Idag var första gången på den här sidan graviditeten som jag inte ville springa. Det var kallt, grått, lite regnigt och jag var trött och seg. Men när Martin väl kommit hem och tagit över glada bäbisen tog jag mig i kragen och tvingade mig ut. Ångrade jag mig? Nä, såklart inte. Bara jag fått upp värmen lite (Det tog emot att sätta på sig underställströja under jackan och ta fram vantarna igen, men vad ska man göra..) var det såklart skönt. Värmde upp i 20 minuter och körde sedan en extensiv intervallpyramid med 6min ökning följt av 3 minuter jogg, 4 minuter ökning och 2 minuter jogg, 2 minuter ökning, 1 minut vila, 4 minuter ökning följt av 2 minuter jogg och så 6 minuter ökning till sist. Totalt 30 minuter fartlek och sedan 20 minuter nedjogg på det. 12,6 km rikare och både gladare och piggare.
Imorse fick jag även till ett stabilitet - balans och rörlighetspass. Det är lyxigt att vara ledig med en bäbis som är så nöjd och glad större delen av tiden. Jag är antagligen lyckligt lottad som haft turen att få en sådan solstråle som ger mig tid och möjlighet att både träna och jobba lite. Jag är dock medveten om att sådant kan ändras så jag försöker passa på att njuta så mycket som möjligt.
5 kommentarer:
Precis samma för mig. Hade INTE någon lust att springa idag men så klart blev det jättebra när jag väl tog mig iväg. Tänk att det alltid är så!!
Vilket bra pass! Jag är inte så avancerad med mina intervaller... borde lära mig mer.
Vilket bra intervallpass! Bra med lite tips! :) Intervaller är grymt!
Roligt att du kommit igång så bra med löpningen nu!!! Heja dig!!!
carina: ja i 99% av fallen ångrar man sig inte :)
jonna: äh, det är bara att improvisera lite :)
lina: visst är det!
daniel: ja, det har gått lättare än jag vågat hoppas på!
Skicka en kommentar