Igår morse vaknade jag till ösregn. Det och en morgonpigg bäbis som började prata före halv sex. Dock skulle jag ändå upp så det gjorde inte så mycket. Värre för pappan som hade önskat sova lite längre... Utanför huset öste som sagt regnet ner och hade det inte varit för att jag hade en springdate inbokad hade jag aldrig bytt om och givit mig ut. Men nu ville jag inte vara en fegis som är rädd för lite vatten så jag tog ett djupt andetag och sprang iväg. Iväg mot skogen där det tack och lov lyste lampor längs spåret. Uppför en lång och brant backe och sedan tog det lite stopp. Det var vatten över hela spåret. Funderade någon sekund men hoppade sedan i. Härligt. Resten av den knappa kilometern ut till bebyggelsen fortsatte på ungefär samma sätt. Översvämmad stig och väldigt blöta fötter. Tio i sex knackade jag på dörren till min kollega och vi gav oss av mot jobbet.
Vi fick parera en och annan vattenpöl på vägen och regnet fortsatte att ösa ner med oförminskad styrka. Men det märktes inte så mycket för vi hade fullt upp med att diskutera allt ifrån jobbrelaterade grejer till vintertights (som visserligen också är jobbrelaterade...) och barn. Vips var vi framme vid vårt slutmål och tog tunnelbanan sista biten. Eftersom jag fortfarande var lite snorig (dock mycket bättre idag!) ville jag ta det lite lugnt och inte springa ända fram. Det får bli nästa gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar