söndag 31 oktober 2010

Tre är åter två


Tre.

Martin har åkt, jag och bäbisen är åter ensamma. Nitton nya dagar innan vi får vara tillsammans alla tre igen. Nitton. Det är länge. Tålamodet börjar sina. Men efter de där nitton dagarna är det färre ensamma dagar mellan stunderna tillsammans. Och med start i januari kommer vi vara tillsammans för alltid.

Måste ses!


Bild; snodd från nätet

I eftermiddag hade jag förmånen att få se Mia Skäringers enkvinnoföreställning "Dyngkåt och hur helig som helst". Hur jäkla bra som helst säger jag. Det var längesedan jag skrattade så mycket. Men samtidigt som man skrattar så att tårarna rinner, börjar tårarna nästan rinna av sorg. Man sätter liksom skrattet i halsen. Genom att vara sig själv, en tillspetsad (?) version av sig själv, lite olika karaktärer samt sjunga får man följa Mia på en resa genom livet. Livet som det faktiskt ter sig för väldigt många. Får du möjligheten, gör som jag och ytterligare typ 1200 personer gjorde idag. Se föreställningen!

lördag 30 oktober 2010

Kakaosmörskärlek


Bild; lånad från The Body Shop

För ett par dagar sedan hintade jag lite fint (ok, jag sa rätt ut att det skulle vara kul att få en i present) till Martin om att jag gärna skulle vilja ha en sån här. Inte så mycket för att jag tror att den funkar men för att den luktar gudomligt gott och för att det känns lite mysigt att smörja in magen varje kväll innan man går och lägger sig.

Igår när han kom hade han med sig en present. I paketet låg ett cocoabutterstick! Vilken snäll pappa bäbisen har. Och vilken snäll pojkvän jag har. Vilken fin helg vi har framför oss.

fredag 29 oktober 2010

I rosa välkomnar vi v 25


Jag var gladare än jag ser ut!

Mörkt, blött, tidigt. Då tar man på sig sina mest rosalysande kläder och välkomnar vecka 25 med morgonspring. Om det ska kännas så här bra länge till måste jag nog snart köpa en ny springjacka, det börjar bli lite trångt om magen. Tack kroppen för att du är så stark och orkar släpa på nio kilo extra. Tack bäbisen för att du inte verkar tycka att det är obehgligt att skumpa runt därinne.

torsdag 28 oktober 2010

Magen växer som den ska

Ok då, magen växer inte långsamt, den växer precis som den ska. Exakt på medelvärdet på den där kurvan. Imorse var jag hos barnmorskan och fick reda på det. Plus att mitt hb inte så oväntat sjunkit, att vikten ökat och att mitt blodsocker var bra. Bäbisens lilla hjärta slog 148 slag per minut, jämfört med 150 för ungefär fem veckor sedan.

Min ordinarie barnmorska var sjuk så jag fick träffa en annan idag. På ett sätt tyckte jag bättre om henne, hon verkade mer som jag, strukturerad liksom. Inte för att jag tycker att min ordinarie är dålig på något sätt, men jag fastnade helt enkelt för den här tjejen. Egentligen borde jag kanske be om att få byta? Men nä, sådan är jag inte. Jag ogillar starkt att "ställa till besvär". Och för den delen kommer jag ändå få byta den sista tiden sen när jag flyttat till Stockholm.

Just nu pågår rosa bandet-galan och jag kollar lite på den samtidigt som jag fixar med annat nödvändigt. Jag har alltid nära till tårarna, särskilt när jag ser program om sjuka djur (eller bara djur i allmänhet, jag börjar exempelvis nästan gråta om jag ser en bullterrier) eller om sjuka människor. Det blir inte bättre av att vara gravid kan jag meddela. Men tårar är ju bra, de liksom rensar upp.

onsdag 27 oktober 2010

Saker du missar om du sover

Om man sover missar man mycket. När man är ute och springer tidigt tidigt på morgonen får man se mycket. Oftast är det djur av olika slag, idag var det en filminspelning. Trots att jag sprang (nåja, lufsjoggade) förbi två gånger kunde jag inte se vad det var för något, men jag förmodar att det var något högkvalitativt. Jag funderade nästan på att fråga om de ville ha med en tjock och långsam joggare, men jag lät bli och koncentrerade mig på att njuta av mina steg istället.

Och appropå springning och filmning; på mitt jobb springer alla. Vissa tar det ett steg längre och arrangerar en egen filminspelning. Räck upp en hand om du liksom jag inte kan sitta still när du ser det här! Förövrigt kan det där vara jordens vackraste sång. I bästa versionen ever.

tisdag 26 oktober 2010

Lite mycket nu va?

Pust. Men jag ska inte klaga. Mycket av det är nämligen roligt. Det ska göras cykelpass, det ska fixas armyupplägg. Det ska hållas cykelklass och det ska hållas armyklass. Riktigt roligt och alltid lika supervärt all tid när man väl är där. Ibland när jag vaknar på onsdagmorgnar och vet hur lång dagen kommer bli kan jag tycka det känns lite jobbigt, men efter armyklassen sent på kvällen känner jag alltid hur himla mycket det ger mig att få andra att ta i lite mer än de trodde! Det är så himla värt det. Även cyklingen är väldigt värd all tid såklart, men där är det på ett annat sätt. Där glädjs jag mest av allt när jag känner ett flyt i mitt instruerande och när jag ser att mina deltagare förstår vad jag vill förmedla. När de nyfiket frågar fråga på fråga om träning, puls och annat. Och kommer någon därutöver fram och berömer mig för min musik, blir jag lite extra glad!

Det ska även göras springprogram till Karin, jättekul och givande det också. (Och jag är faktiskt klar med första delen!) Det ska planeras inför en framtida flytt och en kommande bäbis. Vad behöver man köpa och vad har vi? Roligt men tankeansträngande. Ytterligare saker som tillkommer på listan är saker runt ledighet, runt lägenhetsuthyrning och annat praktiskt. Inte lika spännande, inte lika givande.


Bild; snodd från nätet

Jag har mycket i huvudet just nu. Då passar det bra att klämma in en timme body balance på kvällskvisten. En stunds fysiskt och mentalt jobb följt av lite avslappning. Magen börjar ta emot i vissa rörelser men i övrigt känner jag mig smidig. Jag pressar mig inte så hårt i krigarna och jag försöker vara lite försiktig i ytterlägen. Dessutom kör jag en egen variant i rygglåten, då jag inte kan ligga på mage längre. Men i övrigt känner jag mig inte det minsta begränsad än sålänge vilket känns bra. Jag hoppas på bra sömn inatt så att jag tar mig upp för en tidig och, som vanligt, kort morgonjogg. På kvällen är det armyklass. En lång dag, men så himla mycket värt det.

söndag 24 oktober 2010

Höstigt

I helgen har det verkligen varit höst ute. Höst i bemärkelsen regn och rusk. Igår var en superdag med både umgänge och tid till lite slöande, en bra mix helt enkelt. Även denna dag har innehållit ungefär samma vara. Efter frukost och lite skrivande fick jag helt plötsligt bråttom att byta om. Karin med bil redo att ta oss till skatås fanns utanför. Och till skatås kom vi. Jag för att få jogga några kilometer, hon för att köra maxpulstest. Jag ska nämligen skriva lite träningsprogram åt Karin. Vara coach kan man kanske också kalla det. Roligt och givande ska det iallafall bli! Även Madde mötte upp för att sällskapa på uppvärmningsrundan och vara peppmaskin, ett jobb hon skötte utmärkt. Under uppvärmningskilomterarna fram till backen vi (Karin) skulle köra i hann vi averka många roliga historier. Jag glömde nästan bort hur mycket jobbigare det är att springa i kuperad terräng med en bäbis i magen plus x antal extra kilon på kroppen jämfört med hur det brukar vara. Jag hade fullt upp med att fascineras över lustiga grejer jag fick höra. Jag var dock rätt nöjd över att få stå och peppa och skrika en stund när vi väl var framme.

Medan jag beordrade Karin att fortsätta sin uppvärming ett tag till, i ett lite högre tempo, passade jag och Madde på att lata oss lite. För sen skulle det peppas minsan! Grymgrym är den där Karin! Hon lyckades pressa ur allt och lite till och med ett pålägg på ett par tre slag så tror jag vi lyckades hitta ganska rätt vad gäller hennes maxpuls. Nu är det bara för coachen, det vill säga jag, att börja skriva program. En nedjogg på det och jag kunde lägga ytterligare 4,1km till min (numera mycket blygsamma) veckokilometermängd.

Nu på kvällen hade jag tänkt åka iväg och köra body balance, men jag kände mer för att vara hemma och lata mig istället. Köpa en stor påse godis, göra en stor kanna te och bara halvligga i sängen och läsa. Ta vara på hösten. Så det tänker jag göra.

lördag 23 oktober 2010

Mysdag med bäbistema

Mycket bäbisprat nu, men så är det. Idag är det extra mycket faktiskt. På förmiddagen joggades det en runda tillsammans med en vän som också är gravid. Några veckor efter mig, men ganska så lika ändå. Regnet öste ner från början till slut men jag märkte det knappt. Det var så skönt att få springa så det var först när jag kom hem och skulle ta av mig alla kläderna som jag insåg att jag var genomblöt. Och då gör det faktiskt inte så mycket att det regnar (även om jag hade föredragit att det snöat.) Efter avslutad runda sprang vi var och en hem till sig och tog en dusch, och sen fortsatte vi gravidpratet över en lunch på mysigt café. Fint att ha både springglada vänner (som desstuom är gravida och alltså vill hålla samma tempo) och mysiga cafér inom någon kilometers radie.


Magen växer trots allt. Vecka 24 (23+2)

Ikväll blir det middag och spelkväll med vänner. Först middag här hemma hos mig med nära vänner och sedan spelkväll hemma hos några andra vänner som jag inte känner lika väl. Där finns ytterligare en gravid så ett och annat gravidord kanske det kan bli. Det är många som har bäbisar i magen just nu. Kanske inte bland de allra närmsta vännerna, men går man bara ett litet snäpp längre så inser man att det är värsta babyboomen. Sånt är bra. Imponerande att jag/vi helt ovetande lyckades tajma in det där med vår oplanerade, men älskade, bäbis.

fredag 22 oktober 2010

Så lite men ändå så mycket

Igår hade jag en sådan där kväll när jag liksom inte fick något gjort alls. Fast det fick jag ju egentligen för jag både lagade middag och bakade bröd. Men min långa lista på saker jag behöver göra och ta tag i förblev exakt likadan. Något jag dock gjorde var att lägga mig tidigt. Fast i slutändan blev det inte så tidigt ändå, för först skulle jag ju läsa lite och sedan prata i telefon som varje kväll innan sovdags, och medan jag gjorde det samtidigt som bäbisen for runt där inne (den måste ha haft träningsläger igår, för det var en himla aktivitet under nästan hela dagen.) kom jag på att det kanske gick att se utanpå när den sparkar? Och det gjorde det! Coolt! Kunde inte sluta kolla och sen var jag tvungen att filma en snutt så Martin skulle få se också.

När jag väl släckte lampan så var det svårt att somna, för utanför blåste det så mycket att jag trodde träden utanför fönstret skulle komma in. När jag väl sov så drömde jag en mardröm som hela tiden fortsatte även efter att jag vaknat. Den gick inte att skaka bort. Så med huvudvärk börjar jag denna dagen. Men nu kan det ju bara bli bättre.

torsdag 21 oktober 2010

Stärnor

Förra veckan var det mösspremiär. Idag var det minusgraderpremiär. Vad blir det nästa vecka? Snöpremiär? Inte mig emot isåfall. Jag är en vintermänniska. Nog för att jag svor lite över snömodden på slutet i våras, men hellre snömodd än 30 grader varmt, då funkar inte min kropp. Fast får man ligga på stranden är det i och för sig skönt med 30 graders värme. Båda delarna är bra, men just nu välkomnar jag vintern.

Denna tidiga morgon lufsade jag fram i mörkret och kollade upp mot stjärnorna. Kollade på stjärnorna och älskade varje sekund. Jag fick uppleva springning i minusgrader även denna vinter. Kanske, kanske får jag även uppleva springning i snö, jag har hört ryktas att den kan tänkas komma på besök snart. Hoppas!

tisdag 19 oktober 2010

Myskväll

Det har sina fördelar att ha en bäbis boende i magen. När man vaknar av att regnet öser ner och i och med blåsten smattrar mot fönstret kan man med gott samvete ligga kvar i sängen och sova en stund till istället för att ge sig ut och springa som planerat. Inte för att jag någonsin har ångrat mig efter ett pass där det från början känts lite motigt att ge sig ut, men ändå.

När man är trött och lite lat efter en rätt långsam och seg dag på jobbet och inte alls känner för att gå och gymma lite innan man åker hem, kan man med gott samvete bestämma sig för att ta en myskväll istället. Köpa med sig godsaker hem och krypa upp i soffan under en filt och med en bok/tidning/tv framför ögonen.

Allt det där kan man göra även om man inte har en bäbis i magen, men om man tränar mot ett specifikt mål och helt ärligt egentligen inte har ett behov av att vila kroppen just denna dag kan man ibland bli lite arg på sig själv när latmasken vinner. Ibland blir jag det, oftast blir jag det inte (det är ingen elitnivå jag befinner mig på och oftast går det att strukturera om lite i schemat) och jag gör det definitivt inte nu!

Så nu latar jag mig resten av kvällen. Bäbisen latar sig dock inte, den sprattlar hej vilt därinne.

måndag 18 oktober 2010

Lite mera party


Bild; gammal som bara den (december 2005)

Nä, nu är det nog dags att klippa någon form av page igen va? Jag skulle också behöva lite mera festligheter i mitt liv för det är så roligt att få klä upp sig och använda mer än vardagssmink. Inte för att jag har så värst många klänningar som passar just nu, men en uräkt för shoppning vill man väl alltid ha? Jag ska iallafall fundera lite på det där med pagen.

söndag 17 oktober 2010

En bra helg

En timme body balance fick avsluta en bra helg. Den började med att jag snoozade istället för att sätta mig på yogamattan, fortsatte sedan med en hektiskt dag på jobbet följt av lite vila och utemiddag med mamma. Sedan sov vi i tio timmar innan vi gav oss ut på drygt 6km solig och kall springning. En stor frukost på det och vi var redo att ge oss ut på lite barnvagnskoll. Jag tror jag har bestämt mig för vilken vagn jag vill ha. Om inte Martin har några andra önskemål så blir det nog en sportig, trehjulad sak som är smidig både i stadsmiljö och i lite mera terräng och som kan användas på tre olika sätt.

Några färsfyllda paprikahalvor med kamuvete och foccacia senare tog mamma tåget mot värmland och jag vagnen mot en timme body balance. Så var helgen nästan slut, men en stor kopp te och något gott att äta hinner jag såklart med. Imorgon är det bara elva dagar tills jag får pussas.

fredag 15 oktober 2010

Och så lite gym på det

Efter att ha varit lite latmask brukar jag bli extra träningssugen. Så det var med pigga steg jag svängde runt hörnet efter jobbet. Ett antal ryggövningar, en triceps- och en bicepsövning (Vet inte när jag senast körde specifika armövningar. Längesedan var det iallafall. Jag har liksom inte så jättestor nytta av att isolerat träna dessa muskler.. Men idag var jag lite sugen på att göra det faktiskt.) och så lite umgänge med de nya kompisarna vilket ju involverar lite av varje, men framförallt rygg, axlar och så lite ben idag. Eftersom det var ganska tomt på gymmet vågade jag mig på att smygfota lite. Jag kan inte påstå att jag känner mig bekväm i en sådan situation, men vad gör man inte för att få dokumentera magen. Jag tycker den växer frustrerande långsamt. Antagligen i helt normal takt, men jag vill liksom ha en sån där rund och fin mage. Än sålänge är det mest övriga kroppen som växer känns det som. Jag låter den göra det i fred och litar på att den vet vad den håller på med, men finns det inte nog med fluffreserver snart? Och framförallt; hur mycket ska brösten egentligen växa?! Det är väl inte där i bäbisen bor heller?


Två kompisar utanför och en kompis inuti.

Nu är det fredag kväll och de flesta tar helg. Men inte jag för jag jobbar även imorn. Mamma kommer dock på besök så lite helgkänsla ska jag nog få ändå. Vi har inte så stora planer, men jag misstänker att det blir utemiddag imorn kväll iallafall, och det är ju alltid lika uppskattat. Jag funderar på om det kanske ska bli pasta och isåfall här. Mums!

Mösspremiär


Premiär för mössa och underställströja. Kallt, frisktt, underbart!

Idag börjar vecka 23 och jag kan fortfarande springa. Det blir inte så långt och det går inte så fort, men jag springer. Att jag kan springa är det viktigaste.

torsdag 14 oktober 2010

Jag lider inte av sysslolöshet

Det är mycket nu. Fast det går också bra nu. Verkar det som. Mycket pengar som ska finnas på plats på en viss dag, papper som ska hinnas skrivas på och skickas iväg och vara på plats en viss dag. Plus övriga livet och lite mer därtill. Den tänka springturen fick bli en stunds avslappning på spikis istället. Förmodligen hade jag blivit minst lika avslappnad (fast på ett annat sätt) av att springa också, men jag är inne i en liten latisperiod. Och så har jag träningsärk. Hela ryggen, sidorna av magen, rupan och större delen av benen. Kettlebellträning ena dagen och armyinstruerande andra dagen piskar inte direkt på latmasken. Dessutom var det roligt att fika med Karin och därefter laga potatismos, sojaköttbullar, (livsfarlig tillsatsfylld) redan-tillagad-bara-att-värma-sås och broccoli när jag kom hem. Nu postmiddag är jag alldeles för mätt. Potatatismos och sås är goda grejer. Nu ska jag andas lite. Sedan ska jag fixa te, tända ljus och ta tag i ytterligare några punkter på todolisten. Vad ska du göra?

tisdag 12 oktober 2010

Nya kompisar

Jag tror jag har hittat några nya kompisar. Kettlebells heter de, och de är himla bra faktiskt. Olika tunga men lika bra för det.


Fina. Bild; snodd från nätet

Innan jag och Madde drog igång vår Kettlebellarmy som vi kört under sensommaren/början av hösten hade jag nog inte använt mig av kettlebells mer än max 3 gånger. Jag var inte skeptisk, men heller inte helt övertygad om dess förträfflighet. Men nu minsan! Jag tror jag är lite kär nästan. Kanske så kär att jag kan tänka mig att investera i ett par stycken såsmåningom. Kan vara fint att använda när bäbisen sover i vår. När det fortfarande är kallt kan jag använda dem inne och när det blir varmt kan jag ta med mig ut. Jag jag tror faktiskt att jag ska investera såsmåningom. Lite army, lite kettlebells, lite yoga, lite cykling och massa spring. Så tänker jag komma tillbaks och fortsätta på vägen mot mitt bästa springjag!


Ungefär lika varmt. Utomhus då, inomhus nu.

Ikväll efter jobbet sprang (joggade) jag 20min på bandet innan jag umgicks med två ryska järnklot i 40min. Konstant puls och jobbande muskler. Funktionellt och fint, just the way I like it. Bäbisen sov tror jag. Morgonyoga imorn blir nog en bra fortsättning.

måndag 11 oktober 2010

Ett ljus i tunneln

My god. Det verkar som vi köpt en lägenhet idag!! Nu ser vi verkligen ljuset i den här långa distansförhållandetunneln. Det gör inget att jag känt mig lite halvsjuk med huvudvärk, extrem trötthet och allmän hängighet idag. Nu blev jag med ens mycket piggare och gladare. Nitton dagar känns inte alls som en så fasligt långt tid.

Nitton nya dagar

Även om jag på ett sätt är fyllt av ny energi efter en fin helg så går det inte att stå emot de känslor av negativ karaktär som med full kraft slår emot mig när jag vaknar alldeles för tidigt. Nitton nya dagar av väntan och längtan. Att pussa hejdå och inse att nu blir det inga mer pussar på många långa dagar är inte särskilt kul. Att gå ut i mörker och iskyla påminner mig dock om att vintern snart är här och att det då inte är länge kvar. Snart är det på heltid, snart behöver vi inte skiljas åt de där måndagsmorgnarna efter alldeles för få timmar tillsammans. Och nitton dagar går fort när man har alla dagar fullproppade med aktiviteter. Nu sover jag en stund och drömmer om allt det bra. När jag vaknar är dedags att kliva av tåget och gå till jobbet. Ny vecka, nya upplevelser.

lördag 9 oktober 2010

Timmar och minuter


Snart även min stad. Lite gulare nu än för en månad sedan då denna bild togs.

En helg. Fredag kväll till tidig måndag morgon. Inte många timmar. Därför gäller det att att ta vara på varenda minut. Mysa. Hemmamiddag, te, godis och film igår. Frukost och väntan på lite mysjogg nu. Strosande på stan, träffa syster och vän. Eventuellt en tur bort till Hässelbyloppet imorn. Inget deltagande för mig (även om nummerlappen faktiskt finns med) men eventuellt för Martin. Problemet är att det krockar med visning av en lägenhet, så vi får se hur vi gör med det där. Men mysa ska vi göra. Även bäbisen verkar glad över att få vara här och igår sparkade den såpass hårt att dess pappa kunde känna den. Älskade lilla bäbisen.

torsdag 7 oktober 2010

Pepparkaksmüsli och scones

Nu är det oktober, så då tyckte jag att det kunde vara på sin plats att göra pepparkaksmüsli. Mums. Pepparkaksüsli och arlas ekologiska naturella yoghurt är verkligen mums. En stor kopp te till detta och du har en fin kväll. Eftersom jag inte nöjer mig med endast fin så ska jag även baka scones. Då blir det en mycket fin kväll. Så här gör du för att få en mycket fin kväll:

1. Blanda 6-8dl havregryn/sportgryn/andra gryn, 1dl sesamfrön, 0,5dl råsocker, 1dl solroskärnor, 1 påse pepparkakskryddor och 0,5tesk salt i en bunke.
2. Blanda 0,5dl rapsolja och 1fl vatten i en skål. Blanda därefter ner i müsliblandningen.

3. Häll ner på en plåt, jämna till och rosta på 175 grader i 20-30min. Rör eventeullt om lite efter halva tiden.
4. När müslin är i ugnen klipper du ca 125g torkade aprikoser i småbitar och blandar sedan dessa med 4-5msk krossade linfrön. När müslin är uttagen och har svalnat blandar du ner detta och vips har du tillverkat en pepparkaksmüsli!

1. Blanda 50g rumsvarmt margarin, 3,5dl vetemjöl (alt 1,5dl grahamsmjöl och 2dl vetemjöl), 0,5tsk salt och 2tsk bakpulver i en bunke.
2. Blanda 1ägg med 1dl mjölk i en skål/shaker, häll sedan i bunken och blanda snabbt ihop till en deg.
3. Forma degen till en stor rund kaka och platta till. Nagga lite med en gaffle och gör eventuellt skåror (att skära i efter gräddning) med en kniv. Grädda på 225 grader tills brödet fått lite färg.
4. Ät tillsammans med smör, ost och aprikosmarmelad!

Till detta fixar du en stor kanna te, några levande ljus och en varm filt. En mycket fin kväll.

onsdag 6 oktober 2010

Mindre fint

Det är inte alltid sådär underbart att springa. I morse var en sådan dag när det inte var det. Usch. För det första kändes det som om benen var gjorda i cement och de där 7 kilona plus förvandlats till 70, och för det andra kände jag av magen. Bäbismagen alltså. Och för det tredje så gjorde matmagen ont. Magknip vill man inte ha när man springer, särskilt inte när allt i övrigt också känns dåligt. Tur att det kommer nya dagar med piggare ben och mindre magproblem.

Just nu längtar jag efter helgen så mycket att det nästan gör ont. Då ska jag till Stockholm. Något Hässelbylopp kommer det inte bli, iallafall inte springandes. Eventuellt som åskådare och väskbärare. Men mest av allt ska jag njuta av varenda minut. Snart bara tre och en halv månad kvar tills jag slipper längta.

måndag 4 oktober 2010

Bullar, bullar och lite mera cykling

Gårdagen avslutade jag med att baka, och äta, kanelbullar tillsammans med ett gäng vänner. Två sorter blev det. Vanliga hederliga kanelbullar och en variant med äppelmos och mandelmassa i. Med hackade valnötter på toppen. Gott var det och fyra stycken stoora lyckades jag klämma ner med ett stort glas mjölk. När jag gått och lagt mig för natten slog det mig att jag inte ätit någon middag. Ojdå. Men fyra stora kanelbullar med ett stor glas mjölk får duga. Innehåller både kolhydrater, protein och fett. Och en och annan vitamin och mineral. Finfin middag någon gång då och då.

Vanliga hederliga kanelbullar (Bild; snodd på nätet)

Denna dagen började jag med en minifrukost följt av 45min morgoncykling. Tröskelintervaller på 4min vardera. Hälften så lång vila. Extensiva intervaller kan man också kalla dem. Finfint det med och det gladde mig att deltagarna både var fler än tidigare veckor och att de gillade min musik! Än finns det hopp! :)


Ungefär såhär såg specialbullarna ut. Fast minus glasyren. (Bild; snodd på nätet)

Storfrukost på café och kvalitetstid med min rosa minidator. Kan hända att det slinker ner en och annan bulle även idag. Om inte annat kommer mina kollegor bli glada över den stora bullpåse jag har i väskan!

söndag 3 oktober 2010

Mera rosa

Rosa dygnet är över och insamlingen har slagit rekord med råge. Alla är hjältar. Både de som slitit för att, helt ideellt, anordna eventet och de som varit med som deltagare, handlat i cafét eller på något annat sätt bidragit till insamlingen. Det är sjukt stort av Sara och Stefan att cykla i 24 timmar! Jag hade nog aldrig klarat det är jag rädd. Jag är alldeles för vek. Sara har dessutom haft en egen "liten" insamling och lyckats samlat in någonstans mellan tjugo- och tjugofemtusen kronor (jag har inga exakta siffror just nu). Helt galet!


ROSA instruktörslinne såklart! Bäbisen syns inte så mycket framifrån än.

För egen del gick allt bra, över förväntan till och med. Jag pysslade och pusslade i en halv evighet innan jag fick till klassen och var lite orolig för hur den skulle funka - och tas emot, men det gick riktigt bra! Roligt!

Men från sidan syns den minsan lite!

Förutom min egen klass körde jag dygnets första, för Emil, Kettlebell vs yoga i går eftermiddag samt Therese´s klass i förmiddags. Benen är lite trötta nu. Men imorgon är det måndag och morgoncykelklass, bara att kämpa på. Tur att det är roligt!

Rosaskimmrande



Jag har inte så mycket mer att säga än att jag tycker att du ska kika in här. Världens härligaste stämning råder där borta i den rosa världen. Jag var där en sväng i går eftermiddag och snart åker jag iväg för att instruera mitt Hagneta Hill. Fint kommer det bli.

fredag 1 oktober 2010

Filosoferande på hög nivå

När jag för ett par timmar sedan var ute på veckans andra (och sista, lite för mycket annat i helgen) morgonjogg filosoferade jag lite över vikt kontra löpning. Jag väger mig väldigt sällan i vanliga fall och så även nu när jag är gravid, vilket ju känns som ett ganska sunt beteende. Sålänge man inte känner att man går upp elle ner jättemycket på kort tid ser jag liksom ingen mening med att fokusera på en siffra som egentligen inte säger särsklt mycket om hur du ser ut. 20 veckor in i graviditeten var det dock dags för en liten vägning och jag måste säga att det känns rätt häftigt att jag på så kort tid gått upp 7kg! Det mesta är ju såklart, extra vatten och blod, moderkaka, livmoder och mycket större bröst, men det är klart att jag inte kunnat undgå att se att hela kroppen har omgivits av ett extra lager fluff. (Det är ju mysigt med lite extra isolering nu när det blir kallt!) Det känns tryggt att kroppen fungerar som den ska och gör det den behöver för att klara av graviditet, förlossning och amning. Jag äter i princip som vanligt (möjligtvis ännu lite mera godis än vanligt, men det går i perioder precis som annars). Jag tränar ju visserligen mindre och även på en lägre intensitet, men det betyder ju också att jag äter färre återhämtningsmål och i kombination med den lilla extra energi som bäbisen kräver tycker jag att det hela borde gå rätt jämnt upp. Men ändå gör kroppen det den behöver och samlar på sig ett extralager till kommande prestationer. Coolt!

Men hur som helst; det jag reflekterade över var att det faktiskt inte känns så himla stor skillnad med 7kg mer på kroppen. Såklart att det inte känns som vanligt när jag springer (eller tränar för övrigt) men det har ju inte bara med själva viktuppgången att göra utan kanske ännu mera med övriga förändringar i kroppen. Men jag tycker inte att det känns så mycket tyngre som man kanske tänker att det ska göra. Det ska bli spännande att se hur det kommer kännas när det är dags att börja springa igen efter förlossning och "ihopläkningsperiod" när amningen antagligen har gjort så att många av kilona försvunnit. I och för sig så lär jag ju ha fler än 7kg plus den dagen det är dags att föda, men ni fattar vad jag menar. Intressant!

(Om (sorglig och tragisk) vikthets i samband med graviditet och postgraviditet kommer jag inom kort att ta upp på hardcore chicks-bloggen. Tills dess kan du läsa mitt inlägg om "tjejlopp".)