Styrka, pratpass och backe

Tiden går så himla fort. Ett över två veckor långt "jullov" är slut och det är dags för vardag igen. Det känns visserligen helt ok, men det hade inte skadat med ytterligare några dagars slapparliv.


Sedan sist har jag inte gjort sådär himlarns massa, men ändå har det gått så fort. Sovit en hel del har vi gjort hela familjen och så har vi haft övernattningsbesök av en annan familj. Trevligt. Under detta besök hann jag klämma in ett pratpass med mamman. Tolv kilometer bara susade förbi. Vi är rätt bra på att prata..


I lördags var jag på gymmet en sväng och fick till ett bra styrkepass. Körde mestadels övningar i trx,men även en del chins. Som sig bör har jag nu träningsvärk i chinsmusklerna samt rumpa och framsida lår (pistols...).


Idag har jag varit ute och sprungit backintervaller. De första på säkert mer än ett år. Eller rättare sagt jag vet att det är mer än ett år sedan sist. Det kan mycket väl vara även ett och ett halvt... Det gick dock himlarns bra. Jag valde visserligen en rätt snäll backe på 200m och jag fokuserade på tekniken i första hand, fart och flås i andra. En riktigt bra känsla hela passet igenom och det känns faktiskt som att jag är på gång nu. På riktigt! Långt i från fornstora toppformsdagar såklart, men en bit på väg. Älska den känslan!


Nu tänker jag njuta av de sista timmarna jul genom att dricka glögg och kanske äta dammigt pepparkakshus. Eller kanske lussekatter blir bättre. Insåg att det fanns ett helt gäng kvar i frysen. Tyvärr fick vi slänga ut granen i morse. Den var lite trött...

Men njuta ska jag göra ändå. Imorgon blir det uppstigning vid sextiden igen och sovmorgnar till halvniotiden blir ett minne blott (i alla fall fram till helgen)...

God jul!

I år bröt jag traditionen med en julaftonsmorgonjogg och väntade tills efter gröten. Det blev bäst så för att logistiken här hemma skulle funka. En jogg blev det ju dock. I fruktansvärt deprimerande väder i form av regn och blåst. Men det är jul ändå och nu ska vi fira vår första jul på hemmaplan (bortaplan?). God jul!

Luciaspring

Kolmörkt när jag gav mig av, ljust när jag kom hem efter 8,7km i sakta mak.

Lite tomtegröt och juice i magen innan sovande Ester stoppades ner i springvagnen. Vinka hejdå till stor och liten kille och springa iväg. Sakta sakta med lite promenad i några långa och branta uppförsbackar. Allt för att verkligen se till att den här träningsveckan blir så lätt som den ska. Det känns bra. Men jag saknar snön. Glad lucia!

Vintermys

Vaderna beklagar sig lite över gårdagens strapatser. Men lite mörbultad ska en ju bli efter en sådan urladdning. Konstigt vore väl annars. Mjukar upp med Body Balance tänker jag men blev mest väldigt syrig i låren av krigarna. Förvånad över att bäbis låg så nöjt och gymmade med rumpan bar bredvid. Jag tackar.



Tog mig en kort tur i det fina vita och köpte två julklappar liksom i farten. Myser runt och kokar tomtegröt. Förbereder knäckkok. Kollar vinterstudion och dricker julkaffe. Jag älskar verkligen jul och vinter. Snö. Jul och snö i kombination ger mig lyckokickar. Och imorgon inviger jag Icebugsen för säsongen. Springer lite längre. Närmar mig långpassdistans. Och åker lite pulka.

Jul på ingång!

Förra årets julafton

Mellan träningsplanering, kaffedrickande och amning funderar jag över julen. Vi har dubbelt så stor yta att fylla med jul i år. Vi har många fönster att sätta stjärnor och adventsstakar i. Vi har plats för en stor julgran - den första egna (Ja 31 respektive 35 år är väl i senaste laget, men vi har ju alltid firat på bortaplan. Hemma fast borta). Och vi ska laga massa mat. För första gången ska vi stanna hemma hos oss själva över julen. En ny upplevelse som vi faktiskt set fram emot en massa. Kanske blir det vara vi i vår egna familj på självaste julafton och så kommer besök dagarna efter. Det känns lite konstigt men nu är det dags att skapa egna traditioner. För vår familj. För våra barn. (Känns konstigt att skriva så. Våra barn.) Stort.

Nu är det intensivt igen

Sjukdom överallt och svårt att få ihop personal. Min halvfredag fick bli helfredag med en halvsjuk och en förkyld tjej som jobbade på så gott vi kunde. Jag står för den förkylda. Tack och lov utan halsont och andra symtom så springa en snutt tänker jag göra senare idag. Trodde ett tag att jag skulle tvingas hoppa in och jobba idag, men slapp tack och lov. Idag är nämligen stroa fixardagen. Vi har hyrt bil med start förra söndagen och slut imorgon. Idag planerat Ikeabesök, skräpslängning och kanske storhandling av mat om vi hinner. Bra att passa på när tillfälle ges. Bra att vara på plats på Ikea strax efter öppning. Inget trångt alls och vi kände oss inte det minsta stressade.

Nu byggs det hylla och storsäng till stortoddlern som fyller två i februari. Vi hade tänkt börja med juniorsäng just runt tvårsdagen men tjuvstartar lite. Det där med att passa på när tillfälle ges. Bil har vi inte ofta.

En pizzadeg på jäsning, nyårsmiddag på planeringsstadiet inne i mitt huvud. Någon mil superlugn löpning innan middagen för att klara av en liten grej jag tagit mig för. 300 mil. Jag brukar inte göra saker "bara för att". Inte särkilt ofta iallafall. Men när jag såg att jag hade chans på 300 mil år 2012 kände jag att nu var det läge. Status nu med tre dagar kvar är 2953,3 km. Alltså inte mycket alls. Det klarar jag så länge jag inte drabbas av halsont, feber eller allmän hängighet. Håller en tumme. Funderar starkt på att stanna vid prick 3000 km. 300 mil. Högsta årssiffran hittills. Nöjd. Men det svider lite att Martins mätare står på 3163,5 km. Inte bra alls. Men det tar jag igen ett annat år. Och så ursäktar jag mig med att jag klår honom med hästlängder vad gäller övrig träning. Men är det ju så att det inte nödvändigtvis är den som tränar mest som blir bäst utan den som tränar smartast. Dumt att tävla om distans, timmar och minuter alltså. Men lite roligt trots allt.

Ute på vägarna igen

Så var det dags att åka hemåt igen. Hem till Årsta och Stockholm som också är hemma. Kanske mest hemma teoretiskt även om Värmland är mest hemma på ett annat plan.

Som vanligt slog stora tröttheten till ungefär så fort vi körde över gränsen till Arvika kommun och uppesittarkvällar och tidiga morgnar har inte lockar alls. Så mycket sömn har det blivit. Men också träning enligt plan. Tre löppass varav två morgonjoggar. Ett kort corepass med egen kroppsvikt och så ett kortare yogapass igår. Ett yogapass där jag kände mig väldigt stel i ryggen. Ett yogapass som gjorde gott. Trodde jag. Någon timme senare högg det plötsligt till i landryggen när jag satte ner Sixten på golvet. Fruktansvärt ont gjorde det och sedan hade jag ont vid minsta hastiga rörelse resten av dagen. Att gå och sitta kändes inget men att böja, vrida eller lyfta högg rejält. Var på bio och såg film på tv. Glömde bort det onda men påmindes snabbt igen. Sov ok och tänkte att jag provar att gå upp och springa.

Att springa gjorde inte ont alls och efteråt kändes det bättre. Det gör fortfarande lite ont men inte lika huggande. Är det det här som kallas ryggskott? Är detta beviset för att jag är gammal? Fast då har jag varit det några år för jag har haft ungefär samma grej vid minst två tillfällen tidigare; ungefär två veckor innan Sixten föddes och när han var ett par månader gammal. Kanske någon gång ytterligare. Hur som helst är det väldigt irriterande.

Sitta i en bil i många timmar kanske gör det värre eller så blir det bättre. Jag tycker att allt sånt här ofta saknar logik.

Det blev en tur idag också

Det där med att 'riktiga löpare' springer på julafton har jag inte mycket för. Vadå riktig? Du är väl inte mindre löpare om du inte springer en viss dag? Jo, jag fattar att det sägs halvt på skoj (eller nästan helt) men jag kan ändå inte låta bli att irritera mig på det. Det låter elitistiskt i mina öron och sådant ogillar jag. Men. Jag har sprungit på julafton i många år nu. Minst sedan 2007 då jag började regga min träning på nätet, men eventuellt ett eller ett par år ytterligare, jag minns inte så noga. Men det har hur som helst blivit en tradition jag gillar. Det är ett skönt sätt att börja julaftonen med och så blir det kanske lite extra plats i magen för allt gott. Att börja dagen med löpning gör mig nämligen alltid extra hungrig och hungrig vill jag vara när jag ska äta massa julgodis. Ja, jag äter ju självklart mat också, men ärligt talat är det godiset som är godast. Julmat är ju liksom inte så speciellt. Det är ju bara helt vanlig mat men lite tilltwistad.



Idag är det juldag och det blev ett pass idag också. Lite längre och lite snabbare. Inte snabbt, men snabbare. Det är lite moddigt här också men inte i närheten av hur det är i Stockholm. Visserligen är det lite mindre snö här men det väntas inte i tre veckor innan det plogas på gång- och cykelbanor... Martin invigde sina Icebugs som tomten kom med igår. Nu kanske han klagar mindre på vintern?



När Sixten vaknat från sin middagslur ska vi ut och åka pulka och ikväll ska jag (vi) träffa några av mina barndomsvänner. Intensivt är livet på julen. Intensivt men kul. Mera spring blir det nog också, men inte idag. Dock mera julgodis.

Slitigt och slirigt

Idag har jag sprungit ett av de värsta springpassen i mitt liv. Eller, det kan hända att det finns en hop som varit värre, typ spyjobbiga intervallpass och sånt, men det är inget jag minns idag. Idag minns jag dock morgonens pass. En önskan om ett kort långpass fick kortas ner till en något längre lättdistans. Dels för att vi sov lite längre än väntat och dels för att det var så fruktansvärt inte lätt. Pulsmässigt någorlunda lätt ja, men muskulärt och mentalt hemskt. När har de tänkt ploga gång- och cykelvägarna i söderort egentligen? 14,4km kändes som minst det tredubbla. Kanske är jag sliten efter veckan, men ändå. Kraftlös är vad jag var och maktlös över fötter som slirade och slirade trots buggarna på.



Efter kaffe och ytterligare en portion tomtegröt känns det lite bättre och nu är jag på väg till sista jobbdagen innan fem dagars jullov. Efter jullovet vara en jobbdag innan fyra nya lediga dagar. Lyx!

Luciaspring, lussefirande, radiointervju och Body Balance-övande

Självklart blev det spring på luciadagen. Faktiskt spring med lite fart i. Progressiva 6km plus dryga 2 nedvarvning. Mer än så hann jag tyvärr inte eftersom jag och en av mina kollegor skulle lussemysa lite. Men det räckte gott och väl. även om det gick förvånansvärt bra så var det slitigt. Jag kan dock konstatera att plogade vägar gör en viss skillnad för tempot. Så även vågar med hårt packad snö. Sådana valde jag idag. Det var endast under nedjoggen, från slussen till jobbet som det var moddigt.

Kort dag på jobbet, sedan vårt första luciafirande på förskolan. De var så söta och duktiga de små liven som satt eller stod stilla och sjöng. Sedan blev det kaffe, saft, pepparkakor och saffransbullar. Sixten drack tre muggar saft men ratade resten.

Ingen krona på huvudet tyvärr.

Efter att vi lagat och ätit middag kom en kille från Sveriges radio förbi för att intervjua mig om transportlöpning. Tack och lov inte i direktsändning utan endast inför ett kommande inslag. Jag vet dock inte om jag kommer vilja lyssna på det. Jag ogillar verkligen att höra min egen röst. Vi får se.

Nu väntar koreografipluggande och praktiskt tränande av andra halvan av den nya BB-releasen. Kan hända att det slinker ner en och annan lussekatt också. Och knäck. Och varför inte något mer av allt julgott jag har kyl och frys fulla av. Varför bryta en snart två veckor lång vana? Tur att det inte är jul året om :)

Mys för hela slanten

Det kändes extra lyxigt med ledig fredag igår. Dels för att det snöade hela dagen och dels för att jag fick några timmar helt för mig själv då Sixten var en sväng på förskolan då de hade maskerad. Efter att ha jobbat undan ett par grejer insåg jag att jag skulle hinna med en springtur innan jag skulle hämta hem honom. Snabbt bytte jag om coh gav mig av. Jag blev nästan lite irriterad på att det snöade snett och rakt in i mina ögon i början, men den lilla irritationen släppte så snart jag  svängde nittio grader.

 

Jag hade från början tänkt mig ännu en lufsjogg (Det är liksom den tiden nu, då större delen av passen ska vara lättdistans.) men det var så himla roligt att det var snö så det blev istället ett kortare tempopass där jag stegrade farten upp till 4km och sedan höll en konstant fart upp till 8km. Det var mestadels oplogade cykelvägar jag sprang på så tempot blev lite lägre än det vanligtvis skulle varit, men det kändes ändå himla bra. Det enda minuset var att det blev en alldeles för kort nedjogg, men jag hade en tid att passa.

 

Efter att ha sovit ett par timmar ihop med Sixten plockade jag fram pepparkaksdegen jag bakade häromdagen. Sedan startade vi igång Sixtens första pepparkaksbak. Dock tröttnade han redan efter några minuter så jag fick baka klart själv medan han kollade på Pippi (som han skulle kolla på dygnet runt om han själv fick bestämma). Efter middag och nattning gjorde jag sedan Rocky roads. Godaste julgodiset.

 

Snart ska jag ge mig iväg på kvartalsutbildning i Body Balance och Sixten ska få umgås med en av sina mostrar. Sedan väntar mera julbakande och mys hela helgen lång. Kanske hinner jag med en liten springtur imorn kväll när Martin är tillbaks också. Hoppas.

Flashbacks och julfeeling

Idag har jag varit ledig. Och eftersom dagens till stor del spenderades slöpromenerandes och lunchande med annan mamma med toddler fick jag väldigt flashbacks till min föräldraledighetstid. Även om det inte vet topptopp precis varje dag så var det väldigt lyxigt.




På väg hem från dagens huvudaktivitet drabbades jag av en otroligt stark längtan efter julen. Från ingenstans kom den, men det var bara att ta vägen förbi mataffären och köpa med sig ett lager av (äppel)glögg, skumtomtar och grötris. Väl hemma kokade jag en stor gryta tomtegröt till mellanmål. Riktigt mumsigt. Men tyvärr tyckte inte Sixten det idag. Aja, det kan ändras till nästa försök. Och jag blev nöjd iallafall.

Annandagsdistans

Igår blev det ingen träning då jag prioriterade en långpromenad på den tid som fanns. Idag har det däremot sprungits igen. 10,3km medelhård distans. Hur man än springer i den här stan börjar rundan med nedförsbacke och slutar med uppförsbacke. Eller ja, det beror ju såklart på var man bor, men där min mammafamilj och min pappafamilj håller till är det så.


Lite rester av stormen Dagmar fanns kvar i luften, men turligt nog hade vi vinden mot oss när det gick nedför och tvärt om när det gick uppför. Och när vi sprang längs kyrkviken slogs jag återigen av de enorma kontraster förra julen och den här julen bjuder på. Idag gick vågorna höga på det isfria vattnet. Sex plusgrader i luften. Förra årets annandag åkte jag och mamma skidor på den snötäckta isen. Många minusgrader i luften. Jag föredrar det senare.


Skrivet på min Iphone

Kontraster

Den här fredagen i december för ett år sedan såg det ut såhär (klicka). Idag, datummässigt en dag tidigare, såg det helt annorlunda ut. Visserligen befinner jag mig i Stockholm ytterligare ett par timmar, men jag tror nog det ser ungefär likadant ut i Arvika. Grått. Blött. Slask. Is. Grättgråttgrått. Flera plusgrader. Fukt. Ännu mera grått. Tragiskt. Tråkigt.

Det är ganska stor skillnad på minus tjugofyra grader och plus tre grader. Det är också en viss skillnad mellan att ha typ tio (?) extrakilon inklusive lillbäbis på/i kroppen jämfört med att ha en elva kilos storbäbis i en vagn som väger ungefär lika mycket framför sig. På ett sätt var det lättare att ha tyngden närmare, på ett annat sätt är det lättare att ha tyngden längre ut. Och det är bra att ha något att hålla i när blankisen breder ut sig.

Nåja. Jag fortsätter drömma om snö och vinter. Kan man hoppas på mirakel? Så att årets julaftonsjogg blir lika fin som den förra. jag tror inte det. men hur som helst åker vi snart väster ut. Väster och lite, lite åt norr. Hur morgondagen blir vet vi snart.

Klappsnappare...

...tänkte jag skriva. Men jag menade klappinslagare. Det är vad jag ägnat några timmar åt idag. Vilar kroppen får den kreativa sidan jobba. Eller nåt.


En liten tomte sov medan jag klappshoppade.

Det är roligt det där. I lördags var jag säker på att jag köpt alla klappar jag skulle. Pustade ut och tänkte att det här gick ju smidigt. Men så i söndags slog det mig att jag ju inte alls var klar. jag hade en liten klapp till att fixa. Den fixade jag igår. Nu äntligen, vad skönt. Tills på kvällen när jag skulle sova. Då kom jag på att jag ju glömt en grej. Så den fixade jag idag. Och slog in alla klappar i fina (nåja) paket. Så härligt. Men. Borde jag inte fixa den där lilla grejen också? Det skulle ju göra just den personen glad. Jo, så får det nog bli. Det får bli en tur till en affär i morgon också. med påföljande klappinslagning. Är jag klar imorgon tro? Eller har jag glömt något mer?

Jag gillar verkligen julen, men ibland medför den en liten nypa stress också. Tur att det mysiga och fina överväger ändå.

Lussejogg

På morgonen. Typ innan hönan vaknat, för hon vaknar sju va? Tio i sex vaknade jag. Eller jag skulle vakna tio i men vaknade elva i av att Sixten stod i sin säng och grejade med något. Bra tajming.

Gav mig som planerat ut på morgonjogg. Hade föreställt mig ett gnistrande vitt landskap med knarr under fötterna. Men jag fick tyvärr vattenpölar och två grader varmt. Inte mycket luciakänsla där alltså.

Någon krona med ljus hade jag inte heller på huvudet, men åtta kilometer skrapade jag iallafall ihop. Åtta kilometer utan känsla. När ska den där snön och vintern komma egentligen? Jag har redan sagt att jag tror att vintern uteblir i år, men jag hoppas jag har fel. Riktigt fel.

Fikatankar

Igår bjöd jag och Sixten våra kompisar i föräldragruppen på adventsfika. Det var jättemysigt och roligt att få bjuda på allt jag bakat och fixat. Av någon anledning tror många som inte känner mig så bra och hört att jag "tränar mycket" samt är utbildad kostvetare att jag inte äter typ lussekatter och knäck. "Onyttiga saker" som vissa väljer att kalla det. Men när de sedan får höra om min syn på mat och att jag inte vill stoppa in mat i olika fack utan anser att allt är bra för något - i lagom mängd, lyser de liksom upp. Det gillar jag.

Lussekatter, knäck, pepparkakor och rocky road är gott för smaklökarna och innehåller både vitaminer, mineraler och annat vi behöver (plus såklart massvis av socker som vi inte behöver). Alltså är det bra. Iallfall för mig. Om jag inte skulle få för mig att äta det flera gånger om dagen i en månads tid. Då blir jag förmodligen lite illamående. Och väldigt trött på socker.

Jag har blivit julbesatt

Jag vill bara ha mer och mer hela tiden. Mer ljus, mer julgodis, mer mys. Och när jag ska få Sixten att sova sina dagslurar sjunger jag julsånger istället för de vanliga sovsångerna jag brukar sjunga.

Något julgodis har det dock inte blivit gjort ännu, jag hann nämligen inte i söndags, men nu har vi varit och handlat jag och Sixten. Känns fullständigt normalt att handla ingredienser till EN sort för över hundrafemtio kronor. Eller inte. Men nu ska det iallafall bli julgodisfix här hemma. Återkommer med resultat.

Det passar bra att jag har en väldigt lugn träningsvecka denna vecka. Mer tid åt julförberedelser. Det enda som fattas är snön. Och det är ändå en rätt stor pusselbit. jag håller tummarna för att åtminstone julafton blir vit. i övrigt har jag inga större förhoppningar om vinter. Jag känner (tyvärr!) på mig att det kommer dröja ett bra tag nu när det varit två så fina vintrar i rad.

Första advent

Den här helgen har vi besök av min pappa med fru och gårdagen gick så snabbt att jag knappt hann med. Cykel som vanligt på morgonen och därefter en kort shoppingsväng följt av Ikea och storhandling. Det gäller att passa på när vi har tillgång till bil. God middag med ett glas rött som gjorde mig om möjligt ännu tröttare.

Idag ska jag förhoppningsvis springa ett kortare långpass. Det första sedan Lidingö. Jag hoppas det. Förkylningen har tyvärr gjort ett litet återtåg och jag snorar igen. Jag är utan halsont dock så om det inte blir värre under dagen ska det gå.

Första advent tänker jag fira med glögg och eventuellt ett litet minijulbak. Jag är väldigt sugen på Rocky roads så det kan hända att det blir lite sådana gjorda. Men först behöver jag äta frukost. Den feta ekologiska naturella yoghurten tillsammans med pepparkaksmüsli känns självklart idag. Den vanliga havregrynsgröten med hallon och solrosfrön får kliva åt sidan idag.

Jag gillar julen

Idag har jag börjat julpynta så smått. Mitt uppe i målandet kände jag att det var dags för lite julkänsla här hemma. Jag insåg dock också att jag får köpa lite fler saker. Även om vi inte bor stort bor jag större än jag gjort de senaste åren. Så en jakt på ytterligare någon elektrisk ljusstake, kanske ytterligare en stjärna att hänga i något fönster, kanske en krans till dörren och eventuellt en och annan tomte. Jag gillar julen! Jag gillar att köpa julklappar också, även om det är svårt och min (vår) budget är snål. Men det är lite av en utmaning att hitta passande och personliga grejer som inte kostar så mycket.

För övrigt är jag nog såpass frisk att jag kan köra ett lättare styrkepass (precis som schemat säger, även om det egentligen skulle vara lite tuffare) i kväll och förmodligen kan springa som planerat imorgon. Inget halsont och bara lite snorande kvar.