torsdag 30 oktober 2014

Fail

Ok. Ät aldrig mer ganska fet risgrynsgröt mindre än en timme innan du ska springa. Det blir inget bra alls.

Redan efter någon kilometer började de trycka och liksom svida i över delen av magsäcken. Sedan kom illamåendet. Tänkte att det nog går över, och eftersom kroppen, ironiskt nog, kändes pigg och riktigt på hugget tryckte jag ändå igång första blocket. Dumt. Illamåendet tilltog och jag fick stanna och andas lugnt och försöka att inte stressa upp mig. Är det något jag avskyr så är det illamående och framförallt att spy. Usch, vill inte ens tänka på det.

Det blev dock inget kräk utan jag körde igång igen. För att senare få stanna igen. Insåg att det inte skulle bli något mer av detta pass. Tvingade mig dock fram till 2km innan jag joggade ner i snigelfart. Då avtog illamåendet och trycket och svidet i magen något, och nu när jag sitter på tunnelbanan har det helt försvunnit. Skönt!


Det var iallafall en fin morgon. Och ignorera vanten i munnen...

Dock känns det väldigt snopet. Nu när kroppen i övrigt kändes så bra. Någon annan förklaring än gröten kan jag inte komma på. Jag äter ju havregrynsgröt typ 345 dagar om året och det har jag inga som helst problem att äta nära inpå jag ska springa. Så i fortsättningen håller jag mig nog till det. Tröskelpasset får jag göra ett nytt försök med i helgen.

5 kommentarer:

rundarocksaenform sa...

Usch, vad trist..! :-(
Men FET risgrynsgröt? Hur menar du då? Kan man göra det på fler sätt..? Hehe! Ursäkta dum fråga... ;-)

Kram M

Löpning & Livet sa...

Om en har en (stor) skvätt vispgrädde i blir den ganska fet. Gott och energirikt för små matvägrande treåringar som äter ytterst få grejer just nu :)

Snorkkis sa...

Typiskt. Jag laddade med massor med gröt (havregryns) till ett marathon för något år sedan och den gången var magen inte riktigt med... tog flera år innan jag kunde äta havregrynsgröt igen.

anneliten sa...

Det är inte alltid magen vill springa trots att benen och huvudet vill. Jag tror absolut att det var grädd-gröten (låter inte ens gott...)

Lisa sa...

Trist. Men nu har du ju lärt dig det! :-) Jag har upptäckt att jag inte kan äta banan för nära löpning (längre). Får håll då. Märkligt!