lördag 31 december 2011

Gott nytt år!

Så var det slut, det annorlunda året 2011. Annorlunda men helt klart otroligt bra. Det finns ju inte mycket som slår presenten vi fick den 18:e februari. Iskallt och mängder av snö var det. Rätt annorlunda mot idag. Och presenten har nu hunnit bli över tio månader och charmat oss mer än vi trodde var möjligt. Nästan hela året har jag varit hemma och haft mycket mer tid än vanligt att lägga på träning. Visst har jag fått tänka annorlunda ibland, fått vara blixtspontan ibland och planera om ibland. Men jag står fast vid att det är ett lyxigt år jag har bakom mig. Det finns några få dagar då jag önskat att det var jag som var på jobbet istället för hemma, men de är lätträknade. Jag vet att när vi byter kommer jag, även om jag har kul på jobbet, vara avundsjuk på lyxen att styra (nästan) helt över sin tid.


En ett dygn gammal Sixten

På springfronten gick det otroligt mycket bättre än jag vågat hoppas på och jag lyckades slå mina personbästan på både Lidingöloppet och milen. Jag startade och sprang halva Stockholm marathon 3 månader och 10 dagar efter förlossningen vilket var en dröm jag bar med mig genom hela graviditeten. Den ultimata drömmern var såklart att springa hela och kanske hade jag gjort det om inte en pytteliten muskel i ena skinkan börjat trilska en månad innan. Att komma tillbaks till samma springform som innan graviditeten gick förvånansvärt snabbt. Förmodligen på grund av att jag hade en komplikationsfri graviditet och förlossning samt kunde träna ändra fram till slutet och kände att jag inte tappade så mycket mer än ett lager kondition.

Jag ser fram emot 2012. Jag ser fram emot att se vad som kan hända med mina tider och mål och jag ser fram emot att börja jobba. Nytt jobb men samma arbetsuppgifter. Samma företag men i en annan stad. Jag fortsätter drömma om framtida möjligheter och tar förhoppningsvis små myrsteg mot dem. Gott nytt år!

onsdag 28 december 2011

Den där känslan

Åh vad jag älskar känslan när allt stämmer. När kroppen är full av endorfiner och huvudet fullt av musik. Musik och endorfiner gör något med mig. Ikväll kändes jag mig dessutom lätt, stark och snabb vilket inte gör att kalaset försämras. Runners high kallas det visst.

Det är glädjande när jag till min förvåning inser att ett tempo som förr kändes riktigt slitigt nu känns på gränsen till behagligt. När jag märker att jag är långt från tröskelpuls när jag springer i ett tempo som jag anser vara för mig riktigt snabbt. Jag vet inte riktigt hur det kommer sig och jag vågar inte riktigt fundera över vart det kan leda. Men jag vet att jag (teoretiskt sett) inte är i form nu och att det (teoretiskt sett) bör finnas en hel del att hämta hem framåt senvåren och försommaren. Det är nästan så att jag ber om att få vara frisk och hel även fast jag är så lite troende det går. (Troende i religiös mening, för jag inser att jag trots allt någonstans tror att det mesta som sker har en mening.)

Om inte mening så betydelse för mig har all musik i min ipod. I princip alla låtar är kopplat till en viss känsla, ett viss tillstånd eller en viss händelse. En viss tid i livet, en viss insikt eller en viss person. En av mina främsta springpepplåtar är den här. En annan är den här. Flera låtar från det mest betydelsefulla albumet i liv (Kanske skrivs några rader om hur någon annan gång.) finns i playlisten och mycket musik som jag aldrig skulle lyssna på här hemma finns där. Fina melodier och tunga beats. En blandning av gammal indiepop, synth, rock, ebm, new romantic och en och annan internationell radiohit. Jag gillar verkligen att mysjogga med ljudbok i öronen men inget kan slå känslan av en snabb, lätt kropp som rusar fram med huvudet fullt av musik.

Hemma

Fast var hemma är är lite oklart. Hemma är här hemma i vår lägenhet i Årsta men Göteborg känns också hemma. Fast jag säger nog inte att jag ska åka hem när jag ska dit, då säger jag nog bara att jag ska till älskade Göteborg. Eller Göteborg. Men hem säger jag när jag ska åka hem till Arvika. Så länge jag fortfarande har bott större del av mitt liv där än någon annanstans kommer det nog vara hemma. Eller, det kommer nog att vara hemma alltid. Hemhemma.

Hur som helst är vi iallafall tillbaks i Årsta och Stockholm nu. Det känns både bra och dåligt. Bra för att Sixten trivs bäst hemma och bra för att vi har någorlunda rutiner och sånt. Dåligt för att det alltid är skönt att vara hemhemma och bli lat och ompysslad. Som vanligt lamslogs jag av latmasken och fick bara till hälften av de träningspass jag tänkt mig. Två av tre löppass och noll av ett styrkepass. Jaja, det är bra att ha ambitioner och det är väl bra att vara lite lat ibland också. De pass som blev av var bra och det är alltid något.

Nu finns det dock (nästan) inga ursäkter. Visserligen fuskade jag redan imorse och sov över min korta morgonjogg (Med tanken; "vad gör 5-6km hit eller dit") men ikväll blir det progressiv distans eller tempo om man så vill. Lika bra att samla ytterligare energi. Även om det inte är lika tufft som ett intervallpass eller ett snabbdistanspass så känns det.

Något som känns ännu mer är Army Training och imorgon ska hålla ett pass! Vill du vara med? Sportlife Hammarbysjöstad kl 18 är det som gäller!

måndag 26 december 2011

Annandagsdistans

Igår blev det ingen träning då jag prioriterade en långpromenad på den tid som fanns. Idag har det däremot sprungits igen. 10,3km medelhård distans. Hur man än springer i den här stan börjar rundan med nedförsbacke och slutar med uppförsbacke. Eller ja, det beror ju såklart på var man bor, men där min mammafamilj och min pappafamilj håller till är det så.


Lite rester av stormen Dagmar fanns kvar i luften, men turligt nog hade vi vinden mot oss när det gick nedför och tvärt om när det gick uppför. Och när vi sprang längs kyrkviken slogs jag återigen av de enorma kontraster förra julen och den här julen bjuder på. Idag gick vågorna höga på det isfria vattnet. Sex plusgrader i luften. Förra årets annandag åkte jag och mamma skidor på den snötäckta isen. Många minusgrader i luften. Jag föredrar det senare.


Skrivet på min Iphone

lördag 24 december 2011

God jul!




Det blev en rätt fin julaftonsjogg trots allt. För första gången hade jag sällskap då Martin och jag för första gången firar jul ihop. (Kan ju vara på tiden efter snart åtta år tillsammans) Det var två krispiga minusgrader i luften och även om det inte är någon snö så var marken lite vit.


Vi var dock inte röda alls. Två svarta tomtar var det som tassade ett varv runt lilla staden. När vi kom hem möttes vi dock av två tomtar; han utanför dörren och en tiomånaders där inne. Den senare ska dock snart klä om till pepparkaksuniformen. God jul!

Skrivet på min Iphone

fredag 23 december 2011

Kontraster

Den här fredagen i december för ett år sedan såg det ut såhär (klicka). Idag, datummässigt en dag tidigare, såg det helt annorlunda ut. Visserligen befinner jag mig i Stockholm ytterligare ett par timmar, men jag tror nog det ser ungefär likadant ut i Arvika. Grått. Blött. Slask. Is. Grättgråttgrått. Flera plusgrader. Fukt. Ännu mera grått. Tragiskt. Tråkigt.

Det är ganska stor skillnad på minus tjugofyra grader och plus tre grader. Det är också en viss skillnad mellan att ha typ tio (?) extrakilon inklusive lillbäbis på/i kroppen jämfört med att ha en elva kilos storbäbis i en vagn som väger ungefär lika mycket framför sig. På ett sätt var det lättare att ha tyngden närmare, på ett annat sätt är det lättare att ha tyngden längre ut. Och det är bra att ha något att hålla i när blankisen breder ut sig.

Nåja. Jag fortsätter drömma om snö och vinter. Kan man hoppas på mirakel? Så att årets julaftonsjogg blir lika fin som den förra. jag tror inte det. men hur som helst åker vi snart väster ut. Väster och lite, lite åt norr. Hur morgondagen blir vet vi snart.

onsdag 21 december 2011

Klappsnappare...

...tänkte jag skriva. Men jag menade klappinslagare. Det är vad jag ägnat några timmar åt idag. Vilar kroppen får den kreativa sidan jobba. Eller nåt.


En liten tomte sov medan jag klappshoppade.

Det är roligt det där. I lördags var jag säker på att jag köpt alla klappar jag skulle. Pustade ut och tänkte att det här gick ju smidigt. Men så i söndags slog det mig att jag ju inte alls var klar. jag hade en liten klapp till att fixa. Den fixade jag igår. Nu äntligen, vad skönt. Tills på kvällen när jag skulle sova. Då kom jag på att jag ju glömt en grej. Så den fixade jag idag. Och slog in alla klappar i fina (nåja) paket. Så härligt. Men. Borde jag inte fixa den där lilla grejen också? Det skulle ju göra just den personen glad. Jo, så får det nog bli. Det får bli en tur till en affär i morgon också. med påföljande klappinslagning. Är jag klar imorgon tro? Eller har jag glömt något mer?

Jag gillar verkligen julen, men ibland medför den en liten nypa stress också. Tur att det mysiga och fina överväger ändå.

tisdag 20 december 2011

Repris plus is

Vi tog en ny tur i mörker. Men plussade på lite snö. Och IS. Om jag säger såhär; det var tur att jag hade vagnen att hålla mig i.



Efter att, av någon dum anledning, ha varit plusgrader under dagen började det visst frysa på framåt eftermiddagen. När vi gav oss av var det helt ok. Sorbésnö som visserligen var tung att skjuta vagnen i, men inte svår att få fäste på. Ju längre vi sprang desto hårdare blev snön. På slutet var det blankis. Så det tog sin tid. Men hem kom vi iallafall oskadda.

Eftersom sällskapet sov passade jag på att lyssna på den här fina dokumentären som Therese gjort om Daniel. Rekommenderas! Jag blev glad av den.

Förutom halkiga springturen, som slutade på prick 11,5km, har jag även hunnit med ett kortare styrkepass här hemma på förmiddagen. Det här livet jag lever just nu är verkligen lyxigt. Visserligen kan jag ibland bli lite halvt galen när Sixten har en dag där inget stämmer och allt är fel, men eftersom de bra dagarna är väldigt mycket fler gör det inte så mycket på det stora hela. Det är verkligen en lyx att få vara föräldraledig och de som, av olika anledningar, inte utnyttjar förmånen att få vara hemma med sitt/sina barn missar något unikt. Tycker jag.

söndag 18 december 2011

Det är inte alltid så kul

Nä, idag var det riktig misär. Eller ja, allting är ju relativt, det finns såklart mycket värre saker att drabbas av än en långpassupplevelse som innehöll en hög missöden. Såklart. Men iallafall.

Först blev jag kissnödig typ direkt. Jag lyckades tänka bort det efter ett tag, men mot slutet blev det nästan så jobbigt att jag ville krypa in i närmsta buske. Men det gjorde jag inte, jag härdade ut och konstigt var jag nog hemma och inne i fem minuter innan jag kom på att jag ju skulle kissa...

Missöde nummer två var att jag sprang fel och fick vända tillbaks en liten bit. Det gjorde ju egentligen inte så mycket, men ändå. Sedan började radion i mobilen hacka. Efter lite meck valde jag att stanna och starta om programmet, passa på att dricka lite vatten och sedan fortsätta. Vad jag inte gjorde dock var att sätta på klockan igen. Uppskattningsvis hann jag springa runt 1,5km innan jag upptäckte det. Dessutom hade jag sprungit för långt på en väg igen! Då blev jag riktig less och bestämde mig för att leta rätt på närmsta väg hem och strunta i att det stod långpass i kalendern. (Tack för att det finns karta i mobilen!! Jag är (ännu) inte lika hemma i Stockholms närförorter som i Göteborgs..) Efter en stunds springande på en cykelväg och ytterligare radiostrul som ordnade upp sig ändrade jag mig dock och bestämde mig för att ta en omväg hem ändå.

Fast sedan började radiosändningen krångla delux och i kombination av att jag var lite rörd över alla fina människor som skänker pengar och gör saker för musikhjälpen och flickors rätt att gå i skolan (Du har väl önskat låt?!) var jag nära att lägga mig ner på marken och gråta en skvätt. Men det var så blött. Så jag bet ihop och fortsatte. I tystnad. I snöslask, i regn och med en proppfull kissblåsa.

Tillslut var jag hemma och nu känns det inte så farligt längre. Dessutom kände jag mig oväntat pigg och fräsch trots den tuffa träningsvecka jag har bakom mig. 74km, 2 tuffa kvalitetspass och drygt 11 timmar totalt (övrig kompletterande träning medräknad) slutar det med. Kommande vecka blir betydligt lättare. Riktigt lätt faktiskt. men självklart kommer jag springa den obligatoriska julaftonsmorgonjoggen. Inte ens förra året då jag var höggravid missade jag den. Tack för det fina kropp!

lördag 17 december 2011

Fredagsfys/fredagsmys

Fys och mys, både och. Först fys, sedan mys. Men också fys och mys på samma gång. 6x1000m. Mys under upp och nedjogg trots att det var mörkt och blött. Fys under intervallerna. Ytterligare lite mys när jag såg en hare (eller kanske kanin?) under första ståvilan. Mys när den där känslan av oövervinnerlighet inträffar. Fys när jag verkligen gav allt under den sista intervallen. Mys att farten har konserverats bättre än jag trott, den ligger gömd någonstans där under all mysjoggsbekvämlighet.

Intervallerna sprang på tider/farter mellan 4:19 (första) och 4:02 (näst sista). Det är nästan 30 sekunder snabbare än när jag sprang de första tusingarna efter graviditeten någon gång i början av sommaren. Trots att en vilo- och mysperiod ligger mellan. Det känns bra.

Jag tycker också att det är lite fascinerande vilket spann jag har mellan mina olika pass. Snabbdistans kan jag förmodligen inte springa i ett tempo strax över 4 min/km, men jag sprang en tävling där jag snittade 4:22 min/km i 10km. Mina lättdistanspass springer jag i en fart av runt 6 min/km, om jag har vagnen med mig kan det bli upp mot 6:30 min/km. Jag har blivit så otroligt mycket bättre på att fördela mina krafter rätt.

torsdag 15 december 2011

Snart tio månader

Idag har jag och Sixten varit på bvc för 10-månaderskoll. Ja just det, TIO! Jag kan inte förstå att Sixten funnits i tio månader på söndag. Med risk för att låta gammal, men var tar tiden vägen?! Vi bokade även in besök vid 12 månader (sprutor, usch) och jag konstaterade att då är det inte jag som kommer gå för då jobbar jag igen. Tiden går ja. Det är nästan tur att jag kommer vara hemma några månader längre än jag (vi) först planerat, även om rättvisepolisen i mig inte mår så bra av orättvisan i att det inte blev riktigt så lika delat som vi tänkt. Det ska såklart bli jättekul att jobba, jag ser faktiskt fram emot det riktigt mycket, men jag måste medge att jag trivs rätt bra här hemma också. Jag trodde nog jag skulle bli mer rastlös. Men så har jag ju också en hel del jobbrelaterat att greja med ändå. Lite av båda världarna liksom.



Det händer mycket i Sixtens liv just nu. Han bestämde sig slutligen för att börja krypa ändå och det har lite stillat hans begäran om att få gå hela tiden. Det är roligt att krypa runt och in på de mest omöjliga ställen. Favoritgrejerna att krypa till (och även gå när han går med lära-gå-vagnen eller håller oss i handen) är sladdar av olika slag. Dras i dem ska det göras. Klättra är också kul, särskilt i sängen när det är dags att sova. Balansen är riktigt bra, så det dröjer nog inte allt för länge innan han går helt själv. Då är det nog slut på lyxen att sitta still några längre stunder.

onsdag 14 december 2011

Tuffa veckan fortsätter...

...men imorgon är det vilodag.



Det känns i kroppen att jag befinner mig mitt uppe i en tuff vecka (Jag periodiserar min träning, bland annat genom att varva tunga, medelhårda och lätta veckor.) och att springa var inte direkt det första jag tänkte på när jag vaknade i morse. Men efter en sovlur tillsammans med Sixten på förmiddagen, lunch och en tur på öppna förskolan var kroppen nästan som ny igen. Jag hade väntat mig en mycket seg tur på tolv kilometer men fick en mycket skön tur på trettonkommatvå kilometer. Med vagnen. I lite blåst. Men inget regn. Sixten var jättetrött och sov sig igenom hela turen (Något som händer sällan nuförtiden, trettio minuter är standardsovning i vagnen annars.) Mörkt var det dock. Det är tur att vi är så gult lysande där vi far fram jag och Supersixten. Reflexväst och reflexöverdrag. Och visst verkar det mysigt att få ligga nerbäddad och sova?!

tisdag 13 december 2011

Ännu bättre...

Yeah. Ösregn och halv storm. Och ett tempopass att springa som dagens andra pass (Ja, jag sa ju att det här är en tuff vecka.). Tur att jag jag lyckades pigga upp mig med fina springkläder. Och lätta skor. Jag kände mig nästan lätt som en fjäder och trots att det bitvis blåste rejäl motvind gick det riktigt bra. Dels på grund av att jag trots allt hade en hel del medvind, dels för att det sluttade lätt nedför en lång bit och dels kanske för att jag var så arg på den här icke-vintern.



Jag blev blöt och hade fina pandaögon när jag kom hem, men tro det eller ej, det var faktiskt riktigt skönt ute. Fast jag föredrar ju såklart snö och minusgrader. Det är verkligen mitt rätta element. Nu blir det lussekatter och glögg. Kan hända slinker det även ner en och annan knäck också. Och varför inte en pepparkaka när jag ändå är i farten? Rockyroadsen måste jag dock spara på, de har gått åt i en faslig takt...

Lussejogg

På morgonen. Typ innan hönan vaknat, för hon vaknar sju va? Tio i sex vaknade jag. Eller jag skulle vakna tio i men vaknade elva i av att Sixten stod i sin säng och grejade med något. Bra tajming.

Gav mig som planerat ut på morgonjogg. Hade föreställt mig ett gnistrande vitt landskap med knarr under fötterna. Men jag fick tyvärr vattenpölar och två grader varmt. Inte mycket luciakänsla där alltså.

Någon krona med ljus hade jag inte heller på huvudet, men åtta kilometer skrapade jag iallafall ihop. Åtta kilometer utan känsla. När ska den där snön och vintern komma egentligen? Jag har redan sagt att jag tror att vintern uteblir i år, men jag hoppas jag har fel. Riktigt fel.

måndag 12 december 2011

Postspringmellanmål




Efter en mycket lugn springtur smakar mellanmålet extra gott tycker både Sixten och jag.

Jag har en tuff träningsvecka framför mig så jag ansträngde mig verkligen för att springa riktigt långsamt idag. Det gäller att fördela krafterna smart. Veckans första mil kan prickas av.


Skrivet på min Iphone

söndag 11 december 2011

Med små steg framåt

Nitton komma fyra. Eller nittonkommafyra. Eller 19,4. Ja du fattar. Ett långpass som mentalt inte kändes så jobbigt att ge sig ut på. Jag siktade på tjugo men nådde inte riktigt ända fram. Men jag är nöjd ändå. Men tillbaks till det där mentala. Tjugo kilometer låter inte så jobbigt. Tjugotvå låter värre och står det tjugosju blir det genast ner att organisera runt omkring. Trettiosex kilometer sprang jag någon månad innan min andra mara 2010. Det var mentalt inte så jobbigt innan vad jag minns, men vad jag däremot minns är att det var slitigt från steg ett. Och resten. Slitigare än min hittills enda ultraupplevelse på femtiofem kilometer.

Fast det var ju inte det där jag skulle skriva om. Jag ville mest skriva att jag sprungit ett långpass som var lite längre än det förra. Om en vecka blir det ännu lite längre.

Annat jag gjort är att öva Body Balance (ny koreografi). Typ hela dagen i övrigt. Men nu kan jag det. I stort sett. Hoppas jag inte hinner glömma innan imorn kväll.

Det är föresten tur att jag till nittionio procent instruerar för att det är så otroligt givande, för slår man ut lilla lönen på all tid jag lägger på mina klasser förutom själva timmen blir det ingen stor timförtjänst.


Skrivet på min Iphone

lördag 10 december 2011

Favorit i repris



Idag körde jag en favorit i repris och gymmade innan min cykelklass. En riktigt bra start. Som vanligt funktionellt och fokus på ben och bål. Squat med stång över huvudet (raka armar, brett grepp) är en ny favorit. Jag underskattade dock min förmåga och körde på alldeles för lätta vikter, trots att jag ökade för varje set och körde totalt 5 set. Var visst lite länge sedan jag körde den övningen sist. I övrigt var det en hel del gammal skåpmat och en och annan nygammal övning.


Cyklingen bestod av två pulspyramider där den stora utmaningen ligger i att (två gånger) orka ligga kvar strax under mjölksyratröskeln i tre minuter direkt efter att ha maxat i två minuter. Det känns vill jag lova. Resten är ingenting i jämförelse.

fredag 9 december 2011

En krönika om jämställdhet



Om genus, jämställdhet och patriarkala strukturer finns hur mycket som helst att säga. Sedan jag blev mamma slås jag än mer av hur snedvridet vårt samhälle är och varje dag ser jag hur vi (som lever i samhället), ofta omedvetet men ibland medvetet, reproducerar ojämställdhet. Några få av mina (miljoner?) tankar finns nedskrivna här (klicka!). Det var skönt att få skriva av sig. Lite är bättre än ingenting.

torsdag 8 december 2011

Fikatankar

Igår bjöd jag och Sixten våra kompisar i föräldragruppen på adventsfika. Det var jättemysigt och roligt att få bjuda på allt jag bakat och fixat. Av någon anledning tror många som inte känner mig så bra och hört att jag "tränar mycket" samt är utbildad kostvetare att jag inte äter typ lussekatter och knäck. "Onyttiga saker" som vissa väljer att kalla det. Men när de sedan får höra om min syn på mat och att jag inte vill stoppa in mat i olika fack utan anser att allt är bra för något - i lagom mängd, lyser de liksom upp. Det gillar jag.

Lussekatter, knäck, pepparkakor och rocky road är gott för smaklökarna och innehåller både vitaminer, mineraler och annat vi behöver (plus såklart massvis av socker som vi inte behöver). Alltså är det bra. Iallfall för mig. Om jag inte skulle få för mig att äta det flera gånger om dagen i en månads tid. Då blir jag förmodligen lite illamående. Och väldigt trött på socker.

onsdag 7 december 2011

Stelt vatten

Alltså, isbana. Jag säger bara isbana. Var är snön? Det skulle ju vara mer av den varan här jämfört med i väst. Imorn får dessa göra comeback.


Sixten 'hittade' en gammal mössa. Men han får nöja sig med att ha den inomhus. Det står ju fel namn på den. Och så var jag förmodligen några år äldre än honom när jag använde den.


Ps: Av tomten önskar jag mig ett par Icebug. Icke kompatibelt med föräldrapeng..


Skrivet på min Iphone

tisdag 6 december 2011

Det rätta spåret

Nu har jag hamnat på rätt spår igen. Inget mera snorande och en motivation hög som aldrig förr. Härligt. Fast imorse när sängen kändes varm och skön var jag inte så motiverad att gå upp för ett styrkepass. Tur att jag har en personlig väckarklocka som tvingar upp mig vare sig jag vill eller inte. 07:23 hade jag hunnit dricka ett glas juice och plockat fram matta, balansplatta och mina två kettelbells. 08:03 var allt bortplockat igen och jag var redo att hoppa in i duschen. Via lite bestyr med Sixten. Övningar som främst involverar ben och bål hade avklarats och det innan jag egentligen fattat att jag faktiskt var uppe och tränade. Det var inte ett jättehårt pass men det var lagom med tanke på att det stod ytterligare ett pass antecknat i kalendern.

Medelhård distans, ungefär 10km. När klockan började närma sig 17:30 hade jag bytt om och sa hejdå till övriga familjemedlemmar. Det var lite halt ute och väldigt mörkt. Jag glömde reflexvästen och kände mig lite osynlig trots att gatlyktor lyste upp min väg. Hem kom jag dock utan varken halkolyckor eller andra bekymmer. Det enda lilla dåliga är att min pågående ljudbok snart är slut. Det är ju många dagar tills jag får en ny. (Jag har ett Storytelabonemang där jag betalar 89kr/mån och då får en bok per månad.) Så kan det gå när boken är så beroendefrakallande att man tar varje chans att få lyssna. men hur som helst stoppade jag klockan på 9,9km och en snittpuls på 77%. Bra tajmat.

måndag 5 december 2011

Enligt plan

Idag stod det 10km vagnjogg i kalendern och 10km vagnjogg blev det. Med 300m bonus. Kroppen kändes bra under tiden och gör så även nu efteråt så jag hoppas (peppar peppar) att förkylningen är borta nu.

Ute var det nästan minusgrader och frost från natten låg fortfarande kvar på marken när jag gav mig ut runt halv elva. Det var lite halt på vissa ställen och jag fick äntligen en pytteliten känsla av jul och vinter. Nu hoppas jag på snö också.

Eftersom det är så fint väder ute blir det kanske en kort promenad i eftermiddag så att vi får lite mer luft. (Eller inte, kom just på att det ju blir mörkt typ tre och då är det inte lika roligt att vara ute och fingå..) I övrigt ska jag mest försöka lära mig en eller kanske till och med två låtar på den nya Balance-koreografin, skriva på några artiklar som snart ska vara klara och instruera Balance ikväll. Och nu insåg jag just att det är rätt höga tankar jag har om min effektivitet. Kanske inte hinner allt ändå.

söndag 4 december 2011

Lussekatter och springsnutt



Idag har jag varit effektiv minsann. Sixten lät oss sova till strax efter halv åtta, men ändå har jag både hunnit baka och springa en snutt. Och i eftermiddag ska jag på adventsfika. bra söndag det här.



Jag gillar inte russin så jag tänkte ha lite pärlsocker på katterna istället. Men det hade jag visst inte hemma så det fick bli gojibär.



De (bären) blev lite mörka, men jag hoppas det ska smaka ändå.

lördag 3 december 2011

Nu får det vara bra

Jag har bestämt att det får vara bra med snorande och visdomstand som ger lätt huvudvärk nu. Lite snorande är inte farligt och även om jag inte kan förstå hur det kan bildas så mycket snor på så kort tid så känner jag mig pigg i övrigt. Huvudontet är inte så farligt egentligen, det blir bara lite värre när nosen är fylld av snor. Men nog om snor.

Idag har jag, om inte kört igång lite lugnt, iallafall kört igång. Först med min vanliga lördagscykel och därefter kvartalsutbildning i Body Balance. På cykeln kändes det att jag inte tränat på nästan en vecka, men det var skönt att få svettas. Deltagarna verkar dock ha tagit julledig redan för det vara bara fem tappra själar på plats. De klarade dock av de två pulstrapporna med bravur och jag hoppas de kände sig lika starka där under sista maxningen som de såg ut.

Duscha. äta och åka tvärbana plus tunnelbana till Sats Hötorget väntade därefter. Detta var mim första kvartalsutbildning och jag måste säga att den gav en hel del inspiration trots den korta tiden. Den nya koreografin känns bra och jag älskar redan balanslåten. Efter en enda genomgång. kan bara bli bra det här.

Men nu tänker jag dricka kaffe och äta lussekatt plus pepparkaka. Kanske blir det lite knäck med saffranssmak och rocky road också. Och varför inte en glögg? Ja, jag sa ju att jag är julbesatt..

torsdag 1 december 2011

Mina mål 2012

Statusen är ungefär den samma idag som igår. Så jag roar mig med att få ner 2012 års mål på papper (internetpapper).

Som jag hintat om innan delas säsongen upp i två huvudfokus, marathon och milen. Först kommer marathon och det är då Stockholm marathon som gäller. Här ska jag under 3:30 men gärna ner mot 3:28-3:27. Om det är möjligt skulle jag gärna springa ytterligare ett marathon framåt höstkanten, men det beror på om det går att få ihop det med övriga (mål)lopp och livet i stort.


Andra delen av säsongen fokuseras mot milen och här är det under 43 minuter jag satt som mål. Hässelbyloppet är loppet det troligast kan ske på så det är dit jag styr träningen. Jag kommer dock springa ett par tre andra millopp längs vägen. jag vet inte om det är möjligt att kapa 37 sekunder på 10km men det är dit jag siktar iallafall så får vi se om jag når ända fram.

Innan Stockholm marathon kommer jag förmodligen springa något millopp och minst en halvmara. Målet är att gå under 1:39 (gärna ner mot 1:38-1:37) på halvmaran, men det kan nog också bli tufft. 1:39:43 är mitt nuvarande rekord och det sattes på Kungsholmen runt 2010, vilket är ett betydligt flackare lopp än Göteborgsvarvet som är den enda halvmara jag i nuläget vet att jag ska springa. Kanske är målet fegt satt, kanske är det perfekt eller så är det för högt. Vi får se helt enkelt.

Längs vägen mot milrekord kommer jag förmodligen även springa Lidingöloppet. Där kommer jag dock inte sätta några högre mål än att slå 2:35:31 från i år. Lidingö ska springas av den anledning jag gjort alla år förutom detta (Då jag hade loppet som huvudmål och satte så hög press på mig själv att det nästan tog bort glädjen.); för att det är ett så otroligt roligt lopp!

Sådär. Nu gäller det bara att först bli pigg och kry och sedan hålla sig frisk och skadefri samt ha roligt på vägen. Utöver löpningen vill jag utvecklas som instruktör. Framför allt i min nya gren Body Balance, men även inom cyklingen. Det skulle också vara kul att få instruera (och träna) Army Training lite oftare. Vi får se vad det blir av den saken.

onsdag 30 november 2011

Jag slutar som jag började

Enligt mitt träningsprogram skulle jag ha sprungit ett tempopass idag. Totalt 10km där de första 5 skulle gått i stegrande fart, de nästföljande 3 i konstant fart och de sista 2 i nedvarvningsfart. Men rester från förkylningen i kombination med en visdomstand som vill fram och därmed givit mig värk i hela huvudet blev det inte så. Efter att ha tagit en värktablett och sovit halva eftermiddagen kändes lite bättre men det kändes ändå bäst att avstå. Jag har lång tid på mig att bli snabb, stark och uthållig igen. Ungefär ett halvår. Men en dos inspiration har jag iallafall bokat in.

Istället slutar jag som jag började. Med en liten bit Rocky Road. Fast kaffet byts ut mot en stor kopp te. Och istället för att sitta framför den stationära datorn blir det soffan och tv. Eventuellt en iphone eller laptop. Måste ju hålla mig uppdaterad.. Och inte minst; spela wordfeud. Här hemma är vi sociala på kvällarna. Sitter i varsin ände av soffan och spelar med varandra. Eller så tränar vi i skift. Fast inte hela tiden, lite hinner vi umgås också.


Rocky Roads



Måhända är de lite tidigt, men idag förgylls morgonkaffet med en liten bit Rocky Road. En pytteliten är fullt tillräckligt för de små godingarna är oerhört mäktiga. Om du vill göra egna så kan du antingen göra som Leila (klicka på länken (Rocky road) ovan) eller så går du såhär (som är nästan samma):

Smält 600g mörk choklad, minst 70 procentig (Vilket var det jag valde. Jag gillar inte mörkare än så) i ett vattenbad. Blanda sedan i 1dl pistagenötter, 3dl saltade jordnötter, 1 påse sönderklippta skumtomtar samt ca 300g dumlekolor. Häll röran i en form av storlek ca 1,5 x 1,5 dm. Jag la ett bakplåtspapper i och upp mot kanten för att underlätta upptag och skärnade. Ställ i kylskåp någon timme och skär sedan upp i bitar av valfri storlek. Det godaste julgodiset strax efter knäck enligt mig.

tisdag 29 november 2011

Jag har blivit julbesatt

Jag vill bara ha mer och mer hela tiden. Mer ljus, mer julgodis, mer mys. Och när jag ska få Sixten att sova sina dagslurar sjunger jag julsånger istället för de vanliga sovsångerna jag brukar sjunga.

Något julgodis har det dock inte blivit gjort ännu, jag hann nämligen inte i söndags, men nu har vi varit och handlat jag och Sixten. Känns fullständigt normalt att handla ingredienser till EN sort för över hundrafemtio kronor. Eller inte. Men nu ska det iallafall bli julgodisfix här hemma. Återkommer med resultat.

Det passar bra att jag har en väldigt lugn träningsvecka denna vecka. Mer tid åt julförberedelser. Det enda som fattas är snön. Och det är ändå en rätt stor pusselbit. jag håller tummarna för att åtminstone julafton blir vit. i övrigt har jag inga större förhoppningar om vinter. Jag känner (tyvärr!) på mig att det kommer dröja ett bra tag nu när det varit två så fina vintrar i rad.

söndag 27 november 2011

Sjuttonkommatre



Lagom tills det blev mörkt tog jag mig så ut på det där korta långpasset. Jag hade tänkt mig 17km och 17,3 slutade det hela på. Helt enligt plan alltså. Vad jag däremot inte hade planerat var att det skulle blåsa så. Visserligen ska jag antagligen inte klaga, det ser ut att vara ungefär fyra gånger så blåsigt på västkusten, men lite väl mycket blåst var det allt. Regnet slapp jag dock och det tackar jag för.

Mot slutet märktes det lite att jag inte är helt fri från förkylningen för jag blev lite matt. Visserligen hade jag inte ätit så bra och att jag hade en liten flaska vatten med mig glömde jag visst. Men nu efteråt känns det ändå bra och jag känner mig inte sämre på något vis. Så länge jag inte har ont i halsen (och självklart inte feber!) eller känner mig dålig på något annat sätt än att jag snorar tycker jag det är ok att träna. Kanske inte de hårdaste passen, men lugnt. Och lugnt sprang jag. Dels just på grund av snorandet, men också eftersom jag väntade mig att bli lite trött mot slutet. Jag har faktiskt inte sprungit långt sedan Lidingöloppet. Men det kändes faktiskt riktigt bra! Jag blev aldrig jättetrött och nu efteråt känns det inte mer i kroppen än vad fredagens fartlek gjorde. Det är förmodligen ett bra tecken.

Första advent



Den här helgen har vi besök av min pappa med fru och gårdagen gick så snabbt att jag knappt hann med. Cykel som vanligt på morgonen och därefter en kort shoppingsväng följt av Ikea och storhandling. Det gäller att passa på när vi har tillgång till bil. God middag med ett glas rött som gjorde mig om möjligt ännu tröttare.

Idag ska jag förhoppningsvis springa ett kortare långpass. Det första sedan Lidingö. Jag hoppas det. Förkylningen har tyvärr gjort ett litet återtåg och jag snorar igen. Jag är utan halsont dock så om det inte blir värre under dagen ska det gå.

Första advent tänker jag fira med glögg och eventuellt ett litet minijulbak. Jag är väldigt sugen på Rocky roads så det kan hända att det blir lite sådana gjorda. Men först behöver jag äta frukost. Den feta ekologiska naturella yoghurten tillsammans med pepparkaksmüsli känns självklart idag. Den vanliga havregrynsgröten med hallon och solrosfrön får kliva åt sidan idag.

torsdag 24 november 2011

Intensivt!




Minst sagt intensivt. Inte på träningsfronten dock. Visserligen 2 pass, en morgonjogg och en BB-klass, men rätt lugnt och fint. Även om BB faktiskt känns rejält i både ben och bål. Helt perfekt.

Men tandinfo på BVC, fika och lek med andra mammor, en pappa och flera bebbar. Ihopmontering av den där stolen jag målat om. Inklusive svordomar. Både över att det var pillrigt och för att Sixten var arg samtidigt. Och så massa annat pyssel och fix. Nu har jag äntligen landat framför Debatt. Men ärligt; är det så farligt att Northug retas lite? Jag tycker det är underhållande. Haha.


Skrivet på min Iphone

onsdag 23 november 2011

Det var ju snabbt överstökat (och en liten undran)

Som tur är verkar mitt immunförsvar vara rätt aggressivt och snabbt bekämpa baciller och sådant. Igår kände jag mig i princip bra igen och körde ett lätt styrkepass. Core på/med hjälp av balansbollen och enbenta tåhävningar samt enbenta benböj på balansplattan. Det är smidigt att ha lite utrustning hemma.

Ikväll gav jag mig ut på ett lättdistanspass. Egentligen stod det fartlek på schemat, men jag vill inte överdriva. Jogg är en bättre början. Förhoppningsvis kan jag klämma in fartleken på fredag, i värsta fall får jag springa den med vagnen. Det ska nog gå. Lite långsammare och kanske lite kortare bara.

Men jag har en undran. Finns det någon som har följt Bron på svt? I så fall kanske någon kan berätta hur/när August dog för det fattade jag verkligen inte! Nog för att det är bra med lite variation till slut som alltid är hellyckliga, men jag kan ändå inte låta bli att bli lite ledsen över att han dog...


tisdag 22 november 2011

Jag gillar julen

Idag har jag börjat julpynta så smått. Mitt uppe i målandet kände jag att det var dags för lite julkänsla här hemma. Jag insåg dock också att jag får köpa lite fler saker. Även om vi inte bor stort bor jag större än jag gjort de senaste åren. Så en jakt på ytterligare någon elektrisk ljusstake, kanske ytterligare en stjärna att hänga i något fönster, kanske en krans till dörren och eventuellt en och annan tomte. Jag gillar julen! Jag gillar att köpa julklappar också, även om det är svårt och min (vår) budget är snål. Men det är lite av en utmaning att hitta passande och personliga grejer som inte kostar så mycket.

För övrigt är jag nog såpass frisk att jag kan köra ett lättare styrkepass (precis som schemat säger, även om det egentligen skulle vara lite tuffare) i kväll och förmodligen kan springa som planerat imorgon. Inget halsont och bara lite snorande kvar.

måndag 21 november 2011

Twitter och målning

Typ sist av alla, för snart ett år sedan, skaffade jag iPhone. Ungefär lika sist har jag nu skaffat Twitter. Jag kan inte lova några revolutionerande texter, men vill du följa mig är det AndreaHultgren som gäller.


I övrigt kurerar jag mig med hjälp av te och skumtomtar (hopplöst beroende..) och målar arvegods. Sixtens Stokke-tripptrapp ska bli svart. Det är lite pillrigt men jag hoppas det blir bra.


Skrivet på min Iphone

Hälsning från två snorbusar



Jag (vi) mår bättre idag och fortsätter jag såhär jag bra imorgon och springklar på onsdag som beräknat. Jag hade lite ont i halsen när jag vaknade (men det är borta nu) så för säkerhets skull vickade jag bort kvällens BB-klass. Hade jag inte haft halsont hade jag förmodligen kört ändå, jag ogillar att vicka bort mina klasser om jag inte måste. Känner jag mig bra imorn kanske det blir ett lätt styrkepass, men då måste jag verkligen känna mig helt bra.

Nu hojtar Sixten att det är dags att fixa oss i ordning så att han kan få sin dagliga vagnsovning. Frisk luft gör nog gott för våra snoriga näsor.

söndag 20 november 2011

Åh, typiskt...

...som Nalle Puh brukar säga. Eller är det Nasse?

Oavsett vem så fick jag byta dagens planerade korta långpass mot snorande och halsont. Typiskt alltså. Jag som haft ett sådant flow hela veckan. Suck.

Jag vaknade med halsont i morse, men eftersom det avtog dog inte hoppet om att trots allt få genomföra. Men allt eftersom eftermiddagen gick tilltog det igen och snoret började rinna. Typiskt. Jag som blivit superinspirerad genom att kolla på Vinterstudion och allt. Verkligen väldigt tråkigt.

Jag tröstar mig med att mina förkylningar brukar vara över på ett par tre dagar och att jag (förhoppningsvis) är back in springskorna senast på onsdag.

lördag 19 november 2011

Dubbelt så bra

Förmiddagen har spenderats på gymmet. Eller nja, vissa skulle nog kalla det morgon, men jag måste nog säga förmiddag. Är man vaken en timme mellan fem och sex, sover ytterligare en timme och går upp vid sju så är åtta nästan förmiddag.



Hur som helst. Först blev det fyrtiofem minuter styrka där fokus som vanligt låg på ben och bål. Dock endast lätta benövningar med tanke på efterföljande cykling. Enbensböj på balansplatta, enbenta tåhävningar på balansplatta och så burpees som avslutning. Bålövningarna genomfördes dels med kettlebell, dels med trx och dels med balansboll. Bra uppladdning.

Därefter trettionio effektiva cykelminuter. Idag bjöds deltagarna på en pulstrappa med 2 x 6min på 75%, 4min på 85% och 2min på 95%. 3min aktiv vila mellan trapporna. Från att ha haft väldigt få deltagare i början av terminen är det nu snart fullt vilket är väldigt roligt. Jag hoppas på fullsatt på nyårsafton!


Om en stund kommer min mamma och min halvsyster från Värmland. Det tycker Sixten är kul. Särskilt moster. Lina är elva år och på Sixten märker nog att det är en lite mindre människa än oss för han tycker extra mycket om henne. Det var exempelvis mot henne han log sitt första leende någon gång i våras.

torsdag 17 november 2011

Jag är inte så hurtig faktiskt

Idag stod det morgonjogg på schemat. Det gjorde det någon annan dag också, men då tog jag mig aldrig upp utan fick jogga med vagnen lite senare istället. Igår stod det styrketräning på gymmet kl 06 på schemat. Den tog jag mig inte heller upp till. Vad jag vill ha sagt med det är att jag inte är så hurtig och disciplinerad som det kanske kan verka ibland. Kan vara skönt att veta...

Idag tog jag mig dock upp. Jag hade ställt alarmet på tio i sex, men hörde aldrig när det ringde (?). Jag har skällande hundar som alarmsignal och eftersom min ljudlösknapp är trasig har jag ställt in lägsta volymen för att inte väckas av diverse pling efter att jag lagt mig. (Note to self; Måste lämna in phonen på lagning för det är mer som krånglar..) och antagligen var det för lågt för att jag skulle vakna. Eller så fungerar inte alarmet heller.. Tur då att vi har en levande klocka i vårt rum! Tio över sex började han prata och böka runt i sängen. Upp, på med kläder och ut. Det fick bli en lite kortare runda för att jag skulle hinna hem i tid (Fast sedan visade det sig att Martin var segare än segast på att komma iväg just idag så jag hade lätt kunnat vara ute många minuter till..) men det var en skön sådan. Mörkt, kyligt, vindstilla, fint. Och snart kommer det upp julstjärnor och adventsljusstakar och då blir det ännu finare.

Drygt 7km slutade det på tillslut och det kändes faktiskt ganska lagom. Jag kände mig pigg och stark men det kan ju vara bra att spara lite på krafterna. Ikväll är det Body Balance-vick igen. Men innan dess, pyssel här hemma, öppna förskolan och lite annat smått och gott.

onsdag 16 november 2011

Sixten äter gojibär

Sixten verkar vara mer för det här med finmotorik än grovmotoriska grejer som att sätta sig upp från liggande, ställa sig upp samt krypa. Han kan sitta och studera småsaker i en evighet (När han inte är i den nu pågående fasen där han helst ska stå och gå konstant.) och han har blivit riktigt duktig på pincettgreppet. Så att äta små gojibär är kul. Det är dock lite si och så med att träffa rätt vid munnen. Många bär ligger i knät, i haklappen eller på stolen.


Förutom att äta gojibär har vi, inte helt oväntat, sprungit. Eller ja, Sixten sov. Jag sprang (joggade). Nu ska vi nog sova lite båda två tror jag. En av lyxerna med att ha förmånen att få vara föräldraledig.

tisdag 15 november 2011

Träningsplanering

Sixten tog en långsovning på förmiddagen idag så mellan honom och lite jobb fick jag tid att planera träningen fram till nyår. Som vanligt periodiserar jag upplägget utifrån tre aspekter. Dels utifrån vilket mål jag har och nu fram till sommaren är det marathonfokus som gäller. Den andra aspekten är var på säsongen jag befinner mig. Grundträning, snabbhetsträning och formtoppning är det jag tror på. Under grund(marathon)träningen är det mestadels distans, med långpass som successivt byggs på, men även en del distanssamlande kvalité som fartlek och progressiva tempopass. Intevaller, backe och snabbdistans förekommer, men inte särskilt frekvent nu i början.

Den tredje periodiseringen avser skillnaden mellan olika veckor (eller hur jag ska uttrycka det). Jag varvar mellan lätta, hårda och medelhårda veckor där både kvalitén och mängden är riktigt tuff de tuffa veckorna och rätt lätt de lätta. Oftast kör jag lätt, medelhård, medelhård, hård, men även det kan variera lite beroende var på säsongen jag befinner mig.


Löpning på dagtid för drygt ett år sedan.

Jag börjar med en lätt vecka. Vagnjogg och Body Balance igår och idag står det fartlek i kalendern. 3km uppvärmning, 5km fartlek med fokus på långa (3-5min) ökningar och 2-3km nedvarvning. Fast jag måste medge att det tar emot att ge sig ut just nu. Det är så mörkt på kvällen! Och jag är liksom inte så van. Förra hösten sprang jag bara på morgonen (då det i och för sig också var mörkt, men morgonmörker känns annorlunda) eftersom graviditeten gjorde att jag var alldeles för trött på kvällarna efter jobbet. Jag orkade ta mig iväg och instruera min Army Training och kom iväg på Body Balance ibland, men mycket mer kvällsträning än så blev det inte. När jag sedan kom igång med löpningen igen i slutet av mars sprang jag antingen på dagtid eller innan det blev mörkt. Så nu är jag jätteovan och lite mörkrädd :)

måndag 14 november 2011

Nu är jag hemma igen

I dubbel bemärkelse. Dels är jag hemma i hemmet och dels är jag hemma i och med att jag återgår till den strukturerade träningen igen. Det är dags för en ny säsong. Fast den börjar ganska skönt med en vagnjogg på en knapp mil och så Body Balance ikväll. Lite lagom.

Och de där målen. Jag är fortfarande inte riktigt klar. Har haft lite mycket annat att tänka på och fixa med det senaste, men jag vet att jag ska bli bättre på samtliga distanser, ha marathon som första stora mål och milen som andra. Träningen härifrån och fram till sommaren styrs alltså mot marathon. Men annat kul på vägen kommer det såklart bli. Exakt vad får vi se.

lördag 12 november 2011

Älska riktig skog!

Jag tänker inte ens försöka förklara hur underbart det var att springa idag. Men det kanske var tur att det aldrig är några människor ute i det här samhället för om jag mött någon hade de förmodligen tyckt att jag var konstigt. Att springa med ben som bara vill rusa trots massor av stenar, rötter och ojämnheter med ett stort leende på läpparna och ett par tårar i ögonvrårna är inget jag gör varje dag. Förmodligen inget invånarna här ser varje dag heller. Vilket otroligt runners high jag upplevde idag. Musiken, naturen och löpningen hör verkligen ihop. Genuin lycka. Och det är skillnad på skog och skog. Låtsasskogen i Stockholm och Göteborg kan inte jämföras med den riktiga skogen. Den man bara hittar ute på landet. Den vilda. Den som luktar så fruktansvärt gott. Den djupa. Jag hör kanske hemma i skogen trots allt.

Skrivet på min Iphone

torsdag 10 november 2011

Snart är det dags

Även idag blev det vagnjogg. Dock utan både sällskap och styrkepaus. Eller ja, Jag hade ju såklart Sixten som sällskap, fast han sov. Mysigt var det iallafall och det är bäst att passa på att njuta. Från och med nästa vecka blir nämligen myspassen färre. Då är det slut på slöandet för då börjar den nya springsäsongen. Målen har jag som sagt ganska klara för mig nu, bara några små frågetecken kvar att räta ut. Så jag får återkomma.

I helgen ska vi åka till Småland och Sixtens farmor och farfar. Kan hända ett det blir lite myslöpning där med. Dock utan vagn förmodligen. Passar dåligt i skogen. Där finns nämligen fina terrängspår. Martin funderade på långpass längs landsvägen runt någonstans men det är inget för mig. Bara landsväg och massa raksträckor, nej tack om jag får välja. och det får jag. Miljoner hellre besöker jag skogen.

Ikväll blir det Body Balance-vick. Från att ha haft det rätt slappt det senaste har jag helt plötsligt fått jättemycket att göra. Förutom några vick är det (löp)träningsprogram, kostrådgivningar och en och annan artikel som ska skrivas. men det är roligt! Även om det tajmar dåligt med Sixtens krävande fas. Det blir mycket kvällsjobb.

onsdag 9 november 2011

Den perfekta starten

Samma "gym" på våren.

När du vaknar och helst bara vill ligga kvar i sängen, även om du faktiskt har sovit nästan så många timmar du behöver, så kan du aldrig tro att det faktiskt finns bättre sätt att spendera tiden på. Att äta frukost tillsammans, se på tv en kort stund och sedan bylsa på Sixten den tjockaste overallen och ge sig ut i härligt höstkylig luft slår faktiskt slumrandet i sängen med hästlängder. Även om klockan faktiskt är hela halv åta när du ger dig ut känns det ändå lite som att världen inte vaknat än. Inte på riktigt. Att sedan stanna till när du nästan är hemma och köra ett kort styrkepass vid styrkestationen med utsikt över vattnet mot södersjukhuset är inte dumt det heller. Särskilt inte när du får sällskap av en annan mamma med sovande bäbis. Sixten sov dock inte, det ansåg han sig redan vara klar med, utan kollade som vanligt glatt på (ända tills på slutet då det visst blev tråkigt). En fantastiskt bra start kallar jag det. Nu blir det öppna förskolan så även Sixten får sitt.

måndag 7 november 2011

Lite saknad, något roligt och någon krävande

Idag är en sådan där dag då jag saknar Göteborg. De kommer inte så ofta de där dagarna, mer sällan än jag trodde de skulle göra, men idag är en sådan. Mest av allt, just precis nu, saknar jag att få köra ett riktig tufft pass army training. Inte instruera, utan att få köra själv. Tyvärr finns inte konceptet här och det är dumt, dagar som denna. Men, men. Jag får försöka få till ett eget pass (ute antar jag) någon dag denna vecka.

Idag blir det body balance dock, precis som vanligt på måndagar. Jag hade en tanke om morgonjogg imorse men eftersom jag både somnade sent och sov lite dåligt orkade jag inte när det väl var morgon. Och det gäller ju att passa på att inte orka nu medan jag kan.

Igår sprangs det dock. En fin mil med Sofie. Tyvärr gick tiden för snabbt. Vi hade så mycket att prata om att vi vips var hemma igen. Förhoppningsvis gör vi om det snart igen.

Nä, nu får jag snart återgå till Sixten som är arg som ett bi. Han är inne i en väldigt krävande fas där det enda som gäller är att stå eller gå (och hålla händerna) ungefär 95 procent av den vakna tiden. Det blir långa dagar då. Dessutom vet jag inte om han slutligen har tänkt lära sig krypa ändå. Vi har trott att han nog skulle hoppa över det eftersom han hatar att ligga på mage. Men nu går han liksom framåt med händerna från sittande och vill iväg. Men när han tillslut fått loss benet som är i vägen under kroppen lägger han sig direkt ner på magen och vrålar av ilska. Alternativt skjuter sig bakåt i en rasande takt och blir ungefär lika arg över det. Tur att han kan skifta över och bli superglad lika snabbt igen. Ett tag. Innan allt börjar om igen. Tålamod verkar inte vara en av de starkare sidorna han har. Undrar just var han ärvt det ifrån... :)

söndag 6 november 2011

Mys med mums




Igår hittade jag på något slags ny maträtt. En blandning av italienskt och grekiskt och libanesiskt och kanske nåt mer. Olika röror, foccacia, bulgursallad med feta, tzatziki och sånt.

Idag gjorde jag egen ostkaka. Dock inte lika god som industrins. Men med en kanna te, vispgrädde och aprikoser blev det ändå mys.

Jag fortsätter fundera över mål och träningsupplägg. Tids nog hittar jag den rätta stigen. Den som leder till stordåd. Med mina mått mätt.


Skrivet på min Iphone

lördag 5 november 2011

Här händer det inte mycket




Idag har jag inte gjort mycket. Haft min cykelklass förstås, men det går ju alltid så snabbt att jag nästan glömmer bort att jag gjort det. I övrigt typ noll. För att Sixten skulle få sin dagliga dos frisk (nåja) luft offrade jag mig och tog med honom på promenad. Lagom till sovdags såklart så jag fick lyssna på min ljudbok. Och faktiskt var det inte så pjåkigt. Grått och äkta novembertråkigt, men ändå friskt liksom.


Skrivet på min Iphone

torsdag 3 november 2011

Tankar om springsäsongen 2011

Bättre än jag någonsin vågat hoppas på. Så kan jag nog sammanfatta årets springsäsong. Mitt mål var att komma tillbaks i samma form som innan graviditeten och möjligtvis putsa till mina personbästan på vissa distanser. Med beröm godkänt får jag väl säga angående det där. Snabbare än jag trodde och bättre än jag trodde. Återigen konstaterar jag att kroppen är en häftig grej.

Jag drömde om att starta på Stockholm Marathon och springa så länge det kändes bra. Det gjorde jag också. Efter att ha haft lite små strul med en stel piriformis (liten liten muskel i rumpan) som gjorde att jag nog trodde att jag skulle få stå vid sidan av ändå, blev jag bättre och startade ändå. Lite antydan till stramande gjorde att jag tackade för mig vid halvmaran, ändå stolt över att jag sprungit en sådan tre månader och tio dagar efter förlossningen.

Största målet för säsongen var att springa hem silvret på Lidingöloppet (under 2h 38min) och det målet gav mig sådan ångest att jag knappt såg fram emot loppet. Men det ordnade sig ju tillslut och nu kan jag låta det spöket flyga iväg.

Tredje målet var att komma så nära mitt personbästa på milen som möjligt. Gärna slå det som sagt och som drömtankar hade jag sub 44min. Personliga rekordet låg på 44:30 och inför Hässelbyloppet kände jag att det nog kunde gå om jag hade en bra dag och banan var så platt som jag hört att den skulle vara. Check på både 44.30 och sub 44. Otroliga 43:37 sprang jag i mål på och inför nästa år är jag pepp på sub 43. Sjukt snabbt ju..

Det var rätt oklart om jag skulle hitta såväl någon mara som halvmara som passade i tid och det gjorde jag inte heller. Att putsa till nuvarande rekord på respektive distans (3:30:46 och 1:39:43) står alltså kvar till nästa år.

Exakt vilka tider jag vill uppnå på respektive distans nästa år återkommer jag till. Likaså vilka lopp jag vill springa, vilket som är mitt huvudmål samt övriga detaljer som springsäsongen 2012. Men en sak är säker; det kommer bli spännande. Grundträningen börjar om ett par veckor.

onsdag 2 november 2011

Morgongymmad



Jag trodde att jag skulle vara ensam på gymmet när jag klev in där strax före sex. Men inte då, det var flera stycken. Det kändes bra för det hade känts så konstigt att vara helt själv. jag vet inte vad som hänt, men helt plötsligt har jag fått massa energi till morgonträning. Jag har varit så otroligt trött den senaste månaden (trots att jag oftast sover mellan sju och åtta timmar), men nu verkar det ha vänt. Kanske för att jag ökat upp mitt järnintag.

I vilket fall kändes det oväntat bra med tanke på att jag bara hade ett glas juice och en liten smörgås i magen. Jobbigast var definitivt renegade row i komination med tricepspushups. Jobbigt för balansen och därmed jobbigt för coremusklerna. Pushups med fötterna i trx-band kändes också i mage och ländrygg. Och icke att förglömma - utfallsgången med viktplatta ovanför huvudet. Bra coreträning. De flesta av dagens övningar involverade bålen även om huvudfokus låg på andra muskler. Sånt gillar jag. Bra där.

tisdag 1 november 2011

Morgonfunderingar

06:09 öppnade jag dörren, gick ned och ut. Sedan sprang jag. Och medan jag lyssnade på ljudboken jag håller på med just nu (Säga vad man vill om Camilla Läckberg men nog är böckerna beroendeframkallande..) funderade jag även lite på mina mål inför nästa säsong. Eller rättare sagt vilka mål jag ska ha. Ett par stycken har jag redan klara för mig och jag tror jag vet vilket mål som kommer bli det första stora, men i övrigt har jag inte hunnit tänka så långt. Mer än att jag vill förbättra mig på samtliga distanser (10km. 21,1km, LL30km och 42,2km) Jag skulle verkligen vilja springa ett ultralopp. Ett kort ultralopp. Till att börja med. jag kan nog helt stensäkert säga att jag aldrig kommer att springa ett 12h lopp. Men frågan är hur långt jag är beredd att testa? Vad är en bra början tro? Det längsta jag sprungit är 55km. En gång. Förslag?

Jag vill också ha förslag på bra brödrecept till bäbisar utan tänder. Improviserade lite idag och gjorde små minitekakor, men de blev lite väl hårda. Förslag? (Inte för mycket fibrer, det klarar inte lilla magen av.)

måndag 31 oktober 2011

Nu är jag på banan igen



Eller ja, jag tror det. Vagnjogg och styrka i fredags, min cykelklass i lördags, en mysjogg i går och ytterligare en vagnjogg idag. Det sjuka är att jag trots allt tycker det låter lite väl lite (!). Sjukt. Jämfört med väldigt många är det enormt mycket. Men allt är relativt och att jämföra sig med andra, oavsett om de tränar mer eller mindre än mig, är bara dumt. Tillbaks på banan är jag nog ändå. Även om löpningen enbart kommer bestå av mysjoggande/vagnjoggande (typ samma sak) ytterligare några veckor framöver. Lite mera styrketräning på det och ett och annat yogapass utöver min body balance så ska jag nog vara redo att köra igång om en månad. Lite mera vila än vanligt också, inte att förglömma. Jag inser nu att jag redan glömt att planera in en extra vilodag den här veckan. Jag får planera om.


Hur som helst var det en fin tur jag och Sixten var iväg på idag. Sol, varmare än det varit på senare tid och gula löv överallt. Lite vatten, lite upp och lite ner, lite platt och lite bryggor. Fina vyer även om det inte fanns någon skog att tala om på just den här rundan.

söndag 30 oktober 2011

Evighetsdag - på ett bra sätt

Det känns som om det var flera dagar sedan jag mysjoggade runt Årstaviken. Men det var i morse, eller snarare i förmiddags. Sixten tyckte inte att det var en bra idé att sova en timme längre så klockan sex fick jag gå upp. Eftersom jag får sovmorgon på vardagarna (ja, jag tycker halv åtta är sovmorgon på vardagar) klev jag snällt upp. Fast jag fick sova nästan en timme till lite senare.

När klockan var nio gav jag mig ut på en riktig höstjogg. Inte så där höstigt perfekt med sol och hög luft utan grådimmigt och fuktigt. Och fruktansvärt segt. jag hade inga ambitioner om fart på något sätt, men det vore ju trevligt om det hade känts lätt att jogga. Det gjorde det inte. Hur jag för två veckor sedan kunde springa 10km i 4:22-fart är en gåta. Idag snittade jag runt 5:50 min/km. Nog för att det är lite backigt, men ändå. Segt.

Aja, det var skönt iallafall och när jag var hemma igen klockan tio kändes som om klockan borde vara långt efter lunch. En kort shoppingtur, inflyttningsfika och storkok av Sixtenmat har jag också hunnit med. En extra timme skulle man kanske ha varje dygn.

lördag 29 oktober 2011

Mina artiklar

Då och då får jag mail eller kommentarer med frågor om kost. Jag har, av flera olika anledningar, valt att inte skriva informativt om kost i bloggen men samlar här de artiklar jag hittills skrivit inom ämnet.

Med underartiklar:







fredag 28 oktober 2011

Bättre sent än aldrig



Idag har Sixten gjort debut på gymmet. Jag förstår inte varför jag inte har tagit mig dit med honom tidigare för han tyckte det var kul. Massor av färgglada saker att titta på och lite människor att försöka charma. Särskilt intressant var det att kolla på en kille som sprang på ett band och en annan som körde olika övningar i en smithmaskin precis intill oss.


Anledningen till att jag inte har tagit mig iväg tidigare är såklart att jag har varit lite för bekväm, jag kan ju köra nästan allt jag vill/behöver hemma eller ute. Men jag har ju faktiskt väldigt många fler valmöjligheter på gymmet, även om jag kör mycket samma grejer som hemma. Nu när jag ska köra mer styrka i olika former och mindre löpning ska jag försöka ta mig till gymmet lite oftare. Det finns ju tex skivstänger och trx-band, det har jag inte hemma. Plus kettlebells i fler viktklasser än de jag har hemma.


En joggtur på drygt 4km på ditvägen och knappt 3km hem fick vi också till. Trots att latmasken lever och frodas och att det är ett fruktansvärt tråkigt gråväder ute.

torsdag 27 oktober 2011

Lagom lagom

När jag vaknade i morse hade jag tänkt ta med mig Sixten på en morgonjogg. Jag bytte till och med om och skulle just börja klä på Sixten ytterkläderna när jag råkade öppna balkongdörren (för att sätta klockan på satellitsök) och insåg att det ösregnade.

I vanliga fall skulle jag blivit lite sur men givit mig av ändå, njutit så fort jag blivit varm och tänkt att det var en himla tur att jag gav mig ut trots allt. Men nu är det visst latmasken som regerar så all energi rann av mig och magen började kurra mer än någonsin (råkade sova lite längre än jag tänkt..). Så jag gjorde frukost istället.


Resten av dagen bestod i diverse andra sysslor och aktiviteter så någon annan joggchans fanns inte. Dock rullade jag ut en yogamatta och körde igenom Body Balancen för att slipa på tekniken. Lagom ansträngande, lagom svettigt och lagom enkelt eftersom jag inte behövde ta mig utanför dörren ens. Till och med latmasken uppskattade det. Lagom Lagom.

onsdag 26 oktober 2011

Latmasken anfaller

Jo, latmasken som egentligen alltid bor inom mig börjar krypa fram mer och mer ur sitt skal långt därinne. Just nu har den nästan tagit över min tillvaro för jag har blivit fasligt lat de senaste dagarna. Det brukar blir så när jag ska ta det lugnt. Det blir lite allt eller inget.

Igår hade jag tänkt springa - men orkade inte. Idag hade jag tänkt springa - men orkade inte. Hallå? Jag älskar ju att springa. Inte just nu tydligen. Men, men. Tids nog kommer latmasken inse att den nog trivs bättre långt där inne trots allt. Kanske redan imorn? Vi får se.

Men man hinner göra massor av saker när man inte tränar. Idag har jag exempelvis improviserat fram alternativa chokladbollar. Och så tänkte jag baka bröd. Och laga lite minimatlådor åt Sixten. Och kanske kolla TV? Jo, det ska jag faktiskt för idag är det onsdag och då går det enda program jag följer; Bron.


Men tillbaks till de där chokladbollarna. Jag bara blandade ihop lite av varje. Blötlade några torkade ekologiska aprikoser, några torkade ekologiska dadlar och lite cashewnötter i ett par timmar. Mixade sedan detta ihop med 2-3msk ekologisk kokosolja, 1-2msk ekologiskt jordnötssmör och 1-2tsk ekologiskt carobpulver. Blandade sedan i 2dl havregryn. Formade till bollar och rullade i ekologiska kokosflingor. Nötterna och havregrynen var o-ekologiska. Bättring till nästa gång..

måndag 24 oktober 2011

Tillbaks

Så, nu är jag tillbaks i stan igen. Trött. Jag har nog sovit lite för mycket den senaste veckan. Sovit för mycket och tränat för lite. Av att sova för mycket blir jag trött. Av att träna mindre än jag är van vid också, även om det såklart är välbehövligt. Snart kommer jag bli pigg och som vanligt igen och när det väl är dags att dra igång nästa säsong någon gång i slutet av november/början av december (har inte bestämt exakt när än) kommer jag vara full av ny energi, inspiration och motivation.

Helgen sprang förbi i ett nafs som vanligt trots att jag inte gjorde så mycket. Gick en långpromenad, gjorde ett badhusbesök så att Sixten fick öva på sina babysimskills (vi har ett litet uppehåll nu innan vi börjar på nästa kurs), ätit, fikat och ätit lite mer, sprungit en morgonjogg och bara slöat. Skönt och välbehövlig det med.

lördag 22 oktober 2011

Time flies..

Redan lördag. Jag har mest hunnit lata mig, ätit en massa och promenerat lite. På träningsfronten en genomkörning av body balancen (måste filma snart..) endast. Kanske en springtur imorn om jag känner för det. Som jag nämnt innan kryper latmasken fram så fort jag kommer hem till Arvika..


Sixten underhålls på alla sätt och vis och trivs nog rätt bra. Även om han förmodligen blir glad när vi kommer hem till stan igen.


Nu är det dags för guitarhero Många år sedan sist. Det märks. Ingen stjärna direkt.

Skrivet på min Iphone

torsdag 20 oktober 2011

Höstsol

Om ett par timmar bär det iväg hem till de värmländska skogarna. För mig och Sixten vill säga, pappan får snällt stanna hemma och jobba och sedan ska han visst roa sig tillsammans med en annan pappa hela helgen. Om jag säger så här; jag är glad att det inte är jag som "måste" (han kunde ju faktiskt ha kommit efter på fredag kväll om han tyckte att det skulle bli allt för outhärdligt) vara utan Sixten i fyra dagar. Men det kommer snart en tid då det är jag som snällt får jobba och eventuellt klara mig själv ett par dagar. Fast jag vänjer mig säkerligen och på sätt och vis skulle det förmodligen vara skönt med en hel helg på egen hand. Kanske skulle boka in något kul framåt våren?

Det har hänt annat bra den här dagen också. Det började med sovmorgon till halv nio. Sixten var uppe en sväng innan pappan gick till jobbet, men jag sov vidare som jag brukar. Och sen var Sixten så trött och ville sova så jag behövde inte gå upp. Lyxigt! Och efter frukosten tog vi oss ut på en kort och lugn jogg i solen. Knappt 6km men härliga sådana. Höstsolen är verkligen den bästa solen. Tror jag. Vintersolen när det är massor av minusgrader är också bra. Och den första värmande vårsolen såklart. Sommarsolen kommer sist på listan. Hoppas på mycket höstsol i helgen.

onsdag 19 oktober 2011

Öl-huvudvärk, bio och längtan

Idag vaknade jag med huvudvärk. Igår drack jag EN öl. Förmodligen har detta ett samband. Jag är extremt känslig för öl, men trodde jag skulle kunna dricka EN utan att känna mig bakis. Tydligen inte. Konstigt det där. Jag kan dricka ett par glas vin utan att känna mig särskilt påverkad. Igår blev jag lite halvsnurrig av denna enda öl. Även om det gick över snabbt. Mystiskt.

Det var hur som helst roligt att få möjlighet att få en kväll för oss själva. Även om valet av restaurang visade sig vara sämre. Visserligen hade vi köpt en deal via Groupon och betalade inte fullpris, men nog kan man väl förvänta sig lite mer service än att behöva sitta och vänta på maten nästan en timme trots att det inte var särskilt mycket folk? Vi fick kasta i oss maten för att hinna till bion.

Det blev Jägarna 2 som faktiskt var helt ok. Jag hade inga större förväntningar men blev positivt överraskad. Jag gillar visserligen svenska filmer, men hade fått för mig att den här skulle hamna i kategorin sämre. Det gjorde den dock inte.

Trots allt var det en fin kväll. Men det bästa av allt var nog nästan att få komma hem och pussa en sovande åttamånadersbäbis. Tänk att man kan längta så mycket efter någon efter bara några timmar.

måndag 17 oktober 2011

Första dagen på säsongsvilan

Och första dagen efter ett personligt rekord som nog är det jag är stoltast över av dem alla tror jag. Jo, jag är ju såklart väldigt stolt över min maratid och min senaste lidingötid också (Och ganska nöjd med halvmaratiden från förra årets kungsholmen runt också föresten), men eftersom jag anser mig vara bäst på längre distanser känns det så jäkla bra att fått till en såpass bra miltid!

Den här första dagen har jag inte gjort många knop. Förutom den obligatoriska dagliga promenaden med Sixten, som ju inte är särskilt energikrävande, har jag bara slappat. Slappat och sovit. Fast på kvällskvisten var det ju dags att instruera Body Balance så det har jag förstås gjort. Brände skönt i springbenen under krigarna.

Imorgon är det dag två och då kanske det blir mysjoggande. Om det hinns med. Jag har lite Sixtenaktiviteter på schemat på dagen. Och på kvällen ska jag och Martin få gå ut och äta middag bara vi två. Andra gången sedan Sixten föddes. Kanske slår vi till på en bio om det går någon bra film (tips?). Annars kan det möjligtvis bli en drink eller ett glas vin någonstans istället.

söndag 16 oktober 2011

Lite mera ord

Jaha hur ska jag börja det här då? Kanske att jag återigen har underskattat min förmåga. Vid det här laget borde jag lärt mig att oavsett om det känns fruktansvärt att springa snabbdistans i 4:20 tempo (har nog aldrig hänt, inte mer än någon enstaka kilometer iallafall) på träning så gör det inte det på tävling. Jag borde ha lärt mig att något händer i mitt huvud när det är tävling. I min kropp också vad det verkar, för idag kände jag mig verkligen urstark! Det var inte benen som sa stopp som det oftast är på träning, utan det var lungorna. Jag kände tyvärr av min astma lite till och från. Absolut inte hela tiden så den ska jag inte skylla på, men till och från. Trots att jag tagit tre doser astmamedicin innan (På träning tar jag bara 1 och oftast bara om jag ska springa hårda pass.). Men så är det och det är som sagt ingenting jag skyller på, jag hade förmodligen inte kunnat springa många sekunder snabbare idag. Jag gjorde verkligen mitt allra bästa och jag tror att jag fick ut precis allt som finns där i nuläget.

Innan loppet. Bilden är bästa Maddes.

Det är lite svårt att förklara, men jag kände mig så himla stark och benen var så pigga. Det kändes som att jag skulle kunna öka och öka och öka hela tiden, men det kunde jag såklart inte, då hade jag förmodligen stumnat ganska snart. Och jag kunde nog inte ha andats mycket snabbare än jag gjorde heller för den delen. Men den där känslan hade jag på Tjejmilen också. Det kändes som om jag skulle kunna öka tempot, jag kände mig så himla stark, men det gick liksom inte. Jag kände, varken då eller idag, den där hemska spykänslan och känslan av att nu lägger jag ner. Men ändå presterade jag på max, fick ut allt jag hade. Svårt att förklara som sagt, men så har det aldrig känts innan. Millopp har för mig alltid varit en plåga från början till slut, men nu (liksom på Tjejmilen) var det bara riktigt plågsamt den sista kilometern. Den som såg mig de sista 500 metrarna kan nog intyga att jag inte direkt såg ut att ha några oanvända växlar att koppla på. Jag var trött, riktigt trött. Men jag hade fortfarande inte den där känslan av att jag bara vill lägga mig ner och dö. Det måste ha något med barnafödandet att göra. Resten fattar jag till nittionio procent beror på fokus och att jag trots allt kunde behålla en så stor del av min springform genom graviditeten.

Jag vet inte riktigt om varken jag själv eller någon annan blev så klok av det här, men jag är hur som helst så otroligt stolt och nöjd över mig själv och min fantastiska kropp som fixar sådant här! Vågar man sätta upp sub 43 som mål nästa år eller?

43:38..

..enligt min egen klocka. Nästan så att jag undrar om det blivit något fel, men målklockan visade något liknande så jag antar att det faktiskt är sant. Pers med nästan en minut! Coolt. Om man blir så här mycket bättre av att föda barn ska jag nog föda några till..


Skrivet på min Iphone

På väg mot säsongsavslut

Om man slarvat och inte hämtat ut nummerlappen tidigare får man åka tidigt till Hässelby.


Det ska bli roligt att springa fort. Fast jobbigt också. Sixten får mest sitta och spana. Eller sova. Låter snäppet skönare än att springa fort faktiskt.


Skrivet på min Iphone

fredag 14 oktober 2011

En tidig morgon

Idag började dagen tidigt. Halv sex närmare bestämt. Hade jag inte bokat tid med min syster hade jag förmodligen inte tagit mig upp. Inte hon heller, om hon inte bokat tid med mig. Ibland är det bra att boka tid.

Bilden har jag lånat från Löplabbets facebooksida. In och gilla så får du uppdateringar om allt möjligt som har med löpning att göra.

P4 Stockholm (där min syster förövrigt gör sin praktik just nu) anordnade ett slags löplopp, fast utan tidtagning och sådant, till förmån för Världens barn. 50kr (eller mer) kostade det att springa på den 2,5km långa banan (som inte riktigt var 2,5km, men det spelar ju inte så stor roll) och man kunde välja på att springa ett, två eller tre varv. Fast ingen hindrade den som ville springa fjorton varv heller antar jag. Vi nöjde oss dock med tre och ganska exakt 7km. Efter första varvet stötte jag på kollegor från olika delar av landet och sprang med dem ett varv. Trevligt.

Efter att ha kommit hem, ätit, sovit och ätit igen åkte jag och Sixten på barnmässa, men det var så trångt att jag tröttnade rätt snabbt och kom hem tomhänt. Ska man gå på en sådan mässa ska man nog lämna barn och vagn hemma, för det var svårt att ta sig fram bland alla vagnar.

torsdag 13 oktober 2011

Ett, två, tre



Idag har både jag och Sixten en dålig dag. Vi är sura, gnälliga och skulle behöva få göra något riktigt roligt. Steg ett blev ett kort kettlebellspass. Steg två blir en tur till öppna förskolan. Steg tre en stillsam promenad i solen. Hoppas vi är åtminstone lite gladare efter att samtliga steg är avbockade.

onsdag 12 oktober 2011

Solskensspring

Idag kände jag för att ge mig ut och springa med vagnen igen. Det är ju det jag vill mest av allt nu, mysjogga i solen. Bästa sällskapet skulle sova, så snabbt på med hans kläder och sedan mina. Idag var det så kallt att det till och med fick bli ett par vantar på händerna och en buff på huvudet. Jag är ofta frusen om händerna och än värre blir det när de hålls stilla på ett vagnhandtag.


Inte konstigt Sixten tycker mamman ser kul ut..

Solen sken och tinade upp mig lite efter hand, men när vi vände hemåt kom vinden rak emot oss och då blev det kallare igen. Passande nog är det dock mest uppför på slutet av den runda vi valde idag. Extra varm blir man då när det blåser motvind. Men jag hade lite tur, Sixten vaknade och jag fick pausa lite för att resa upp honom till halvsittande. Det är inte så roliga att ligga ner helt plant några längre stunder när man är vaken. Att sitta eller halvsitta är dock störtkul, särskilt när mamman har roliga grejer som keps eller buff på huvudet.