När jag för ett par timmar sedan var ute på veckans andra (och sista, lite för mycket annat i helgen) morgonjogg filosoferade jag lite över vikt kontra löpning. Jag väger mig väldigt sällan i vanliga fall och så även nu när jag är gravid, vilket ju känns som ett ganska sunt beteende. Sålänge man inte känner att man går upp elle ner jättemycket på kort tid ser jag liksom ingen mening med att fokusera på en siffra som egentligen inte säger särsklt mycket om hur du ser ut. 20 veckor in i graviditeten var det dock dags för en liten vägning och jag måste säga att det känns rätt häftigt att jag på så kort tid gått upp 7kg! Det mesta är ju såklart, extra vatten och blod, moderkaka, livmoder och mycket större bröst, men det är klart att jag inte kunnat undgå att se att hela kroppen har omgivits av ett extra lager fluff. (Det är ju mysigt med lite extra isolering nu när det blir kallt!) Det känns tryggt att kroppen fungerar som den ska och gör det den behöver för att klara av graviditet, förlossning och amning. Jag äter i princip som vanligt (möjligtvis ännu lite mera godis än vanligt, men det går i perioder precis som annars). Jag tränar ju visserligen mindre och även på en lägre intensitet, men det betyder ju också att jag äter färre återhämtningsmål och i kombination med den lilla extra energi som bäbisen kräver tycker jag att det hela borde gå rätt jämnt upp. Men ändå gör kroppen det den behöver och samlar på sig ett extralager till kommande prestationer. Coolt!
Men hur som helst; det jag reflekterade över var att det faktiskt inte känns så himla stor skillnad med 7kg mer på kroppen. Såklart att det inte känns som vanligt när jag springer (eller tränar för övrigt) men det har ju inte bara med själva viktuppgången att göra utan kanske ännu mera med övriga förändringar i kroppen. Men jag tycker inte att det känns så mycket tyngre som man kanske tänker att det ska göra. Det ska bli spännande att se hur det kommer kännas när det är dags att börja springa igen efter förlossning och "ihopläkningsperiod" när amningen antagligen har gjort så att många av kilona försvunnit. I och för sig så lär jag ju ha fler än 7kg plus den dagen det är dags att föda, men ni fattar vad jag menar. Intressant!
(Om (sorglig och tragisk) vikthets i samband med graviditet och postgraviditet kommer jag inom kort att ta upp på hardcore chicks-bloggen. Tills dess kan du läsa mitt inlägg om "tjejlopp".)
8 kommentarer:
Sju kilo kärlek! Vem säger nej till det liksom? :)
Jag får nog sluta att läsa din blogg. Risken är stor att jag börjar utveckla någon form av modersinstinkt...
du är verkligen helt fantastisk! Tack för att du är så vettig och sund =)
Det är så himla härligt med din inställning Andréa. Det så himla ofta man för höra från blivande mammor att "åhh jag har blivit så tjock" och bla bla bla. Men hallå, det är ju skitfint! Det finns en bebis i magen. Jag ler och blir alldeles lycklig när jag ser någon med bebismage, jag tycker det är skitcool att det verkligen finns en människa där inne (nåja, nästan i alla fall). LIKE!!
Ja kroppen är verkligen fantastisk!!! Härligt att du inte känner så stor skillnad när du tränar fast du har gått upp 7 kg!
grattis till graviditeten! roligt att läsa om hur du tränar när du är gravid. extra kul eftersom vi är beräknade till nästan samma dag, 20 februari är det tänkt att lillhjärtat ska "ploppa" ut.
bäbis? nej nej inte för vår del ;) det sköter ni så bra ^_^
oj, 7 kg! det måste hänt nyligen för jag såg ingen skillnad sist ;)
Jag reflekterade också över det där i början, hur kroppen envisades med det den behövde (bäckenet vidgade sig och sedan så fick jag också lite "fluff" överallt) trots att jag inte tyckte jag åt/tränade så annorlunda. Det är det häftigaste som kan hända, det här med hur kroppen anpassar sig under en graviditet.
Nu har ni kommit halvvägs- grattis!
Stor kram
Ps: Blev väldigt sugen på kanelbullar när jag läste ditt nyaste inlägg...
mia: precis :)
hahaha :)
ingela: jag blir glad av att höra att Du tycker så!
karin: jo men lite tjock känner jag mig ju :) Men jag litar helt på att kroppen sköter det där precis som den ska efter förlossnignen också. Bara dumt att stressa upp sig och litar man bara på kroppen så blir allt bra.
karin: idag (fem dagar senare) kände jag stoor skillnad :) (Men det berodde nog på massa annat)
j: men oj så roligt!! Grattis till dig/er också!!
ingy: haha. vänta du bara.. ;)
miss agda: kroppen är cool! och litar man på den så löser sig allt av sig självt!
Skicka en kommentar