I morse var jag på mitt livs första sjukgymnastbesök. Jag har väl egentligen ingen direkt skada men bestämde mig till sist för att unna mig lite genomgång av kroppen. Det kan ju vara på sin plats efter snart 33 år... Dock har jag ju dragits med något slags nervinklämning i ena framfoten till och från ett tag. Inte bara under löpning utan minst lika mycket i vardagen. Det började i slutet av den senaste graviditeten (även om jag känt av det några gånger tidigare också, dock inte så ihållande) och har hållit i sig sedan dess. Det har dock successivt avtagit och särskilt sedan jag slutade amma har jag besvärats allt mindre. Men bra att få det utrett en gång för alla. Och det är förmodligen som jag sedan en tid anat. Några ben som behövs knackas rätt. Dessutom blev det lite knak i ryggen, något litet i bröstryggen och något litet i bäckenet. Samt att jag fick hjälp med att rotera ut några smågrejer som jag brukar klara av på egen hand ibland när jag ligger i universaltvist/Shava Udarakarshanasana. Välbehövligt.
Tyvärr blir ju inte allt frid och fröjd bara sådär, utan jag fick i läxa att köra mer fotstyrka samt tänka mycket på min hållning. Attans :)
Jag blev dock lite förvånad över att höra att det inte är några stora "fel" på mig. Inget stort som behöver åtgärdas utan det såg riktigt bra ut. Jag hade nog väntat mig några fler skavanker efter allt ammande och bärande och sittande med ögonen stirrande ner i telefonen... Skönt att höra!
1 kommentar:
Har också en stående fotstyrka-hemläxa av både naprapat och sjukgymnast. Men det är så svårt att få det gjort.... den sortens träning är ju liksom inte lika kul!
Skicka en kommentar