tisdag 30 december 2014

Året 2014

Det här året, 2014, har nog inte varit något höjdarår faktiskt. Jag har definitivt haft sämre år, men det känns som att tillvaron kan vara så mycket bättre än vad det varit detta år.

Första halvan drygt var jag föräldraledig och det lyfter helt klart året. Jag älskar ju (oftast) att vara hemma och hade gärna varit hemma längre om vi haft råd. Nu blev det "bara" tio månader (nästan elva om en räknar med semester) för mig. Tyvärr når vi inte riktigt fram till 50/50 vad gäller föräldraledigheten denna gång heller, men väl ca 60/40 och det får vara ok. Godkänt.

Men nu mer är det alltså jobb på heltid som gäller. Det är ok att jobba också, skönt att inte dra det största lasset hemma och trevligt att träffa andra vuxna. Få en annan sorts stimulans. Åka tunnelbana själv och hinna tänka. Äta lunch ifred. Få längta lite efter familjen. Leva löpning ännu lite mer.

Vi firade 10 år tillsammans - och förlovade oss - det var en av många ljuspunkter 2014.

2014 har inte varit extra ordinärt dåligt på något vis, det har bara inte varit något höjdarår - på något plan. Jag har känt mig alldeles för stressad och uppjagad och aldrig riktigt hittat djupt lugn och ro. Alltid är det något som gnager och skaver. Jag har upplevt att saker glidit ifrån mig och att mycket inte utvecklat sig som jag velat. Saker har inte riktigt gått min väg. Kanske beror det enbart på mig själv och att jag inte orkat riktigt ända fram. Kanske har jag bara satt för höga krav eller så har jag bara inte velat tillräckligt mycket. Kanske vet jag faktiskt inte vad jag vill. Måhända behöver jag lära mig att stanna upp, lyssna, ta in och följa med. Troligt.

På springfronten har det inte heller gått riktigt som jag velat. Dåligt är väl fel ord för jag är väl medveten om att många bara drömmer om att springa en mara drygt 7 månader efter en graviditet och förlossning. Jag har inte varit skadad och jag har hittat nästan all den tid jag velat lägga på träning. Men jag kan ändå inte låta bli att gräma mig över uteblivna resultat. Visst hade jag satt skyhöga mål, men det hade jag inte gjort om jag inte trott på mig själv. Dock tar jag med mig denna lärdom in i nästa år. Jag har visserligen satt upp höga mål nu med, men jag tror att jag blivit lite mer ödmjuk. Dessutom har träningsåret slutat bra. Det började bra, dippade under sommaren (efter maran) och den tidiga hösten men kom sedan starkt igen. Jag känner att jag har en bra grund att stå på under nästa år. Många mil i benen, en stark kropp och en klok plan över framtiden. Många timmar i springskor men hög prioritet på återhämtning och kompletterande träning. Sedan snart 3 månader yogar jag lite varje dag. Oftast mellan 10 och 20min men ibland längre. Så. Himla. Värt. Det är bra för allt. För alla. För min uppstressade själ, för en löparkropp som lätt blir stel. För att orka.

Nu väntar ett nytt år, med tomma vita blad att fylla med saker. Jag ska bli bättre på att våga. Att inte vara så himla rädd. Det är nu det händer.

5 kommentarer:

Snorkkis sa...

Låter som en klok analys, och trots att allt inte gått vägen verkar det ha varit ett bra år. Tror mycket handlar om de där kraven vi har på oss själva - vi sätter dem så högt. Och egentligen - vad är det som händer om vi inte lever upp till de egna kraven? Oftast inget värre alls.

Gott nytt år!

anneliten sa...

Det är så himla uppfriskande med en summering av året som känns alltigenom ärlig! Inte dold bakom rosa filter liksom.

Du är en reflekterande själ. Att reflektera är mycket bättre än att gömma undan för det som göms kommer i fatt. Så se det som en gåva att du tänker och grunnar. Allt kan inte vara på topp jämt. Life is a rollercoaster och allt det där... Gott Nytt År och tack för allt du delat med dig av under 2014.

Karin sa...

Härligt med en dummering, fundering och kloka ord.Låter också lockande och cool med yogan, samt ett kalasbra upplägg med korta pass. Ska jag våga/orka/vilja under 2015? Kör hårt!

Karin - Fitness och Hälsa sa...

Gott nytt år!

rundarocksaenform sa...

Alltid bra att stanna upp och tänka igenom vad man egentligen vill. Klokt!

God fortsättning!

Kram M