måndag 31 maj 2010

Pix

Jag bör nog öva mig på att se lite gladare ut när jag springer..




Fast väl i mål kunde jag visst kosta på mig lite spex..



Och ja, det är fult med den där grejen på armen. Men astmamedicin kan vara bra att ha med sig utifallatt när det är pollensäsong och tävling.

Helgen före The Helg

Nu skulle jag egentligen vilja börja detta inlägg med en rolig bild som vi tog under gårdagens army. Men tyvärr är det något fel på sladden som ska skicka över bilden från mobilen till datorn, så jag får tåla mig tills jag kommer ill Stockholm (på torsdag!) och kan låna en annan sladd. Men du kan ju föreställa dig en mänsklig pyramid av armyhöga tjejer och killar. Ungefär så ser den ut ja.

Roligt hade jag hur som helst både under armyn och resten av helgen. Mest massa mys i olika former men även lite träning som sagt. Efter att ha strosat runt på stan och shoppat de där fina rosa sakerna plus en cykelkorg till mig, samt en kavaj och ett par skor åt Martin, tog vi en lunchfika och laddade kroppen för snabbdistans. Så när vi kom hem vilade vi bara fötterna en stund innan det bar iväg. Gemensam uppjogg upp till skatås där vi skiljdes åt för varsin snabbdistans. För min del skulle det bli 5km medan det för Martin stod 8km på schemat. Han dundrade iväg (I en fart jag bara kan drömma om.) på åttan medan jag valde två varv på den fina runt-härlandatjärn-rundan. 5,5km och 25:15 stoppade jag klockan på. Rejält trött men inte supermaxad. Joggade lite, stretchade lite och funderade precis på om jag skulle orka köra lite löpskolning medans jag väntade på Martin, men jag hann aldrig ta något beslut (Jag drog så klart ut på beslutet för egentligen var jag både för trött och för lat för att orka.) för just då dök han upp. Gemensam nedjogg hem igen innan vi fixade oss iordning och försvann på olika tillställningar. En fin lördag.



Jag tycker om rosa.. :)

Gårdagen bestod av en sväng på megaloppis i majorna där vi träffade på lite vänner, tog en fika och konstaterade att folk försöker sälja allt mellan himmel och jord. Lite middag på det och jag var armyredo. Martin tog ytterligare en fika följt av ett lättdistanspass medan jag lekte en roli lek, byggde en mänsklig pyramid, plågade axlarna, gjorde ett par pushups, sprang uppför superbrant backe, skrattade och mådde allmänt bra. Army är bra för både kropp och själ. Lite gräs innanför kläderna, blåmärken på armarna och myggbett på benen är smällar man får ta.

Te och hallonochshokladscones fick avsluta helgen. Nu är det vardag igen. Eller vänta lite. Inte vilken vardag som helst. Det är ju marathonvecka!

söndag 30 maj 2010

Superhelg

Mys, middag, kramar, fika, shopping, snabbdistans, grillparty, långfrukost, loppmarknad, vännerfika, army training. Jag har en underbar helg tillsammans med Martin. Och jag har shoppat en rosa klocka. Och en rosa radio. Vi hörs ikväll efter älskade armyn.

Hur har Din helg sett ut?

torsdag 27 maj 2010

Ny torsdagsvana

Ja, eller är det efter tre gånger man kan kalla det en vana? Hur som helst så har jag nu två torsdagar i rad börjat min dag med att vakna klockan sex. Znooza fem minuter (En idiotisk vana jag lagt mig till med. Får vara glad att det oftast går att stanna vid fem minuter, ibland har det blivit en halvtimme..) och sedan studsa upp, klä på kläder, äta en banan, dricka ett stort glas juice/mjölk och susa iväg på röda faran. Ner mot stan och ett yogapass med start klockan sju. Fokusera, tänja, må bra. Därefter avsluta med frukost på café. En underbar start på dagen. Idag fick jag dessutom frukostsällskap av en fin vän så det kan nästan inte bli bättre.

Och just det; jag har ju sprungit i skatåsskogen också. Men om det finns inte så mycket att säga. Jag vet ingenting om hur formen är. Ingenting. Hoppas dock på att den finns där någonstans under ytan. Det är skrämmande nära nu.

onsdag 26 maj 2010

Tjemiddag

Gårdagen avslutade jag med en utemiddag tillsammans med ett gäng tjejer från mitt gamla gym. Fast egentligen koncentrerade vi oss nog mest på skvallret. Lite synd eftersom maten var riktigt god! Vi åt på en turkisk restaurang i området där jag/vi/gymmet bor och jag blev både mätt (var riktigt hungrig innan) och glad över den fina uppläggningen. Jag har inte så stora erfarenheter av turkisk mat, men jag kommer definitivt äta det igen. Supergott ju!

Skvaller är såklart väldigt kul och eftersom jag inte träffat dessa tjejer så mycket sedan jag bytte gym fanns det lite att uppdatera sig på. Som alltid lika roligt och plötsligt slog det mig att jag saknar väldigt många från den här tiden. Det är mycket som jag inte saknar, men just folket (egentligen både personal och medlemmar) hade (har) faktiskt väldigt kul tillsammans. Nu är det såklart kul på nya stället (och framörallt mer utvecklande för mig) också, men det är något visst med det lilla mysigt familjära. Det skulle varit kul att få ha både och.

Idag började jag dagen klockan sex. Om jag ska hinna tvätta får det bli vid denna tid, för jag vill helst inte använda helgerna till sånt. Idag är det onsdag så snart är det fredag och då kommer Martin. Äntligen.

tisdag 25 maj 2010

Fyrahundringar med sällskap

Jag vaknade som sagt med träningsvärk. Helt ok och nästan lite småmysig träningsvärk. Men lagom till lunch började småmysigheten övergå i nästa fas och där slutar mitt gillande av träningsvärk. Det gjorde ont lite här och där och tanken på att springa 8x400 kändes sådär.

Tur då att man bokat träningssällskap. För ärligt talat hade jag nog aldrig kunnat tvinga mig att köra 8 intervaller om jag varit själv. Inte just igår. En vanligt dag javisst, men en dag som gårdagen nej. Lyxigt nog blev jag till och med upphämtad med bil som tog oss till skatås så det var bara att kliva ur den och påbörja uppjoggen. Drygt 4km uppdatering på sånt som hänt sedan sist hann vi med innan allvaret började. Korta intervaller på slirigt löst grus. Ungefär en minut ståvila mellan intervallerna. För att få så jämna intervaller som möjligt sprang vi fram och tillbaka på en raksträcka. Men nog tror jag det lutade pyttelite lätt nedåt åt ena hållet? Och således pyttelite lätt uppåt åt andra. Första vändan uppåt på 1:33. Inte är jag någon snabbing direkt. Vi körde två vändor och lyxade sedan med en serievila på några minuter innan vi körde de två sista vändorna. 1:33 "upp" alla gånger och 1:32 "ner" alla gånger utom den näst sista då jag busade till det genom att kapa en sekund.


Ja ni ser ju själva.. Bilden lånade jag från marathon.se

Kände mig som en idiot när jag med pipig andning (borde nog ha haft astmamedicinen med mig och tagit en extrados innan intervallerna) och dålig teknik dundrade förbi folk. Skyller lite av de blygsamma tiderna på det sliriga gruset och resten på massiv träningsvärk. Jag tror (hoppas!) att jag hade kapat en eller ett par sekunder om jag sprungit på bana/plan asfalt. Men nog borde jag öva upp min teknik också, för det ser verkligen hemskt ut när jag springer.

Idag är det vilodag. En av två denna vecka som förövrigt även innehåller både färre pass och rejält mycket färre kilometrar. Formtoppning it is. Och ja, jag kände mig ändå rätt nöjd när jag kom hem igår. Även fast det finns massor att jobba på. Och när jag kollade schemat jag inspireras av såg jag att jag faktiskt sprungit snabbare än jag skulle. Oj så det kan bli. Jag tror det känns bra.

måndag 24 maj 2010

Äntligen ute-army!

Igår var det äntligen dags! Jag skulle efter en lång, lång, lång tids saknad äntligen få köra ute-army! (Eller army överhuvudtaget, det var alldels för länge sedan jag lyckades pussla in det.) Efter att ha städad och fixat här hemma samt legat i solen en timme (Försökte sola bort mina hemska märken, men det gick ju sådär. Man måste nog sola lite längre än en halvtimme på varje sida då.) blev det äntligen dags att jogga iväg. Eller lufsa. Benen kändes lite sega, men inte lika farligt som jag trodde ändå. Ju närmare skatås jag kom desto piggare blev de. Förvarnade om att jag skulle ta det lite lugnare, åtminstone på övningar som involverade benen, och vi körde igång. Och då vaknade benen på riktigt! Nästan inga spår alls efter gårdagen och jag kunde köra på som vanligt. Dock var det ett ganska lätt pass så jag ska väl kanske inte säga för mycket. Men samtliga utfallshopp och andra grejer som involverade benen gick fint det kändes coolt att kunna köra idioten i sjukt brant backe som om jag inte gjort annat. Jag liksom bara pinnade upp på lätta ben och vips var jag uppe på toppen, om än rejält flåsig.


Armycrawl i regn under utbildningen förra sommaren..

Till min stora sorg var det inte så mycket pushups igår. Jag har av någon anledning saknat det massor. Jag vill göra så där sjukt många att man inte tror det är sant. Men det kanske blir nästa gång? Något jag dock inte gillar är plankan och den körde vi såklart i 4min. Vi varierade mellan statisk, med vridning, klättrande och med diagonallyft. Här var jag skittdålig. Blev tvungen att gå ner på knä ett par gånger. Jaja, det var första armyn på evigheter, kroppen har väl glömt hur man gör. Förövrigt var jag jättenöjd och hellycklig över att äntligen att fått utearmya! Joggade hemåt på lätt darriga ben men med ett stort leende på läpparna. Idag vaknade jag med träningsvärk.

söndag 23 maj 2010

Varmt och trångt men kul ändå

Jag hann ju aldrig anmäla mig i tid till varvet i år. Eftersom det är sådan hysteri blev det fullt tidigt i höstas och jag hade ett marathon (med ungefär samma hysteri kring) att anmäla mig till också och har man inte tillräckligt med pengar får man prioritera. Och SM prioriteras trots allt väldigt mycket högre för mig just nu. Göteborgsvarvet är dock ett väldigt roligt lopp och jag vill ju gärna springa det ändå. Från början hade jag nog tänkt nöja mig med att springa ett millopp (premiärmilen) och en halvmara (kungsholmen runt) innan det stora provet, men ju längre tiden gick desto mer ville jag springa varvet också. Eftersom det började trilla in fler och fler erbjudan om att överta platser kunde jag tillslut inte motstå frestelsen så jag bestämde mig för att springa trots en ganska sliten kropp. Förra året tog jag det förhållandevis lugnt och hade inte laddat något särskilt inför loppet, men däremot var jag inte lika sliten som nu. Då sprang jag in på drygt 1:45 och persade med runt 3min. I år hade jag som avsikt att, om allt kändes bra, hålla mitt tänkta maratempo (strax under 5-fart) så mycket som möjligt, men om det kändes det minsta slitigt sänka tempot rejält och bara njuta av den så kallade folkfesten. (Jag hade också en vän som skulle försöka hänga med mig och på så sätt persa rätt rejält, men jag tror han tappade mig rätt snabbt tyvärr.)

Ingen press och inga krav, bara njutning och glädje var min mission för dagen alltså och när jag kom in mot startområdet slog det mig att jag verkligen var kolugn. Kolugn och glad. Och lukten av linement och lätt svettdoft fick mig att känna mig hemma. Värmen var visserligen näst intill för jobbig och när jag stod och väntatde på start började jag ångra att jag lämnat kepsen i väskan. Jaja, det är ju bara 2mil kom jag på mig själv att tänka. Helt galet vad man ändrar sina preferenser. För ett par år sedan var 2mil en hel oändlighet och för fem år sedan trodde jag nog att jag aldrig skulle springa längre än en mil.


Glömde visst man kan bli solbränd även när man springer..

I vilket fall kom vi, efter att ha fått se segraren gå i mål, tillslut iväg. Sakta sakta gick det och jag fick till och med gå ett par korta sträckor under den första kilometern. Blev, trots att jag hade bestämt mig för att inte bli det, arg. Tävlingsmänniskan vaknade ju såklart och blev frustrerad över att jag inte kom fortare framåt. Första kilometern gick på strax över 5:30 men sen blev det något bättre. Dock hittade jag aldrig något flyt. Start och stopp, öka och minska, springa åt höger och springa åt vänster. Enligt klockan hade jag sprungit ett par hundra meter längre än halvmara och ja, det kan man nog säga. Det blev ett slags konstigt fartlekspass. Jag sprang om människor precis hela tiden, från början til slut.

Efter första bron fick jag skitmycket håll och kunde knappt andas. Övervägde ett tag att stanna och försöka få ordning på det, men nöjde mig med att sänka tempot rätt rejält. Hållet försvann som tur var efter en stund och jag kunde fortsätta mitt sicksackande mot mål. Götaälvbron gick riktigt långsamt. Vägen var smal och många gick. Försökte ta det hela med ro och bara njuta av att jag kände mig så pigg trots att solen stekte i ansiktet och munnen var snustorr. När jag kom upp på toppen flöt det på lite bättre igen och när jag svängde uppför avenyn kände jag mig som ett enda stort leende. Tidigare år har det börjat kännas ganska rejält här men nu gick benen av sig själva. Jag kände mig stark, lätt (!) och oövervinnerlig. Ingen trötthet alls och pulsen var förhållandevis låg. Det enda jobbiga var att jag inte riktigt kunde utnyttja min pigghet. Sicksackandet var som värst från avenyn och in mot mål, vilket i och för sig inte är så konstigt. Jag startade i grupp sju och hade nu kommit ifatt folk som startat mycket längre fram och nu var rejält trötta. Jag led så med vissa som verkligen såg helt slut ut. Uppför vasagatan kände jag mig urstark och försökte springa ute på vänsterkanten för att slippa det värsta sicksackandet. Shit vilken känsla det var! Jag kollade inte klockan så mycket överhuvudtaget under loppet och knappt alls efter 10km. Dock hade jag på känn att jag nog skulle komma in på en tid lite sämre än förra året. All trängsel och icke flyt i löpningen påverkar så himla mycket. Men att öva på spurt är väl aldrig fel så jag ökade något när det var 2km kvar till mål. Ingen riktig spurt som jag hade gjort om det hade varit "på riktigt", men en liten lagom ökning. Blev lite rädd och ledsen över alla stupade löpare som låg efter kanten de sista kilometrarna men försökte tänka bort det. När jag närmade mig slottsskogsvallen till tonerna av nedanstående undrbara gamla låt fick jag nästan tårar i ögonen och armarna knottrades. Vilken härlig känsla det är att springa lopp ändå! Även om jag inte tävlade "på riktigt" så är det en stor känsla att komma i mål! 1:46:41 blev min sluttid och det var väl ungefär som jag hade väntat mig. Runt 1:45. Hade det varit mindre trångt och jag kunnat hitta ett bättre flyt hade jag nog kunnat komma ner någon eller några minuter under, men jag är ändå nöjd över ett bra träningspass. Ett snabbt långpass helt enkelt. Jag kände faktiskt inte av min slitenhet särskilt mycket och även efter målgång kände jag mig pigg och stark. Lite formtoppning på det så kanske det går att få till något bra den 5:e juni..



Tack Elin för att jag fick springa i ditt ställe!

Den där tävlingen..

Eftersom jag ser min blogg som en slags öppen dagbok känns det konstigt att helt plötsligt ha en tävling mitt uppe i allt. Men, men nu har jag ju iallafall haft det och då måste jag ju såklart presentera vinnaren. Det var väldigt svårt att utse EN endaste vinnare bland alla fina motiveringar jag fått in. Jag är verkligen kass på sånt och liksom tycker synd om dem som inte kan vinna :) Bestämde mig efter mycket velande till sist för följande motivering:

"För första gången har jag anmält mig till två stycken lopp, mina första någonsin. Det första loppet är vårruset den 3e juni. Mitt mål där är att springa under 30 minuter och om jag klarar detta så får jag belöna mig med en god parfym!Det andra loppet är midnattsloppet den 14 augusti. Då är mitt mål att springa på max 60 minuter och om jag klarar av det blir min belöning en välförtjänt massage! Så som du säkert förstår ska jag göra allt för att nå mina mål :) Jag började springa (eller ja springa och springa, gå snarare) i höstas och då varvade jag med jogg och gång och ökade joggen successivt. Nu kan jag springa längre och längre och jag varvar mina pass med lite intervaller för att höja pulsen och hastigheten. Det är på bloggar som din som jag hittar tips och inspiration - jag suger i mig allt! Och jag blir så himla glad och förvånad över hur snabbt det går."

Grattis Marina i Norrköping! En sportbh kommer med posten. Lycka till med dina mål och maila mig gärna en uppdatering om hur det gått!

lördag 22 maj 2010

Sicksack i solen

Jag har varit ute och sicksackat i lite mer än en timme och en trekvart. Sicksackat och blivit solbränd. Jag får be att återkomma med mera information om loppet och funderingar över min prestation. Men jag kan ju redan avslöja redan nu att detta är det första lopp jag inte satt nytt PB på. Fast det hade jag ju heller inte väntat mig så det är inget jag är ledsen över. Jag tar med mig lite vin, massa vatten och en hel del grillgrejer och åker ut till Röda sten och umgås med icke springande vänner istället. Sommaren är här på riktigt!

Hihi



Elin är faktiskt ett av mina andranamn. (Det är dock inte Svensson, men det gör väl inget?) Ett långpass med sällskap ska det bli minsann!

fredag 21 maj 2010

Sommarminnen



Eftersom ett av mina främsta ledord är balans (förövrigt ett av världens finaste ord, både innebördsmässigt och språkligt) i livet längtar jag inte bara efter att få springa marathon och skogslångpass i sommar. Jag längtar också efter det där rosévinet i plastglaset. Efter festival med fina vänner. Efter musik och glädje. Eufori kan man känna av flera olika saker. Vad längtar Du efter just nu?

torsdag 20 maj 2010

Mycket men givande

Jag har lite fullt upp just nu, men 2 roliga saker kan jag berätta för dig:

1. Igår blev jag som sagt utvärderad. Man är ju alltid lite smånervös inför sånt och eftersom jag inte instruerat på två veckor var jag rädd att jag skulle känna mig ringrostig. Men passet kändes bättre än på länge trots att många av deltagarna valt solen framför mig! (Men de flesta av mina favoritstammisar var iallfall på plats!) När det sedan var dags för feedbacken var jag redan väldigt glad, men efter denna om möjligt ännu gladare! Självklart finns det alltid saker att bli bättre på, hemskt vore det väl annars, men jag blev så himla glad över att jag fick så mycket positiva ord om saker jag medvetet jobbat mycket med. Roligt att jobb ger resultat! Nu blir detta på gränsen till lite för skrytigt för min smak, men jag kände mig verkligen som en grym instruktör när jag cyklade hem. Och jag är verkligen motiverad att jobba vidare! Synd bara att jag inte kommer instruera så mycket i sommar. Men jag får försöka konservera känslan helt enkelt.

2. Under kvällens pass kände jag mig snabb! Att det i verkligheten kanske inte gick så snabbt och att det blev lite för korta intervaller och färre repetitioner än jag tänkt mig behöver vi ju inte fokusera på. Det viktigaste är att jag trots min slitenhet, trots den kvava och fuktiva värmen och trots att jag glömt ta både allergi och astmamediciner idag kunde känna mig snabb! Korta intervaller. Flåsigt och halv andnöd (just pga avsaknad av astmamedicin), för hårda öppningar i precis varje intervall (med resultatet att jag tappade både fart och teknik mot slutet av varje intervall) och mjölksyrafyllda ben. Men jag kände mig snabb!

Imorn är det äntligen (Det är inte ofta jag känner så, men just nu är det verkligen äntligen.) vilodag och på lördag är det långpass..

onsdag 19 maj 2010

Slitet men godkänt ändå

Jag börjar bli lite sliten nu. Eller nä, inte lite, mycket sliten. Men om några dagar är det dags att lätta upp och då kommer jag (förhoppningsvis) känna mig starkast i världen. Starkast på Ejdergatan åtminstone. Ska bli skönt.

Trots slitenheten gick gårdagens pass faktiskt mycket lättare än väntat! Jag hade bestämt träff i Skatås för att springa milspåret (även kallad mördarmilen) tillsammans med en kompis (och en kollega till henne skulle det visa sig) och började jogga iväg hemifrån. Stumt och segt. Men inte lika energilöst som det varit ett par gånger efter jobbet. Det är bra att hinna äta ordentligt. Lagom till att jag började närma mig mötesplatsen började något lossna och jag kände mig inte längre som en zombie. Bra. Eftersom jag alltid är minst fem minuter för tidigt till saker fick jag vänta lite och började noja lite över att kroppen skulle tvärdö, men den höll faktiskt ihop. När vi väl sprang igång kändes det rätt bra och trots att vi höll ett lite högre tempo än jag trott att vi skulle göra kändes det inte så farligt.

Backe upp och backe ned. Inte mycket rakt på den där banan inte. Men kroppen svarade bra och pulsen var så låg som den kan vara under rådande förutsättningar. Ingen mjölksyra och inget överdrivet flåsande. Roligt! Till och med en lite spurt kostade vi på oss innan jag sänkte tempot och joggade hem. 55min prick (nästan) klockade jag själva milen på, vilket var något snabbare än vad jag trott. Mördarmilen är mördarmilen liksom. Jag undrar om jag någonsin kommer klara av den på sub 50. Nuvarande rekord ligger på 52:35. Kanske kan jag putsa lite på det senare i sommar då jag sprungit lite mer i rådande terräng.

Idag blir det löpvila, men jag ska köra mitt sista (fasta) cykelpass för ett tag framöver. Har ju blivit tvungen att säga upp klassen eftersom det inte funkar med mina jobbtider. Tråkigt! Hoppas på att få en fast klass på en annan tid i höst och kunna vicka lite då och då i sommar. Men jag avslutar med att bli utvärderad av en av personerna i utvecklingsteamet. Kan bli spännande. Hoppas det är några deltagare som vill trotsa solen bara. Skulle ju kännas lite jobbigt om ingen kom nu när jag ska gå tidigare från jobbet och dessutom bli utvärderad!

Nä, dags att ta tag i dagen. Njut av solen om du kan!

måndag 17 maj 2010

Grönt och gott

På ben som mer kändes som stockar gav jag mig av på en återhämtningsjogg. Under tiden jag fascinerades över att pulsen var så låg trots tröttheten i benen insåg jag att det snart är sommar. Helt plötsligt är det grönt ute. Spenatsoppa, klart jag ska äta spenatsoppa till kvällsmat. Grönt och gott. Med lite vitt och gult i form av ägghalvor. Järn och D-vitamin, sånt jag lätt får brist av som vegetarian. (Att mycket av järnet går förlorat pga kalcium och andra saker som finns i soppa, smörgås och te låtsas vi inte om.)

Vill du också äta spenatsoppa? Isfall tycker jag du ska koka upp fryst eller färsk spenat i lite vatten. En buljongtärning, två pressade vitlöksklyftor samt salt och svartpeppar passar också bra. Skaka ihop lite redning i form av ett par matskedar vetemjöl och någon deciliter mjölk. Häll i denna följt av en eller två stora skvättar matlagningsgrädde. Låt koka en stund och servera sedan tillsammans med ägghalvor och en god smörgås med smör, ost och röd paprika (Som innehåller massa c-vitamin som hjälper kroppen att ta upp järnet i spenaten.). Till efterrätt en stor kopp te och några bitar choklad med stänk av havssalt. Vips är veckans första kväll fulländad.

söndag 16 maj 2010

Tack för att jag ärvt egenskapen envishet!

Vet inte om det är från min mammas eller min pappas sida (Min farfar har tex åkt vasaloppet på 5:19, då behöver man nog lite envishet, även om talang och träningsbakgrund såklart också är avgörande.) eller kanske båda. Men oavsett var envisheten kommer från så är jag, dagar som denna, glad att jag fått äran att ärva egenskapen.

Jag hade inga större förväntningar på dagens långpass och jag visste med mig att det antagligen skulle bli en kamp. Med över 6mil plus en halvamaratävling i benen sedan förra helgen kan det liksom inte bli så mycket annat. (Ok, för vissa är drygt 8mil på en dryg vecka säkert inte mycket, men för mig är det det.) Att jag dessutom ätit katastrofalt (dvs alldeles för lite!) i veckan gör inte saken bättre. Jag är ju van att äta mest hela tiden, men jag har inte riktigt hittat några bra matrutiner med nya jobbet än. (Jag funderar dock på en lösning och har redan kommit en bit på väg!)


Dödslångpass it was! Klicka på bilden så ser du bättre.

Men i vilket fall: Jag hade som mål att springa minst 35km i ett lugnt och skönt tempo och lugnt tempo blev det. Inte så skönt dock. Jag var skittrött redan efter 15km och en liter sportdryck plus två energibars hjälpte föga. Men nu är jag ju som sagt rätt envis så jag lyckades skrapa ihop 36,2km ändå. Grymt nöjd och lite förvånad över att jag höll en rätt jämn fart runt 5:35-5:40 min/km hela vägen. MAT, mat, mat och vila gäller nu. Återhämtningsträning imorn och så får vi se vad kroppen säger.

Och just det; mitt nya veckodistansrekord ligger numera på 96,2km. Najs! För mig är det stort!

lördag 15 maj 2010

Morgonstund och det där

Jag börjar min första vecka på nya jobbet med att jobba helg (Vilket innebär endast lördag på detta underbara ställe.), men det gör inte så mycket för det är ett roligt jobb jag har fått. Dessutom började jag morgonen med att vakna klockan sex (Fast först vaknade jag fem av att fåglarna kvittrade utanför mitt fönster. Funderade på att kliva upp eftersom jag ändå var rätt pigg, men sansade mig och sov ytterligare en timme.), sätta på mig springkläder och ge mig ut i en nästan sovande stad. Jag har lite olika varianter av mina vanligaste rundor här i öster och idag valde jag min favorit. Genom Lunden, Örgryte, Torp, Kålltorp och Härlanda. Det låter längre än det är. 8,9km stannade jag klockan på. Som alltid på en jämn siffra. Jag kan inte stanna på exempelvis 8,86. Då måste jag springa fyrtio meter till. Perfektionist javisst.

Det är något speciellt med morgonjoggar. Det går inte snabbt och pulsen är inte alltid riktigt lika låg som jag vill (Idag snittade jag på 71% vilket ändå får anses som godkänt. Vid lätta distanspass senare udner dagen brukar jag ofta snitta lägre, men då är jag å andra sidan avsevärt mycket bättre vätskad. Plus att de låga energinivåerna man har på morgonen ju också påverkar.) men det är så fint på något sätt. lugnt och stilla ute. Klarare luft och renare omgivningar. Kanske inte på riktigt, men väl i tanken. Hur började du din lördag?

fredag 14 maj 2010

I can´t control myself

Åh jag är så hopplöst svag för sånt här!



Man måste lyssna på hela för att riktigt förstå storheten. Det är nåt som är så sjukt bra! Jag kan inte riktigt förklara varför, men detta är alltså vad som går på repeat hemma hos mig just nu..

torsdag 13 maj 2010

Tempo plus styrka

Idag har det varit typ söndag. Fast torsdag. Det känns verkligen som söndag, men det är visst torsdag. Jag har varit ledig och utnyttjat detta genom att både sova ganska länge, sprungit, slappat, städat, styrketränat och slappat ännu lite mer. En bra dag.

Träningsmässigt började dagen med tempolöpning tillsammans med Erika. Vi utgick hemifrån mig, sprang till skatås, körde åttan och sprang sedan hem. De första 5,5 kilometrarna stegrades tempot succesivt (Blev i och för sig lite si och så med detta eftersom första delen av åttan är rätt backig, men tanken var stegrande löpning iallafall.) från ett långsamt uppvärmningstempo upp till min tänka marafart. De kommande 5 kilometrarna höll vi sedan detta tempo innan vi joggade ner de sista knappa 3 kilometrarna. Ett bra pass som gick rätt lätt, trots att benen kändes lite tunga när jag vaknade i morse.

Dagens andra pass bestod av lite löpfunktionell styrka i form av övningar på balansplattan (enbensböj och enbenta tåhävningar), utfall med vridning och viktplatta i händerna, höftböjare i dragmaskin, plus lite olika coreövningar. Och så hann jag med några pushups också. Pyttefå. Måste öva mig lite så att jag inte tappar allt inför sommarens army. Jag har nämligen hittat en lösning på mitt lilla armyproblem! Så många söndagar som möjligt kommer jag träna army tillsammans med några personer från mitt gamla gym. Ute! Roligt! Dock inte nu på söndag. Då ska jag springa långt. 35-37km är målet. Men härnäst väntar vilodag.

Värmlandslängtan



Det är svinkallt och regnigt och det känns mer som höst än vår. Dagar som denna längtar jag till mitt finaste värmland. Sommrarna är som allra vackrast där. Grönt och blått. Sjö och skog. Finaste! Någon gång i livet vill jag nog ha ett litet hus på landet där. Vid en liten sjö så man kan börja dagen med en springtur följt av ett hopp från bryggan. Ett hus som man kan åka till när man längtar efter lugnet och stillheten. Man kanske till och med kan låna en häst över sommaren?

I den här drömmen är jag självklart ledig hela sommaren och vädret är nästan alltid bra. Drömma får man.

onsdag 12 maj 2010

En liten tävling

Jag tycker att bröst är ganska fint att ha (speciellt med tanke på framtida bäbisar) och det känns rätt viktigt att ta hand om dem på ett bra sätt. När man springer blir det lätt ganska skumpigt och då är det ju praktiskt att ha en bra sportbh. Eftersom min nya arbetsgivare öppnar en ny butik speciellt inriktad mot tjejer kan man nu vinna en bra bh (värde 400kr) att omge brösten med när man tränar. Allt du behöver göra är att maila mig svaren på några frågor:

1. Planerar du att springa något lopp i sommar och vad är isåfall ditt mål med loppet?
2. Hur tänker du gå tillväga för att nå detta mål?


Senast den 20/5 behöver jag ha ditt svar, din storlek samt ditt namn och adress på lopningolivet@gmail.com och självklart kan killar tävla om en bh till sina fruar/flickvänner/kompisar/mammor/farmödrar etc.



Och när jag ändå är inne på ämnet så kan jag tipsa om att alla tjejer som visar upp sitt startbevis till Göteborgsvarvet (plus legitimation) får 10% på hela sortimentet mellan den 12 och 22:e maj. Löplabbet tjej ligger på Kungsgatan 61 i Göteborg, i samma lokal som Akademibokhandeln. Eftersom jag jobbar i en annan butik får jag ju tyvärr inte träffa er, men Madde med personal tar väl hand om er!

Backar


Trött men nöjd. Fast mest trött. Trött.

Efter jag slutat jobba igår (roligt jobb!) cyklade jag hem och bytte om så snabbt jag kunde. Hade jag så lite som satt mig ner några minuter hade jag aldrig tagit mig ut. Jag var helt slut och fullständigt energilös så jag hade inte några större förväntningar på backpasset jag skulle köra. Joggade iväg lite försiktigt och kände mig ändå ok. Kom till backen, stretchade lite och körde sedan igång. Pang. Oj. Jobbigt, mjölksyra, darrigt. Ok. Jag hade tänkt 10 intervaller (i det 150m långa backavsnittet) men allt över 5 är bonus kompromissade jag med mig själv. Körde några stycken, lyckades på något mystiskt sätt hålla ganska exakt lika tider och blev arg på mig själv för att jag är så mesig. I ren ilska (eller ja, mest prestige kanske) körde jag 12 intervaller. Sen joggade jag hem och dog. Halvsog iallafall. Jag var så sjukt trött att jag knappt orkade duscha och fixa mat. Men jag tog mig i kragen och gjorde. Plus lite andra måsten. Men när jag väl krypit ner i sängen somnade jag så fort jag stängde ögonen. Idag är en ny dag. Den innehåller dock bara lugn träning. Och jobb såklart.

tisdag 11 maj 2010

Bloggrus och ny kompis

Jag lyckades med min uppgift igår. Eller ja, nu var det ju faktiskt inte jag som gjorde det största jobbet och det hade säkert gått lika bra även utan min hjälp. Susanna var urstark och jag är jättestolt över hennes kämpande! Men jag undrar om vi inte alla tyckte det var roligast efteråt? Även om det var svinkallt var det mysigt att picknicka i gräset. Behandlade som värsta vipgästerna blev vi också vilket kändes lite skumt. Men det var lyxigt att få lämna väskan på ett eget ställe. Tack till Sara för en rolig kväll!


Bild lånad av Sara.

Idag börjar jag på nya jobbet på riktigt. Roligt! Morgonen började jag dock med en kort jogg i solen. Mysigt och energigivande. Men inte nog med detta, snart ska jag cykla iväg med min nya kompis. Röda faran. Då nya jobbet ligger lite väl långt bort för att jag ska orka ta mig tid att gå, men lite väl nära för att jag ska anse det vara värt att åka spårvagn nu på sommaren, kände jag att det var dags för en ny cykel. Inte världens flashigaste direkt och med tankte på buktikskedja och prisklass kommer den väl inte hålla så värst länge, men den borde ju orka ta mig till och från jobbet i ett par år iallafall. Min älskade peakcykel köpte jag för en liknande summa 1999. Den låg väl alltså någon prisklass högre (eftersom 1999 var några år sedan..) men får väl ända anses vara billig skit. Men trots detta höll den tills i somras och det får väl anses som mycket väl godkänt? Den har varit med mig på mågna äventyr och definitivt inte begränsats till att endast ta mig till och från jobbet. Många, många mil har vi färdats ihop. Återstår att se hur många mil röda faran tar mig då.

måndag 10 maj 2010

Arton dagar liv


Är inte detta njutning så säg?

Så var det måndag och dags för verkligheten igen. Just nu åker jag tåg och funderar ut den bästa strategin för att få Susanna att tänka på annat än att det är jobbigt ikväll. Jag ska nämligen springa Vårruset tillsammans med Sara, Madde, Susanna och två blogglösa tjejer. Men mitt fokus är inte på mig själv utan alltså på att få Susanna att korsa mållinjen på en magisk tid. Jag tar min uppgift på största allvar och kommer göra mitt yttersta för att dra henne över på rätt sida den förtrollade gränsen!

Jag funderar också på hur man bäst får arton dagar att gå så fort som möjligt. Fast nu har jag kommit fram till den självklara lösningen; man gör en av sakerna man älskar mest (springer), koncentrerar sig på att bli grym på det nya jobbet, fyller fritiden med umgänge med fina människor och nuter av att det snart är sommar. Längtar samtidigt som man lever. Fint.

söndag 9 maj 2010

Jag lever och är glad


Denna snygging har jag träffat idag! Plus några fler coolingar såklart.

Jag har inte dött i sviterna av magontet
utan jag har bara haft fullt upp med först middag med kompisar igår och sedan besök på skansen, en tur till Barkarby outlet, en sväng på stan samt fika med ännu en kompis. Och nu ska vi strax ut på en återhätmtningsjogg innan vi ska fixa middag och njuta av en sista myskväll innan verkligheten knackar på dörren igen imorn bitti. Men en kort summering hinner jag med:

♥ Min officiella nettotid blev slutligen 1:39:43 (1sek snabbare än enligt min klocka, så det timade jag bra!). Dock var det tydligen något längre än en halvmara. Min Garmin visade drygt 21,3km men riktigt så långt var det inte, utan enligt arrangörerna var banan 21 113m. Inte så mycket att bråka om med andra ord.
♥ Jag är lite förvånad över att jag kunde hålla en såpass hög fart under hela loppet. Under första varvet tänkte jag hela tiden att jag sprang för fort men det gick liksom inte att sakta ner. Men, men nu höll det ju faktiskt så jag kanske borde börja lita lite mer på min kropps förmåga. Lita på att på tävling är kroppen en helt annan än på träning.
♥ Jag är jättestolt över att ha förbättrat mig så otroligt mycket, framförallt under det senaste året (Även om förra årets halvmaratid kanske inte är helt rättvis då jag ju faktiskt tog det lite lugnare än max.) men också under de dryga fyra år jag "satsat" på löpningen. och jag är glad över att min långsiktiga plan med en succesiv stegring av tränings- och kilometermängd faktiskt fungerar. Jag har hållit mig frisk och skadefri (Bortsett från några enstaka korta förlylningar och småskavanker) och förbättrat mig otroligt mycket.
♥ Kroppen känns ungefär som vanligt så återhämtningsförmågan är det uppenbarligen inget fel på. Ska bli kul att se hur kroppen känns nu under den korta joggen.
♥ Martin persade också trots att han inte tränat riktigt lika bra som han skulle velat under våren. Förkylningar och "sociala aktiviteter" har ställt till det lite, men trots det sprang han in på 1:26:22. Någon minuts puttsning och han är också nöjd.
♥ Det var ett roligt lopp som jag säkerligen kommer att springa fler gånger. Extra roligt var det att träffa på så många bloggare! Ellinor och Staffan hade jag inte träffat innan så det var kul att få prata lite med er irl! Sofie och Karin fick jag inte äran att prata med, men jag stärktes av ert hejjande! Inte heller Petra hann jag prata med, men vi hann önska varandra lycka till när vi "stötte på varandra" i början av loppet. Jag fick däremot äran att stå i målfållan och ta emot fina Mia när hon korsade mållinjen på ett nytt pers, roligt!

OK, det blev visst inte så kort..

lördag 8 maj 2010

Sådärja!

Ett nytt halvmarapers är fixat så nu är nästa tid att slå 1:39 någonting. Tror jag iallafall för det var vad min klocka visade. Mer än så orkar jag inte skriva just nu för jag har måste nog återgå till att ligga i fosterställning ett tag till innan jag orkar släpa mig till duschen. När ska jag lära mig att jag inte kan dricka Powerade? Den där knallblå sportdrycken, eller snarare dess innehåll av sötningsmedel, och min mage gillar inte varandra. Uppenbarligen funkar inte ens några få klunkar. Men jag är stolt och nöjd över min prestation!

fredag 7 maj 2010

Blåsigt, vitargo och kultur



Jag har varit ute och testat benen och passade på att springa på en liten del av morgondagens bana. Fast åt fel håll, så jag fick nedför istället för uppför. Det är en ganska lång uppförsbacke jag ska ta mig uppför alltså. Två gånger dessutom. Men resten är ju rätt platt så det blir nog bra iallafall. Jag hoppas dock verkligen att det slutar blåsa, för som det var nu blåste jag nästan bort. Usch. Som Göteborgsblåst eller kanske till och med lite värre var det så jag kände mig som hemma. Springmässigt kändes det väl itne topp direkt, men det gör det ju sällan dagen innan lopp. Förutom innan Premiärmilen, men det var väl en engångsföreteelse kanske. Äh, inte så mycket att fundera på, det går som det går ändå imorn. Så istället för att analysera och filosofera dricker jag Vitargo, umgås med Ellen samt går på någon slags vernisage ikväll. Jag känner även folk som ägnar sig åt annat än träning. Och jag gör faktiskt annat än att träna. Ganska mycket när jag tänker efter.

I det rosa huset långt där borta bor Martin / Mitt nya jackfynd!

torsdag 6 maj 2010

Me, myself & I

Tro det eller ej men tåget både avgick från Göteborg och ankom till Stochkolm på utsatt tid. Dessutom visar sig huvudstaden från sin finaste sida och så snart jag vilat mig lite, bläddrat igenom Martins startbevis och andra papper från SM (jag har inte hunnit få mina än) ska jag ge mig ut på stan. En hel dag bara för mig själv. Det känns som att jag kan komma att behöva några fler byxor/jeans nu när jag ska börja ett jobb där man inte har "uniform". Jag som helst går i kjol eller klänning äger nämligen inte särskilt många i nuläget. Eller jo, det gör jag faktiskt, men av olika anledningar är det få jag vill använda. En mycket bra ursäkt för att få shoppa! :)

Det finns nog fler saker jag kan få vara värd att köpa när jag tänker efter. Jag måste ju fira att jag fått ett nytt jobb och en fast lön. Jo, så får det nog bli. Fast om jag hittar något återstår ju att se. Allt som oftast hittar jag aldrig något jag vill ha när jag väl "får" shoppa. När jag däremot har shoppingförbud, då finns det minsan massvis av saker som ropar på mig. Konstigt det där.

Jag behöver ju äta också. Har DU något bra tips? Antagligen kommer jag ju inte hinna läsa dem innan jag ger mig iväg, men jag behöver nog äta lunch i storstan fler gånger!

tisdag 4 maj 2010

Näst sista

Idag är det näst sista dagen i en sådan här uniform.


Synd att man inte får fota mina kompisar gamlingarna. Dom är ju lite sötare :)

Men först ska jag springa lite. Näst sista springpasset (Tredje sista träningspasset om man räknar med min cykelklass imorn.) innan lördagens halvmaratävling. Fast först och främst har jag en stor hög med smutstvätt att ta hand om. Hoppas du får en rolig tisdag!

måndag 3 maj 2010

Zoombie

Idag började årets ute army och jag hade så gärna varit med. Men det var jag inte. Jag var så sjukt trött efter jobbet att inget annat än att sova lockade. Vet inte varför jag var så trött egentligen, men kanske för att jag sova väldigt dåligt i natt. Jag drömde en lång dröm där massa ormar var involverade och varje gång jag vaknade och blev glad av att inse att det var en dröm somnade jag om och fortsatte drömma. Tills klockan ringde halv sex och jag kände mig som en zoombie.

Och förutom min mentala trötthet är benen lite stela och fötterna lite småömma. De (fötterna) skötte sig näst intill exemplariskt under långpasset igår, men idag har de känts av till och från. Inte ontont, men lite ömnt och stramande.

På grund av ovanstående anledningar blev det således ingen ute army. Fast kanske lika bra det. Jag kommer antagligen ändå inte kunna köra särskilt många pass då de startar strax efter att jag slutar jobba (på mitt nya jobb som börjar nästa vecka!). Och då är det ju dumt att gå en gång, inse hur sjukt kul det är och sedan gå och vara ledsen för det man missar resten av sommaren. Hm.. får nog börja någon slags övertalningskampanj för att starta passen lite senare. Eller så får jag hitta något annat alternativ. Jag vill ju träna utearmy!

Men nu vill jag sova fast klockan bara är nio. Ska fixa klart några saker men sedan ska jag nog faktiskt gå och lägga mig. Två intensiva dagar kvar innan jag åker till Stockholm för att ägna mig åt lite av varje. Tävla exempelvis.

söndag 2 maj 2010

En söndag med livskvalité


Fegisen. Den otroligt smikrande vinkeln bjuder jag på :)

Det blev inga korta tights, jag fegade och valde knälånga. Men det var nog tur för även om det var riktigt varmt i solen så blev armarna kalla när jag sprang i skuggan en längre tid. Men i vilket fall så lyckades jag få till ett grymt pass som slutade på exakt 25km och knappt 2h och 6min. Det ger ett snitttempo på 5:02 min/km vilket är strax över min tänkta marafart. Om jag ska klara det där svåra målet jag råkade sätta upp i ett svagt ögonblick ska jag ju hålla strax under 5-fart och visst, det kan gå. Tävling är tävling och med vila och proppfulla glykogenlager är kroppen en annan än idag. Men jag är långt ifrån säker. Usch..

Eftersom jag visste att rundan var ungefär 25km tänkte jag att det var en bra idé att dela upp passet i 5st 5min delar där varannan skulle gå lugnt och varannan lite snabbare. 3 lugna och 2 snabba alltså. Men den planen föll rätt snabbt när jag öppnade första 5 i 5:11-fart och jag bestämde mig för att istället försöka köra på i ungefär den farten så länge det gick, helst hela passet. Andra etappen gick i 5:03-fart trots att de två jobbigaste backarna fanns här. Tredje och fjärde var lite plattare och här hamnade jag på 4:57 respektive 4:56 fart. Men sen dog jag. Antar att det var kolhydraterna som tog slut och även om jag drack mer frekvent av sportdrycken jag hade på ryggen så var jag halvdöd resten av passet. Skulle försöka få till ett ooficiellt pers på halvmaran, men hamnade lite efter. Lite småsur lugnade jag ner tempot rätt rejält en stund men sedan fick jag tydligen nya krafter för när jag "lapade" på 25km så visade sista etappen 5:05 fart. Så var verkligen inte känslan, men visst, jag tackar och tar emot.

Som tack har jag skämt bort kroppen med extralång stretch, extra gräddig sojafärssås med pasta och broccoli, välbehövlig body balance, briemacka med lyxig Brämhultsjuice och nu glass i stora lass. Livskvalité. Hade jag bara haft min finaste här hade dagen, och nästan hela livet, varit komplett. Feels good!

Om kläder och blekhet

Igår fyndade jag en ny springjacka för halva priset. Visserligen tycker jag att 400kr också är ganska dyrt för så lite tyg, men det är bättre än 800 iallafall. Och så är den lila och fin. Den får dock hänga oanvänd ett tag till för idag strålar solen och jag funderar på om idag är rätta dagen för t-shirt premiär. Jag tror det. Kanske att jag till och med kan ta korta tights? Med kompressionsstrumpor till blir det ju inte så naket. Trekvartstights plus kompressionsstrumpor blir ju typ som långa tights och det känns nästan varmt. Eller ja, inte för att jag varit ute än, det kanske är jättekallt, men det ser varmt ut. Trädet utanför mitt fönster har fått gröna blad och snart får jag njuta av den korta tid då där finns fina ljusrosa blommor.

Igår när jag stod och väntade på spårvagnen och mer eller mindre höll på att frysa ihjäl i mina tunna strumpbyxor, skjortklänning och korta vårjacka konstaterade jag att jag samma dag för ett år sedan gick runt med bara ben. Jag låg till och med i en park och solade. Visserligen var jag sjukt bakis efter en rolig trettioårsfest dagen innan, men det var varmt och somrigt och mina ben hade redan fått lite färg. Det har de inte nu vill jag lova. Så frågan är om folk blir rädda om jag väljer korta tights? Likblek är vad jag är, men hey, jag tror att blekhet är nya grejen. Sofistikerat och fint, lite som snövit. Hon hade väl svart hår och en blek hy om jag inte minns fel? Fast sen gick det ju sådär för henne också :)

Nä, nog om detta och dags att ge sig ut. Uppdatering (och bild om jag inte glömmer) lär komma. Ha en skön söndag i solen!