tisdag 30 december 2014

Året 2014

Det här året, 2014, har nog inte varit något höjdarår faktiskt. Jag har definitivt haft sämre år, men det känns som att tillvaron kan vara så mycket bättre än vad det varit detta år.

Första halvan drygt var jag föräldraledig och det lyfter helt klart året. Jag älskar ju (oftast) att vara hemma och hade gärna varit hemma längre om vi haft råd. Nu blev det "bara" tio månader (nästan elva om en räknar med semester) för mig. Tyvärr når vi inte riktigt fram till 50/50 vad gäller föräldraledigheten denna gång heller, men väl ca 60/40 och det får vara ok. Godkänt.

Men nu mer är det alltså jobb på heltid som gäller. Det är ok att jobba också, skönt att inte dra det största lasset hemma och trevligt att träffa andra vuxna. Få en annan sorts stimulans. Åka tunnelbana själv och hinna tänka. Äta lunch ifred. Få längta lite efter familjen. Leva löpning ännu lite mer.

Vi firade 10 år tillsammans - och förlovade oss - det var en av många ljuspunkter 2014.

2014 har inte varit extra ordinärt dåligt på något vis, det har bara inte varit något höjdarår - på något plan. Jag har känt mig alldeles för stressad och uppjagad och aldrig riktigt hittat djupt lugn och ro. Alltid är det något som gnager och skaver. Jag har upplevt att saker glidit ifrån mig och att mycket inte utvecklat sig som jag velat. Saker har inte riktigt gått min väg. Kanske beror det enbart på mig själv och att jag inte orkat riktigt ända fram. Kanske har jag bara satt för höga krav eller så har jag bara inte velat tillräckligt mycket. Kanske vet jag faktiskt inte vad jag vill. Måhända behöver jag lära mig att stanna upp, lyssna, ta in och följa med. Troligt.

På springfronten har det inte heller gått riktigt som jag velat. Dåligt är väl fel ord för jag är väl medveten om att många bara drömmer om att springa en mara drygt 7 månader efter en graviditet och förlossning. Jag har inte varit skadad och jag har hittat nästan all den tid jag velat lägga på träning. Men jag kan ändå inte låta bli att gräma mig över uteblivna resultat. Visst hade jag satt skyhöga mål, men det hade jag inte gjort om jag inte trott på mig själv. Dock tar jag med mig denna lärdom in i nästa år. Jag har visserligen satt upp höga mål nu med, men jag tror att jag blivit lite mer ödmjuk. Dessutom har träningsåret slutat bra. Det började bra, dippade under sommaren (efter maran) och den tidiga hösten men kom sedan starkt igen. Jag känner att jag har en bra grund att stå på under nästa år. Många mil i benen, en stark kropp och en klok plan över framtiden. Många timmar i springskor men hög prioritet på återhämtning och kompletterande träning. Sedan snart 3 månader yogar jag lite varje dag. Oftast mellan 10 och 20min men ibland längre. Så. Himla. Värt. Det är bra för allt. För alla. För min uppstressade själ, för en löparkropp som lätt blir stel. För att orka.

Nu väntar ett nytt år, med tomma vita blad att fylla med saker. Jag ska bli bättre på att våga. Att inte vara så himla rädd. Det är nu det händer.

söndag 28 december 2014

Julen som varit och är

Lugn och ro. Visserligen pyttelite stress med alla bestyr men inget som inte gått att genomföra. Visserligen en jobbdag på annandagen, men bara fyra och en halv timme. Nu några dagars semester och en hel veckas ledighet. Njutsamt. Mycket tomteskum har det blivit och även en hel del kilometrar i springskor. Dock lätt vecka så inga monstermängder. Några julklappar varav en yogarelaterad. Tre månader med yogobe igen. Mycket uppskattat. Vi har ätit (vego) julmat i tre dagar och nästan inte tröttnat. Dock är det lite skönt att den är slut nu. Att julgodiset ännu inte tagit slut är också skönt. Det är nämligen ännu godare. Och idag drack vi varm choklad med vispgrädde efter en kort pulka/snowracersession. Ok att jag sov någon timme däremellan, men ändå. Varm choklad med vispgrädde efter uteaktiviteter om vinter är liksom pricken över iet.

onsdag 24 december 2014

God jul!




En kort men fin springtur blev det denna julafton. Kyligt och krispigt men tyvärr ingen snö. Men med solen som sken i frosten gjorde det inte så mycket. Och med det önskar jag dig en god jul!

tisdag 23 december 2014

9 mil

Trots två dagars springvila fick jag ihop 9 mil förra veckan. Bra jobbat. Det var längesedan jag var uppe på em sådan veckomängd. Frågan är om jag ens varit det sedan Ester kom? Kanske inte faktiskt. Men det var på tiden. Jag behöver ha sådana veckor med jämna mellanrum om jag ska nå de mål jag har. Kanske upp mot 10 mil någon eller några veckor, men ungefär där går gränsen för mig. Tidigare när jag varit uppe runt 10-11 mil har det slitit mer än det givit. Det är ju delvis en fråga om vana, men med min livssituation med småbarn, heltidsjobb och begränsad möjlighet till optimal återhämtning går gränsen där någonstans.



Lårhöga kompressionssleeves efter 26km långpass gör under med benen.

Det lite överraskande med förra veckan är att det faktiskt inte kändes så mycket. Jag har varit uppe på 7 mil några veckor och annars snittar mellan 4 och 6, så detta var alltså en rejäl ökning och jag trodde det skulle kännas av mer än det gjorde. (Vad som däremot känns är söndagens benmos med drygt 180 knäböj AB olika art. Det och chinsen jag också gjorde.) Så en positiv känsla tar jag med mig vidare.

Denna vecka blir betydligt lugnare. Superkompensation. Det kommer dock bli julaftonsspring precis som vanligt och igår blev det en riktigt långsam mil mot jobbet. Ett kortare långpass och någon form av kvalité är också inplanerad. Plus styrka såklart. Och den dagliga yogan.

lördag 20 december 2014

Ett långt långpass på morgonkvisten

Jag börjar få in en bra rutin på tidiga långpass nu. Dock beror det nog mycket på att det är ungefär tio gånger lättare att masa sig iväg i ottan när en har väntande sällskap. Som denna morgon.

Uppe före sex är jag ju de flesta dagar och varför inte utnyttja detta lite? Och få en längre dag på köpet. Eller, längre blir den ju kanske inte, men när en är klar innan tio känns det lite så.

Idag gav jag mig av strax efter sju. Med magen nyladdad med kaffe och frukost. Något mindre gröt än vanligt, men i stort sett samma. Kortare långpass kan jag köra med bara lite mat i magen, men idag skulle det bli lite längre och då behöver jag ha lite mer energi i kroppen. Iallafall när jag springer med sällskap och inte "kan" vara hur långsam som helst.

Det var kallt och krispigt ute, trots att det inte var varken minusgrader eller någon snö. Lite halt på sina ställen men på det stora hela en väldigt fin morgon. Att få se solen gå upp samtidigt som en springer är fint. Att ha sällskap gör också att allt känns så mycket lättare än annars. Jag har sprungit ganska mycket denna vecka och var beredd på att få kämpa lite. Beredd på tunga ben. Men det var faktiskt inte förrän på slutet - efter en lång stigning - som det blev lite kämpigt.

Väl hemma stannade jag klockan på exakt 26km och hade fått en väldigt bra start på dagen. Trött i kroppen men full av energi. Nu på kvällen är jag dock lite tröttare, men det beror inte så mycket på springet utan snarare på två barn som är mästare på att passa på att vara extra "energikrävande" när jag är ensam med dem. Så nu är jag väl förtjänt av att endast köra en stunds avslappning som dagens yoga. Nog så viktigt.



torsdag 18 december 2014

Snöpremiär




Igår kom det äntligen snö. Inte mycket men tillräckligt mycket för att det skulle bli isigt och moddigt. Tillräckligt mycket för att jag skulle ta (ice)buggarna till jobbet imorse. Och de behövdes verkligen för det var blankis på sina ställen. Väl i stan var det dock barmark så där kändes de lite överflödiga. Och när jag sprang en korr sväng sista biten hem så fanns det inte mycket vitt kvar. Trist. Men lite skönt eftersom jag inte gillar den Icebugmodell jag har nu. Mina första älskade gick ju sönder och när jag reklamerade dem fanns inga sådana så jag valde en annan modell. Dumt. För bred och för klumpig. Så blir det en lång vinter (vilket det inte ser ut att bli just nu...) måste jag skaffa nya. Surt. Fast "måste" är ju givetvis en sanning med modifikation. Gnälligt i-landsproblem är vad det är.

tisdag 16 december 2014

Morgongym

Klockan var ställd på 06:00 även denna morgon, men precis dom igår väcktes jag av Ester en kvart innan. Det är så himla jobbigt det där. Att vakna strax innan en måste upp och inse att det är slut på sovandet. Som om en kvart skulle göra skillnad liksom...


Hur som helst var planen att gå till gymmet lagom till öppning. Och så blev det. Jag var till och med 5min tidig. Som vanligt hade jag begränsat med tid på mig så det fick bli speedat i vanlig ordning. 35min bål, mest rygg. Ingen vidare energi alls tyvärr och när jag körde sittande rodd konstaterade jag var starkare i just den övningen när jag var höggravid... Det känns ju sådär faktiskt. Men nästa pass är jag kanske stark igen.

måndag 15 december 2014

På lätta ben



Den som hängt med sedan starten av den här bloggen (Det är ganska exakt 7 år nu! 6/12 2007 skrevs de första inläggen. Innan dess hade jag en annan blogg men den tror jag inte finns kvar.) minns kanske att jag älskar skumtomtar. Inte några bleka kopior utan det ska vara Cloettas (tror jag?), de klassiska. Idag köpte jag mig en påse på lunchen. Tänkte att jag kanske kunde ta en eller kanske två till eftermiddags kaffet. Som om... Hela påsen gick visst åt. Hehe. Kanske var det därför benen var så pigga på att jogga hemåt. Hela vägen för ovanlighetens skull (då och då springer jag hela vägen dit, men detta var första gången hela vägen hem sedan vi flyttade till Farsta) och jag hade tänkt mig trötta och sega ben eftersom jag även sprang i morse. Men inte då. Långsamt gick det ju ändå, det gör det alltid på distanspassen, men känslan var att jag kunde fortsätta i en evighet. Det fick dock räcka med nästan 13km och totalt 20 denna dag. Mera skumtomtar till dessa ben alltså. Detta var faktiskt årets första.

Ett snabbt hej

Gårdagen blev inte riktigt vad jag tänkt mig och ett planerat kort långpass ställdes in. Tänkte gym en snabbis på kvällen men insåg att det var söndag och tidig stängning. Så inget av det heller. Kanske lika bra eftersom jag faktiskt körde hemmastyrka i lördags.

Träningsvärksframkallande sådan. Fast det är klart, det behövs inte mycket för att jag ska få träningsvärk. Jag får det till och med av löpning då och då...

Denna dag började tidigt med morgonjogg i regn och blåst. För att hålla pulsen under 70% fick jag springa med myrsteg denna morgon. Lufsjogg delux.

Ikväll blir det hemspring från jobb. Runt milen för att ha ett bra försprång denna årets sista mängdvecka. På återseende. Nu måste jag tillbaks in i min mycket beroendeframkallande ljudbok (Kepplers senaste) igen sista biten till jobbet.

onsdag 10 december 2014

Lufsjoggar och backintervaller

Vips så hade tre dagar redan gått. Tre dagar av livet och tre dagar med löpning. Två lufsjoggar och så backintervaller igår kväll. Efter att jag nattat Ester. Och även somnat en stund. Då är en inte jättesugen på att ge sig av. Inte jag iallafall. Dock var jag redan ombytt vilket underlättade. Isande kallt var det ute också, så jag vaknade till rätt snabbt. Tog en lagom sväng som uppjogg för att sedan köra intervaller i en backe väldigt nästgårds. 8 vändor på ca 200m. En ganska flack backe vilket är vad jag (oftast) föredrar eftersom jag då får den effekt jag främst är ute efter.

Backintervaller har jag inte kört på väldigt länge så det kändes liksom nästan spännande. Bra gick det också, trots att det var väldigt halt. Jämn fart och bra känsla. Fokus på teknik framför fart precis som oftast jag kör backe.



Imorgon blir det galet tidigt morgontur till jobbet där inventering väntar. Fast först lite kvällsfika och historieätarna på Play.

söndag 7 december 2014

Vackra vyer och fint sällskap

Jag har ofta en ambition om att ta mig ut på långpass riktigt tidigt de dagar det är dags för långpass. Jag är ju liksom ändå vaken och uppe senast sju (Om det inte är min tur att få sovmorgon då, men ibland får jag välja bort det. Idag exempelvis.) allt som oftast. Men av någon anledning brukar klockan ändå bli närmare nio-tio innan jag väl är på väg. Därför är det bra för mig att boka sällskap som även hen (i och för sig i princip alltid en hon) vill/bör komma iväg tidigt. Det är visserligen bra även av andra anledningar, som typ att det oftast är trevligare med sällskap, att tiden och kilometrarna bara tickar på utan att en tänker på det och att det ofta blir veckans enda sociala tid (om en inte räknar jobbet då, där behöver jag ju vara social så att det räcker och blir över...) utanför familjen.

Hur som. Idag hade vi bokat in mellan 7 och 7:30 utanför min dörr. Och iväg sprang vi. Ner till och längs sjön Magelungen bort mot Drevviken och sedan längs denna. För att sedan ta sikte på Flaten som tredje sjö. Denna rundade vi innan vi tog samma väg tillbaka. Du kan förstå att vi fick se fina vyer idag. En dag då solen faktiskt visade sig korta stunder. Då vi fick se dagen gry och samtidigt samla ihop 23,5km för min del (26 för Carros del). Där vi hann avhandla allt mellan relationer och löparskor.


Jag hade ätit lite mindre frukost än vanligt och blev lite hungrig och seg mot slutet, men på det stora hela kändes kroppen väldigt bra. Dryga 7mil har denna vecka givit och jag ligger bra till i min tänka progression. Jag älskar när jag håller mig till planen. Några veckor tidigare blev ju inte riktigt som jag tänkt mig, men nu känner jag ett flyt igen. Jag ska göra allt för att det ska hålla i sig. Träna smart och enligt upplagt schema. Utan att för den delen göra avkall på andra saker som är viktiga för mig. Utan att ignorera eventuella protester från kropp och själ. Inget är skrivet i sten men jag vet ju vad jag vill. och vad som behöver göras. Nu behöver jag nog en kanna te och något mumsigt till. Kanske ännu en pepparkaka-lussekattsfika. Eller glass? Eller chips. Eller kanske bara några smörgåsar. Återstår att se vad som lockar mest när jag kommer upp i köket. På återseende.

fredag 5 december 2014

Julerbjudande på löpcoaching online

Funderar du på att ge dig själv en julklapp i år? Det tycker jag att du är mer än värd!

Har du anmält dig till ett lopp nästa säsong och börjat fundera på hur du ska lägga upp träningen? Eller har du precis kommit igång med regelbunden löpning och vill ta ett kliv vidare? Jag kan hjälpa dig!


Nu har jag plats för ett gäng nya löpare och är du snabb att anmäla dig kan det bli du! Köper du 20v innan julafton, dvs 24/12, betalar du bara för 16 av dem. Du behöver inte starta på en gång om du inte vill. Ska du exempelvis springa ett lopp i juni börjar vi när det är 20v kvar till loppet. Intresserad? Maila mig på lopningolivet@gmail.com

onsdag 3 december 2014

Morgonkvalité på flera sätt

I morse var det dags för ett kvalitetspass igen. Egentligen stod det på gårdagens att göra, men jag var så konstigt trött att jag bytte plats på några pass och tog mig en lugn och stillsam lufsjogg. Jag visste visserligen att det förmodligen inte skulle kännas ett dugg lättare morgonen efter, men du vet, sticka huvudet i sanden och det där.

Så det var inga stora förhoppningar jag hade när jag gav mig av i morse. Och visst gick det lite trögt till en början. Dock inte alls så trögt som det haft en tendens att alltid kännas på morgonen det senaste. Och när jag sprungit 4km uppjogg och det var dags att ge sig av på första trekilometaren av två kändes det riktigt bra. Tanken med dessa 2x3km är att jag ska ligga på en ansträngningsnivå som är lite jobbig, men ändå en bit från tröskeln. Lite lagom sådär. Fokus ligger på att hitta flyt och jobba med tekniken. Att hålla en jämn ansträngning oavsett lutning. Jag tycker att jag lyckades riktigt bra. Den första intervallen gick visserligen något långsammare än sist jag körde detta pass för någon månad sedan, men det gick bättre än jag väntat mig. Jag hade ju faktiskt ryggsäck och klockan vara bara strax efter åtta på morgonen.


Andra intervallen var mer kuperad och dessutom gjorde några rödljus att jag tappade flytet totalt. Men trots detta sprang jag rejält mycket snabbare. Där ser en. Dock blev det lite fusk då jag var tvungen att stanna vid rödljus. Så riktigt så bra var det inte. Men ändå. Bra start på en morgon.

söndag 30 november 2014

Långpass (det var på tiden) och nästa års mål

Ja för idag fick jag äntligen till ett långpass. Ok, det kanske inte var evigheter sedan sist, men väl 4 veckor. Livet och sjukdom har kommit emellan, men nu så. 22km rakt in på springkontot. Det var dessutom 22 kilometrar med bra känsla. Visserligen började det dåligt med mensvärksmol, men någon halvtimme in i passet var detta helt borta. Bra grej det här med löpning. (Ok, jag tog en Ipren innan jag stack också...)

Egentligen finns nog inte så mycket att säga om det här långpasset, men i och med den lätta fina känslan så hoppade självförtroendet upp ett par snäpp och långpassmotståndet ned ytterligare några. För det är bäst att jag jobbar bort det där motståndet mot (framförallt långa) långpass. Jag bestämde mig nämligen för att Marathon är huvudmålet även i år, även fast jag inte fick någon plats till Berlin Marathon (som jag eventuellt glömt att skriva om här). Jag har velat fram och tillbaka och varit lite sugen på att satsa mer mot halvmara och milen, men nu har jag svängt igen alltså. Första planen var att eventuellt springa Stockholm Marathon i alla fall, men inte huvudsatsa mot detta utan alltså först styra träningen mot kortare distanser för att sedan växla upp mot Berlin. Men nu fick jag tänka om och ett tag var jag inne på att fortsätta så och välja Lidingöloppet som det långa målet, men så ändrade jag mig i sista stund. Nu blir Stockholmsmaran huvudmål ett (med några delmål/testlopp längs vägen). Om det ska bli Lidingöloppet eller något kortare lopp som blir höstens huvudmål funderar jag på ett tag till. Det kan nog bero lite på hur långpassen, eller kanske framförallt eventuella mentala motstånd eller andra hinder för dessa, flyter på. Vi får se helt enkelt.

onsdag 26 november 2014

Kvällsfartlek

Ikväll tog jag tunnelbanan några stationer och sprang resten av vägen hem. Eftersom det är så pass kallt nu mer har jag köpt mig en lättviktsdunjacka som jag kan ha på mig före/efter passet (och/eller till/från jobbet eftersom jag sällan springer båda vändorna för tillfället) och som får plats i ryggsäcken. Det gäller dock att inte har för många andra saker med sig. Men en sådan jacka är bra att ha helt enkelt och får bli dagens tips för den som funderar lite på det här med jack-logistiken vid transportlöpning.

Hur som helst. Började min tur med stadsspring över södermalm och fortsatte rakt söderut. En bit efter därefter var det dags att börja fartleka. Jag hade inga större förhoppningar om någon bra känsla då de senaste (lätta distanspassen) gått riktigt segt (långsamt). Men faktiskt gick det helt ok. Pigg känsla i benen när jag väl var igång och bra flyt överlag. Till de sista två kilometrarna då magen började knorra och förstörde mitt fokus lite. 5km fartlek med fokus på långa ökningar blev det dock. Som planerat. Men nedjoggen blev seg då jag fick ont i magen och behövde gå bitvis. Hem kom jag dock och ett toabesök senare var magen nöjd igen. Så på det stora hele blev det ett helt ok pass. Imorgon blir det springvila.

måndag 24 november 2014

Tidigt gympass

Idag tajmade Ester och alarmet. Bra för då känns det lättare att gå upp utan att snooza fem gånger. Så jag hoppade upp och i gymstassen jag lagt fram igårkväll. Helt fantastiskt sköna byxor och ett helt ok snyggt linne som jag fick i förra veckan. Drack ett glas nyponsoppa som råkade stå närmare än juicen och gick ut i stormen. Prick halv sju och lagom till att dörren öppnades var jag på plats.





Värmde upp med lite rörlighet innan jag gav mig på en session hopp följt av en session knäböj av olika slag. Började snällt med vristhopp, fortsatte sedan med en övning som jag kallar "flygplan-enbenshopp och avslutade med hopp upp på låda (boxjump). Lite puls och lite svett. Dags för benböj. Pistols i trx, overhead squat med pinne och front squat med kettlebells. Så var fyrtio minuter över och det var dags att gå hem igen. Till frukost, dusch och lek. Börjar (och slutar...) jobbet sent idag. All in på leken nu på morgonen för när jag kommer hem sover pluttarna. Trist. Dock ett riktigt bra morgonpass som nu några timmar senare känns i rumpan framförallt.

söndag 23 november 2014

Konstig sjuka

I torsdags kväll sprang jag ett kvällspass på 11km någonting. Lätt distans och helt som vanligt. Kom hem, yogade, duschade och åt innan läggdags. Allt som vanligt. Men så vaknar jag på natten, kallsvettig och illamående med en svidande känsla i magen. Min första tanke var NEJ, inte vinterkräksjukan redan... Men det kändes ändå inte riktigt så illa. Tänkte att jag kanske var hungrig men orkade av någon anledning inte gå upp för att äta något. Kände ingen större matlust. Efter mycket vändande och vridande somnade jag till sist om.

När jag vaknade mådde jag ännu sämre. Jag var darrig och inte i något vidare skick. Övervägde att ta mig i kragen och, om än inte springa så åtminstone åka till jobbet ändå. Men insåg ganska snart att det nog vore mest osmart. Både för min egen skull och för andra om det nu skulle vara något smittsamt. Men det tog verkligen emot. Jag är liksom aldrig så sjuk att jag måste vara hemma från jobbet... Men plötsligt händer det.

Efter en fredag då jag i princip bara sov och bara lyckade peta i mig ytterst lite mat och dryck (men inte kräktes och mådde allt bättre ju längre dagen gick) mådde jag nästan som vanligt igår och var på jobbet enligt plan. Aptiten är dock fortsatt lite nedsatt men det ordnar nog upp sig snart. Idag har jag ätit nästan som vanligt.

En väldigt märklig sjuka det där. Antingen var det ett väldigt lindrigt virus jag drabbades av, eller så åt jag något som inte var riktigt bra under torsdagen. Det är ju liksom de självklara alternativen. Ett tredje alternativ, som plötsligt slog mig igår, är att det kanske var något stressrelaterat. Men jag vet inte. Jag skulle visserligen ljuga om jag sa att jag är alldeles kolugn för det är jag verkligen inte. Främst är det tankar och funderingar som maler omkring mest hela tiden, för just göromålsmässigt har jag inte mer än vanligt. Visst, det är en del att stå i när en jobbar heltid, har två små barn, satsar på sin träning och allt som hör dit med återhämtning, mat och så vidare och dessutom jobbar lite extra med sitt egna företag. Men just nu tycker jag att det ligger på en ok nivå. Då var det värre i slutet av sommaren när jag hade många onlineklienter igång samtidigt som jag började jobba igen (och slutade amma i samma veva). Det troligaste är väl dock virus/bakterie, men oavsett blev detta en liten påminnelse om att jag kanske borde bli ännu bättre på att prioritera. Jag måste bara komma fram till hur och vad.


torsdag 20 november 2014

Crossfit och nätverksträff

Igår var en lite annorlunda dag i min vardag. Istället för på jobbet var jag på en inspirationsdag inom visual merchandising hos Adidas Group. Det var jag och några andra tjejer från diverse sportbutiker som spenderade dagen ihop med vm-teamet från Adidas. Det var en bra dag som avslutades med ett Crossfitpass. Det var länge sedan jag körde den typen av pass och jag kunde konstatera att det var väldigt roligt! Dock kom ju tävlingsmänniskan fram direkt. Jag ville vinna... Nu körde vi i team två och två där vi tillsammans skulle göra ett visst antal repetitioner av diverse övningar. Vi trodde att vi skulle vara någorlunda jämnstarka och valde att köra hälften var rakt igenom och det funkade ju finfint.


Efter detta kördes en omgång med 3 varv av 3 burpees + 3 pushups + 3 vändor spring över salen. Pulshöjande och kul. Ett helt igenom jätteroligt pass! Att köra någon gång ibland sådär. Som omväxling. Tävlingsmomentet gör att jag vill vinna och kanske inte alltid fokuserar lika mycket på tekniken som jag bör.

Efter den givande dagen fortsatte jag mot en givande kväll. Mingel och snack med det nätverk av kvinnliga egenföretagare inom träningsbranschen som jag är med i. Ett väldigt bra nätverk där alla har kommit olika långt i sitt företagande, har olika erfarenheter och tips att dela med sig av och rent allmänt är väldigt superhärliga och inspirerande människor! Jag behöver sådana där energikickar just nu känner jag. Få lite inspiration och mod.

Vi höll till på mysiga gymmet Rosa skrot där jag aldrig varit innan. Supermysigt och väldigt härlig stämning rådde där. Eftersom det fanns lite tid innan vi skulle dra igång passade jag och Carro på att träna lite (igen). Dock blev det en väldigt lugnt historia för mig som var trött efter dagens tidigare drabbning. Lite rörlighet, några chins, lite roddar och windmill och så fick det vara nog. Men totalt sett var det alltså en väldigt givande dag och när jag skulle sova snurrade huvudet av alla intryck. jag kände mig som en bäbis måste känna sig mest varje dag.

tisdag 18 november 2014

Kvällskvalité

Denna vecka slutar jag jobbet 17:15 vilket öppnar för kvällsträning (annan än eventuellt transportspring hem) någon eller några kvällar i veckan. Det är dock rätt segt att ge sig ut efter klockan åtta på kvällen så här års, men igår gick det bra. Både bra som i att jag lätt tog mig ut och bra som i att själva passet gick bra. Riktigt bra.

På schemat stod 2x3km i strax under tröskelfart, dvs tufft men en bit ifrån mjölksyran. Snabba fötter och vind i håret helt enkelt. Men jag började med att värma upp mina sedvanliga 3km (Som ibland blir 4, dock inte igår.) och redan där kände jag att det skulle bli ett bra pass. Kroppen var liksom med på noterna. Tekniken satt där den skulle och benen ville pinna på redan där. Så när det väl var dags för första blocket/intervallen var jag riktigt laddad. Till och med så pass att jag fick hejda mig lite. Den känslan skulle jag vilja ha oftare, helt klart.

Det första blocket bjöd på lite svagt uppför, lite platt, lite svagt nedför och så lite platt igen. Så vips var det dags för 2min ståvila. och så iväg igen. Andra blocket visste jag skulle bli tuffare mentalt. Fysiskt blir det ju samma efter som jag går på intensitet/puls/ansträning och struntar i fart. Först lite platt, sedan lite svagt uppför, lite platt och så ca 1km uppför (svagt, brantare, svagt) innan en rejäl nedförsbacke på slutet.


Jag hade väntat mig ett rejält tapp i fart på andra blocket jämfört med första, men det var minsann inte många sekunder det skiljde. Så himla nöjd blev jag över den insikten! Och dessutom gick det lite snabbare än jag trott överlag. Bra jobbat alltså. Det lönar sig att nöta distans på låg puls. Det lönar sig att periodisera träningen och det lönar sig att ha tålamod (det sista är jag ju inte alltid bäst på...). Det lönar sig också att vänta tills ganska sent för att slippa släpa på ryggsäck och springa på morgontrötta/nyssjobbattrötta ben. Det ska jag komma ihåg.

söndag 16 november 2014

Nostalgispring

I en hel vecka var jag ensam hemma. Nog för att jag jobbade (eler sov) större delen av tiden, men jag hann ändå sakna de övriga tre så himla mycket. Det var tomt och tyst och ensamt utan dem här hemma. Dock var det pyttelite skönt emellanåt också. Men en vecka är verkligen fullt tillräckligt. I fredags kväll var det äntligen dags att återförenas. I Göteborg. Fina Göteborg.

Jag har inte varit i Göteborg sedan jag sprang Göteborgsvarvet i graviditetsvecka 19 för ett och ett halvt år sedan. Det är en alldeles för lång tid. Så hädanefter måste det bli tätare besök i staden som har en särskild plats i mitt hjärta. Som var mitt hemma i åtta och ett halvt år.

På en helg hinner en inte med jättemycket (i alla fall inte när en har barn med sig) men jag hann med en utav de viktigaste sakerna - spring! Det blev en tur genom Majorna bort till Nya varvet och sedan längs vattnet bort till Stigberget och hem igen. En grå tur som ändå var himla fin.



I farten: I bakgrunden Majorna.

I farten:Västra kyrkogården.



Göta älv.

Röda (sedan valet rosa!) sten.


Och Majorna igen. Och sällskapet.

En nostalgisk tur på många sätt. Jag saknar Göteborg. Men jag trivs också väldigt bra här. Svårt det där. Att veta var en vill bo i framtiden.

onsdag 12 november 2014

Kilometersamlande

Varje kväll tänker jag att jag ska lägga mig i tid. Senast klockan tjugotvå ska jag ligga i sängen redo att somna. Det har gått sådär kan jag meddela. Jag har varit ensam hemma hela veckan eftersom övriga familjemedlemmar är på resande fot. Jag tänkte att det skulle ge mig mer tid, men vad jag inte tänkte på var att jag faktiskt måste laga middag. Just det. Glömde bort den lilla detaljen eftersom jag i princip aldrig gör det på vardagarna i vanliga fall. Så det föll lite. Men kanske ikväll?

Det var en dimmig morgon.

I morse var jag hur som helst uppe tidigt. Halv sex ringde mobilen och det var dags att äta en minifrukost och sedan ge sig av. Prick sex sprang jag iväg mot jobbet med en ganska sömnig känsla i kroppen. jag hade någon idé om lite fartökningar, men det blev inte särskilt mycket av dem. Trött. Jag tog mig dock ända fram till Skanstull innan det var dags att hoppa på tåget för att hinna till jobbet och morgonens aktivitet. Nio kilometer.

Å lite webbtv-inspelning blev det också.

Väl på jobbet var det dags för lite skotest och clinic med Saucony. Morgonjogg var ju tanken, men eftersom nästan hela högen av dem som var med är typ elitlöpare gick det verkligen inte i något joggtempo för mig. Men jag pinnade på så gott jag kunde och var glad över att jag 1: hade ätit lite innan och 2: var uppvärmd. Aja. Det var lite slitigt men kul. Skon kändes riktigt bra. Och nästan 6km fick vi ihop här. Så totalt sett blev det ett bra dagsverke för mig.

tisdag 11 november 2014

Lite nytt




Inte så mycket nytt på springfronten (13km igår och 0km idag) men däremot har jag uppdaterat mina paket och prenumerationstjänster på PT+. Så in och kika och kanske hitta något som passar dig. En julklapp till dig själv är väl inte helt fel?

söndag 9 november 2014

En intensiv men himla givande helg

I tre dagar har jag suttit i skolbänken ännu en gång. Jag bara älskar det! Om det vore ekonomiskt möjligt skulle jag mer än gärna plugga hela livet typ. Jag älskar att fördjupa mina kunskaper och vidga mina kompetensområden! Särskilt när det handlar om kroppen, träning, hälsa och kost, vilket ju merparten av mina utbildningar handlat om. Mitt mål är att gå (minst) en utbildning per år nu när jag inte längre har (ekonomisk) möjlighet att plugga på heltid. Merparten av de pengar jag får in via mitt egna företag används till att betala just utbildningar. Så ju mer vid-sidan-av-jobb jag har, desto oftare kan jag gå utbildningar helt enkelt. Jag har en lång lista som (tyvärr) fylls på fortare än den betas av. Det finns så mycket mer jag vill lära mig!

Denna gång var det dags för mer löptränarutbildning. Urban Tribes steg 2-utbildning för löpcoacher som, till skillnad frånsteg 1, inriktas mer på individer än grupper. Jag jobbar ju främst med enskilda individer och det är också detta jag gillar mest och tänker jobba mest med i framtiden. Gruppträning är också otroligt givande och roligt, men att jobba på individnivå ger mig större möjlighet att verkligen få utnyttja min fulla potential som tränare.

Helgens utbildning har varit väldigt givande. Intensiv (inte van att sitta ner så många timmar per dag...) och spännande med tung information inom allt ifrån programskrivning, teknik och plyometrisk träning till grundläggande biomekanik, skadelära och annat som hör löpträning till (Nu återstår bara ett skriftligt prov.). Steg 1, som jag gick våren 2013, innehöll väldigt mycket repetition för mig, vilket i och för sig aldrig är fel. Denna helg har också innehållit en del repetition men jag har även fått med mig flera nya tips och trix, fått nya infallsvinklar och perspektiv på saker samt fått några aha-upplevelser - främst om mig själv. Dessutom är det skönt att få kvitton på att det jag redan gör är "rätt". Sådant är alltid bra för självförtroendet som kan ha en tendens att svikta ibland. Jag är faktiskt duktig på det här. Efter denna helg ännu lite vassare och ännu mer pepp på att guida, pusha och bromsa andra till nya prestationer och mot önskade resultat. Så himla roligt! Om du behöver mig så vet du var jag finns.

torsdag 6 november 2014

Lätt vecka

Denna vecka blir det inte mycket spring. Ett pass i tisdags kväll, hem från jobbet. Det var mörkt och jag skulle springa över en kyrkogård. Där fanns inte en enda lampa förutom några ljus på vissa gravar. Nu är det en ganska kort bit så jag tänkte att jag nog ska klara av att ta mig igenom. Även fast jag är pyttelite mörkrädd. Men så helt plötsligt kom en älg! Eller, jag är inte helt säker på att det var en älg, men jag vet inte vad det annars skulle varit. Hur som helst tvärvände jag och tog en annan väg istället. En med lampor. Och hem kom jag livs levande.


Igår morse var jag på gymmet när det öppnade vid halv sju. Rätt trött men det blev ett ok pass ändå. Fysiskt lätt och snabbt avklarat. Chins och olika typer av djupa knäböj. En bra start.

Veckans andra (och eventuellt sista riktiga) pass tänkte jag ta ikväll. 8-10km lufsjogg i snöblandat regn förmodar jag. Men det blir nog bra.
Sedan blir det utbildning fredag, lördag, söndag. Kanske lite spring där också.

Nu är det dags att jobba. Vi hörs!

söndag 2 november 2014

Tröskel och tidigt långpass

Igår var det dags för revansch för torsdagens misslyckade pass. Dock hade jag lite halvt ont om tid så jag valde att springa ett block på 5km istället för två på 3km. Det regnade och blåste och var allmänt misär ute men det gick faktiskt ganska bra. Motvinden gjorde sitt bästa för att stoppa mig, men jag lyckades ändå springa i en helt ok fart. Snittpulsen hamnade på 85% vilket är lite under min mjölksyratröskel, så lite mer hade jag nog kunnat trycka på. Vilket även var känslan. Jag fegade lite. Men det får jag ta igen nästa gång och jag är på det stora hela väldigt nöjd.

Idag var det (som vanligt) tidig uppstigning som gällde. Halv sex tvingade Ester upp mig. Just denna morgon kändes det dock helt ok eftersom jag hade en springdate bokad till strax efter halv sju. Dock hade jag sovit riktigt dåligt under natten, så särskilt pigg var jag inte. Kom dock upp och åt två ägg samt drack ett glas juice och en kopp kaffe.

Jag börjar bli expert på tidiga pass nu. På vardagarna är det ju inget konstigt att vara ute tidigt men på helgen är det inte många själar ute. En känner sig liksom lite hardcore. Och som att en ligger före alla andra och får en så mycket längre dag. Det sista är verkligen sant, så även om det känns tufft att stiga upp så är det värt det när en väl är ute.

Dagens långpass innehöll lite av varje kan en säga. Först styrde vi stegen mot skogskyrkogården där det var fint och stämningsfullt med alla ljus på gravarna. Sedan blev det lite förortsmiljö igen innan vi så småningom hamnade i nackareservatet. Väl där tog vi en tur bort mot hellasspåren och sedan vidare söderut in i bebyggelsen igen. Det var varmt och skönt ute och regnet klarade vi oss undan. Väl hemma stannade jag klockan på prick 20km. Och detta innan klockan nio en söndagsmorgon. Det kändes riktigt bra.

fredag 31 oktober 2014

Morgonjogg genom gryningen




Jag började jobbet redan vid åtta idag (Vardag för många men inte för mig. På både gott och ont.) och gick direkt från sängen ner i springstassen. Det var mörkt när jag startade klockan men ganska snart började det ljusna. Det var kallt och så himla fint när solen började gå upp och ljuset kom fram. Idag slapp jag illamående och tassade framåt på pigga ben. Dock i maklig takt, precis som sig bör. Vart pass har sitt syfte. Syftet med detta var att springa ända fram till jobbet, dvs 13km, utan mat i magen. Kanske jättelätt för någon, men för mig som nästan alltid vaknar hungrig kan det ibland vara en utmaning. Fram kom jag dock och bra hade jag det längs vägen. Nu har jag bara två pass kvar denna lite tuffare vecka innan det blir mer sparsamt med kilometrarna nästa vecka. Periodisering du vet.

torsdag 30 oktober 2014

Fail

Ok. Ät aldrig mer ganska fet risgrynsgröt mindre än en timme innan du ska springa. Det blir inget bra alls.

Redan efter någon kilometer började de trycka och liksom svida i över delen av magsäcken. Sedan kom illamåendet. Tänkte att det nog går över, och eftersom kroppen, ironiskt nog, kändes pigg och riktigt på hugget tryckte jag ändå igång första blocket. Dumt. Illamåendet tilltog och jag fick stanna och andas lugnt och försöka att inte stressa upp mig. Är det något jag avskyr så är det illamående och framförallt att spy. Usch, vill inte ens tänka på det.

Det blev dock inget kräk utan jag körde igång igen. För att senare få stanna igen. Insåg att det inte skulle bli något mer av detta pass. Tvingade mig dock fram till 2km innan jag joggade ner i snigelfart. Då avtog illamåendet och trycket och svidet i magen något, och nu när jag sitter på tunnelbanan har det helt försvunnit. Skönt!


Det var iallafall en fin morgon. Och ignorera vanten i munnen...

Dock känns det väldigt snopet. Nu när kroppen i övrigt kändes så bra. Någon annan förklaring än gröten kan jag inte komma på. Jag äter ju havregrynsgröt typ 345 dagar om året och det har jag inga som helst problem att äta nära inpå jag ska springa. Så i fortsättningen håller jag mig nog till det. Tröskelpasset får jag göra ett nytt försök med i helgen.

Tidig torsdag

Halv fem väcktes jag idag. Min tur att gå upp. Känns alltid lika jobbigt. Det där med vintertid verkar inte riktigt vara Esters grej.

Upp och koka ett nytt lass tomtegröt. Brygga kaffe och dra på springstassen. Packa springryggsäcken och börja ladda för veckans andra kvalitetspass. Andra och sista. Denna gång 2x3km tröskel.

Eftersom jag var på gymmet igår kväll kommer det säkert gå segt. Visserligen var det ett lätt pass, särskilt vad gäller benen, men sen träning brukar påverka min tidiga träning dagen efter. Men om jag tar på mig nya favoritskorna och tänker positivt ska det nog gå.



måndag 27 oktober 2014

Kvällstur bland löven




En bra grej med mitt jobb är att en kan gå springklädd från morgon till kväll om en vill. Då blir inte steget ut i spåret så stort. Då kan en bara hoppa i skorna sådär vid åttasnåret när barnen har somnat. Och springa nästan 13km bland löven. Hur bra är inte det?

söndag 26 oktober 2014

Träningen sedan sist

Den här bloggen hamnar längre och längre ner på prioriteringslistan märker jag. Men det är helt ok, jag använder den ju (nästan) bara som en form av dagbok ändå. Och just nu finns mindre tid till dagboksskrivande helt enkelt.



Men vad har hänt sedan sist. Mest har jag jobbat. Men jag har även yogat, styrketränat och sprungit diverse pass. Yoga varje dag, men som längst 17min. Styrka på gymmet innan jobbet i fredags. Och igår blev det fartlek en bit på väg mot lördagsjobbet. Ett bra pass där jag hade både flyt och helt ok fart. Och lätt kändes det. Äntligen.

Idag blev det uppstigning före fem (Egentligen sex då, men fem låter mer hardcore och det var faktiskt det som stod på mobilen som ju ställer om sig själv.) så innan jag gav mig ut på långpass strax efter halv nio hade jag både hunnit koka och äta tomtegröt, städat badrummen, druckit tre koppar kaffe och anmält mig till lottningen inför nästa års Berlinmara.




Själva passet var bra. Knappt 18km i sakta mak men med bra känsla i kroppen. Bortsett från massa träningsvärk i baksidorna efter styrkan i fredags. Det var lite varmare än det varit det senaste och ibland kikade till och med solen fram.

Jag är överlag väldigt nöjd med mina senaste tre träningsveckor. Jag har börjat (om) väldigt lugnt och sansat och successivt stegrat upp mängden. Två lätta veckor med dryga 3 respektive 4 mil och nu en medelhård på drygt 5mil. Nästa blir tuff med 6-7mil. Sedan är det lätt vecka igen och så småningom kommer successivt kommer mängden ökas upp för att hållas rätt hög ett tag innan det blir dags att jobba upp lite snabbhet framåt vårkanten. Men dit är det långt. En sak i taget som Alfons pappa brukar säga. Nu ska jag äta choklad.

onsdag 22 oktober 2014

Hemmaträning

Det var länge sedan jag hemmatränade om en bortser från den mer eller mindre dagliga yogan. Styrka har det mest blivit på gymmet. Eller snarare nästan enbart på gymmet. Om jag inte slarvat. Men så ikväll dammade jag av TRXen och körde ett kort men ganska effektivt pass. Overhead squat, bröstpress, pistols, hög rodd, dynamisk sidoplanka och kneeling rollout i 3 set vardera med 10 repetitioner i varje set (bortsett från pistolerna där det blev 3x5 på varje sida). Tjugo minuter tig det. Prick. Sedan blev det tio minuter yoga och dagens träning var gjord. Snabbt och enkelt. Lite by energi lagom till läggdags. Men det kan jag behöva efter världens segaste dag.



Fokus bland jackor, skor och barnvagnar...

lördag 18 oktober 2014

Värsta flytet

Det är så roligt att träna just nu! Visserligen är det mycket mysträning, men ändå. Det känns bra och jag är motiverad. Har börjat fundera lite över mina mål nästa år. Vilka lopp jag vill springa och vilka tider jag ska sikta mot. Eftersom denna säsong inte riktigt blev vad jag hoppats på (Det kommer mer tankar om detta. Snart.) känns det extra viktigt att verkligen sätta rätt mål. Det enda jag egentligen vet är att jag ska göra ett nytt försök att få en plats till Berlin Marathon, men i övrigt har jag inte riktigt bestämt mig för vilken/vilka distanser jag vill satsa mot och därmed hur jag ska lägga upp träningen. Det kommer, så småningom. Just nu är jag precis i uppstarten av grundträningen och kommer ändå mest nöta distans. Mysa runt med lite inslag av fart här och var.

Sedan sist jag skrev har det blivit ytterligare ett styrkepass (igår) och ett lite längre distanspass (idag). Styrkepasset bestod till största delen av utfall av olika slag. Framåt med en kettlebell i varje hand, bakåt med en viktplatta som jag lyfte framför mig till ovanför huvudet samt åt sidan med rotation ed en viktplatta i händerna. Lite ländrygg och en stabiliserande magövning på det och jag var klar för den gången. Lite lagom lätt och mysigt, men det känns ändå i rumpan idag.


Som tur är gav jag mig ut på dagens spring redan vid niotiden. Eftersom jag misstänkte att, den då lätta, träningsvärken skulle tillta under dagen tänkte jag att det var bäst att få det gjort tidigt. Eller tidigt och tidigt, här är det allt som oftast uppstigning vi nollsex oavsett veckodag... Men hur som helst. Eftersom Martin var med Sixen på Knattsekutt tog jag Ester med mig. Hon skulle ändå sova så det passade utmärkt. Så i skönt höstigt väder tassade jag fram med henne sovandes framför mig. Visst, ibland blev tassandet lite tyngre och det blev, precis som oftast, lite promenad i de värsta backarna. är det ett lätt pass ska det vara ett lätt pass. 15,6km senare var vi i alla fall hemma och just då vaknade Ester. Tajming.

torsdag 16 oktober 2014

En hel hög med bra pass

Som vanligt går tiden alldeles för snabbt och jag hinner inte riktigt med. Träna hamnar dock högt upp på priolistan (i alla fall nu när motivationen är stor som bara den) så det hinner jag (nästan) alltid. Sedan sist har jag hunnit avverka fyra korta (10-20min) yogapass, ett jättetidigt styrkepass och två springturer. En fartlek och en morgonjogg. Även denna vecka är lätt så förhållandevis lite löpning.

Fartleken i måndags var en positiv överaskning. Jag brukar uppleva att benen är heldöda efter en jobbdag, men inte denna gång. Visserligen satt jag ner mer än vanligt så jag inte var ute i butiken så mycket. Så när det var dags att kliva av tunnelbanan för att springa sista milen hem kände jag mig riktigt pepp. Med nya skor (Adidas Adios Boost) som mycket väl kan visa sig bli nya favoriter var det helt ok fart på benen under fartökningarna. Denna gång blev det helt fri och ostyrd lek med farten i 4km. 4km är ju inte så mycket, men nu är det lätt vecka och omstart och då är det tillräckligt. Med upp och nedjogg blev det nästan 10km att stoppa in på springkontot.



I tisdags morse var jag på gymmet redan när det öppnade vid halv sju. Mycket nöjd över mitt nya disciplinerade jag. Eftersom jag började jobba först 10:45 (har fått nytt schema och har lite varierade jobbtider) hann jag med såväl att köra en massa benböj samt ett par bålövningar som att lämna Sixten på förskolan och därefter promenera en liten omväg så att Ester skulle somna samt dricka en kopp kaffe hemma innan det blev dags att åka mot jobbet. Älskar känslan av effektivitet.

I morse började jag däremot väldigt tidigt så halv sex gav jag mig av genom skogen hem till grannkollegan. Tillsammans sprang vi sedan genom morgonen en bit på väg mot jobbet. Vi hade dock inte tid till att springa hela vägen så det blev tunnelbanan sista biten även denna gång. Vår vana trogen kom det även lite regn. Det är numera standard på våra morgonturer.

Nu har jag fyra lediga dagar framför mig och det känns så fruktansvärt skönt. Jag behöver verkligen lite ledighet känner jag. Tid att umgås med min familj och förhoppningsvis få sova ikapp lite. Greja lite utomhus för sista gången i år och fundera lite över kommande julklappsköp. Jag ska nämligen försöka vara ute i god tid i år. Sprida ut inköpen lite. Träna lite ska jag också göra. 1-2 springpass ytterligare beroende på längd samt ett styrkepass och såklart de dagliga små yogapassen. Det är planen.

måndag 13 oktober 2014

Återtåg

Äntligen känner jag mig helt frisk från den där maratonförkylningen. Så skönt. Så nu tänker jag starta mitt återtåg. Redan veckan som fick mjukstartade jag lite, men from denna vecka börjar det på riktigt. Dock är det fortsatt rätt lugnt ytterligare en vecka. Lätt och förhållandevis lite.

I fredags blev det en spontan kvällsjogg för att springa bort några ton frustration. Med snabba skor på fötterna gick det betydligt mycket snabbare än vad jag tänkt mig, men det var nog det som behövdes.

I lördags blev det sedan en tur med Ester i vagnen. Hon skulle sova och jag springa så då fixade vi lite egentid med pappa för Sixten. Alla nöjda. Särskilt jag som fick springa i mitt favoritspringväder. Höst och sol, bättre kan det inte bli.

I övrigt lite daglig yoga och ett par väldigt lätta corepass (i princip enbart transversus). Övrig styrka slarvade jag med men det får bli bättring denna vecka. Motivationen är det ingen fel på för tillfället.

torsdag 9 oktober 2014

Tidigt regnspring

Igår morse vaknade jag till ösregn. Det och en morgonpigg bäbis som började prata före halv sex. Dock skulle jag ändå upp så det gjorde inte så mycket. Värre för pappan som hade önskat sova lite längre... Utanför huset öste som sagt regnet ner och hade det inte varit för att jag hade en springdate inbokad hade jag aldrig bytt om och givit mig ut. Men nu ville jag inte vara en fegis som är rädd för lite vatten så jag tog ett djupt andetag och sprang iväg. Iväg mot skogen där det tack och lov lyste lampor längs spåret. Uppför en lång och brant backe och sedan tog det lite stopp. Det var vatten över hela spåret. Funderade någon sekund men hoppade sedan i. Härligt. Resten av den knappa kilometern ut till bebyggelsen fortsatte på ungefär samma sätt. Översvämmad stig och väldigt blöta fötter. Tio i sex knackade jag på dörren till min kollega och vi gav oss av mot jobbet.

Vi fick parera en och annan vattenpöl på vägen och regnet fortsatte att ösa ner med oförminskad styrka. Men det märktes inte så mycket för vi hade fullt upp med att diskutera allt ifrån jobbrelaterade grejer till vintertights (som visserligen också är jobbrelaterade...) och barn. Vips var vi framme vid vårt slutmål och tog tunnelbanan sista biten. Eftersom jag fortfarande var lite snorig (dock mycket bättre idag!) ville jag ta det lite lugnt och inte springa ända fram. Det får bli nästa gång.

tisdag 7 oktober 2014

Bra och dåliga nyheter

Igår testade jag att springa efter elva dagars frånvaro av löpsteg. Men jag vet inte. Jag kände mig inte helt bra faktiskt, men det är oklart om det beror på att jag varit riktigt förkyld eller på att jag ännu inte är helt kry. Pulsen var lite högre än vanligt vilket den i och för sig brukar vara ibland efter förkylningsuppehåll, och jag kände mig seg och väldigt ur form. En jogg en bit på väg till jobbet blev det hur som helst. Jag ska testa igen imorgon men om det känns likadant då får jag nog vila ett tag till. Jag är trots allt snorig (och trött, denna eviga trötthet) fortfarande.

Idag fick jag svar på mina blodprov. Vilka var helt normala. Lite oväntat faktiskt. Jag trodde verkligen att mina järnvärden skulle vara låga, men tydligen gav vårens järntablettätande resultat. Det känns bra. Skönt att de inte hittade något fel. Men. Faktum kvarstår. Jag är trött och i väldigt dålig springform. Kanske beror det ändå på den här maratonförkylningen? Veckorna innan för att den låg och lurade och nu för att den härjar. Kanske det. Eller så är det något stressrelaterat. Jag kanske får prioritera om ännu lite. Nu har jag visserligen dragit ner en del på jobbet i mitt egna företag (tyvärr, för jag gillar ju att jobba med det) och har färre kunder. Jag instruerar ingen gruppträning längre för jag insåg ju redan för snart två år sedan att det inte funkar för mig i den fas i livet jag befinner mig i. Inte ihop med heltidsjobb. Och heltidsjobb är ett måste. Jag vet inte.



Jag ska styra upp mina matvanor och bli noggrannare med att få i mig allt jag behöver. Jag går visserligen inte ner (eller upp) i vikt, men jag kan nog öka på energiintaget lite. Inte slarva med mellanmålen och se till att undvika energiunderskott. Lätt i teorin men ibland svårare i praktiken. Men nu ska det bli ett krafttag. Kanske piggar jag på mig då.

Som avslut på detta svammel kan jag meddela att jag har lagt ner den här, resultatmässigt, trista springsäsongen och istället blickar framåt mot nästa. Jag ska skriva mer om mina tankar kring detta vid ett senare tillfälle, men det blev hur som helst inga personliga rekord i år. Tråkigt men sant. Men eftersom jag varit bortskämd med en rakt uppåtgående formkurva tidigare, är det kanske inte mer än rätt. Normalt liksom. Men mer om detta senare som sagt. Nu; over and out.

söndag 5 oktober 2014

Smygträning

Senast jag tränade var förra onsdagen. Då tränade jag visserligen rejält, men det var ju en oändlighet sedan känns det som. Men så brukar jag heller inte vara förkyld särskilt ofta. I alla fall inte så här långrandigt. Segt som tusan har det varit. Jag har aldrig haft feber eller känt mig helt däckad, men jag har definitivt varit för sjuk för att träna. Men så idag blev det en liten smygstart minsann. Med betoning på liten.

Tidigare idag hade vi picknick i skogen. nybakad banankaka och varm saft. Mest majskrokar för minimyran dock.

Egentligen hade jag tänkt vänta tills imorgon. Måndag och allt ju. Men så har Sixten tjatat om MiniSats hela helgen och till sist gav jag med mig. Då Martin varit borta fick jag alltså plocka med mig båda barnen och det var glada miner när vi kom dit. Ester skuttade iväg (Hon kryper inte utan hopp-hasar sig fram på rumpan. Med en himla fart.) och Sixten letade upp sin favoritbil ambulansen och satte sig för att leka med den i ett slags dockhus. Själv skyndade jag ner till gymmet.

Började med 10min rörlighets- och stabilitetsövningar med pinne. Fortsatte med 10min lite tyngre (men ändå väldigt lätta) stabilitetsövningar med en "bodybar". Sedan var det dags för ytterligare ett block på 10min, denna gång med boll. Jag hann dock bara några minuter för sedan ropades det för första gången på mig i högtalarna. Ester hade ramlat och var ledsen så det var bara att avbryta och gå hemåt igen. Så kan det gå. Men det blev ju ett alldeles lagom smygstartarpass ändå.

torsdag 2 oktober 2014

Förkyld

Jag kurerar förkylning och drömmer om comeback i springskorna. Den kommer se lite olika ut beroende på vad morgondagens besök på vårdcentralen resulterar i. Är mina järnförråd små blir det en lite lugnare start med mycket styrka och rörlighet samt mest kortare distanspass. Är nivåerna ok blir det lite tuffare träning och förmodligen ett eller flera lopp. Där jag visserligen kommer springa på tider långt från mina tidigare, men så får det vara.

Jag har lagt upp en översiktlig plan för nästa säsong och är mycket motiverad för en satsning. Men först måste jag bli frisk som sagt. Primärt. Och eventuellt jobba upp järnförråd och ta det lite lugnt på springfronten. Snart vet jag mer om det.



måndag 29 september 2014

Berlin marathon som åskådare

Efter att ha hört från flera håll att det skulle vara i princip omöjligt att kunna hämta ut någon annans nummerlapp, och heller inte ha fått något svar på mailförfrågan om namnbyte, la jag redan för ett par veckor sedan ner mina marathonplaner. På ett sätt kändes det skönt då jag ju inte befinner mig i någon vidare toppform direkt. Men det kändes också väldigt tråkigt eftersom det var det här jag drömde om där under senaste graviditeten och ända fram till att jag inte fick någon egen plats. Men men, sånt är livet.

Och när jag blev mer och mer förkyld för varje dag de senaste dagarna och igår vaknade med värsta halsontet på flera år (som dock gav med sig lite under dagen och idag är det nästan borta) och allmänt snorig och trött kändes det som att det var meningen att jag inte skulle få någon plats. Det var ok att vara åskådare också. Om än segt att bära runt på våra väskor. Jag vet inte hur vi skulle gjort om båda sprungit, för någon extra väska förutom påsen en fick gick absolut inte att lämna in. Vi hade väl fått åka tillbaks till hotellet (som vi redan varit tvungna att checka ut från då vi skulle åka hem samma dag) och ställt av dem i receptionen. Men nu fanns ju som tur var jag. Förövrigt var allt väldigt "tyskt". Mycket noga med regler. Det hade definitivt inte gått att hämta ut någon annans nummerlapp. Jag fick inte ens följa med in. Jag fick heller inte följa med in till start/målområdet utan snällt stanna utanför.

Trött efter tidig uppstigning, kass matlust vid frukosten samt av förkylningen och väskbärandet släpade jag mig bort mot själva starten. Den låg lååångt bort. Såg den mäktiga starten och gick återigen den långa vägen tillbaks. Stannade till vid 7km men måste ha missar Martin precis. Såg dock via nätet att han öppnat bra. Första 10km låg han på en beräknad sluttid nästan exakt på 3 timmar. Helst hade jag dock sett att han legat en bit under för det brukar ju bli tufft sista milen.


Jag satte mig på en bänk där ett tag och drack en medhavd juice och knaprade på lite överblivna chips. Var så trött att jag knappt kunde tänka. Bestämde mig därför för att leta upp nåt ställe där jag kunde köpa kaffe. Gick mot Brandenburger Tor, några hundra meter från mål, och hittade en Starbucks. En lång kö senare hade jag en cappuccino och en falafelwrap (som inte var god) i min hand och hittade en ny bänk i solen.

Efter detta piggnade jag till något och när det började dra ihop sig mot 2h efter start passade jag på att hitta mig en bra åskådarplats en knapp kilometer från mål. Fascinerades av hur det är möjligt att springa så otroligt snabb så länge! Fascinerades över hur lätt det ser ut. Fascinerades senare över hur det går att springa så snabbt i förhållande utan någon vidare teknik. Imponerades av precis alla och fick ett enormt sug efter att få springa själv. Jag gör nog ett försök att få en plats nästa år.




Hur gick det för Martin då? Nja. Redan vid 15km började han tappa och så även vid 20 och 25km. I efterhand fick jag veta att det var för att han tidigt kände att det inte skulle bli något sub3 heller denna dag och därför tog det lite lugnare. Njuta av loppet och ha en skönare resa helt enkelt.


Efter 25km kom inga tider för honom. Tänkte att det kanske blivit något fel just vid 30km och funderade inte så mycket på det. Men när det heller inte dök upp något vid 35km, många minuter efter att han birde varit där, började jag befara att han brutit. Började givetvis bygga upp värsta skräckscenarierna om att han var skadad/sjuk/illa däran. Då han borde varit där jag stod kom han inte och jag skulle just ta mina väskor, med telefonen beredd i handen ifall någon skulle ringa och meddela mig om hans tillstånd (Så typiskt mig att alltid frukta det värsta. Konstigt nog tänker jag aldrig att något kan hända mig själv när jag springer.) så dök han plötsligt upp. Lättad hann jag både heja och filma en snutt. Han såg mig dock inte.

Väl i mål kom han på 3:07, sin tredje sämsta tid av sju sprungna maror. Men han var ganska nöjd ändå. Och jag var nöjd över att slippa släpa runt på väskor något mer. Och över att det där loppet som skulle bli mitt men aldrig blev det nu var över. Kanske står jag på startlinjen nästa år.

lördag 27 september 2014

Berlin

Igår flög vi till Berlin. För att springa marathon imorgon. Nu blir det ju dock inget för mig men just nu känns det kanska skönt att ha sparat in den tusenlappen. Jag har nämligen ont i halsen.


Idag ska vi, förutom att hämta ut Martins nummerlapp, turista hela dagen. Vi tänkte försöka hitta någon sightseeingbuss och åka runt lite. Hoppa av där det ser kul ut och se oss omkring lite. Undvika att gå för mycket.

Tio timmars sömn fick vi idag också. Nästan så att vi missade frukosten. Men det var det värt. Några lass hann vi dock få i oss innan de stängde. Frukosten är ju lite det bästa med att bo på hotell. Förutom sovmorgon då (om en inte har barn med sig).

torsdag 25 september 2014

Det regnar

Helt plötsligt blev det ledigt blött. Och kallt. Igår tassade jag upp strax före halv sex. Gjorde välling till den alltid lika morgonpigga bäbisen (Som snart inte är någon bäbis längre. Hjälp.), åt två ägg och drack ett glas juice samt drog på mig springstassen. Premiär för såväl underställströja som pannband och vantar.



Det var kolmörkt ute och regnade friskt. Den knappa kilometern genom skogen hem till min kollega var nästan lite läskiga. Men fram kom jag. Och tillsammans pratade vi bort nästan fjorton kilometer bort till dagens jobbstart. Som denna morgon var en annan än på jobbet. Skotest och frukost hos New Balance. Det blev några svängar runt Vasaparken i olika skor. Totalt skrapade jag ihop nästan arton kilometer. Inte illa nästan före frukost. Dock blev fick jag ont i halsen efteråt men det känns bara bra. Kanske kan jag bli förkyld på riktigt nu. Så att jag kan bli riktigt frisk sedan. Håll en tumme. Det hör mittemellanläget är jag väldigt trött på nu.

måndag 22 september 2014

Upp och ner

I lördags sprang jag ett lite längre lättdistanspass på knappt 16,7km. Nästan långpass alltså då min gräns för just mig går vid 17-18km. Det var ett så konstigt pass för eftersom jag varit otroligt trött och seg under dagen tog jag det väldigt väldigt lugnt. Men det gick ändå åt det snabbare hållet vad gäller min lättdistansfart. Pulsen var låg hela tiden och jag lufsade på utan stress. Känslan var seg och trött men jag försökte tänka bort det och bara jogga på. Jag kom hen och kände mig väldigt nöjd med att ha gått ihop såpass många kilometrar då jag denna dag hade varit nöjd med runt 12km. Ännu nöjdare blev jag när jag kollade klockan och såg att lufsandet hade gått betydligt snabbare än jag trott, än det kändes som. Men ändå med låg puls. Trött och seg var jag dock fortfarande. Denna kropp slutar aldrig att förvåna mig. Det är lite lotteri över när det går bra och dåligt just nu. Lina gärna som att nästa kvalitetspass kan gå jättebra kan det gå uselt. Det är bara att vänta och se.



fredag 19 september 2014

Dimmig fartlek

Dimmigt i dubbel bemärkelse. Mest den utanför men det var rätt dimmigt i kroppen också. Det känns som att det är lika bra att det inte blir något marathon i Berlin nästa helg. Jag är inte mig själv. Om två veckor har jag en tid på vårdcentralen så då får vi se om dimman beror på tomma järndepåer, något annat fysiskt eller om det är livet i övrigt som ställer till det.




Hur som helst fartlekte jag lite igår. I dimman. Uppstyrt för en gångs skull. Annars brukar jag mest improvisera på fartlekspassen. Men denna gång blev det 1min, 2min, 3min, 4min och 5min långa ökningar. Lika lång lufsvila. En stege fick räcka. Lång uppjogg och något kortare nedjogg. Tunnelbanan den allra sista biten för jag var less och orkade inte stressa. Less är för övrigt en ganska frekvent förekommande känsla just nu. Men det vänder snart.

tisdag 16 september 2014

På vägen igen




Jag har inte sprungit på en evighet. Det är så det känns iallafall. Fast egentligen var det bara fyra dagar sedan sist. Tre dagars vila från allt spring då jag inte kände mig riktigt bra. Lock för öronen och lite snorig, men framförallt väldigt trött. Dock blev det ett pass Body Balance på gymmet i söndags, för då kände jag mig bra. Men så var jag helt slut igår igen och inget blev det då. Men så idag. Hemspring sista sju kilometrarna, tillsammans med kollega. Med ligga ben! Lite stressigt då jag hade en tid att passa. Så det fick bli lite mer fart på benen. Och det kändes bra. Bästa känslan!

söndag 14 september 2014

Ett litet dilemma

Om två veckor kommer jag (med allra största sannolikhet) att befinna mig i Berlin. Martin hade ju turen att få en plats på Berlin Marathon. Själv hade jag ju mindre tur med det där, men vi tänkte att det säkert går att få tag på en startplats ändå. Så Martin betalade sin plats och vi bokade flyg och hotell. Och mycket riktigt har jag ett startbevis om jag vill. Problemet är dock att det på detta står att nummerlappen måste hämtas ut personligen och med ID. Så där föll ju allt. Därav mitt lilla dilemma.

Ska jag ladda upp som vanligt inför en mara och hoppas på att det går att få ut nummerlappen ändå? Hoppas på att de inte är så noga alternativt om det skulle gå att låna personens pass och Martin försöker hämta ut i mitt/hennes ställe? Fast det känns inget vidare, jag gillar inte att bryta mot så strikta regler. Är det någon som har erfarenhet av hur noggranna de är med att kolla legitimation när det står att detta krävs? Det känns ganska tråkigt att ha förberett mig så bra jag kunnat och sedan inte få springa.

Ska jag istället strunta i att ladda och förbereda mig och ta loppet som en bonus om jag verkligen skulle lyckas få ut nummerlappen? Det känns ju också lite tråkigt, även om jag visserligen inte tror att jag skulle springa extremt mycket bättre om jag förberett mig enligt regelboken.

Det skulle verkligen vara så roligt att få möjlighet att springa i Berlin. Även om formen verkligen inte är vad jag hade räknat med skulle jag verkligen vilja få känna hur "alla gator lutar nedför", hur snabb banan är samt det stora publikstödet som jag hört så mycket om. Det är ju inte alls säkert att jag/vi lyckas få platser nästa år och även om vi skulle få det är det inte alls säkert att vi kommer ha möjlighet till barnvakt och/eller råd att åka.

Ska jag bara strunta i både laddning och nummerlappsuthämtningsförsök och se resan som en chans att få se Berlin, sova (ut) på hotell, umgås bara vi två och supporta Martin? Hjälp mig!

Nu ska jag gå och rösta rosa. För att mina barn ska få växa upp och bli dem de verkligen vill vara och inte något som samhället förväntar sig av dem. För att Ester ska slippa sexuella trakasserier och att ses som ett objekt. För att Sixten ska få fortsätta bära klänning och ha målade naglar så länge han vill. För feminism och antirasism. För allas lika värde.

torsdag 11 september 2014

Kvällsyoga två

Min yogobeprenumeration har gått ut. Visserligen kan jag mina favoritsekvenser utantill, men jag sörjer det ändå lite. Ska nog överväga att köpa ytterligare några månader.



Men ikväll fick det bli på egen hand. Jag började med tre varv solhälsningar ala Global yoga och därefter fortsatte jag med lite stående balans och höftöppnare följt av dynamisk stretch av baksida lår och höfter, även detta efter inspiration av min favorityogi Johanna Andersson och hennes koncept Global yoga. Älskar!


Som avslutning blev det lite lek i form av armbalanser och huvudstående. Sådant tycker jag är kul och jag skulle gärna vilja bli bättre!

tisdag 9 september 2014

Tidernas segaste pass



De där två har ingen brist på energi...

Tack för peppet under förra inlägget, de lyfte mig lite. Dock räckte de inte till morgonens distanspass. Hade planerat in en lite längre sväng till jobbet, 15-16km ungefär. Packade ryggsäck full av matlåda, en liten flaska juice och ett gäng kläder. Mer grejer än vanligt. Dålig idé skulle det visa sig. Ryggsäcken blev så tung att det kändes som att jag sprang bakåtlutad. Lägg till träningsvärk lite här och var på överkroppen och allmänt seg kropp. Det var så tungt att jag fick gå emellanåt. Men fram kom jag tillslut efter 15,6km. End of story. Imorgon tar vi nya tag.

söndag 7 september 2014

Tjejmilen 2014

Jo, det blev start ändå, men jag vete tusan om det var så bra. Inte för att jag blivit sjuk, nej det är något annat som spökar för idag har jag mått som vanligt bortsett från lätt huvudvärk när jag vaknade. Däremot var det inte särskilt bra för självförtroendet.

Men vi tar det från början. Jag brukar vara väldigt tidspessimistisk men just denna dag gällde tydligen inte detta. Kom fram till Östermalms IP för att hämta nummerlappen i, vad jag trodde var, god tid men möttes av en enorm kö. Trodde först att det var kön till något annat och fortsatte helt sonika förbi, men insåg sedan att det visst var kön in... Bara att gå tillbaks och ställa sig sist. Dock gick det ganska snabbt ändå men det fick bli spring bort till gärdet där jag skulle befinna mig klockan 12 för att möta upp övriga bloggerskor som skulle springa för Plan. Kom prick i tid faktiskt, men jag genade lite snyggt över Tessinparkens gräsmattor. Men alltså, jag känner mig så lost och obekväm vid sådana där tillfällen. Jag går aldrig på blogg/pressträffar och de få gånger jag befinner mig i liknande situationer (som igår) inser jag att det är lika bra. Jag känner mig verkligen inte hemma där. Hur trevliga folk än är. Men en fotosession och lite prat med de andra blev det ändå innan jag joggade iväg för att möta upp resten av familjen och lämna av min ryggsäck. Jag var kissnödig men insåg att jag absolut inte skulle hinna köa. Började istället värma upp och passade på att kissa i en dunge tillsammans med många andra. Tur att jag inte har några problem med att visa rumpan.

Det blev en kort och seg uppvärmning och jag gav mig av mot startfållan lagom tills den officiella uppvärmningen började. Fast sådana klarar jag bara inte och stod istället och fixade med min Ipod. Som meddelade att batteriet var svagt. Jaha ja, då får det bli mitt livs första lopp utan musik. Jag stoppade dock in lurarna i öronen ändå och tänkte att jag sätter på den på slutet när det förmodligen är som värst så spelar den så länge den spelar.

Tillslut gick starten och i vanlig ordning rusar folk som galna. Seriöst? Är jag så här mycket långsammare än alla andra? Någon kilometer senare och resten av loppet fick jag svaret - nej, folk är bara väldigt otaktiska. För även om jag givetvis blev omsprungen då och då, särskilt i början, sprang jag om folk hela tiden. Från start till mål. Dock var det aldrig trångt så det kan jag inte skylla på. Däremot var det tungt och flåsigt. Pulsen var hög, benen trötta och huvudet kokade. Det fanns ingen energi att orka hålla något högt tempo, men jag försökte tänka teknik och springa på så gott det gick. Tog det lugnt gjorde jag definitivt inte, även om jag tänkt det. Fast inte gick det bra för det. Mellan 5 och typ 7,5km var det riktigt segt och jag sprang nog rätt mycket långsammare där än övriga loppet. Kollade klockan endast vid 5km (23:30) och det gav ju inget glädjerus direkt. Vid 8km bestämde jag mig dock för att köra på efter bästa förmåga fram till mål och det gjorde jag verkligen. Men i den långa backen upp mot radiohuset samlade jag så mycket mjölksyra att jag blev helt matt. Matt och darrig och det var tur att familjen stod och hejade för annars hade jag kanske givit upp och gått resten. De gav dock lite energi att öka den sista biten och till och med en spurt fick jag till. Om än en långsam sådan. Väl i mål var jag riktigt trött, men också rätt besviken. Ok om jag verkligen tagit det lugnt, då hade jag varit jättenöjd med 46:52, men inte nu när det var riktigt tufft.

En sak jag tänkte om och om under loppet var att jag måste gå och kolla upp mina järnvärlden och min astma för så här ska det inte kännas. Men sen kom jag på att det ju kändes bra i tisdags så det kanske är sjukdom på gång ändå. I tisdags som jag förövrigt sprang 7km snabbdistans i en snabbare snittfart och med "lätt" känsla. Inte med superflås och tunga ben. Det har gått väldigt segt de senaste månaderna, men i tisdags kändes det ju faktiskt bra. Det var nästan så att jag hoppades att jag skulle vakna helt sänkt idag. Men inte då. Däremot fick jag idag mens för första gången efter graviditet och amning. Så kanske är det hormonellt?? Jag är överlag känslig för hormonsvängningar men om jag är känslig just vad gäller fysisk prestation och mens minns jag inte pga att jag ätit minipiller/haft hormonspiral och inte haft någon mens på många år. Men det lär väl visa sig tid nog. Någon som har egen erfarenhet av eller vet något om detta? Och de där järnvärdena ska jag nog kolla upp hur som helst. När jag var på efterkontroll i januari var de låga trots att jag fortfarande åt (starka) järntabletter. Inte min bästa gren det där.

lördag 6 september 2014

Tjejmilen?

Idag är det meningen att jag ska springa Tjejmilen för Plan och kampanjen #förhenne. Men jag har ännu inte riktigt bestämt mig. Igår vaknade jag nämligen snorig, nysig och  täppt och den korta och lätta fartleken jag körde på väg till jobbet indikerade att något inte är helt som det ska. Något förhöjd puls och väldigt seg kropp. Känslan från i tisdags var spårlöst borta. Även idag har jag vaknat med fel känsla, inte särskilt snorig, men däremot har jag huvudvärk och känner mig lite underlig. Men jag tror att jag ska göra ett försök. Åka bort och hämta ut min nummerlapp och förhoppningsvis starta. Känns det dålig bryter jag alternativt tar det väldigt lugnt. Känns det bra kör jag nog på, men jag har inga större förhoppningar om att varken orka maxa eller komma i mål på någon supertid. Vi får se.




Hur som helst känns det helt rätt att springa för Plan och för kampen mot barnäktenskap. Jag lever i ett ojämnställt land, men det är oändligt mycket bättre än på andra håll i världen. För barns rätt att vara barn, för flickors rättigheter och för en önskan om att jämställdheten, på alla plan, tagit ett skutt framåt innan jag dör. Därför springer jag (förhoppnignsvis) idag.

tisdag 2 september 2014

Äntligen lite närmare

Idag tog jag ett skutt framåt igen. Ett ganska stort skutt för så här "snabbt" har jag inte sprungit snabbdistans på länge. Dock är det en bit kvar till fornstora toppformsdar, men det är en annan sak. Det viktiga är att det äntligen går åt rätt håll igen efter en seg sommar.

Jag vaknade med en trött känsla. Lite träningsvärk här och var, lite stela fötter och vader (ett ålderstecken?). Efter frukost, en snabb kopp kaffe och lite gos med små barn gav jag mig iväg. Oj vad nyvaket och tungt det kändes. Bestämde mig redan från typ steg tre att uppjoggen får bli lång idag, minst 4km. Framåt 3km började jag känna mig lite mer vaken och vid 4km var jag rätt redo. Så jag började och siktade på minst 5km men helst 7km. I början är det en del uppför och bitvis gick det lite tyngre. Slog därför av på takten lite och gick helt på känsla/puls. Det gör jag visserligen allt som oftast, men ibland blir det ändå lite väl tufft uppför när jag försöker att inte tappa för mycket fart. Andra halvan är dock lite flackare och innehåller även någon skön nedförsbacke, så när jag sprungit 5km kändes det självklart att fortsätta. När jag närmare mig 10km totalt sett kommer en seg uppförsbacke följt av en del rödljus som stör (och innebär lite fusk) men när det väl var avklarat kändes sista kilometern ner mot slussen lätt. Så det var med bra självförtroende och en skön känsla jag joggade ner de sista två kilometrarna till jobbet. Äntligen något som liknar fart! Äntligen höst...

Hem från jobbet blev det en sväng ihop med kollegan som bor nästgårds och väl hemma kunde jag summera dryga 2mil idag. 2mil varav 7 i högre fart. Bra där. Dessutom gick hemjoggen inte alls lika lugnt och fint som vanligt utan blev mer ett medelhårt distanspass. På gott och ont. Men jag är nöjd med dagen och kommer fortsätta köra på extra lång uppjogg om morgnarna.


lördag 30 augusti 2014

Tidigt spring och namnkalas




Igår började jag för ovanlighetens skull tidigt. Väldigt tidigt till och med. Strax före sex tassade jag iväg genom skogen hem till en kollega som jag sedan tog sällskap med till jobbet. Vi sprang genom den sovande förorten in mot stan medan vi själva sakta vaknade till liv. Tyvärr hade vi väldigt kort om tid så sista biten blev det tunnelbanan. Men en fin start var det. Nu är det väl så att gräset alltid är grönare på andra sidan, men tänk vad lyxigt att alltid börja jobba tidigt. Jag är mycket mer morgon- än kvällsmänniska. Fast nog är det rätt lyxigt att alltid "kunna" (i teorin, inte i praktiken då två livs levande väckarklockor är ännu mer morgonmänniskor) ta sovmorgon även om vardagsmorgnarna. Inte lika lyxigt att sluta sent. Börja sent och slut tidigt vore optimalt. Självklart till samma lön.



Idag har vi haft namnkalas för Ester. Vid närs elva månaders ålder. Men bättre sent än aldrig. Dagen till ära bakade jag mitt livs första helt egentillverkade tårta. Och ett gäng kakor. Någon träning hann jag dock inte med. Det får bli imorgon det.

onsdag 27 augusti 2014

Vagnjogg och transportlöpning

Jag har varit föräldraledig i två dagar eftersom Sixten skolats in på ny förskola. Igår var jag med honom en stund på dagen, men i måndags var jag hemma med Ester. Då blev det vagnjogg! Jag gillar det ändå. Det är mysigt, även fast det är lite tyngre. Men det är ju bara att anpassa tempot så är det bra med det. En bra tur var det. Ester somnade efter en stund och jag kunde lyssna på ljudbok resten av rundan. Två flugor i en smäll och det där.




Men idag var det dags att återgå till verkligheten igen. Efter att ha springvilat igår kändes det skönt att ta en tur till jobbet. Hem också faktiskt, men inte hela vägen någon av gångerna. Dryga 9km till jobbet och dryga 4,5 hem. På ditvägen passade jag på att spontant köra ett block i ungefär marafart. Det kändes oväntat bra. Efter den senaste tidens sega känsla betyder sådant mycket. Det var inte särskilt långt jag sprang på lite fortare (2-3km typ, kollade aldrig på klockan utan gick enbart på känsla) men det kändes lite lättare än det gjort under sommaren. Bra det för nu är det ändå några lopp jag tänkt springa framöver. Dock kommer jag nog vara ganska snäll mot mig själv. Om inget revolutionerande händer med formen/känslan fram tills dess så tar jag det mest på skoj. De där nya personliga rekorden verkar tyvärr få vänta tills nästa år.