Trippelt tror jag

Ikväll ska jag, förutom min vanliga body balance, insturera army traning! Roligt roligt! Det är en specialklass eftersom vi har medlemskväll. För att samla ihop några små löpkilometrar tänkte jag även springa dit. Hem får vi se, misstänker att benen är lite trötta då och hellre åker tvärbanetåg. Så trippelt upp. Även om kilometrarna inte blir så många (max 5 om jag tar en liten omväg) och armyn inte lika effektiv som om jag körde som deltagare. Men inte desto mindre roligt.

Igår sprang jag en lite längre lättdistans istället för långpass. Det var ju återhämtningsvecka. 14,7km i härliga minusgrader och knastrande snö. Det är inte särskilt moddigt alls den här vintern. Än så länge.

Sixten övar sig på att gå. Han kan det nu faktiskt. Iallafall i stort sett. Han släpper inte så gärna taget själv, men när man släpper honom så står han stadigt och går framåt. Idag lärde han sig dessutom att byta riktning. Öppna föskolan är bra, där kan han kolla in andra barn och härma. Genom ett helt rum (10m??) gick han där. Nu sover han och jag har dagens enda stund för mig själv (bortsett från kvällen). Måste snabba på så att jag får något gjort också.

Hemma

Fast var hemma är är lite oklart. Hemma är här hemma i vår lägenhet i Årsta men Göteborg känns också hemma. Fast jag säger nog inte att jag ska åka hem när jag ska dit, då säger jag nog bara att jag ska till älskade Göteborg. Eller Göteborg. Men hem säger jag när jag ska åka hem till Arvika. Så länge jag fortfarande har bott större del av mitt liv där än någon annanstans kommer det nog vara hemma. Eller, det kommer nog att vara hemma alltid. Hemhemma.

Hur som helst är vi iallafall tillbaks i Årsta och Stockholm nu. Det känns både bra och dåligt. Bra för att Sixten trivs bäst hemma och bra för att vi har någorlunda rutiner och sånt. Dåligt för att det alltid är skönt att vara hemhemma och bli lat och ompysslad. Som vanligt lamslogs jag av latmasken och fick bara till hälften av de träningspass jag tänkt mig. Två av tre löppass och noll av ett styrkepass. Jaja, det är bra att ha ambitioner och det är väl bra att vara lite lat ibland också. De pass som blev av var bra och det är alltid något.

Nu finns det dock (nästan) inga ursäkter. Visserligen fuskade jag redan imorse och sov över min korta morgonjogg (Med tanken; "vad gör 5-6km hit eller dit") men ikväll blir det progressiv distans eller tempo om man så vill. Lika bra att samla ytterligare energi. Även om det inte är lika tufft som ett intervallpass eller ett snabbdistanspass så känns det.

Något som känns ännu mer är Army Training och imorgon ska hålla ett pass! Vill du vara med? Sportlife Hammarbysjöstad kl 18 är det som gäller!

Lite saknad, något roligt och någon krävande

Idag är en sådan där dag då jag saknar Göteborg. De kommer inte så ofta de där dagarna, mer sällan än jag trodde de skulle göra, men idag är en sådan. Mest av allt, just precis nu, saknar jag att få köra ett riktig tufft pass army training. Inte instruera, utan att få köra själv. Tyvärr finns inte konceptet här och det är dumt, dagar som denna. Men, men. Jag får försöka få till ett eget pass (ute antar jag) någon dag denna vecka.

Idag blir det body balance dock, precis som vanligt på måndagar. Jag hade en tanke om morgonjogg imorse men eftersom jag både somnade sent och sov lite dåligt orkade jag inte när det väl var morgon. Och det gäller ju att passa på att inte orka nu medan jag kan.

Igår sprangs det dock. En fin mil med Sofie. Tyvärr gick tiden för snabbt. Vi hade så mycket att prata om att vi vips var hemma igen. Förhoppningsvis gör vi om det snart igen.

Nä, nu får jag snart återgå till Sixten som är arg som ett bi. Han är inne i en väldigt krävande fas där det enda som gäller är att stå eller gå (och hålla händerna) ungefär 95 procent av den vakna tiden. Det blir långa dagar då. Dessutom vet jag inte om han slutligen har tänkt lära sig krypa ändå. Vi har trott att han nog skulle hoppa över det eftersom han hatar att ligga på mage. Men nu går han liksom framåt med händerna från sittande och vill iväg. Men när han tillslut fått loss benet som är i vägen under kroppen lägger han sig direkt ner på magen och vrålar av ilska. Alternativt skjuter sig bakåt i en rasande takt och blir ungefär lika arg över det. Tur att han kan skifta över och bli superglad lika snabbt igen. Ett tag. Innan allt börjar om igen. Tålamod verkar inte vara en av de starkare sidorna han har. Undrar just var han ärvt det ifrån... :)

Starka mammor

Idag var det dags för ett nytt armypass med Milla och Sofia (Och Alvar, Ville och Sixten såklart.) Eftersom det är elva, sju respektive sju och en halv månad sedan våra förlossningar kör vi ganska mycket tuffare än jag körde med min mammaarmygrupp jag hade i våras. Det märks också att jag inte kört särskilt mycket själv det senaste året för jag har tappat mycket i vissa övningar. Jag vet dock att jag snabbt blir starkare och hittar tillbaks till min ursprungliga nivå bara jag tränar så det är väl bara att köra på helt enkelt. Bra att ha andra som kan pusha mig lite. Kör jag på egen hand är det ju lättare att fuska..

Idag var (är) det en sådan där höstdag som jag älskar mest av allt. Strålande sol, lagom kallt och en krispigt klar luft. Ge mig mera sånt ett par månader nu så kan snön få falla i början av december. För vinter (om det är snö och ett par minusgrader) är ju faktiskt ännu bättre än höst. Vintern är mitt rätta element.

Army training

Idag satte jag Sixten i vagnen och sprang till Hornstull för att möta upp Milla och Sofia. Vi körde ett armypass i tantolunden medan Sixten och Ville (Millas Alvar var hemma med sin pappa.) kollade på. Ville och Sixten tyckte det var helfestligt och skrattade när vi körde burpees och annat skoj.

Jag hade tänkt att ta det lite lugnare med tanke på att jag befinner mig mitt uppe i en lugn vecka samt att jag tog ut mig fullständigt på gårdagens cykelklass. Med det gick det sådär. Jag gick inte på allra max, men särskilt lugnt kan man nog inte påstå att jag tog det. Inte ens om man är snäll. Men det är ju så kul! Det märks dock lite att jag knappt kört någon armytraining sedan Sixten kom och dessförinnan instruerade jag mest. Men jag tänkte att det skulle bli ändring på det. Vi planerar nämligen att köra fler pass ihop.

Det var blött och lerigt i gräset så det är tur att vi inte är rädda för lite smuts.. Man skulle också kunnat tro att vi pratat ihop oss om klädfärger, men det hade vi faktiskt inte. Men vi gillar svart och rosa..

Lera

I ett svagt ögonblick, när jag var inne på sista, eller möjligtvis näst sista, veckan av graviditeten, fick jag för mig att jag skulle springa Tjurruset. Det kändes som en mycket bra idé då när såväl spring- som tävlingssug var som störst. Nu känns det mindre bra. Nummerlappen kom hem förra veckan och jag var nära att slänga den. Jag som inte gillar att bli blöt och lerig. Inte så mycket iallafall. Men jag skärpte till mig och tänkte att utmaningar är till för att klaras av. Så nästa lördag kastar jag mig ut i lervällingen.

Lerig light blev jag i förmiddags, då jag körde lite army tillsammans med två andra starka mammor. Men mer om det senare. Nu ska vi ut i det fina och härliga höstvädret!

Mera mamma-army!

Är du mammaledig och känner för att kräla runt i gräset, skratta, kanske svära lite och bli stark på köpet? Då tycker jag du ska anmäla dig till höstens mamma-army! Bäbisen tar du med dig i vagnen och all träning sker såklart på dess villkor. Behöver man pausa för att amma eller byta en blöja så gör man helt enkelt det.

Mamma-army är en lite snällare version av den vanliga tuffa men roliga army trainingen, men precis som i det vanliga konceptet körs alla övningar med egen kroppsvikt och/eller kompis som motstånd/vikt/hjälp. Vi tränar både vår kondition, vår styrka, vår smidighet och vår spänst med hjälp av enkla men effektiva övningar. Träningen anpassas helt efter dig och din nuvarande form så var inte rädd att du är för svag, har för dålig kondition eller något annat dumt. Kom i den form du är och gå därifrån lite starkare, inifrån och ut!

De enda krav jag ställer är att det ska ha gått minst 8 veckor efter förlossningen (om du blev snittad ska du ha fått bekräftat från din läkare att du är återställd) och att du känner att du återhämtat dig fysiskt.

Platsen är Årstafältet i Stockholm och tiden är onsdagar 11:00 med start den 21:e september. Priset är 500kr för 7 gånger. Maila mig på lopningolivet@gmail.com om du har några frågor, vill ha mer information om vad army training är eller helt enkelt anmäla dig.

Hoppas vi ses!

Vagnjogg, army och tempo

Tiden flyger som sagt. Men igår var jag och Sixten ute på vagnjogg igen. Vagnjogg med paus för lite klassiska armyövningar. Bredvid en cirkus.. Jag kände mig som en cirkus också. Gjorde burpees för första gången sedan mitten av december. Då gravid runt vecka 32, nu inte det minsta gravid. Men det hjälpte inte för jag var fasen sämre på att göra burpees med Sixten i vagnen bredvid än med Sixten inne i magen. Haha. Ingen vidare spänst alltså, men jag gjorde iallafall 3x10 utan att dö. Dessutom i triset med dips mot bänk (3x20) och hög planka (med fötter på bänk) med diagonala benindrag (3x20). Därefter trisetade jag utfallshopp (3x20), hög planka med vridning (3x20) och jämfotahopp upp på bänk (3x10). Det känns idag kan jag meddela. Tempopasset jag nyss kom hem ifrån var så segt att jag undrade om marken förvandlats till sirap. Snabbdistansen jag körde tidigare i veckan kändes nästan lätt i jämförelse, trots att jag sprang 15sek snabbare per kilometer då. Men Sixten blev väldigt glad när jag kom hem. Fast om det var över mig eller klockan vet man aldrig.

Nu ska jag äta massa god mat och ladda för långpass imorn. Minst 25km ska jag skrapa ihop och så många som möjligt av dem ska gå i kuperad terräng. Nu har jag sagt det, nu måste jag genomföra det. Är det bara lite mindre klibbigt ska det nog inte vara några problem, är det som idag får jag något att bita i.

Instruktör i Body Balance och lite funderande

Så kan jag lägga in ytterligare en grej på mitt CV. Visserligen ska jag filma en hel klass och bli godkänd på den innan jag får min licens men jag tror och hoppas att det ska gå vägen det med. Det har varit en mycket givande och inspirerande utbildning och jag är nu inte bara taggad för att sätta igång med balancen utan även mina andra fyra koncept. I höst har jag varken en fast BB-klass eller någon Army Traning, men jag hoppas på en del vick inom den första diciplinen och kanske någon eventklass inom den andra. Däremot kommer jag köra en löpklass på onsdagkvällar och en cykel 45 activio på lördagmorgnar. Sportlife Hammarby Sjöstad är stället du ska komma till om du vill träna med mig någon gång!

I och med att jag nu har ytterligare en merit på min lista kom jag att tänka på att jag faktiskt kan och gör ganska många saker. Ibland får jag nämligen för mig att jag bara är slapp och inte gör något vettigt, men när jag tänker efter kan man faktiskt säga att jag har fyra olika jobb. Jag har mitt vanliga heltidsjobb på Löplabbet som just nu består i att vara mammaledig. Sedan har jag mitt instruerande på Sportlife som jag visserligen har haft paus ifrån sedan i december, men som förmodligen kommer att ta en hel del tid nu framöver. Dessutom skriver jag lite för jogg.se vilket är hur kul som helst! Att skriva är något jag skulle vilja ägna mer tid åt, jag vet bara inte riktigt hur. Och sedan har jag ju faktiskt ett minilitet eget företag också. Jag jobbar inte jättemycket med detta, men jag har kört och kommer att köra lite mamma-army samt skriver lite individuella löpprogram. Från början var tanken individuell kostrådgivning och föreläsningar, men det har blivit mindre och mindre av den varan. Det hade såklart varit kul med lite mer av den sorten, men isåfall vill jag helst jobba med idrott och prestation mer än vikt och hälsa (även om det ena inte utesluter det andra) vilket inte har varit fallet hittills.

Oj, nu blev det en lång harang här, men vad jag ville komma till var att jag nog bör inse att jag är ganska "aktiv" ändå.. Stanna upp en stund, ge mig själv en klapp på axeln och vara lite nöjd en liten stund innan jag rusar vidare.

Intervaller..

..kan vara varma och dödsjobbiga en helt vanlig dag. En dag där benen känns allt annat än pigga och solen steker redan klockan åtta på morgonen blir de ännu värre. Men jag älskar dem ändå. Framförallt efteråt.

5x1000m på Årstabron. Finfin utsikt över glittrande blått vatten på ena sidan. Mindre fin utsikt i form av fyra stillastående tåg på andra. Och lite kryssande mellan gående, springande och cyklande människor. Men på det stora hela fint. En intervallfart på mellan 4:15 och 4:28 min/km är mer än godkänt med tanke på förutsättningarna. Jag är nöjd. Frågan är bara hur benen ska klara av mammaarmyn. Tur att jag själv väljer hur mycket jag som instruktör är med och kör. Och det blir inte benfokus idag..

I eftermiddag blir det mera bad och promenerande längs vattnet med mamma/mormor och syster/moster.

Vagnjogg och mamma-army

Så. Äntligen. Efter tre dagars totalvila var den difusa huvudvärken borta och det blev dags för lite spring. Vagnspring närmare bestämt. Tog en omväg bort till Årstafälltet där vi kör mamma-armyn och skrapade totalt sett, med hemvägen medräknat, ihop 9,1km. Inte illa. Speciellt inte med tanke på att det blåste massor och att jag hade vagnen med mig. Till min förtjusning upptäckte jag även att det finns en ridskola jättenära! Hur har jag kunnat missa det? Dit lär det bli många promenader för att klappa på hästar framöver.

Men det var som sagt inte bara vagnspring som stod på schemat. Även mamma-army. Inte lika tur med vädret denna gång och vi fick stå ut med både blåst (större delen av tiden) och regn (en sväng i mitten). Mammorna körde på bra och även jag själv fick en skaplig genomkörare mellan peppning, teknikkorrigering och vagngungande. Tyvärr kom jag inte ihåg att plocka fram kameran idag heller. Men det kommer.

Instruerande

Jag börjar sakna mitt instruerande nu. Framförallt cyklingen för jag har inte cyklat sedan någon gång i mitten av januari och innan dess hade jag inte cyklat sedan jag instruerade min sista cykel på luciamorgonen. Tyvärr lyser cyklandet med sin frånvaro, men jag tänkte försöka klämma in ett pass någon gång framöver. Det svåra är bara att det finns få vanliga cykelpass på schemat. RPM (förkoreograferad Les Mills-klass) finns, men jag och RPM är inte bästa vänner.

Men hur som helst; fint då att jag nyss varit och skrivit (nytt) kontrakt med Sportlife (Det är i Hammarby Sjöstad jag framförallt kommer hålla till.). Ingen fast klass nu i sommar men förhoppningsvis i höst. Förhoppningsvis en cykel och så kommer jag även utöka min repertoar. (Vad återkommer jag till senare när utbildning är bokad och klar.) Army training verkar det dock sämre med, men vilken tur då att jag kan köra själv. Och vilken tur att Mamma-Armyn startade igår! Världens bästa tur med vädret hade vi också, och även om två var sjuka och tre inte kunde komma just igår så körde de tre mammor som var där på hur bra som helst. Själv kör jag ju inte överdrivet mycket när jag instruerar army, men jag har ändå lyckats få lite träningsvärk. Hehe. Jag hade också tänkt ta ett eller annat foto, men mitt bland alla pushups, plankor, vagngungande och bäbishållande glömde jag av det. Får försöka nästa vecka istället.

Mamma-army

Här ligger bäbisen i magen istället för i vagnen :)

Är du mammaledig och känner för att kräla runt i gräset, skratta, kanske svära lite och bli stark på köpet? Då tycker jag du ska anmäla dig till försommarens mamma-army! Bäbisen tar du med dig i vagnen och all träning sker såklart på dess villkor. Behöver man pausa för att amma så gör man helt enkelt det.

Mamma-army är en lite snällare version av den vanliga tuffa men roliga army trainingen, men precis som i det vanliga konceptet körs alla övningar med egen kroppsvikt och/eller kompis som motstånd/vikt/hjälp. Vi tränar både vår kondition, vår styrka, vår smidighet och vår spänst med hjälp av enkla men effektiva övningar. Träningen anpassas helt efter dig och din nuvarande form så var inte rädd att du är för svag, har för dålig kondition eller något annat dumt. Kom i den form du är och gå därifrån lite starkare, inifrån och ut!

De enda krav jag ställer är att det ska ha gått minst 8 veckor efter förlossningen (om du blev snittad ska du ha fått bekräftat från din läkare att du är återställd) och att du känner att du återhämtat dig fysiskt.

Platsen är Årstafältet i Stockholm och tiden är onsdagar 14:00 med start den 18:e maj. Priset är 500kr för 7 gånger. Maila mig på lopningolivet@gmail.com om du har några frågor, vill ha mer information om vad army training är eller helt enkelt anmäla dig.

Hoppas vi ses!

Utsikt från dagens gym

Nu har vi varit ute på superpass igen jag och Sixten. Exakt samma pass som för snart två veckor sedan med den enda skillnaden att springet gick några sekunder snabbare per kilomter.

Sixten passar på att kolla på tallarna och himlen medan mamma tränar.

Superpass

Jag har kommit på ett nytt pass. Eller, kommit på och kommit på, det är nog inte så svårt att komma på bara man har lite fantasi. Men hur som helst; Spring ganska exakt 5km, varav större delen på ganska flack och grusfri asfalt och en liten del på slutet bestående av rejäla backar och grusväg. Stanna sedan vid en styrkestation och kör 20min army training. Eller styrketräning eller vad du nu vill kalla det. Jag kallar det army training eftersom övningarna var typiska sådana. Dips mot en stock, utfallshopp, pushups, upphopp och planka med benindrag med fötterna på ovan nämnda stock. 3x20 på samtliga. Inte mycket till pass sett till varken tid, antal övningar eller antal repetitioner, men det räcker om man är i den postgravida form jag befinner mig i för tillfället. Hej mjölksyra i upphoppen liksom. Och hej blåsbälgsandning. Om du är nöjd här går det bra att sluta. Såklart kunde jag inte nöja mig här så jag fortsatte på den böljande grusvägen längs med vattnet. Lyckades pressa upp pulsen i 90% i några backar, trots krypfart. Det var det där med formen. Och just det, jag hade ju en vagn också. Exakt 1km ytterligare blev det, sedan dök denheltsjuktbrantabacken upp. Jag är inte helt dum och insåg mina begränsningar och stoppade klockan där. Alltså; exakt 6km på exakt 36 minuter. Snyggt! Pustade några sekunder och påbörjade sedan den mödosamma klättringen upp. Herregud, jag kom knappt upp gåendes ju! Sedan promenerade jag resten av den lilla vägen hem för att få till en lite bättre nedvarvnng än jag brukat på senaste tiden. 20 minuter stretch i solen på det och lördagförmiddagen är slut. Sixten, han sov igenom alla strapatserna den latisen.

Sista armyn på ett tag

Trött efter army för nästan ett år sedan. Coolt att kunna ligga på mage, det var ett tag sedan jag gjorde det :)

Ja nu har jag ju inte kört särskilt mycket själv de senaste gångerna, men det känns ändå lite sorgligt att veta att det inte blir någon army på ett tag. Varken som instruktör eller som tränande. När jag får tillfälle att instruera nästa gång vet jag faktiskt inte eftersom army i nuläget inte finns på Sportlife Stockholm där jag antagligen kommer börja så småningom. Kanske fixar jag ihop en egen "kurs". Jag skulle även vilja köra själv så kanske får jag börja köra NMT tillsammans med Mia? Vi får se. I vilket fall så är det alltid lika roligt att se hur mina deltgare kämpar och kämpar och hela tiden pushar sig lite längre än de egentligen orkar. Jag kommer sakna dem och jag hoppas att de får möjlighet att fortsätta kämpa även i vår, även om det inte är för just mig. Som vanligt blev jag även grymt avundsjuk på dem som kan och får bli sådär härligt spytrötta! Jag längtar tills även jag kan och får!

Trött och frusen

Den här bilden från i söndags hittade jag hos Marie. Jag fuskar!!
Jag var för tung/svag för att orka utföra övningen som man skulle :)

I två dagar har jag försök ta mig upp i tid för att hinna springa en snutt innan dagens förpliktelser kallar. I två dagar har jag skyllt på den dåliga sömnen och på att alla (ok, jag har bara en) mina varma springtröjor är för korta/trånga och att jag kommer frysa i tio minusgrader och således ställt om klockan. Imorn är det tredje gången gillt. Då ska jag trotsa trånga kläder och eventuell dålig nattsömn. Imorn är jag nämligen ledig och kan vila senare på dagen om så behövs.

Men tror inte att jag ligger på latsidan bara för att det inte springs. Nä, igår var det body balance som var i fokus och idag är det armyinstruerande. Deltagarna ska få köra tester, omgång två. Hur mycket starkare har de blivit måntro? Mycket starkare tror jag.

Snart så

Det var en långdragen förkylning det här. Idag är det en vecka sedan jag kände de första irriterande symtomen och så många sjukdagar i rad har jag nog aldrig haft. Jag brukar alltid klara mig med två-tre, max fyra dagar och sen vara redo att leva som vanligt igen. Men inte nu. Misstänker att det har något med bäbisen i magen att göra.

Idag vaknade jag iallafall helt utan halsont, alltid något. Hostar gör jag dock lite fortfarande och näsan producerar snor i en fascinerande takt. Men inget halsont som sagt så armyinstruerande får det bli ikväll ändå. Inte lätt att bli av med den klassen med kort varsel, då det finns så få armyinstruktörer. Och det fina är att under en armyklass kan jag, om jag planerar rätt, komma undan med endast någon enstaka pushup, någon sekunds planka och något litet upphopp här och där. Resten av energin kan jag lägga på att få deltagarna trötta och glada. Fint.

Imorgon är jag förhoppningsvis tillräckligt frisk för att träna lite själv. Yoga känns som en bra start, speciellt om jag kör den hemma och kan välja själv vad och hur länge jag kör. Kanske, kanske kan jag springa på fredag. Jag håller tummarna.

Endorfinsmitta

Ofta när jag vaknar på onsdagmorgnar så brukar jag sucka lite och tänka att jag har en lång lång dag framför mig. När det närmar sig stängningsdags på jobbet och mörkret ligger kompakt ute brukar det ta emot lite att inte få åka direkt hem. Att först spendera bort en dryg timmes dötid och efter min armyklass oftast ha otur med spårvagnarna och komma hem först runt halv tio. Men när jag väl är på plats, då är det så himla värt det! När vi ligger och pustar ut och strax ska börja stretcha så smittar deltagarnas endorfiner av sig på mig och jag inser att det är precis lika givande när mina deltagre klarar mer än de trodde som om jag själv hade gjort det. Detta blir mer och mer uppenbart för varje vecka. Ju mindre jag känner att jag kan köra själv, desto mer glädjs jag åt deltagarnas prestationer. Idag fick jag nästan tårar i ögonen av glädje när en tjej som var helt totalt slut ändå tog sig ända fram. Hon ville så gärna ge upp men jag lyckades övertyga henne om att allt sitter i huvudet. Om att hon alltid klarar lite mer än hon tror. Om att ifall hon tror att han kan så kan hon. När hon väl hade armycrawlat sig ända fram var hon så trött att hon nästan började gråta. Och jag så glad att jag nästan började gråta.

En kille behövde gå ut för att han mådde dåligt. Ofta när det händer (ok, har bara hänt mig en enda gång tidigare) så kommer de inte in igen. Inte samma dag iallfall. Men den här killen kom tillbaks och fortsatte kämpa som om inget hänt. Jag har helt fantastiska armydeltagare! Precis som jag sa till dem idag så känns det minst lika roligt, om inte roligare, för mig när de pushar sig längre än de trodde de kunde, än det känns för dem själva. Jag känner en genuin glädje över vilka kämpar de faktiskt är! Fast jag måste medge att jag är fruktansvärt avundsjuk också. Jag längtar, längtar, längtar tills jag också kan få ta ut mig sådär mycket att jag helst skulle lägga mig ner och dö. Tills jag också får känna den där endorfinruschen komma farande genom kroppen. Tills dess får jag nöja mig med att smittas. Undrar föresten om bäbisen kommer bli endorfinberoende och drabbas av abstinens när den kommer ut?

Lite mycket nu va?

Pust. Men jag ska inte klaga. Mycket av det är nämligen roligt. Det ska göras cykelpass, det ska fixas armyupplägg. Det ska hållas cykelklass och det ska hållas armyklass. Riktigt roligt och alltid lika supervärt all tid när man väl är där. Ibland när jag vaknar på onsdagmorgnar och vet hur lång dagen kommer bli kan jag tycka det känns lite jobbigt, men efter armyklassen sent på kvällen känner jag alltid hur himla mycket det ger mig att få andra att ta i lite mer än de trodde! Det är så himla värt det. Även cyklingen är väldigt värd all tid såklart, men där är det på ett annat sätt. Där glädjs jag mest av allt när jag känner ett flyt i mitt instruerande och när jag ser att mina deltagare förstår vad jag vill förmedla. När de nyfiket frågar fråga på fråga om träning, puls och annat. Och kommer någon därutöver fram och berömer mig för min musik, blir jag lite extra glad!

Det ska även göras springprogram till Karin, jättekul och givande det också. (Och jag är faktiskt klar med första delen!) Det ska planeras inför en framtida flytt och en kommande bäbis. Vad behöver man köpa och vad har vi? Roligt men tankeansträngande. Ytterligare saker som tillkommer på listan är saker runt ledighet, runt lägenhetsuthyrning och annat praktiskt. Inte lika spännande, inte lika givande.


Bild; snodd från nätet

Jag har mycket i huvudet just nu. Då passar det bra att klämma in en timme body balance på kvällskvisten. En stunds fysiskt och mentalt jobb följt av lite avslappning. Magen börjar ta emot i vissa rörelser men i övrigt känner jag mig smidig. Jag pressar mig inte så hårt i krigarna och jag försöker vara lite försiktig i ytterlägen. Dessutom kör jag en egen variant i rygglåten, då jag inte kan ligga på mage längre. Men i övrigt känner jag mig inte det minsta begränsad än sålänge vilket känns bra. Jag hoppas på bra sömn inatt så att jag tar mig upp för en tidig och, som vanligt, kort morgonjogg. På kvällen är det armyklass. En lång dag, men så himla mycket värt det.