torsdag 30 maj 2013

Soligt, tungt, härligt, lätt




Jag har haft och har mycket grejer inbokat på morgnarna denna vecka så det är svårt att få plats med transportspring. Idag är således enda dagen. Men vilken dag! Hela paletten av känslor fick jag uppleva. Det gick lätt. Ryggsäcken var tung. Jag var kissnödig. Stannade för att kissa på mitt stamställe i skogen. Sprang vidare. Lätt känsla. Olidligt tung känsla. Varmt! Solen i ögonen. Tungt, tungt, tungt. Och kissnödig igen. Spanade efter lämpligt ställe och kämpade vidare. Gick en snutt i småbackigt parti. Kissade. Blev jättelätt helt plötsligt och njöt av att det var sol och sommar. Trots supertung ryggsäck. Mot slutet blev det som vanligt lite tråkigt. Att springa mitt inne i city är sällan kul. Men de positiva känslorna är de känslor jag plockar med mig.

tisdag 28 maj 2013

Just idag var jag svag

Jag började med 2,5km på bandet som uppvärmning. Jag har inte sprungit på band sedan min näradödenupplevelse i vintras och var beredd på det värsta. Fast det är klart, nu skulle jag ju bara lufsa. och grejen är att det faktiskt inte var så outhärdligt tråkigt som vanligt. Kanske just för att jag visste att det var så kort stund jag skulle stå där. jag hade nog kunnat stå ut ett bra tag till, men eftersom det var första gången jag sprang i mina Minimus (Har bara gymmat och jobbat i dem innan. Springer visserligen en del i Nike Free 3,0 men det går inte riktigt att jämföra.) ville jag vara lite förnuftig och leva som jag lär ut. Så 2,5km på 15min och 13 sek för att vara exakt. Sedan blev det styrka.


Men ojojoj så svag jag var idag. Jag började med chins i maskin med mycket hjälpvikt. Det gick sämre än någonsin. Visserligen är jag väl, om inte tyngre än någonsin så i alla fall tyngre än sist jag körde för några veckor sedan, men ändock. Svag! Fortsatte med bålrotationer i en slags dragmaskin. Gick ok. Sedan pushups. Pushups brukar vara lite av min paradgren, men du blir som bekant bra på det du tränar. Jag är inte bra just nu för jag har inte tränat pushups på år och dag av någon anledning. Det närmsta är bröstpress i trx men det är lång ifrån samma sak. Bestämde mig redan innan för att vara lite snäll och "bara" köra 3x15st och det räckte kan jag lova. Jag var svag! Nu kunde jag ju gått ner på knä, men du vet.. den där viljan och tävlingsinstinkten tycker inte om sådant. Då gör jag hellre färre.

Lite moloken traskade jag vidare och matade på med joystickrotationer, liggande rotatorkuff, windmill och hög planka med benindrag på boll. I den sista var jag också ovanligt svag. De övriga gick ok. Traskade iväg till stretchytan och körde 10min rörlighet och konstaterade dels att jag har massa träningsvärk i höfterna sedan igår samt att just idag var jag svag.

måndag 27 maj 2013

Räkmacka!




Jag har varit vegetarian i över tio år. (Martin längre än så och Sixten hela sitt liv. Sixten äter dock fisk regelbundet på förskolan och vi alla äter ägg och mjölkprodukter.) Egentligen har jag ända från början haft inställningen att fisk och skaldjur kan få ingå ibland, men det har inte blivit så mycket av det. Fisk mest för att jag inte gillar det så mycket och skaldjur för att jag egentligen aldrig har känt något sug efter det. Men det senaste året har jag ätit räkor då och då och fisk ett fåtal gånger. Det har varit gott de gånger det blivit av men inte så mycket mer. De senaste veckorna har jag dock varit himla sugen på räkmacka. Ni vet sådan där med bladsallad, majonäs och ägg och med en citronskiva högst upp. Inte så sugen att jag vill kalla det en gravidcraving (Jag tror faktiskt inte riktigt på sådant, men det kanske bara är för att jag aldrig haft någon.) men så stort sug att jag helt enkelt var tvungen att fixa en. Idag gjorde jag det igen. Himla gott alltså.

En stund i (den alternativa) himlen

För första gången på år och dag (kvartalsutbildningar och Nike Blast borträknat) har jag kört Body Balance för någon annan än mig själv. Jag har inte prioriterat att lära mig den (näst) senaste koreografin och har bara kört den en gång tidigare. Det betyder lite mindre inre fokus och mer tittande på instruktören. Men ändå. En timme i himlen. Höfterna fick sig en rejäl genomkörare och magen börjar vara lite i vägen i vissa positioner. Men ändå. En timme i den alternativa himlen. (Springhimlen kommer ju ändå på första plats.)

Och jag inser ju att jag så småningom måste ta upp mitt instruerande igen. Frågan är bara var? Och när? Och hur? Magkänslan sa åt mig att först ta paus och sedan säga upp mig. Förhoppningsvis talar magkänslan om för mig när, var och hur det är dags att återuppta.



söndag 26 maj 2013

Vill du ha ett recept på endorfiner?

Om du inte är sådär halvtjock om magen (Plus har många extrakilon fördelade på hela kroppen och massa mer blod att pumpa runt.) som jag är just nu och nöjer dig med en simpel lufsjogg ihop med andra stora och små tycker jag att du gör som nedan:



Leta upp en idrottsplats med tartanbanor. Gärna på lagom upp- och nedjoggningsavstånd, men om det inte finns någon inom denna radie får du kanske transportera dig dit på annat sätt och värma upp och varva ner på plats. 3km uppjogg tycker jag är ganska lagom. Sedan kör du några stegringslopp och eventuellt några löpskolövningar för att komma upp lite i steget. Vila en kort stund och ladda mentalt. Sedan springer du 8x400m i en hög men kontrollerad fart. Mjölksyran kommer du få smaka på, men du ska kunna hålla samma fart från start till mål intervallen igenom och springa så jämnt som möjligt över samtliga åtta intervaller. Ståvila (eller om du föredrar gåvila) 60-90sek mellan varje intervall beroende på i vilken form du befinner dig och pulsen går ner. Swisch! Swosch! Hej mjölksyra och hej flås men också hej endorfiner! Känn dig stolt och nöjd och jogga ner (lugnt!) i 2-3km.



Själv nöjde jag mig med 7,4km lufsjogg som sagt. Men det var endorfinproducerande det med. Men om ett år springer jag 8x400m snabbare än jag någonsin gjort. Så det så.

lördag 25 maj 2013

Lördagsaktiviteter




Jobblördag följt av gymlördag. Det är ungefär det jag hunnit med. Kortfattat. Jag var väldigt opepp på att gå till gymmet och skulle hellre sprungit. Men det kommer fler dagar och styrka behövs också. Tvingade iväg mig själv således. Och vilken tur sedan! Det var ju kul och det gick ju bra! Femtio minuter multifunktionell styrketräning med fokus på ben och bål som vanligt. Och rörlighet som start och avslut. Bra grejer helt enkelt.

Morgonens insikt




Jag vill ha en (till/ny) cykel. En racer så att jag kan cykla långrundor i sommar istället för att springa dem. Dock kommer jag behöva köpa en begagnad. Förestående flytt till radhus samt kommande föräldraledighet kommer sluka pengar. Ska du sälja din? Eller känner du någon som ska sälja sin? Helst i Stockholmsområdet. Jag behöver inte ha någon värstingcykel utan en bra nybörjarracer helt enkelt.

fredag 24 maj 2013

En lusig lufsare

Bäst att passa på innan träningsvärken sätter in. (De där pistolerna var det visst ett tag sedan jag körde...) En lufsig tur till jobbet och veckans tredje spring. Tre till fyra springpass och ett par andra pass känns lagom just nu. Det är ju oftast inga långa pass jag håller på med nu för tiden så träningsmängden har mer än halverats. Jag tycker dock inte att jag har så mycket mera tid. Jag måste ha blivit väldigt långsam i allt jag gör? Jaja. Tids nog blir jag nog effektiv igen.



Jag har föresten blivit lite rödhårig. Nu när den skarpaste rödheten har tvättats ut känns det ganska bra. Dock är topparna så mättade av svart/svartbrun färg att det syns lite dåligt där. men det är ju ändå dags för klipp snart. Ska bara hitta den där tiden.

torsdag 23 maj 2013

Sådär ja

Sjukommasju till jobbet och tabatastyrka med kettlebells och trx på kvällen. Om springet finns inte så mycket att säga. Kisspaus efter två kilometer samt en kort snutt promenad i en del av turens längsta backe. Fint så.



Kvällsstyrka hemma. Trettio minuter effektivitet. Två övningar ihop blir en intervall. Alternerade, varannan kettlebell varannan trx. Bra där. Nu ska jag köra lite rörlighet också och få i mig kvällsmat så är dagen fulländad. Lite för lite tid med de två jag tycker om mest av allt bara.

onsdag 22 maj 2013

Idag smiter jag

Jag hade så fint planerat att styrketräna idag. Eftersom jag var tvungen att slutat tidigare för att hämta Sixten på föris skulle det passa bra med ett hemmapass tänkte jag. Men så var vi tvungna att gå iväg och fixa några ärenden först och sedan var det dags att laga middag och ungefär där bara tog jag helt slut. Att bada Sixten och fixa iordning allt inför nattning tog helt den lilla kraft som fanns kvar i mig. Konstigt sådant där. Igår, när jag jobbade över, då var jag minsann pigg. Fast det är klart, får man äran att träffa och prata med Isabellah Andersson så blir man ganska inspirerad och glad. Vilken härlig tjej! jag packar ner all inspiration hon gav mig och plockar fram en annan dag när jag är piggare. Och så börjar jag (redan!) fundera lite över hur träningen och tävlingssäsongen ska se ut 2014. Jag längtar så efter att fortsätta utvecklas! Fast först ska jag sätta ihop ett pass att köra imorgon kväll. Då kan jag inte smita undan längre. Men idag smiter jag.

tisdag 21 maj 2013

Äntligen dags igen

Jag måste säga att kroppen har känts oväntat fräsch efter lördagens äventyr. Lite obligatoriska blåsor under två av tio tånaglar och så hade jag lite lätt träningsvärk i bröstryggen (!) i söndags. Igår kände jag mig helt som vanligt men tog ändå ytterligare en vilodag. Jag hade fullt upp med annat att göra. Överlag är det fortsatt väldigt fullt upp men jag hoppas att jag har ork över att klämma in lite träning här och där ändå. Det gör ju mig både piggare och mer effektiv. Det gäller bara att inse det just när stresshormonerna ligger på topp.


Idag tog jag således benen till jobbet. Det kändes ganska lätt men jag tycker att ryggsäcken börjar märkas av mer och mer. Eftersom jag aldrig springer både till och från jobbet numer behöver jag packa den ganska full om logistiken ska fungera. Men det är bara att gilla läget. Timmen mellan åtta och nio, tiden mellan frukost och frukost 2/mellis är den tid då jag har både ork och tid att träna.


Det var tråkigt molnig ute och lite blåsigt men det var så skönt att få lufsa fram och lyssna på ljudbok att jag knappt hann tänka på det förrän jag kom in i city med dess tråkiga gator och rödljus. Vips var jag på jobbet och serverades extra lyxig köpfrukost som några morgonjoggande kollegor varit gulliga att köpa med åt mig. Nu är det dags att jobba. Ikväll har vi marakväll och gästas av riktigt stjärnor i butikerna på Kungsgatan!

lördag 18 maj 2013

Vilken grej!

Min kropp är fantastisk! Trots att den tjockat på sig rejält, fått en lite kula framtill, blivit med mycket större blodmängd och är allmänt seg och klumpig så tog den mig runt finaste Göteborg på en bättre tid än jag vågat hoppas på. Tack för det älskade du.



I början var det dock riktigt segt och jag började undra vad jag givit mig in på. Hela slottsskogen var så sjukt seg, tung och het och jag ville bara gå. Ganska sist i min grupp var jag men det är ju inte konstigt. Dock blev jag intervjuad av Svt och Rickard Olsson (kolla svt play) och det var ju lite otippat. Jag tycker sådant är läskigt men nu hann jag liksom inte fundera så mycket så det var bara att prata på :)

Jag gick uppför större delen av säldammsbacken (och blev intervjuad igen men jag vet inte om det kom med på tv) och sprang sedan vidare. Då äntligen vaknade jag och det kändes lätt ända fram till stigningen upp mot älvsborgsbron. Där gick jag igen och även uppför större delen av bron. Det blåste kraftigt där uppe men det var bara skönt. Nedför och återigen pigg fram till typ åtta kilometer där det började gå segt. Stretade på i lugn takt fram till nästa bro där jag återigen gick. Sedan fick jag fart och pinnade på riktigt bra och sprang till och med om massa folk. (I övrigt blev jag omsprungen typ hela tiden från start till mål.) Sista biten upp mot Götaplatsen blev det dock promenad och även uppför gångbron över in i Slottsskogen. Men sedan alltså. Jag fick sådan energi att jag till och med orkade mig på en liten spurt. Ingen superfart direkt men jag blev ganska flåsig och trött. Det var skönt att få komma i mål och känslan, den känslan jag kände när jag stoppat klockan på 2:03 är obeskrivbar. Ett endorfinrus och en stolthet utan dess like. Jag har aldrig varit så stolt över ett lopp. Det finns säkert många gravida som sprungit en halvmara mycket snabbare än vad jag gjorde idag, men jag kände mig ändå lite speciell. Och var så himla nöjd. Även bäbisen verkar ha fått ta del av endorfinruset för den sprattlade runt som bara den :)



Nu ska jag bara ligga med benen i högläge resten av dagen och fylla på med massor av mat, vätska och godsaker. Säga tack till kroppen.

Det är varmt

Det är riktigt varmt i Göteborg idag. Det var inte på denna sidan årsskiftet jag sprang i sådana förhållanden och då var jag definitivt inte gravid. Jag har respekt för värmen, särskilt nu, och jag kommer lyssna extra mycket på hur kroppen faktiskt mår idag. Känner jag att jag påverkas för mycket kommer jag bryta. Men jag satsar såklart på att ta mig runt.



Jag var inställd på att få starta i en av sponsorsgrupperna precis som förra året men komiskt nog har jag blivit uppseadad till grupp 2. Haha. När alla kommer rusa iväg i typ fyratempo kommer jag hasa långt efter i sexfart. Femochtrettiofart i bästa fall. I början. Jag har ingen måltid och har verkligen ingen aning om vad som är rimligt, det är så mycket dagsform som styr nu. Men över 2 timmar kommer det iallafall bli.

fredag 17 maj 2013

En galen vecka




Det började med ultraljud i måndags morse. Sedan städning och bortplockning av halva bohaget, däremellan jobb. Mer städning, jobbning, omvisning av lägenheten och så upp med alla grejer igen och hinna med allt annat man ska göra. Onsdag var en lugn dag i privatlivet om man bortser från budandet på vår lägenhet. Med veckans hittills enda spring. Dock halsont på kvällen men det var borta igår morse. Tog dock det säkra före det osäkra och avstod från all träning. Vi skrev kontrakt med köparna. Var glada över en vinst och tvåhundratusen över accepterat pris. Kort jobbdag. Maskerad och fika på förskolan. Ha barnvakt och gå på spelning på kvällen. The Knife. Inte i närheten av så bra som sist (många år sedan) men roligt att få komma ut och träffa kompisar som är gravida nästan exakt lika långt som vi. Med andra barnet även för dem. (Första född en månad efter Sixten. Omedvetet vältajmade). Hemma sent, upp tidigt som vanligt. Besiktning av vårt (!) radhus och jag åker till Göteborg. Imorgon ett springvarv runt stan hoppas jag. Träffa vänner och passa på att sova ut. Vilken galen vecka.

onsdag 15 maj 2013

Tass tass




Små tassande steg i skor dom inbjuder till just tassande steg. En tung kropp som blir lite lätt ändå. Omänsklig kissnödig utan möjlighet till lämpligt ställe att kissa på. Efter två stressiga dagar utan plats (Jag menar prioriterad plats) för träning var det otroligt skönt att få röra på kroppen. Lätt sockerbakis efter godis innan läggdags. Inte särskilt mycket, men jag upplever mig vara känsligare som gravid. Jag blir nöjd med mindre mängd och känner av det mer. Äter oftare men mindre skulle man kunna säga. För det är ju så gott. Precis som springning.

måndag 13 maj 2013

En liten liten bäbis




Så liten men så tydlig. Med ett hjärta som slog så fint och ena handen envist framför ansiktet. Sprattlande ben och alldeles perfekt. Redan så älskad och efterlängtad. En hel vecka längre än vi tidigare trott beräknas den ligga där inne. Om den är lika punktlig som Sixten var.

söndag 12 maj 2013

Den där kroppen

Under gårdagens morgonyoga - stelare än stelast. Morgonyoga är ju alltid morgonyoga och lite stelhet får man räkna med, men igår tog den nog priset kroppen. Men vad bra då att jag faktiskt tog mig tid. All yoga är bra yoga.

Under dagens skogsspring - inte lätt direkt, men energifylld! Jag känner mig riktigt tung nu och det är nästan så att jag är benägen att rota fram vågen och se vad jag egentligen väger. Det är lite fascinerande, nej mycket fascinerande, att 15,6km känns som minst det dubbla och det är häftigt hur kroppen så tydligt reglerar ansträngningsnivå självmant. Den vill inte jobba med mjölksyra och utan att jag egentligen behöver tänka så börjar jag automatiskt gå när backarna blir långa och/eller branta. Fiffigt.

Eftersom jag sprang i kuperade skogen idag så blev det en hel del små promenadpauser. Men som jag svischade nedför sedan! Där kände jag mig inte det minsta tung utan bara helt som vanligt. Men väl hemma blev jag tvärtrött och funderade lite över hur jag ska orka drygt ytterligare fem kilometer om en knapp vecka? Fast å andra sidan är det väldigt mycket plattare och dessutom har jag (nästan) all tid i världen på mig.

lördag 11 maj 2013

Gårdagens

Den som följer mig på Instagram (lopningolivet) vet redan lite om vad jag pysslade med igår. Efter en förmiddag med en kort promenad, mathandling och lekoarkshäng lagade jag banan- och jordnötspannkakor. Piffade med jordgubbar, exotiska frukter, grädde och turkisk yoghurt.



Drack kaffe, åt choklad och läste bok.



Sov en stund och testade sedan om tävlingsoutfiten passade. Det gjorde den och prick åtta kilometer senare blev det tjugo minuter core med boll.



Efter middag och toddlernattning var jag ensam och fick en släng av nostalgilängtan. Rotade igenom lådan ned mina sexton dagböcker och hittade ett tidningsutklipp.



Mitt livs enda vinst i ett springlopp. Ganska överlägsen var jag men tiden skulle jag krossa (som ogravid) idag. Vilka tider det var. Gymnasiet. Så mycket lättare livet är nu men på samma gång så mycket svårare.

torsdag 9 maj 2013

Vart tog våren vägen?

Alltså. Jag menar inte att klaga. Men vart tog våren vägen? Den där bra springperioden då det är lagom varmt för trekvartstights och t-shirt? Nu blev det helt plötsligt sommar och dagens spring blev en tung historia. Svettig, flåsig och tung. Och lite pollenkli i ögonen på det. Men det var ändå lite skönt att springa i kjol och linne och det var fint ute. Däremot var det så mycket folk och jag tyclte alla sprang så snabbt och det såg så lätt ut och jag längtade så himla mycket efter att få springa benen fulla av mjölksyra och få hjärtat att nästan hoppa ut ur bröstet. Fast i nästa stund tänkte jag att det ändå är en ynnest att få bära runt på en liten sprattlande bäbis och kunna springa trots att kroppen inte är den vanliga. Det känns som att jag har lagt på mig en hel del fluffvikt de senaste veckorna och säkert är det så. Visserligen har magen kommit tidigare nu men det är fortfarande mest runt övriga kroppen jag är större. Snart är jag halvvägs och under förra graviditeten ökade skedde största viktökningen fram till runt halvvägs och sedan hände inte så mycket. Jag ökade inte så mycket mer än bäbisens vikt. Säkert blir det så nu också.



Utbudet bland träningskläder minskar stadigt. Idag testade jag denna kjolen men insåg under rundan att den nog får vila till nästa sommar nu. En ursäkt att köpa lite nya (sommar)träningskläder kanske? Problemet är att jag inte gillar att köpa saker som bara används under en begränsad period, men jag kanske kan skänka dem vidare sedan.



Men hur som helst lägger jag ytterligare 11,5 kilometer till handlingen och satsar på att springa lite längre på söndag. 15-16 är målet och sedan är planen att springa/jogga/lufsa/gå runt Göteborg nästa lördag. En annorlunda upplevelse av ett Göteborgsvarv kommer det bli men jag ser fram emot det himla mycket. Jag kommer förmodligen att få ta kisspaus minst en gång och jag räknar med att behöva gå lite uppför broarna och kanske redan i säldammsbacken. Inga som helst tidsmål kommer jag ha utan det enda kravet är att jag ska ha kul och att det ska kännas bra. Känns något konstigt eller obehagligt eller om jag har tråkigt kommer jag bryta. I vecka tjugo ska det alltid vara roligt samt alltid kännas behagligt att springa.

onsdag 8 maj 2013

Maxat med saker





Ganska tung styrka igår balanseras upp med en yogaklass idag. Lyx att börja 12 två dagar i rad! Dessutom ledigt imorgon och faktiskt även fredag då jag tar ut åtta komptimmar då. Dock jobb på lördag men sedan är det ju en ledig söndag så det känns helt ok. Och nästa vecka jobbar jag bara måndag till torsdag för på fredag åker jag till Göteborg för en helg helt för mig själv. Eller ja, utan resten av familjen, vänner ska jag både bo hos och umgås med. Dessutom väntar både rutinultraljud och spelning med the Knife i nästa vecka. Plus spring både denna och nästa vecka såklart. Verkligen maxat just nu.

måndag 6 maj 2013

Vagnlufs

För att hålla oss borta under kvällens visning tog jag och Sixten en tur till en lekplats igen. Väl där mötte vi upp pappan. För att kunna klämma in lite spring idag fick det bli vagnjogg. Eller vagnlufs snarare. Grus, backar, en vagn lastad med typ femton kilo tung toddler plus andra nödvändigheter som behöver för ett par timmar hemifrån samt en snart halvvägsstor mage med tillhörande extravikt lite hör och var gick det saakta. Och uppför blev det gång. Bara att acceptera.



Efter fyrakommatre kilometer var vi framme vid lekparken och egentligen skulle jag sprungit hem själv sedan, men trots banan och vattenpåfyllning blev jag så trött och hungrig av att hålla koll på helvild toddler, så av det blev det inget. Men det gör inte ett endaste dugg. Dessutom borde den korta turen räknas som minst det dubbla med tanke på all extravikt :)

En utesöndag




Ingen träning så långt ögat kan nå i helgen. Jag var ombytt och tänkte springa hem från Kungsholmen runt i lördags, men fick sådan (förmodligen stressrelaterad) huvudvärk att det fick vara. Och igår var det fullt upp från 06 till 18 och sen dog jag lite.



Vi flydde hemmet redan vid åtta på morgonen för att åka ut på landet och vara med om när 50 eko-kor äntligen fick komma ut på bete. På gården fanns även hästar och får och sådant är spännande för en toddler. För en vuxen också för den delen. Bullar, mjölk och citronkesella med något slags kex smulat över bjöds vi på. Och väldigt härligt vårväder. Det var blåsigt inne i stan, men ute på landet var det tydligen lä så det varven fröjd att sitta i en grässlänt i solen och ha picknick medan vi väntade på korna. Ensamma var vi dock inte, galet mycket folk som hittat dit.



En timme från frihet.

När korna busat en stund kom bussar och hämtade upp oss och vi tog oss in till stan för sen lunch. Sixten somnade och vi hann äta i lugn och ro innan honom. Sådant är lyxigt. En fika på det och vi var sedan redo för en liten promenad och busstur mot stor lekplats. Väl där åkte Sixten en lång rutschkana ungefär en miljon gånger. Det är så roligt att se honom så lycklig. Om han fick välja skulle vi vara ute dygnet runt men det går ju inte alltid. Det är tur att hans förskola har en uteprofil och att han får vara ute större delen av vardagarna. Och när vi flyttar blir det enklare att vara ute hemma också. Mindre trafik och en liten lekplats precis utanför dörren. Plus en liten trädgård på det. Hoppas vi hinner flytta innan semestern och hans långa ledighet från föris.



Solhatten skulle absolut inte sitta på huvudet, den skulle hållas i handen under alla åkturer.

lördag 4 maj 2013

Vilken dag

Jag är helt slut. Totalt. Det känns som om jag skulle behöva gå i ide ett tag men det kan jag såklart inte. Men det är iallafall lite mycket på en gång just nu. På jobbfronten och på privatfronten. Som idag. Upp tidigt som vanligt. Frukost och sedan ett par timmars städning inför visning imorn. Tråkigt!



Iväg till Kungsholmen runt, jag och Sixten som hejarklack och Martin för att springa snabbt. Jag blev så himla sugen på att vara i bra form, springa skitsnabbt och sätta nya personliga rekord att jag nästan ångrade att jag följde med. Men min tid kommer ju och den ska förhoppningsvis komma med besked. Om ett år kommer jag vara mitt snabbaste jag hittills.






Medan Martin sprang snabbt åt jag och Sixten lunch och lekte i den stora lekparken. Sedan tajmade vi in pappans slutspurt mycket väl.



Så hem, via mäklaren, köpa blommor och jord och plantera och städa och plocka bort halva bohaget och hinna få i sig köppizza till middag och fixa lite till. Än är det lite kvar men vi måste få sätta oss i soffan någon timme först.
Imorgon är en annan dag och då är vi ute på vift hela dagen medan främmande människor trampar omkring på vårt golv och förhoppningsvis gillar vad de ser. Så mycket att de budar mycket hoppas vi.

fredag 3 maj 2013

Tung, tyngre, tyngst

Idag sprang jag till jobbet igen och till skillnad från i måndags samt skogspasset i onsdags kände jag mig inte så kissnödig. Kanske höll bäbisen till högre upp idag. Däremot kände jag mig väldigt tung. Jag har visserligen känt av att jag blivit tyngre även innan, men idag var det liksom så påtagligt. Jag har ingen aning om hur många kilon det handlar om. Jag har inte vägt mig sedan sist jag var hos barnmorskan och det var ett tag sedan. Nästa planerade besök är i vecka 24 så vi får se vad vågen säger då. Jag äger visserligen en själv, men den används ytterst sällan och har förpassats till ett hörn i någon garderob. Och grejen är att jag inte vet vad jag vägde innan jag blev gravid eftersom jag säkert inte vägt mig på något halvår dessförinnan. På ett ungefär har jag ju koll men långt ifrån exakt. Det är ju en ganska meningslös siffra ändå.

Igår var jag på gymmet en sväng. Jag gillar egentligen inte att vara där efter jobbet för det är så himla mycket folk och så trångt. Nu har jag visserligen bara varit på ett och samma gym på kvällstid och det kan ju vara så att just detta har extra många kvällsbesökare. Nästa gång ska jag testa ett annat. För även om jag föredrar att träna tidigare än kväll så måste jag ibland klämma in kvällsgymning om det ska bli någon alls. Men hur som helst skulle jag bara säga att min chinsträning redan givit lite resultat. Jag är ju fortfarande väldigt svag såklart, men nu gjorde jag fler repetitioner på samma hjälpvikt så nästa gång ska jag plocka av lite vikt. Så småningom ska jag ge mig på ett försök med bara stång och gummiband till hjälp men lite starkare känns det som att jag behöver bli först. Chins är väl en ganska meningslös gren att vara bra på som löpare, men för mig är det givande med mål och om jag inte kan sätta upp löpmål just nu så kan jag ju sätta upp andra. Tänk så lätt det kommer gå att lyfta mig själv i oktober :)

onsdag 1 maj 2013

Soligt skogsspring




Det behövs inte många ord. Det räcker med springkläder, kärlek, vårsol och mjuka barrvägar. Drygt 14km eufori med två kisspauser. Men det är sådant man får ta i graviditetsvecka 18.



Jag hade gärna sprungit längre, men andra plikter kallar. Och trots att jag gick i flera av de värsta och längsta backarna känns det lite att kroppen är tyngre och prioriterar annan uppbyggnad än min egen. Men det är helt ok med mig så länge det känns så här bra att springa.



Kjolpremiär för året blev det också. Fast jag fegade med 3/4-tightsvarianten och kompressionsstrumpor.