söndag 28 februari 2010

Nostalgi



Tro det eller ej, men det blev lite dansande igår. Efter att ha överraskats med ytterligare ett OS-brons tog vi oss i kragen och begav oss ut på stan. Debaser Medis var vårt mål och efter tröttsamt köande kom vi slutligen ut på det där dansgolvet. Och vilket dansgolv sen! Hur bra känns det inte när tre snygga dj´s spelar massa nostalgimusik från en svunnen tid? Nästan så att man lyckades glömma trettioårskrisen som börjat komma smygande. Vad sägs om Pulp och Suede exempelvis? Inte varje dag man lyssnar på dessa gamla godingar. Och det bästa av allt är nästan att jag trots rätt många glas rödvin har mått alldeles förträffligt idag. Ett litet uns av huvudvärk men en förtidig födelsedagspresent botade denna. Nu ska jag njuta av de sista timmarna innan verkligheten knackar på dörren.

lördag 27 februari 2010

Bloggjogg


Startklara (Foto: Mia)

Jag (och Martin) har varit ute och bloggjoggat tillsammans med Mia, Miranda och Petra. Drygt 30km lyckades vi samla ihop genom att springa runt halva Kungsholmen, genom Pampas, bort till Sundbyberg, via Ursvik (Jag fick iallafall se starten till de där omtalade banorna!) bort till Brunnsviken och Hagaparken för att sedan avsluta med lite stadslöpning, via en koll på karlbergs hinderbana, tillbaks till kungsholmen och sedan "hem" till Lilla essingen.

Halvvägs, dvs i Ursvik (Foto: Mia)

Kroppen kändes riktigt pigg och bra mest hela tiden och nu efteråt känner jag mig förvånansvärt pigg. Nu blir det sushi och semlor och ikväll blir det lite middag och vin med vänner. Kanske en lite utgång på det också om vi orkar oss upp ur soffan. Det är faktiskt på tiden, jag har inte satt min fot på ett dansgolv på alldeles för länge!

fredag 26 februari 2010

Fartlekande upptäcksfärd

Eftersom temperaturen stigit och det ser rejält grått och tråkigt ut när jag kikar ut genom fönstret förbereder jag mig på ett tungt pass. Snömoddig fartlek. Fart och fart, tar jag mig framåt är jag glad. Följande gator ska passeras:



Lite sightseeing sådär på förmiddagen. Jag, min ipod och en lapp i fickan med några små komihågnoteringar över vilka vägar jag ska välja i några svåra korsningar. Jag har ganska bra lokalsinne, men det kan vara skönt att ha en lapp ändå. Jag har minsan inte tid att springa vilse, jag har två dejter, en med Arvikakompis och en med lillasyster, plus en shoppingsession med Martin att hinna med. (Det är tyvärr inte jag som ska shoppa, men det är ju nästan lika kul att vara personal shopper!) Plus lite annat smått och gott förhoppningsvis.


Vad gör du?

torsdag 25 februari 2010

En innehållsrik torsdag

Till min stora förvåning var tåget bara knappa tjugo minuter försenat in på Stockholms central imorse. En bra start på en bra helg! Dagen har som vanligt vid mina storstadsvistelser gått i ett nafs, men det är intressant att se hur mycket man faktiskt hinner med när man har vilodag:

♥ En trevlig lunch och pratstund med Sofie
♥ En tur runt på diverse löp- och sportaffärer för en byteslös jakt på ytterligare ett par kompressionsstrumpor.
♥ En obligatorisk sväng in på HM vilket resulterade i (ytterligare) ett par nya skor. 150kr är ett bra pris!
♥ En mysig fika, uppdatering och helgplanering med bästa Ellen.
♥ En stunds bloggläsande, bloggande och facebookande.


Nu är det dags för tacos, OS och mys. Hoppas även du har haft en innehållsrik dag!

onsdag 24 februari 2010

Jag väntar och väntar..



.. på att senaste numret av Runners World ska komma ut i affären! (Jag får nog teckna en ny prenumeration för det är frustrerande att hela tiden få läsa allt efter alla andra.) Jag är så sjukt nyfiken att jag blev superglad när Susanna erbjöd sig att fota och maila mig en bild på den lilla artikeln om MIG och min BLOGGBÄBIS!



Snälla Sofie har lovat att ta med en tiding åt mig när vi ska ses för en fika imorgon när jag kommit till Stockholm. Då äntligen får jag läsa om några andra sköna springbloggare också. Stockholm är bra. Där finns många fina vänner, både gamla och nya. Och så Martin då, inte att förglömma..

tisdag 23 februari 2010

En känsla av vår



Jag har varit ute och lufsat igen. 9,5km lättlättdistans i en strålande värmande sol och gnistrande vit snö. Vinter fast med en känsla av vår. Förutom att jag har sjukt mycket tränignsvärk i rumpan och att vaderna av någon anledning är hårdare än sten var det underbart. Segt men underbart.

måndag 22 februari 2010

Andréa & löpbanden

Jag ska nog göra slut med löpbanden. Jag tror det iallafall för de (flesta) ger mig bara dåligt självförtroende. Jag har ju aldrig varit kär i dem så egentligen är det ju en självklarhet. Det är ju elakt av mig att låtsas liksom.

Kanske kan jag göra undantag för de rosa?

Fartlekspassen har jag kört ute hela vintern, men snabbdistanserna, intervallerna och tempopassen har jag kört på band vilket totalt sett brukar bli en eller två gånger i veckan. Oftast en. Idag var det tempodag och om man ska tro bandet som fick äran att bära upp min kropp kommer det inte bli någon mara under 3:30. Frågan är om det ens skulle bli en mil under 50 minuter (mitt pers är 46:23). Nä, jag gör nog slut. Jag tror det iallfall. Men jag är ju en velig själ så man vet aldrig. Kanske blir det nåt återfall då och då.

söndag 21 februari 2010

Baby baby dry your eye

Efter mycket velande (Jag var trött, frusen och frustrerad på ännu en dags evigts spårvagnsväntande.) klädde jag till sist på mig lager efter lager av springkläder. Dubbla tights, dubbla tröjor, dubbla strumpor och diverse andra obligatoriska grejer. Dessutom stora och varma skidhandskar som gjorde att jag kände mig som i en av de där konstiga drömmarna jag drömmer ibland när jag befinner mig i något sorts mellanrum av sömn och vakenhet. Då jag har oproportioneligt stora händer.



Men detta hör egentligen inte hit. Det jag skulle skriva om var den obeskrivligt vackra kväll jag gav mig ut i. Det obeskrivligt vackra snöfyllda landskap jag lufsade fram genom i ett sånt där tempo man knappt blir andfådd av. Vem bryr sig om oväsentligheter som tempo och prestation när hela världen liksom stannar och det enda du kan tänka på är hur otroligt vackert allt är. Hur du får tårar i ögonvrårna och hur du måste se väldigt dum ut där du springer med ett konstant leende på läpparna. Hur musiken liksom flyter ihop med andetag och ljudet av knarrande steg på hårt packad snö. Hur du springer på en vit och svagt upplyst väg kantad av snövallar långt mycket högre än du trodde kunde existera på västkusten. Hur du här och nu befinner dig i total eufori, lycka och kärlek.

Jag ville aldrig komma hem. Jag ville fortsätta flyta fram bland allt det vita och låta musiken plocka fram fina minnen från olika tillfällen de senaste tio åren. Fortsätta befinna mig i en drömvärld. Vem behöver droger när det finns löpning?

lördag 20 februari 2010

På bättringsvägen

Jag är på lite bättre humör nu för jag är inte längre stelfrusen. Lite besviken över super G´n och fortfarande nojig över hur jag ska ta mig till jobbet imorn, men nog känns det lite ljusare :)




Kollade lite gamla bilder och hittade en bild som jag använt till ett inlägg om detta lopp. Ah, det hade jag ju glömt att det ens existerade! Kanske ska jag plåga mig med ytterligare ett 10km lopp i vår? Trots att det är skithemskt är det rätt kul också. Tål att funderas på!

Insnöad

Långpasset igår gick mycket bättre än väntat, jag tror den här vinterna har lärt Göteborgs snöröjare hur man får bort snön. Fast mot slutet började det snöa rejält så sista milen gick ju lite segare. Dock var jag vid gott mod och efter en härlig kväll med vin, mat och (blogg)vänner somnade jag till sist glad och nöjd. Det var sedan det började gå utför.

Eftersom jag är en orolig själ som nojar mig för saker långt innan jag behöver göra det, vaknade jag i stort sett varje timme och trodde klockan var fem. När jag väl sov drömde jag konstiga saker och varje gång jag vaknade kändes det som jag inte alls sovit utan bara tänkt på nåt underligt sätt. När sedan mobilen slutligen ringde och jag kikade ut och konstaterade att snön yrde runt rätt rejält blev jag nojig på riktigt. Fixade snabbt iordning mig själv och min frukost, satte på datorn och checkade realtidsinfon för kollektivtrafiken. Mycket riktigt, här gick ingenting som det skulle. Men om jag snabbade mig på skulle jag nog hinna till jobbet i tid ändå, genom att ta en tidigare vagn. Snabbt ner med maten i magen, borsta tänder och hälla kaffet i termosmuggen. På med skorna och alla kläder, låsa dörren och ut i snön. Pulsade i flera decimeter djup snö upp till redbergsplatsen bara för att konstatera att den där realtidsinfon inte direkt stämde. Västtrafikminuterna (som går riktigt långsamt i vanliga fall) segade sig fram saktare än sniglarnas långsammaste tempo. Slutligen kom dock vagnen och jag andades ut för en stund. Ända tills vi inte kom längre och jag tvingades pulsa i ännu djupare snö för att ta mig till en annan hållplats. Väl där väntade jag en halv evighet till bara för att när det äntligen dök upp en vagn, konstatera att jag ändå inte skulle ta mig ända fram. Mera pulsande alltså. Tur i oturen att jag lyckades snabba mig såpass mycket där hemma att jag bara kom femton minuter för sent. Men en timme och tio minuter tog det mig. Och det var en kall, blöt och halvt sönderstressad Andréa som dök upp.

Jobba, jobba, jobba och sedan ska man ju hem också. Pulsa i snö, vänta på en vagn i en dryg halvtimme. Trängas på en kall och överfull vagn. Tvingas hoppa av vid centralen och vänta ytterligare en halvtimme på en annan vagn eftersom den jag åkte med helt plöstligt skulle ta en annan väg. Jag var så hungrig, kissnödig och stelfrusen att jag var nära att börja grina när jag äntligen fick öppna min dörr. Resten av dagen håller jag mig inne, återhämtningsjoggande är liksom bara att glömma. På sin höjd kanske min frusna kropp kan klara av lite yoga. Sen återstår nästa problem; hur tar jag mig till jobbet imorn bitti??

Nä, nu ska jag bädda ner mig i sängen och försöka skymta lite OS mellan sänggavelsspjälorna. Förhoppningsvis blir jag både varmare och den positiva varianten av mig själv. För just nu är jag ingen rolig människa!

torsdag 18 februari 2010

SuperAnja


Bild lånad från metro.se


Alltså vilken jäkla järnkropp och vilket fenomenalt psyke den där Anjan måste ha! Karriärens värsta crasch igår, brons idag. Tänk om man kunde önska sig åtminstone en liten, liten del av detta inför morgondagens långpass. Ett långpass i ett Göteborg som förärats ytterligare en decimeter (än sålänge, imorn kan det vara ännu mer) snö. Men visst blir det lite vad man gör det till? Och om jag tror att jag är Anja kanske det går jättelätt :)

Fartlek

Det blev ingen distans. Efter att ha sprungit några steg, kom jag på att det passade bättre att köra fartlek idag. Dock blev det en ganska snäll sådan. Extra lång uppvärmning och nedvarvning och med ganska blygsamma fartökningar där fokus istället låg på att hålla den lite högre farten under längre tid (7-8min).

Inte så höga hastigheter, men det blev tillräckligt slitigt ändå. Även om jag gillar vintern och älskar att det har varit snö även i Göteborg i princip hela tiden sedan strax innan jul, börjar jag längta till vår och barmark. Förutom att snömodden sliter så sänker den mitt självförtroende. Jag vet såklart att jag skulle sprungit snabbare och att känslan skulle varit en helt annan om det varit barmark, men ändå kan jag inte låta bli att bli lite nedslagen. Och just det slitiga gör ju att passen lätt tenderar att bli jobbigare än jag tänkt vilket ju inte alltid är så bra. Det gäller att orka med allt och att inte dra på sig skador på grund av bristande återhämtning. En balansgång det där. Nu är jag där igen. Balans. Detta otroligt betydelsefulla begrepp.

Avundsjuka

Det sägs att avundsjuka är en dålig företeelse och det må väl vara sant. Men jag tycker det finns olika typer av avundsjuka och alla typer behöver inte vara dåliga. Min tillfälliga avundsjuka hänger inte ihop med missunsamhet och då är det väl inte så farligt?

I vilket fall så erkänner jag på studs att jag är sjukt avundskjuk på tjejerna som fått möjlighet att springa intervaller med Malin Ewerlöf!! (och att de dessutom fick ett par rosa drömskor gör ju inte avundsjukan mindre) Jag vill också springa med och inspireras av elitlöpare som Malin. Tänk vilken grej! Dock missunnar jag verkligen inte dessa tjejer denna möjlighet. De lägger mycket tid på både sitt bloggande och sitt tränande, och är väl värda denna inspiration!

Något annat jag är avundsjuk på är alla som ska på kombinerad semester och träningsläger (det hade självklart varit speceillt kul att åka med blogggänget som åker snart) till Monte Gordo! Jag har drömt om detta i fem år och varje år tänker jag "men nästa år kanske jag har råd att åka", men liksom att jag varje sommar tänker "nästa år har jag nog ett fast jobb så jag kan få betald semster" händer det liksom inte. Men kanske nästa år? :)

Nä, nu ska jag sluta vara avundsjuk och ge mig ut och springa distans. Säkerligen finns det någon stackare därute som är sjuk eller skadad och är avundsjuk på mig. Sånt är livet.

tisdag 16 februari 2010

Semlor



Jag har tappat räkningen på hur många jag ätit hittills, men jag tror att det med dagens två hamnar på fem eller sex. Förövrigt har jag oväntat mycket träningsvärk sedan gårdagens armyinstruerande. Tur att det är vilodag. (Kanske hinner jag med ytterligare ett par semlor?)

måndag 15 februari 2010

Flåsarmy

Idag har det iallafall instuerats army och det med konditionsfokus vilket jag såklart gillar bäst (för det är då man blir tröttast). Om man vill kan man läsa en härlig skildring här, men bäst av allt är förståss om man kommer och testar! Nu har jag ju inga fasta klasser denna termin, men jag kommer säkerligen hoppa in och vicka vid fler tillfällen. Och det vore även kul att dra ihop någon form av utepass framåt sommaren. Kanske någon form av minibloggevent?? Jag ska fundera lite!


Såhär kan det se ut under en viloövning på armycamp

I vilket fall så gillar jag som sagt passen med konditionsfokus bäst, för det är där man får se flest lidande miner. Ja, jag är väl något av en tortyrmaskin kanske. Fast en kärleksfull sådan som peppar samtidigt som jag plågar. Och jag blev faktiskt lite orolig när en tjej såg ut att må lite dåligt efter en av hoppövningarna. Men hon repade sig, svalde illamåendet och fortsatte som ingenting, grymt! Annars brukar det oftast vara killarna som har nära till kräkset och det vet ju alla är för att de är så veka :)

söndag 14 februari 2010

Slött och trött

Tyvärr var det inte tillräckligt många som ville spendera alla hjärtans dag med mig och army training så passet blev inställt. Jättetråkigt men samtidigt tackar nog min kropp mig. Även om jag inte på långa vägar kör lika hårt eller lika mycket när jag instruerar jämfört när jag är deltagare, så känns det. Och av någon anledning är min kropp riktigt trött idag. Det är lite konstigt det där; nästan alltid då jag har lugnare återhämtningsveckor är kroppen som tröttast. Det är som om den liksom ställer in sig på att vara slö och helst vill ligga och sova. Under det lite kortare långpasset (som ändå hamnade på dryga knappa 23km och kaske bättre kan klassificeras som ett mittimellanlångt långpass) som sprangs tillsammans med bland annat Madde, blev benen trötta mycket snabbare än de brukar och nu efteråt vill jag helst sova hela tiden. Men en timme får räcka och nu ska jag köra ett stretchpass istället. Det kommer göra min kropp gott och därefter blir det soffslapping för hela slanten. Det är ju faktiskt en mysdag idag.

Jag firar alla ♥ dag på allra bästa sätt;

♥Äter långfrukost med en söt man
♥ Springer ett kort långpass med vänner i vintersolen
♥ Äter cupcakes och pussas
♥ Instruerar specialklassen Army loves you!

lördag 13 februari 2010

Vad sägs om cupcakes?


Jag undrar om jag kan få dem att bli sådär fina?

Idag har jag en sådan där mat- och bakdag som jag pratade om för ett tag sedan. Jag har gjort en Chili sin Carne (sojafärs, svarta bönor, riven morot, vitlök, cayennepeppar (hade ingen chili), passerade tomater, vatten och möjligtvis någon mer krydda som jag inte minns nu) med ris, en Qournwok (morot, färska champinjoner, bambuskott, vattenkastanjer, vitlök, soya, srirachasås, hiosinsås och massa ingefära, koriander och curry) med röd quinoa och en ny variant på spenatbrödet då jag även hade i rivna morötter. Så nu är frysen fullproppad med mat inför min kommande vecka som består av jobb varje dag utom fredag.

Nu kommer dock det roligaste; cupcakes! Jag har aldrig bakat sådana men länge velat. Eftersom Leila Lindholm gör sjukt goda grejer, är grymt snygg och gör otroligt vackra böcker börjar jag med hennes Chocolate cupcakes. Vi får se hur det går. Vill du testa så finns receptet här.

fredag 12 februari 2010

Update

Intervjun gick bra så nu har jag ytterligare 15 gamlingar att ta hand om ibland! Egentligen handlade det om ett drygt 2 månader långt vik på 75%, men då den person som egentligen går på det schemat hade valt att jobba alla (!) helger, funkade det inte riktigt. Jag är väldigt flexibel av mig, men att jobba precis alla helger (fredag, lördag, söndag) i flera månader, när jag dessutom bokat in två stockholmsresor och två endagsgrejer, är lite väl mycket även för mig. Så jag fick helt enkelt börja som timvikarie och ta de pass jag kunde. Förhoppningsvis kan jag kombinera ihop lite dagar även med mitt "gamla" ställe så att jag får ihop tillräckligt mycket timmar. Just nu har jag tider en och en halv månad framåt vilket känns väldigt skönt för mitt oroliga sinne! Visserligen kommer jag jobba nästan alla helger, men för en kort tid är det helt ok.

Jag firade med att fynda 2st träningslinnen (Nike racerback tank, 2 för 199kr), ett rosa och ett svart. Blev även väldigt kär i ett par tights som jag dock inte helt bestämt om jag kan ta mig råd till än. Svarta med rosa sömmar på utsidan benen, sjukt bekväma och minimalistiskt snygga. Me like! Behöver dem gör jag, det var nog över två år sedan jag senast köpte ett par långa tights och de jag använder mest har jag nog haft i fem.. Eller ja, allt är ju relativt, jag överlever utan dem, men det är ju roligt med lite nytt! (Ni ska alltså säga att jag är värd dem! ;) ) Och jag fick faktiskt en peng av pappi i julklapp som jag hade tänkt använda till just tights, så jo de får nog stanna i min ägo!

Den där inplanerade armyn hinner jag tyvärr inte i tid till så det får bli balance exclusive istället. Lika bra det, passar bättre in i formatet återhämtningsvecka.

Det kommer bli en bra helg!

Först ska jag på en jobbintervju (inte för ett "riktigt" jobb men väl för ett jobb för ett par månader framåt, så håll alla tummar ni har!) i eftermiddag tänkte jag träna lite army och ikväll kommer Martin med tåget från Stockholm.

Imorn ska jag vicka på en cykelklass och sedan kommer resten av dagen gå i vänners och kärlekens tecken.

På söndag springs det långpass tillsammans med en blandning av härliga människor.

All övrig tid ska jag njuta.

Vad gör du?

torsdag 11 februari 2010

Revansch!

Ja idag har mitt snabbdistanssjälvförtroende höjts något. Bara genom att springa på ett mer humant band som till och med var lite väl snällt mot mig (visade några sekunder snabbare fart än fotpoden) var jag ett steg på väg. Visserligen sprang jag något långsammare än sist, men känslan i kroppen var en helt annan. Nu fick jag inte konstant kämpa för att hålla mig kvar på bandet och jag kände mig stark och uthållig. Najs! Enligt poden (För att vara konsekvent utgår jag alltid från denna vid bandlöpning. Just eftersom bandens tillförlitlighet verkar vara sådär och de visar väldigt olika siffror.) sprang jag nu i genomsnitt i 4:44-fart jämfört med förra gångens 4:40 fart. Inte så stor skillnad i fart alltså, men sjukt stor skillnad i känsla!

En annan angenäm känsla var den jag hade på eftermiddagens body balance. Tänk om alla människor fick förmånen att träna en timme bb/yoga varje dag. Då hade vi nog haft en bättre värld. Jag kan känna mig superstark under ett långpass där det känns som att benen kan fortsätta pinna på i en evighet. Jag kan känna mig superstark när jag klarar av att göra alla hundratals pushups på tå under ett armypass. Jag kan känna mig superstark när jag orkar ligga precis på mjölksyratröskeln under en tävlingsklass cykel. Men inget slår känslan av styrka, fokus och flow i ett bra yoga/balancepass. Susanna beskriver det bra här. Jag tycker det är svårt att beskriva känslan jag kan ha, men det handlar mycket om en helhet och att kropp och själ flyter ihop.

onsdag 10 februari 2010

Trender & träning

Jag har lagt märke till att det går trender inom (tränings)bloggvärlden. (Såklart, det går väl trender överallt.) För nån månad sedan eller två var det mycket prat om periodisering, främst bland bloggare som även är cykelinstruktörer men även bland andra. Just nu verkar det vara tröskelträning som är det nya svarta. Säkerligen delvis på grund av att flera tjejer genomfört så kallade laktat- samt submaximala/maximala maxpulstester och nu fått smak på just träning runt mjölksyratröskeln. Absolut inget fel med det såklart, så länge man vet vad man pratar om är det ju bara bra. Mer kunskap till (tränings)folket liksom!

Idag har det just tröskeltränats i cykelsalen på Lindholmen och detta i form av extensiva intervaller (7x4min, 2min aktiv vila) som är den andra delen i mitt progressivt (kommande trendbegrepp?) blockade (=periodiserade, haha) terminsupplägg. Och som det cyklades! Jag tror jag fått äran att ta hand om världens bästa deltagare! De är grymt fokuserade och verkar vara genuint intresserade av mitt synsätt på träning. Många körde med pulsklockor redan i början av terminen och fler och fler skaffar! (Vi har tyvärr inte activio-systemet på Lindholmen. (Än?)) Många kommer fram efter passet för att ställa frågor eller bara prata om puls/konditionsträning i allmänhet. Så himla kul!! En annan rolig grej är att jag oftast har fler killar än tjejer på min klass, roligt att även killarna inser hur kul det är att träna i grupp!

Det har faktiskt sprungits lite också. Ett lättdistanspass på störande underlag i form av blankis med lös snö över genomfördes i förmiddags. Inte så mycket att säga om det. Ett pass i mängden helt enkelt, ett pass närmare målen.

Snyggskor



Egentligen har jag verkligen inte råd med några utsvävningar nu, men samtidigt måste jag ju ha skor som inte läcker in. Alla mina skor/stövlar (även de jag köpte någon månad innan jul!) är mer eller mindre otäta och ger blöta, kalla fötter. Att köpa billiga (200-400) skor är tydligen inte så lönsamt, men ska man köpa dyra (400 och uppåt) får man (jag) ju prioritera bort andra saker och det gillar jag inte heller. Men, men. Nya skor behöver jag verkligen för det känns lite för kallt och blött för att dra på sig tygskorna (där tycker jag faktiskt att det brukar löna sig att köpa billiga, för både dessa och de dyrare brukar gå sönder förr eller senare, och köper man billiga kan man köpa fler!) redan nu. Funderade en stund på att försöka hitta ett par billiga stövlar på rean, men kom på att stövelsäsongen faktiskt snart är slut och jag kommer ha större glädje av ett par skor av icke inläckande material.

Så förstå min glädje när jag hittade supersnyggingar som dessa nedatta med 400kr!
Visserligen sved det lite att betala 600kr, men jag försöker övertala mig att det är värt att få prioritera bort andra saker ett tag framöver.

För visst är snyggingarna värda det? :)

tisdag 9 februari 2010

Army training - nu även på Funbeat!


När man tränar army training gör man många triceps-pushups!
(Ja, vi bloggnördade oss lite igår efter passet)

Jag upptäckte precis att "Army Training" finns som alternativ att välja bland alla miljoner träningsformer på Funbeat! Undrar hur länge jag har valt "Boot Camp" i onödan? Lite coolt är det iallafall och även om jag egentligen inte har det minsta med det att göra så blir jag lite stolt och barnsligt glad. Det är klart att Armyn ska ha en egen plats där!

måndag 8 februari 2010

Tröttis



Dra av leendet och du förstår ungefär hur jag känner mig. Jag är av någon anledning totalt utmattad mentalt och har drabbats av en hemsk huvudvärk. Detta trots att jag laddats upp med energi från kvällens armyinstruerande. Men, men, energin fastnade nog bara i den fysiska kroppen. Ibland hänger inte alla delar med när det går undan. Tur att det är sovdags nu.

söndag 7 februari 2010

Andréa´s spenatbullar



Jag är inte så mycket för att följa recept (däremot tycker jag om att inspireras av dem) utan gillar mer att testa mig fram och slänga ihop lite saker "på ett pass" som min mamma brukar säga. I fredags improviserade jag som sagt ihop spenatbröd av saker jag hade hemma, och det blev riktigt bra så jag delar med mig av hur man gör. På ett ungefär. För den enda nackdel jag kan se med att jobba på detta sätt är att jag brukar glömma bort vad och hur mycket jag har använt. Men ungefär såhär:

1.
Smula ner 1pkt jäst i 5-6dl ljummet vatten.
2. Koka upp 1-2dl vatten och häll sedan i 1-2dl rågkross. Blanda i lite lagom (50-100g kanske?)med tinad fryst hackad spenat (färsk går säkert lika bra). Låt svalna lite.
3. Ha i en skvätt olivolja (ca 1-2msk), lite honung (ca 1-2msk) och någon/några nypor salt i degspadet.
4. Häll i 3-4dl grovt rågmjöl, 1dl havregryn och kanske 10-12dl vetemjöl (detta är verkligen "på ett pass", prova dig fram.) samt den avsvalnade rågkross- och spenatblandningen. Arbeta ihop till en lagom fast deg och jäs i 60min.
5. Knåda in mer vetemjöl och dela degen i lagom stora delar som du sedan rullar till bullar. Tror det blev 20st för mig.
6. Jäs på en plåt i 30min och grädda sedan i 15-20min på 250 grader.
7. Ät och njut tillsammans med ekologiskt bregott och ett stort glas iskall nyponsoppa. Sjukt gott!

I´m the queen of snömodd

För sådan fick jag minsann kämpa mot i princip hela tiden. Ibland massa is också och när det var som värst både och. Men det gör inte så mycket för jag tänker att det är bra träning för både mitt psyke och mina ben. Jag blir tåligare liksom.

Samma outfit som en annan gång i vinter. Men minus ett lager och minus buff.

27km slutade äventyret på och det tog 2h och nästan 36min innan jag var hemma igen. Därmed avslutade jag en (löpmässigt sett) bra mängdvecka. Den snygga siffran 77,7km hamnade jag på och även om det tidsmässigt (totala antalet timmar alltså) sett inte är någon rekordvecka så är det inte jättelångt från mitt kilometerrekord på dryga 82km. Kanske kan jag knäcka det när det är dags för nästa topp? Veckan som kommer blir en återhämtnignsvecka med endast 3 löppass och totalt mellan 3,5 och 4 mil. Jag kommer ta det lugnare även med övrig träning och en stor del av veckans runt nio-tio timmar kommer handla om yoga och body balance. Och så gör jag som vanligt mitt bästa för att få in tillräckligt mycket sömn samt energi- och näringrik mat.

Äta-träna-vila!

lördag 6 februari 2010

Superstart

Igår improviserade jag ihop spenatbröd (ska skriva mer om det vid ett senare tillfälle) och fixade en plåt pepparkaksmüsli. Imorse gick jag upp tidigt (för att vara en ledig lördag), myste med levande ljus, kaffe, juice, fil, smör, ost, paprika och dessa deliaktesser. Fantastiskt.

Ännu mer fantastiskt var det att mysjogga en dryg mil tillsamans med två vänner från löpgruppen jag hade hand om i höstas. Lite uppdatering om vad som hänt sedan sist, vad som kommer hända framöver och allmänt surr om livet. Fem minusgrader, ett vackert vinterlandskap, knarrande snö unde fötterna och en sol som liksom gav verkligheten det där lilla extra. Kärlek.

Tack för en bra start på dagen Rena & Tobias!

Resten av dagen spenderar jag med mamma, systrar och mammaman. Njuter av att vara ledig och förtränger hur verkligheten egentligen ser ut. Laddar upp kroppen med fysisk och psykisk energi inför morgondagens långpass.

Hoppas ni får en lika bra lördag!

fredag 5 februari 2010

Intryck

Lycka kan vara att springa genom slottskogen när den är alldeles vit. Lycka kan vara att samtidigt ha dessa ljuva toner i öronen.



En underbar version av av en söt låt som även gjorts i denna vackra version. Jag gillar den också, liksom orginalet. Men jag undrar om inte ovanstående engelska version är lite, lite finare.

torsdag 4 februari 2010

Rörigt och bittert

Mitt huvud är en enda röra av tankar just nu. Jag vet varken ut eller in om någonting känns det som. Eller jo det gör jag ju på sätt och vis, men det är så mycket ovisshet, frustration och framtidspanik därinne att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen. Det bästa hade varit om någon snäll liten figur bara kom och sa till mig vad jag ska göra för att komma vidare. Ska jag flytta? Ska jag bara ignorera min 6 år långa universitetsstudier och göra något helt annat? Jag är så sjukt trött på att hela tiden arbeta i motvind. Dels i och med att det är väldigt svårt att få ett jobb som ens liknar det jag är utbildad till men framförallt för att man som universitetsutbildad kostvetare ständigt ifrågasätts. Ja jag kanske är överkänslig som tar åt mig så lätt, men jag upplever det som att den allmänna uppfattaningen är att det nationella verk vars riktlinjer och forskning (ja inte ordagrant deras egen då men ni fattar) universitetsutbildningar inom området, nutrition/näringslära/kostvetenskap etc grundar sig på bara är fejk. Bättre att satsa på mirakelkurer och ologiska dieter då istället. Typ så. (Och nej, jag tror inte heller på någon absolut sanning eller att det jag lärt mig står skrivet i sten, men jag måste ju ha vetenskapligt stöd för det jag rekommenderar eller lär ut.)

Varför läste jag inte till något lättvindigare? Jag har ju visserligen lärt mig massor om mig själv, älskat de allra flesta kurser och haft väldigt kul, men vad betyder det när man ändå inte får någon användning för kunskaperna?

Ja jag är lite bitter idag. Och inte kändes det bra under tempopasset jag sprang för några timmar sedan heller. Ett elakt och självförtroendedödande löpband satte stopp för det. Och inte fanns det några semlor igår. Chokladbollar är också gott men det är inte semlor. Men framförallt är jag sjukt mentalt trött och det är antagligen därför jag blir sån här.

Är det något som är bra då? Tja.. Samma saker som i förrförra inlägget plus att jag blev nöjd med min lite bredare lugg. Och så har jag redan fått rätt många stammisar på min cykelklass. Sånt gör mig glad och ännu gladare blir jag när folk är intresserade och ställer frågor vilket förvånande många gör. Plus att mammafamiljen kommer på besök i helgen så jag kan förvänta mig lite gratismat :)

What doesn't kills you makes you stronger!

onsdag 3 februari 2010

Pusselpyssel

Jag kommer få pussla rejält för att få till den mängdvecka jag "ska" och vill denna vecka. Igår när jag stod och borstade tänderna och funderade över hur mina slitna höfter (långpass på band och/eller snölöpning belastar tydligen höfterna) skulle orka med fartleken som stod på dagens agenda slog det mig att det nog var ett tag sedan jag hade en dag med totalvila. Efter lite funderade kom jag på att det var FÖRRA LÖRDAGEN och blev med ens väldigt rädd för mig själv. Hur täntke jag när jag inte heller planerat in någon denna vecka?! Skärpning! Utan ordentlig vila och återhämtning kommer man som bekant inte långt. Jag ställde alltså omedelbart in (går)dagens pass och därmed blev det ännu svårare att få till den tänka mängden just denna vecka. Men jag gör ett försök så får vi se hur det går.

Idag springer jag således ett väldigt lätt distanspass på bandet innan min (intervall)cykling som börjar 17:30. Desvärre betyder det att jag måste stressa rätt mycket för att hinna med. Fast efter passet äter jag säsongens andra semla (plus lite annat såklart) och får höra exakt hur mycket jag missade (och inte missade) på helgens Nike-konvent. Dags att snabba på!

måndag 1 februari 2010

Imorgon är en annan dag

Det blev ingen bra dag, det blev av flera olika anledningar en riktig skitdag. En dag att gömma undan längs bak i raden av dagar. Mota bort och gå vidare. Lägga tankar och fokus på det som är bra.

Även om pengar är rätt essentiellt och svårt att klara sig utan i dagens samhälle så har jag andra rikedomar som kanske inte är så självklara. Jag har en kärlek, om än sextio mil bort. Jag har fina och lojala vänner som ger mig kraft och energi. Jag har en ganska stark och frisk kropp som oftast gör det jag ber den om och fortsätter utvecklas sakta men säkert. Jag har en trygg, om än uppdelad, familj som jag vet finns där för mig när det krisar. Och jag avslutade dagen på ett av de bästa sätt som finns; ett lagom snällt armypass tillsammans med starka, fina och kloka Sus.

Imorgon är en annan dag.

Jag ♥ Snö

Det har återigen snöat i Göteborg och snömodden är tillbaks med tung coh slirig löpning till följd. Men det gör inget för ISEN är "borta" och det var så otroligt FINT ute i morse. Även om benen var lite sega, jag fortfarande befann mig i sovmode och det var tungjoggat så var det en underbar start på dagen!

Resten av dagen består av klippning, författande av jobbansökningar (tror jag ska lyxa till det med ett par timmar på café), musikmixande och army med styrkefokus. Jag tror det blir en bra dag och jag ska mota bort stressen över vad jag ska göra med mitt liv.

Hur ser din måndag ut?