lördag 30 augusti 2014

Tidigt spring och namnkalas




Igår började jag för ovanlighetens skull tidigt. Väldigt tidigt till och med. Strax före sex tassade jag iväg genom skogen hem till en kollega som jag sedan tog sällskap med till jobbet. Vi sprang genom den sovande förorten in mot stan medan vi själva sakta vaknade till liv. Tyvärr hade vi väldigt kort om tid så sista biten blev det tunnelbanan. Men en fin start var det. Nu är det väl så att gräset alltid är grönare på andra sidan, men tänk vad lyxigt att alltid börja jobba tidigt. Jag är mycket mer morgon- än kvällsmänniska. Fast nog är det rätt lyxigt att alltid "kunna" (i teorin, inte i praktiken då två livs levande väckarklockor är ännu mer morgonmänniskor) ta sovmorgon även om vardagsmorgnarna. Inte lika lyxigt att sluta sent. Börja sent och slut tidigt vore optimalt. Självklart till samma lön.



Idag har vi haft namnkalas för Ester. Vid närs elva månaders ålder. Men bättre sent än aldrig. Dagen till ära bakade jag mitt livs första helt egentillverkade tårta. Och ett gäng kakor. Någon träning hann jag dock inte med. Det får bli imorgon det.

onsdag 27 augusti 2014

Vagnjogg och transportlöpning

Jag har varit föräldraledig i två dagar eftersom Sixten skolats in på ny förskola. Igår var jag med honom en stund på dagen, men i måndags var jag hemma med Ester. Då blev det vagnjogg! Jag gillar det ändå. Det är mysigt, även fast det är lite tyngre. Men det är ju bara att anpassa tempot så är det bra med det. En bra tur var det. Ester somnade efter en stund och jag kunde lyssna på ljudbok resten av rundan. Två flugor i en smäll och det där.




Men idag var det dags att återgå till verkligheten igen. Efter att ha springvilat igår kändes det skönt att ta en tur till jobbet. Hem också faktiskt, men inte hela vägen någon av gångerna. Dryga 9km till jobbet och dryga 4,5 hem. På ditvägen passade jag på att spontant köra ett block i ungefär marafart. Det kändes oväntat bra. Efter den senaste tidens sega känsla betyder sådant mycket. Det var inte särskilt långt jag sprang på lite fortare (2-3km typ, kollade aldrig på klockan utan gick enbart på känsla) men det kändes lite lättare än det gjort under sommaren. Bra det för nu är det ändå några lopp jag tänkt springa framöver. Dock kommer jag nog vara ganska snäll mot mig själv. Om inget revolutionerande händer med formen/känslan fram tills dess så tar jag det mest på skoj. De där nya personliga rekorden verkar tyvärr få vänta tills nästa år.

lördag 23 augusti 2014

Två långpass och ett kortpass

Ja det är vad denna vecka har bestått av hittills. Plus en del yoga och styrka. Jag har inte mått helt hundra de senaste dagarna då jag just slutat amma. De senaste veckorna har jag endast ammat en sväng på morgonen så jag tänkte att det skulle gå lätt att sluta. Det gjorde det visserligen också då produktionen minskade och minskade tills det knappt fanns något alls i måndags. Bestämde mig då för att det var dags att sluta. Och det var inga problem. Förrän på onsdagen då jag började få lindrig mjölkstockning under dagen. På torsdagen mådde jag lite halvdåligt men klarade jobba ändå. Pumpade ur det värsta på kvällen och mådde lite bättre igår. Idag är jag som vanligt igen.


Skogsspring - en annan dag.

Men det där med springet då. I tisdag blev det ett kort långpass till jobbet. Planen var lite längre, men vid 19km blev jag tvungen att avbryta pga en blåsa på en tå som gjorde att det helt enkelt inte gick att fortsätta. Kände mig dock ok med det.

I onsdags sprang jag en snutt hem på oväntat lätta ben. Det där med att först få sitta ner en stund på tunnelbanan innan jag springer sista biten hem verkar vara ett vinnande koncept. Jämfört med att springa direkt från jobbet är det stor skillnad på benen.

Idag var det dags för lördagsjobb, men först klockan 12. Passade därför på att klämma in ett långpass innan. Sprang mot stan via en liten omväg och tog sedan en sväng runt Djurgårdsbrunnsviken och stannade klockan på 25,8km utanför jobbet. Lätt känsla fram till runt 20km, resten väldigt segt. Tyvärr åt jag alldeles för lite efteråt och under dagen så eventuellt är jag helt förstörd imorgon. Ska äta ikapp så gott det går nu under kvällen, men om det hjälper återstår att se.

onsdag 20 augusti 2014

Tidsbrist med stora bokstäver

Alltså, jag vet inte om jag helt enkelt har förträngt hur lite tid en (jag) faktiskt har till övers när en jobbar. Jag tyckte ibland, när dagarna gått i ett, under föräldraledigheten att jag hade dåligt med tid. Att jag inte hann något. Bullshit! Jag hade oceaner av tid jämfört med nu!! Innerst inne visste jag såklart det, men en utgår ju liksom mest från den tillvaron en lever i just då. Och jag vet ju också att jag, i alla fall till största delen, har valt det här själv. Det här med att försöka hinna träna mycket och jobba med mitt företag (Löpcoaching online främst.) (Där jag ironiskt nog har som mest att göra just nu när jag börjat jobba igen, men det är till allra största delen bara hundra procent roligt. Jag vill göra mer sådant!) samtidigt som jag jobbar heltid. Jag inser ju att det inte kommer fungera att hålla det här tempot i längden. Att vara igång och knappt ha en lugn stund på hela dagen. Hur roligt det än må vara. Och jag kan bli ganska rädd när jag tänker på att en så stor del av livet bara jobbas bort. Ska det verkligen vara så? Det är alltså väldigt viktigt att en jobbar med något som en tycker att det är värt att lägga så mycket tid på. Fast det kan ju inte alla! Jag inser att jag har det rätt bra ändå... (Även om jag ibland kan känna att jag inte gör särskilt mycket nytta. Att jag istället borde göra något som verkligen gör skillnad.) Det är bland annat sådant här jag funderar över när jag har en stund över innan läggdags.

måndag 18 augusti 2014

Korta intervaller + gym

Igår sprang jag korta intervaller. 8x400m på bana. Det gick sådär. Eller så här; det gick ok och det gick dåligt. Lite av varje ungefär.

Redan på uppjoggen kände jag att de amerikanska pannkakor jag ätit någon dryg timme innan inte tyckte om att springa. Men det struntade jag i. Jag brukar inte vara så känslig för att äta nära inpå passet, men tydligen igår. Fast när jag tänker efter var det kanske inte dessa, utan något annat jag ätit under dagen som inte gillade spring, för det var ju mer tarmarna än magsäcken som knorrade. Hur som helst struntade jag i detta och följde min plan. Kom fram till banan och körde 3 stegringslopp innan jag körde igång. Första kändes ganska lätt. Kanske fegade jag lite. 1:32. Andra kändes mer som det "ska" och hamnade på 1:30. Sedan fortsatte jag springa på tider därikring och efter 5st funderade jag på att avsluta då det började bli jobbigt att springa med protesterande tarmar. Men jag fortsatte och den sjunde intervallen gick på 1:33. Blev lite sur och körde på lite mer under den åttonde och sista. Tog lite slut men lyckades ändå flåsa mig till 1:29. Nu sa dock magen upp sig och nedjoggen fick bli kort.

Om jag bortser från magkrånglet så gav passet både positiva och negativa besked. Positivt var att det ändå kändes helt ok. Negativt var att jag hade dålig koll på hur snabbt jag kunde springa och det blev lite ojämnt tempo samt att det inte gick så fort som jag önskat. Med tanke på hur det känts och gått den senaste tiden så var detta ändå bättre, men några höjdartider blev det inte och jag är en bra bit ifrån där jag en gång varit. men det är väl bara att kämpa på antar jag.

Idag är jag ledig eftersom jag jobbar på lördag. Så nu på förmiddagen har jag och barnen varit på gymmet. För deras del var det ganska exakt två månader sedan sist så det var glada miner när vi kom dit. För min del var det skönt att slippa att stressträna som jag måste göra när jag kör innan jobbet (Jag måste väl i och för sig inte, men jag prioriterar att stanna hemma så länge som möjligt om morgnarna och då blir det ofta stressigt.). Ben och bål fick sig en genomkörare och förmodligen kommer morgondagens långpass att springas med träningsvärk.

lördag 16 augusti 2014

Nypremiär

Igår blev det dubbelpass spring för första gången på en evighet. Det blev ju några dubbla vagnjoggar från och till dagis i våras, men sedan dess inget. Men igår så.



Började med att springa mot jobbet. Efter prick 7km hoppade jag på tunnelbanan och tog den de sista ca 5 kilometrarna. Jag hade egentligen tänkt springa 8-9km men kom iväg lite sent och hann inte riktigt med det. Fortsatt rätt segt, särskilt till en början, men på det stora hela en ganska skön tur trots allt.



När jag jobbat färdigt och nästan kom iväg i tid tog jag tunnelbanan hemåt ihop med en kollega som bor ganska nära mig. När vi hade ca 5km kvar hoppade vi av och sprang sista biten. Skönt med sällskap för en gångs skull. Den turen sprangs ned en helt ok känsla. Det enda jag kan anmärka på är att fötterna (som vanligt efter jobb) var trötta, samt att det kändes stumt att springa i, min vanligaste distanssko, Ds Trainer efter att ha gått runt i ett par superdämpade Nimbus hela dagen. Men det är sådant en får leva med. Nästa gång har jag kanske spatserat runt i en barfotasko hela dagen och allt annat känns som flufffluff.

onsdag 13 augusti 2014

Det går inget vidare just nu

Njae. Det går inget vidare för mig och löpningen nu. Och nu är det inte ens så där äckligt varmt längre så det kan jag inte skylla på. Ok att jag kanske inte riktigt vant mig vid att springa med ryggsäck än. Ok att jag kanske inte vant mig vid att jobba, det vill säga gå och stå i princip hela dagarna, än. Ok att jag kanske inte sovit riktigt så många timmar som jag behöver det senaste (men det är just för att jag jobbar och har ytterst lite tid (för att jag prioriterar att träna på en stor del av fritiden...)). Men. Det går inget vidare just nu.

Imorse sprang jag 2x4000m på väg till jobbet. Tanken/målet var marafart med en bra känsla. Men nja. Första intervallen/blocket var riktigt segt och utan rytm och flyt. Visserligen mycket uppför och jag hade glömt ta astmamedicin, men inte gav det någon munter känsla. Snittade 5:02 min/km vilket är alldeles för långsamt för något personligt rekord på marathon.

Ståvilade 2min och passade samtidigt på att andas in Ventoline. Gav mig iväg och hurrade över att det var platt och en del nedför. Visserligen väntade en lång ganska brant backe men känslan var bättre. Bitvis kändes det riktigt bra, men totalt sett tyvärr sämre. Farten var betydligt bättre men känslan var spretig kropp och tunga steg. Snittade 4:52 min/km vilket ju iallafall liknade något. Men tyvärr var ansträngningsgraden lite för hög i förhållande till denna fart. Tråk!



måndag 11 augusti 2014

Långpass en måndagsmorgon

Min nya strategi är att springa långpass till jobbet en dag i veckan för att frigöra lite mer tid på helgen. Jag kanske inte hinner med de allra längsta så de får nog ligga kvar på helgen, men dryga tjugo hinner jag med.

Idag behövde jag vara på jobbet lite tidigare än vanligt, så halv sju stod jag redo utanför dörren med frukost i magen och ryggsäcken på ryggen.




Det var rätt segt redan från start även fast jag valde att springa längs vatten och försökte undvika de tråkigaste vägarna. Dock är det mycket skönare ute nu och snart kanske det till och med blir så där perfekt höstigt som jag älskar.

Framme vid jobbet stannade jag klockan på 21,1km och det kändes rätt bra att ha hunnit med att avverka denna sträcka innan klockan nio på morgonen. Den sega känslan till trots. Känns som en bra start på min nya strategi.

fredag 8 augusti 2014

Vips vips var det fredag

Och där hade en hel arbetsvecka gått och det känns redan som om jag endast varit ledig några veckor. Både skrämmande och tryggt. Inte är det många timmar jag sett mina barn. Ett par på morgonen och max en om kvällen. Just nu i början blir omställningen så stor och det känns som om de kommer glömma bort mig. Det gör de förmodligen inte. Och i ärlighetens namn är det lite skönt att jobba för Ester är sjövild och kräver konstant tillsyn. Det gör väl alla bäbisar såklart, men denna känns liksom alldeles extra snabb. Som tur är kan hon inte springa än. Inte gå heller, men det är nog bara en tidsfråga. Hoppar fram med ena benet under sig, klättrar över grejer och reser sig mot allt. Tar alla chanser att försöka rymma ut på balkongen eller terrassen och älskar att "förstöra" Sixtens saker. Massakrera tågbana, riva ut böcker ur bokhyllan. Hälla ut låtsasmaten, äta på dockan och ta hans duplolego. And so on. Pappan får ta hand om det där nu. Jag tar hand om löpare.

tisdag 5 augusti 2014

Nu får det gärna bli höst tack!

Första transportlöpningen till jobbet på ett drygt år. Jag slår på stort och tänker mig 2x5km. Tänkte att det, med upp och nedjogg, kommer bli perfekt om jag väljer den väg jag helst springer. Börjar. Klockan är bara strax efter halv åtta men ändå är det så fruktansvärt varmt. Eller snarare fuktigt för i skuggan var det inte så farligt varmt. Bara fuktigt.


Lyckligt ovetande om vad som komma skulle...

Segar mig igenom uppjoggen på 3km och börjar sedan. Satan vad det går segt. Svagt uppför och det är väldigt svårt att andas. Stannar och inhalerar astmamedicin. Hjälper föga. Krigar på i en fart som är mycket modest men känns desto tuffare. Äntligen dök ett svagt nedförslut upp. Men sedan går det uppför, uppför uppför. Bestämmer mig ganska tidigt att det inte kommer att bli några 2x5km denna morgon. Tänker att 1x6km för räcka. Jag tar tunnelbanan sista biten.

Väl framme vid 9km befinner jag mig i ett skuggigt parti. Tänker att jag tar en kilometer till. 7km "snabbdistans" känns bra. Även om farten, i förhållande till ansträngningsgrad, är så usel att det är deprimerande. Och ryggsäcken är tung och jag är inte van att ha den där. Men det känns hur som helst lite bättre. Men sedan kommer en låång och bitvis brant uppförsbacke. Dock är jag strax framme vid 10km. Fast då blir det ju faktiskt en rätt skön nedförslöpa så det är väl lika bra att jag lägger på ytterligare en kilometer? Ja, varför inte. Sista biten går dock lite svagt uppför och det känns fruktansvärt skönt att avsluta och jogga ner.

Totalt 13km in på springkontot, men det kvittar för det är inte roligt att springa när det är så här. Jag kan bara inte med värmen. Jag orkar ingenting! Att sedan gå runt och svettas en hel dag bättrar inte direkt på vätskebalansen. Hem blev det tunnelbana. Annars hade jag inte hunnit träffa mina barn idag.

måndag 4 augusti 2014

Mot jobbet

Fullpackad med diverse nödvändigheter som underlättar transportspring åker jag nu mot jobbet för första gången sedan den 27:e september förra året. Ester blir 10 månader nästa vecka och det är dags att bytas av där hemma.



I påsarna finns schampo, balsam, tvål och andra hygiengrejer. Handduk och lite kläder. En hög skor och diverse annat. Det är tur att det inte är vinter för då hade jag behövt minst en väska till. Alternativt väntat ytterligare en dag med transportspringet. Nu blir det nypremiär imorgon. Lite skönt med rutiner ändå.

lördag 2 augusti 2014

Dagarna som gick

Så vips hade ytterligare en hög med dagar passerat. Dagar som betyder slutet på en era. Mina sista dagar som föräldraledig. Om jag tycker det ska bli roligt att inte få vara ledig något mer längre sammanhängande förän om sisådär ett år och nästa sommars semester? Nja. Jovisst att det är vardagen för de allra allra flesta och jovisst att jobbet är rätt kul, men ändå. Det är lyxigt att vara ledig.

Tränat lite har jag. Absolut inte supermycket men något varje dag sedan sist. Styrka i tisdags och tidernas jobbigaste intervallstege i onsdags. Yoga i torsdags och morgonjogg igår. Men det där intervallpasset alltså. På pappret inte så fasligt, i verklighetens nära trettio grader, visserligen med lite moln men med hög luftfuktighet - nära döden. De två första gick riktigt kasst, de fyra sista något bättre. Eller ungefär som väntat. 2x2000 + 2x1000 + 2x500. Tips.



Igår kväll lämnade vi barnen hos min syster och hennes man och gick ut och åt middag. Det var ju ganska exakt ett år sedan sist vad jag minns. Det var gott men inget extra. Tycker överlag det vegetariska inte är särskilt fancy och detta var inget undantag. Gott och ok mättande dock. Ett glas rosé blev det också. Och en sommarpromenad längs vattnet.

På måndag börjar verkligheten igen. Transportlöpning och en mer uppstyrd tillvaro. En del av mig ser fram emot det, en annan vill inte. Men det är ju ett faktum och det kommer bli bra.