Sixten äter gojibär

Sixten verkar vara mer för det här med finmotorik än grovmotoriska grejer som att sätta sig upp från liggande, ställa sig upp samt krypa. Han kan sitta och studera småsaker i en evighet (När han inte är i den nu pågående fasen där han helst ska stå och gå konstant.) och han har blivit riktigt duktig på pincettgreppet. Så att äta små gojibär är kul. Det är dock lite si och så med att träffa rätt vid munnen. Många bär ligger i knät, i haklappen eller på stolen.

Förutom att äta gojibär har vi, inte helt oväntat, sprungit. Eller ja, Sixten sov. Jag sprang (joggade). Nu ska vi nog sova lite båda två tror jag. En av lyxerna med att ha förmånen att få vara föräldraledig.