9 mil

Trots två dagars springvila fick jag ihop 9 mil förra veckan. Bra jobbat. Det var längesedan jag var uppe på em sådan veckomängd. Frågan är om jag ens varit det sedan Ester kom? Kanske inte faktiskt. Men det var på tiden. Jag behöver ha sådana veckor med jämna mellanrum om jag ska nå de mål jag har. Kanske upp mot 10 mil någon eller några veckor, men ungefär där går gränsen för mig. Tidigare när jag varit uppe runt 10-11 mil har det slitit mer än det givit. Det är ju delvis en fråga om vana, men med min livssituation med småbarn, heltidsjobb och begränsad möjlighet till optimal återhämtning går gränsen där någonstans.



Lårhöga kompressionssleeves efter 26km långpass gör under med benen.

Det lite överraskande med förra veckan är att det faktiskt inte kändes så mycket. Jag har varit uppe på 7 mil några veckor och annars snittar mellan 4 och 6, så detta var alltså en rejäl ökning och jag trodde det skulle kännas av mer än det gjorde. (Vad som däremot känns är söndagens benmos med drygt 180 knäböj AB olika art. Det och chinsen jag också gjorde.) Så en positiv känsla tar jag med mig vidare.

Denna vecka blir betydligt lugnare. Superkompensation. Det kommer dock bli julaftonsspring precis som vanligt och igår blev det en riktigt långsam mil mot jobbet. Ett kortare långpass och någon form av kvalité är också inplanerad. Plus styrka såklart. Och den dagliga yogan.