söndag 9 oktober 2011

Ingenting men någonting

Det blev inget kettlebellssvingande igår. Såklart, trodde jag att jag var nån slags supersuperkvinna eller?? Nä, lite mer realistisk får jag nog vara. Fast det kunde ju ha hänt ändå. Men nu gjorde det ju inte det just denna gång. Ett glas rött, en påse godis och wordfeudspelande blev det istället. Umgänge med mig själv. Sixten han sov och Martin umgicks med en vän han hade på besök.

Jag deklarerade ju också att jag skulle springa snabbdistans idag. Mitt absoluta hatpass skrev jag också att det är. Det är det. Fortfarande. Och nu kanske någon som läser här på min lilla sida undrar hur det gick? (Eller inte.) Jag kan meddela att det inte gick alls. För det blev inget av det heller. Haha. Först kom saker emellan och sen var jag tvungen att hinna äta. Sedan råkade jag somna en stund med Sixten och sedan blev jag lat. Och lite trött. Men mest lat.

Jag är så mentalt trött vid den här tiden på året. Särskilt när Lidingöloppet har gått bra (Vilket det ju faktiskt har gjort varje år sedan 2007 då jag sprang första gången. Minus förra året då jag var lite gravid för att våga springa.) Då försvinner liksom all ork till att träna tufft och jag vill bara mysjogga. Mysjogga och alternativträna. Så det är vad jag ska göra. Om en vecka. Idag tränade jag inte alls. Någon dag i veckan ska jag få till ett intervallpass (hoppas jag), i övrigt bara mysjogg och alternativträning. Herregud, det är inte så att jag hade blivit bättre om jag sprungit dagens planerade snabbdistans. Isåfall kan det inte handla om många sekunder. Kanske var det till och med bättre att hoppa i mysbyxorna istället för i springtightsen. Spara energi och återhämta mig lite extra liksom. Hur som helst tänker jag inte ha det minsta dåligt samvete. Istället gör jag säsongens första pepparkaksmüsli (ja det är ju snart jul..) och lägger mig sedan på soffan. Det är nog snäppet bättre än att springa snabbdistans faktiskt. Men om en vecka blir det snabbdistans minsann. Då ska jag springa snabbtsnabbtsnabbt, vara nöjd över att ha närmat mig mitt personliga rekord på milen (Möjligtvis till och med sänkt det om jag har en superdag, det är dock inget jag räknar med, allt under 45:55 gör mig nöjd.) och sedan ska jag ta säsongsvila.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Härlig inställning!!!

Ingmarie sa...

Det ÄR tufft att köra det där sista. Men du grejar det!
Jag ska köra tröskel på tisdag fm om du vill ha sällskap? Och massor av distans i veckan! benen kommer att vara BLYtunga på söndag men det är som det är...
Pepparkaksmysli låter onekligen GOTT!

Jonna sa...

Lät som väldigt BRA och sunda beslut tycker jag!!!

Andréa sa...

anonym & jonna: tack :)

ingmarie: hade varit jätteroligt men jag tror inte jag orkar hänga med dig, speciellt inte med en vagn framför mig :) Men jag kör som sagt gärna yoga och/eller en tur i nackareservatet! kvällar eller helger är det dock som gäller om jag ska "slippa" ha med mig Sixten :)

Ann sa...

Helt sant ju. Undrar hur många pass man gjort egentligen som inte tillfört ett smack, varken form- eller rekreationsmässigt? Kanske tom gjort mer skada? Nej, ibland är sofflocket det enda rätt! Och pepparkaksmüslin ska jag göra så fort jag ätit upp min höstblandning. Mums!!

MMS sa...

Jättegod müsli, tack för receptet! Hoppas att det är ok att jag länkar till receptet från min blogg!?

Ingmarie sa...

Lugn jogg lördag fm kanske?

Andréa sa...

ann: jo ibland är det nog bättre att ligga på soffan.

MMS: såklart det är ok :)

ingmarie: verkar svået det här :) Då har jag min cykelklass :)