lördag 12 november 2011

Älska riktig skog!

Jag tänker inte ens försöka förklara hur underbart det var att springa idag. Men det kanske var tur att det aldrig är några människor ute i det här samhället för om jag mött någon hade de förmodligen tyckt att jag var konstigt. Att springa med ben som bara vill rusa trots massor av stenar, rötter och ojämnheter med ett stort leende på läpparna och ett par tårar i ögonvrårna är inget jag gör varje dag. Förmodligen inget invånarna här ser varje dag heller. Vilket otroligt runners high jag upplevde idag. Musiken, naturen och löpningen hör verkligen ihop. Genuin lycka. Och det är skillnad på skog och skog. Låtsasskogen i Stockholm och Göteborg kan inte jämföras med den riktiga skogen. Den man bara hittar ute på landet. Den vilda. Den som luktar så fruktansvärt gott. Den djupa. Jag hör kanske hemma i skogen trots allt.

Skrivet på min Iphone

7 kommentarer:

Fit-Eva sa...

Då är vi två som hör hemma där ;-)

Karin sa...

Skog rules! Var där idag jag med (om än motionsspår!). En anledning till varför jag inte bor i STHLM.

JoHo sa...

Word på det! ÄLSKA skogen!

Har många gånger tänkt att "jag borde bli orienterare", mår som bäst när jag får susa fram i terräng :)

Ingmarie sa...

Underbart! Jag tror på något vis att vi alla egentligen hör hemma i skogen och naturen...:-)

Snorkkis sa...

Härligt! Riktig runners high måste väl vara det bästa som finns!?

Erika sa...

Ja skogen i skogen går inte att jämföra med tallar, björkar och andra buskar i storstan :) Vad härligt det lät!

Annie sa...

Åh jag förstår precis hur du kände !!!!! Det är den där värmländska skogsrået som tar sin rättmätiga plats! Riktig skog FTW! kram