tisdag 31 maj 2011

Här har det vagnjoggats

Eller snarare vagnsprungits, jag har av någon anledning svårt att springa riktigt sakta när jag springer med vagn. Fast allt handlar ju om hur man definierar det hela. Tempomässigt går det inte särskilt snabbt (även om tiderna sakta men säkert kryper neråt helt av sig självt) men ansträngningsmässigt går det desto "fortare". Eller hur man nu ska uttrycka det. Hur som helst så är det alltså jobbigare att springa med vagn än utan, särskilt när det, som idag, blåser friska sommarvindar.

Och appropå sommarvindar så är det riktigt varmt ute. Varmt på ett sätt jag ogillar, varmt på ett sätt som gör att jag vanligtvis tycker det är väldigt jobbigt att springa. Men inte idag. Nog önskade jag att jag inte glömt vattnet hemma, men det kändes ändå ganska bra. Jag var så exalterad över att få springa. Ibland känns två dagars springuppehåll som en evighet. Just nu är det så och det tolkar jag som ett tecken på att jag är på gång. På väg mot målen.

söndag 29 maj 2011

Lite reflektioner

♥ Det kändes lite underligt att sitta på gräsmattan på Östermalms IP och amma minuterna innan jag gav mig av mot startfällan.
♥ Det är roligt att en halvmara inte känns som någon lång sträcka, trots att jag bara sprungit längre två gånger sedan jag började springa efter förlossningen och dessa två gånger dessutom är de enda på nästan ett helt år.
♥ Det kändes inte alls så farligt att bryta. Först kände jag mig lite ensam, men när jag kom tillbaks till ÖIP kom det andra brytare från alla håll, så jag var definitivt inte ensam.
♥ Det kändes lite fel att få en finishertröja trots att jag inte fullföljde. Jag frågade till och med funktionärerna om jag verkligen skulle få en när jag brutit, men det skulle jag tydligen.
♥ Det är fascinerande hur tävlingshjärnan kan få mig att helt släppa taget om övriga livet. Inte en enda gång under loppet funderade jag över vad Sixten gjorde. Nu visste jag ju såklart att han hade det alldeles utmärkt med mamma/mormor och systrarna/mostrarna, men alltid annars när jag är ifrån honom brukar jag ändå skänka honom en och annan tanke.
♥ Det känns bra, men lite oväntat, att benen känns precis som vanligt idag, att jag inte har ont någonstans och inte det minsta träningsvärk.
♥ Det är lustigt hur 5:15 fart igår kändes skönt och behagligt medan jag på träning fått slita hur mycket som helst för att hålla samma tempo.
♥ Det känns fantastiskt att jag imorgon påbörjar resan mot halvmaran under 1:38, lidingöloppet under 2:38 och milen under 44 på riktigt. Bring it!

lördag 28 maj 2011

Ett varv löpglädje






Det blev start ändå. Anmäld har jag varit sedan länge, även fast jag inte riktigt på fullt allvar kunde tro att jag faktiskt skulle starta. Men när jobbet bjuder har jag ju inte så mycket att förlora.

När träningen gick så bra så snabbt började dock hoppet spira. Ända tills jag fick den lilla känningen i låret/rumpan och i princip helt la ner planerna på start. Men i takt med att allt började kännas som vanligt igen började hjärtat klappa och igår bestämde jag mig för att starta. Starta men kliva av vid minsta lilla känning. Så det gjorde jag. Startade, sprang mycket mycket snabbare än jag tänkt mig, njöt av stämningen och en stark och fin kropp samt upplevde ren och skär springkärlek.

Efter nån mil började det dock strama oroväckande i stela benet/rumpan, och även om det klingade av så småningom bestämde jag mig för att kliva av längre fram. Mina mål ligger senare i sommar och höst och jag tänker inte vara så dum att jag riskerar flera veckors träning bara för att jag är så envis. Först siktade jag in mig på första varvet, men sen kom jag på att det skulle vara kul med en oficiell halvmaratid, även om jag sprang långt ifrån min maxkapacitet. Så vid 21,1km stannade jag klockan på 1.51.52 och traskade bort mot öip igen.

Jag är enormt glad och stolt över att jag, 3 månader och 10 dagar efter förlossningen (tydligen) kan springa en halvmara i 5:15 fart utan vidare ansträngning, men frågan är om jag inte är mer stolt över att jag klev av. Det är liksom inte likt tävlingsmänniskan jag. (Men man kanske blir klok av att få barn?) Det är möjligt att det hade funkat ända in i mål, men jag skulle aldrig förlåta mig själv OM jag skulle dra på mig något långvarigt. Visst sörjer jag den uteblivna känslan av att få springa in på stadion, men det kommer fler chanser. Nästa år springer jag i mål på en tid under 3 timmar och 30 minuter!


Skrivet på min Iphone

fredag 27 maj 2011

Läst, hört och tänkt

Här och där och lite överallt läser jag då och då om vilka verktyg som finns att ta till för att bli en "framgångsrik" bloggare. Om vilka mål det går att ha med sitt bloggande. Hur det frågas vad läsarna vill se mer av och så vidare. Inget fel med det såklart, vad andra vill göra med sina bloggar har ju ingenting med mig att göra. Men ibland känner jag mig lite gammal och fel. Som att jag liksom inte fattat det här med varför jag ska ha en blogg. Nu vet jag såklart att anledningarna kan vara många, att jag inte är ensam om att ha just min egen inställning till det hela och att jag faktiskt får göra precis som jag vill. Precis som att andra får göra precis som de vill. Och vad vill jag då? Jo, jag vill skriva. Punkt. Jag vill ha min blogg som en slags öppen dagbok som jag kan bläddra tillbaks i och återuppleva fina minnen och saker jag glömt. Jag är inte intresserad av pressevent, produkttestande och dylikt. Däremot tycker jag att det är roligt att träffa likasinnade och det har jag verkligen gjort. Den här bloggen har till och med givit mig ett par riktigt nära vänner som jag förhoppningsvis får behålla livet ut! Dessutom har den faktiskt bidragit till att jag fått de två jobb jag har i nuläget. Helt galet egentligen, men rätt kontakter är onekligen mycket viktigt.

Jag vill kunna se min utveckling, både i livet och inom löpningen. Jag vill se hur mitt skrivande förändrats över åren. Sedan ska jag inte sticka under stol med att det är otroligt roligt att få feedback på det jag skriver. Och att se att det faktiskt finns människor som läser det jag skriver, kanske till och med gillar det. En lite lustig grej är att trots att den här bloggen antagligen främst klassas som en form av träningsblogg, trots att jag även skriver mycket om övriga livet, har antalet läsare ökat rejält sedan jag blev gravid och fick en bäbis och därmed kanske skriver ännu mer om övriga livet än tidigare. Barn engagerar! Det här är ingen stor blogg och jag har inget särskilt mål med den, men den ger mig hela tiden massa glädje och jag är glad att jag har den.

onsdag 25 maj 2011

Vagnjogg och mamma-army

Så. Äntligen. Efter tre dagars totalvila var den difusa huvudvärken borta och det blev dags för lite spring. Vagnspring närmare bestämt. Tog en omväg bort till Årstafälltet där vi kör mamma-armyn och skrapade totalt sett, med hemvägen medräknat, ihop 9,1km. Inte illa. Speciellt inte med tanke på att det blåste massor och att jag hade vagnen med mig. Till min förtjusning upptäckte jag även att det finns en ridskola jättenära! Hur har jag kunnat missa det? Dit lär det bli många promenader för att klappa på hästar framöver.

Men det var som sagt inte bara vagnspring som stod på schemat. Även mamma-army. Inte lika tur med vädret denna gång och vi fick stå ut med både blåst (större delen av tiden) och regn (en sväng i mitten). Mammorna körde på bra och även jag själv fick en skaplig genomkörare mellan peppning, teknikkorrigering och vagngungande. Tyvärr kom jag inte ihåg att plocka fram kameran idag heller. Men det kommer.

tisdag 24 maj 2011

Sömn och sånt

Jag har sovit dåligt de senaste nätterna så dagarna har mera bestått av att bekämpa huvudvärk och försöka passa på att sova när tillfälle ges. Såväl springning som övrig träning har därför lyst med sin frånvaro i tre dagar. Eller två kanske, i söndags hade jag ju planerat att vila.



Trött mamma, trött humla.

Grejen är att det inte är på grund av Sixten jag sover dåligt, iallafall inte direkt, möjligtvis indirekt. Sixten sover numer mellan sex och åtta timmar i rad nästan varje natt. Visserligen kan han vara lite pigg efter maten vid femtiden och vilja ligga och prata istället för att sova. Därför blir det mer slummer än sömn de sista timmarna innan vi går upp. Men eftersom jag själv sover minst 6 timmar i sträck brukar jag ändå känna mig pigg. De senaste dagarna har jag dock sovit oroligt, vaknat mycket och drömt de konstigaste grejerna man kan tänka. Ibland undrar jag var man får alla drömmar ifrån?

En möjlig anledning till att jag sovit så konstigt kan vara att Sixten nu börjat sova själv. Även om jag har honom precis bredvid mig, fast inte i vår säng så känns det tomt. För Sixtens del hade det säkert funkat emd egen säng för ett bra tag sedan, men jag har haft lite separationsångest. Nu vid bestämde vi dock att det är dags. Men vi började med ett litet mellansteg. Vi får inte plats med spjälsängen i vårt sovrum och att lägga honom i rummet bredvid hade gjort för ont i mitt hjärta (Även om jag vet att han antagligen hade klarat sig alldeles utmärkt och jag skulle vakna vid minsta gnyende ändå. Det handlar om några meter längre bort liksom..) så vi har löst det med att han nu till en början sover i vagnens liggdel på golvet bredvid mig. Så kanske jag om ytterligare någon månad är redo att flytta över honom till spjälsängen.

I vilket fall så tror jag att mina konstiga drömmar och oroliga sömn kan ha lite att göra med att jag inte längre har Sixten alldeles intill. Förhoppningsvis vänjer jag mig snart. Kanske redan i natt då det är fjärde gången. Jag hoppas, för imorn är det mamma-army och lite spring på agendan!

måndag 23 maj 2011

Den där marathonveckan

Och i år känns det annorlunda. Eller egentligen har även förrförra och förra veckan känts annorlunda. Det har ju liksom blivit lite tradition att första springa Göteborgsvarvet mest för att det är kul. Ta det lite lugnt, kolla på publiken och njuta av världens bästa stad. Att därefter dra ner ytterligare lite på träningen, fundera över vilka kläder jag ska springa i, planera uppladdningen och slutligen ge precis allt jag har på säsongens första stora mål. Njuta av den starka fina kroppen, svära över idiotin att utsätta sig för dessa plågor, gråta en liten tår, både av glädje och av smärtan i låren när jag går nedför trappan till Östermalms IP. Vara sjukt stolt över mig själv. Jag är inte världsbäst, men jag är faktiskt sjukt bra. I år blir det lite annorlunda.

söndag 22 maj 2011

Lantluft



Ibland önskar jag att jag bodde lite närmre sånt här. Lantluft och djur. Vi får hoppas att Sixten vill börja rida när han blir större så att jag får en ordentlig anledning att ta upp min egen ridning. Jag saknar hästarna massor!


Skrivet på min Iphone

lördag 21 maj 2011

På resande fot

Just nu är vi i Smålandsskogen, men vi började med att åka till Norrköping redan igår. En fin kväll med vänner och ytterligare två bäbisar. Lite häftigt att det på mindre än ett år har tillkommit tre små liv till det här gänget.

Nu har vi alltså åkt vidare för att hälsa på Sixtens farmor och farfar. Strax ska jag och Martin ut och köra backträning. Mitt första sådana på nästan ett år faktiskt. Tror det senaste sådant sprangs någon gång i slutet av juni eller början av juli.




Innan vi åkte igår hann jag och Sixten med en vagnjogg med paus för lite pushups, dips och pullups. Jag tränade och Sixten kollade på himlen.


Skrivet på min Iphone

torsdag 19 maj 2011

Instruerande

Jag börjar sakna mitt instruerande nu. Framförallt cyklingen för jag har inte cyklat sedan någon gång i mitten av januari och innan dess hade jag inte cyklat sedan jag instruerade min sista cykel på luciamorgonen. Tyvärr lyser cyklandet med sin frånvaro, men jag tänkte försöka klämma in ett pass någon gång framöver. Det svåra är bara att det finns få vanliga cykelpass på schemat. RPM (förkoreograferad Les Mills-klass) finns, men jag och RPM är inte bästa vänner.

Men hur som helst; fint då att jag nyss varit och skrivit (nytt) kontrakt med Sportlife (Det är i Hammarby Sjöstad jag framförallt kommer hålla till.). Ingen fast klass nu i sommar men förhoppningsvis i höst. Förhoppningsvis en cykel och så kommer jag även utöka min repertoar. (Vad återkommer jag till senare när utbildning är bokad och klar.) Army training verkar det dock sämre med, men vilken tur då att jag kan köra själv. Och vilken tur att Mamma-Armyn startade igår! Världens bästa tur med vädret hade vi också, och även om två var sjuka och tre inte kunde komma just igår så körde de tre mammor som var där på hur bra som helst. Själv kör jag ju inte överdrivet mycket när jag instruerar army, men jag har ändå lyckats få lite träningsvärk. Hehe. Jag hade också tänkt ta ett eller annat foto, men mitt bland alla pushups, plankor, vagngungande och bäbishållande glömde jag av det. Får försöka nästa vecka istället.

onsdag 18 maj 2011

3 månader

Idag är det 3 månader sedan Sixten tittade ut. Jag kan inte förstå hur tiden kan gå så sjukligt snabbt! Det känns som det max var ett par veckor sedan han var så där nyfödd och pytteliten. Nu är han istället en riktigt lång liten tjockis som börjar få gå upp ytterligare en klädstorlek, till 68 vilket motsvarar ungefär 4-6 månader. Jag vet inte riktigt var han ärvt det där ifrån. Eller jo knubbigheten har han från både mamma och pappa, men längden? Martin är ju rätt lång, men han var kortare än vad Sixten är när han var i samma ålder. Själv är jag ju ganska medellång så från mig har han definitivt inte ärvt någon längd.


Alldeles nyfödd..

När han föddes var han 51 cm (Jag var 49 och Martin 53, så exakt mittemellan där) och vägde 3449 gram. Obligatoriskt viktnedgång första dygnet och sedan ett jätteskutt upp. Dock kom mjölkstockning, magont och dålig sugteknik ivägen och han rasade ner en bra bit under födelsevikten efter en dryg vecka. Men med ersättning och massvis av matande kom han snabbt ikapp igen och sedan har det gått i en rasande fart trots att vi först trappade ner och såsmåningom slutade med ersättningen och att jag därefter gått över till att endast mata på ena bröstet åt gången. Nu tycker jag inte att jag matar mycket alls. De senaste veckorna har han ätit med ungefär 3 timmars mellanrum under morgonen och dagen, ungefär 2 timmars mellanrum under eftermiddagar och kvällar och sedan ett längre uppehåll på 5-7 timmar på natten (Nio av tio nätter sover han mellan 22-23 och 04:30-05:30.). Totalt runt 8 mål per dygn och cirka 10-20 minuter per gång.

Jag trodde att han skulle ha gått upp en del sedan senaste kontrollen, men jag blev ju lite förvånad när vågen stannade på 7440 gram! Han har alltså ökat med dryg 1,4 kg på en månad. Och mer än dubblat sin vikt sedan födseln. Jag måste ha världens energirikaste mjölk i brösten.. :) Han hade även vuxit lite på längden, 62,3 cm jämfört med 61 för en månad sedan. Fast egentligen är han nog lite längre, för det var svårt att sträcka ut benet helt. Och även huvudet hade ökat med en dryg centimeter, från 40 till 41,4 cm.


Idag..

Och så var det de där sprutorna. Jag var lite orolig för hur ont det skulle göra i mitt hjärta att se hur någon sticker långa vassa sprutspetsar i hans mjuka lår och sedan se och höra hur ledsen han blir, men det gick bra. På första sticket blev han mest lite arg, men det gick över på ett par sekunder. Andra sprutan svider visst alltid lite mer och där grät han en kort stund. Men även det gick över på mindre än en minut och när det var dags för påklädning var han samma gamla vanliga gladbäbisen igen. Han fick heller ingen feber under dagen och verkade inte ha ont. Han var nöjd och glad och sov heller inte särskilt mycket mer än vanligt. Det kändes skönt i mammahjärtat.

Sixten är ju (iallafall just nu, det kan säkert ändra sig när han kommer in i vissa utvecklingsfaser) en väldigt nöjd och "enkel" bäbis. Visst gnäller han lite ibland, men det är oftast bara när han är trött eller hungrig. Det är sällan han gråter och är ledsen på riktigt, så när det väl händer blir vi nästan rädda. Att han är så här tillfreds och sover så bra på nätterna tror jag delvis beror på att jag haft turen att ha så energirik mjölk som gör att han blir så mätt och belåten. Fast delvis kan det säkert vara genetiskt också, för jag var likadan. Nöjd för det mesta och sov mycket. Nästa bäbis (om vi har turen att få någon mer nån gång) kanske blir det helt motsatta. Så jag njuter, tackar och tar emot!

Grattis på 3 månaders dagen älskade lilla Sixten!

tisdag 17 maj 2011

Regnig distans

Medelhård sådan. Eller kanske något hårdare intensitetsmässigt. Testade att trycka på lite för att se hur stela skinkan Bra skulle det visa sig. Mindre bra var att jag anfölls av ett oväder. Ösregn, halv storm och ett par blixtar och dunder.

Sprang längs i godan ro längs vattnet i Hammarby sjöstad med p3 dokumentär i öronen när det plötsligt började ösregna. Tur att jag hade det på känn och varit förutseende nog att sätta på mig både keps och jacka. Genomblöt blev jag dock ändå, men det kändes bra på något sätt. För när jag får springa gör det inte så mycket att det regnar.

Stoppade hur som helst på 8,2km och 43:30 minuter. Alldeles lagom. Hem och skicka ut nästa springare. Ta över gladsixten som det inte märks ett enda dugg på att han fått två sprutor idag. Återkommer med lite mer om det imorn. Nu ska vi nämligen bada.

måndag 16 maj 2011

Babysim


Badbilderna blev så dåliga, så vi tar en annan träningsbild istället.

Igår inledde Sixten sin träningskarriär med 15 minuter babysim. Av det blev han alldeles utslagen och somnade nästan innan vi la ner honom i vagnen igen när vi skulle gå hem. Men jag tror han gillade det iallafall för han var jätteglad hela tiden. Många bäbisar började gråta mot slutet, men inte vattenälskaren här inte. Han älskar att bada i baljan och har de senaste gångerna plaskat och sprattlat med hela kroppen så mycket att vi nu fått flytta ner baljan i badkaret om vi inte vill ha halva innehållet på golvet. Lilla badkillen. Eller lilla och lilla. På onsdag fyller han 3 månader och är både lång och tung. När han var 2 månader vägde han exakt 6000 gram och var 61 centimeter (Vilket är både längre och tyngre än vad både jag och Martin var vid samma ålder. Jag var exempelvis inte 60 centimeter förän jag var dubbelt så gammal. Jag var dock ännu lite knubbigare till den längden :) ). Det ska bli spännande att se vad han väger vid morgondagens vägning och mätning. Och hur han reagerar på sin första vaccinering..

söndag 15 maj 2011

Åter på banan

Jag kanske har varit lite väl försiktig, men hellre det än att åka på en riktig skada och tvingas vila länge. Så efter att ha yogat, styrketränat och vilat lite extra under veckan (som ändå var planerad att vara en återhämtningsvecka med mycket färre kilometrar än föregående veckor, dock inte riktigt så här lite.) gav jag mig ikväll ut på en testrunda. Och det gick ju finfint. Jag är fortfarande lite stel och det känns lite ibland, men det gjorde inte ont och det är det viktigaste. Knappa 7km blev det och det kändes alldeles lagom. Jag fortsätter ta det lite lugnare ett tag till så är jag förhoppningsvis ännu mer på banan om någon vecka eller så.

lördag 14 maj 2011

Finlördag


Inte riktigt så här varmt idag, men helt ok ändå.

Lördag, lite sol och det kliar i springbenen. Fast de får tåla sig tills imorn för idag är det planerad vila. Istället ska jag läsa i den senaste boken jag är helfast i (Roslund och Hellströms 3 sekunder), ta en runda på stan med mina två killar och äta glass. Det låter som en bra lördag trots allt.


(Och föregående inlägg med kommentarer försvann. Irriterande.)

onsdag 11 maj 2011

Lyxigt




Vissa dagar är det extra lyxigt att vara mammaledig. Att dricka förmiddagskaffet (snart kanske även morgonkaffet?) på balkongen känns riktigt bra. Eftermiddagskaffet drack jag där ute igår, men eftersom solen ligger rakt på då blev det nästan för varmt. För övrigt är kaffe typ det godaste som finns just nu och jag dricker och dricker och dricker. Skulle kunna dricka en hel balja känns det som. Nästan så jag börjar undra om jag håller på att dricka ikapp allt kaffe jag inte drack (eftersom jag först mådde illa bara jag tänkte på kaffe och sedan nästan aldrig var sugen) när jag var gravid :)

tisdag 10 maj 2011

Rumptrubbel

Jo, jag blev ju lite trött i baksidorna i söndags och när jag kom hem och stelnade till blev jag just väldigt stel i högra skinkan. Det har gått lite upp och ner sedan dess men hela tiden blivit mindre stelt när jag rört mig och när jag stretchat.

Idag gav jag mig ut på en kort och jättelugn jogg för att se om jag kunde mjuka upp det hela ännu lite mer, men det kändes inte helt hundra. Inte allvarligt ont, men stelt och lite krampigt. Så nu tar jag det säkra före det osäkra och tar ett par tre dagars löpvila och spenderar istället mycket tid på spikis, med att stretcha, yoga och massera rumpan. Hellre onödigt försiktig än att jag drar på mig något värre. Och föresten hade jag ändå tänkt ta det riktigt lugnt den här veckan då förre innebar dryga 6 mil.

Jag misstänker att det hela orsakats av att jag, när trampdynan på högerfoten irriterade, sprang och spände mig lite för mycket och överkompenserade. Något liknande hände nämligen förra vintern när jag sprang och spände mig för att det var sjukt halt.

Nåja, det här kan nog vara bra för mig. Jag behöver nog något som drar lite i tyglarna nu för jag märker att jag håller på att galoppera iväg lite för snabbt.

Sommar

Dagarna går bara snabbare och snabbare känns det som och nu blev det visst sommar igen. Jag tycker såklart att det är bra, fast inte för min springförmåga. Fast igår behövde jag inte bry mig om det för då var det ändå ingen dag jag skulle springa. Yoga däremot och det gjorde jag också. 45 minuter hann jag med innan Sixten bestämde sig för att han hade sovit nog för den gången. Men jag hann nästan klart så det gjorde inte så mycket.

Resten av dagen spenderade vi utomhus och i affärer, letandes efter grejer att dekorera balkongen med. (Var köper man fina blommor om man inte har någon bil och kan åka ut till specialställen?) Och så målade jag trallen på (balkong)golvet och åt ostkaka och te till kvällsmål. Mums. Idag är det en ny dag. Den ska jag fylla med lite av varje och förhoppningsvis lite springande.

söndag 8 maj 2011

Lite segare idag

Så var det söndag och långpasstajm igen. Hade tänkt mig en ökning upp på 24-25km och stoppade klockan på 24,7km. Idag var det dock lite halvsegt. Mest eftersom det var rätt varmt och värme inte är en av mina favoritspringväder men också på grund av lite småskavanker som störde. Dels min ena trampdyna som stör mig till och från. Jag är lite nedsjunken i främre valven, framförallt på ena foten, och ibland kommer liksom en nerv i kläm och irriterar. Inget som gör ondare än att det går att springa men det är just lite irriterande. Mot slutet blev jag också väldigt trött i övre delen av baksida lår och det störde mig också. Fast nu så här några timmar senare känner jag mig pigg igen, så jag ska väl kanske inte klaga allt för mycket. Skönt att inte vara odödlig liksom..

Det slog mig just att jag invigde mina nya skor också. Smart att göra det på långpass. Eller inte. Men det gick ju hur bra som helst som tur var. Efterlängtade var de iallafall, för trots att jag hunnit samla på mig ett par tre, fyra olika under det senaste året så är det ändå de här som är mina absoluta favoriter. I år är de har de dock inte en endaste fläck rosa på sig som modellen innan, men turkosblå får väl duga det med, jag syns ju iallafall. Jo, såklart det är Asics Ds Trainer som är mina älsklingar. Precis som för så många andra. Ett köp jag var meganöjd med innan jag sprungit en meter i dem alltså.

lördag 7 maj 2011

Kungsholmen runt







Sixten är på sitt livs andra springtävling (om man inte räknar när han var i magen, för då har han ju varit med och sprungit tre stycken) och hejar på pappa som springer halvmara. Mamma har stor springabstinens (vilodag idag) och ett stort sug efter att tävla. Men det är rätt skönt att bara njuta av solen och stämningen också.


Skrivet på min Iphone

fredag 6 maj 2011

Träningskompisar




Efter gårdagens mosning var mina ben i stort behov av en återhämtningsjogg. Kort och lugnt. Så jag stoppade Sixten i vagnen och så gav vi oss av. 3km och sedan stopp för 10min löpskolning och så 3km till. Vips så var vi hemma och slog till på en långstretch i solen på det.



Skrivet på min Iphone

torsdag 5 maj 2011

Pust

Och stön. Jag sprang ett progressivt tempopass ikväll och kan verkligen konstatera att jag har noll fart i kroppen. Ja, det är kanske inte så konstigt egentligen, men jag har ju som bekant noll tålamod och ogillar att det är så lång väg tillbaks till fornstora toppformsdagar. Jag kan för mitt liv inte förstå hur jag kunnat springa ett helt marathon snabbare än vad jag gjorde på den 5km långa tempodelen med konstant fart idag. 5:07-fart i snitt lyckades jag kriga till mig, men sen var jag heldöd. Återstående 3,5km, tillika nedjoggskilometrar, gick så sakta så sakta och så tungt så tungt.

Aja. Nu är det som det är och jag kan ju trösta mig med att uthålligheten åtminstone finns där. Dryga 20km kändes ju relativt lätt förra helgen så jag har hopp om ytterligare några kilometrar på denna helgs långis. Och det känns ändå bra att ha samlat ihop 12,5km idag. Bara sådär. Även fast jag var nära döden på kuppen.

onsdag 4 maj 2011

Svingar och sånt




Efter att både jag och Sixten ätit frukost, myst lite och tagit på oss kläder var det dags för sömn och träning. Sömn för Sixten, träning för mig. Stora och lilla kettlebellen fick vara med mig. Svingas, pushas/pressas och vara mina muskler allmänt behjälpliga helt enkelt. En av mina favoritövningar är draken (googla, vet inte hur man länkar från ajfånen), som involverar hela bålen och baksida lår samt ställer krav på balans och stabilitet. Mer sånt superfunktionellt tack!

I eftermiddag blir det nog en kortare vagnjogg i återhämtningsmode. Det betyder ett väldigt långsamt tempo eftersom vagnen gör att pulsen stiger och jag, för att hålla den i just återhämtningsmode, får jogga sakta sakta. Precis som det ska va alltså.


Skrivet på min Iphone

tisdag 3 maj 2011

Och så lite fartlek

Idag var första gången på den här sidan graviditeten som jag inte ville springa. Det var kallt, grått, lite regnigt och jag var trött och seg. Men när Martin väl kommit hem och tagit över glada bäbisen tog jag mig i kragen och tvingade mig ut. Ångrade jag mig? Nä, såklart inte. Bara jag fått upp värmen lite (Det tog emot att sätta på sig underställströja under jackan och ta fram vantarna igen, men vad ska man göra..) var det såklart skönt. Värmde upp i 20 minuter och körde sedan en extensiv intervallpyramid med 6min ökning följt av 3 minuter jogg, 4 minuter ökning och 2 minuter jogg, 2 minuter ökning, 1 minut vila, 4 minuter ökning följt av 2 minuter jogg och så 6 minuter ökning till sist. Totalt 30 minuter fartlek och sedan 20 minuter nedjogg på det. 12,6 km rikare och både gladare och piggare.

Imorse fick jag även till ett stabilitet - balans och rörlighetspass. Det är lyxigt att vara ledig med en bäbis som är så nöjd och glad större delen av tiden. Jag är antagligen lyckligt lottad som haft turen att få en sådan solstråle som ger mig tid och möjlighet att både träna och jobba lite. Jag är dock medveten om att sådant kan ändras så jag försöker passa på att njuta så mycket som möjligt.

måndag 2 maj 2011

Mamma-army



Här ligger bäbisen i magen istället för i vagnen :)

Är du mammaledig och känner för att kräla runt i gräset, skratta, kanske svära lite och bli stark på köpet? Då tycker jag du ska anmäla dig till försommarens mamma-army! Bäbisen tar du med dig i vagnen och all träning sker såklart på dess villkor. Behöver man pausa för att amma så gör man helt enkelt det.

Mamma-army är en lite snällare version av den vanliga tuffa men roliga army trainingen, men precis som i det vanliga konceptet körs alla övningar med egen kroppsvikt och/eller kompis som motstånd/vikt/hjälp. Vi tränar både vår kondition, vår styrka, vår smidighet och vår spänst med hjälp av enkla men effektiva övningar. Träningen anpassas helt efter dig och din nuvarande form så var inte rädd att du är för svag, har för dålig kondition eller något annat dumt. Kom i den form du är och gå därifrån lite starkare, inifrån och ut!

De enda krav jag ställer är att det ska ha gått minst 8 veckor efter förlossningen (om du blev snittad ska du ha fått bekräftat från din läkare att du är återställd) och att du känner att du återhämtat dig fysiskt.

Platsen är Årstafältet i Stockholm och tiden är onsdagar 14:00 med start den 18:e maj. Priset är 500kr för 7 gånger. Maila mig på lopningolivet@gmail.com om du har några frågor, vill ha mer information om vad army training är eller helt enkelt anmäla dig.

Hoppas vi ses!

söndag 1 maj 2011

Mjölkbaren har sprungit långpass

Med 20,5 km och en total veckodistans på drygt 5 mil förklarar jag härmed officiellt mig själv tillbaks i springskorna. Nu är det bara att vässa formen lite. Eller nä, ganska mycket. Men eftersom dagens två mil sprangs utan att det var varken vidare dödsjobbigt eller gick superlångsamt så ska det nog ordna sig med den saken också.

Och nästa utmaning kan ju få bli att ta med sig Sixten och hans vagn på långpass också. Fast det är jag nog lite för lat och bekväm för ännu. Men om pappan också följer med så vi kan turas om kanske. Vi får se vad som händer när pappans första stora mål (sthlm marathon) är avklarat och träningen är lite mindre styrd ett par veckor.

Och appropå rubriken så är det dags för mjölkbaren att tömmas lite nu.