Sixten tog en långsovning på förmiddagen idag så mellan honom och lite jobb fick jag tid att planera träningen fram till nyår. Som vanligt periodiserar jag upplägget utifrån tre aspekter. Dels utifrån vilket mål jag har och nu fram till sommaren är det marathonfokus som gäller. Den andra aspekten är var på säsongen jag befinner mig. Grundträning, snabbhetsträning och formtoppning är det jag tror på. Under grund(marathon)träningen är det mestadels distans, med långpass som successivt byggs på, men även en del distanssamlande kvalité som fartlek och progressiva tempopass. Intevaller, backe och snabbdistans förekommer, men inte särskilt frekvent nu i början.
Den tredje periodiseringen avser skillnaden mellan olika veckor (eller hur jag ska uttrycka det). Jag varvar mellan lätta, hårda och medelhårda veckor där både kvalitén och mängden är riktigt tuff de tuffa veckorna och rätt lätt de lätta. Oftast kör jag lätt, medelhård, medelhård, hård, men även det kan variera lite beroende var på säsongen jag befinner mig.
Den tredje periodiseringen avser skillnaden mellan olika veckor (eller hur jag ska uttrycka det). Jag varvar mellan lätta, hårda och medelhårda veckor där både kvalitén och mängden är riktigt tuff de tuffa veckorna och rätt lätt de lätta. Oftast kör jag lätt, medelhård, medelhård, hård, men även det kan variera lite beroende var på säsongen jag befinner mig.
Löpning på dagtid för drygt ett år sedan.
Jag börjar med en lätt vecka. Vagnjogg och Body Balance igår och idag står det fartlek i kalendern. 3km uppvärmning, 5km fartlek med fokus på långa (3-5min) ökningar och 2-3km nedvarvning. Fast jag måste medge att det tar emot att ge sig ut just nu. Det är så mörkt på kvällen! Och jag är liksom inte så van. Förra hösten sprang jag bara på morgonen (då det i och för sig också var mörkt, men morgonmörker känns annorlunda) eftersom graviditeten gjorde att jag var alldeles för trött på kvällarna efter jobbet. Jag orkade ta mig iväg och instruera min Army Training och kom iväg på Body Balance ibland, men mycket mer kvällsträning än så blev det inte. När jag sedan kom igång med löpningen igen i slutet av mars sprang jag antingen på dagtid eller innan det blev mörkt. Så nu är jag jätteovan och lite mörkrädd :)
7 kommentarer:
Inspirerande! Själv funderar jag fortfarande om det ska bli det där milfokuset ändå så att jag och Ola kan träna mer tillsammans eftersom vi ses så sällan..
Jag har inga problem med mörkret. Vi bör ju i Göteborg så det är många gatulampor och folk ute. Där emot verkar det som Cornelia (just nu i allafall) är mörkrädd, så att springa med henne i barnvagnen när det blivit mörkt funkar inte. Man kan lugnt säga att det försvårat vårat liv en aning...
Vad flitig du är! Och jag förstår att det tar emot att ge sig ut på kvällen. Särskilt efter att det varit en så här fin dag. Är det omöjligt på morgonen?
Keep running!
Pannlampa är den nya svarta! ;)
Skapar en sagovärld i klass m Narnia!
mia: ja jag tror du kan bli grymt snabb!
joggandesund: jo det är ju mycket lampor här med, och man vänjer ju sig :) Jobbigt om den lilla är mörkrädd dock! tror inte Sixten är det, men vi har inte varit ute så mycket i mörkret än.
ingmarie: jo det går bra att springa på morgonen ibland, men eftersom jag behöver ge mig ut innan sex (om jag vill springa utan vagn vill säga) så blir det ingen kvalité då. Men morgonjoggar är sköna!
jeff t: yes!
aka: haha, kanske det :)
haha, önskar att jag var lika löpningsfrälst!
Skicka en kommentar