men ändå inte. Därutöver tänker jag försöka klämma in så många smålopp som jag har pengar och ork till. Jag behöver öva mig på tävla och jag behöver öva mig på att tävla även då jag inte är formtoppad. (Inte för att jag känner mig särskilt formtoppad nu inför Lidingö, men dels kommer det nog kännas bättre med vila och kolhydratuppladdning nästa vecka och dels springer jag detta lopp nästan (nästan) enbart för att det är så roligt och har inte så stora krav på mig själv.)
Sen var det ju det där med ultralopp. Eller inte nödvändigtvis lopp, men ultradistans. Jag vill spränga marathongränsen! Vi får se om det blir i form av ett tidslopp, ett distanslopp längre än 42,2km eller om jag springer själv. Men det kanske bara räknas på tävling? Föresten är året inte slut än så man vet aldrig vad som kan hända.. Dock kommer ju löpningen trappas ner redan nu i oktober och i november komemr den vara näst intill obefintlig för att sedan dra igång i och med maraträningsstarten i december igen. Även om jag älskar löpning behöver jag en liten paus, både kroppsligt och mentalt, för att ladda om batterierna och hitta ny motivation. Det upplägget funkade förra året och kommer antagligen göra så även i år.
Jag tror att 2010 kommer bli ett bra tränings- och tävlingsår! Vad tror ni?
Jag har inte bestämt mig helt än för hur 2010 ska se ut, men det jag definitivt vet är att Stockholm Marathon återigen är det (första) stora målet. Det är detta träningen är inriktad på och utformad efter från början av december till början av juni. Jag ska skynda mig att anmäla mig så fort lönen kommer in på kontot. Jag vill väldigt gärna springa Göteborgsvarvet en fjärde gång, men jag tvivlar på att jag kommer kunna hinna anmäla mig i tid. Eftersom det är en sån hysteri kring alla lopp nuförtiden och alla anmäler sig typ ett år i förväg, kommer antagligen anmälan hinna stänga innan jag får råd att anmäla mig (Men jag kanske kan lyckas fixa en plats på något sätt ändå?). Missförstå mig inte, jag tycker det är jättekul att så många vill springa lopp och kan hålla liv i sin träning genom att sätta upp ett mål som gbgvarvet. Det som irriterar mig är att det är sån hets med att anmäla sig men att alldeles för många av dessa sen aldrig kommer till start. Att de "snor" platser av andra som vill springa. Jaja, jag är bara lite bitter för att jag aldrig har tillräckligt med pengar :)
Efter maran vill jag nog även nästa år koncentrera mig på att komma under den den svåra 45min gränsen på milen. Som det känns nu kommer det nog återigen både bli Midnattsloppet (gbg) och Tjejmilen. Jag får se till att ha lite bättre fokus än jag haft den här sommaren bara så kan det nog gå. Visserligen tror jag inte att det hade gått detta år även om jag strukurerat upp träningen bättre, men sub 46 hade jag kanske kunnat klara ändå.. Eller ja, det hade jag kunnat klara om jag haft en bättre dag och om banan varit lite minde svängig!
Lidingöloppet kommer jag att springa även 2010 eftersom det är ett så fint och roligt lopp. Antagligen blir det också ett Finallopp även då, ett lopp som på många sätt liknar Lidingö men ändå inte. Därutöver tänker jag försöka klämma in så många smålopp som jag har pengar och ork till. Jag behöver öva mig på tävla och jag behöver öva mig på att tävla även då jag inte är formtoppad. (Inte för att jag känner mig särskilt formtoppad nu inför Lidingö, men dels kommer det nog kännas bättre med vila och kolhydratuppladdning nästa vecka och dels springer jag detta lopp nästan (nästan) enbart för att det är så roligt och har inte så stora krav på mig själv.)
Sen var det ju det där med ultralopp. Eller inte nödvändigtvis lopp, men ultradistans. Jag vill spränga marathongränsen! Vi får se om det blir i form av ett tidslopp, ett distanslopp längre än 42,2km eller om jag springer själv. Men det kanske bara räknas på tävling? Föresten är året inte slut än så man vet aldrig vad som kan hända.. Dock kommer ju löpningen trappas ner redan nu i oktober och i november komemr den vara näst intill obefintlig för att sedan dra igång i och med maraträningsstarten i december igen. Även om jag älskar löpning behöver jag en liten paus, både kroppsligt och mentalt, för att ladda om batterierna och hitta ny motivation. Det upplägget funkade förra året och kommer antagligen göra så även i år.
Jag tror att 2010 kommer bli ett bra tränings- och tävlingsår! Vad tror ni?
fredag 18 september 2009
Armypremiären
Passet igår jag bra och det var sjukt kul!! Army blir ju en väldigt stor kontrast till cyklingen och jag får utlopp för en helt annan sida av mig själv. Mina cykelpass är alltid strukturerade och genomtänkta både i upplägg och instruerande, men när det gäller armyn kan man ju vara lite mer wild and crazy :) Passet igår var en blandning av en himla massa jobbigheter, men där fokus låg på parövningar. Både kondition ochs tyrka kördes, men tyngdpunkten låg nog ändå på styrkan. Det var flera nya deltagare som aldrig testat army training innan och jag hoppas de gillade det! Några av de nya var några av mina vänner som jag tjatat dit. Ska bli intressant att få höra hur deras kroppar känns idag :)
Superroligt var det som sagt. Det var roligt att springa runt och peppa och puscha men jag måste säga att jag saknade att bli sådär spytrött själv. Som det var nu, när vi nästan bara körde parövningar, var ju jag själv bara aktiv under uppvärmningen och finalen i princip. Tur att det är så roligt att se andra svettas och kämpa och överträffa sig själva så att det inte gör så mycket att jag själv inte har träningsvärk i kroppen idag.
Jag ser redan fram emot nästa pass. Som det är nu har jag ju inget fast utan får hoppa in och vicka när det behövs. Jag kunde fått göra det även nästa torsdag, men eftersom jag ska springa långt på Lidingö på lördagen och är fullt upptagen med att kolhydratladda och vila kändes det som en sämre idé. Men annars kommer jag ta alla chanser jag får!
Superroligt var det som sagt. Det var roligt att springa runt och peppa och puscha men jag måste säga att jag saknade att bli sådär spytrött själv. Som det var nu, när vi nästan bara körde parövningar, var ju jag själv bara aktiv under uppvärmningen och finalen i princip. Tur att det är så roligt att se andra svettas och kämpa och överträffa sig själva så att det inte gör så mycket att jag själv inte har träningsvärk i kroppen idag.
Jag ser redan fram emot nästa pass. Som det är nu har jag ju inget fast utan får hoppa in och vicka när det behövs. Jag kunde fått göra det även nästa torsdag, men eftersom jag ska springa långt på Lidingö på lördagen och är fullt upptagen med att kolhydratladda och vila kändes det som en sämre idé. Men annars kommer jag ta alla chanser jag får!
torsdag 17 september 2009
Lovely!
Jag trycker in en timme body balance innan armyn. Förstå; mina 3 favoritpass (näst efter löpning) på en enda dag!
Underbara morgonpassdeltagare
Det är lite mycket som är jobbigt i mitt liv just nu, men när man har förmånen att delvis få jobba med det man älskar mest av allt vägs det där jobbiga upp av så mycket glädje. Jag älskar mina underbara morgonpassdeltagare! De ger mig så otroligt mycket tillbaks i form av energi, glädje och endorfiner! Bara genom att de är där gör de mig glad, men när man därutöver får beröm för både upplägg, musik och mitt sätt att vara och att coacha blir jag nästan tårögd.
Första uppvärmningslåten - världens skönaste låt för tillfället
Vi är inne på andra veckan på höstschemat nu, och förra veckan hade jag deltagarrekord för mina morgonpass. Idag kom ytterligare några stycken och så hoppas jag det fortsätter resten av terminen. Det vore ju kul att få ha en full cykelsal på ett morgonpass!
Vet ni vad det bästa är? Ikväll är det dags igen! Den här gången dock i form av Army Training och min debut som instruktör i det konceptet. Ska bli sjukt kul och kommer bli grymt jobbigt! Vi har öppet hus på gymmet den här veckan så ni som bor i gbg är varmt välkomna!
onsdag 16 september 2009
Lite frustration och lite roliga saker
Gissa vad det var för tema på armyn igår? Ja just det; ben (och spänst)! Jag överlevde visserligen bättre än jag väntat mig och när passet var slut var jag till och med besviken på den uteblivna sista konditionslåten där man får till den där sista spytröttkänslan. För min del hade vi gärna kunnat fortsätta en timme (eller åtminstone en kvart) till.
Idag försöker jag få struktur på min tillvaro. Det går sådär. Förstår inte vad det är för fel på mig, men jag bara inte förmå mig till att hitta ork att ta tag ordentligt. I övrigt saknar jag mer och mer min (vår) gamla lägenhet. Där fanns plats, där fungerade mitt internet (nu har det krånglat och två kvällar i rad och jag blir så frustrerad att jag börjar gråta. Ok att det går segt, det kan jag köpa, men när det vägrar fungera alls blir jag så fruktansvärt arg!), där hade jag mysiga(re) omgivningar utanför dörren och där lagades saker i huset när de gick sönder.
Så; nu har jag fått ut lite frustration och kanske kan få något litet gjort. Börjar med en tripp till Ikea för att köpa en sån där grej man hänger tvätt på (jag har tröttnat på den icke fungerande tvättstugan). Kanske inte det allra viktigaste jag borde göra, men någonstans på to-do-listen måste man väl börja.
Ikväll väntar iallafall roligheter! Inskålning av en väns nya bo. Dock blir det en lugn tillställning för mig eftersom jag har mitt cykelpass imorn bitti.
Idag försöker jag få struktur på min tillvaro. Det går sådär. Förstår inte vad det är för fel på mig, men jag bara inte förmå mig till att hitta ork att ta tag ordentligt. I övrigt saknar jag mer och mer min (vår) gamla lägenhet. Där fanns plats, där fungerade mitt internet (nu har det krånglat och två kvällar i rad och jag blir så frustrerad att jag börjar gråta. Ok att det går segt, det kan jag köpa, men när det vägrar fungera alls blir jag så fruktansvärt arg!), där hade jag mysiga(re) omgivningar utanför dörren och där lagades saker i huset när de gick sönder.
Så; nu har jag fått ut lite frustration och kanske kan få något litet gjort. Börjar med en tripp till Ikea för att köpa en sån där grej man hänger tvätt på (jag har tröttnat på den icke fungerande tvättstugan). Kanske inte det allra viktigaste jag borde göra, men någonstans på to-do-listen måste man väl börja.
Ikväll väntar iallafall roligheter! Inskålning av en väns nya bo. Dock blir det en lugn tillställning för mig eftersom jag har mitt cykelpass imorn bitti.
tisdag 15 september 2009
Backar och army
Idag har jag backtränat. Eftersom mitt psyke inte är på topp för tillfället och benen har sett bättre dagar kompromissade jag lite. Egentligen hade jag planerat 2 x 4 x 300m men körde 4 x 300m + 4 x 150m + 4 x 75m. Det gick rätt bra och benen var faktiskt mer allerta än jag väntat mig. Nu behöver de bara klara av en timme Army så ska de få vila i ett och ett halvt dygn sedan. Jag hoppas på tema pushups eller liknande så att de (benen) kan få en lite lugnare timme, men sånt ska man aldrig skriva, då blir det nämligen det motsatta.
Ser fram mot torsdag då jag äntligen ska få vara den som plågar! :D
Ser fram mot torsdag då jag äntligen ska få vara den som plågar! :D
måndag 14 september 2009
Byta ben?
Alltså.. Mina ben! Hur de har kunnat springa ett marathon en gång är just nu ett mysterium. Igår sprang jag alltså 27km och det var ingen behaglig upplvevelse för dem att springa runt på jobbet och ta hand om gamlingarna på kvällen. Redan under passet förstod jag att det nog skulle kännas rejält efteråt, men inte riktigt SÅ mycket. För nån timme sen var jag ute och återhämtningsjoggade och jag har även masserat in lite linement så lite bättre är det nu, även om de fortfarande är rätt missnöjda. Hoppas de repar sig till löpträningen ikväll. Även om jag bara är instruktör och där för deltagarnas skull måste jag ju springa. Kanske ska önska att alla snabba deltagare håller sig borta idag..
Förutom benen så var gårdagens pass bra. Fint höstigt väder med strålande sol och bara lite blåst. Jag, min camelback med äpple/päronsportdryck och min ljudbok, som förnärvarande är den hypade "Hypnotisören". Helt ok än så länge och klart läs/hörvärd.
När jag springer sådär länge och tänker och funderar och samtidigt blir trött blir jag lite känslig och några tårar kan lätt trilla ur ögonen. Det är lite konstigt det där. Oftast blir jag bara glad och mår bra av att springa. Har jag en dålig dag när allt känns hopplöst brukar det för det mesta kännas bättre efter lite spring. Men ibland, när jag börjar tänka för mycket och kanske lyssnar på musik som symboliserar saker för mig eller som jag associerar till speciella tillfällen, blir jag istället ledsen. Men det är väl också att ventilera sig på något sätt antar jag..
Ganska exakt 2,5h var jag iallafall ute. Tydligen mer än tillräckligt för min ben.
Förutom benen så var gårdagens pass bra. Fint höstigt väder med strålande sol och bara lite blåst. Jag, min camelback med äpple/päronsportdryck och min ljudbok, som förnärvarande är den hypade "Hypnotisören". Helt ok än så länge och klart läs/hörvärd.
När jag springer sådär länge och tänker och funderar och samtidigt blir trött blir jag lite känslig och några tårar kan lätt trilla ur ögonen. Det är lite konstigt det där. Oftast blir jag bara glad och mår bra av att springa. Har jag en dålig dag när allt känns hopplöst brukar det för det mesta kännas bättre efter lite spring. Men ibland, när jag börjar tänka för mycket och kanske lyssnar på musik som symboliserar saker för mig eller som jag associerar till speciella tillfällen, blir jag istället ledsen. Men det är väl också att ventilera sig på något sätt antar jag..
Ganska exakt 2,5h var jag iallafall ute. Tydligen mer än tillräckligt för min ben.
söndag 13 september 2009
Skogslångpass och musik
Jag äter jättestor frukost och laddar för skogslångpass. Eller ja, inte så mycket större än vanligt egentligen, bara en 2 portioner gröt istället för 1,5. Plus mitt obligatorska ägg, glas juice och kaffe såklart. Skogslångpasset ska bestå av att jag först springer närmsta vägen till skatås och väl där tar ett varv på milspåret (ni vet den där mördarmilen) och sedan fortsätter på 8km spåret. När jag sprungit lite mer än hälften av det svänger jag av och tar den ca 4 km långa turen runt lilla delsjön. Där är det så fint att man vill gråta. Och några backar som nog känns rätt rejält efter det man har i benen sedan tidigare. I vilket fall kommer man tillbaks ut på åttan sen och det är bara att jogga hemåt. Ungedär 27km räknar jag med att det blir. Det var evigheter sedan jag sprang så långt och jag tror det kommer kännas också. Sista långpasset innan Lidingö, som visserligen inte är något stort mål i år heller, jag springer mest för att det är ett så kul lopp, men jag vill ju självklart förbättra min tid. Målet är ganska lågt satt, jag behöver bara förbättra mig 3 minuter för att bli nöjd.
Jaja, nu var det egentligen inte det jag skulle skriva om, utan jag har faktiskt en lite fråga. På torsdag ska jag instruera mitt första Army Training pass och håller på att leta musik för fullt. Men det är så svårt! Visserligen är musiken inte lika viktig som till cykelpass, men jag vill ju att den ska passa någorlunda iallafall. Den typ av musik jag använder till mina cykelpass passar ju, med några få undantag inte alls till ett armypass , och den övriga musik jag lyssnar på gör det knappast heller. Blir till att leta bland de gamla Absolute Dance albumen och mapparna med "Musik som går bra att träna till men som jag aldrig skulle lyssna på till vardags"..
Alltså; Jag behöver tips på peppande musik att bli spytrött till!
Jaja, nu var det egentligen inte det jag skulle skriva om, utan jag har faktiskt en lite fråga. På torsdag ska jag instruera mitt första Army Training pass och håller på att leta musik för fullt. Men det är så svårt! Visserligen är musiken inte lika viktig som till cykelpass, men jag vill ju att den ska passa någorlunda iallafall. Den typ av musik jag använder till mina cykelpass passar ju, med några få undantag inte alls till ett armypass , och den övriga musik jag lyssnar på gör det knappast heller. Blir till att leta bland de gamla Absolute Dance albumen och mapparna med "Musik som går bra att träna till men som jag aldrig skulle lyssna på till vardags"..
Alltså; Jag behöver tips på peppande musik att bli spytrött till!
lördag 12 september 2009
Jobb & Spring
Hemma vid halvtio och iväg igen vid halv sju. Ibland är det segt att jobba. Men när jag slutar vid tre ska jag springa! Springa, iväg på någon typ av galej, sova och sen ska jag springa igen! Långt dessutom. Att det är mera jobb därefter behöver jag inte tänka på just nu. Jobb och spring, det är vad min helg består av. Och någon typ av galej antar jag. Om det blir i form av en drink (eller två, men definitivt inte tio) eller i form av filmmys återstår att se.
torsdag 10 september 2009
Spalyx
Jo, vi hade ju alltså lite höstkickoff med Active Wellness i lördags. Vi började med lite allmän info om höstens nyheter och därefter kördes ett pass Body Combat, ett koncept vi precis tagit in. Fast detta missade ju jag eftersom jag jobbade. Jag kom lagom till sista låten innan stretchen och roade mig med att kolla på en del roliga tekniker. (Inte för att jag skulle varit ett dugg bättre själv, snarare superkass)
Därefter var det alltså dags för spa. Efter en lite introduktion där vi fick välja vilken av de tre sparitualerna vi ville köra samt informerats om att vi var tvungna att vara tysta inne på spaavdelningen och absolut inte fick prata, bara viska om vi var tvungna att säga något. Jo tjenare, det är aw-folket vi talar om. Vi är INTE kända för att vara tysta :) Jaja, vi tänkte att vi kan ju göra vårt bästa och traskar, endast iförda badrockar, in i ett omklädningsrum där en så kallad japansk tvagning ska ske. Man skulle sitta på en låg träpall och fylla en träspann med vatten. Sedan skulle man först hälla en hink över ena axeln, därefter över den andra och slutligen över huvudet. Sedan tog man sin tvättlapp och började skrubba från fötterna och uppåt. Ni kan ju tänka er synen av ett stort gäng fnittriga tjejer (ja tack och lov var vi tjejerna och killarna var för sig) som sitter nakna på rad och tvättar sig med en liten vit tvättlapp. INTE lätt att vara tyst där :)
Därefter var det alltså dags för spa. Efter en lite introduktion där vi fick välja vilken av de tre sparitualerna vi ville köra samt informerats om att vi var tvungna att vara tysta inne på spaavdelningen och absolut inte fick prata, bara viska om vi var tvungna att säga något. Jo tjenare, det är aw-folket vi talar om. Vi är INTE kända för att vara tysta :) Jaja, vi tänkte att vi kan ju göra vårt bästa och traskar, endast iförda badrockar, in i ett omklädningsrum där en så kallad japansk tvagning ska ske. Man skulle sitta på en låg träpall och fylla en träspann med vatten. Sedan skulle man först hälla en hink över ena axeln, därefter över den andra och slutligen över huvudet. Sedan tog man sin tvättlapp och började skrubba från fötterna och uppåt. Ni kan ju tänka er synen av ett stort gäng fnittriga tjejer (ja tack och lov var vi tjejerna och killarna var för sig) som sitter nakna på rad och tvättar sig med en liten vit tvättlapp. INTE lätt att vara tyst där :)
Efter att ha tvättat oss fördigt gick vi ut till spaavdelningen och badade i olika typer av bastuar, pooler och duschar samt hade olika ansiktsmasker, body scrubs och fotbad. Allt i en viss ordning och lite beroende på vilken ritual man valt. Den energigivande hade visst störst temperaturskillnader och jag vet att de som valde den både "skrubabde sig" med is, badade i en kall balja och välte en hink med kallt vatten över sig. Jag hade valt den lugnande och hade bara massa behagliga upplevelser!
Lite slappande med en kopp aurovediskt te, lite simmande i en pool där det spelades musik under ytan, och det bästa av allt, ett dopp i den jättevarma utepoolen senare var det dags att fixa sig i ordning för kvällens middag. Efter "välkomstdrink" och lite tal av chefen, några ord från nya gruppträningsansvariga samt avtackning av den gamle, fick vi in maten. Jag åt vårrullar som visserligen var supergoda, men tyvärr inte så mättande.
3 stora glas vin senare började pojkarna att shotta, något som jag med nöd och näppe lyckades hålla mig undan. Tiden gick snabbt för helt plöstligt var det dags att åka in till Valand där mer vätska väntate. Och där slutar jag. Det som händer på Active Wellness personalfester stannar hos Active Wellness personal :D
(Mitt estetiska och kontrollerande jag stör sig oerhört mycket på när typsnittet blir så som det blivit i detta inlägg. Jag brukar kunna fixa till det med hjälp av mina typ obefintliga html-kunskaper, men denna gång verkar det omöjligt.)
Mera cykelprat
Cyklingen gick bra. Kanske inte mitt livs bästa pass ur instruktörssynpunkt, men ändå en av de bättre på nåt sätt. Jag kände mig lite rörig, trött och förvirrad i början. Först kommer min kollega Lasse in med en filmkamera med stativ och allt. Vi har visserligen lovat att utvärdera oss själva och varandra då och då, och ibland även filma. Men jag var ju inte direkt beredd på det just idag! Men, men, kameran glömde jag av rätt snabbt och kom inte på att den stod där förän på slutet när jag blev lite väl babblig och ofokuserad under stretchen. Jaja, blir väl en pina att kolla igenom, men oj så nyttigt! I övrig fick jag för mig att jag hade satt på fel skiva då jag inte tyckte tiderna på displayen stämde (alla mina pass är ihopmixade och mitt mixprogram vill inte dela upp låtarna tidsmässigt när jag bränner skivan) med mina nedskrivna. Eftersom hela passet är en enda lång ihopmixad låt blir det lite svårt att bara byta skiva mitt i.. Blev alltså lite förvirrad där ett tag, men samlade ihop mig och tänkte att det återstår att se vilken av de tre versionerna på passet det blev (har gjort om och gjort om, jag blir ju aldrig nöjd!). Visade sig dock vara rätt och sen kunde jag koncentrera mig på det jag var där för. Att coacha deltagarna genom ett bergslandskap som bestod av asfalterade serpentinvägar, lite grusväg där vi fick turas om att ligga först och dra respektive ligga lite bakom och dra nytta av vinddraget. Utmaningen var för deltagarna att ligga på en jämn intensitetsnivå under hela huvuddelen av passet och utmaningen för mig var att försöka coacha på ett sätt som funkar både för dem som valt att lägga sig i den nedre delen av pulszonen och de som valt den högre. Jaja, nog babblat om det. Jag fick beröm för både musik, upplägg och mitt "lugna sätt att coacha peppande och puschande" av flera stycken och blev lika jätteglad som vanligt!
Fix och jobb nu och ikväll Body Balance och Army! Mycket annan träning och mindre löpning just nu. Men det kommer! Förhoppningsvis ett backpass imorn (om jag är för sliten ett lätt distanspass) och på söndag blir det ett långt skogslångpass. 27 plus är planen.
(Och den där spa-rapporten kommer så fort jag får lite tid över!)
En gång för längesen (nja.. men ett drygt år sedan) när jag gick min första cykelutbildning
Fix och jobb nu och ikväll Body Balance och Army! Mycket annan träning och mindre löpning just nu. Men det kommer! Förhoppningsvis ett backpass imorn (om jag är för sliten ett lätt distanspass) och på söndag blir det ett långt skogslångpass. 27 plus är planen.
(Och den där spa-rapporten kommer så fort jag får lite tid över!)
Uppe och skuttar
Klockan är 6 och frukosten ligger redan i magen. Om en timme är det cykeldags och idag blir det i form av ett uthållighetspass. Efter en 8 minuter lång uppvärmning ska man ha bestämt sig för vilken intensitetsnivå man vill ligga på de kommande 25 minutrarna. Man får välja på allt mellan 75 och 85%. Man är självklart lite coolare om man väljer 85, att ligga precis under/på mjölksyratröskeln i 25 minuter är en utmaning. Men oavsett vilken nivå man väljer är man värd en stor eloge bara för att man är på plats klockan 07:00. För om mina små deltagare gör som jag lärt dem har de klivit upp betydligt tidigare än så, det gäller ju att ha mat i magen också. Om inte får man snällt lägga sig på den lägre nivån och hemläxa till nästa vecka. Utan mat inga (bra) resultat.
Nä, dags att hoppa i kläder och skutta iväg!
Nä, dags att hoppa i kläder och skutta iväg!
tisdag 8 september 2009
Jag överlevde
Jo, det var lite snällare idag än det brukar. Men det var tillräckligt jobbigt ändå och inte direkt några alla-pushups-på-tå-läge. Svettigt och endorfinigt. Men jag saknade den där järnviljan och peppet. Ska nog tracka några av mina kollegor för att de inte var där och bidrog till den extra bra stämningen..
Tyvärr har jag inte tid med någon längre rapport. Måste få klart ett nytt cykelpass som ska köras på torsdag morgon. Jag får ju besök av både en Sportlifeinstruktör och en Worldclassdeltagare. Najs!
Tyvärr har jag inte tid med någon längre rapport. Måste få klart ett nytt cykelpass som ska köras på torsdag morgon. Jag får ju besök av både en Sportlifeinstruktör och en Worldclassdeltagare. Najs!
Armypremiär!
Jag jobbar och står i.. Men ikväll är det armypremiär! Kan inte lova att jag överlever så om det inte kommer fler inlägg vet ni vad det beror på :)
Nästa torsdag ska jag vicka och därmed ha mitt första egna pass. Kom om du vågar!
(Om du inte vet vad Army Training är kan du läsa mer här.)
Nästa torsdag ska jag vicka och därmed ha mitt första egna pass. Kom om du vågar!
(Om du inte vet vad Army Training är kan du läsa mer här.)
måndag 7 september 2009
Uppdate
Efter att ha fått en panodil, druckit 2 burkar cola och lyckats tvinga ner lite mat mådde jag lite bättre. Jag orkade till och med vara trevlig mot medlemmarna. Att sedan få besök av en kollega som mådde ännu sämre gjorde eftermiddagen på jobbet ytterligare lite mer uthärdlig.
Idag är jag inte på topp heller, men jag har varit på min årskontroll hos astmasköterskan och kommer få högre dos medicin, så nu ska det nog bli ordning på flåsandet också! Ett segt fartlekspass har jag precis klarat av också och nu är det bara att stressa med dusch och mat för kl ett börjar jag jobba hos gamlingarna. Ska bli rätt kul för jag har inte varit där på ett tag nu. Dom är faktiskt rätt söta de små tanterna och gubbarna.
Ha en bra måndag sweeties!
PS: Spaet var helt underbart! En rapport om det (och kanske en lightversion av resten av kvällen med middag och utgång också) kommer ikväll eller imorn.
Idag är jag inte på topp heller, men jag har varit på min årskontroll hos astmasköterskan och kommer få högre dos medicin, så nu ska det nog bli ordning på flåsandet också! Ett segt fartlekspass har jag precis klarat av också och nu är det bara att stressa med dusch och mat för kl ett börjar jag jobba hos gamlingarna. Ska bli rätt kul för jag har inte varit där på ett tag nu. Dom är faktiskt rätt söta de små tanterna och gubbarna.
Ha en bra måndag sweeties!
PS: Spaet var helt underbart! En rapport om det (och kanske en lightversion av resten av kvällen med middag och utgång också) kommer ikväll eller imorn.
söndag 6 september 2009
Som man bäddar får man ligga..
..eller vad det nu heter..
Det blir definitivt ingen träning idag. Fy fan vad jag är bakis. Ja jag får svära, så dåligt mår jag. Sitter och försöker få i mig en liten macka, men det går segt. Jag mår illa och om det inte vore för att jag har spyfobi skulle jag nästan vilja spy en liten sväng. Nä nu ska jag sluta skriva om så äckliga saker och försöka fundera ut hur jag ska kunna börja jobba om en timme.
(Och det finns inga ipren i mitt hus och jag har sjukt ont i huvudet också. Som om inte illamåendet vore nog. Men som man bäddar får man ligga..)
Det blir definitivt ingen träning idag. Fy fan vad jag är bakis. Ja jag får svära, så dåligt mår jag. Sitter och försöker få i mig en liten macka, men det går segt. Jag mår illa och om det inte vore för att jag har spyfobi skulle jag nästan vilja spy en liten sväng. Nä nu ska jag sluta skriva om så äckliga saker och försöka fundera ut hur jag ska kunna börja jobba om en timme.
(Och det finns inga ipren i mitt hus och jag har sjukt ont i huvudet också. Som om inte illamåendet vore nog. Men som man bäddar får man ligga..)
lördag 5 september 2009
Spa, middag och party
Imorse gjorde jag något jag inte gjort på länge; morgonjoggade. Det var väldigt, väldigt nära att jag struntade i det och sov en timme till, men sen insåg jag att det finns väldigt stor risk att morgondagens inplanerade lättdistanspass inte blir av. (Mer om det snart) Jag sov nästan när jag klädde på mig och vaknade nog inte till förän jag sprungit några hundra meter. Benen var väl inte direkt pigga (det gick ju sådär med de planerade 70 procenten på cyklingen igår) men efter några kilometer började även de vakna till liv. 6,6km senare hade hela jag vaknat och kunde börja stressa med mina morgonbestyr.
Eftersom jag ska direkt på roliga personalaktiviteter med ena jobbet var jag tvungen att packa ner alla saker jag behöver till det. Att fundera ut vad man ska ha på sig bara sådär lite snabbt är ju inte det lättaste.. Visserligen hade jag funderat lite innan och lagt fram ett par skor och en klänning. Men sen behöver man ju smycken också. Och smink och hårgrejer. Och badkläder eftersom vi ska på spa! Träningskläder slapp jag dock packa ner eftersom jag tyvärr missar det överraskningspass som står på schemat. Istället kommer jag lagom till spaandet och därefter blir det middag och partaj med utgång och hela alltet. Just därför finns det en viss risk att morgondagens pass blir inställt... Det brukar nämligen inte gå vidare lugnt tillväga när instruktörsfolket festar... :D
Eftersom jag ska direkt på roliga personalaktiviteter med ena jobbet var jag tvungen att packa ner alla saker jag behöver till det. Att fundera ut vad man ska ha på sig bara sådär lite snabbt är ju inte det lättaste.. Visserligen hade jag funderat lite innan och lagt fram ett par skor och en klänning. Men sen behöver man ju smycken också. Och smink och hårgrejer. Och badkläder eftersom vi ska på spa! Träningskläder slapp jag dock packa ner eftersom jag tyvärr missar det överraskningspass som står på schemat. Istället kommer jag lagom till spaandet och därefter blir det middag och partaj med utgång och hela alltet. Just därför finns det en viss risk att morgondagens pass blir inställt... Det brukar nämligen inte gå vidare lugnt tillväga när instruktörsfolket festar... :D
fredag 4 september 2009
Massa kul
Idag har jag fått till ett skogslångpass. Även om det inte blev jättelångt (23km) idag heller (har inte sprungit längre än 25km sedan maran..) så blev det ett helt godkänt pass. Lite segt men jag tog det lugnt. Ökade tydligen på slutet, för klockan stannade på 2h 10min och exakt 23km.
Det blåser i Göteborg idag och så även i skogen. Emellanåt var jag lite rädd för att få en stor gren i huvudet, men jag överlevde. När jag sprang vid Stora Delsjön slogs fötterna dock åtsidan ibland, men som tur är jag tillräckligt tung för att inte blåsa bort :)
Dusch, sen lunch och lite fix senare laddar jag nu med kaffe och choklad till efterrätt. Klockan fem är det dags igen. En teamklass på Sportlife Frölunda med J och J som kommer passa mig perfekt idag. Man får nämligen välja sin intenstitetsnivå helt själv (ja, det kan man väl alltid göra såklart, men det brukar inte vara så lätt alla gånger) och jag kommer lägga mig runt 70% och köra återhämtning. Trampa ur benen och få in massa ny energi.
Därefter ska jag till min Jenny (vi har varit kompisar sen vi var fyra år och Jeny gav mig en bukett med tussilago) och uppdatera mig på hennes liv. Vi har inte setts på hela sommaren nästan eftersom hon inte varit i stan, så det är verkligen på tiden!
Det blåser i Göteborg idag och så även i skogen. Emellanåt var jag lite rädd för att få en stor gren i huvudet, men jag överlevde. När jag sprang vid Stora Delsjön slogs fötterna dock åtsidan ibland, men som tur är jag tillräckligt tung för att inte blåsa bort :)
Dusch, sen lunch och lite fix senare laddar jag nu med kaffe och choklad till efterrätt. Klockan fem är det dags igen. En teamklass på Sportlife Frölunda med J och J som kommer passa mig perfekt idag. Man får nämligen välja sin intenstitetsnivå helt själv (ja, det kan man väl alltid göra såklart, men det brukar inte vara så lätt alla gånger) och jag kommer lägga mig runt 70% och köra återhämtning. Trampa ur benen och få in massa ny energi.
Därefter ska jag till min Jenny (vi har varit kompisar sen vi var fyra år och Jeny gav mig en bukett med tussilago) och uppdatera mig på hennes liv. Vi har inte setts på hela sommaren nästan eftersom hon inte varit i stan, så det är verkligen på tiden!
torsdag 3 september 2009
Hungrigt
Idag är det vilodag i träningsfabriken. Vilodag på träningsfronten men inte vilodag på matfronten. Jag är hungrigare än vargen idag. Antar att jag gjort av med lite väl mycket mer energi än jag fått i mig de senaste dagarna. Dumt, jag borde leva som jag lär!
Men tyvärr har jag en tendens till att inte ha någon matlust på kvällen efter ett hårt pass. I går tog jag ut mig fullständigt, ungefär på samma sätt som på ett army-pass med konditionsfokus, och då blir jag väldigt ohungrig. Jag häller givetvis i mig en stor gainer direkt efter passet och jag äter självklart något rejälare så fort jag kommer hem (nåja.. efter att ha fastnat framför datorn en stund och ha duschat). Men ofta blir det där rejälare lite för lite. Iallafall om jag ätit middagen före passet. Jag vet att jag egentligen bör äta mer och jag mår inte illa eller dåligt på något annat sätt. Jag har bara ingen matlust och vill inte äta. Ofta resulterar det i att jag vaknar vrålhungrig mitt i natten och måste upp och äta, eller att, om jag sover tungt och inte vaknar, är så hungrig att jag mår illa när jag vaknar på morgonen.
Igår åt jag mackor med houmus, fetaost och soltorkad tomat och ville verkligen inte ha mer än det. Men nån näve nötter lyckades jag iallafall peta i mig innan jag totaldäckade. Jag tror jag somnade innan jag la huvudet på kudden vid halv tolv och vaknade inte förän alarmet började sjunga klockan åtta. Illamående och hungrigare än vargen. (Är vargar verkligen så hungriga??) På den linjen (minus illamåendet) har det fortsatt under dagen, men trots det har jag lyckats shoppa en höstigt mysig tröja! (Trots shoppingförbud, men jag försvarar mig med att den bara kostade 200) Och det blir nog en godispåse sen till kvällsjobbandet! :)
Men tyvärr har jag en tendens till att inte ha någon matlust på kvällen efter ett hårt pass. I går tog jag ut mig fullständigt, ungefär på samma sätt som på ett army-pass med konditionsfokus, och då blir jag väldigt ohungrig. Jag häller givetvis i mig en stor gainer direkt efter passet och jag äter självklart något rejälare så fort jag kommer hem (nåja.. efter att ha fastnat framför datorn en stund och ha duschat). Men ofta blir det där rejälare lite för lite. Iallafall om jag ätit middagen före passet. Jag vet att jag egentligen bör äta mer och jag mår inte illa eller dåligt på något annat sätt. Jag har bara ingen matlust och vill inte äta. Ofta resulterar det i att jag vaknar vrålhungrig mitt i natten och måste upp och äta, eller att, om jag sover tungt och inte vaknar, är så hungrig att jag mår illa när jag vaknar på morgonen.
Höstigt
Igår åt jag mackor med houmus, fetaost och soltorkad tomat och ville verkligen inte ha mer än det. Men nån näve nötter lyckades jag iallafall peta i mig innan jag totaldäckade. Jag tror jag somnade innan jag la huvudet på kudden vid halv tolv och vaknade inte förän alarmet började sjunga klockan åtta. Illamående och hungrigare än vargen. (Är vargar verkligen så hungriga??) På den linjen (minus illamåendet) har det fortsatt under dagen, men trots det har jag lyckats shoppa en höstigt mysig tröja! (Trots shoppingförbud, men jag försvarar mig med att den bara kostade 200) Och det blir nog en godispåse sen till kvällsjobbandet! :)
onsdag 2 september 2009
Cyclists high!
Kan man säga så? I vilket fall är det där jag har befunnit mig ett tag i kväll..
Passet jag skulle vicka på blev inställt och tur var väl det, för jag behövde verkligen all energi jag kunde få till The Final Race of Glory. Visserligen tränade jag lite rehabstyrka innan (Eller förebyggande rehab kanske är ett mer passande uttryck.. Än har jag ju, peppar peppar, inte dragit på mig några skador.) men det blir ju inte riktigt samma sak.
Efter en lång och skön uppvärmning på ungefär 12 minuter var det dags att trycka upp pulsen rejält och sen stanna där. Hade det varit ett vanligt pass hade jag inte haft mental ork att ligga runt de 85% som jag gjorde större delen av tiden. Då hade jag inte orkat trycka upp pulsen till 92%(vilket är väldigt nära min maxpuls på cykel) vid några tillfällen. Säga vad man vill om den där mannen, men få en att ta i mer än man egentligen orkar kan han iallafall!
Nästan varje gång jag kör ett pass för Jim inser jag att jag har mycket att lära. Jag förstår inte hur han lyckas få allt så perfekt! Hur han verkligen får till den där magin så himla bra. Musik och coaching hänger ihop på bästa sätt och man kan inte annat än imponeras.. Just det här passet kan vara ett av de bästa jag kört i mitt liv. Både det bästa jag kört för Jim och det bästa jag kört totalt. Och då har jag ändå varit på Sveriges största konvent och kört flera cykelklasser...
Jag bjuder på att ditt ego växer flera meter (eller hur man nu mäter) nu Jim, men idag är du verkligen värd det! ;)
Passet jag skulle vicka på blev inställt och tur var väl det, för jag behövde verkligen all energi jag kunde få till The Final Race of Glory. Visserligen tränade jag lite rehabstyrka innan (Eller förebyggande rehab kanske är ett mer passande uttryck.. Än har jag ju, peppar peppar, inte dragit på mig några skador.) men det blir ju inte riktigt samma sak.
Efter en lång och skön uppvärmning på ungefär 12 minuter var det dags att trycka upp pulsen rejält och sen stanna där. Hade det varit ett vanligt pass hade jag inte haft mental ork att ligga runt de 85% som jag gjorde större delen av tiden. Då hade jag inte orkat trycka upp pulsen till 92%(vilket är väldigt nära min maxpuls på cykel) vid några tillfällen. Säga vad man vill om den där mannen, men få en att ta i mer än man egentligen orkar kan han iallafall!
Nästan varje gång jag kör ett pass för Jim inser jag att jag har mycket att lära. Jag förstår inte hur han lyckas få allt så perfekt! Hur han verkligen får till den där magin så himla bra. Musik och coaching hänger ihop på bästa sätt och man kan inte annat än imponeras.. Just det här passet kan vara ett av de bästa jag kört i mitt liv. Både det bästa jag kört för Jim och det bästa jag kört totalt. Och då har jag ändå varit på Sveriges största konvent och kört flera cykelklasser...
Jag bjuder på att ditt ego växer flera meter (eller hur man nu mäter) nu Jim, men idag är du verkligen värd det! ;)
Vilken dag!
Oj vilken dag det kommer bli! Under min supersköna återhämtningsjogg i sol och halvstorm får jag ett sms (inte ofta jag har med mobilen när jag springer, idag var ett undantag) med en förfrågan om jag kan ta ett cykelvick i eftermiddag. Jo visst, det är ju både superkul och jag behöver alla slantar jag kan få, så absolut!
Så klockan 16 kör jag en cykel 45. Blir nog backar idag också, för då kan jag, åtminstone försöka, ta det lite lugnt. Senare under kvällen väntar nämligen en 75 minuter lång tävlingsklass på vanliga gymmet. Mr J är det som kör sin sista fasta cykelklass hos oss på ett tag.
Nä, bäst att duscha och framförallt äta så att jag lever även när dagen är slut.
In action. Osminkad men med nyfärgat hår!
Nä, bäst att duscha och framförallt äta så att jag lever även när dagen är slut.
tisdag 1 september 2009
Nästan en hel minut
Jag känner mig verkligen INTE i form. Eller så är det bara astman som blivit värre. Eller järnvärdena som sjunkit igen. Eller en kombination av alla tre. Trots detta lyckades jag på något mirakulöst sätt, med Martin som hare, slå rekord på mördarmilen med 50 sekunder. Fråga mig inte hur det gick till. Jag flåsade värre än en blåsbälg, jag hade jättehög puls och jag hade benen fulla av mjölksyra i de hemskaste backarna. Men nu mera lyder mördarmilsrekordet 52:35.
Om ni undrar varför den där skatåsmilen går under benämningen mördarmilen kan ni ha i åtanke att mitt milrekord på en normal bana ligger på 46:23 (midnattsloppet gbg 09). Då förstår ni att den är ganska backig.
Det där med formsvackan ska undersökas. På måndag ska jag på återbesök hos asmtasköterskan och tänkte samtidigt passa på att kolla hb´t igen. Fast med tanke på att jag fortfarande äter 100mg järn (dagsbehovet ligger runt 15mg) i tablettform varje dag borde det inte vara fel på det. Då återstår astmaförvärring eller helt enkelt dålig form. Hemska tanke!
Om ni undrar varför den där skatåsmilen går under benämningen mördarmilen kan ni ha i åtanke att mitt milrekord på en normal bana ligger på 46:23 (midnattsloppet gbg 09). Då förstår ni att den är ganska backig.
The mördarmil
Det där med formsvackan ska undersökas. På måndag ska jag på återbesök hos asmtasköterskan och tänkte samtidigt passa på att kolla hb´t igen. Fast med tanke på att jag fortfarande äter 100mg järn (dagsbehovet ligger runt 15mg) i tablettform varje dag borde det inte vara fel på det. Då återstår astmaförvärring eller helt enkelt dålig form. Hemska tanke!
Trötta ögon
Det var inga pigga steg upp från sängen klockan 04:40 imorse. Men efter frukost kändes det iallafall ok. Under bussturen till jobbet fick jag kämpa för att hålla ögonlocken öppna trots en spännande ljudbok i öronen. Klockan är nu strax efter nio och jag har varit vaken i fyra och en halv timme snart. Trots tredje koppen kaffe är det väldigt trötta ögon just nu.
Klockan ett får jag gå hem. En kort sväng på stan för att fixa några ärenden. Och kanske fösntershoppa lite. Shoppingförbud även denna månad tyvärr. (Fast ett par skor och en tröja skulle jag verkligen behöva!) Tröstar mig med att sova en stund och sedan springa mittimellanlångt i skogen!
Ha en bra tisdag och tänk på att det snart är helg igen! :)
Klockan ett får jag gå hem. En kort sväng på stan för att fixa några ärenden. Och kanske fösntershoppa lite. Shoppingförbud även denna månad tyvärr. (Fast ett par skor och en tröja skulle jag verkligen behöva!) Tröstar mig med att sova en stund och sedan springa mittimellanlångt i skogen!
Ha en bra tisdag och tänk på att det snart är helg igen! :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)