Årets bästa pass

Nu har det ju bara gått en halv månad in på det nya året, men jag känner på mig att dagens pass kommer vara ett utav de bästa detta året. Rätt så oväntat egentligen för jag var superstressad redan när jag vaknade imorse. Vill bara få iväg barnen till förskolan så att jag kunde börja jobba med min väldigt långa lista över upplägg som ska vara klara imorgon. Men på något vis hann jag beta av nästan allt strax efter lunch och belönade mig med en kortare tur.




Bara snabbt på med kläder och så ut i kylan. Snön knarrade. Solen sken. Först lyssnade jag på pod (Styrkebyrån, in och lyssna!) men sen när jag stannade för att fota tyckte telefonen att det var för kallt så resten av turen fick jag springa och lyssna på mina andning. Och fåglarna. Och snöknarret. Och det var så fint att jag fick gåshud. Och solen som sken. Och skocken (säger en så?) änder som kom simmande mot mig i ån intill. En hel karavan. Så kallt det såg ut. Och ändå dök de och hade sig. Så söta. Och det var så fint.

Jag ville aldrig sluta. Men hem var jag tvungen att bege mig. Det fanns saker kvar på listan och så skulle jag hämta barnen. Så hem kom jag. Glad och tillfreds. Ingen stress kvar i systemet. Jobbade klart med allt som jag var tvungen att vara klar med. Resten kan jag göra en annan dag. Det handlar inte om livräddning.

Igång och på gång

Så var det ett nytt år då. Och träningen var igång för året, om än med några dagars fördröjning. Eller ja, styrkemässigt var det i och för sig bara en dag efter och löpmässigt ytterligare en dag. Och denna vecka har jag rejsat igång ordentligt med en hel del löpning. Idag kapitulerade jag till och med och körde på band. fast bara 4x4min med 2 min gåvila. Upp- och nedjogg körde jag ute. Någon måtta får det ju vara på eländet.

Jag gillar ju snö och att springa i snö (bortsett från när det ska gå undan, därav (samt att det var så kallt) bandet idag) och njuter verkligen av varje dag som den får ligga kvar. Det får gärna komma lite till också, men det törs en knappt säga när folk surar och gnäller över att det är så kallt... Det kan hända att jag får ta tillbaks det här nu, men just nu längtar jag nästan till att få springa långpass i snön på söndag. Håll tummarna för att den ligger kvar tills dessa samt att det inte blir allt för moddigt. Ok?

Som en hemlighet

Denna träningsvecka är en tuff en med fokus på distans. Målet är att landa på runt tio mil vilket är mycket för mig, min nivå och min livssituation. För någon annan är det jättelite och för en tredje är det ofantligt mycket. Alla är vi olika och har olika förutsättningar som bekant.

För att få få ihop veckan och livet gick jag upp halv sex imorse för en kort morgonjogg. När jag vaknade, strax innan klockan skulle ringa (av mig själv, inte av bäbistoddler!) var jag lite sömnig men ändå ovanligt pepp på att springa en snutt. Hoppade bara i de framlagda kläderna, drack lite vatten och gav mig ut.

Det var några minusgrader och jag insåg snabbt att jag tagit för tunna tights. Men inget att göra åt. Tassade fram på snö och is och vips mötte jag en annan löpare. Hoppade nästan till av förvåning. Det var längesedan jag mötte någon annan springande så tidigt. Några hundra meter senare möter jag ytterligare en löpare. Och sedan ännu en! Tänker att det är lite som att vi delar en hemlighet vi fyra. Hur vi fått uppleva något som de flesta andra missar. En förort spm sakta vaknar. Snön som knarrar i en annars tyst värld. Lugnet och stillheten.

Drygt fem kilometer senare är jag hemma igen. Kramas, tjatar om de vanliga morgonbestyren. Äter frukost och dricker kaffe. Duschar, packar och går till bussen (lat). Och eftermiddag/kväll springer jag hem från jobbet. Inte lika ensamt, inte lika tyst.

Idag blir det inget spring

Fy satan vad segt det var att springa igår. Jag hade planerat ett kortare långpass på väg till jobbet, men jag blev (återigen) "tvungen" att korta ner. Femton fick räcka.


Underlaget var allt ifrån asfalt till is, slask, modd eller perfekt hård packad snö. Men det var så tungt. Så otroligt tungt och jag ville bara lägga mig ner och gråta. Tuffade dock vidare i maklig lufsartakt och Kim slutligen fram. Funderade enmassa över varför det gick så segt. Tänkte att jag kanske är på väg att bli sjuk.



Men så slog det mig att jag, eftersom jag ändrade om lite inatt schema, sprungit 10-16km i snömodd alternativt i högre fart sex dagar i rad. Det är jag inte riktigt van så klart att det känns. 16km med 5km marafartblock i fredags. 12km kvällslufs i lördags. 13,5km snölufs i söndags. 12km segt snöpulsande i måndags. 10km snölufs/fartlek på band i högre fart än jag är van i tisdags. Och så 15 fruktansvärda kilometrar igår. Ok, jag fattar.



Idag springer jag inte en meter. Däremot kanske jag ska yoga i 38 gradig värme ikväll. Det är den här kroppen värd efter allt slit.

Kombopass

Jag verkar ha guldfiskminne för idag var jag tillbaks på bandet igen. Efter gårdagens ybersega tur hem från jobbet tänkte jag att det kanske skulle vara roligare med lite bandlöpning. Som jag ju avskyr om du minns? Tydligen hade jag hunnit glömma det på en dryg vecka. Eller, inte helt för jag planerade iallafall att köra upp- och nedjogg ute. Bara fartleksdelen på band.

Och så blev det. 2,5km uppjogg på moddigt och segt underlag. Sedan in på gymmet och av med ett lager kläder. Byta skor och upp på bandet. 6km fartlek i rätt högt tempo för en gångs skull. Lätt till medelhård vila. Och i början kändes det faktiskt helt ok. Men framåt halvvägs, när det högre tempot började sätta spår, blev det trist, så trist. Och jobbigt. Pust och stön. Lite obligatoriskt magont och jag blev rejält less. Drog upp tempot ytterligare för att få metrarna att ticka på snabbare och sedan var jag klar. Trött. Och inte särskilt sugen på att dra på ett lager kläder och fortsätta springa. Dock kändes alternativet att jogga ner på bandet uteslutet så det var bara att göra. JÄTTEsakta gick det. Och nästan skrattretande långt kändes de knappa 2 kilometrarna det blev. Men tillsist var jag hemma. Imorgon blir det nog enbart utomhusspring. Imorgon och de allra flesta andra dagar det vankas spring.

Löpbandsångest

Det har blivit vinter i Stockholm igen. Riktigt vinter med massor av snö! Der har snöat i princip oavbrutet sedan i flera dagar och håller fortfarande på. Härligt! Jag gillar ju verkligen vintern. Dock går det inte att komma ifrån att det stör löpningen lite. Eller snarare ganska mycket. Eftersom jag är inne i en lätt vecka har inte inte blivit många pass, men ett kort i tisdags och ett lite längre igår. Det senare var en rätt trist historia med slask yrande runt fötterna och ansträngningsmässigt i slaskzonen. Dock hade jag finfint sällskap så det jämnar ut sig.



Imorgon är det tänkt att jag ska hitta lite fart. Inte någon superfart, men strax under tröskeln. Då är snömodd inget en önskar sig direkt. Därför tänker jag gå in och springa på band. Givetvis kan jag komma upp i samma ansträngning ute också, men med rådande underlag skulle det inte bli någon fart att tala om. Så jag ska gå in. Och har därmed lite ångest nu. Jag gillar ju inte band. Alls. Men vill jag känna på fart är det enda alternativet. Tyvärr. Det blir till att ladda huvudet fullt av mental styrka och målbilder. Hoho vad kul det ska bli!

Långpass med fart

Rätt trött, för att inte säga slut, efter sexdagarsjobbveckan som jag har var tredje vecka (veckan innan är dock fyra dagar så så himla synd är det inte om mig) samt en hel del träning, ställde jag in planerna på ett tidigt långpass som nu mer är nästan standard om söndagar. Jag behövde sova. Det fick jag visserligen inte ändå på morgonen, men jag fick mig en lugn och skön start (bortsett från "livliga" barn då) och lite senare en tupplur när Ester sov middag. Långpasset fick istället springas i skymning och mörker.

Från början stod ett långt långpass på schemat, men för att inte kapa bort ytterligare tid från familjen valde jag att stuva om lite i schemat och istället köra ett kortare men med något högre fart. Visserligen befann jag mig i den så kallade slaskzonen stora delar av passet, men eftersom det är där jag kommer ligga under en mara tycker jag ändå att det finns en idé att befinna sig där då och då ändå. Det är bra att vänja kroppen vid den fart den ska springa en mara i. Även om jag inte sprang riktigt lika snabbt just igår.



Efter en lugnare start ökade jag upp ett par snäpp. Sedan kom ett ganska långt parti med dåligt underlag så där gick det långsamt igen. Väl på säker mark igen tryckte jag återigen på och kunde hålla en bra fart rätt länge. En lång lång lång uppförsbacke på mitten drog dock ner snittet (jag går ju på puls/ansträngning och struntar om farten går ner) där. Den sista halvmilen låg det is här och var och bitvis fick jag sänka tempot rejält. Ibland gick det dock att öka upp igen och jag kunde avsluta bra innan jag bromsade in och tog den sista biten hem lugnt och fint. Stannade klockan på drygt 22km vilket var några kilometer längre än tänkt så jag känner mig nöjd. Mycket nöjd.

Backe påväg till jobbet

Tidig morgon idag. Halv sex tvingades mina ögon upp på grund av morgonpigg bäbistoddler. Jag är inte utvilad. Inte alls. 6,5 timmar är alldeles för lite. Jag måste lära mig att lägga mig tidigare. Dock blir kvällen så kort då. Lägger jag mig 22 har jag bara 2-3 timmar efter hemkomst allt som oftast. Varav en stor del av tiden går åt till dusch/middagsätande/barnläggande/allmänt fix. Resterande tid fördelas på yoga samt kvällsfika och en stund framför tv och iPad/mobil. Ibland även jobb med mina löpcoachkunder. Men, nog gnällt om tids- och sömnbrist nu, det lider väl de flesta av och det handlar ju om prioriteringar.

Om någon halvtimme springer jag mot jobbet. En bit iallafall. Stannar för några vändor i en backe efter ca 3,5km. Joggar ner 2-3km och hoppar på tåget resterande bit. Duschar och fixar mig snabbt. Äter mellis och jobbar en dag. Kanske blir det ytterligare några kilometer spring den sista biten hem om jag känner mig pigg. 4-5km bara, för att samla lite mängd.



Nya buggar kommer sitta på fötterna så förhoppningsvis kommer jag springa säkert över isbanan som invaderat hela stan. Tänkte nog sälja mina andra Icebugs som knappt är använda. Håll utkik på Instagram (@lopningolivet) de närmsta dagarna om du är intresserad av ett par Certo i storlek US 8/EU 39 (små i storlek, passar förmodligen dig som vanligtvis har US 7,5 i löpskor).

Vinterlöpning och isbana

Dagarna går jag harvar på. Just harvar på känns som rätt ord i rådande väderlek. Ena stunden regn och sju plusgrader, sedan minus och så plus igen och snöstorm. Der blev vitt och fint och mysigt men så skulle det nödvändigtvis bli varmt och börja regna igen. Med isbana dom följd. Under den korta promenaden till tunnelbanan insåg jag att jag definitivt valt fel skor inför kvällens hemspring. Odubbat. Eftersom jag fick ont i ena hälsenan sist jag sprang i mina Icebug Certo vägrar jag i så lång utsträckning som möjligt att ta dem på mig igen. Nya Icebug Phyto är på väg men hinner nog dessvärre inte dyka upp innan det är dags att springa hem. Får kanske köpa mig ett par broddar som nödlösning.

I lördags sprang jag en kort sväng på bandet som uppvärmning inför en kort styrkesession. Rätt trist men ned bra känsla fysiskt. Sedan blev det ett kort långpass i söndags. Egentligen var ett långt planerat men pga massor av nysnö, blåst och snöyra blev det bara knappa tjugo kilometer. Kompenserade med ytterligare en kort sväng på kvällen så fick jag ihop den veckan. Så synd att det inte kunde få vara snö och kallt lite längre. När det väl är plogat funkar det ju hur bra som helst. Men jag får hoppas på att nästa omgång snö stannar längre.



På Instagram uppdaterar jag oftare så om du vill hänga mer med mig kan du följa mig där. @lopningolivet

Långpass i isvindar

Igår stod långpass på schemat. Det såg ut att vara kallt så jag såg till att ta på mig bra med kläder. Men ändå. Det var så satans kallt! Blåste isvindar rakt i ansiktet större delen av passet. Mot slutet fick jag dock solen rakt i ögonen och då blev det något bättre. Om än svårt att se.

Drygt 23km fick jag ihop och det är jag nöjd med. Egentligen hade jag tänkt mig någon eller några kilometer ytterligare, men detta är mer än ok i rådande väderlek. Det var inte ens minusgrader igår men ändå kändes det som minst tio sådana. Och så sa de att det inte blåser i Stockholm. Ok. Möjligtvis blåste/blåser det ännu mer i Göteborg, men sådär jättestor skillnad tycker jag faktiskt inte att det är. Men jag har kanske glömt hur det var. Tiden går så skrämmande fort och nästa vecka har jag bott i Stockholm i 4 år. Fyra! Var tog den tiden vägen??

Julen som varit och är

Lugn och ro. Visserligen pyttelite stress med alla bestyr men inget som inte gått att genomföra. Visserligen en jobbdag på annandagen, men bara fyra och en halv timme. Nu några dagars semester och en hel veckas ledighet. Njutsamt. Mycket tomteskum har det blivit och även en hel del kilometrar i springskor. Dock lätt vecka så inga monstermängder. Några julklappar varav en yogarelaterad. Tre månader med yogobe igen. Mycket uppskattat. Vi har ätit (vego) julmat i tre dagar och nästan inte tröttnat. Dock är det lite skönt att den är slut nu. Att julgodiset ännu inte tagit slut är också skönt. Det är nämligen ännu godare. Och idag drack vi varm choklad med vispgrädde efter en kort pulka/snowracersession. Ok att jag sov någon timme däremellan, men ändå. Varm choklad med vispgrädde efter uteaktiviteter om vinter är liksom pricken över iet.

God jul!

En kort men fin springtur blev det denna julafton. Kyligt och krispigt men tyvärr ingen snö. Men med solen som sken i frosten gjorde det inte så mycket. Och med det önskar jag dig en god jul!

Snöpremiär

Igår kom det äntligen snö. Inte mycket men tillräckligt mycket för att det skulle bli isigt och moddigt. Tillräckligt mycket för att jag skulle ta (ice)buggarna till jobbet imorse. Och de behövdes verkligen för det var blankis på sina ställen. Väl i stan var det dock barmark så där kändes de lite överflödiga. Och när jag sprang en korr sväng sista biten hem så fanns det inte mycket vitt kvar. Trist. Men lite skönt eftersom jag inte gillar den Icebugmodell jag har nu. Mina första älskade gick ju sönder och när jag reklamerade dem fanns inga sådana så jag valde en annan modell. Dumt. För bred och för klumpig. Så blir det en lång vinter (vilket det inte ser ut att bli just nu...) måste jag skaffa nya. Surt. Fast "måste" är ju givetvis en sanning med modifikation. Gnälligt i-landsproblem är vad det är.

Snöpuls

Förra veckan satt jag ute på trädäcket i linne och åt lunch. Ok, det var strålande sol och lä där, i övrigt var det inte supervarmt. Men väl vårigt. Ikväll blev det vinter igen.


Efter en seg nattning av storbarnet gav jag mig till sist ut strax innan klockan tjugo. Runt 8km lätt distans var planerat, men det blev istället 6km snöpuls. Tydligen har de slutat ploga vägar nu... Dock var det väldigt mysigt och fint och jag hade faktiskt kul. Men jag kortade ner rundan för att vara hemma i någorlunda tid. Jag ville nämligen hålla samma lätta ansträngningsnivå som planerat. Och med ett snitt på 68% av max lyckades jag ju rätt bra. Trots snöpulsning.

5x500 på band

För ganska exakt ett år sedan sprang jag förra årets enda löpbandspass. Detta är har jag redan sprungit två, men nu var det inte det jag skulle prata om. För ett år sedan sprang jag samma pass som idag (+ 1 intervall) och höll på att dö. Visserligen på ett helt annat band och det verkar inte så himla noga med kalibreringen av de där banden, men strunt i det. Det var verkligen en nära-döden-upplevelse och jag minns att jag var helt sänkt resten av dagen den gången. Någon vecka senare visade det sig att jag var gravid så det hade kanske sin förklaring.



Idag samma pass alltså (- 1 intervall). Och vilken skillnad. Även om nu detta var ett snällare band så var känslan en helt annan. Nästan topp! När jag var i min bästa form under 2012 sprang jag visserligen dubbelt så långa intervaller ännu lite snabbare än dagens (och förra årets) 4-fart. 500-ingar kommer jag springa betydligt snabbare än så framåt sommaren, men idag gjorde det mig väldigt nöjd faktiskt. Den där bäbisen dom låg i magen där för ett år sedan är faktiskt bara drygt 3 månader.

Blött men starkt

Igår gym. Bål i allmänhet och rygg i synnerhet. Ett bra pass där jag kände mig ganska stark. Även om jag inte upplevde att jag tappade så mycket styrka under graviditeten så blev jag naturligtvis något svagare och instabil i bålen. Men det börjar det bli ändring på. Jag har ju tagit mig igenom alla nivåer i mammamage-appen nu och även om de allra flesta övningarna kändes väldigt lätta (Förutom "magtunneln" (Ligg på mage, spänn hela kroppen mycket lätt och dra in magen så mycket du bara kan, så att det bildas en "tunnel" mellan mage och golv), den hade jag faktiskt lite svårt med i början. Svårt att hitta den rätta kontakten och få till någon tunnel. Nu är jag väldigt mycket starkare, kul ned resultat!) har de faktiskt hjälpt mig att bli mer medveten om att hela tiden koppla på de inre magmusklerna innan de yttre och starkare musklerna tar över. Bra grej liksom! Så nu känner jag mig riktigt stark igen. Alltid trevligt.



Idag var jag också stark. Kanske mer mentalt än fysiskt dock. Snöslask på marken, massor av blåst, ett lätt snöblandat regn och så en bäbis (Som firat sin tremånadersdag med att få en spruta i varje lår stackarn.) i vagn på det. Jag fick minst sagt uppbringa viljestyrka för att ta mig ut och genomföra ett medelhårt distanspass. Pust och stön. Men det gick. Inte särskilt fort. Men prick 7km tog jag mig runt. Efter sådana pass känns det extra bra att det är helg. Dags för chips och På spåret.

Julen 2013

Så var julen (nästan) över. En tomte dök upp igår, på juldagen, då vi firade med min mammafamilj. Verkar dock som nästantreåringen genomskådade bluffen direkt då han sa "Emma" så fort tomten sagt ungefär en mening. Men tomten var ändå läskig så någon bild med nämnda nästantreåring sittande i tomtens knä blev det inte.


Julaftonen var fin och så även juldagen. En springtur även igår blev det, då tillsammans med Martin för första gången sedan i somras. Det gäller att passa på när det finns barnvakter i huset.

Lite trött på julmat och julgodis är en nu men snart är faten och burkarna länsade. Dags då att börja fundera över nyårsmat. Några (vegetariska) tips?

Regnig fartlek och julpyssel

Sprayregn och blåst. Som blev till mer regn och mer blåst. Segt. Äckligt väder. Jag vill ha snö! Den enda fördelen med att det är barmark är att det är lättare att springa med vagn konstaterade jag i torsdag när jag var ute och sprang med just vagn.

Idag sprang jag utan vagn. Ett fartlekspass som ärligt talat kändes rätt dåligt. jag försökte fokusera mer på tekniken och strunta i farten när det kändes som att jag sprang i kola. Fokus idag var långa ökningar och på de fyra kilometer jag fartlekte fick jag ihop fem stycken. Med något kortare joggvila mellan. Riktigt långsam jogg. Så jag blev förvånad när jag efter passet såg att jag snittade 5:12 min/km inklusive vilan. Så var definitivt inte känslan. Men ibland är det så. Blöt och kall klev jag in och var rätt nöjd ändå.



Jag har grejat med saker inför julen hela dagen och det är egentligen först nu jag sitter ner någon längre stund. Ester har en sovdag och har bara varit vaken ett par kortare omgångar för mat, sedan har hon somnat igen och sovit i flera timmar. Bra en sådan här dag då det är mycket att stå i. Bland anant har jag klistrat ihop pepparkakshus, dekorerat det färdigt och gjort egna qournbullar (utgick från detta recept men bytte ut köttförsen mot qournfärs och skippade (äcklig) lök. Smidigt att göra i ugn och slippa riskera trasiga bullar. Det kommer jag göra även när jag gör bönbiffar och dylikt i fortsättningen.

Tuff vecka på ingång

Förra veckan var en lätt träningsvecka. Väldigt lätt vad gäller löpningen faktiskt. Jag hade ju tänkt mig iallafall 15, men gärna 17, kilometrar igår, men nä. Tiden gick, jag prioriterade annat och dessutom var det så fruktansvärt äckligt väder ute så det blev det inget av. Dick kände jag att jag behövde ut och få lite luft efter en hel dag inomhus så det fick bli en liten tur iallafall. Som slutligen landade på 8km inklusive en liten extrarunda för att slänga skräp.

Ett kort yogapass har jag bland annat hunnit med idag. Ikväll väntar ett progressivt tempopass. 

Kommande vecka blir däremot tuff. Med nuvarande mått mätt. Tuffaste på mycket länge. Om inte sjukdomar eller annat otyg ställer till med något förstås men det hoppas jag inte. Riktigt långpass (om än kort) två kvalitetspass och två distanspass på 10-12km vardera står det i planeringen. Plus diverse yoga- och styrkepass förstås. Sedan blir det två lite lugnare veckor igen över jul och nyår innan jag sätter igång ordentligt. På riktigt liksom. Spännande!

Nästan långpass och lite jobb

Igår sprang jag lite halvlångt. Nästan långpass faktiskt. Den vintriga turen landade på 15,7km med en bra känsla i kroppen. Visserligen lite sliten i kroppen sedan fredagens intervaller, men inte så det störde. Tiden gick snabbt och Icebugsen funkade bra trots att jag upptäckte att ena skon tappat tre (!) dubb i framfoten. Detta problem är dock åtgärdat i och med att ett par nya buggar nu finns i min ägo. Jag brukar inte vara den som reklamerar saker hit och dit (ni skulle vara veta vad folk kommer in för...) men detta kändes dock befogat.

Bakat pepparkakor har jag också gjort

Förutom att byta ut skor har jag fått köpt några julklappar samt jobbat lite med mitt företag. Haft ett trevligt möte angående ett litet samarbete samt pillrat lite allmänt. Men eftersom tiden verkligen springer fort är det snart dags att åka och hämta Sixten. Och ikväll blir det återhämtningsjogg i nya skorna. Det och lite rörlighet/yoga. Bra måndag.