Nä, idag var det riktig misär. Eller ja, allting är ju relativt, det finns såklart mycket värre saker att drabbas av än en långpassupplevelse som innehöll en hög missöden. Såklart. Men iallafall.
Först blev jag kissnödig typ direkt. Jag lyckades tänka bort det efter ett tag, men mot slutet blev det nästan så jobbigt att jag ville krypa in i närmsta buske. Men det gjorde jag inte, jag härdade ut och konstigt var jag nog hemma och inne i fem minuter innan jag kom på att jag ju skulle kissa...
Missöde nummer två var att jag sprang fel och fick vända tillbaks en liten bit. Det gjorde ju egentligen inte så mycket, men ändå. Sedan började radion i mobilen hacka. Efter lite meck valde jag att stanna och starta om programmet, passa på att dricka lite vatten och sedan fortsätta. Vad jag inte gjorde dock var att sätta på klockan igen. Uppskattningsvis hann jag springa runt 1,5km innan jag upptäckte det. Dessutom hade jag sprungit för långt på en väg igen! Då blev jag riktig less och bestämde mig för att leta rätt på närmsta väg hem och strunta i att det stod långpass i kalendern. (
Tack för att det finns karta i mobilen!! Jag är (ännu) inte lika hemma i Stockholms närförorter som i Göteborgs..) Efter en stunds springande på en cykelväg och ytterligare radiostrul som ordnade upp sig ändrade jag mig dock och bestämde mig för att ta en omväg hem ändå.
Fast sedan började radiosändningen krångla delux och i kombination av att jag var lite rörd över alla fina människor som skänker pengar och gör saker för
musikhjälpen och flickors rätt att gå i skolan (
Du har väl önskat låt?!) var jag nära att lägga mig ner på marken och gråta en skvätt. Men det var så blött. Så jag bet ihop och fortsatte. I tystnad. I snöslask, i regn och med en proppfull kissblåsa.
Tillslut var jag hemma och nu känns det inte så farligt längre. Dessutom kände jag mig oväntat pigg och fräsch trots den tuffa träningsvecka jag har bakom mig. 74km, 2 tuffa kvalitetspass och drygt 11 timmar totalt (
övrig kompletterande träning medräknad) slutar det med. Kommande vecka blir betydligt lättare. Riktigt lätt faktiskt. men självklart kommer jag springa den obligatoriska julaftonsmorgonjoggen. Inte ens förra året då jag var höggravid missade jag den. Tack för det fina kropp!