söndag 30 mars 2014

Fyrtiofemfyrtiofem

Jamen det gick ju bra det här. Ungefär som jag väntat mig. Kanske lite bättre. Det kändes visserligen bitvis som att jag sprang med ett gummiband runt midjan och någon som höll emot där bakom, men på det stora hela hade jag en positiv känsla loppet igen. Jag kände mig lätt och välkoordinerad, om än inte supersnabb. Det var segt under delar av partierna med (löst) grus men jag hade mycket kraft kvar att använda till en successiv ökning de två sista kilometrarna. Det var lite småsegt på mitten men lättare i början och slut. Spurtade så gott jag kunde på (låånga) målrakan och kom in på 45:45. Många minuter från pers givetvis men ett bra formbesked. Ester är ännu inte 6 månader. När Sixten var drygt 6 månader sprang jag (lite backigare och trängre) Tjejmilen på 45:55 så nog är jag i fas alltid. Det ska bli spännande att se vad nästa millopp ger. När det nu kan tänkas bli av. Funderar på att leta upp något inom den närmsta framtiden för dagen gav mersmak!



lördag 29 mars 2014

Nypremiär

Imorgon är det dags för säsongens första lopp. Första loppet efter graviditeten. Första loppet på 1,5 år. Första loppet på väldigt länge helt enkelt. Och jag kan väl inte säga att jag är sådär jättesugen direkt. Visserligen ska det bli kul att få känna på tävlingsstämning igen och det ska bli intressant med en fingervisning på hur jag ligger till formmässigt. Men sugen på att springa snabbt är jag verkligen inte. Eller såhär; jag är väldigt osugen på att bli sådär äckligt trött. På att pressa mig så som jag "måste" på millopp. Men det där kan ju ändras väl på startlinjen när den där tävlingshjärnan kopplas på.

Idag var jag ute och testade benen lite. Som vanligt och väntat kändes det kasst. Skavanker lite här och var och allmänt kantigt och stelt. Precis som det brukar kännas under sista passet före tävling med andra ord.

Med morgondagen har jag inget mål annat än att göra mitt bästa. Jag vill känna mig stark och kunna hålla ihop kroppen och därmed hitta ett flyt som ger självförtroende och ork. Jag har inget speciellt tidsmål (inte ens ett hemligt, det är faktiskt helt sant) men jag hoppas (och tror) på en tid under 48min. Känslan är viktigare än tiden. Tids nog kommer tuffa måltider och personbästan som ska slås. Lagom till andra halvan av säsongen mer precist.

onsdag 26 mars 2014

Klättrar upp ur svackan

Ok. Att kalla det svacka är möjligtvis att överdriva en smula. Men de senaste två dagarna, då jag varit så extremt trött och knappt ens orkat tänka ordet träning, känns snarare som två veckor. Så det känns som en svacka.

I måndags var det egentligen meningen att jag skulle ge mig ut på ett kortare långpass med lite högre fart. Eftersom Ester numer vill lägga sig redan vid sju blir det svårt för mig att ta mig ut innan dess, så kvällsträning kommer numer oftast få förläggas till efter sista amning, det vill säga till tidigast klockan sju. Martin kommer sällan hem före sex så sådana är villkoren just nu. (Om jag inte vill springa med vagn eller på gymmet.) Hur som helst så var jag alldeles för trött och sköt på passet tills igår. Som om jag skulle vara piggare liksom... Det var jag inte kan jag meddela. Första halvan av dagen gick ok, men på väg hem från förishämtning halvdog jag lite. Alla krafter gick åt till att få ihop och i oss mat och när Martin kom hem hade jag slumrat till lite. På golvet framför bollibompa... Sedan somnade jag när jag nattade Ester och det var nära ögat att jag sov vidare för natten, men bestämde mig slutligen för att passa på att fixa massa saker på attgöralistan när det ändå inte skulle bli något spring. För det var väldigt uteslutet.

Jag bestämde också att det får vara slut med den där tröttheten nu. Jag får helt enkelt se till att sova på dagen så ofta som möjligt efter nätter med sämre sömn. Och få den planerade träningen gjord under dagen så ofta som möjligt. Sedan, när det blir ljusare om kvällarna, kanske jag piggnat till och har lättare att motivera mig till att ta mig ut om kvällarna.



Jag började idag. Imorse. Tog mig upp och ut på morgonjogg trots att det blåste snöblandat regn utanför fönstret. Jag hade ju bestämt mig. Och faktiskt var det skönt. Snöregnet avtog så småningom och på hemvägen var det medvind. Benen kändes oväntat pigga och hela jag var så mycket piggare när jag kom hem efter 8,5km. Bra grej liksom.

Och vet du vad. Sixten, som är hemma på onsdagar, tjatade och tjatade om att vi skulle gå till "minitat" (minisats) så även om jag egentligen tänk träna lite hemma på kvällen så gick vi faktiskt till gymmet. Bra grej. Sixten får leka med "nya" leksaker och nya kompisar, Ester får se andra barn (jättekul) och jag får både träna och vara en stund för mig själv. Trots att jag var lite trött och opepp innan fick jag till värsta bra och kvalitativa stabilitetstyrkepasset. Tack Sixten!

måndag 24 mars 2014

Det är farten som dödar

Ja sannerligen. Under passet var ju allt frid och fröjd och jag kände mig stark och snabb. Nedjoggen gick förvisso lite segt och magen gnällde lite. Några timmar senare kändes kroppen ungefär på samma sätt som efter ett lopp. Helt sänkt. Och så har det fortsatt.

Tog mig en återhämtningsjogg igår följt av underbart skön Body Balance på gymmet. Välbehövligt. Men det var länge sedan det varit så segt att springa. Galet. Jag vara började gå utan att jag tänkte på det. Flera gånger kom jag på mig själv med att jag ju gick. Inte för att det gjorde något, det var ju trots allt en återhämtningsjogg, men ändå. Fascinerande på något sätt.



Idag har jag varit, och är, helt förstörd. Så fruktansvärt trött att jag knappt kunnat klara min vardag. Inte så jättefarligt trött i kroppen, utan sovtrött. Trots att jag sovit bra i två nätter nu. Endast ett kort uppvaknande framåt väldigt tidig morgon för att sträcka ut armarna och lyfta över bäbis till bröstet. Visserligen har det varit tidiga uppstigningar och ingen sömn på dagen, men det är ju ungefär som när jag jobbar.

Det är verkligen farten som dödar mig. Dagens pass har flyttats till imorgon och förmodligen blir det väldigt tidigt sänggående idag. Typ senast nio. Fast om jag känner mig själv rätt fastnar jag väl i något (Tex mitt pånyttuppväckta intresse för retrobarnvagnar. Jag vill, vill, vill ha!) och vips är klockan närmare elva...

lördag 22 mars 2014

Äntligen lite fart på benen!

Förutsättningarna, och därmed förväntningarna, inför dagens tröskelpass var ungefär jättedåliga. Kass natt sömnmässigt och katastrofdåligt energiintag. Och lite nysigt och allmänt segt. Men det kanske var just det som behövdes för fasen vad det var fart på de här benen idag. Och känslan! Flyt. Tekniskt bra och på exakt rätt ansträngningsnivå. Jämnt och fint. Älska!

4x2000m. Både "lätt" och tufft i tanken. "Lätt" för att det inte handlar om något maxande och tufft för att det trots allt är 8km fart. Kvalité. Men trots mina låga förväntningar valde jag att fokusera på det första. Att det faktiskt är ganska "lätt".

3km uppvärmning, sedan iväg. 9:05 och helt klart över förväntan. Lite svagt upp, lite svagt ner och mycket platt. 2min ståvila och så iväg på nästa. Svagt nedåt och platt men också lätt motvind/sidovind. 8:44. What?! Nästan 4:20 fart! 2min ståvila. Tredje intervallen visste jag skulle bli den tuffaste pga av en brant och rätt lång uppförsbacke. Lägg även till rejäl motvind. Detta var enda intervallen där jag blev riktigt trött och faktiskt låg lite över tröskeln en stund. Vilket inte var tanken. Bättring på den. 9:14 var jag därför nöjd med. Sista ståvilan på 2min och bara en intervall kvar. En del svag sluttande nedför, en hel del platt och en bit svagt uppförslut. 9:02 och jag var i mål. Totalt 8km runt 4:30-fart. Knappt jag tror det är sant. Med den obefintliga form jag känt de senaste veckorna och med den totalt havererade träningsplaneringen denna vecka var detta verkligen vad jag behövde. Trötthet, dålig-form-känsla och svårighet att få ihop all den träning jag vill få till har fått motivationen att dala. Men nu tror jag minsann den börjat spira igen!

Eftersom jag både missbedömt rundans längd samt inte tänkt riktigt rätt angående hur många kilometrar jag behövde på mig (vaddå bomull i huvudet...) blev det en väldigt lång nedvarvning. Över 4km och totalt landade passet på drygt 15km. Lite bonus liksom.


onsdag 19 mars 2014

Snöpuls

Förra veckan satt jag ute på trädäcket i linne och åt lunch. Ok, det var strålande sol och lä där, i övrigt var det inte supervarmt. Men väl vårigt. Ikväll blev det vinter igen.


Efter en seg nattning av storbarnet gav jag mig till sist ut strax innan klockan tjugo. Runt 8km lätt distans var planerat, men det blev istället 6km snöpuls. Tydligen har de slutat ploga vägar nu... Dock var det väldigt mysigt och fint och jag hade faktiskt kul. Men jag kortade ner rundan för att vara hemma i någorlunda tid. Jag ville nämligen hålla samma lätta ansträngningsnivå som planerat. Och med ett snitt på 68% av max lyckades jag ju rätt bra. Trots snöpulsning.

tisdag 18 mars 2014

Godaste och enklaste linssoppan

Efter att jag postat en bild på dagens middag to be på Instagram (@lopningolivet) önskades recept. Så här kommer det:



Hacka 1-2 klyftor vitlök samt riv en skalad morot och en skalad palsternacka grovt. Tärna 3-4 skalade potatisar. Häll lagom mycket olivolja i en kastrull, hela botten ska täckas. Fräs vitlöken tillsammans med lite curry, mald koreander, spiskummin och cayennepeppar. Häll på potatis, morot och palsternacka. På med 1l vatten och i med 2 buljongtärningar och 1-2dl röda linser. Koka tills potatisen är mjuk. Om du som jag har turkisk yoghurt och getost som behöver ätas upp fixar du till en getostkräm (mosa ber getost i yoghurten) att toppa soppan med. Servera med ett gott bröd och pålägg. Enkelt, snabbt, gott, billigt och näringsrikt!


Sprungit har jag gjort idag också. Igår blev det lite tokigt med det mesta (förkyld bäbis...) men idag är jag åter på banan. Transportvagnspring från förskolan efter lämning imorse och ett kort backpass inklusive 10min löpskolning nu ikväll. Ett bra dagsverke.

söndag 16 mars 2014

Mat, meditation och segspring

Vi gjorde inte så många knop på spat igår. Flöt mest omkring i varmt vatten, åt, fikade minimala och dyra rawfoodkakor plus espresso. Drack ett glas dyrt vitt vin till sushilunchen. Godast var lätt frukostbuffén och trots att jag ätit lite frukost hemma klämde jag ner en himla massa. Och var ändå superhungrig inom ett par timmar. Lunchen var god men alldeles för liten för springalniningar som oss. När jag tänker efter var jag ovanligt hungrig igår. Som om kroppen äntligen fick tid och ro att känna efter. Liksom vakna upp. För idag har jag ett hål i magen. Med all rätt för nu börjar den här amningen äta upp mig och jag inser att om det ska bli några nya personliga rekord för den här kroppen i år är det hög tid att börja ösa på med ännu mer mat. Energi och näring. Ännu mer energi. Jag slarvar alldeles för mycket just nu. "Hinner inte". Men jag måste ju hinna! Skärpning. Kan du inte ge mig lite ny matinspiration? Framförallt vad gäller mellanmål för där är det verkligen torka just nu. Tack på förhand!

Det fanns en hel del aktiviteter att delta på om en ville igår. Först tänkte vi yoga men det var precis efter frukosten och jag gillar inte att yoga proppmätt. Bättre att flyta runt i varmt vatten. Däremot var vi på ett pass zenmeditation. Himlans nyttigt. Jag är alldeles för dålig på att vara här och nu och de få gånger jag avslutar yogan med avslappning och meditation fladdrar tankarna typ alltid iväg. Eller så somnar jag. Borde verkligen börja meditera regelbundet. Oväntat nog tyckte även mitt sällskap att det var bra. De senaste månaderna har han ju visserligen yoga lite genom Yogobs Happy hips så kanske går det att styra inom ännu mer åt det här hållet och få honom att än mer inse nyttan. Faktiskt var det han som mest ville gå på det här passet. Hur som helst blev det här en påminnelse om närvaro för oss båda.

Trots den sköna avkopplingen hela dagen igår och en natt med helt ok sömn, bara 2 uppvaknades med nästan omedelbar omsomning vid amningsstart, är jag otroligt trött idag. Jag har precis vaknat från en lång eftermiddagslur. Väldigt välbehövlig sådan. Lekparksbesök med fika som var aktiviteten innan tröttade ut. Morgonen/förmiddagens supersega spring tröttade ut. Bara veckans tredje pass så här i återhämtningsveckan så teoretiskt sett borde ju venen vara pigga, men inte då. Trött och stappligt och dessutom kallt och blåsigt. Tur att solen sken under de dryga 14km det tillslut landade på. Men men. Imorgon blir det mera spring och en ny chans. Då börjar den första av två medelhårda veckor. Denna blev extra lätt eftersom det fjärde springpasset inte riktigt prioriterades in i pusslet. Så motivationen är nu på topp.

lördag 15 mars 2014

Lyx i kubik




När jag fyllde 30, det vill säga för snart 2 år sedan, fick jag ett presentkort på Yasuragi Hasseludden. Idag är vi äntligen där! Det har tagit sin tid men kanske var det meningen, för så trött som jag är just nu har jag nog aldrig varit. Ester sover förmodligen mycket bättre än många andra bäbisar, men för mig som är extremt känslig för sömnbrist är det tufft att vakna 2-3 gånger och ibland vara vaken någon timme någon av gångerna. Vissa nätter blir det bara ett uppvaknande och jag somnar om så fort hon börjat äta, men de senaste veckorna har det varit mer av den sämre sorten. Så jag njuter extra mycket idag. Visst, det blir inte direkt något sovande, men det blir vila, mys, bad och allmänt energitankande. Och tid att prata om annat än vardagspussel och träning. Och lugn och ro och inga barn så långt ögat når. Men tror ni vi kan låta bli att prata om dem? Nä, inte direkt... :)

onsdag 12 mars 2014

Tema vagnjogg

Som jag nämnt tidigare är jag nu inne i en återhämtningsvecka. Mindre träning, lättare pass. Bara lättare pass. Lite mer yoga. I springväg har det hittills "bara" blivit två vagnjoggar. En igår och en idag. Nästan exakt lika långa, nästan exakt samma snittpuls. Fast igår gick det lite långsammare än idag. Då sprang jag hem från lämningen på förskolan och kunde pricka av ungefär åttaochenhalv kilometer. Idag med. Fast då sprang jag från hemmet till hemmet. En lite mindre kuperad runda i superhärligt vårväder. Inga vantar, ingen mössa. Endast tunn tröja med väst över. mer sådant tack!

YouTube Video


tisdag 11 mars 2014

PTO

Efter ett bra tags funderande bestämde jag mig förra veckan för att ansluta mig till PTO. Det känns väldigt roligt att få vara en del av ett större nätverk där allt material paketeras och presenteras på ett snyggt och "modernt" sätt via en app. Och det är en bra plattform att synas på. Det där med att marknadsföra mig själv är jag ju annars ungefär sämst i världen på...




Just nu har jag bara några få paket som ligger ute, men tanken är att jag kommer att fylla på med mer och mer framöver. Och jag tar gärna emot önskemål på vad för typ av paket jag borde erbjuda!

söndag 9 mars 2014

Sista tuffa

Bakom mig har jag nu två tuffa veckor. Med nuvarande mått mätt ska väl tilläggas, men nu börjar jag närma mig min vanliga nivå så det är inte längre jättestor skillnad på nu och då. Förra veckans nyckelpass var de två distansbyggande kvalitetspassen fartlek och progressivt tempopass. Denna vecka fyrahundringarna i onsdags samt dagens långa långpass. Fyrahundringarna gick ju som bekant bra och så gjorde faktiskt även dagens pass. Trots träningsvärksstela ben sedan gårdagen. Det var ju lite planerat att benen skulle vata lite trötta eftersom jag tycker att det är bra att träna på att springa långt med trötta ben ibland. Givetvis inte alltid, men då och då och nu med en efterföljande jättelätt vecka med start imorgon passade det väldigt bra.

I början gick det rätt segt och jag konstaterade att jag tagit på mig för mycket kläder trots att jag tyckte jag klätt mig tunt. Vantarna åkte av efter 3km och det var nära att jag stannade för att plocka av mig den tunna underställströjan jag hade under lager 2-tröjan, men jag orkade inte riktigt. Efter ett tag stabiliserade sig också temperaturen och det blev helt ok.

Första 15 kilometrarna, från Farsta via Enskede, Årsta, Hornstull och Slussen, gick väldigt lätt men därefter började det så smått ta emot. Vid 18km öppnade jag som planerat den energiliquid jag hade med mig förutom vatten. Sliskigt men gott. Det gav lite ny energi. Rakorna längs norra Hammarbyhamnen var dock sega. Det blåste rejäl motvind och kändes sådär att ha vetskap om det långa uppförsspring som väntade upp mot Gullmarsplan och Globen. Men jag stretade på och väl uppe på krönet och nedför igen mot Enskede kändes det riktigt bra igen. Dock började benen bli trötta, jag hade ändå sprungit drygt 23-24km (minns inte exakt).

Målet för dagen var minst 26km men max 28km, för att inte göra en för stor ökning. Siktade in mig på att springa till Gubbängens tunnelbanestation för att hoppa på tåget sista biten, men väl där kände jag att jag lika gärna kunde fortsätta den korta biten till Hökarängen. Så det gjorde jag. Väl där såg jag att det stod att det var 6min tills nästa tåg skulle komma så jag passade på att springa runt lite nördigt där utanför för att sedan i trappan upp mot perrongen kunna stanna klockan på exakt 28km. Hehe.



De stela och trötta benen fick åka tåg en station och sedan buss några hållplatser, det var de mer än värda. Snittfarten landade på 5:42 min/km vilket var mycket bättre än väntat med tanke på att jag tyckte jag tog det rätt lugnt (snittade också 75% av max pulsmässigt, vilket jag tycker är godkänt, om än i överkant, på långpass.) Under förra veckans långpass pinnade jag ju på rätt bra, med en tuffare känsla i kroppen (inget pulsband då eftersom det gamla ju slutat funka) under en stor del av passet men hamnade ändå på ungefär samma snittfart. Kanske var det det varma sköna vädret? Eller kanske börjar jag formen peka uppåt igen? Kanske en kombination. Ett kul besked hur som helst.

Benstyrka i cirkelform

Igår gick första halvan av dagen åt till "simning" för båda barnen samt resan dit och tillbaks inklusive lite matinköp. Andra halvan vigdes åt träning, fika och annat. I träningsväg blev det för mig ett medelhårt distanspass på totalt drygt 7km. Med ryggsäck på ryggen och via gymmet. Sista kilometern blev nedjogg både för springpass och styrkepass. Effektivitet liksom.

Styrkepasset såg ut dom följer:

20st (10 på varje ben) utfall framåt och bakåt
10st djupa knäböj med hopp
20st (10 på varje ben) utfall åt sidan med bålrotation
10st djupa benböj med medicinbollskast
10st tåhävningar på balansplatta

3 varv tog ganska exakt 30 minuter. Jag stressade inte utan körde övningarna lugnt och sansat samt vilade lite mellan övningar och varv.

Såhär ser övningarna ut. Notera dock att detta är efter själva passet, jag är trött och har inte perfekt teknik. Utfallen fram och bak "ska" exempelvis inte vara så hackiga och så tappar jag lite i bålstabiliteten här och var. Och lite annat smått.

YouTube Video


Varsågod att testa. Jag har riktigt stela ben idag (vilket i och för sig inte säger något alls, men ändå.) och långpasset (som jag skriver om senare) gick rejält segt på slutet.

fredag 7 mars 2014

Lite halvlång vagnjogg




Imorse var jag och Ester på jobbet och åt frukost samt deltog i avtackning av min före detta chef som efter 16 år nu slutat. Kul att träffa alla kollegor och kul att vistas bland massa snygga träningskläder mm. Farligt. Jag kunde givetvis inte låta bli att shoppa... Visserligen var några grejer nödvändiga. Eller, snarare allt utom en grej. Nytt pulsband eftersom det gamla visar väldigt fel puls. Typ 36% när det är jobbigt och 105% när jag står still... En ny vätskeblåsa och några energiliquids. Det fina mintgröna linnet från Casall var dock inte jättenödvändigt. Men det ropade ju på mig och faktiskt blev jag kär i den där färgen redan för ett knappt år sedan då jag var iväg hos Casall och la vårens ordrar. Så det fick följa med hem trots att jag egentligen verkligen inte har råd.


I vilket fall som helst så sprang vi hem sedan, jag och Ester. Vi promenerade ut ur själva city med alla trottoarkanter och rödljus men sprang från Kungsträdgården hem till Farsta. Inte närmsta vägen eftersom det hade blivit så mycket upp och ner och trottoarkanter och rödljus att springa rakt över söder. Lite runt blev det istället. Via stadsgården och norra Hammarbyhamnen. Men sedan raka vägen hem. Drygt 14km som förvånansvärt nog kändes väldigt lätta trots bitvis mycket motvind då det blåser väldigt idag. Kul när det är på detta viset och inte tvärt om. Det var dagens fredagsfys. Nu börjar myset. En dryg kvarts yoga följt av soffhäng resten av kvällen.

onsdag 5 mars 2014

Testpass

Den 6:e december körde jag mitt första testpass. 4x400m med 60sek ståvila mellan. Tanken var att med någon dryg månads mellanrum köra detta pass men med +1 intervall för varje tillfälle. Det har dock inte blivit något mer testpass sedan dess. Framförallt för att underlaget inte tillät det när det väl var dags (Jag sprang istället inne på band och det blir ju inte samma lika.). Men idag så. 5x400m med 60sek ståvila mellan.

Strax innan klockan sju är inte direkt min bästa prestationstid, men det är oftast då tillfällen att springa kvalité finns. Så det är liksom bara att gilla läget. Och även fast middagen låg och skvalpade i halsen och jag var trött så trött (Den här bäbisen sover inte lika bra på nätterna som storebror gjorde. Åtminstone inte just nu. Men jag vill egentligen inte klaga för jag vet att det finns många som har det mycket mycket tuffare än jag/vi.). Men jag hade ju bestämt mig och på något vis var jag ändå lite sugen. Lite nervös sådär.

Jag hade en liten förhoppning om att springa någon enstaka intervall under 1:30, men nej, riktigt där är jag inte än. Först blev jag lite missnöjd, men när jag kom hem och kollade hur tiderna såg ut sist (1:32. 1:37, 1:37 och 1:36) så blev jag lite gladare. Och vad jämnt jag sprang! 1:31, 1:33, 1:31, 1:31 och 1:31. På samtliga utom den sista fick jag springa ut lite på ena långsidan för att inte springa in i fotbollstränande ungdomar vilket gjorde att jag tappade lite teknik och fokus.

Det var riktigt jobbigt och jag är glad över att jag kunde nöja mig med fem intervaller och inte fick för mig att lägga till ytterligare någon. Det blir nästa gång. Och då kommer jag springa minst en intervall på 1:29 eller bättre. Jag ska tillbaks till min gamla storform så småningom. Helst förbi.

tisdag 4 mars 2014

Inspirationsboost

Ja verkligen en inspirationsboost. Det fick jag igår. Driftiga Milla har startat ett nätverk för kvinnliga egenföretagare inom träningsbranschen (Så himla bra!) och igår ordnat en mingelkväll på Röhnischbutiken här i stan. Huvudsyftet var att vi skulle lära känna varandra lite bättre och kanske dela med oss av erfarenheter, kunskap och idéer. Som jag förstod det kommer det bli fler tillfällen framöver och det uppskattas verkligen!

Coola Göteborgstjejerna som startat och driver strumpföretaget Gococo var på plats och berättade väldigt ärligt både om det roliga men också otroligt tuffa med att leva på sin affärsidé. Otroligt inspirerande tjejer!

Sofia höll sedan en miniföreläsning om annonsering och samarbeten med företag på bloggar. Personligen jobbar jag ju inte med sådant, men det gav ändå en aha-upplevelse. Och var intressant!

I övrigt fortsätter tiden gå alldeles för fort. I träningsväg har jag hunnit med en kortare vagnjogg igår och lite lättare coreträning idag. En stunds yoga ska jag nog ta mig tid till innan det är dags för dagens andra semla. Det är ju ändå semeldag.




söndag 2 mars 2014

Helggöra

Igår hade jag förmånen att få instruera en cykelklass på träningseventet BBC Mamma, ett event som riktar sig till gravida och mammor och där fokus ligger på säker och bra träning för just denna målgrupp. Workshops och föreläsningar blandades med träningspass. Tyvärr hade jag inte möjlighet att delta på övriga pass, men då några av de främsta och duktigaste på just gravid- och "mamma"träning höll i passen tvivlar jag inte på att det var en jättebra dag. Lovisa, Katarina och Elmina exempelvis.

Bild lånad från Träningsevents facebooksida.

För egen del var det första passet jag instruerade på ganska exakt ett år. Hur roligt som helst och jag inser ju att jag måste ordna till det där. I någon form. Kanske på mitt eget sätt för att få det att funka med min tillvaro och mina prioriteringar.

Idag har det blivit mycket slöande och en del sovning. Några nätter med mindre sömn än vanligt sätter sina spår. jag är extremt känslig för sömnbrist. Men det har också blivit lite spring. Eller kanske inte så lite när ag tänker efter. 24,4km och ett pytterekord efter graviditeten. Det var egentligen inte meningen för jag trodde att rundan jag valde skulle bli lite kortare. Men när jag var nästan hemma och bara en liten bit ifrån förra rekordet så tog jag en extrasväng och kunde plussa på 300m på detta. Ett riktigt långt långpass (över 26km åtminstone) hoppas jag få till nästa vecka. Förutom att det blev det här lilla rekordet så hade jag, väldigt oväntat, pigga ben och bestämde mig för att springa  en del av rundan i ett lite högre tempo. Det där med dagsform igen. Länge låg jag strax över 5-fart utan att det kändes jobbigt alls. Mer sånt tack.