torsdag 31 maj 2012

Trots och njutning

En av de finaste.

Jag bestämde mig just för att sluta noja och oja mig över vädret på lördag. Det blir som det blir och det blir lika för alla. Det enda tråkiga är att upplevelsen inte blir lika fin och att publikstödet förmodligen är lite mindre. Jag bestämde mig också för att trotsa vädret och springa i kjol och linne ändå. Men med armvärmare och kompressionsstrumpor (Det sistnämnda hade jag visserligen tänkt ha ändå, men nu slipper jag iallafall få solränder...). Känslan är allt. Därutöver kommer jag sluta vara nervös och ägna morgondagen åt att njuta av att jag bara jobbar 2-3 timmar mitt på dagen. Jag ska krama de två fina jag har i mitt hus (nåja, lägenhet) och gå på marathonexpot med endast glada fjärilar i magen. Och jag ska vila i övertygelsen om att jag KAN och med vetskapen att om det  inte skulle räcka ända fram har jag iallafall kärlek i mitt liv. Men jag kan. Jag VET att jag kan.

Dan före dan före dan

Gårdagen förflöt snabbt och utan att jag hann fundera så jättemycket över den där maran. Eller nu ljög jag lite. jag har visst funderat. Jag har ojat mig över hur vädret kommer bli. Jag har funderat över klädval tillsammans med kollegor. Jag har fått lite ångest över hur tjocka och trötta mina ben blir efter en dags jobb. Och så jobbade jag ändå i kompressionstights igår. Idag adderar jag ett par kompressionsstrumpor också och gör allt för att försöka byta bort åtminstone halva dagen imorgon. Jag behöver ligga med benen i högläge och äta.

Men alltså, hur kallt är egentligen åtta grader och regn? Lite för kallt för att det ska kännas skönt va? Jag vill såklart inte ha trettio grader varmt och stekande sol, men lite lagomt hade ju varit bra. Nä, måste kolla vädret igen tror jag...

tisdag 29 maj 2012

Ännu ett steg närmare

Jag har det lyxigt och börjar 12 idag. På två timmar extra hinner jag numera en himla massa. Så strax före halv nio stod jag redo och väntade på att klockan skulle hitta satelliter, som alltid inför intervaller på bana lite smånervös. Lång uppjogg, totalt 4,7km inklusive ett varv på banan med tre korta stegringslopp. Sedan bar det av. Tanken var ingen maxning utan mer att få känna lite fart under fötterna. Först ut var två stycken åttahundringar, måltid runt 3min10sek. Prickade exakt på första medan andra gick på 3:11. Nästa etapp var två fyrahundringar med måltid på runt 1min30sek. Det gick dock något snabbare och klockan stannade på 1:25 och 1:26. Nästan klar här och en grym känsla i kroppen. Snabba fötter och pigga ben. Lätt i kroppen och stark mentalt. Bara två tvåhundringar kvar nu. Kanske min sämsta gren och jag hade egntligen ingen måltid här eftersom jag inte visste hur snabbt jaag kunde räkna med. Tvåhundrameter går snabbt och jag klockade mig själv på 40 respektive 38 sekunder. Inte några supertider, men det var ju heller inte meningen. En hemjogg där benen ville springa mycket snabbare än jag tillät dem göra och nu är det bara lunch kvar innan jobb. Sedan hemfärd med springbenen. Lite fart men med relatvit lätt känlsa. Det är målet för dagen. Hur ser det ut för dig?

måndag 28 maj 2012

Exakt min smak av toner (+ snygg video)

Nu är det nära

Nu är det maraveckan. Äntligen och samtidigt alldeles för tidigt. Men nu är det bara att köra och jag kör på det upplägg som jag vet passar mig. Jag kommer dock göra om tisdagen något genom att springa intervaller på morgonen och ett halvtufft distanspass på kvällen. Och däremellan äta lite mindre kolhydrater. Skillnaden är passet på morgonen. Jag har alltid annars kört ett tufft pass på kvällen, men jag vet hur mina ben känns efter en dags jobb så jag väljer att tänka om. Visserligen hade jag (Väl? Får nog kolla upp det.) jobbat tisdagen innan maran för två år sedan också, men nu testar jag det här.

Idag blir det ingen löpning utan bara min Balance-klass som visserligen inte är så bara. Men lagom. Helvila onsdag och torsdag och sedan ett pyttepass på fredag eftermiddag (Hoppas på att kunna vara ledig från jobbet åtminstone halva dagen.). 4-5km lätt lätt jogg med några korta fartökningar. Sedan är det dags.

Jag brukar och kommer äta ungefär som vanligt från tisdag kväll och fram till lördag, men addera extra drickbara kolhydrater och lite mer godis än vanligt. Det fungerar bra för mig och jag känner mig trygg med det.

söndag 27 maj 2012

Fina grejer

Den här söndagen, tillika mitt livs andra mors dag, har jag spenderat med riktigt fina grejer. Först ut var en lugn och fin springtur tillsammans med Caroline och hennes man. Vi sprang en liten bit i fina Nackareservatet och hann med en tur upp på hammarbybacken. Slutligen landade turen på några fler kilometrar än jag tänkt mig och blev snudd på ett långpass. 16,9km är inte riktigt ett långpass för mig, men nästan.



Efter hemkomst, lunch och dusch bar det iväg på en liten promenad, fika och lekparkshäng. Lite fler fräknar på nosen och kanske lite mindre vita ben.



Middag, bad av Sixten och lite annat fix innan en stund med kettlebellsen. De har fått vila lite väl mycket det sista. Det blev mycket övningar som jag nästan alltid kör som sumosquats, marklyft, svingar av olika slag, windmill, tåhävningar och clean&press. Kanske något mer som jag glömt nu.




Jag gillar verkligen den lila sportbh'n jag har på mig. Den hittade jag av en slump på hm, tvekade en stund över de smala axelbanden men köpte den ändå eftersom den kändes ganska stadig trots allt. Efter att ha testat den hemma insåg jag att den nog går att springa i till och med. Jag är inte riktigt van vid att kunna ha den här typen av bh's men tackar och tar emot. Amningen medförde att jag kan köpa betydligt mindre kupstorlekar. Tack för det och äntligen säger jag.

- Posted using BlogPress from my iPad

Sommarspring




Dags för en tur delvis i skogen!


- Posted using BlogPress from my iPhone

lördag 26 maj 2012

Livskvalité

Vi har precis öppnat en flaska rosé och ska strax börja äta thaitakeawayen. Det är sommar ute och om en vecka har vi sprungit marathon igen. Mitt tredje, Martins fjärde i och med försprånget förra året då jag bara sprang halva (visserligen tre månader och tio dagar efter förlossningen, men ändå).



På vägen hem funderade jag lite på det här med mat och hur det blir mer och fler dieter, förbud och andra tillkrångligheter (ett ord jag kom på just i detta nu) Jag tycker inte att det ska ätas socker till frukost, halvfabrikat till lunch och chips till middag, men varför så extremt? Jaja, alla gör precis som de vill och jag bryr mig egentligen inte om vad andra väljer. Däremot tycker jag att det är väldigt frustrerande och skrämmande när de som är lite oinsatta, förvirrade och/eller i riskzonen för osunda beteenden hakar på lite av allt och så finns det ingen energi och näring kvar tillslut.

Nåja, nu ska jag dricka mitt rosévin, äta min thaimat och titta på Mästarnas mästare innehållandes min första stora idrottsidol Pernilla Wiberg. Livskvalité.

- Posted using BlogPress from my iPad

torsdag 24 maj 2012

Ibland förstår jag mig inte på min kropp

Det är tur att jag vet att min kropp är en helt annan när det är tävling. Annars hade jag nog deppat ihop totalt efter morgonens snabbdistans, där jag trots att jag slet som en galning endast landade på en snittfart flera sekunder över den från gbgsvarvet. Som är en halvmara. Där jag (förmodligen) inte fick ut riktigt allt som finns i kroppen. Som kändes 'lätt'.


Prick halv åtta gav jag mig av. Stelt. Segt. Efter 3km var uppjoggen klar. Bara att sätta igång, i uppförsbacke. Jaja, nedför sedan. Det var så segt. Benen kändes som bly och det var tungt att andas. Efter drygt 3km fick jag stanna och ta mer astmamedicin. Kändes något bättre. Men hemskt ändå. Tog mig tillslut fram till målet på 8km levande. Beundrade den vackra vyn istället för att sura.


Det var näst (näst) sista tuffa passet. Nu några dagars lugn och skön träning och vila. På tisdag en tuff dag. Men det är sen, nu är nu. Misslyckad snabbdistans var då. Efter maran ska jag göra upp med den där mentala spärren jag har vad gäller snabbdistans. Punkt slut.


- Posted using BlogPress from my iPhone

tisdag 22 maj 2012

De där backintervallerna

Det blev premiär för minikorta tights idag. Kritvita ben har jag, men om jag inte visar dem blir de ju inte direkt mindre vita. Efter lite testfotning med Ipaden (!) gav jag mig ut. Det kändes helt ärligt lite sådär i början. Jordgubbspajen och kaffet skvalpade runt lite väl högt upp i magen och det kändes lite i varmaste laget för mig. Tänkte att jag kanske får sänka målet angående antal intervaller. Men så helt plötsligt vände det och jag kände mig jättesnabb. Nu sprang jag i och för sig inte särskilt snabbt, men känslan var bra. Jag kände mig lätt. Och jag älskar mina Hyperspeed!


Väl framme vid backen körde jag igång ganska direkt. Först hade jag tänkt 10 x ca150m, men så kände jag mig så pigg (vilodag igår) så det fick bli 2 x 6 x ca150m. 2min stående serievila. Andra serien gick flera sekunder snabbare och jag kände mig verkligen i form, knappt berörd alls faktiskt. Även fast pulsen var uppe på 90%. Såklart det inte var lätt, det är inte 90% av max även om det är under få sekunder, men jag kände mig stark. Tänk vad vila och neddragning av träningen rent generellt gör. Och mer av den varan blir det nu. Dag för dag.

- Posted using BlogPress from my iPad

På todo-listen

Idag har jag tagit kompledigt fram till 18 då jag ska till jobbet för att jobba med ett event vi håller tillsammans med Asics och Stockholm marathon. Lyxigt med dagsledighet och roligt med eventjobb. På to do listen idag står följande:



* (Tvätta (check för Martin))
* Lekparkshäng (check)
* Sortera tvätt (check)
* Baka jordgubbspaj (check)
* Äta lunch (check)
* (Somna vid matbordet (check för Sixten))
* Dricka kaffe, äta jordgubbspaj och fixa saker vid datorn (halvcheck)
* Få den nyinköpta Ipaden hemlevererad! (check)
* Springa backintervaller
* Äta middag
* Jobba

Jag gillar jordgubbspajen, kaffet, ipaden och backintervallerna allra bäst. Jobbet och lekparkshänget får komma tvåa.

söndag 20 maj 2012

Det blev tjugofem varma kilometrar

Det gick ju ok det där. Nu är bara den stora frågan om jag är redo? Rent teoretiskt bör jag ju klara 3:30 ganska "lätt" eftersom jag är mycket bättre form nu än för två år sedan då jag sprang på 3:30:46 (Då jag dessutom var (ovetande) gravid om det nu kan ha påverkat.) Det jag känner att jag saknar är flera långa långpass över 30km. Jag har fått till 4 pass över 30km i år jämfört med många fler 2010. Trodde jag. Men när jag kollade tränngsdagboken insåg jag att det faktiskt bara var 3st då. Däremot ett på 55km (visserligen med fikastopp och annat) och några fler mellan 25 och 30. Men, men nu kan jag bara trappa ner och (förhoppningsvis) toppa upp.


Idag blev det iallafall prick 25 km, denna gång prick utan att behöva ta några varv runt vändplanen. Efter en lugn och skön start försökte jag öka upp lite och hålla ett lite högre tempo. Inte så högt som marafart, men iallafall högre än min vanliga långpassfart. Men det var lite segt. Det var varmt och benen var lite trötta. Dessutom blev rundan rätt kuperad med bland annat både Essingebron, Tranebergsbron och Västerbron. Eftersom sportdryckspulvret är slut här hemma fick det bli vatten i säcken. Inte helt optimalt vid såpass varm temperatur och såpass långt pass tycker jag. Men en energigel fick jag iallafall i mig. Jag kommer förmodligen ha med mig ett par stycken under maran så lika bra att testa magen, det var ett tag sedan jag sist åt sådana.

Turen slutade iallafall med ett snitt något snabbare än var jag brukar ligga under långpass. Det får väl bli godkänt men inte så mycket mer. Men det hör ju till att de sista passen innan en viktig tävling känns rätt kassa. Så kommer det nog vara nu framöver.

Sista långpasset innan maran




Dags att ge sig av. Lite träningsvärk i benen, mycket i bålen. Kjolochlinneväder!


- Posted using BlogPress from my iPhone

lördag 19 maj 2012

En lång dag

Eller speciellt en lång kväll. För Sixten vaknade en timme efter att han somnat för kvällen. Vaknade, var jätteledsen/jättearg (svårt att veta) och ville allt annat än sova. Då brukar det funka att lägga sig i vår säng med honom på ena armen och den andra runt om honom. Men inte ikväll. Det enda som hände var att jag somnade (Martin har besök så jag erbjöd mig att ta nattningen till största delen idag, även om det av någon anledning oftast går snabbare om han tar den.) och Sixten låg klarvaken. Sedan började han böka runt och då vaknade jag och insåg att en timme av kvällens "jobbtid" var förlorad.

Jaja, nu sover han iallafall (hoppas jag) och jag har satt mig med en stor kopp te och Ben & Jerrys-glass som inte var någon höjdare (Hej 53 bortkastade kronor. Apple pie-någonting-smaken kan hoppas över.) redo att jobba klart en grej. Men så sitter jag istället här. Typiskt mig.


Men imorse hann jag iallafall med en annan sorts jobb. Jobbet som hjälper mig att hålla trots många mil i veckan skulle man kunna kalla det. Styrketräning. Styrkejobb.  Kettlebellsswingar, djupa knäböj med hopp, flies för baksida axlar (ok, kanske inte så himla löpfunktionellt), utfallsgång med viktplatta ovanför huvudet, tåhävningar på bosuboll (mest pausunderhållning), hög planka med händer på bosuboll och sedan olika varianter av benlyft/benindrag och så avslutade jag med windmill (en kettlebellsövning), en av mina favoritövningar. Bra så. Bara en tuff cykelklass kvar. Tre pulspyramider, 75-85-95-85-75-85-95-85-75-85-95-85-75% av max. 4-3-2-3-4-3-2-3-4-3-2-3-4min. Pust och jag tog ut mig fullständing som så ofta när jag instruerar den typen av klass. Men det känns bra att ta ut sig på ett sätt som inte sliter lika mycket som om jag kört lika tufft springande. En bra boost helt enkelt. Två dagar i rad utan springning. Det märks att det börjar närma sig tävling, för nu tunnas det ut mer och mer.


Efter lunch och sovning (Dock inte för mig.) jobbade jag och Sixten på det där finpromenerandet. Vi började faktiskt redan igår då vi tog en tur runt Årstaviken - med stopp för värsta monsterfikan, verkligen gott med bullar, smoothie, energibollar och kaffe - tillsammans med Caroline och Noel. Idag fortsatte vi med en tur till Aspuddsparken på egen hand. Tyvärr hade djuren hunnit gå in för dagen, men Sixten var emr än nöjd med att gunga, gräva i sanden och spana på alla barn som sprang omkring. Han gillar verkligen lekparkshäng och blir helt till sig när vi börjar närma oss gungor och lekande barn i sandlådor.

fredag 18 maj 2012

Istället för morgonjogg

Jag har inte planerat min träning den här veckan utan bara kört på känsla eftersom jag inte visste hur kroppen skulle kännas efter Göteborgsvarvet. Det märks. För jag glömde den lilla livsviktiga (iallafall prestationsviktiga) detaljen VILA. Alltid viktigt enligt mig och ännu viktigare nu när träningen håller på att trappas ned för att hitta den där superbra formen lagom till den 2:e juni.

Sixten gillade också frukosten. Vilken tur att vi fått ett sådant matvrak till barn!

Men inte en tanke på vila har jag haft den här veckan. Det var först när jag vaknade dödshungrig och med lite lätt mosiga ben och därmed började fundera på hur det egentligen skulle gå att springa med de förutsättningarna, det slog mig att det var dags att dra i tyglarna och säga stopp. Stopp och vila. Så jag gick upp och bakade scones och gjorde smothie som såg ut som avloppsvatten men smakade helt ok av jordgubbar, banan, jordnötssmör, havregryn, hampa och havremjölk. Nästan lika bra start som mysmorgonjogg med fågelkvitter.

torsdag 17 maj 2012

Multipass

Jag gav mig av mot kuperade Nackareservatet utan att riktigt veta vad jag ville köra för typ av pass. Det enda jag visste var att jag ville köra tufft. Så efter att jag blivit lite varm ökade jag upp tempot en hel del. Ingen superfart av naturliga skäl (backar), men tillräckligt för att jag skulle få känna mig lite snabb.

Kom till utegymmet i Björkhagen och bestämde mig för att köra 10 x 200m på grusrakan precis intill. Kort vila, endast 30 sekunder, så det var nätt och jämnt jag hann sluta superflåsa mellan intervallerna. Åt ena hållet lutade det svagt uppför, åt andra svagt nedför. Inga supertider blev det, men trötta var benen efter tio stycken.

Nästa gren blev 20min relativt högintensiv styrka. Hopp upp på bänk (Även kallat boxjump) med en djupknäböj där uppe. Direkt ner för ytterligare en djup knäböj. Utfall, triceps pushups. Marklyft och latsdrag. Försökte mig på armgång (heter det så?) men fick så ont i händerna av stängerna och "gick" bara halva en gång.

Snabbt iväg på sista grenen som skulle vara tuff löpning hemåt. Tufft blev det visserligen, men inte särskilt snabbt. Jag var helt slut. De där tvåhundringarna i kombination med boxjumpsen mosade mina ben. Kanske har jag lite göteborgsvarv i kroppen trots allt. Sista 2,5 kilometrarna joggade jag ner. Trodde aldrig jag skulle komma hem. Så hungrig, så törstig, så matt. Men ett glas rödvin och havssaltschoklad till efterrätt ska nog fixa till mig igen.

En del av belöningen.

Mysmorgonjogg imorgon. Jag hoppas på sol, ljummen vind och fågelkvitter.

Tid att fylla upp

Jag har lyckats pricka in en ledig fredag mitt under en långhelg så att jag också får en ledig långhelg precis som dem som jobbar på kontor och sånt. Minus halvdag igår då som jag förstått att många hade. Fyra långa dagar att fylla med saker. Jag minns inte när jag hade så lång sammanhängande ledig tid sist. Tre dagar hade jag vid första maj i och för sig. Men fyra dagar var länge sedan, vilken lyx. Fast när jag tänker efter så var jag ju föräldraledig i ett år nyss. Så särskilt synd om mig är det ju inte.

Sådana här miljöer vill jag finpromenera i.

Vad de lediga dagarna ska fyllas med vet jag inte riktigt men jag skulle vilja finpromenera i vackra miljöer med familjen. Idag hade passat perfekt men det är så tråkigt väder. Kanske blir det en tupplur snart istället. Sömn finns det väl alltid att ta igen. Träna ska jag göra, men det hör ju knappast till ovanligheterna. Idag blir det tuff träning, imorgon lättlätt. På lördag ska jag hålla min sista fasta cykelklass på ett tag. Jo, jag har bestämt mig för att säga upp den. Jättetråkigt, jag vill verkligen ha en cykelklass, men jag inser att det inte fungerar i längden att stoppa in mer saker än vad det fins tid till. Dessutom jobbar jag var tredje lördag och många lopp ligger på lördagar. Det gör att jag inte kan periodisera min klasser som jag vill och det gör att deltagarna inte får någon kontinuitet. Bättre då att någon annan får ta över och jag hoppar in och vickar när det behövs och jag kan. Förhoppningsvis kan jag göra comeback snart igen. (Body Balancen på måndagar kommer jag dock fortsätta med.)

På söndag ska jag springa sista långpasset innan maran. Bara dryga två veckor kvar nu. Det känns både bra och dåligt. Bra för att jag verkligen är sugen på att springa men dåligt eftersom det, som alltid, känns som att jag kunde träna liite bättre. Men det blir nog bra. Förutom cykeljobbet på lördag ska jag faktiskt jobba pyttelite till. Ett löpprogram ska skrivas till en tjej som ska springa sin första tjejmil. Så roligt när fler och fler börjar gilla löpning!

onsdag 16 maj 2012

Progressiv distans med teknikfokus

Eller tempopass eller vad man nu vill kalla det. Lite fart iallafall. Först två stycken lugna uppjoggskilometrar. Därefter två stycken kilometrar lite snabbare följt av två stycken ännu lite snabbare och till sist två kilometer något långsammare än jag snittade i lördags. Tvåkommatre kilometer nedjogg på det och jag var framme på jobbet.


Benen tyckte att det var ok med lite fart. Det var alldeles lagom så som det blev. Jag försökte fokusera lite extra på teknik vilket ju brukar gå lite lättare när jag springer i lite tunnare skor. Jag älskar mina Hyperspeed! Bästa köpet på länge. Tänk att det kan vara sådan skillnad på sko och sko. Visserligen lite olika typer av sko, men ändå. Från noll löpkänsla till massvis av löpkänsla.

tisdag 15 maj 2012

Roligt

Haha, de där marathonfotograferna kan verkligen konsten att få mig att se ut som sitt värsta jag på bilderna. Eller så är det kanske löpning och i synnerhet löptävling som får mig att se sådan ut. Inte så smickrande. Hoppas det kommer ut någon bättre.

Hehe. Det är bara att skratta åt eländet. Men det bjuder jag på.

Ikväll ska jag dock fotas igen. Den här gången av en fotograf från Expressen, för en artikel om löpning jag ska vara med i. Ja, jag halkar verkligen in på de mest oväntade grejer via den här bloggen. Lite mer smickrande än bilden ovan.

söndag 13 maj 2012

Göteborgsvarvet 2012

Jag brukar (brukade?) oftast ha gott om tid innan start, tipspessimist som jag är. Men de senaste gångerna har det blivit lite mer stressigt och igår var inget undantag. Eller ja, egentligen hade jag nog ganska gott om tid, men när det står att man bör vara i startfållan senast 30min innan start och jag då är vid klädinlämningen blev jag ändå lite lätt stressad. Kissa fick jag göra i skogen, några köer hann jag inte med.

Katastrofalt dålig och näst intill obefintlig, uppjogg. Ställde mig nästan längst fram i min fålla för att försöka komma iväg snabbt och slippa den värsta trängseln. Men det hade jag ju inget för, för sedan kom folk från alla håll och ställde sig framför den där flaggan som berättade att här startade Team guld. Jaja, lyckades tränga mig fram lite när det väl var dags att jogga bort mot själva starten.

Starten gick och jag låg så långt ut åt vänster som det var möjligt. Sprang förbi väldigt många och svor nästan inte alls. Kanske var min startgrupp ovanligt liten eller så lyckades jag trots allt ta mig ganska långt fram. Som vanligt rusade alla i starten så det gick i ett helt ok tempo tyckte jag. Första 3 kilometrarna försvann i ett nafs och genom majorna är det alltid roligt att springa. Upp mot Älvsborgsbron, lite trängre och sedan var 5km passerade. Uppför och väl uppe massvis av motvind. Massvis. Men jag försökte hålla ett ok tempo ändå. Fick syn på en farthållare med siffrorna 1:40 på sin flagga och tänkte att jag ju kan hänga på där så kanske jag faktiskt kan komma ner i närheten av det personliga rekordet på 1:39. Varvsrekordet kände jag redan där att jag nog skulle greja rätt lätt och det bör jag ju såklart också göra. Även om det är trångt. När jag satte det för två år sedan tog jag det något lugnare än gick på max eftersom Stockholm marathon låg endast två veckor bort.

Det syns var det var trångt.

I sedvanlig ordning fick jag håll på vägen ner från bron. Jag tror jag har fått det varje år jag sprungit. Något år rejält men nu endast lite lätt. Det försvann snabbt också. Bestämde mig för att gå om den där farthållaren, tyckte det gick lite för långsamt. Kände att jag hittat ett skönt flow och njöt verkligen av att springa ganska snabbt utan att det kändes så. Jag kände mig väldigt stark och lätt. Men på något sätt hade jag inte huvudet med mig. Jag ville inte riktigt lämna den där sköna känslan och börja pressa mer. Det är bland annat därför jag tror att jag har mer att ge. Med en bättre uppladdning, framförallt mentalt men även fysiskt, tror jag att det finns någon eller några minuter ytterligare att kapa. Något flackare bana och lite mindre folk därtill så kan det kanske bli något riktigt bra av den här formen.

Trångt var det faktiskt inte ofta alls. Hittills hade jag bara druckit en gång, efter bron, och började känna att det nog var dags igen snart. Så jag passade på när det ändå var lite mindre folk vid nästa station. Verkligen en jättebra förändring av arrangören att endast ha vätskan på höger sida! Då kunde jag hålla mig på vänster sida hela tiden när jag inte ville dricka. Vilket jag inte ville något mer sedan. Eller jo, jag ville men jag kände att jag var tvungen att passa på att passera folk när tillfälle gavs. För efter Götaälvbron blev det rejält trångt. Och nu kom irritationen. Det blev en mindre yta att springa på och folk framför mig började bli trötta. Vi dirigerades om flera gånger uppför avenyn, kanske för att det skulle bli mindre trångt (?) men jag upplevde det endast som störande. Tappade flytet helt och fick växla mellan att nästan jogga och att nästan rusa. Dessutom spottade någon på mig! Fick en spottloska rakt på låret och kunde inte tänka på något annat de närmsta kilometrarna. Måste man spotta när det är så trångt?! Hade tänkt dricka och hälla en mugg över låret för att få bort äcklet vid Götaplatsen men gav upp den tanken någonstans bland alla svampar på marken. Fick koncentrera mig på var jag satte fötterna och försöka passera så många som möjligt. På nedvägen blev jag skitarg på att jag inte tog mig fram och sprang upp på trotoaren, nästan på publiken, och bara rusade. För att sedan få stanna upp och jogga i svängen och en bit upp på vasagatan. Sedan sicksackande nästan hela vägen in i mål. Sista kilometerna var riktigt trång. När man som jag alltid, och i synnerhet en dag som igår då jag nog hade en hel del mer att ge än jag faktiskt gjorde, har extrakrafter kvar till en spurt och då hindras blir man inte så glad. Men det var bara att bita ihop. Och trött blev jag ändå.

Lyckades nästan preja ner en lång kille som sprang med armbågarna rakt ut. Var på vippen att skrika "håll höger, håll höger" men var för feg. Koncentrerade mig istället på att få till en ordnetlig spurt de sista hundra metrarna och tog mig imål och blev väl där tackad för bra draghjälp av en kille.

När jag hällt i mig två muggar sportdryck och en mugg vatten kom illamåendet. Det är inte optimalt att dricka så lite som jag gjorde. Särskilt inte när det är varmt som det faktiskt blev mot slutet. Jag hade åtminstone tänkt dricka 4-5 gånger men nu blev det bara två. Osmart eftersom vätskebrist är det som snabast försämrar prestationsförmådan. Osmart eftersom man mår så mycket sämre efteråt. Nåja, jag klarade mig förhållandevis väl ochmådde trots allt nästan som vanligt efter ett par timmar. Även i resten av kroppen. Häftig känsla att ha sprungit såpass snabbt såpass långt men ändå inte känna så mycket i varken ben eller övriga kroppen. Tack fina kropp!

Jag är jättenöjd! Jättenöjd men sugen på att ladda lite bättre, pressa lite mer och se om och hur mycket tid jag kan plocka. Jag sprang liksom nästan fyra minuter snabbare än mitt personliga rekord och jag sprang nästan tio minuter snabbare än jag gjort tidigare på det här varvet. Jag kan inte vara annat än jättenöjd! Kanske finns det mer att ge, kanske inte. Det kommer visa sig. Nu fortsätter jag fokusera på årets första huvudmål, Stockholm marathon. Under 3:30 ska jag, gärna en bit till.

lördag 12 maj 2012

Ojdå

Haha. Men först; förlåt gbgsvarvet för att jag har klagat så på trängseln. I år var det inte så farligt. Det var bara första kilometern och de fyra fem sista som jag var lite irriterad. I övrigt var det helt ok.

Och min chansning med de nya skorna, Asics Hyperspeed, som jag impulsshoppade igår innan jag åkte höll. De var grymma!



Och jag sprang på 1:35!!!! Eller möjligtvis 1:36. Min vana trogen handlar det om sekunder. Vi får se om de är på min sida idag. En längre story kommer när jag har tillgång till dator och en stund för mig själv. Men jag är oerhört nöjd! För det känns som att jag kanske har lite till i mig. Lite plattare bana, lite mindre folk och lite bättre uppladdning (Både fysisk och mental) så kan jag nog pressa ner tiden en eller ett par minuter till. Men tjoho vad roligt med ett nytt pers! Jag krossade det förra med fyra minuter! Och förra varvetperset med nästan tio. Älska!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Snart dags




Iskallt! Jag kommer kanske frysa ihjäl på väg från klädinlämningen till startfållan i mitt tävlingslinne och korta tights/kjol.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Loppmorgon




Rätt oladdad men lite förväntansfull ändå. Det är alltid jätteroligt att springa gbgsvarvet och jag ska försöka att inte bli arg på trängseln. Bara njuta av stämningen och pinna på så gott det går mellan allt folk. Återkommer.


- Posted using BlogPress from my iPhone

torsdag 10 maj 2012

Och just det...

...här (<-klick) går det att läsa en liten text jag skrivit. (Rubriken har jag inte satt själv dock. "Unna" är ett ord jag är lite kluven till.) Jag är nämligen ny hälsa/kost/träning-krönikör i tidningen Arbetaren. Roligt värre! Vilka grejer den här bloggen har fört med sig. Förutom riktigt nära vänner och fina bekantskaper har jag, direkt eller indirekt, fått olika jobb via den. Via den här lilla platsen där jag bara skriver av mig det jag behöver få ur mig.

På en annan plats finns en text om vätska. Den kan du kanske ha nytta av även om du inte ska springa Tjejmarathon.

Idag kände jag mig inte i mitt livs form

Så olika det kan vara. För två dagar sedan på topp, idag inte så mycket topp. I planeringen stod ett lättare fartlekspass till jobbet. Så långt ok. Gick utanför dörren och förvånades över hur varmt det var. Inte varmtvarmt men varmt för att vara åtta på morgonen och molnigt. Fuktigt och kvavt. Trippade iväg, lite småstelt som vanligt på morgnarna. Sprang 3km som gick segare än jag tänkt mig, startade fartleken och insåg att idag skulle det kännas tungt. Allt pollen och den fuktiga luften gjorde att jag kände av min allergiska astma mer än vanligt. Benen var fruktansvärt sega, men det är väl i och för sig kanske inte så konsigt med tanke på tisdagens urladdning. Men så de där skorna som jag aldrig får någon löpkänsla i. Saucony Mirage. Dem som så himla många hyllar. Varför inser jag bara inte att jag inte ska springa i dem mer. Kanske när jag bara ska lufsjogga, men inte när jag vill få upp lite fart. De passar helt enkelt inte min fot och det är inte en sådan typ av sko jag gillar. Jag var väldigt nyfiken på dessa skor, men eftersom de är lite för breda för mina fötter ville jag inte köpa dem. Men så fick jag möjlighet att testa dem för marathon.se´s årliga skotest vilket såklart gjorde mig jätteglad. Så tråkigt att de inte funkar för mig. Men de är ju både snygga och sköna att gå i så de får halvpensioneras och mest bli jobb och vardagssko.

Flygande lätt vill jag känna mig. Foto; janehaglund.se

Men även oavsett skomiss så var det inget bra pass. Kanske just för att det var sista passet innan ett lopp. Även om jag inte hyser några stora förhoppningar om någon supertid på just detta lopp så vill jag ju känna att jag är i form. Fast det är jag ju. I mitt livs form. (Vilket jag i och för sig har varit hela tiden, frånsett under graviditeten och första tiden efter förlossningen. I övrigt har jag ju hela tiden blivit bättre och bättre sedan jag började löpträna "seriöst".) Dagens pass stoppar jag undan någonstans där det inte syns. Istället plockar jag fram tisdagens superpass.

onsdag 9 maj 2012

Pst!

Jag behöver skärpa till mig vad gäller styrketräningen. Som det är nu har jag slarvat alldeles för mycket den senaste månaden. Igen ja. Men jag börjar inse att även jag måste sålla och prioritera. Att jobba mer än heltid totalt sett plus träna upp mot tio timmar i veckan tar visst sin tid. Fast nu är ju styrketräningen ändå en väldigt viktig komponent i min (hittills skadefria) träning så på något vis får jag se till att maka undan och göra lite plats. Så nu har jag kommit fram till att det är bättre om jag kör 2-4 korta pass på 15-30min varje vecka, än att sträva efter 1-2 "långa".

Jag påbörjade faktiskt den här vanan redan i fredags då jag körde tre övningar - en ben, en mage och en rygg - direkt efter hemjoggen från jobbet. 3 övningar i tabataform, dvs 8 gånger 20sek jobb och 10sek vila, ungefär en minut vila mellan övningarna. På 15min var jag klar. Smart.

Igår var jag också smart. Det var soligt och fint så jag tog med mig Sixten ut till den lilla sandlådan vi har precis utanför huset. Där satt han och grävde, lekte med kottar, kollade på fåglar och skrattade åt mig medan jag tränade ett lätt styrkepass med egen kroppsvikt. Med en bänk och en sandlådekant kommer man långt. Två flugor i en smäll, sådant gillar jag. Nästa gång kanske jag tar med mig kettlebellsen och gummibandet ut också.

tisdag 8 maj 2012

Jag är verkligen i mitt livs form!

Jag hoppas den vill hålla i sig ett tag till. Först och främst någon månad, men gärna restan av säsongen. Vilken underbar känsla det är att känna sig så stark, så snabb, så lätt! Nu känns ju inte alla pass så och jag kände kanske inten ågot av ovanstående mot slutet av förmiddagens intervaller då jag var ungefär så slut jag kan bli. På träning. På tävling verkar det finnas några växlar ytterligare...

Det glömdes bort att fotas på banan. Fullt upp med flåsande.

Men samtidigt som jag glädjs något oerhört över min stigande form är jag också lite rädd. Rädd för att det ska vända innan jag vill att det ska vända. Eller mycket värre, att jag drar på mig någon skada. Så det gäller att verkligen lyssna ärligt på kroppen nu. Lyssna och inte gå över gränsen. Köra på enligt planen som nu säger att det är dags att bröja drar ner på träningen så smått för att förhoppningsvis vara på topp den 2:e juni. På en av topparna, på den första. Inte lägga till någon liten jogg bara för att det är så skönt väder ute eller jag ändå känner mig så pigg. Vara så klok som jag vill vara och för det mesta faktiskt är.



Men tillbaks till de där fyrahundringarna. Klockan tio stod vi med Sixten i vagnen och väntade på att klockorna skulle hitta sateliter. När väl det var gjort gav vi oss av. Jag med fjärilar i magen precis som förra veckan. Förväntansfull och lätt övertaggad. Efter knappa 3km var vi framme och jag körde ett varv på banan där jag la in tre koordinationslopp. Martin körde borta i kurvan där Sixten sov i sin vagn. Sedan iväg. Jag först. En lågstadieklass (tror jag) övade 60m och längdhopp. Jag fick springa ut på andrabanan genom första halvan av första kurvan. Insåg någonstans på bortre rakan att jag gått ut alldeles för fort. Bet ihop. Kom fram till Martin och Sixten och stannade klockan på 1:19. What!? Galet! Martin stack iväg. Jag flåsade. Flåsade lite till och kände av min astma för första gången på riktigt länge. Tog en ny dos medicin. Martin kommer tillbaka. Minns inte tiden, men långsammare än min första! (Men resterande sprang han snabbare) Tog det lite lugnare, men sprang ändå riktigt tufft. Se upp för barn. Jobba med kortare steg, högre kadens. Upp med höften, stark bål. Mycket att tänka på. 1:21. Martin iväg. Mera flåsande. Min tur. Tufft. Fruktansvärt. Framme, på 1:21 igen. Sedan var jag död. Hur jag skulle klara ytterligare 5 förstod jag bara inte. Men på något sätt gick det. Försökte fokusera på tekniken och tänka bort det jobbiga. Sprang sämre men ändå samtliga snabbare än för en vecka sedan. Ja, hjälp. Förstå vilken fantastisk känsla det är!

Den 8:e maj

Idag (eller snarare ikväll/inatt), den 8:e maj är det åtta år sedan jag och Martin träffades för första gången. Det har varit toppar och en djup dal där vi faktiskt gjorde slut och levde på varsitt håll i något halvår. Men nu har vi hittat hem och har dessutom världens finaste Sixten.


I förmiddags började vi med lite firande. Intervaller på bana som jag ska berätta mer om ikväll. Men att det gick bra för oss båda (Sixten passade på att sova under tiden och missade både oss och barnen som hoppade längdhopp och sprang 60m) kan jag iallafall avslöja. Nu har vi lite åtaganden på varsitt håll innan vi firar lite mer lugnt och stilla ikväll. Jag ska äta lunch med en vän och sitter just nu på väg dit. Jag passade på att klä mig lite fint för en gångs skull. I vanlig fall är det ju mest träningskläder och jeans med springskor om vardagarna.


- Posted using BlogPress from my iPhone

måndag 7 maj 2012

En helt vanlig måndagskväll

Men inte en helt vanlig måndag. En helt vanlig vartredjemåndag dock. Ledig måndag eftersom jag jobbade i lördags. (Faktiskt är jag ledig imorn också, ibland är schemat bra alltså.) Men som de allra flesta måndagar slutade även denna med Body Balance. Instruerande. Idag presenterade jag väl kanske inte på topp direkt men så är det ibland. Men desto mer positiv var känslan i min kropp. Stark och smidig och benen stumnade inte alls så mycket som de brukar i krigarna. Och det dagen efter jättelångt långpass. Ibland är inte livet logiskt.


Resten av dagen har gått i effektivitetens tecken. Jag hann med att fixa en hel massa saker, en sväng på öppna förskolan med Sixten och en kort shoppingtur plus en tur till djuren, sandlådorna och gungorna i Blecktornsparken med hela lilla familjen. Imorn tänker jag också vara effektiv. Men kanske vila mig en sväng på eftermiddagen också. Det är ju trots allt Göteborgsvarvsvecka. Även om jag, sedan jag fick reda på vilken startgrupp jag springer i, inte har några höga förväntningar eller krav på mig själv (Mer än slå min bästa varvettid, men pb't på 1:39:49 är jag faktiskt tveksam till om jag kommer fixa.) så vill jag ju vara lite utvilad iallafall. Tuff träning imorn förmiddag, lätt träning på onsdag och torsdag. Sedan får jag vara redo.


- Posted using BlogPress from my iPhone

söndag 6 maj 2012

Prick enligt plan (och lite bonusrekord)

Det blev en fin tur trots allt och först de två-tre sista kilometrarna som det började kännas segt. Jag har en tendens att stelna till i baksida lår ibland och det hände idag, dock inte på något sätt som förstörde. Ett långt stretchpass när jag kom hem och det mesta är borta nu. Dessutom konstaterade jag, när jag gick till tvättstugan, att jag inte kändes mig så sliten som jag tycker att jag borde. Lite stel i baksidan som sagt, men inte sådär stum i framsida lår som jag kan bli ibland. Det måste ju vara ett bra tecken.

Jag ville ju springa längs vatten idag så jag började med Årstaviken till Liljeholmen, därefter längs den lilla pölen Trekanten, till Vinterviken och sedan längs vattnet (Med undantag för ett kort parti i Mälarhöjden.) ända ner till trakterna av Skärholmen. "Landvägen" tillbaks till Liljeholmen och sedan Årstavikens södersida och ända bort till Danvikstull och så Hammarbysjöstad och Årstaskogen tillbaks. När jag var hemma visade klockan 35,7km så det fick bli ett par varv runt vändplanen här hemma så att jag kunde stanna på prick 36km. Tyvärr passerade på denna korta stund inte mindre än tre personer. De måste undrat vad jag höll på med...

Jag är ganska nöjd faktiskt. Det var rätt kuperat bitvis längs vattnet ner mot Skärholmen och så även i början och slutet i Årstaskogen. Sista superbranta backen upp från vattnet här hemma gick jag uppför precis som jag gör för det mesta. Jag anstrände mig inte för att hålla farten uppe men försökte heller inte hålla igen. Behaglig ansträngning och runt 75% av max som jag brukar ligga på under långpass om det inte ska vara ett snabbare sådant eller innehålla fartökning(ar). Det slutade på en snittfart på 5:27 min/km och 73% av max. Dessutom fick jag som bonus till ett nytt veckodistansrekord på 112,4km. Tackar.

Pepp pepp

Det är bara att ge sig av.

Jag försöker peppa igång mig själv för ett riktigt långt långpass. Det går sådär. Jag vet inte ens var jag ska springa. Var jag vill springa. Så det får bli improvissation. Det känns som att det behöver vara fint runt omkring mig för att jag ska orka hålla motivationen uppe idag. Så mycket vatten längs min sida får det bli. En väldigt bra ljudbok kommer jag iallafall ha i mina öron. Stort LÄS (eller lyssna) på den. Liksom hennes övriga böcker. Nu ska jag byta om. Byta om, ge mig ut och bara genomföra. Ibland är det bara att göra utan att tänka.

lördag 5 maj 2012

Benvilardag

Igår snabbdistansade jag till jobbet. Det gick bra i början och fram till någonstans efter mitten. Jag försökte att enbart gå på känsla, jobba med tekniken och inte kolla klockan. Inte någon maxning på något sätt utan en bit under tröskeln. Sneglade på klockan någon gång ibland och det såg bra ut. Men så svängde jag upp mot söder mälarstrand och då tog det stopp. Nästan iallafall. Jag möttes av en vägg av motvind. En sådan som jag brukar prata om på mina cykelpass. Inte alls rolig faktiskt. Men tillslut var jag ändå framme vid nedjoggsdags och kunde summera ett helt ok pass i godkänd fart. Om inte väggen kommit hade jag nog kunnat snitta runt 4:30-fart men nu blev det strax över.


En annan gång efter tilljobbetspring

Idag får benen vila. Det känns i vaderna att jag sprang fyrahundringar i tisdags, i Nike Free i onsdags (om än kort), kuperad skog i onsdags och snabbdistans igår. Imorgon väntar längsta långpasset på två år. Sista långa innan maran och gissningsvis sista långa på ett tag.

Det är jobblördag idag och jag sitter på tunnelbanan istället för springer. Men löpning består ju dagen av ändå. Från morgon till kväll nästan alla dagar i veckan. Vilken lyx egentligen.

- Posted using BlogPress from my iPhone

torsdag 3 maj 2012

Energiboostad

I Alingsås var det sommar. Det är det visst inte i Stockholm märkte jag när jag kom hem.

Nu är jag hemma igen efter en dag som gick alldeles för snabbt. De här människorna är så otroligt roliga, härliga, inspirerande och givande! Under den obligatoriska lunchjoggen (som bitvis gick i riktigt kuperad skog, älska!) skrattade jag ett tag så mycket att jag fick ont i magen. Det blir visst så när man försöker springa samtidigt som människor runt omkring säger och gör roliga grejer. Rejält energiboostad och laddad för två dagars jobb på det vanliga, också roliga och givande, jobbet innan tre nya lediga dagar är jag nu.

Tidig morgon




Idag är jag ledig från vanliga jobbet på Löplabbet men är ändå uppe tidigt tidigt. 06:10 går tåget mot sydväst och jogg.se-kontoret. En annan form av jobb men mest en kul dag med härliga människor. Perfekt med tågtid där jag har ett ypperligt tillfälle att jobba undan lite grejer jag känner mig lite stressad över. Fast kanske tar jag mig en liten sovstund också.


- Posted using BlogPress from my iPhone

tisdag 1 maj 2012

Fyrahundra meter åtta gånger

Varv på varv på den där orangea banan. Banan där jag känner mig så snabb. Idag snabbare än vanligt. Jag är nog i ganska bra form. Mitt livs. Fast det är jag ju nästan hela tiden. Med undantag för graviditeten och tiden strax där efter har jag hela tiden fortsatt att utvecklats och förbättrats. Jag blir snabbare och uthålligare för varje år. Hur länge ska det hålla i sig? Ett tag till hoppas jag. Hoppas, hoppas väldigt mycket.

Förra sommaren satte jag upp ett mål med mina fyrahundringar. Det var att springa någon under 1:30 minuter. Det målet klarade jag av redan på andra försöket. Några sekunden under, några ett par sekunder över. Sedan blev det inte några fler försök. Det var i juli förra året som jag passerade 1:30 gränsen. Den första maj i år passerade jag 1:25 gränsen.

Nöjd och glad i min fusk-finischertröja. Jag sprang ju faktiskt inte i mål.

Jag var lite nervös innan passet. Lite pirrig. Hur skulle det gå? Det var så länge sedan jag sprang fyrahundringar på bana. Jag ville så gärna under 1:30. En lång uppjogg tog jag mig. Jag är segstartad och behöver 3km innan jag är redo. Idag blev det 4,6 inkl 3 stegringslopp det allra sista. Sedan var det dags.

Jag har svårt att veta vilken fart jag kan hålla så jag började lite försiktigt. Klockade första på 1:26. Oj. Sprang jag för fort? Nej, det kändes helt ok. Andra gick på 1:24. Häftigt! Tredje också. Fjärde på 1:25. Femte och sjätte på 1:24. Sjunde på 1:25 och så den åttonde och sista på 1:24. Trött, ja. Nöjd, ja. Mycket nöjd. Vad ska årets fyrahundringsmål bli? Under 1:20 låter väl bra. Vi får se om det är realistiskt, men efter maran ska jag främst satsa på milen resten av säsongen och då kommer det springas en del fyrahundringar. Fyra sekunder är mycket på en så kort sträcka, men det räcker med en repetition under den magiska gränsen för att jag ska ha nått mitt mål. Det bestämmer jag.

Mellanlandning





Jag är hemma och fyller på med ett stort glas oboy plus en macka. Jag har sprungit åtta stycken otroligt jämna och rekordsbabba fyrahundringar på bana. Efter energipåfyllningen ska jag jogga iväg och möta upp en tjej jag hjälper med träningen. Vi ska göra ett maxpulstest. Ja, det är inte jag som ska maxpulsa alltså. Jag ska bara jogga plus peppa som bara den. Återkommer!


- Posted using BlogPress from my iPhone