fredag 31 oktober 2014

Morgonjogg genom gryningen




Jag började jobbet redan vid åtta idag (Vardag för många men inte för mig. På både gott och ont.) och gick direkt från sängen ner i springstassen. Det var mörkt när jag startade klockan men ganska snart började det ljusna. Det var kallt och så himla fint när solen började gå upp och ljuset kom fram. Idag slapp jag illamående och tassade framåt på pigga ben. Dock i maklig takt, precis som sig bör. Vart pass har sitt syfte. Syftet med detta var att springa ända fram till jobbet, dvs 13km, utan mat i magen. Kanske jättelätt för någon, men för mig som nästan alltid vaknar hungrig kan det ibland vara en utmaning. Fram kom jag dock och bra hade jag det längs vägen. Nu har jag bara två pass kvar denna lite tuffare vecka innan det blir mer sparsamt med kilometrarna nästa vecka. Periodisering du vet.

torsdag 30 oktober 2014

Fail

Ok. Ät aldrig mer ganska fet risgrynsgröt mindre än en timme innan du ska springa. Det blir inget bra alls.

Redan efter någon kilometer började de trycka och liksom svida i över delen av magsäcken. Sedan kom illamåendet. Tänkte att det nog går över, och eftersom kroppen, ironiskt nog, kändes pigg och riktigt på hugget tryckte jag ändå igång första blocket. Dumt. Illamåendet tilltog och jag fick stanna och andas lugnt och försöka att inte stressa upp mig. Är det något jag avskyr så är det illamående och framförallt att spy. Usch, vill inte ens tänka på det.

Det blev dock inget kräk utan jag körde igång igen. För att senare få stanna igen. Insåg att det inte skulle bli något mer av detta pass. Tvingade mig dock fram till 2km innan jag joggade ner i snigelfart. Då avtog illamåendet och trycket och svidet i magen något, och nu när jag sitter på tunnelbanan har det helt försvunnit. Skönt!


Det var iallafall en fin morgon. Och ignorera vanten i munnen...

Dock känns det väldigt snopet. Nu när kroppen i övrigt kändes så bra. Någon annan förklaring än gröten kan jag inte komma på. Jag äter ju havregrynsgröt typ 345 dagar om året och det har jag inga som helst problem att äta nära inpå jag ska springa. Så i fortsättningen håller jag mig nog till det. Tröskelpasset får jag göra ett nytt försök med i helgen.

Tidig torsdag

Halv fem väcktes jag idag. Min tur att gå upp. Känns alltid lika jobbigt. Det där med vintertid verkar inte riktigt vara Esters grej.

Upp och koka ett nytt lass tomtegröt. Brygga kaffe och dra på springstassen. Packa springryggsäcken och börja ladda för veckans andra kvalitetspass. Andra och sista. Denna gång 2x3km tröskel.

Eftersom jag var på gymmet igår kväll kommer det säkert gå segt. Visserligen var det ett lätt pass, särskilt vad gäller benen, men sen träning brukar påverka min tidiga träning dagen efter. Men om jag tar på mig nya favoritskorna och tänker positivt ska det nog gå.



måndag 27 oktober 2014

Kvällstur bland löven




En bra grej med mitt jobb är att en kan gå springklädd från morgon till kväll om en vill. Då blir inte steget ut i spåret så stort. Då kan en bara hoppa i skorna sådär vid åttasnåret när barnen har somnat. Och springa nästan 13km bland löven. Hur bra är inte det?

söndag 26 oktober 2014

Träningen sedan sist

Den här bloggen hamnar längre och längre ner på prioriteringslistan märker jag. Men det är helt ok, jag använder den ju (nästan) bara som en form av dagbok ändå. Och just nu finns mindre tid till dagboksskrivande helt enkelt.



Men vad har hänt sedan sist. Mest har jag jobbat. Men jag har även yogat, styrketränat och sprungit diverse pass. Yoga varje dag, men som längst 17min. Styrka på gymmet innan jobbet i fredags. Och igår blev det fartlek en bit på väg mot lördagsjobbet. Ett bra pass där jag hade både flyt och helt ok fart. Och lätt kändes det. Äntligen.

Idag blev det uppstigning före fem (Egentligen sex då, men fem låter mer hardcore och det var faktiskt det som stod på mobilen som ju ställer om sig själv.) så innan jag gav mig ut på långpass strax efter halv nio hade jag både hunnit koka och äta tomtegröt, städat badrummen, druckit tre koppar kaffe och anmält mig till lottningen inför nästa års Berlinmara.




Själva passet var bra. Knappt 18km i sakta mak men med bra känsla i kroppen. Bortsett från massa träningsvärk i baksidorna efter styrkan i fredags. Det var lite varmare än det varit det senaste och ibland kikade till och med solen fram.

Jag är överlag väldigt nöjd med mina senaste tre träningsveckor. Jag har börjat (om) väldigt lugnt och sansat och successivt stegrat upp mängden. Två lätta veckor med dryga 3 respektive 4 mil och nu en medelhård på drygt 5mil. Nästa blir tuff med 6-7mil. Sedan är det lätt vecka igen och så småningom kommer successivt kommer mängden ökas upp för att hållas rätt hög ett tag innan det blir dags att jobba upp lite snabbhet framåt vårkanten. Men dit är det långt. En sak i taget som Alfons pappa brukar säga. Nu ska jag äta choklad.

onsdag 22 oktober 2014

Hemmaträning

Det var länge sedan jag hemmatränade om en bortser från den mer eller mindre dagliga yogan. Styrka har det mest blivit på gymmet. Eller snarare nästan enbart på gymmet. Om jag inte slarvat. Men så ikväll dammade jag av TRXen och körde ett kort men ganska effektivt pass. Overhead squat, bröstpress, pistols, hög rodd, dynamisk sidoplanka och kneeling rollout i 3 set vardera med 10 repetitioner i varje set (bortsett från pistolerna där det blev 3x5 på varje sida). Tjugo minuter tig det. Prick. Sedan blev det tio minuter yoga och dagens träning var gjord. Snabbt och enkelt. Lite by energi lagom till läggdags. Men det kan jag behöva efter världens segaste dag.



Fokus bland jackor, skor och barnvagnar...

lördag 18 oktober 2014

Värsta flytet

Det är så roligt att träna just nu! Visserligen är det mycket mysträning, men ändå. Det känns bra och jag är motiverad. Har börjat fundera lite över mina mål nästa år. Vilka lopp jag vill springa och vilka tider jag ska sikta mot. Eftersom denna säsong inte riktigt blev vad jag hoppats på (Det kommer mer tankar om detta. Snart.) känns det extra viktigt att verkligen sätta rätt mål. Det enda jag egentligen vet är att jag ska göra ett nytt försök att få en plats till Berlin Marathon, men i övrigt har jag inte riktigt bestämt mig för vilken/vilka distanser jag vill satsa mot och därmed hur jag ska lägga upp träningen. Det kommer, så småningom. Just nu är jag precis i uppstarten av grundträningen och kommer ändå mest nöta distans. Mysa runt med lite inslag av fart här och var.

Sedan sist jag skrev har det blivit ytterligare ett styrkepass (igår) och ett lite längre distanspass (idag). Styrkepasset bestod till största delen av utfall av olika slag. Framåt med en kettlebell i varje hand, bakåt med en viktplatta som jag lyfte framför mig till ovanför huvudet samt åt sidan med rotation ed en viktplatta i händerna. Lite ländrygg och en stabiliserande magövning på det och jag var klar för den gången. Lite lagom lätt och mysigt, men det känns ändå i rumpan idag.


Som tur är gav jag mig ut på dagens spring redan vid niotiden. Eftersom jag misstänkte att, den då lätta, träningsvärken skulle tillta under dagen tänkte jag att det var bäst att få det gjort tidigt. Eller tidigt och tidigt, här är det allt som oftast uppstigning vi nollsex oavsett veckodag... Men hur som helst. Eftersom Martin var med Sixen på Knattsekutt tog jag Ester med mig. Hon skulle ändå sova så det passade utmärkt. Så i skönt höstigt väder tassade jag fram med henne sovandes framför mig. Visst, ibland blev tassandet lite tyngre och det blev, precis som oftast, lite promenad i de värsta backarna. är det ett lätt pass ska det vara ett lätt pass. 15,6km senare var vi i alla fall hemma och just då vaknade Ester. Tajming.

torsdag 16 oktober 2014

En hel hög med bra pass

Som vanligt går tiden alldeles för snabbt och jag hinner inte riktigt med. Träna hamnar dock högt upp på priolistan (i alla fall nu när motivationen är stor som bara den) så det hinner jag (nästan) alltid. Sedan sist har jag hunnit avverka fyra korta (10-20min) yogapass, ett jättetidigt styrkepass och två springturer. En fartlek och en morgonjogg. Även denna vecka är lätt så förhållandevis lite löpning.

Fartleken i måndags var en positiv överaskning. Jag brukar uppleva att benen är heldöda efter en jobbdag, men inte denna gång. Visserligen satt jag ner mer än vanligt så jag inte var ute i butiken så mycket. Så när det var dags att kliva av tunnelbanan för att springa sista milen hem kände jag mig riktigt pepp. Med nya skor (Adidas Adios Boost) som mycket väl kan visa sig bli nya favoriter var det helt ok fart på benen under fartökningarna. Denna gång blev det helt fri och ostyrd lek med farten i 4km. 4km är ju inte så mycket, men nu är det lätt vecka och omstart och då är det tillräckligt. Med upp och nedjogg blev det nästan 10km att stoppa in på springkontot.



I tisdags morse var jag på gymmet redan när det öppnade vid halv sju. Mycket nöjd över mitt nya disciplinerade jag. Eftersom jag började jobba först 10:45 (har fått nytt schema och har lite varierade jobbtider) hann jag med såväl att köra en massa benböj samt ett par bålövningar som att lämna Sixten på förskolan och därefter promenera en liten omväg så att Ester skulle somna samt dricka en kopp kaffe hemma innan det blev dags att åka mot jobbet. Älskar känslan av effektivitet.

I morse började jag däremot väldigt tidigt så halv sex gav jag mig av genom skogen hem till grannkollegan. Tillsammans sprang vi sedan genom morgonen en bit på väg mot jobbet. Vi hade dock inte tid till att springa hela vägen så det blev tunnelbanan sista biten även denna gång. Vår vana trogen kom det även lite regn. Det är numera standard på våra morgonturer.

Nu har jag fyra lediga dagar framför mig och det känns så fruktansvärt skönt. Jag behöver verkligen lite ledighet känner jag. Tid att umgås med min familj och förhoppningsvis få sova ikapp lite. Greja lite utomhus för sista gången i år och fundera lite över kommande julklappsköp. Jag ska nämligen försöka vara ute i god tid i år. Sprida ut inköpen lite. Träna lite ska jag också göra. 1-2 springpass ytterligare beroende på längd samt ett styrkepass och såklart de dagliga små yogapassen. Det är planen.

måndag 13 oktober 2014

Återtåg

Äntligen känner jag mig helt frisk från den där maratonförkylningen. Så skönt. Så nu tänker jag starta mitt återtåg. Redan veckan som fick mjukstartade jag lite, men from denna vecka börjar det på riktigt. Dock är det fortsatt rätt lugnt ytterligare en vecka. Lätt och förhållandevis lite.

I fredags blev det en spontan kvällsjogg för att springa bort några ton frustration. Med snabba skor på fötterna gick det betydligt mycket snabbare än vad jag tänkt mig, men det var nog det som behövdes.

I lördags blev det sedan en tur med Ester i vagnen. Hon skulle sova och jag springa så då fixade vi lite egentid med pappa för Sixten. Alla nöjda. Särskilt jag som fick springa i mitt favoritspringväder. Höst och sol, bättre kan det inte bli.

I övrigt lite daglig yoga och ett par väldigt lätta corepass (i princip enbart transversus). Övrig styrka slarvade jag med men det får bli bättring denna vecka. Motivationen är det ingen fel på för tillfället.

torsdag 9 oktober 2014

Tidigt regnspring

Igår morse vaknade jag till ösregn. Det och en morgonpigg bäbis som började prata före halv sex. Dock skulle jag ändå upp så det gjorde inte så mycket. Värre för pappan som hade önskat sova lite längre... Utanför huset öste som sagt regnet ner och hade det inte varit för att jag hade en springdate inbokad hade jag aldrig bytt om och givit mig ut. Men nu ville jag inte vara en fegis som är rädd för lite vatten så jag tog ett djupt andetag och sprang iväg. Iväg mot skogen där det tack och lov lyste lampor längs spåret. Uppför en lång och brant backe och sedan tog det lite stopp. Det var vatten över hela spåret. Funderade någon sekund men hoppade sedan i. Härligt. Resten av den knappa kilometern ut till bebyggelsen fortsatte på ungefär samma sätt. Översvämmad stig och väldigt blöta fötter. Tio i sex knackade jag på dörren till min kollega och vi gav oss av mot jobbet.

Vi fick parera en och annan vattenpöl på vägen och regnet fortsatte att ösa ner med oförminskad styrka. Men det märktes inte så mycket för vi hade fullt upp med att diskutera allt ifrån jobbrelaterade grejer till vintertights (som visserligen också är jobbrelaterade...) och barn. Vips var vi framme vid vårt slutmål och tog tunnelbanan sista biten. Eftersom jag fortfarande var lite snorig (dock mycket bättre idag!) ville jag ta det lite lugnt och inte springa ända fram. Det får bli nästa gång.

tisdag 7 oktober 2014

Bra och dåliga nyheter

Igår testade jag att springa efter elva dagars frånvaro av löpsteg. Men jag vet inte. Jag kände mig inte helt bra faktiskt, men det är oklart om det beror på att jag varit riktigt förkyld eller på att jag ännu inte är helt kry. Pulsen var lite högre än vanligt vilket den i och för sig brukar vara ibland efter förkylningsuppehåll, och jag kände mig seg och väldigt ur form. En jogg en bit på väg till jobbet blev det hur som helst. Jag ska testa igen imorgon men om det känns likadant då får jag nog vila ett tag till. Jag är trots allt snorig (och trött, denna eviga trötthet) fortfarande.

Idag fick jag svar på mina blodprov. Vilka var helt normala. Lite oväntat faktiskt. Jag trodde verkligen att mina järnvärden skulle vara låga, men tydligen gav vårens järntablettätande resultat. Det känns bra. Skönt att de inte hittade något fel. Men. Faktum kvarstår. Jag är trött och i väldigt dålig springform. Kanske beror det ändå på den här maratonförkylningen? Veckorna innan för att den låg och lurade och nu för att den härjar. Kanske det. Eller så är det något stressrelaterat. Jag kanske får prioritera om ännu lite. Nu har jag visserligen dragit ner en del på jobbet i mitt egna företag (tyvärr, för jag gillar ju att jobba med det) och har färre kunder. Jag instruerar ingen gruppträning längre för jag insåg ju redan för snart två år sedan att det inte funkar för mig i den fas i livet jag befinner mig i. Inte ihop med heltidsjobb. Och heltidsjobb är ett måste. Jag vet inte.



Jag ska styra upp mina matvanor och bli noggrannare med att få i mig allt jag behöver. Jag går visserligen inte ner (eller upp) i vikt, men jag kan nog öka på energiintaget lite. Inte slarva med mellanmålen och se till att undvika energiunderskott. Lätt i teorin men ibland svårare i praktiken. Men nu ska det bli ett krafttag. Kanske piggar jag på mig då.

Som avslut på detta svammel kan jag meddela att jag har lagt ner den här, resultatmässigt, trista springsäsongen och istället blickar framåt mot nästa. Jag ska skriva mer om mina tankar kring detta vid ett senare tillfälle, men det blev hur som helst inga personliga rekord i år. Tråkigt men sant. Men eftersom jag varit bortskämd med en rakt uppåtgående formkurva tidigare, är det kanske inte mer än rätt. Normalt liksom. Men mer om detta senare som sagt. Nu; over and out.

söndag 5 oktober 2014

Smygträning

Senast jag tränade var förra onsdagen. Då tränade jag visserligen rejält, men det var ju en oändlighet sedan känns det som. Men så brukar jag heller inte vara förkyld särskilt ofta. I alla fall inte så här långrandigt. Segt som tusan har det varit. Jag har aldrig haft feber eller känt mig helt däckad, men jag har definitivt varit för sjuk för att träna. Men så idag blev det en liten smygstart minsann. Med betoning på liten.

Tidigare idag hade vi picknick i skogen. nybakad banankaka och varm saft. Mest majskrokar för minimyran dock.

Egentligen hade jag tänkt vänta tills imorgon. Måndag och allt ju. Men så har Sixten tjatat om MiniSats hela helgen och till sist gav jag med mig. Då Martin varit borta fick jag alltså plocka med mig båda barnen och det var glada miner när vi kom dit. Ester skuttade iväg (Hon kryper inte utan hopp-hasar sig fram på rumpan. Med en himla fart.) och Sixten letade upp sin favoritbil ambulansen och satte sig för att leka med den i ett slags dockhus. Själv skyndade jag ner till gymmet.

Började med 10min rörlighets- och stabilitetsövningar med pinne. Fortsatte med 10min lite tyngre (men ändå väldigt lätta) stabilitetsövningar med en "bodybar". Sedan var det dags för ytterligare ett block på 10min, denna gång med boll. Jag hann dock bara några minuter för sedan ropades det för första gången på mig i högtalarna. Ester hade ramlat och var ledsen så det var bara att avbryta och gå hemåt igen. Så kan det gå. Men det blev ju ett alldeles lagom smygstartarpass ändå.

torsdag 2 oktober 2014

Förkyld

Jag kurerar förkylning och drömmer om comeback i springskorna. Den kommer se lite olika ut beroende på vad morgondagens besök på vårdcentralen resulterar i. Är mina järnförråd små blir det en lite lugnare start med mycket styrka och rörlighet samt mest kortare distanspass. Är nivåerna ok blir det lite tuffare träning och förmodligen ett eller flera lopp. Där jag visserligen kommer springa på tider långt från mina tidigare, men så får det vara.

Jag har lagt upp en översiktlig plan för nästa säsong och är mycket motiverad för en satsning. Men först måste jag bli frisk som sagt. Primärt. Och eventuellt jobba upp järnförråd och ta det lite lugnt på springfronten. Snart vet jag mer om det.