Det var jag och djuren

Efter två dagars mer eller mindre ofrivillig träningsvila på grund av tidsbrist skuttade jag nästan upp ur sängen idag. Eller nä, det gjorde jag faktiskt inte. Jag sov bra fram till tretiden då jag trodde det var morgon och dags att springa. Det var det inte och därefter sov jag riktigt dåligt och när det väl var dags att gå upp på riktigt var jag trött och tänkte en tanke om att dova vidare. Men det gjorde jag tack och lov inte.



Det var innan nollsex och sol och endast jag och djuren ute. Nästan. En och annan bil och en cyklist och en gående. Två harar och ett rådjur dom nästan skrämde slag på mig där det plötsligt stod efter en sväng. Lyfte slött på huvudet studerade mig lite kort innan hen återigen tuggade på buskarna.

En mage av veckatjugosexstorlek och ben då pigga att de kapade ytterligare tio sekunder per kilometer jämfört med förra morgonjoggen. Nästan mer spring än jogg och det är bara att le. Att fånga känslan och älska där och då.