söndag 30 oktober 2011

Evighetsdag - på ett bra sätt

Det känns som om det var flera dagar sedan jag mysjoggade runt Årstaviken. Men det var i morse, eller snarare i förmiddags. Sixten tyckte inte att det var en bra idé att sova en timme längre så klockan sex fick jag gå upp. Eftersom jag får sovmorgon på vardagarna (ja, jag tycker halv åtta är sovmorgon på vardagar) klev jag snällt upp. Fast jag fick sova nästan en timme till lite senare.

När klockan var nio gav jag mig ut på en riktig höstjogg. Inte så där höstigt perfekt med sol och hög luft utan grådimmigt och fuktigt. Och fruktansvärt segt. jag hade inga ambitioner om fart på något sätt, men det vore ju trevligt om det hade känts lätt att jogga. Det gjorde det inte. Hur jag för två veckor sedan kunde springa 10km i 4:22-fart är en gåta. Idag snittade jag runt 5:50 min/km. Nog för att det är lite backigt, men ändå. Segt.

Aja, det var skönt iallafall och när jag var hemma igen klockan tio kändes som om klockan borde vara långt efter lunch. En kort shoppingtur, inflyttningsfika och storkok av Sixtenmat har jag också hunnit med. En extra timme skulle man kanske ha varje dygn.

5 kommentarer:

Jonna sa...

ja det har känts som en evighet idag, på gott och ont...

Sofy sa...

Sega dagar, snabba dagar, alla sorters löpdagar bygger bra! Tycker också jag hunnit massor idag, förutom att föda barn då. Attans!

Lisapisan sa...

Förstår.din känsla precis! Masade mig runt 13km i 6minuters tempo och förstår inte alls att jag nyligen sprang 21km mycket snabbare. Men det är en liten tröst att du känner samma sak. Förhoppningsvis kommer formen tillbaka snart igen!

Malin sa...

Ja, hurra för "extratimmar"!!

Sofia och Mikaela sa...

Förstår känslan, kände samma sak när jag sprang några dagar efter Hässelbyloppet. Det var helt otroligt att jag hade sprungit på 5:24 tempo i 10 km. Men som du skrev i ett tidigare inlägg, det händer något på tävling.