måndag 31 oktober 2011

Nu är jag på banan igen



Eller ja, jag tror det. Vagnjogg och styrka i fredags, min cykelklass i lördags, en mysjogg i går och ytterligare en vagnjogg idag. Det sjuka är att jag trots allt tycker det låter lite väl lite (!). Sjukt. Jämfört med väldigt många är det enormt mycket. Men allt är relativt och att jämföra sig med andra, oavsett om de tränar mer eller mindre än mig, är bara dumt. Tillbaks på banan är jag nog ändå. Även om löpningen enbart kommer bestå av mysjoggande/vagnjoggande (typ samma sak) ytterligare några veckor framöver. Lite mera styrketräning på det och ett och annat yogapass utöver min body balance så ska jag nog vara redo att köra igång om en månad. Lite mera vila än vanligt också, inte att förglömma. Jag inser nu att jag redan glömt att planera in en extra vilodag den här veckan. Jag får planera om.


Hur som helst var det en fin tur jag och Sixten var iväg på idag. Sol, varmare än det varit på senare tid och gula löv överallt. Lite vatten, lite upp och lite ner, lite platt och lite bryggor. Fina vyer även om det inte fanns någon skog att tala om på just den här rundan.

söndag 30 oktober 2011

Evighetsdag - på ett bra sätt

Det känns som om det var flera dagar sedan jag mysjoggade runt Årstaviken. Men det var i morse, eller snarare i förmiddags. Sixten tyckte inte att det var en bra idé att sova en timme längre så klockan sex fick jag gå upp. Eftersom jag får sovmorgon på vardagarna (ja, jag tycker halv åtta är sovmorgon på vardagar) klev jag snällt upp. Fast jag fick sova nästan en timme till lite senare.

När klockan var nio gav jag mig ut på en riktig höstjogg. Inte så där höstigt perfekt med sol och hög luft utan grådimmigt och fuktigt. Och fruktansvärt segt. jag hade inga ambitioner om fart på något sätt, men det vore ju trevligt om det hade känts lätt att jogga. Det gjorde det inte. Hur jag för två veckor sedan kunde springa 10km i 4:22-fart är en gåta. Idag snittade jag runt 5:50 min/km. Nog för att det är lite backigt, men ändå. Segt.

Aja, det var skönt iallafall och när jag var hemma igen klockan tio kändes som om klockan borde vara långt efter lunch. En kort shoppingtur, inflyttningsfika och storkok av Sixtenmat har jag också hunnit med. En extra timme skulle man kanske ha varje dygn.

lördag 29 oktober 2011

Mina artiklar

Då och då får jag mail eller kommentarer med frågor om kost. Jag har, av flera olika anledningar, valt att inte skriva informativt om kost i bloggen men samlar här de artiklar jag hittills skrivit inom ämnet.

Med underartiklar:







fredag 28 oktober 2011

Bättre sent än aldrig



Idag har Sixten gjort debut på gymmet. Jag förstår inte varför jag inte har tagit mig dit med honom tidigare för han tyckte det var kul. Massor av färgglada saker att titta på och lite människor att försöka charma. Särskilt intressant var det att kolla på en kille som sprang på ett band och en annan som körde olika övningar i en smithmaskin precis intill oss.


Anledningen till att jag inte har tagit mig iväg tidigare är såklart att jag har varit lite för bekväm, jag kan ju köra nästan allt jag vill/behöver hemma eller ute. Men jag har ju faktiskt väldigt många fler valmöjligheter på gymmet, även om jag kör mycket samma grejer som hemma. Nu när jag ska köra mer styrka i olika former och mindre löpning ska jag försöka ta mig till gymmet lite oftare. Det finns ju tex skivstänger och trx-band, det har jag inte hemma. Plus kettlebells i fler viktklasser än de jag har hemma.


En joggtur på drygt 4km på ditvägen och knappt 3km hem fick vi också till. Trots att latmasken lever och frodas och att det är ett fruktansvärt tråkigt gråväder ute.

torsdag 27 oktober 2011

Lagom lagom

När jag vaknade i morse hade jag tänkt ta med mig Sixten på en morgonjogg. Jag bytte till och med om och skulle just börja klä på Sixten ytterkläderna när jag råkade öppna balkongdörren (för att sätta klockan på satellitsök) och insåg att det ösregnade.

I vanliga fall skulle jag blivit lite sur men givit mig av ändå, njutit så fort jag blivit varm och tänkt att det var en himla tur att jag gav mig ut trots allt. Men nu är det visst latmasken som regerar så all energi rann av mig och magen började kurra mer än någonsin (råkade sova lite längre än jag tänkt..). Så jag gjorde frukost istället.


Resten av dagen bestod i diverse andra sysslor och aktiviteter så någon annan joggchans fanns inte. Dock rullade jag ut en yogamatta och körde igenom Body Balancen för att slipa på tekniken. Lagom ansträngande, lagom svettigt och lagom enkelt eftersom jag inte behövde ta mig utanför dörren ens. Till och med latmasken uppskattade det. Lagom Lagom.

onsdag 26 oktober 2011

Latmasken anfaller

Jo, latmasken som egentligen alltid bor inom mig börjar krypa fram mer och mer ur sitt skal långt därinne. Just nu har den nästan tagit över min tillvaro för jag har blivit fasligt lat de senaste dagarna. Det brukar blir så när jag ska ta det lugnt. Det blir lite allt eller inget.

Igår hade jag tänkt springa - men orkade inte. Idag hade jag tänkt springa - men orkade inte. Hallå? Jag älskar ju att springa. Inte just nu tydligen. Men, men. Tids nog kommer latmasken inse att den nog trivs bättre långt där inne trots allt. Kanske redan imorn? Vi får se.

Men man hinner göra massor av saker när man inte tränar. Idag har jag exempelvis improviserat fram alternativa chokladbollar. Och så tänkte jag baka bröd. Och laga lite minimatlådor åt Sixten. Och kanske kolla TV? Jo, det ska jag faktiskt för idag är det onsdag och då går det enda program jag följer; Bron.


Men tillbaks till de där chokladbollarna. Jag bara blandade ihop lite av varje. Blötlade några torkade ekologiska aprikoser, några torkade ekologiska dadlar och lite cashewnötter i ett par timmar. Mixade sedan detta ihop med 2-3msk ekologisk kokosolja, 1-2msk ekologiskt jordnötssmör och 1-2tsk ekologiskt carobpulver. Blandade sedan i 2dl havregryn. Formade till bollar och rullade i ekologiska kokosflingor. Nötterna och havregrynen var o-ekologiska. Bättring till nästa gång..

måndag 24 oktober 2011

Tillbaks

Så, nu är jag tillbaks i stan igen. Trött. Jag har nog sovit lite för mycket den senaste veckan. Sovit för mycket och tränat för lite. Av att sova för mycket blir jag trött. Av att träna mindre än jag är van vid också, även om det såklart är välbehövligt. Snart kommer jag bli pigg och som vanligt igen och när det väl är dags att dra igång nästa säsong någon gång i slutet av november/början av december (har inte bestämt exakt när än) kommer jag vara full av ny energi, inspiration och motivation.

Helgen sprang förbi i ett nafs som vanligt trots att jag inte gjorde så mycket. Gick en långpromenad, gjorde ett badhusbesök så att Sixten fick öva på sina babysimskills (vi har ett litet uppehåll nu innan vi börjar på nästa kurs), ätit, fikat och ätit lite mer, sprungit en morgonjogg och bara slöat. Skönt och välbehövlig det med.

lördag 22 oktober 2011

Time flies..

Redan lördag. Jag har mest hunnit lata mig, ätit en massa och promenerat lite. På träningsfronten en genomkörning av body balancen (måste filma snart..) endast. Kanske en springtur imorn om jag känner för det. Som jag nämnt innan kryper latmasken fram så fort jag kommer hem till Arvika..


Sixten underhålls på alla sätt och vis och trivs nog rätt bra. Även om han förmodligen blir glad när vi kommer hem till stan igen.


Nu är det dags för guitarhero Många år sedan sist. Det märks. Ingen stjärna direkt.

Skrivet på min Iphone

torsdag 20 oktober 2011

Höstsol

Om ett par timmar bär det iväg hem till de värmländska skogarna. För mig och Sixten vill säga, pappan får snällt stanna hemma och jobba och sedan ska han visst roa sig tillsammans med en annan pappa hela helgen. Om jag säger så här; jag är glad att det inte är jag som "måste" (han kunde ju faktiskt ha kommit efter på fredag kväll om han tyckte att det skulle bli allt för outhärdligt) vara utan Sixten i fyra dagar. Men det kommer snart en tid då det är jag som snällt får jobba och eventuellt klara mig själv ett par dagar. Fast jag vänjer mig säkerligen och på sätt och vis skulle det förmodligen vara skönt med en hel helg på egen hand. Kanske skulle boka in något kul framåt våren?

Det har hänt annat bra den här dagen också. Det började med sovmorgon till halv nio. Sixten var uppe en sväng innan pappan gick till jobbet, men jag sov vidare som jag brukar. Och sen var Sixten så trött och ville sova så jag behövde inte gå upp. Lyxigt! Och efter frukosten tog vi oss ut på en kort och lugn jogg i solen. Knappt 6km men härliga sådana. Höstsolen är verkligen den bästa solen. Tror jag. Vintersolen när det är massor av minusgrader är också bra. Och den första värmande vårsolen såklart. Sommarsolen kommer sist på listan. Hoppas på mycket höstsol i helgen.

onsdag 19 oktober 2011

Öl-huvudvärk, bio och längtan

Idag vaknade jag med huvudvärk. Igår drack jag EN öl. Förmodligen har detta ett samband. Jag är extremt känslig för öl, men trodde jag skulle kunna dricka EN utan att känna mig bakis. Tydligen inte. Konstigt det där. Jag kan dricka ett par glas vin utan att känna mig särskilt påverkad. Igår blev jag lite halvsnurrig av denna enda öl. Även om det gick över snabbt. Mystiskt.

Det var hur som helst roligt att få möjlighet att få en kväll för oss själva. Även om valet av restaurang visade sig vara sämre. Visserligen hade vi köpt en deal via Groupon och betalade inte fullpris, men nog kan man väl förvänta sig lite mer service än att behöva sitta och vänta på maten nästan en timme trots att det inte var särskilt mycket folk? Vi fick kasta i oss maten för att hinna till bion.

Det blev Jägarna 2 som faktiskt var helt ok. Jag hade inga större förväntningar men blev positivt överraskad. Jag gillar visserligen svenska filmer, men hade fått för mig att den här skulle hamna i kategorin sämre. Det gjorde den dock inte.

Trots allt var det en fin kväll. Men det bästa av allt var nog nästan att få komma hem och pussa en sovande åttamånadersbäbis. Tänk att man kan längta så mycket efter någon efter bara några timmar.

måndag 17 oktober 2011

Första dagen på säsongsvilan

Och första dagen efter ett personligt rekord som nog är det jag är stoltast över av dem alla tror jag. Jo, jag är ju såklart väldigt stolt över min maratid och min senaste lidingötid också (Och ganska nöjd med halvmaratiden från förra årets kungsholmen runt också föresten), men eftersom jag anser mig vara bäst på längre distanser känns det så jäkla bra att fått till en såpass bra miltid!

Den här första dagen har jag inte gjort många knop. Förutom den obligatoriska dagliga promenaden med Sixten, som ju inte är särskilt energikrävande, har jag bara slappat. Slappat och sovit. Fast på kvällskvisten var det ju dags att instruera Body Balance så det har jag förstås gjort. Brände skönt i springbenen under krigarna.

Imorgon är det dag två och då kanske det blir mysjoggande. Om det hinns med. Jag har lite Sixtenaktiviteter på schemat på dagen. Och på kvällen ska jag och Martin få gå ut och äta middag bara vi två. Andra gången sedan Sixten föddes. Kanske slår vi till på en bio om det går någon bra film (tips?). Annars kan det möjligtvis bli en drink eller ett glas vin någonstans istället.

söndag 16 oktober 2011

Lite mera ord

Jaha hur ska jag börja det här då? Kanske att jag återigen har underskattat min förmåga. Vid det här laget borde jag lärt mig att oavsett om det känns fruktansvärt att springa snabbdistans i 4:20 tempo (har nog aldrig hänt, inte mer än någon enstaka kilometer iallafall) på träning så gör det inte det på tävling. Jag borde ha lärt mig att något händer i mitt huvud när det är tävling. I min kropp också vad det verkar, för idag kände jag mig verkligen urstark! Det var inte benen som sa stopp som det oftast är på träning, utan det var lungorna. Jag kände tyvärr av min astma lite till och från. Absolut inte hela tiden så den ska jag inte skylla på, men till och från. Trots att jag tagit tre doser astmamedicin innan (På träning tar jag bara 1 och oftast bara om jag ska springa hårda pass.). Men så är det och det är som sagt ingenting jag skyller på, jag hade förmodligen inte kunnat springa många sekunder snabbare idag. Jag gjorde verkligen mitt allra bästa och jag tror att jag fick ut precis allt som finns där i nuläget.

Innan loppet. Bilden är bästa Maddes.

Det är lite svårt att förklara, men jag kände mig så himla stark och benen var så pigga. Det kändes som att jag skulle kunna öka och öka och öka hela tiden, men det kunde jag såklart inte, då hade jag förmodligen stumnat ganska snart. Och jag kunde nog inte ha andats mycket snabbare än jag gjorde heller för den delen. Men den där känslan hade jag på Tjejmilen också. Det kändes som om jag skulle kunna öka tempot, jag kände mig så himla stark, men det gick liksom inte. Jag kände, varken då eller idag, den där hemska spykänslan och känslan av att nu lägger jag ner. Men ändå presterade jag på max, fick ut allt jag hade. Svårt att förklara som sagt, men så har det aldrig känts innan. Millopp har för mig alltid varit en plåga från början till slut, men nu (liksom på Tjejmilen) var det bara riktigt plågsamt den sista kilometern. Den som såg mig de sista 500 metrarna kan nog intyga att jag inte direkt såg ut att ha några oanvända växlar att koppla på. Jag var trött, riktigt trött. Men jag hade fortfarande inte den där känslan av att jag bara vill lägga mig ner och dö. Det måste ha något med barnafödandet att göra. Resten fattar jag till nittionio procent beror på fokus och att jag trots allt kunde behålla en så stor del av min springform genom graviditeten.

Jag vet inte riktigt om varken jag själv eller någon annan blev så klok av det här, men jag är hur som helst så otroligt stolt och nöjd över mig själv och min fantastiska kropp som fixar sådant här! Vågar man sätta upp sub 43 som mål nästa år eller?

43:38..

..enligt min egen klocka. Nästan så att jag undrar om det blivit något fel, men målklockan visade något liknande så jag antar att det faktiskt är sant. Pers med nästan en minut! Coolt. Om man blir så här mycket bättre av att föda barn ska jag nog föda några till..


Skrivet på min Iphone

På väg mot säsongsavslut

Om man slarvat och inte hämtat ut nummerlappen tidigare får man åka tidigt till Hässelby.


Det ska bli roligt att springa fort. Fast jobbigt också. Sixten får mest sitta och spana. Eller sova. Låter snäppet skönare än att springa fort faktiskt.


Skrivet på min Iphone

fredag 14 oktober 2011

En tidig morgon

Idag började dagen tidigt. Halv sex närmare bestämt. Hade jag inte bokat tid med min syster hade jag förmodligen inte tagit mig upp. Inte hon heller, om hon inte bokat tid med mig. Ibland är det bra att boka tid.

Bilden har jag lånat från Löplabbets facebooksida. In och gilla så får du uppdateringar om allt möjligt som har med löpning att göra.

P4 Stockholm (där min syster förövrigt gör sin praktik just nu) anordnade ett slags löplopp, fast utan tidtagning och sådant, till förmån för Världens barn. 50kr (eller mer) kostade det att springa på den 2,5km långa banan (som inte riktigt var 2,5km, men det spelar ju inte så stor roll) och man kunde välja på att springa ett, två eller tre varv. Fast ingen hindrade den som ville springa fjorton varv heller antar jag. Vi nöjde oss dock med tre och ganska exakt 7km. Efter första varvet stötte jag på kollegor från olika delar av landet och sprang med dem ett varv. Trevligt.

Efter att ha kommit hem, ätit, sovit och ätit igen åkte jag och Sixten på barnmässa, men det var så trångt att jag tröttnade rätt snabbt och kom hem tomhänt. Ska man gå på en sådan mässa ska man nog lämna barn och vagn hemma, för det var svårt att ta sig fram bland alla vagnar.

torsdag 13 oktober 2011

Ett, två, tre



Idag har både jag och Sixten en dålig dag. Vi är sura, gnälliga och skulle behöva få göra något riktigt roligt. Steg ett blev ett kort kettlebellspass. Steg två blir en tur till öppna förskolan. Steg tre en stillsam promenad i solen. Hoppas vi är åtminstone lite gladare efter att samtliga steg är avbockade.

onsdag 12 oktober 2011

Solskensspring

Idag kände jag för att ge mig ut och springa med vagnen igen. Det är ju det jag vill mest av allt nu, mysjogga i solen. Bästa sällskapet skulle sova, så snabbt på med hans kläder och sedan mina. Idag var det så kallt att det till och med fick bli ett par vantar på händerna och en buff på huvudet. Jag är ofta frusen om händerna och än värre blir det när de hålls stilla på ett vagnhandtag.


Inte konstigt Sixten tycker mamman ser kul ut..

Solen sken och tinade upp mig lite efter hand, men när vi vände hemåt kom vinden rak emot oss och då blev det kallare igen. Passande nog är det dock mest uppför på slutet av den runda vi valde idag. Extra varm blir man då när det blåser motvind. Men jag hade lite tur, Sixten vaknade och jag fick pausa lite för att resa upp honom till halvsittande. Det är inte så roliga att ligga ner helt plant några längre stunder när man är vaken. Att sitta eller halvsitta är dock störtkul, särskilt när mamman har roliga grejer som keps eller buff på huvudet.

måndag 10 oktober 2011

Revansch

Ja minsann. Jag gav mig ut med Sixten i duggregnet. För att springa. Eller snarare jogga. Men så kände jag mig så pigg. Så det blev något slags fartlek över det hela. 3km uppjogg plus 3km snabbare plus 1km lugnt plus 2km snabbare plus 2km nedvarvning. 11km totalt och när vi kom hem hade det slutat regna.

De snabbare bitarna sprang jag på en intensitet strax under mjölksyratröskeln. Med en puls runt 85% av max. Eftersom jag hade en vagn med en över 9kg tung kille i framför mig motsvarade det såklart inte samma fart som det skulle gjort om jag varit ensam. Men jag snittade iallafall 5:04-, 5:06- och 4:56 min/km den första etappen samt 4:39- och 4:55 min/km den sista. Första etappen bestod till stor del av grusunderlag samt något mer kuperad terräng medan sista lutade lätt nedåt följt av plan och fin löpning. Lite lätt uppför sista hundra metrarna bara.

Jag är grymt nöjd med mig själv. Revansch.

söndag 9 oktober 2011

Ingenting men någonting

Det blev inget kettlebellssvingande igår. Såklart, trodde jag att jag var nån slags supersuperkvinna eller?? Nä, lite mer realistisk får jag nog vara. Fast det kunde ju ha hänt ändå. Men nu gjorde det ju inte det just denna gång. Ett glas rött, en påse godis och wordfeudspelande blev det istället. Umgänge med mig själv. Sixten han sov och Martin umgicks med en vän han hade på besök.

Jag deklarerade ju också att jag skulle springa snabbdistans idag. Mitt absoluta hatpass skrev jag också att det är. Det är det. Fortfarande. Och nu kanske någon som läser här på min lilla sida undrar hur det gick? (Eller inte.) Jag kan meddela att det inte gick alls. För det blev inget av det heller. Haha. Först kom saker emellan och sen var jag tvungen att hinna äta. Sedan råkade jag somna en stund med Sixten och sedan blev jag lat. Och lite trött. Men mest lat.

Jag är så mentalt trött vid den här tiden på året. Särskilt när Lidingöloppet har gått bra (Vilket det ju faktiskt har gjort varje år sedan 2007 då jag sprang första gången. Minus förra året då jag var lite gravid för att våga springa.) Då försvinner liksom all ork till att träna tufft och jag vill bara mysjogga. Mysjogga och alternativträna. Så det är vad jag ska göra. Om en vecka. Idag tränade jag inte alls. Någon dag i veckan ska jag få till ett intervallpass (hoppas jag), i övrigt bara mysjogg och alternativträning. Herregud, det är inte så att jag hade blivit bättre om jag sprungit dagens planerade snabbdistans. Isåfall kan det inte handla om många sekunder. Kanske var det till och med bättre att hoppa i mysbyxorna istället för i springtightsen. Spara energi och återhämta mig lite extra liksom. Hur som helst tänker jag inte ha det minsta dåligt samvete. Istället gör jag säsongens första pepparkaksmüsli (ja det är ju snart jul..) och lägger mig sedan på soffan. Det är nog snäppet bättre än att springa snabbdistans faktiskt. Men om en vecka blir det snabbdistans minsann. Då ska jag springa snabbtsnabbtsnabbt, vara nöjd över att ha närmat mig mitt personliga rekord på milen (Möjligtvis till och med sänkt det om jag har en superdag, det är dock inget jag räknar med, allt under 45:55 gör mig nöjd.) och sedan ska jag ta säsongsvila.

lördag 8 oktober 2011

En salig blandning av discipliner


Årstaviken om våren. Lite rödare och gulare just nu.

Igår började jag (och Sixten) dagen med en morgonjogg. Jag kände mig lite seg så det var nära att jag sov vidare istället. Vilken tur att jag inte gjorde det! Finaste höstvädret, om än lite kallt om fingrarna i början, med sol och alla gula och röda fina löv överallt. Det var så fint att jag inte kunde motstå en tur ner i Årstaskogen på slutet, trots att det är lite väl backigt där för kombinationen spring utan mat i magen och vagn. Jag löste det genom att gå en del i de värsta backarna. Med Årstavikens spegelblanka vatten på ena sidan, skogen på den andra och mjuk grusväg framför sig kan det bara inte gå fel. En alldeles perfekt start på dagen som sedan innehöll fika och lek med en hel hög andra mammor (och en pappa) och bäbisar. Som avslut blev det sjuttio minuter yoga. Välbehövligt för min träningsvärksstela baksida.

Ett av de sista yogapassen innan Sixten kom. BB-väskan packad och klar i bakgrunden. Notera sportdrycksburken ovanpå :)

Idag vaknade jag dock som ett vrak. Lite på grund av Sixten som sov oroligt, men mest på grund av mig själv som sov ännu oroligare. Med lätt huvudvärk och nästan ont i kroppen tvingade jag i mig frukost och cyklade iväg för att instruera cykel. Redan på väg dit i den kalla luften började jag bli mig själv igen och i takt med att minutrarna på tröskelintervallpasset tickade framåt blev jag mer och mer pigg. Nästan så pigg så att jag känner för att riva av ett pass med kettlebellsen i eftermiddag. Men vi får se, jag ska orka snabbdistansa imorn också. Mitt absoluta hatpass.. Jag blir nervös bara jag tänker på det.

torsdag 6 oktober 2011

Mörk och blöt fartlek

Idag var det inte mycket som kändes bra när det var dags att ge sig ut för att springa. Hungrig (måste kolla på klockan lite noggrannare så att jag hinner äta nåt rejälare i lagom tid innan), trött (just för att jag var hungrig), mörkt och blött. Och så glömde jag både att knäppa av autoetappfunktionen på klockan (fast det hade väl i och för sig mindre betydelse) och att sätta på mig pulsbandet. Jag som hade tänkt köra pulsstyrd fartlek. Jaja, bara att tänka om. Det fick blir något nytt, att springa varannan låt lite snabbare och varannan lite lugnare. Så efter uppjoggen när klockan slog om till 2km började en passande låt i princip direkt. Och förutom en gång då jag fick trycka fram lite för att få en låt med rätt känsla lyckades jag tajma in lugnare låtar när det skulle gå lugnare och lite hårdare när det skulle gå snabbare. Dessutom slutade sista hårda låten nästan exakt när klockan slog om till 8km, precis där jag planerat nedvarvningsdags. Vilket flyt.

Benen kändes nu som vanligt igen och ingen stelhet kom tillbaks när jag ökade tempot. Skönt. Däremot har jag träningsvärk i hela baksidan av kroppen. Övningen på bilden nedan är förmodligen en av anledningarna till det.


Förövrigt har jag i princip bestämt mig för att avstå Tjurruset. Jag inser att jag varken hinner (utan att stressa halvt ihjäl mig) eller orkar lägga energi på det. Jag sparar mig till Hässelbyloppet nästa söndag istället. Då vill jag kapa ytterligare några sekunder från tjejmilentiden (45:55) och ytterligare närma mig mitt personliga rekord på milen (44:30).

onsdag 5 oktober 2011

Starka mammor



Idag var det dags för ett nytt armypass med Milla och Sofia (Och Alvar, Ville och Sixten såklart.) Eftersom det är elva, sju respektive sju och en halv månad sedan våra förlossningar kör vi ganska mycket tuffare än jag körde med min mammaarmygrupp jag hade i våras. Det märks också att jag inte kört särskilt mycket själv det senaste året för jag har tappat mycket i vissa övningar. Jag vet dock att jag snabbt blir starkare och hittar tillbaks till min ursprungliga nivå bara jag tränar så det är väl bara att köra på helt enkelt. Bra att ha andra som kan pusha mig lite. Kör jag på egen hand är det ju lättare att fuska..





Idag var (är) det en sådan där höstdag som jag älskar mest av allt. Strålande sol, lagom kallt och en krispigt klar luft. Ge mig mera sånt ett par månader nu så kan snön få falla i början av december. För vinter (om det är snö och ett par minusgrader) är ju faktiskt ännu bättre än höst. Vintern är mitt rätta element.

tisdag 4 oktober 2011

Bröd, linser och skumbad

Egentligen hade jag tänkt springa 3x2000m ikväll, men jag drabbades plötsligt av ett stort bakningssug. Och när jag tänkte efter lite insåg jag att jag faktiskt inte haft en hel vilodag sedan söndagen efter Lidingö. Jag har tagit det lugnt, sprungit mycket mindre än vanligt och vissa dagar "endast" kört balance eller core, men jag har inte totalvilat. Så jag tänkte att det var på tiden. Vanligtvis ser jag till att få in en eller två hela vilodagar per vecka, men jag vet inte vad som hände förra veckan. Men hur som helst har jag badat skumbad med Sixten istället för att springa intervaller. Och nu kokar jag linssoppa samtidigt som jag bakar bröd. Som vanligt helt improviserat. Jag är dålig på att följa recept. Så här gjorde jag en gång, nu var ingredienserna de här: 5dl ljummet vatten, 1pkt jäst, en skvätt olivolja, en sträng flytande honung, några nypor salt, massor av fullkornsdinkelmjöl, lite vetemjöl (Jag hade velat ha ungefär hälften hälften för att få lite luftigare bröd, men det fanns bara lite vetemjöl kvar i påsen visst..), lagom mycket fryst hackad spenat (upptinad) samt en riven morot. Brödet har nu jäst en dryg timme och jag ska baka ut den till runda bullar. Bra att ha i frysen.


I linssoppan har jag haft hackad vitlök, hackad ingefära, riven morot, riven palsternacka, tärnad potaits, gröna linser, vatten, olivolja, buljong, grönsaksfond, curry och timjan. Än så länge. Kanske bättrar jag på med lite fler kryddor. Gott, säsongsbetonat och billigt.

måndag 3 oktober 2011

Lite av varje

Helgen har rusat förbi med allt ifrån cykelinstruerande, ikeabesök, rödvinsmiddag och babysim. Och så sprang jag lite tuffare än lätt igår. Inte snabbt, inte hårt, men lite tuffare än lätt. Nja, kände att lite stelhet fortfarande sitter kvar. Det har inte märkts när jag joggat men så fort jag ökade tempo en aning kom det tillbaks. Så idag blir det en lugn dag. Balance ikväll bara.


En ny vecka att fylla med upplevelser. Låter fruktansvärt klyschigt och pretentiöst, men inte mindre sant. Det kommer nog inte bli så mycket nytt. Förutom tjurruset då. Om jag anser att jag hinner dit i tid till start. När jag bestämde mig för att trots allt springa glömde jag bort den lilla detaljen att jag har en cykelklass att instruera mellan halv tio och kvart över tio. Starten är tolv. Eftersom jag behöver vicka bort ett par lördagar senare i höst känner jag att jag måste köra. Så vi får se om jag orkar stressa iväg till leran.