Det är så roligt att gymma just nu

Lite tog det dock emot innan jag väl kom iväg. Jag var lite sur och tvär och trött men tänkte att då om någon gång är det skönt att komma bort lite. Iväg på egen hand. Så jag cyklade bort till nya närmstagymmet för att se om det kan vara nåt. Det kan det. Inte världens största, men det var rätt lugnt och så finns barnpassning. Bra inför kommande föräldraledighet. Jag kommer säkert träna mycket hemma och såklart springa, men nu när jag blivit med gymkort måste jag ju utnyttja det.



Men hur som helst. Det tog emot lite i början och jag kände mig väl inte sådär jättepepp. Hade ingen plan mer än att det var ben och rygg och kanske lite mage som skulle få jobba. Men jag körde igång ändå. 5min rörlighet m pinne (eller egentligen en Bodypumpstång för jag hittade ingen pinne) som uppvärmning. Sedan sittande smal rodd i maskin, sittande benpress i maskin och ländryggsmaskin. Jag kör typ aldrig i maskiner i vanliga fall, men just nu känns vissa av dem bra dom komplement. Därefter gick jag över till fria vikter. Sumosquats med kettlebell, stående hög rodd med skivstång och tåhävningar med skivstång. Samt avslutade med joystickrotationer och russian twist med medicinboll, sittande på bosuboll. Ett bra pass!


Igår invigde jag föresten det närliggande backiga skogsspåret för en morgonjogg. En del promenad blev det av förklarliga skäl (backar...) men nog så bra ändå. Imorgon tänker jag utforska området nere vid sjön. Härliga semesterträning som ger mig (oss) avbrott i flyttröran!

Inte sådär jättesmidig

En nackdel med att ha flyttat är att jag inte längre har några speglar att spegla mig i när jag tränar. Än i alla fall. Kan hända att ett av rummen får bli ett slags träningsrum och i så fall skaffar vi nog en.

Det fick bli Body Balance med mig själv som start efter mitt träningsuppehåll. Det är egentligen ganska sjukt. Det är bara fyra dagar jag inte tränat (men burit och byggt och fixat och slitit så sådär särskilt vilsamt har det ju inte varit) men det känns som fyra veckor. Inte för att jag kände mig i min allra bästa toppform för fem dagar sedan heller, men just nu känner jag mig ungefär i min allra sämsta form. Det ska bli intressant att se hur det känns att springa imorgon. Det verkar nämligen som om magen bestämde sig för att liksom ploppa ut och bli väldigt mycket större bara på några dagar. Lägg där till några liter (?) extra vätska på grund av värmen och du förstår att jag inte kände mig sådär jättesmidig när jag yogade. Dessutom var jag svag och hade dålig balans. Men vet du, det gör faktiskt inte något alls. För nu är vi inne i gravidvecka 30 och därmed känns det som att slutspurten närmar sig med stormsteg. Dessutom kommer det förmodligen kännas mycket bättre nästa gång. När jag liksom är igång i mina vanliga rutiner och stelheten och svagheten lämnat min kropp. För det brukar den ju göra. Men magen, den fortsätter förmodligen att vara i vägen. Inte mindre utan mer och mer. Ända tills mitten (Eller kanske början? Hoppas! Inte slutet väl?) av oktober.

Det går framåt

Men det är varmt! Fast det är ju synd att klaga. Skönt med lite svalare väder och moln på himlen idag dock. Efter fyra dagars 'vila' ska jag försöka masa mig till gymmet ikväll. Alternativt köra Body Balance på egen hand. Det sistnämnda kanske är mer behövligt med tanke på allt bärande, släpande och fixande de senaste fyra dagarna. Än är vi långt ifrån i ordning, men det får ta den tid det tar. Eller i lite i ordning är vi väl men det är mycket saker överallt och alla kläder ligger i väskor och påsar eftersom vi inte har några garderober. Vi har dock köpt, bara den lilla detaljen att bygga ihop dem (och allt annat vi köpt) som fattas. Men det kommer. Så småningom.

Status just nu

Idag blev vi några miljoner fattigare men ett radhus rikare. Tog våra cyklar och cyklade bort dem till vårt nya liv. Fint som bara den inomhus, lite mer att fixa med utomhus. Men faktiskt känns det mest kul, trots att ingen av oss har särskilt gröna fingrar.

Ett litet minus är att jag lyckades vricka ena foten när jag skulle kliva ner från trädäcket i den lilla vildvuxna trädgården. Det gjorde ont som satan men förhoppningsvis blir det inget mer av det. Jag kan ju gå på foten, det är bara lite ömt. Kanske får det bli mer än en dags uppehåll från springet. Men det hade det å andra sidan kanske blivit ändå, mitt i flytten. Gårdagens runda var heller inget rolig för jag hade håll nästan hela rundan. Och flera gånger under dagen sedan. Misstänker att den där bäbisen ligger och spjärnar mot något organ eller så.

Sixten har åkt till Värmland på semester hos mina föräldrar. Skönt för honom, skönt för oss. Det blir ungefär hundratusen gånger lättare att flytta utan honom runt benen. Misstänker att det inte går någon vidare nöd på honom där. Ständigt underhållen och bortskämd med roligheter.

Imorgon går flyttlasset, denna gång med hjälp av flyttfirma. Så jäkla värt (hoppas jag). En bra grej med att vara vuxen och lite mindre fattig. Städning har vi också köpt oss. Nästan ännu ner värt, för att flyttstäda kan nog vara något av det värsta jag vet. Och det har jag gjort tillräckligt många gånger nu tycker jag.

Så nu ska jag vila mina trötta fötter, kolla på 90's på Svt Play och äta smågodis. Så himla värd.

Ett hima bra pass!

Det var nära att jag hoppade över så timmen började bli sen, men vilken tur att jag inte gjorde det. De senaste dagarna har jag känt en längtan efter att få köra ett riktigt kvalitativt styrkepass med fokus på ryggen. Just bra och tillräckligt tunga ryggövningar är, ihop med ben, det enda minuset med hemmaträning. Min tyngsta kettlebell väger 16kg och det räcker inte riktigt. Jag har länge funderat på att skaffa ytterligare en tolva och köra med två samtidigt (kanske ytterligare en 16kg också faktiskt) men det har inte riktigt varit prioriterat. Men såsmåningom, när alla miljoner hus- och bäbisutgifter (mest hus dock, det mesta i bäbisväg har vi ju) har minskat lite kanske de står på tur.

Men i vilket fall. Längtan övervann tröttheten och jag cyklade till det gym som ligger närmast där vi bor nu. Oväntat mycket folk på plats men ingen som var i vägen eller skulle ha samma saker som jag. Bra.

Jag började med 5min uppvärmning på roddmaskinen och det var ungefär lika tråkigt som vanligt. Jag avskyr verkligen konditionsmaskiner (riktiga spinningcyklar undantaget). Men sedan. Ländrygg i maskin, stående flies både för baksida och utsida axel. Sittande smal rodd, latsdrag och ryggresningar i bellyback med en viktplatta framför bröstet. Sidofällningar med en kettlebell, solen (axelövning med hantlar) och "enbensfällningar" på foamroller. Det var så roligt att jag inte ville sluta och hade inte klockan börjat närma sig nio och hållit på i femtio minuter hade jag nog kunnat fortsätta ett bra tag till. Mer sådant här tack! Imorgon blir det dock morgonspring. Jag håller fast vid mitt varannandagstänk. Det funkar så bra.

Välkommen trimester 3

Den här graviditeten går verkligen både snabbt och långsamt. Precis som den förra i och för sig. På ett sätt känns det som att det var igår jag kissade på två stickor (för att vara säker liksom...) men på ett annat sätt känns det som en halv evighet sedan. Jag har nog glömt lite hur det kändes förra gången, men jag tror att det är lite tyngre denna gång. Dels har jag ju inte riktigt samma möjlighet att bara tänka på mig själv och vila och sådär och sedan är det sommar nu. Jag älskar sommar, men min kropp gör det inte lika mycket. Jag har vanligtvis svårt för riktig värme och svullnar lätt upp under sommaren. Då är det inte lättare att vara ganska långt gravid just under denna period. Tur att jag (antagligen) får en dryg månad i lite svalare temperatur innan det är dags att föda. Pollenallergin är dock mycket lindrigare i år av någon anledning. Vet dock inte om det har med graviditeten att göra eller med något annat.

Att springa tycker jag däremot går lite lättare denna gång. Det var vid denna tid förra gången jag började lägga in förutbestämda promenadavsnitt i samtliga av mina springrundor, men det känner jag inte lika stor behov av nu. Det blir dock några naturliga gångpauser i branta uppförsbackar, men hittills är det bara under ett fåtal turer jag fått lägga in fler än så. Lite konstigt kan jag tycka då jag är tyngre denna gång. Både förra gången och denna gång har jag vägt mig vid väldigt få tillfällen och jag har inte skrivit ner vad vågen visat så jag minns inte exakta siffror. Däremot har jag noterat att jag denna graviditet redan från ganska tidigt har legat ett par kilo plus jämfört med förra gången. Trots att utgångsläget (förmodligen, jag har inte haft stenkoll någon av gångerna) varit ungefär det samma. Möjligtvis lite lägre denna gång. Igår ställde jag mig på vågen för kanske fjärde eller femte gången och fick nästan en liten minichock när jag insåg att jag redan väger lika mycket som jag gjorde när jag vägde mig sista gången, en eller ett par veckor innan Sixten kom, förra gången. Inte för att det spelar någon roll, men jag fattar inte riktigt var alla de där kilona finns. Runt tretton stycken. Visst både ser och känner jag att jag blivit större över hela kroppen, men så mycket kan jag inte riktigt förstå att det är. Ja, minus bäbis och allt annat som hör till då. Dock tycker jag att det är häftigt hur kroppen funkar. Och eftersom jag vet hur energikrävande det är att både amma och (såsmåningom) träna hårt känns det bra med extra energireserver. Jag tycker tyvärr annars att det ofta, i den värld jag rör mig i (både den riktiga och den på nätet), råder lite väl stort fokus på hur mycket eller lite folk går upp under sina graviditeter. (Och nu är jag ju på ett sätt likadan själv som skriver om det inser jag i samma stund fingrarna trycker ner tangenterna...) Känslan är att det liksom är finare att gå upp lite. Som om att det bara är "lata person utan karaktär" som går upp mycket. Som att det skulle gå att styra det där helt själv. En hel del givetvis, men inte fullt ut. Tror jag. Jag litar på min kropp och hänger med på resan. Tränar på så länge det känns bra och äter bra näringsrik och varierad mat med lite näringsfattiga men energirika grejer som bonus. Precis som vanligt. Vad sedan vågen visar är egentligen ganska ointressant. Om än fascinerande, det måste jag erkänna.

Morgonmage vecka 29 (28+0)

Men nog om det. Igår när jag umgicks med en vän som beräknas föda nästan exakt samtidigt som jag konstaterade vi att vi båda (vi är båda gravida med andra barnet) att just den senaste veckan har vi verkligen börjat känna oss gravida. Det är liksom tungt att gå, benen är svullna och fötterna trötta. Det är föresten lustigt. För mig känns det väldigt mycket bättre att springa än att gå längre sträckor. Jag får väl inte direkt ont någonstans att gå, men jag blir matt och trött och känner mig väldigt gravid. Tung. Men när jag springer känner jag mig förhållandevis lätt och magen känns inte alls stor. När jag går känner jag mig typ redo att föda vilken dag som helst. Kroppen är konstig.

Och magen ja. På morgnarna, innan frukost, ser den väldigt liten ut måste jag säga. Lite större om kvällarna men nu har jag hamnat i samma läge som förra graviditeten, att det känns som att den växer så himla långsamt. Men förmodligen växer den precis som den ska. Det känns att bäbisen börjar bli stor nu. Den ska väl väga något kilo drygt nu och vara närmare 40cm totalt enligt någon av de appar jag följer. Den spjärnar med fötter/händer, sparkar och bökar runt. Det ska tydligen finnas rätt gott om plats där inne fortfarande men ibland känns det som att den har det trångt där inne. Fortfarande har jag ingen separation mellan de raka bukmusklerna och det bidrar förmodligen till att magen trots allt känns ganska liten och behändig. Och jag gillar den! Jag kommer sakna den när den är borta men längtan efter att vara lätt och kunna springa fort är så stor att det nog väger upp. Och så är det ju faktiskt mysigare att ha bäbisen på utsidan än på insidan.

Varannan

Ikväll - Body Balance med kramavslutning

Jag har kommit in i ett flöde med morgonspring varannan dag och styrka eller rörlighet däremellan. Jo, kan hända blir det en och annan vilodag här och där också, men eftersom jag tränar såpass lätta och korta pass just nu, gravid som jag är, så känns de inte lika nödvändiga som vanligt. Dessutom har jag ju semester och är allmänt slö och lat i övrigt. Det bästa av två världar liksom.

Hejdå Gotland

Nu tar vi båten tillbaks till Stockholm efter fem fina dagar. Bra väder varje dag och, hör och häpna, träning varje dag. Inga långa pass men ändå pass. Varannan dag morgonspring och varannan dag styrka. Ett tungt springpass på dryg 5km och två mycket lättare på 6km vardera. I gravidvecka 28. Jag tackar. TRX, gummiband och en bänk har varit mina styrkekompisar och även om det inte har varit varken långa eller tuffa pass där heller, två på 30 minuter och ett på 40, så har de ändå genererat lite träningsvärk.



I övrigt har vi solat och badat och kollat på Raukar och Pippiteater. Vi har ätit massa mat och fikat och slöat. Vissa har åkt karuseller och vattenrutchbanor och en blev så trött att han somnade fem minuter in i Pippiteatern. Härliga sköna dagar som nu tar slut. Men än finns drygt fyra veckor ytterligare att fylla med roligheter. Visserligen ska vi flytta mitt uppe i allt, men det känns ändå bättre att göra det på semestern än efter när det är nig ned jobb och annat. Det är ju nu vi har tid.

Semesterlivet på Gotland

Vi åker en hel del bil för att hinna se så mycket som möjligt av ön. Badar och solar lite och äter massa god mat. Och tränar pyttelite. Vi är här tillsammans med min mammafamilj så det finns gott om barnvakter och därmed lite tid till avslappning. Ibland betyder det läsa bok, ibland sova och ibland träna.


Hittills har vi varit på ett par olika fina sandstränder och badat. Vi har också badat i Blå lagunen, ett vattenfyllt gammalt kalkbrott. Häftigt ställe. Imorgon ska Sixten få sin egen dag med besök på ett vattenland där även Villavillerkulla och Pippiteater finns. Gissar på succé. Både Pippi och massa vatten, det kan inte annat än bli topp.


Nu på eftermiddagen kände jag att ett kort styrkepass nog skulle kännas bra så jag fixade ett. Valde gummiband och bänk som redskap denna gång. Jag tycker det är lite svårt med gummiband dock. Antingen blir det alldeles för lätt eller så blir det för tungt. Trots att jag har två band med olika hårdhet. Men med många repetitioner, 2x20 på samtliga övningar, fick jag ändå till ett bra pass. Varsågod att härma:


Nu kurrar magen så middagen kommer smaka bra tror jag. Choklad och iskall alkoholfri öl på det blir liksom pricken över iet. Imorgon bitti hoppas jag på en samarbetsvillig springkropp. Och att jag vaknar i tid för att hinna. Men det brukar ju sällan vara något problem med en personlig väckarklocka i sängen.

Hittills - styrka och spring

Ja det går ju fint det här. Hittills iallafall. Innan middagen igår blev det 30min med TRX. Två övningar i varje set intervaller och fem set totalt. Således tio övningar. Jag avslutade med 5min rörlighet så att halvtimmen blev en halvtimme.



Denna dag började med morgonjogg längs havet. Med kroppen full av extra vätska kände jag redan innan första steget att det nig skulle bli tufft idag. Och mycket riktigt. Håll från steg ett och vi fick varva joggandet med lite promenerande och ett och annat stopp. Ingen skön känsla. Men så helt plötsligt hände något. När ca 75% av turen var avklarad bara släppte det. Hållet som bortblåst och den otroligt tinga känslan försvann och jag pinnade på som vilken ogravid som helst. Lätt och stark och oövervinnelig. Kroppen slutar aldrig att förvåna mig.

PS: Om du vill se fler bilder från min vardag finns jag såklart på Instagram som @lopningolivet Jag har en privat profil men fråga så godkänner jag de allra flesta.

Äntligen semester!

Igår kompade jag ut några timmar tidigare för att gå på fyra veckors semester. Tidigt tidigt imorse började vi färden mot Gotland där jag nu befinner mig. Några pass spring och några pass styrka med trx och gummiband hoppas jag få till men det blir vad det blir. Jag vet hur lat och träningsovillig jag brukar bli när jag åker bort och det är helt ok faktiskt. Det som blir blir bra och det som inte blir blir bra det med. Varför noja eller älta uteblivna pass? Jag tränar inte av tvång utan för att jag vill. Och när jag inte vill vill jag inte. Med höga mål i sikte krävs det i och för sig lite tvång någon gång då och då, men enda målet jag har nu är att vara i så bra förlossningsform som möjligt i mitten av oktober och då har jag minsann råd att slöa till det ibland. Men vem vet, kanske blir det träning varje dag. Vad viljan vill vet jag inte nu. Vad jag dock vet är att jag ska dricka kaffe nu och att jag ska njuta av semester.

De tre hörnstenarna

Löpning, rörlighet/yoga och styrka. Det är de tre träningsformer jag främst ägnar mig åt just nu. Precis som vanligt alltså. Det blir något lite modifierat nu med veckatjugosjumage men egentligen är det inte så stor skillnad. Största skillnaden är enformigheten i löpningen, det vill säga att de flesta pass går i ungefär samma fart. Förutom morgonjoggarna då. Ironiskt nog. De som ska och brukar gå allra långsammast går nu allra snabbast. Och är just nu den enda form av löpning jag ägnar mig åt. Och kommer göra fram tills det tar stopp.

Yogan går att köra ungefär som vanligt, men när jag tränar Body Balance får jag modifiera pilatesdelen lite. Främst rygglåten då det ju av förklarliga skäl inte funkar så bra att ligga på mage. Men för att spara på ländryggen (plankorna) samt skona raka bukmuskeln (ryggliggande övningar som belastar just raka bukmuskeln) kör jag även de lättare alternativen under maglåten sedan en vecka tillbaks. Jag har fortfarande ingen kännbar separation mellan de raka magmusklerna men bäst att ta det säkra före det osäkra. Dessutom börjar jag nu faktiskt känna mig något lite svagare i magen.

Styrkan kör jag på ungefär som vanligt med. Jag kör inga galet tunga övningar som i maxningar men det gör jag å andra sidan sällan annars heller. I princip aldrig. Jag är lite sparsam med dynamiska utfall också för att spara på bäckenet. Inga fogkänningar, men dumt att chansa. Utfall på stället kör jag dock ibland, men då med extra stort teknikfokus och inte med några tunga vikter.

Så för att summera känns det som att jag tränar som vanligt, fast ändå inte. mindre än halva träningsmängden sett till timmar och kilometrar men samma saker om än lite modifierade. Runt hörnet väntar den tredje och sista trimestern och vad som händer då återstår att se. Förmodligen inte så mycket mer än att det så småningom kommer bli mindre och mindre löpning. Tråkigt men hanterbart. Därför njuter jag extra mycket av varje runda nu och morgonens somriga morgonjogg var inget undantag. Älska löpning!

Revansch

Trots att klockan bara var strax efter sju så var det varmt, så det gick inte riktigt lika lätt som de två senaste morgonjoggarna. Men väldigt mycket lättare än i söndags kväll. Enorm skillnad. Benen pinnade på helt ok ända fram till den långa och branta backen uppifrån Årstaviken. Där gick jag självklart. Det gör jag ofta även som ogravid eftersom den är så nära hemma att den alltid hamnar i slutet av nedjoggen och då vill jag ju inte ha någon mjölksyra i kroppen. Inte när jag springer lätta pass heller för den delen. Men det var en parentes.



Det jag skulle säga är att jag är så himla glad över att det fortfarande känns så bra att springa. Det är inget jag tar för givet även om det kanske känns så ibland. Eftersom jag var bortskämd med att kunna springa så länge förra graviditeten hade jag förmodligen blivit väldigt besviken om jag ny hade tvingats ge upp mycket tidigare nu. Det är klart att jag accepterar om jag skulle behöva sluta om två veckor, men innerst inne hoppas jag ändå på en bit efter vecka 30 iallafall. Men huruvida det verkligen blir så är en annan sak. Det återstår att se. Idag gick det iallafall förhållandevis lätt och utan kissnödighet eller enorm seghet.

Ps: Bara fyra dagar kvar att jobba innan semester nu!

Nja, kvällsspring är inte riktigt min grej just nu

Jag tänkte först springa på bästa tiden, det vill säga direkt när jag vaknat. Men så var jag så trött och sängen så skön och så blev klockan åtta och jag blev både hungrig och lite stressad över att så mycket av dagen redan gått. Ja, det låter lite stört men nuförtiden när vi är vana att gå upp tidigt typ sju dagar i veckan så känns klockan åtta som värsta sovmorgonen (Att vi sov till klockan tio i söndags när vi var Sixtenfria och bodde hos några vänner känns helkonstigt). Vi skulle ju iväg och bada och då är det skönt att komma iväg i någorlunda tid tycker jag. Så det fick bli kvällsspring istället.



Dagens outfit i vecka 25+6

Men först en halvdag på en badplats i våra kommande hoods. Skönt att ha en sådan på tio minuters gångavstånd. Vi har vatten ännu närmre än så nu, men inte någon badplats. Martin sprang långpass dit via lite omvägar medan jag och Sixten tog tunnelbanan. Första halvtimmen var vi själva jag och Sixten och det var ju en utmaning i sig. Att försöka hålla ett halvt öga på våra saker där uppe på stranden samtidigt som hundratio procent fokus måste vara riktat på tvååring som saknar allt vad respekt heter för vatten är uttröttande och jag var helt slut när Martin äntligen dök upp. Även när vi är två är det utmanande, men åtminstone hanterbart. Men det är bara att konstatera att det är väldigt mycket annorlunda att vara på en badstrand nu än för tre år sedan. Visserligen är det väldigt roligt att Sixten har så otroligt roligt, men någon vila är det inte :)



Kvällens återhämtningsmål

Efter att vi kommit hem, vilat lite, ätit middag och fixat så gav jag mig ut för veckans sista spring. Jag var inställd på att det nog skulle bli tungt och att jag skulle få promenera en hel del. Och så blev det. Fr det första var jag, som så ofta annars när det är så här varmt, helt matt och orkeslös. Lägg där till en veckatjugosexmage som trängs med mat och annat samt alla dessa extrakilon som parkerat sig på kroppen och du kan ju tänka dig. Det känns liksom inte obehaglig relaterat till graviditeten, men det känns så otroligt tungt. Och eftersom det verkar vara mycket trängre där inne om kvällarna när all dagens mat och dryck ska samsas med bäbisen så är känslan av att vara väldigt kissnödig konstant. Fast grejen är att jag inte är så värst kissnödig egentligen. Det går liksom på sin höjd att klämma ut ett par tre droppar. Men känslan består. Så det blev nog nästan lika mycket promenad som spring idag. Men det känns helt ok. Jag tar revansch under nästa pass. Som springs på en morgon. Något kvällsspring blir det nog inte förrän den här bäbisen är ute.

Sista transportspringet på länge

Ja det får bli så. Jag kom på att nästa vecka när Martin och Sixten är hemma har jag möjlighet att hinna morgonjogga utan att behöva gå upp tidigare än vanligt eller stressa. Eftersom det av någon anledning känns så otroligt mycket lättare än att springa med ryggsäck till jobbet så fick dagens tur bli den sista på mycket länge. Så här såg det (bland annat) ut:

Jag kommer sakna det trots allt. Idag gick det lite lättare än i förrgår och det känns bra. Även om jag inte avslutar på topp precis så avslutar jag åtminstone inte i bott.

Bot mot trötthet

Dödstrött från att ögonen slås upp och ända till kvällen. Men så sattes senaste Body Balance-dvd'n på och det var bara att köra. Guidning och därmed inte lika mycket koncentration. Mer fokus. En knapp timme senare är jag klar. Pigg. Glad. Rörlig. Så jäkla nöjd.

Löpcoaching

Efter semestern kommer jag att ha tid att ta mig an några fler löpcoachingklienter. Och senare i höst, när jag fött och kommit ut ur bäbisbubblan kommer jag kunna erbjuda ytterligare några stycken plats. Jag ska visserligen vara föräldraledig, men tänker mig ändå att jag kommer kunna lägga lite mer tid på mitt företag då än jag har möjlighet till när jag jobbar heltid på Löplabbet.

När jag skriver träningsprogram utgår jag helt ifrån dina individuella mål och möjligheter. Tid, vilja, nuvarande träningsstatus och specifika målsättningar ligger till grund för antalet pass samt programmens utformning. Förslag på styrke- och rörlighetsträning ingår också. Det spelar ingen roll på vilken nivå du befinner dig, det enda jag kräver av dig är att du är motiverad, frisk och skadefri.

Maila mig på lopningolivet@gmail.com om du tycker detta låter intressant.

Snart blir det paus

Idag sprang jag till jobbet. Riktigt tungt var det. Helt otroligt att det kan vara sådan enorm skillnad i känsla från en dag till en annan. Där enda skillnaden är att ena dagen springer jag själv och andra dagen springer jag med ryggsäck. Tilläggas bör också att dagen jag springer själv har jag bara druckit någon deciliter mjölk och dagen jag springer med ryggsäck har jag ätit frukost som vanligt. Skillnaden i lätthetskänsla är enorm. Skillnaden i tempo likaså. Femtio sekunder per kilometer nästan. Visserligen med lite promenad i två långa backar inblandad, men ändå. Stor skillnad.

Jag inser också att det nog inte kommer bli många fler dagar med transportspring under den här graviditeten. Kanske på fredag och kanske en eller möjligtvis två dagar nästa vecka. Sedan går jag på semester och att tro att jag ska kunna springa till jobbet därefter, när jag kommer vara i vecka 32, är nog att tro lite för mycket. Kanske kan jag fortfarande springa, men transportspringa ska jag nog inte hoppas för mycket på. Men det är ju svårt att veta, så vi får se.

Ett litet drömmål var ända från början att kunna transportspringa lite  fram till semestern och det verkar ju gå vägen med den drömmen. Det känns bra. Den här kroppen är allt himla bra att ha ändå. Magen exempelvis. I fredags när jag var på kontroller hos barnmorskan visade det sig att mitt hb ligger på endast 105. Kanske inte galet katastrof, särskilt inte för en gravid, men definitivt lite i snålaste laget. Detta trots 100mg järn om dagen. Nu har jag dubblat dosen och magen säger inte ett knyst. Jag vet att många inte klarar järntabletter överhuvudtaget, men min mage verkar vara gjord av stål och funkar precis som vanligt. Så nu hoppas jag på att nivåerna stiger och jag därmed känner mig lite piggare och starkare igen.

Det var jag och djuren

Efter två dagars mer eller mindre ofrivillig träningsvila på grund av tidsbrist skuttade jag nästan upp ur sängen idag. Eller nä, det gjorde jag faktiskt inte. Jag sov bra fram till tretiden då jag trodde det var morgon och dags att springa. Det var det inte och därefter sov jag riktigt dåligt och när det väl var dags att gå upp på riktigt var jag trött och tänkte en tanke om att dova vidare. Men det gjorde jag tack och lov inte.



Det var innan nollsex och sol och endast jag och djuren ute. Nästan. En och annan bil och en cyklist och en gående. Två harar och ett rådjur dom nästan skrämde slag på mig där det plötsligt stod efter en sväng. Lyfte slött på huvudet studerade mig lite kort innan hen återigen tuggade på buskarna.

En mage av veckatjugosexstorlek och ben då pigga att de kapade ytterligare tio sekunder per kilometer jämfört med förra morgonjoggen. Nästan mer spring än jogg och det är bara att le. Att fånga känslan och älska där och då.