tisdag 7 oktober 2014

Bra och dåliga nyheter

Igår testade jag att springa efter elva dagars frånvaro av löpsteg. Men jag vet inte. Jag kände mig inte helt bra faktiskt, men det är oklart om det beror på att jag varit riktigt förkyld eller på att jag ännu inte är helt kry. Pulsen var lite högre än vanligt vilket den i och för sig brukar vara ibland efter förkylningsuppehåll, och jag kände mig seg och väldigt ur form. En jogg en bit på väg till jobbet blev det hur som helst. Jag ska testa igen imorgon men om det känns likadant då får jag nog vila ett tag till. Jag är trots allt snorig (och trött, denna eviga trötthet) fortfarande.

Idag fick jag svar på mina blodprov. Vilka var helt normala. Lite oväntat faktiskt. Jag trodde verkligen att mina järnvärden skulle vara låga, men tydligen gav vårens järntablettätande resultat. Det känns bra. Skönt att de inte hittade något fel. Men. Faktum kvarstår. Jag är trött och i väldigt dålig springform. Kanske beror det ändå på den här maratonförkylningen? Veckorna innan för att den låg och lurade och nu för att den härjar. Kanske det. Eller så är det något stressrelaterat. Jag kanske får prioritera om ännu lite. Nu har jag visserligen dragit ner en del på jobbet i mitt egna företag (tyvärr, för jag gillar ju att jobba med det) och har färre kunder. Jag instruerar ingen gruppträning längre för jag insåg ju redan för snart två år sedan att det inte funkar för mig i den fas i livet jag befinner mig i. Inte ihop med heltidsjobb. Och heltidsjobb är ett måste. Jag vet inte.



Jag ska styra upp mina matvanor och bli noggrannare med att få i mig allt jag behöver. Jag går visserligen inte ner (eller upp) i vikt, men jag kan nog öka på energiintaget lite. Inte slarva med mellanmålen och se till att undvika energiunderskott. Lätt i teorin men ibland svårare i praktiken. Men nu ska det bli ett krafttag. Kanske piggar jag på mig då.

Som avslut på detta svammel kan jag meddela att jag har lagt ner den här, resultatmässigt, trista springsäsongen och istället blickar framåt mot nästa. Jag ska skriva mer om mina tankar kring detta vid ett senare tillfälle, men det blev hur som helst inga personliga rekord i år. Tråkigt men sant. Men eftersom jag varit bortskämd med en rakt uppåtgående formkurva tidigare, är det kanske inte mer än rätt. Normalt liksom. Men mer om detta senare som sagt. Nu; over and out.

8 kommentarer:

Fru Martinsson sa...

Säkerligen normalt att ha lite ups and downs... Och har man haft förkylningar så kanske inte så konstigt! Är du nyfiken på att testa aloe Vera dryck skickar jag gärna till dig, fraktfritt och är inte nöjd får du alla pengar tillbaka. Men vissa upplever att de blir piggare kan vara värt ett försök....

JoHo sa...

Tråkigt att du inte är pigg! :( Men hoppas att det bara är förkylningen som spökar och att du snart kommer upp i energinivåer igen!

anneliten sa...

Övertränad? Vet ju att du tränat mycket (mer?) förr, men kanske att man i samband med småbarnsliv och heltidsjobb inte kan belasta lika mycket? En teori bara. jag har ingen aning. Men jag lider med dig för jag vet hur det är att vara seg och oroa sig över orsaken.

Familjen skogstokig sa...

Jag har stor respekt för ditt kunnande inom löpning, men när det gäller att anpassa sig till tvåbarnslivet så har jag ju vart där. Och det är svårt, det kommer en hel dimension av extrauppgifter att göra som tar en massa energi som man tidigare lagt på träning. Och det gnager ofta en stress över när exakt man ska hinna sin träning.
Men det blev inga personliga rekord i år...Nä, du har ju en åttamånaders bebid ju. KLart det inte blev.
Ge kropp och knopp tid att vila lite, vardagslivet är tufft och kroppen orkar verkligen inte hur mycket som helst, din kropp har både ammat och fött ett barn senaste året. För att inte tala om vaknätter. Det tar på krafterna. Vila, länge. mysträna utan fokus på prestation, gör lustfylld träning. Ta nya tag sen. Du är fantastisk, din kropp likaså. Ta hand om dig och den!

Ingmarie sa...

Låter som du har kvar något skit i kroppen. Och kom ihåg att två barn, heltidsjobb, ganska nyligen flytt och allt annat som ska in i livet tar på krafterna!
Krya på dig!
(Ps. du äter väl d-vitamin)

mikael sa...

Hoppas du snart hittar balansen igen.
Har också haft en säsong med inte fullt så bra resultat som jag önskat. Har fått en delförklaring som säkerligen hänger ihop med min lunginflammation i februari.

Bluemalin sa...

Såg att Ingmarie redan sagt det, men du tar väl D-vitamin? För mig gör det stor skillnad på tröttheten. Hoppas det löser sig snart i allafall!

Löpning & Livet sa...

Fru martinsson: Ja, det är säkert helt normalt och har säkert att göra med omställningen att börja jobba, sluta amma etc. Hormoner och stress. Tror inte det är något för mig men tack så mycket för erbjudandet ändå!

Joho: Förhoppningsvis är jag snart mig själv igen.

Anneliten: Nja, jag har tänkt tanken men jag tror ändå inte det. Däremot har det nog blivit lite väl mycket "mellanmjölk" över allt. Då jag inte fått till träningen som jag velat en vecka, har jag skjutit på den lite tuffare veckan till veckan efter och så har det inte blivit av ordentligt då heller och så skjuter jag på det igen. Det blir liksom ingen periodisering och heller inga resultat. Kan definitivt ha en del med uteblivna träningsresultat att göra. Speciellt i kombination av allmän trötthet och stress.

Familjen skogstokig: Tack för dina fina ord! Visst är det så att det tar mycket mer på krafterna med flera barn. Och det har säkert en del med detta att göra. Dock har jag egentligen inte mindre tid nu än när jag hade ett barn och vi båda jobbade heltid. men däremot kan det ju vara en kombination av omställningar och småbarnslivet.

Ingmarie: jo jag äter D-vitamin under vinterhalvåret. Dvs jag började med det för någon månad sedan. men tack ändå för tips!

Mikael: Vi kommer igen nästa år!

Bluemalin: Kanske blir jag piggare när förråden fyllts på ordentligt igen (om de nu varit tomma) :)