Långpass med fart

Rätt trött, för att inte säga slut, efter sexdagarsjobbveckan som jag har var tredje vecka (veckan innan är dock fyra dagar så så himla synd är det inte om mig) samt en hel del träning, ställde jag in planerna på ett tidigt långpass som nu mer är nästan standard om söndagar. Jag behövde sova. Det fick jag visserligen inte ändå på morgonen, men jag fick mig en lugn och skön start (bortsett från "livliga" barn då) och lite senare en tupplur när Ester sov middag. Långpasset fick istället springas i skymning och mörker.

Från början stod ett långt långpass på schemat, men för att inte kapa bort ytterligare tid från familjen valde jag att stuva om lite i schemat och istället köra ett kortare men med något högre fart. Visserligen befann jag mig i den så kallade slaskzonen stora delar av passet, men eftersom det är där jag kommer ligga under en mara tycker jag ändå att det finns en idé att befinna sig där då och då ändå. Det är bra att vänja kroppen vid den fart den ska springa en mara i. Även om jag inte sprang riktigt lika snabbt just igår.



Efter en lugnare start ökade jag upp ett par snäpp. Sedan kom ett ganska långt parti med dåligt underlag så där gick det långsamt igen. Väl på säker mark igen tryckte jag återigen på och kunde hålla en bra fart rätt länge. En lång lång lång uppförsbacke på mitten drog dock ner snittet (jag går ju på puls/ansträngning och struntar om farten går ner) där. Den sista halvmilen låg det is här och var och bitvis fick jag sänka tempot rejält. Ibland gick det dock att öka upp igen och jag kunde avsluta bra innan jag bromsade in och tog den sista biten hem lugnt och fint. Stannade klockan på drygt 22km vilket var några kilometer längre än tänkt så jag känner mig nöjd. Mycket nöjd.