fredag 31 juli 2009

Roligheter


Nu har jag äntligen anmält mig till världens roligaste lopp!

torsdag 30 juli 2009

Imponerande snabbdistans

I förmiddags förvånade jag mig själv genom att springa 5,1km i 4:29 fart. Nog för att jag hade kroppen full av mjölksyra i den sista backen och nog för att jag sprang i 4:18 fart någon gång när jag sneglade på klockan. Nog för att pulsen låg över 90% stora delar av tiden och nog för att benen kändes rätt pigga redan under uppjoggen. Men ändå. En rätt seg runda med två störande backar, motvid mer än hälften av tiden och slut på astmadedicinen. Fast det klart, jag var tvungen att stanna en liten stund vid två rödljus och då får man ju lite ny energi. Men ändå. Jag blev ganska imponerad av mig själv.

Frågan är bara om det finns en möjlighet att jag kan klara att hålla samma fart på den dubbla distansen? Jag var rätt trött alltså.. (Jag provar med 6km nästa snabbdistanspass till att börja med.)

Förövrigt hoppas jag att det faktum att pulsen vägrade gå ner under 80% under nedjoggen beror på avsaknaden av astmamedicin och inte att jag är på väg att bli sjuk. Svininfluensan skulle ju (inte) sitta fint just nu..

Nä, apoteket och ica följt av middagslagning, ätande och lite slappingkvalitetstid väntar nu. Därefter löpträning med gymfolket igen!

onsdag 29 juli 2009

Monki!


Trots att jag har shoppingförbud (och har haft det alldeles förlänge, ge mig ett riktigt jobb tack!) kom jag idag hem med en stor påse kläder!




Monki var det nämligen rea, massor av rea. 75% på nästan hela affären. Me like!



För 295kr blev jag ägare till ytterligare en kjol, ett linne, en tunika, en skjorta/blus och ett par jeans. Najs!
(Sjukt dåliga bilder, jag vet, men jag är kassast i världen på sånt här.)

tisdag 28 juli 2009

Livet & Löpningen

Saker och ting börjar klarna och jag börjar inse mer och mer vad och vart jag vill med mitt liv. Eller, det har jag ju egentligen vetat väldigt länge, men just nu när jag är väldigt långt därifrån ser jag allt lite tydligare. Hela pusslet är såklart inte lagt, lite överraskningar måste man ju få och det är ju omöjligt att veta hur saker utvecklar sig. Men en liten skiss finns i mitt huvud. En liten målbild långt där borta i horisonten. Egentligen vet jag ännu inte exakt hur själva målbilden ser ut, men jag börjar ana dess konturer. Vägen dit kommer antagligen att vara ganska krokig och alldeles säkert väldigt lång. Men med målet i sikte är det lite lättare att påbörja resan.

Ett mål finns såklart även vad gäller min träning och mitt liv som löpare. Fast det är ju ett väldigt otydligt mål egentligen. Det bästa jag kan bli. Det har jag ju egentligen ingen aning om. Mer än att jag fattar att det inte är någon elitkarriär vi pratar om. Men det bästa just jag och min kropp kan bli är ganska stort det med. Förutsättningar för utveckling finns eftersom jag både känner min egen kropp och har huvudet och bokhyllan full av kunskap om hur man tar sig dit. Jag vet vad som krävs. Det är en himla massa, men det viktigaste är nog att älska det man gör. Och att hitta balansen. Balans. Ett av de finaste ord jag vet.

måndag 27 juli 2009

Kan det bli vackrare?

Det här är nog bland det vackraste jag läst.

(Så framtida friare kan läsa och ta efter :D)

Måndagsmåndag

Jag känner i princip ingenting i kroppen sedan gårdagen vilket ju faktiskt bekräftar känslan av att det mest var mentalt jag var energilös och trött. Jag var aldrig varken riktigt trött eller stel i benen. Bara tom på energi. Trots att jag stoppade i mig massor av energirika saker som runekakor, djungelvrål och chips. 1,5l sportdryck och en hel del vatten på det borde ju fått mig att springa hur långt som helst kan man tycka. Men jaja, nog om detta nu.

Idag har jag jobbat hos gamlingarna igen, vilket jag förövrig komemr att göra en hel del nu de närmsta veckorna. Rätt kul faktiskt, det känns mer som ett "riktigt" jobb och som om man är lite meningsfull och gör lite nytta. Men jag är inte van att stå, gå och röra mig riktigt så mycket. Antar att det går rätt fort att vänja sig, men än har jag inte gjort det. Och eftersom jag är nybörjare på att dela ut medicin och allt sånt är jag hela tiden jättekoncentrerad för att inte göra fel eller missa något. Jag blir alltså inte bara seg fysiskt utan även mentalt trött. och regnat har det också gjort hela dagen. En rikig måndagsmåndag är vad det är.

Igår var det sol. (Bild lånad av Emil)


Vilken tur att det snart är springdags då! Löpträning med gymmet, men först lite tid för mig själv iform av någa kilometers långsam jogg till Skatås. Antagligen samma väg tillbaks också. Det bsäta av två världar. Tid för mig själv och min egen löpning samt gemenskap och prat med de andra. En ganska bra dag trots allt.

söndag 26 juli 2009

Bohusleden

I väntan på skjuts utanför mitt hus

Om jag hade vetat vilken typ av terräng stora delar av leden består av hade jag nog inte satt som mål att ta mig/oss drygt 5mil. Det räckte gott och väl med de 25km det blev. Tror att vi var ute i närmare fem timmar totalt. Den effektiva "springtiden" var ungefär 3:20 för mig.

Innan allt det jobbiga men fina

Jag har absolut inget emot att springa jättesakta eller gå, men det funkar liksom inte att hålla den farten i fem mil. Eller jo, det är klart att det gör om man har planerat för det och är inställd på det. Men idag blev det inte så. Det blev istället ett roligt äventyr tillsammans med härliga människor med samma passion för löpning som jag. En stor portion vacker bohusländsk natur och en jättetrevlig dag. Förutom när jag såg en orm! Jag blev inte lika chockad som jag har blivit de få gånger tidigare när jag stött på detta hemska djur, men jag skulle ljuga om jag sa att jag tog det med ro. Usch, den där ormen kommer förfölja mig ett bra tag nu.. Ytterligare ett minus var att jag sprang med huvudvärk större delen av tiden. Kände av en lätt vätskebrist redan när jag vaknade i morse (jätteintensivt jobb med bara tid med någon minuts rast här och där förutom lunchen följt av vindrickande är inte bra för vätskebalansen.) och kände mig allmänt vätskig (Jag är nästan alltid svullen i kroppen när jag har vätskebrist. Konstiga kropp!). Plus detta var jag stora delar totalt energilös. Jag var liksom inte jättetrött i benen, lite stel bara, men jag hade liksom ingen ork varken mentalt eller kroppsligt. Detta trots att jag åt och drack rätt mycket. En dålig dag kanske..


Ikväll sover jag tidigt och imorn är en ny träningsvecka. Och just det; jag är numera anmäld till 6h-loppet under Spring för Barnen veckan i slutet av månaden! Fegade lite, men någon utmaning ska jag väl ha nästa år. Och vem vet; snart kanske jag/vi ger oss på andra halvan av dagens planerade sträcka. Kanske redan i sommar..

Lite utemiddag som belöning

Tyvärr syns ju inte terrängen särskilt bra på någon av bilderna. Och min mobil är ju inte världsbäst. Och alla fastnade visst inte på bild. Men de som var med på äventyret var Susanna, Emil, Sara, Kenth, Mikael och Joel. Även blogglösa Rena var med en sväng på slutet. Tack alla för en härlig dag!

Fortfarande bara marathonlöpare

Ingen ny ultralöpare föddes idag. Det var lite för många berg att bestiga, lite för många rötter och stenar att hålla balansen bland, lite för mycket sankmark och lite för mycket konstant upp eller ner. Men det var en upplevelse med trevligt sällskap. Och powerkvinnan dubblade sitt distansrekord!

Bilder och en utförligare berättelse om den många timmar långa (men bara 25km) skogsturen kommer senare. Dusch, mat och annat nödvändigt som måste fixas först bara. Eftersom jag hatar när jag inte genomför saker jag bestämt mig för tänker jag nu direkt anmäla mig till ett ultralopp. Jag vill bli en ultralöpare! (Inte bara ultralöpare såklart. Jag vill vara bra på allt. Alla distanser och alla idrotter. Sån är jag.)

Skogsäventyr



Idag ska jag (och några fler) ut på äventyr. När dagen är slut är jag förhoppningsvis ultralöpare. Eller måste man springa lopp för att bli det? Och var går egentligen gränsen? Vid 42,2km eller vid 50?

fredag 24 juli 2009

Kontrollfreaket

Jag är ett extremt kontrollfreak. Jag vill ha koll på allt jag ska ha någonting med att göra till hundratio procent. Stenkoll och gärna på mitt sätt. Jag behöver inte nödvändigtvis bestämma (även om jag ofta vill det) men jag vill liksom vara tillfreds med att det som ska göras görs på rätt sätt och självklart på bästa möjliga sätt.

Jag är också kontrollfreak i den bemärkelsen att jag vill ha stenkoll på exakta tider, farter och sträckor när jag springer. Kanske inte så jättemycket när jag kör rena distanspass (men jag skulle aldrig klara av att bara springa på tid och inte ha någon koll på sträckan) men definitivt när jag kör kvalitetspass och det är absolut nödvändigt när jag springer intervaller.

Idag var det dags för det. Intervaller alltså. Jag hade en plan som innebar lugn jogg ner till banorna vid Valhalla, väl där 4 tusingar alternativt 10 trehundringar (ovanligt lite struktrur och kontroll där va?) och sedan lugn och fin jogg hemåt igen. Och det började bra. Jag och dagens springkompis Erika joggade iväg hemifrån i ett jätteskönt 6-minuterstempo ner mot banorna. Hur bra som helst. Vi pratade visserligen om att det snart är stora konserter i stan, men den första är ju inte förän nästa helg så det borde ju inte vara några problem tyckte vi.

När vi börjar närma oss ser vi att massa lastbilar står inne i mitten. Men det är ju lugnt, vi ska ju bara springa på banorna liksom. Men nej då. När vi är på väg in får vi veta av några vaktarkillar (eller vad de nu gjorde där) att där inne får man inte springa nu på två veckor. What?! Varför då? frågar jag. För att det är konserter och bla,bla, bla svarar de. (Men de var trevliga och höll med om att det var synd att det inte finns fler banor man kan springa på) Hjärnstillestånd. Vad ska vi nu ta oss till?? Jag blir verkligen totalt handligsförlamad när mina planer fallerar. Erika föreslår att vi ska hitta en raksträcka och springa på istället. Ja, det kunde ju funka, så jag tänker snabbt fram att det faktiskt finns en rätt bra ganska nära, så vi tar oss dit.

Det blev inga tusingar. Inga trehundringar heller. Bara typ tvåhundrafemtingar. Exakt är ju svårt att veta eftersom min klocka och pod uppenbarligen inte är att lita på alls. Ytterligare en kontrollfreaksgrej som retar gallfeber på mig!! Jag vill veta exakt hur långt jag springer. Exakt hur snabbt jag springer. Exakt puls. Exakt hur lång gåvilan är. Men nej då, det går ju inte. Gah! Är det samma problem med gps-klockor ala Garmin Forerunner? Om inte måste jag nog hoppas på att tomten kommer med en sån till jul. Tills dess får jag lära mig vara lite mindre kontrollfreak.

(Hur det gick? Jodå, kroppen kändes väldigt bra! Den extra vilan gör stor skillnad. Bra, då kanske jag kan se till att leva som jag lär och periodisera mera.)

torsdag 23 juli 2009

Rabarberdrömmar

Insåg precis att jag är sjukt sugen på paj med vaniljsås. Helst rabarberpaj, men andra pajer går också bra. Funderar på att baka en. Hittade denna farliga sida! Kollegorna på ta-hand-om-gamla-jobbet blir nog glada om jag kommer med en sån under armen. Fast det var ju det där med de där bordena som sagt.. Varför är inte mamma här och pysslar om mig? (läs; bakar paj åt mig)

Zoombietrött

Underbar balance igår, men klockan blev sent innan jag var hemma och eftersom jag dessutom fick för mig att baka scones mitt i natten blev den ännu senare innan jag somnade. När jag gick upp tidigt i morse för att köra mitt cykelpass var jag ändå förvånansvärt pigg. Efteråt var jag däremot inte lika pigg. Efter frukosten skulle jag bara lägga mig i sängen och läsa lite. Det är man ju värd när man är "ledig" (borde skriva på uppsatsen, borde fixa med Premerarelaterade saker, borde leta jobb, borde, borde, borde.) och inte börjar jobba förän klockan fyra. Läsa, jo tjenare. Somnade efter två minuter och sov i två timmar. Drömde sjuka saker och vaknade i ett zoombietillstånd. Lyckades, efter att verkligen ha tvingat upp mig själv ur sängen, ta mig till köket för att fixa kaffe. Nu börjar jag bli människa igen. Kanske dags att ta tag i de där små bordena då..

onsdag 22 juli 2009

Äntligen Body Balance!

Yes! Ikväll ska jag äntligen få köra Body Balance! Som jag har längtat. Egentligen är det vilodag, men det kan inte hjälpas. Finns en chans att köra BB tar jag den.

tisdag 21 juli 2009

Trött men glad

Btw har jag fått ytterligare ett bevis på att jag utvecklas och blir snabbare. När jag senast sprang samma långa trehundrametersbacke i april (ja, jag jag vet, alldeles för länge sedan!) sprang jag på tider runt 1:35 min (5:17 min/km). Idag sprang jag runt 1:30 (5:00 min/km). Det är en rätt rejäl förbättring va?

Eftersom jag är så sjukt dålig på att fota får ni se en bild från ett annat tillfälle där jag var trött men glad. Fast jag ser mest trött ut .. inte så glad :)

Jag är föresten så himla impad av powersus att jag måste skriva det en gång till. Hon innefattas självklart i hyllningen i föregående inlägg, men jag kände att hon var värd en egen. Där har vi någon som verkligen utvecklas!

Just love it!!!

Jag älskar verkligen att peppa andra att klara av saker de inte trodde det orkade. Jag älskar verkligen att se människor genomföra saker de inte trodde de skulle klara av. Jag älskar att se dem utvecklas och jag älskar att peppa och pusha. Jag älskar endorfiner och jag älskar träningsglädje. Jag älskar backintervaller. Jag älskar löpning, jag älskar att springa!

Perspektiv

Jag har det lite lugnare på träningsfronten den här veckan. Periodisering ni vet. Då får man helt plöstligt en himla massa mer tid. Sovmorgnar och sånt. Mer tid att läsa! Jag älskar att läsa, men böckerna, liksom tv-tittande, är något som jag får prioritera bort till förmån för träningen. Tv klarar jag mig alldeles utmärkt utan, men läsandet saknar jag. Ljudböcker visst, men det kan inte jämföras med rikgit böcker.

Fast.. nu när jag tänker efter kanske inte min vecka är så lugn för en normal människa. Det är ju trots allt träning 5 dagar av 7 möjliga. (Men "bara" 1 pass per dag. I vanlig fall är det 2 pass flera av dagarna. Och en extra hel vilodag blir det.) Man blir lite skadad av att leva i min värld :)

Dagens träning består hur som helst av backintervaller med min kära löpgrupp. En 300m lång härlig backe att besegra ett antal gånger. Hur najs som helst tycker jag (även om jag inte tycker det de sista 100m av varje intervall), vi får väl se vad de andra tycker.

måndag 20 juli 2009

Äntligen snabbdistans!

Av olika anledningar har jag hela tiden skjutit upp passet. Mestadels på grund av trötta och/eller stela ben och andra dåliga förutsättningar. Kanske lite lite eftersom detta pass är mentalt jobbigt. Jag har lite stora krav på mig själv och i vilket tempo jag anser att jag ska klara av att springa i, vilket leder till lite mentala blockeringar och halvångest inför snabbdistanspassen. Tempopassen är lite enklare eftersom progressiv löpning inte känns lika jobbigt varken fysiskt eller mentalt. Där behöver jag ju inte börja riktigt lika snabbt utan ökar efter hand och även fast jag ska ligga lite över (eller säger man under? Snabbare menar jag alltså.) tänkt (mil)tävlingsfart tycker huvudet att det är enklare.

Jag trodde mina stela baksidor var normla igen, men så fort jag började springa insåg jag att det inte är så. Verkligen dags för massagen! Eftersom jag var ganska sliten allmänt hade jag dock ändå planerat att springa lite kortare än jag brukar göra under snabbdistanspassen och tänkte att jag får göra det bästa av situationen och ta det för vad det blir.

Började med 2km lugn uppjogg i mestadels svagt uppförslut gav en medelpace på strax under 6min/km. Tryckte på "lap" och startade snabbdistansen. Lite lätt nedförslut i början följt av en rejäl uppförsbacke. Därefter mest svaga skiftingar. Efter 4,3km var jag i den korsning där jag planerat att avsluta och tryckte återigen på "lap" och påbörjar den 2,6km långa nedvarvningen (som gick i 5:30-tempo.). Kollar spänt på klockan. Jag har väldigt svårt att avgöra vilken fart jag ligger i (har klockan inställd på distans istället för hastighet). Tänkt att det nog var runt 4:45-fart då jag låg strax under mjölksyratröskeln i stort sett hela tiden. Men oj! 4:34 min/km!

Nu var det visserligen bara drygt 4km, men med lite mer snabbhetsträning plus obligatorisk vila, uppladdning och tävlingsadrenalin finns det kanske en liten chans att jag kan springa ner mot 45min på Midnattsloppet. Det är ju en relativt platt bana med bara en rejäl backe, annars mest smålutningar. Drömma får man.

lördag 18 juli 2009

Kompressionsstrumpor?



Jag funderar på att köpa ett par kompressionsstrumpor för att se om mina ben blir bättre av det (inte tränignsvärken alltså, utan allmänt). Jag blir väldigt lätt svullen och vissa menar ju även att tröttheten kan minskas och uthålligheten ökas om man använder någon form av stodstrumpor. I teorin funkar det, lite mer osäkert om det fungerar i praktiken (som så mycket annat vad gäller vår fysiologi), men det har tydligen visat sig att borttransport av mjölksyra och andra slaggprodukter sker snabbare och att återhämtningen därmed påskyndas och förbättras.

Någon som har erfarenhet av kompressionsstrupor? Både bra och dåligt. Tell me!

fredag 17 juli 2009

Den lilla lådan

På facebook har jag och Mia kommit fram till att det borde få vara en rättighet att ha en liten låda hemma. I den här lilla lådan ska det finnas en person (en snygg, snäll och smart man passar bäst för vår del) som man kan plocka fram vid behov. Med vid behov menar jag då exempelvis när det åskar och man inte vill vara ensam. När man kommer hem från träningen och inser att man måste laga middag, även fast klockan är tio på kvällen. När man tycker sängen känns för stor eller när tvättkorgen svämmar över och dammråttorna dansar i hörnen. Eller helt enkelt när man behöver lite sällskap i allmänhet. Hos mig kan han få sitta i ett hörn och greja med sitt, men när jag vill umgås ska ha genast släppa det han håller på med och underhålla mig. Ofta kan det dock räcka med att han svarar på det jag frågar och kanske flikar in lite eget prat ibland. Och självklart ska han massera mina ben minst en gång om dagen. En man i en liten låda som gör precis vad jag ber honom om. Vilken dröm :)



I övrigt lär inte träningsvärken bli bättre direkt. Jag var ju så smart att jag körde benstyrka igår. Jättesmart. (Men stark(are) blir jag iallafall.)

torsdag 16 juli 2009

Det blir aldrig som man tänkt sig

De där sprintintervallerna måste varit sjukt effektiva. Eller så är det bara jag som är ovältränad. En kombination av dem båda kanske.

Mina baksida lår är fortfarande så stela att de gör mig halvt handikappad. Tillsammans med träningsvärken i alla muskler som involveras vid chins (orkar inte räkna upp alla) plus även lite i magen blir jag inte så rörlig. Att springa snabbdistans i morse funkade liksom inte.

Envis som jag är gav jag mig iallafall ut med ambitionen att försöka. De första stegen var inte vackra. De efterföljande blev något bättre, men jag insåg redan efter någon minut att det inte skulle funka. Det blev således ännu en mysjogg i slappt tempo. Fast om jag ska vara ärlig kändes det inte så mysigt, det gjorde mest ont i baksida lår, gick segt och var tråkigt. Men så är det ibland. Bara att gå vidare och hoppas på att benen är redo imorn. Eller åtminstone på söndag.

De flesta verkar älska träningsvärk. Jag hatar det. Träningsvärk begränsar mig!

Jag måste också försöka lära mig att det inte funkar så bra att lägga sig och sova en timme igen efter frukosten. Min kropp glömmer bort att den fått mat och borde vara pigg och blir lika trött som den var när jag vaknade första gången, innan frukost. Den vill ha mat igen och den vill definitivt inte springa fort.

Fast å andra sidan gäller andra ofta andra jobbtider nu framöver och då kan jag inte ens träna innan jobbet/jobben. Om jag inte går upp före fem och mysjoggar utan mat i magen vill säga.

onsdag 15 juli 2009

Lite huvudvärk, men det var det värt!

Supertrevlig vinkväll på Linnéterassen men två snygga tjejer igår. Mycket träningsprat (blir ju lätt så när man är tre målmedvetna träningstjejer på samma plats) men också en hel del annat. Som vanligt konstaterades även killar/pojkar/män är en vetenskap för sig och totalt omöjliga att förstå sig på (sånt är också svårt att undvika när man är tre tjejer på samma plats). Vad är problemet liksom?!

Jaja. Lite huvudvärk idag. Inte helt optimalt att inte hinna äta middag utan endast slänga i sig fil, müsli och mackor efter träningen och innan 3 glas vin. Men vadå, det var det ju lätt värt!

tisdag 14 juli 2009

Stelt

Ojojoj. Gårdagens pass slet nog mer än jag trodde för inte var det roligt att springa i morse. Trots att jag ätit frukost innan hade jag noll energi, hade småont i fotlederna och var sjukt stel i framförallt baksidorna men även i höftböjarna och lite i magen. Galet!

Eftersom jag även var helt tom i hjärnan kunde jag inte för mitt liv komma på nån genväg (sprang i skatås plus kortaste vägen dit och hem) och tvingades således att ta mig igenom de nära 13km som rundan blev. Att bara vända eller gå sista biten finns liksom inte i min värld. Att gå hade jag föresten inte hunnit heller eftersom jag hade en jobbtid att passa. Jag hade ju kunnat vara lite smart och faktikt vänt hem efter några kilometrar, men imorse var jag verkligen allt annat än smart. Hjärnan var nog inte riktigt vaken eller så vill den ha ÄNNU mer mat än den redan får. (Hur det nu skulle få plats i magen.)

Ont i mina stackars sargade lilltår hade jag också och nu när jag har fötterna inklämda i ett par skor som är ganska smala gör de ännu ondare. Fattar inte vad jag tänkte när jag satte dem på mig. Jaja, de är ju rosa och snygga iallafall!




Löpvila fram till torsdag kväll nu. Lite bålstyrka i eftermiddag innan rosévinsdrickande på stan. Imorn är det obligatorisk onsdagsvila som alltid.

Åh vad jag ser fram emot att få sitta på en uteservering och dricka iskallt rosévin! (Inte ljummet som på festival, även om det också har sin charm.) Trevligt sällskap och förhoppningsvis sol. Hela jag behöver det just nu.

måndag 13 juli 2009

Hej kvalitet!

Efter en "kom igång" vecka som mest bestod av mysjoggande (inte bara, men nästan) är det nu dags att ta tag i kvalitetspassen igen. Om jag ska vara ärlig har det varit lite si och så med dem ända sen maran och har bara fått in ett intervallpass här och ett tempopass där. Nu är det time to shape up om jag ska förbättra min tid den 22:e augusti. Har ju ett väldigt högt uppsatt mål som det är ytterst tveksamt om jag ens kommer i närheten av, men om man siktar mot stjärnorna når man ju trädtopparna kanske..

För att fatta mig kort och inte babbla på i all evighet som jag har en tendens att göra; ett slitigt tempopass i morse (efter frukost men ändå tidigt!) där benen verkligen inte var på min sida, men där sista kilomtern gick i 4:28-tempo. 3km uppjogg följt av 5km stegrande tempo där sista kilometern alltså gick snabbast precis som den skulle. Genomsnittet hamnade på godkända 4:44 min/km. Därefter knappa 3km välförtjänt nedjogg.

Jobb på gymmet hela dagen (Inklusive action med massor av blod och ambulans efter att en man halkat och slagit i huvudet i en grej. Impad över mig själv och mitt lugn!) och eftersom jag fick jobba lite längre än tänkt missade jag det planerade corepasset (samma som denna snyggis) med träningskompisarna. Men det gjorde ju inte så mycket eftersom superkorta intervaller (min kollegas idé och upplägg) stod på schemat på den gemensamma löpträningen. Svårt att förklara exakt vad vi gjorde men det var en slags lagintervaller. Sprinter med kort vila. Det märks att man är långdistansare men oj vad nyttigt! Kommer garanterat ha träningsvärk i både fram och baksida imorn, men framförallt i baksidorna som känns lite halvtrasigt. Men det sjukaste är nog att jag är totalt uttröttad i.. biceps.. :)

Oj. Nu har jag babblat på i en halv evighet ändå. Hoppas ni har överseende.

söndag 12 juli 2009

Jag borde bli bättre på att ta bilder

Eller på att ta med mig kameran rättare sagt. Fast den är gammal och klumpig så det får vänta tills jag köpt en springryggsäck som jag kan ha på långpassen. Den behövs inte bara för kamerans skull utan även för att jag ska få i mig lite mer vätska. 1,5-2,5dl var 15:e minut är liksom lite svårt när hela vätskebältet totalt rymmer 5dl. Eftersom vätskebrist är det som snabbast försämrar prestationen och en förlust på 1-2% försämrar prestationen med upp till 20% är det ju en fördel att få i sig tillräckligt..

Men iallafall. Vad jag skulle komma till var att dagens 20km verkligen var värda att få hamna på bild. Eller inte alla 20 kanske, 8 av dem är endast transportsträcka till och från skatås och många av dem tråkiga delar av 8km spåret, men åtminsone 4 av dem. Så vackert att det nästan gör ont. Spegelblankt blått vatten där solens strålar blänker. Gröna träd, blått vatten och brun grusväg. Och så mötte jag en häst (plus ryttare) och blev så där fånigt glad och hade så himla gärna varit i ryttarens kläder. I en nedförsbacke (uppför för dem) kom de travande. Ett lätt och fint steg, en brun vacker häst i precis rätt form trots att de inte befann sig på en dressyrbana utan just i en uppförsbacke. Ge mig en häst!


En googlad bild från delsjön


Sommarpratare i öronen. Först Malin Baryard Jonsson (vilket sammanträffande) som sa en så himla bra grej om att bli bäst och vad som krävs för att bli det. Jag ska lyssna igen och memorera orden. Därefter härliga Hanna Hellquist med sin underbara värmländska och humoristiska smarthet. Och så lite tystnad, naturljud och bara mina egna tankar.

Stundvis kändes allt perfekt. Benen lätta, steget bättre än vanligt och farten helt ok. Mestadels gick det segt och slitigt. Jag väljer att minnas lättheten och det faktum att jag sprang 20km, varav 13 på grus som jag upplever jobbigare, i 5:15-tempo. Ett ganska kort men lite snabbare långpass, helt enligt planen.

Själens bästa

Det bästa för själen. Skogslångpass. Om några timmar är det dags. Utan det planerade sällskapet som tyvärr fick förhinder, men med sommarpratare i öronen och tankar att sortera.

Kaffe och bok fram tills dess. Ännu en ledig dag.

lördag 11 juli 2009

Från toppen till.. lite mindre topp.. till ok.

Efter mitt favoritmål frukosten (jag älskar verkligen min frukost, trots att jag äter exakt samma typ 350 dagar om året!) gick jag till gymmet och snabbtränade en bröstövning och en övre rygg/baksida axelövning. Sen kördes nästan 30min core. Effektivt och jobbigt idag (just det, pyttekänning i halsen i morse, men efter ett tag försvann det) även om det som vanligt är mest fokus på mage. Bara en ren ryggövning.. och så två integrerade, men resten mage. Jaja, får köra mer rygg ute i gymmet istället.

Efter coren var det bara att byta till cykeloutfiten och gå in och köra ett jättekul cykelpass. Jag fick klart det igår kväll och var inte riktigt säker på hur avslutningen skulle funka (byggde på ett 45min pass som jag har kört några gånger till ett 60min pass), men jag tror det gick rätt bra. Var dock nära att dö under sista intervallen som var 1min på max, men annars kändes kroppen också super. En intervalltrappa med lång och stegvis nedvarvning. Instruerandet kändes bra och musikvalet funkade också. Jag hoppas och tror att deltagarna hade lika kul som jag, det såg iaf ut så. Träning när den är som bäst (även om det inte var löpning) med mängder av endorfiner, svett och mjölksyra!

Det var toppen det. Fika med en vän och en snabbis på stan följt av middag, godis och en bok blev till en bra eftermiddag och kväll. Men så helt plötsligt och utan förvarning gör sig förvirringen och ovissheten sig påmind med ångest och tårar som följd. Jag vet inte riktigt varför jag är så förvirrad och osäker just nu, för några veckors sedan kändes ju allt så bra. Men just nu vet jag varken ut eller in och mina känsor sitter verkligen på utsidan.

Men, men. Det är väl en process jag måste gå igenom kanske. En stor kopp te, en filt och film på tv får mig att må lite bättre. Det där med att bryta ihop och komma igen.

fredag 10 juli 2009

Sjukdomar och sånt

Alla (nä, inte alla men flera) jag "tvingar" med på springturer får ont i diverse kroppsdelar. Främst knän men också lite benhinnor och annat störande. Själv vaknade jag med halsont. Så spring inte med mig, det kan vara farligt :)

Får bli glassätande, tedrickande och kanske en stunds tycka-synd-om-mig-själv tid ikväll istället för intervallspringande. En stund innan jag rycker upp mig och får klart ett roligt, jobbigt och bra cykelpass att köra imorn. Hoppas inte samma sak gäller där, att folket som tränar med mig blir skadade. Och hoppas halsontet bara är tillfälligt och är bortblåst imorn.


Gärna en av varje..


..men framförallt den här!


Ha en underbar fredag trots att det regnar!

torsdag 9 juli 2009

Opigg

Vet inte om det beror på att jag är för gammal för att orka med 3 dagars festivalande, det faktum att jag träningsvilade en hel vecka, att jag varit lite småförkyld i 3 dagar eller en kombination av dem alla, men idag är sjukt trött!

3:e koppen kaffe nu, energigivande cykelpass med morgonpigga deltagare i morse, en halvtimmes powernap efter frukosten och massor av mat. Inget verkar hjälpa. Bara att hoppas på att kvällens löpträning med gymfolket ger mig tillräckligt mycket energi för att underhålla en hel stad. Då kanske jag blir pigg. Fast då ska jag ju snart sova..

onsdag 8 juli 2009

26:e juli!

Jag bestämmer nu att skogsäventyret sker den 26:e juli! Eftersom det är åtminstone 3 av oss som är lediga och kan då så får det bli så. Hoppas att så många som möjligt av er andra som vill vara med också kan den dagen (en söndag). Vilken tid det blir vet jag inte riktigt än, men det borde väl vara bäst att börja nån gång under förmiddagen? Typ någon gång mellan 10 och 12. Eller vad tror ni?

Ni som är intresserade av att vara med kan väl maila mig på lopningolivet@gmail.com så återkommer jag med mera info så fort jag vet mer om tider, exakt var vi ska starta, hur man tar sig dit osv.

Vill man inte vara med hela vägen finns det ställen att hoppa av på efter vägen. Till Skatås är det exempelvis 27km (om vi börjar från starten av etapp 1) och det lovar jag att alla som springer regelbundet klarar av! Vi anpassar tempot så att alla hänger med och kommer att ta små pauser efter vägen.

Våga utmana dig själv!

tisdag 7 juli 2009

Skogsäventyr

Jag är otålig och orkar inte vänta ända till 28:e augusti. Jag vill göra min ultradebut tidigare. Och det är ju alltid mysigt att springa i skogen. Ett litet äventyr som kan bli hur stort (långt) som helst. Hela bohusleden går från Lindome till Strömstad. Riktigt så långt ska jag inte springa, men några etapper ska jag nog klara av. Men jag vill inte springa själv. Jag ska inte springa själv. Så vilka är med?





Från Lindome till Angered är det 55,5km. Det är väl en fin siffra? Kör man ytterligare en etapp hamnar man i Kungälv. Det blir 19km extra, alltså 74,5. Kanske lite väl långt första gången, men jag behöver ju ha en utmaning nästa sommar också.

Kom igen nu Emil, Susanna och ni andra som bor i Göteborgsområdet!

måndag 6 juli 2009

Så himla stort!





3 bra saker

Jag lovar att försöka sluta gnälla snart, men lagom till träningsstarten har en lätt förkylning bosatt sig i min kropp och läggs till listan av dåliga saker i mitt liv just nu. Som tur är finnas inget halsont så jag ignorerar den och tränar på som planerat, om än lite lugnare.

Så. 3 bra saker:
1. Jag sprang imorse. Inte ett intervallpass som planerat men väl ett skönt lättdistanspass. Kände mig lite tung i kroppen och hade lite högre puls än vanligt, men i övrigt kändes det bra. Första steget mot resten av säsongen är taget!
2. Magen och ryggen har fått sig en rejäl omgång under core-passet som kördes iform av "core on" vilket innebär stationsbaserad core. Två och två, jag som vanligt med mannen som får mig att ta i lite extra. Jag kan ju inte vara svagare heller!
3. Ett ovanligt fokuserat och kvalitativt benpass med samme man. Jag kanske fegade lite på vissa övningar men jag ville vara lite försiktig med tanke på förkylningen. Nästa gång är det dock dags att visa vad mina kära ben går för. Nu har träningskompisen fått ha ett litet övertag tillräckligt lång tid. Det är bra för mig att ha någon att tävla mot!

Och så en bonusbragrej; lång och ordentlig stretch. Nu är det bara att få in regelbunden yoga igen som fattas.

Om och om igen

söndag 5 juli 2009

Status

♥ Sista dagen på viloveckan. Jag är grymt peppad och fokuserad på att bli så bra jag kan bli. Med start imorn och många dagar framöver. En lång, spännande, jobbig och rolig resa.
♥ Strulet med de där vännerna i fredags kanske kan redas ut. Många olyckliga omständigheter som tillsammans blir en katastrof. Jag är en person som hellre förlåter än går runt och är bitter och arg. Jag tror att det är bra.
♥ Älskade vovven är begravd bredvid sin mormor, tillsammans med sina bästa kompisar; två mjukislamm och ett hejdåbrev från oss alla som min halvsyster Lina ritade. Hon såg så fridfull ut och jag tror hon har det bra i hundhimlen.
♥ Jag åker känslomässig bergochdalbana och pendlar mellan att vara jätteglad och jätteledsen. Det har nog varit lite mycket nu. Igen. Men What doesn´t kill you makes you stronger heter det ju. Och förr eller senare blir det min tur.

lördag 4 juli 2009

Sov gott Cilla

Vår älskade vovve Cilla kommer antagligen att springa in i hundhimlen idag eller imorgon. Jag är tacksam att hon väljer att göra det just den här helgen när jag finns på plats och kan säga hejdå. Även om det gör att min sista festivaldag blir lite sorgsen.





Tårta på 10 års dagen för nästan ett år sedan den 10:e juli.

Jag har suttit hos henne en stund och gråtit bort sminket. Förlikat mig med tanken på att hon inte finns här nästa gång jag kommer hit.

Musik, vänner och vin

Gårdagen var både en bra och dålig dag. Bra för att det är underbart att uppleva festival, jag blir nog aldrig för gammal för det (även om man börjar känna sig rejält mycket äldre än många. Jag är också både imponerad och lite avundsjuk på de små söta panda/poptjejernas ork och engagemang att vara så tillfixade hela tiden. Söta.) och framförallt för att ha sett Depeche Mode på en grusplan i lilla lilla Arvika. Det är stort! Dålig därför att några som jag klassade som mina vänner (inte jättenära vänner, men ändå vänner) betedde sig frutansvärt idiotiskt och numera inte är mina vänner. Vid ett senare tillfälle kanske jag berättar hela bakgrunden, men just nu vill jag bara glömma och fokusera på de riktiga vännerna, på musiken och festivalen.



Sol, sommar, festival & rosé. Bara lite spring som saknas :)

Idag är det inte lika hektiskt och jag kommer mest njuta av festivalandet. Thåström är det enda som absolut inte får missas, i övrigt kommer jag gå och se det jag känner för. Och dricka lite mer rosé tillsammans med mina underbara vänner som i vanliga fall är utspridda över halva Sverige (plus lite Norge) men som nu är hemma och på plats hos mig. I love you!

fredag 3 juli 2009

Nr 2 + turtles

Ok, då. En kass bild på nr 2. Plus mig i en alldeles för liten turtlesdräkt. Fråga inte var den kommer från, har ingen aning, men det är sånt som kan hända på festival. Kan dock lugna er med att den åkte av rätt snabbt igen, inte det bekvämaste jag har haft på mig :)


Kärlek i skogen

Igår var en sån där slapp festivaldag då jag fastnade alldeles för länge på partyt istället för att vara på festivalområdet. Nu hade jag visserligen inte så mycket inplanerat och missade inte något av de band jag tyckte var viktiga att se så det gjorde inte så mycket. Dessa fyra såg jag dock (åtminstone delar av):



Röyksopp spelade tyvärr på en för liten scen så det var svårt att se något. Men hörde gjorde jag, även om jag var tvungen att gå innan spelningen var slut. Man blir kissnödig av rosévin.



Jag gillar egentligen ine Nine Inch Nails särskilt mycket. Men de är stora, de spelar sällan i Sverige och så är det exMartins absoluta favoritband, så jag kände mig tvingad att åtminstone se lite :)



Elegant Machinery är väl inget speciellt egentligen. Trallvänlig synthpop som jag lyssnade mycket på för några år sedan. Eftersom musiken är starkt förknippad med Mig & Martin var det en lite konstig känsla att se och höra detta band. Såg dock bara lite eftersom jag var tvungen att hasta iväg till nästa:



En snygg synth/popkille på synthen och en väldigt karaktäristisk röst vid micken. En kort men fantastisk spelning!

Idag är dock en fullspäckad dag som börjar redan kl 14, så det är dags att börja fixa sig. Får se om jag hinner med en outfitbild. Om inte får ni tåla er tills imorn :)

torsdag 2 juli 2009

Festivaloutfit nr1



Förr i tiden var man ju svart från topp till tå, men det är jag för gammal för nu tror jag. Eller vi får se..

onsdag 1 juli 2009

Semester!

Igår spenderades en halv dag vid havet tillsammans med Sus plus man. Faktiskt ganska varmt i vattnet, eller iallafall inte iskallt. Svalkande och skönt. Men jag gillade inte riktigt att det fanns så många krabbor på bottnen. Jag ogillar sjödjur.

Med lite mer solbränd hud och kanske några nya fräknar på näsan fortsatte sedan kvällen med grillning och rosédrickande med samma sällskap. Gott och trevligt!

Idag tvättas och packas det på förmiddagen och sen bär det av mot vackraste Värmland, hemstad och festival. Det är skönt med semester!