Värsta flytet

Det är så roligt att träna just nu! Visserligen är det mycket mysträning, men ändå. Det känns bra och jag är motiverad. Har börjat fundera lite över mina mål nästa år. Vilka lopp jag vill springa och vilka tider jag ska sikta mot. Eftersom denna säsong inte riktigt blev vad jag hoppats på (Det kommer mer tankar om detta. Snart.) känns det extra viktigt att verkligen sätta rätt mål. Det enda jag egentligen vet är att jag ska göra ett nytt försök att få en plats till Berlin Marathon, men i övrigt har jag inte riktigt bestämt mig för vilken/vilka distanser jag vill satsa mot och därmed hur jag ska lägga upp träningen. Det kommer, så småningom. Just nu är jag precis i uppstarten av grundträningen och kommer ändå mest nöta distans. Mysa runt med lite inslag av fart här och var.

Sedan sist jag skrev har det blivit ytterligare ett styrkepass (igår) och ett lite längre distanspass (idag). Styrkepasset bestod till största delen av utfall av olika slag. Framåt med en kettlebell i varje hand, bakåt med en viktplatta som jag lyfte framför mig till ovanför huvudet samt åt sidan med rotation ed en viktplatta i händerna. Lite ländrygg och en stabiliserande magövning på det och jag var klar för den gången. Lite lagom lätt och mysigt, men det känns ändå i rumpan idag.


Som tur är gav jag mig ut på dagens spring redan vid niotiden. Eftersom jag misstänkte att, den då lätta, träningsvärken skulle tillta under dagen tänkte jag att det var bäst att få det gjort tidigt. Eller tidigt och tidigt, här är det allt som oftast uppstigning vi nollsex oavsett veckodag... Men hur som helst. Eftersom Martin var med Sixen på Knattsekutt tog jag Ester med mig. Hon skulle ändå sova så det passade utmärkt. Så i skönt höstigt väder tassade jag fram med henne sovandes framför mig. Visst, ibland blev tassandet lite tyngre och det blev, precis som oftast, lite promenad i de värsta backarna. är det ett lätt pass ska det vara ett lätt pass. 15,6km senare var vi i alla fall hemma och just då vaknade Ester. Tajming.