Diagnos

Har precis kommit hem från vårdcentralen där jag fick göra pricktest för att se vad det egentligen är som jag är allergisk mot, samt kolla astman. Det visade sig att jag, som jag trodde, är allergisk mot gräs, men även mot björk. Som tur är INTE mot häst, hund och katt!!! Inte för att jag trodde det, men man blir ju lite orolig. Hur skulle jag kunna leva ett helt liv utan djur?

Det visade sig också att jag har väldig mycket astma, allergisk sådan, och, förutom nässprayen, tabletterna och inhalatorn (vid behov) kommer få ta ytterligare en medicin.
Varje morgon och kväll ska jag inhalera en annan typ av astmamedicin, så nu kommer jag bära runt på ett helt apotek. Jag som inte gillar att proppa i mig massa konstiga mediciner, hormoner och annat skrämmande. Jaja, leder det till att jag kan springa fortare så är jag nöjd. Och att jag slipper snora ner alla snygga kläder jag provar eller nyser i latten eller godisskålen.

Löpning på morgonen

Imorse ringde klockan en timme tidigare än vad den egentligen behövde göra. Eller det var ju jag som ställt den en timme tidigare, så en anledning fanns det ju till att den ringde när den gjorde. Ett lätt distanspass före frukost var nämligen inplanerat och jag lyckades, hör och häpna, faktiskt tvinga mig upp ur den sköna sängen (men konstiga drömmen) för att springa en kort och lugn tur på 6,5km. Som alltid när jag ger mig ut ungefär 10 minuter efter jag slagit upp ögonen var kroppen stel, seg och ovillig till en början. Efter 10-15min började den dock vakna till liv och det var riktigt skönt och behagligt. Jag gillar ju egentligen inte att träna på fastande mage, men en av fördelarna med att ge sig ut såhär tidigt är att man är helt ensam. Bara jag, min andning, mina steg och naturen. (Ok då, en och annan bil, cyklist, buss eller spårvagn kan man ju stöta på.) Ska jag få uppleva det OCH ha ätit frukost, och därmed orka betydligt mycket mer, innan skulle jag ju behöva gå upp mitt i natten för att äta.

Jag tycker att det är fascinerandefaschinerande hur mycket mindre man (jag) orkar utan mat (framförallt kolhydrater) i magen. Om jag springer samma runda som imorse, på samma ansträngningsnivå pulsmässigt och "muskelmässigt", på eftermiddagen/kvällen istället kan det gå uppemot två minuter snabbare. Fascinerande!

Nu spelar ju tiden visserligen inte någon roll, utan meningen/teorin med morgonlöpning är ju att kroppen ska lära sig använda fett som bränsle (och spara på glykogenlagren och därmed orka hålla ett högre tempo under en längre tid). Jag är dock lite skeptisk till om det verkligen blir så (jag tror att långpassen har en viktigare funktion) men den diskussionen orkar jag inte snöa in på just nu. Någon gång ibland kan det ju faktiskt vara skönt att få uppleva stillheten, tystheten och lugnet. Oavsett vad det har för påverkan på kroppen och dess funktioner.

(Ja jag vet, det blev lite väl många parenteser)

Xelda

Jag längtar hem! Inte bara festival att se fram emot nästa helg! :D

Shopping och lite annat

Min nya kärlek (och en baddräkt, nu ska jag lära mig simma ordentligt!) bor numera hemma hos mig! Jag tror den kommer få stanna kvar, ska testa lite mer innan jag bestämmer mig helt. Det fanns ingen i min vanliga storlek så jag fick ta en storlek större, men det funkar nog ändå tror jag. Modellen är sådan att det inte gör så mycket om den är lite stor. Så fort jag hinner, ska jag lägga ut bilder! Det kan dock ta lite tid, jag kommer nämligen jobba hela helgen inklusive ikväll.

Förutom att shoppa (och städa och jobba) har jag även hunnit med ett löppass i Skatås. Tänkte att det var dags för mördarmilen igen. Till en början kändes allt jättebra, benen var piggare än väntat och jag tyckte att jag sprang på rätt bra (nåja, som vanligt åtminstone) vilket även klockan visade. Kollade på den rosa skönheten sista gången vid 7km och då såg allt ok ut. Så döm om min förvåning när klockan visade ungefär en och en halv minut sämre än vad jag väntat mig! Hur jag kan ha tappat så mycket tid på tre kilometer, där det dessutom går ganska mycket nedför, är för mig ett mysterium. Men, men ibland är det så, bara att glömma och gå vidare. (Mitt nya motto) Dags att jobba lite..

Shoppingsug

Idag var jag inne på HM en snabbis. Inte bra. Jag blev naturligtvis kär i en kjol. Eller egentligen inte, det var inte kärlek vid första ögonkastet. Men ju mer jag tänker på den desto mer kär blir jag. Jag måste nog helt enkelt ha den. Imorn hoppas jag att:

1. Jag har fått lön
2. Jag hinner ner på stan en snabbis innan jobbet
3. Jag lyckas hitta en kjol i min storlek

Om allt detta lyckas stämma in, kanske ni kan få se min nya kärlek imorn!

*Trummvirvel*

Jag ska bli spinninginstruktör!! Eller åtminstone gå en utbildning, om jag blir godkänd är ju en annan sak. Men det borde väl inte vara så svårt, jag har ju iallafall redan de fysiologiska- och anatomiska kunskaperna. Så det jag behöver lära mig är musiksaker och själva instruerandet. Instruerat har jag visserligen gjort tidigare, jag är ju (utförsåknings) skidinstruktör, men lite annorlunda är det nog att sitta på en spinningcykel och instruera.. Tekniken är nog också helt ok, det är iallafall ingen som klagat, snarare berömt (man får skryta lite ibland) mig..

I mitten av augusti ska det alltså ske. Mitt uppe i mitt laddande för sensommarens och höstens lopp. Men det ska nog funka ändå, man är väl en superwoman! :D

Stackars benen

Ont ont har jag, men som tur är inget ont som är farligt. Bara väldig träningvärk typ. Kan man få träningsvärk under tiden man tränar? Om inte vet jag inte vad det är för ont jag har, men ont gör det. Så här trött brukar jag inte bli under långpass, men jag antar att träningsvärken (jo den kom igår eftermiddag trots allt) från pumpen samt det faktum att jag bara ätit frukost innan spelar in. Visserligen åt jag ännu mera frukost än vanligt.. Hm.. Eller så är jag helt enkelt (fortfarande) i väldigt dålig form. Men inte så länge till hoppas jag!!

PS. Ikväll (om jag inte är dödstrött efter jobbet, då blir det imorn istället) ska jag berätta om en rolig grej jag har gjort/kommer att göra. Stay tuned!

Träning och jobb

Intervallerna igår gick bra, jag kom ihåg att ta medicinen och det gick därmed att andas normalt. Så himla skönt! Idag väntar långpass, revansch på det förra som fick kortas ner en massa kilometer eftersom jag kände mig så konstig och matt. Men nu ska det minsann springas hela den planerade 22km rundan! I lugnt och långsamt långpasstempo, utan någon mentalt blockerande och jobbig fartökning.

I eftermiddag ska jag gå bredvid på det allra nyaste jobbet (jag har ett gammalt, som jag snart ska sluta, ett nytt som jag kommer jobba några dagar (oftast kvällar :() i veckan på och ytterligare ett nytt (det jag ska jobba på idag) som jag kommer att hoppa in när det behövs på). Det ska bli både roligt och jobbigt. Roligt eftersom det är lite mer normal lön då det är en kommunal motionsanläggning, men jobbigt eftersom jag hatar att vara ny och inte kunna allt. Men det blir nog bra tillslut.

Förövrigt känns det som mitt liv bara består av träning, jobb (träning det med), bloggar och litteratur för tillfället. Alla vänner är bortresta, Martin jobbar och jag har inga pengar på kontot att shoppa upp. Alltså får jag hålla mig hemma och ägna mig åt ovanstående aktiviteter. Men det är rätt skönt. Ett tag iallafall. Men nästa vecka händer det andra saker, då är det dags att åka till Arvika igen. Se och lyssna på massa bra musik, träffa bästaste barndomsvännerna och dricka lagomt (??) med vin.

Intervaller i trappform

Ingen träningsvärk i benen, bara lite stelhet i rygg, bröst, biceps och triceps. Men de musklerna ska jag ju inte springa med så det gör inte så mycket. Det känns tvärtom ganska bra att de fått lite träning och inte helt försvinner.

Så nu ger jag mig ut på ett intervallpass och hoppas på att benen är lika glada idag. Får bli samma runda som igår, men den här gången ska det, efter 15min uppvärmning, springas trappintervall. Först 2km, sen 1,5km, sen, 1km och slutligen 0,5km innan nedvarvningen. Men eftersom jag inte har sådana där moderna saker som mäter distans åt mig får jag köra på tid istället. Hade tänkt mig 10min, 7,5min, 5min och 2,5min där tempot ökar lite för varje intervall. Det blir nog bra.

Body Pump

Eftersom jag, förutom att springa, inte gjort annat än legat i soffan och läst bok och bloggar hela dagen, bestämde jag mig för att träna lite mer. Det gäller ju att smida medans järnet är varmt. Eller nåt. Fast om jag ska vara ärlig hade jag nästan bestämt redan förra veckan att jag även skulle träna body pump idag. Så det gjorde jag. Himla smidigt att ha gymmet/jobbet bara några minuter hemifrån! Eftersom jag inte kört bp på flera månader bestämde jag mig för att köra väldigt lätt idag. Dels för att det antagligen skulle vara mycket jobbigare än vanligt och dels för att jag absolut inte vill ha nån träningsvärk from hell som förstör de närmaste dagarnas träningsplanering. På vissa muskelgrupper, benen (knäböj, utfall var superjobbigt ändå) exempelvis blev det lite väl lätt, men det var kul ändå! Kul att kunna "njuta" lite mer av att det är så roligt att träna och kul att inte vara helt död i slutet av varje låt som jag brukar. Träningsvärk kommer jag antagligen få ändå men förhoppningsvis inte så mycket och förhoppningsvis inte i benen. I triceps kommer jag garanterat ha träningsvärk, dipsen på slutet mördade de små musklerna. Även axlar var jobbigt, men det är det ju alltid, jag är ju så svag där.

Body pump 66 var det som tränades!

Av någon anledning har jag aldrig skrivit ut några vikter här, men någon gång ska ju vara den första, så här kommer de. Det som står inom parantesen är de vikter jag hade sist jag gick, för flera månader sedan. Vikt per sida:

Uppv: 2,5kg (3,5)
Knäböj: 10kg (16)
Bröst: 6kg (8,5)
Rygg: 7,5kg (9,5)
Triceps: 4,5kg (6)
Biceps: 4,5kg (6)
Utfall: 5kg (8,5)
Axlar: 3kg hantlar (3,5 på stång, 3kg hantlar)
(Mage: crunches och sidoplankan)

Älskade löpning

Premiärturen (och premiärträningen) efter totalvilan förstördes lite, men bara lite, av att jag glömde andas in ur astmainhalatorn innan jag gav mig iväg. Kom på det när jag sprungit några minuter, men jag orkade inte vända tillbaka, tänkte att det nog skulle gå bra ändå nu när det är regnigt och inte lika mycket pollen i luften. Det gick bra. Men det skulle ha gått ännu bättre om jag inte glömt den. Det blev lite tungt att andas, speciellt i uppförsbackarna, men det gjorde inte så mycket. Jag var bara så glad över att äntligen få springa igen! Tänk att 8 dagar kan göra så mycket för lusten och glädjen. Och orken, benen var nämligen piggare än någonsin och hade nog velat springa mycket snabbare egentligen. Nu hade jag ju dock bestämt mig för att bara ta det lugnt, och andingen hade antagligen inte hunnit med riktigt om jag låtit benen bestämma tempo, så de fick snällt lyda och springa lite lågsammare. 10km (minus några tiotal meter) på strax under 55min blev det tillslut. Helt ok och ungefär som jag hade förväntat mig. Imorn ska jag inte glömma att ta astmamedicinen!

Snart, snart

Ska bara smälta frukosten ett par timmar. Sen är det äntligen dags!

Rapport från landet

Här på landet görs det inte så mycket mer än äts, dricks lite vin/öl, spelas kubb, gås små minipromenader med vovven och slappas i soffan. Snart dags för mat igen, grillat den här kvällen också. Gårdagen var riktigt kul och trevlig och kommer förhoppningsvis upprepas nästa år igen! Nu är det bara värdparet och jag och Martin kvar, men det är trevligt det med! Snart väntar mera mat i form av grillade burgare, majskolvar och annat smaskens.

PS. Nu är det bara en dag kvar på viloveckan, på måndag får jag äntligen springa igen!

Glad midsommar!

Nu åker jag till småländska sklärgården, till Västervik närmare bestämt. Vänner, vin, mat, kubb, sällskapsspel, sol och bad (?) och en och annan snaps. Datorn får följa med så om uppkopplingen funkar hörs vi snart igen. Om inte, ha en underbar midsommarhelg!

Inget fusk

Eftersom jag inte räknar promenader som träning utan bara som motion, anser jag inte att jag har fuskat nu när jag varit ute och promenerat med Ellen. Var ju skönt att få röra på sig, men usch vad tråkigt det är att gå! Eller det var inte tråkigt när vi gick tillsammans, men den bit jag gick själv hem från korsvägen där vi skildes åt var sjukt seg och tråkig. Man kommer liksom ingenstans, kommer aldrig fram.. På vägen till korsvägen (vi möttes även där) var det lite mindre tråkigt för då pratade jag i telefon med söta Sofia nästan hela vägen! Jag ska nog börja göra så lite oftare. Ta på sig lurarna och ringa nån, det blir mycket roligare då! Fast när jag tänker efter så är jag ju nästan aldrig ute och promenerar.. Det går ju snabbare att springa eller cykla.. Och jag gillar ju när det går undan, som när man sitter på en häst i full galopp eller får åka skidor utför fort fort fort! (Händer tyvärr alldeles för sällan nuförtiden, typ aldrig om jag ska vara ärlig)

Jag har inte bara promenerat idag utan även fått en hel del annat gjort. Bakat rabarberpaj exempelvis. Hade tänkt ta med den ut till den småländska skärgården(?) imorn, men jag börjar inse att det kanske blir lite väl jobbigt. Först frysa ner den (för att den ska hålla sig någorlunda under buss och bilfärd) sen släpa med den med porslinsform och allt. Hm.. kanske är bättre att äta lite idag och sen lämna resten hemma? Jag blir ju onekligen lite sugen nu.. Hm.. får höra vad min älskade tycker. Om han bara vill komma hem från långpasset nån gång..

Sova!

Idag var sista dagen på länge som jag var tvungen att gå upp klockan fem! Eftersom jag ska sluta (kanske hoppa in extra ibland bara) på det "gamla" jobbet nu kommer jag inte börja så tidigt som kvart över sex på länge! Iallafall inte på hela sommaren! Visserligen kommer jag att börja strax före sju ibland, men det "nya" jobbet ligger typ 3min hemmifrån så då behöver jag inte gå upp så tidigt. Jag kommer även att börja på ännu ett nytt jobb (samma gamla arbetsuppgifter, jag är verkligen fast i "receptionsträsket" nu..) som ligger lite längre bort (och också öppnar sju), men det kommer fortfarande räcka att gå upp halv sex. Det känns lite mer normalt.

Fotboll och tjuvträning

Jag är på jobbet (det "nya") och kommer alltså missa större delen av fotbollen. Känns som om jag är den enda i hela Sverige som inte ska se den. Istället roar jag mig med att tjuvträna lite genom att sitta på en pilatesboll istället för en stol. Eller jag har egentligen inget val, förutom att stå då, eftersom vi inte har någon stol i lämplig höjd här i repan. Men jag lovar att bara sitta på den, jag ska inte tjuvträna mer än så.

Mera cykelproblem

Det känns väldigt bra (inte) att cykeln inte blivit bättre av servicen. Visserligen har jag fått ett nytt och helt däck, men varför kunde han inte fixa så att inte bakbromsen ligger på hela tiden? Nog för att det kommer att slitas bort rätt snabbt, men ändå. Och varför funkar växlarna ännu sämre än innan? Jag borde mutat nån kunnig vän att laga min cykel istället.

Snäll (dum) som jag är kommer jag inte gå tillbaka till affären för att klaga. Jag fick för det första inte ens nåt kvitto och för det andra har mannen/gubben semster nu och kommer inte tillbaka förän i augusti. Nästa gång jag har en cykel som behöver lagas ska jag gå till en riktig cykelaffär!

Jag har (nästan) blivit rånad

Inte rånad som i bankrånad eller hotad och bestulen på min väska, men nästan lika illa. Min cykel fick ju som bekant punka i fredags och eftersom jag (och min man) är väldigt ohändiga av oss tänkte jag att det nog skulle bli smidigast om jag lämnade in cykeln hos en cykelreparatör stället för att försöka mig på att laga den själv. Eftersom växlarna har krånglat ett bra tag nu var det lika bra att fixa till dem också tänkte jag ut så bra. Ända tills jag skulle betala idag. 440kr!!! För att byta däck och smörja nån grej i växelsaken! Vilket rån! (Och ändå valde jag en liten miniverkstad som såg billig ut) Förutom det meddelade mannen mig att kedjan var totalt utsliten och borde ha bytts för länge sedan, samt att en vajer till växlarna höll på att gå av. Att fixa det skulle kosta en massa pengar, bara kedjan över 600kr och vad det skulle kosta att få en ny vajer vågade jag inte ens fråga. Bara att inse att min nio år gamla Peak MT Hotham snart måste åka till cykelhimlen. Snyft. Vi som haft så kul ihop. Sammanlagt har vi nog tagit oss några varv runt vättern. Hur jag ska ha råd att köpa en ny har jag ingen aning om, jag hoppas att min älskade vän överlever sommaren åtminstone. Sen får jag väl önska mig en i julklapp..

Här är han! (Jo det känns som att det är en hancykel) Med silvertejpad sadel och allt!

Abstinens

Bara en dag har gått och jag har redan abstinens. Fast när jag tänker efter så har ju faktiskt två dagar gått, jag tränade ju inte i söndags. Hur ska jag klara sex dagar till? Jag gissar på att det kommer kännas så här jobbigt i några dagar till, sen när latheten och bekvämligheten börjar infinna sig kommer det nog bara att kännas skönt. Hoppas jag inte slappar till mig fullständigt så att jag inte orkar komma igång igen! Fast som jag håller på att planera och fixa är det nog ingen risk. Jag tänker mer på träning nu när jag måste vila än när jag får träna. Jag vill bara att det ska vara måndag så att jag får börja min väg mot bättre prestationer! Jag tänker att allt kommer att kännas superlätt och att jag på nåt mirakulöst sätt blivit supersnabb och fått världens ork. Riktigt så kommer det nog inte vara, men det kommer förhoppningsvis kännas väldigt, väldigt kul att få springa (och cykla, simma (För det ska jag börja göra igen! Kanske till och med lära mig crawla?) och styrketräna) igen!

Erkännande

Det blev ingen träning igår. Men det var inte Martin som bangade. Det var jag. Förlåt. Men jag var ju så trött och seg och inställd på att det var vilovecka redan. Istället för 10km blev det film och chips i soffan. Men det gick bra det med.

Räddaren i nöden

Tur att det finns gröt här i världen! När man har för mycket att göra, ingen matlåda eller pengar till hands, kan man koka ihop några portioner havregrynsgröt och servera med mängder av solrosfrön, frysta hallon och mjölk. Det har jag precis gjort. Och nu måste jag rusa iväg igen.

Redan vilovecka??

Kroppen verkar tro att viloveckan redan har börjat för imorse när klockan ringde och det var dags att hoppa i springkläderna ville den inte vara med. Handen stängde av alarmet och ställde fram det en timme utan att att jag givit den lov att göra så. Det enda jag hann tänka mellan jag vaknade och somnade igen var; trött, sova mer, inte springa. Sen vaknade jag en timme senare och var arg på mig själv. Men, men så är det ibland. Får se om det blir nån tur tillsammans med Martin ikväll efter jobbet. Det brukar vara lättare när man har sällskap. Fast eftersom Martin varit i Jönköping hela helgen och antagligen druckit lite mer öl än vad som är bra finns en risk att han kommer banga vår planerade 10km runda. Hur det går för mig isåfall återstår att se, men om det inte skulle bli nåt är väl inte det nån katastrof, en vilodag extra mer eller mindre har ingen dött av. (Usch vilken dålig inställning jag har)

Jag har föresten fått nya allergimediciner! En nässpray som ska påverka både näsa och ögon, samt en astmainhalator att ta vid behov (typ före jag springer). Började igår så jag kan inte säga om det är jättestor skillnad, men det kändes iallafall inte lika tungt att andas när jag sprang och jag var inte lika "pipig" i bröstet efteråt. Dock kände jag mig väldigt konstig, matt och ofokuserad och fick förkorta passet rejält (därav gårdagskvällens deppighet). Vet inte om det berodde på inhalatorn eller om det bara var en tillfällighet. Om två veckor ska jag få komma och göra massa tester för att se exakt vad det är jag är allergisk mot och om jag ska få fler mediciner. Ska blir riktigt spännande!

Lördagsmiddag

När jag kom hem från ett misslyckat pass (ni som är medlemmar på funbeat kan läsa om det i min träningsdagbok) som jag inte orka älta mer nu, ville jag bara begrava mig i sängen och tröstäta glass direkt ur paketet, ni vet sådär de alltid gör på film. Nu hade jag ju ingen glass hemma så jag tog mig i kragen och lagade lite mat istället. Färskpotatis och rödbetor i ugn, hemmagjorda bönbiffar och yoghurt.

Om du tycker att det ser gott ut och vill prova så gör du såhär:

Skrubba så många färskpotatisar du vill ha, lägg dem i en ugnssäker form. Skala så många rödbetor du vill ha, skiva dem och lägg dem i formen. Häll över massa olivolja, timjan, rosamarin och flingsalt. Sätt in i ugnen, ca 225 grader i ca 30 minuter. Mixa en burk/tetraförpackning svarta bönor med valfri mängd soya, soltorkad tomat, färsk koriander, ett ägg, lite ströbröd som fått svälla i vatten, chilipeppar, svartpeppar, salt och vitlök. Forma till biffar och stek i smör&rapsoljeblandning eller annat matfett. Servera med en klick ekologisk yoghurt och dekorera med en korianderkvist. Ät och njut!

Till efterrätt blir det för min del en kanna te och en påse smågodis under en filt i soffan med en bra bok i händerna!

Ojojoj

Klockan är över tolv på natten och jag är fortfarande uppe! Undrens tid är alltså inte förbi. Jag har varit ute och druckit en drink förstår ni. En dyr men väldigt god drink som jag inte minns namnet på (det fanns massa mumsiga att välja på och jag kommer inte ihåg vem av dem jag valde). Jag minns dock att det var lime, is, mango och nån slags rom i. När jag gick hem blev jag sjukt sugen på pommes och på vägen mellan hållplatsen och hemma finns ett gatukök, så jag köpte med mig lite (mycket) hem. Inte lika gott som drinken, men magen blev mätt iallafall.

Tidigare under kvällen fick jag ett enormt sug efter att vara lite mer än salongsberusad och befinna sig på en bra klubb och dansa till synthpop, new romantic och lite Henric De la Cour musik! Fast sen blev jag trött och insåg att sängen lockade mer, även om den är tom (Poken är utomstads och hälsar på vänner) och kall. Så nu ska jag inte var uppe mer, sov gott!

Otur

När jag satte mig på cykeln för att åka till jobbet vid kvart i sex tyckte jag att det var nåt som inte stämde, men jag intalade mig att det bara var inbillning. Vid första trotoarkanten förstod jag att det inte var inbillning utan punka på bakdäcket. Då kom det ett antal svordommar från min mun. Igår när jag ställde in cykeln i förrådet var det minsann ingen punka, hur har det kunnat bli det över en halv dag och en natt? (Antagligen för att jag råkat cykla i glas eller nåt liknande, men det har jag gjort hur många gånger som helst under åren och då har det minsann inte blivit nån punka!) Jag svor lite mer och sen fick jag lite lätt panik. Tänk om det inte går nån spårvagn som passar så att jag kommer i tid! Då får folk stå ute och vänta och bli arga! Snabbt tillbaka in med cykeln, upp med hjälm och gelsadel och skynda mig iväg till hållplatsen för att inte missa vagnen. Eftersom jag bara har cyklat till jobbet sen vi flyttade hade jag noll koll på vilka tider den enda vagnen som går direkt till jobbet går. Jag har fortarande noll koll, den gick precis när jag kom fram, men jag glömde såklart att kolla klockan. Jag tog en metro, gick på vagnen, skickade sms för att få biljett (hade inget värdekort) och började läsa i metron. Fredagen den 13. Jaha. Det var därför det var punka på cykeln just idag. Och jag som inte ens tror på sånt.

Att leva som man lär..

..är inte alltid så lätt.. Jag vet hur viktigt det är att sova tillräckligt, men slarvar ändå. Det är ju roligare att sitta uppe och blogga, läsa eller nåt annat viktigt istället för att komma i säng i tid. Jag vet hur viktigt det är att äta ordentligt men ändå har jag en tendens att slarva och äta för lite ibland. När jag har mycket att göra och tiden går fort glömmer jag ibland bort att stoppa i mig alla mellanmål. Jag vet hur otroligt viktigt det är att vila tillräckligt, men ändå slarvar jag. Speciellt när träningen går bra, då är det ju så kul!

Men nu mina vänner ska jag leva som jag lär! Jag har länge velat fram och tillbaka över om jag ska ta en hel veckas totalvila under sommaren eller inte, men nu har jag bestämt mig. Jag fick en bok om återhämtning på posten igår och tar det som ett tecken. Det tillsammans med några kloka kommentarer till inlägget om snigelintervallerna gjorde att jag fattade det förnuftiga beslutet att nästa vecka blir en träningsfri sådan. Jag har funderat lite över vilken vecka som skulle passa bäst och kom fram till att kommande vecka passar utmärkt eftersom det är midsommar och vi åker bort över helgen.

Jag antar att det kommer kännas lite konstigt att vara frisk men ändå inte träna på en hel vecka, men jag ska försöka fokusera på hur mycket starkare och mer motiverad jag kommer att bli. För att inte tala om hur mycket tid jag kommer att ha över till att göra annat! Det är dock bäst om jag håller mig borta från funbeat under veckan. Går jag in där kommer jag få ångest av att se hur mina kurvor och staplar blir mindre och försvinner, samt hur mycket alla andra tränar (Jag vet! Jag måste sluta jämföra mig med andra!).

Jag tror att en veckas totalvila kommer göra gott för både kropp och själ. Även om jag oftast vilar två dagar i veckan samt har lugnare återhätmingsveckor ibland, har jag inte haft nån längre sammanhållen vila på hur länge som helst! Några dagars avbrott för förkylningar, en motivationssvacka och lite resor etc, men EN HEL VECKA har jag nog inte vilat sen förra sommaren tror jag. Att leva som man lär var det ja..

(Uppdate: Viloveckan börjar på måndag, så efter idag ska jag ge gärnet i tre dagar!)

Suprise

När jag gick upp vid fem i mosre var marken lite mörkare än vanligt och jag såg några vattenpölar. Åh vad jag blev glad! Visserigen hoppades jag att det skulle fortsätta vara uppehåll under den tid det tar för mig att cykla till jobbet, men det hade nog inte gjort så mycket om det regnat ändå, för regn betyder mindre pollen. Mindre pollen betyder att jag mår bättre, presterar bättre och.. är allmänt bättre helt enkelt! Visserligen var jag nysig och snorig som vanligt, men efter en tablett blev det faktiskt riktigt bra.

Nu har jag precis kommit hem från en blåsig men skön runda! Eftersom jag körde 30min egen spinning plus 30min överkroppsstyrka i förmiddags plus lite cykel hit och dit hade jag väntat mig superesega ben, men nej då! Mina trogna ben var visserligen lite stela, men de vill visst springa idag. Inte supersnabbt, men väl lite medelhårt sådär. Jag som hade planerat för ett superlätt pass var inte svårövertalad och hängde såklart på. Genomsnittsfarten blev snabbare än intervallerna minus ståvilan men med uppvärmning och nedvarvning igår. Banan måste helt enkelt vara längre än jag trodde..

Imorn väntar välbehövlig vila. Vila är ju som bekand en av sidorna i prestationstrinageln (äta-träna-vila) och utan den sidan kommer man inte långt. Utan den presterar man inte. Men mer om det imorn, nu måste jag duscha och laga mat. Men först ska jag dricka mera oboy!

Kort rapport om snigelintervaller

Hur är det möjligt att dagens 500m intervaller gick i ungefär samma tempo som 21,1km Göteborgsvarv? Intervallerna sprangs dessutom på bana, visserligen med motvind halva varvet men det borde ju kompenseras av medvind på andra halvan. Jag tror att banan är 300m (ska försöka kolla upp det, skulle den mot all förmodan vara 400m blir jag lite gladare) och eftersom ena kortsidan av någon anledning var avspärrad uppskattade jag att två varv blev ungefär 500m. Sorgligt vilken dålig form jag verkar vara i. Imorn ska jag försöka hinna ringa till vårdcentralen, så här kan jag inte ha det längre! Men jag borde ju få lite beröm för att jag inte ger upp trots alla motgångar. Eller hur?! :D

P.S; Jag är beroende av solrosfrön. Jag skulle lätt kunna äta upp en hel påse på en gång.

P.S igen; Det går för en gångs skull bra för Sverige!

Back to reality (och allergin är värre än värst)

Så var det slut på den ledigheten. Tror inte att jag kommer att ha fyra dagars sammanhängande ledighet på väldigt länge nu. Visserligen kommer jag inte att jobba så många dagar i veckan och inte så många timmar åt gången, men det är ändå skönt att få några dagar i rad så att man kan åka iväg och vila upp sig lite.

Vilat har jag verkligen gjort. Jag har visserligen tränat en del, men i övrigt har jag inte gjort särskilt mycket. Mest fikat, ätit glass, grillat, solat och badat faktiskt. Så borde man få ha det oftare!

En lite tråkigare sak är allergin (och tabletterna som nästan inte hjälper alls) som plågar mig med extrem trötthet och andningssvårigheter i samband med träning. Jag äter fler tabletter än jag får och blir därmed ännu tröttare. Funderar på att beställa tid på vårdcentralen och se om jag kan få starkare tabletter utskrivna. Kanske även en astmainhalator att använda när jag tränar.. (Men innan jag har tagit mig tid att ringa och sen lyckats få en tid kommer väl den värsta pollensäsongen vara över)

Igår sprang jag iallafall det där långpasset runt sjön Racken som jag skulle ha sprungit i söndags, men ställde in på grund av att jag var extremt trött och att det såg ut att bli åskoväder. Jag hade visst glömt att det var så backigt och jag fick till och med tillåta mig att gå lite i en av de längsta beckarna vilket inte händer ofta! Jag brukar alltid tvinga mig att springa vidare men den där backen tog liksom aldrig slut och nu när jag blir anfådd mycket lättare gick det helt enkelt inte. Eller det är klart att det hade gått om jag verkligen hade tvingat mig, men jag hade inte tillräckligt med mental ork kvar för att göra det. Får trösta mig med att jag faktiskt sprang i alla återstående backar sen, även fast de också var sjukt jobbiga. Så jag är trots det lilla nederlaget nöjd med de 18 kilometrarna i ett vackert sommarlandskap!

"Ack Värmland du sköna..

..du härliga land..

..du trona bland svea rikes länder..

.. och komme jag än mitt i det förlovade land..

..till Värmland jag än dock återvänder"

Bloggtorka

Det bloggas lite dåligt här borta i de värmländska skogarna.. Men jag har fullt upp med att sola, bada, fika, grilla och annat som hör sommaren till. Lite löpning har jag också hunnit med, men det är inte kul att springa nu när det är så varmt! Ikväll har jag planerat ett långpass runt en sjö på ca 18-19km., men det får nog bli sent ikväll när solen har gått ner. Ska försöka få med mig mamsen också. Det är roligare att vara två och eftersom Martin var tvungen att åka hem redan idag (jobbigt det där att jag säger att jag ska åka hem när jag åker hit till Arvika och hem när jag åker till gbg.. När kommer bara gbg vara hemma och Arvika borta?) är nog mamma den enda som kan tänkas vilja följa med. Jag måste nog bara tjata och bearbeta henne lite under dagen :)

Nä, nu kallar sjön och solen, ha en skön söndag!

Avundsjuk!

Varför bor jag inte i Stockholm?

Arvika

Det har blivit nåt fel med radavståndet på mina inlägg. Alla inlägg har ändrat sig, varför då? Är det någon som vet hur man ändrar tillbaka?

Men det var ju inte det jag skulle skriva om egentligen. Jag skulle ju skriva om den underbara löpningen i gårkväll. Så fort jag blivit hämtad vid tåget och kommit hem och fått i mig lite vatten bar det av på 10km lätt distans runt stan. Jag sprang förbi stallet och fick känna lukten av hästar igen. Jag sprang längs vattnet i fler kilometer och fick uppleva det bästa av stan; närheten till vattnet. Jag kanske har blivit gammal och sentimental, men när jag sprang där och blickade ut över det klarablå vattnet med solen i ögonen genomfors jag av en känsla av lycka. Arvika/Värmland/Sverige är så himla fint. Speciellt på sommaren när alla färger och intryck blir så mycket skarpare.

Benen skötte sig förövrig exemplariskt, tror att två dygns vila gjorde susen för dem, och även allergin höll sig någorlunda i skinnet. Nu längtar jag till nästa pass; lång intervall som ska springas senare idag. Jag längar också efter min man (ja han fyller ju trots allt 30 snart, så jag får väl börja kalla honom man nu). Vilken tur att han bestämde sig för att komma hit ikväll. Han kom nämligen på att det inte var så kul att vara hemma utan mig :)

Testing

Det mobila bredbandet funkar på tåget. Hur bra som helst ju! Då kanske resan går lite snabbare.. Tyvärr hjälper det nog inte mot värmen, det är helt olidligt varmt här inne! Nu ska jag kolla vad ni andra har för er!

Mera födelsedag

Idag fyller min lillasyster 23 år. Eftersom jag inte alltid har hjärnan med mig så har jag självklart glömt att skicka en present, eller åtminstone ett kort. Tur att det finns sms, facebook och blogg så att man kan göra sin hyllning hörd ändå. Grattis på födelsedagen syster! Jag tycker om dig även om det skulle stämma att du springer så mycket snabbare än mig (mycket möjligt eftersom jag ligger steget efter när det gäller det mesta)!

PS. Det är alltså jag som är den grönklädda på filmen. Annars hade jag mest rosa på mig när jag var liten. Såklart.

Jäsp

Jag börjar bli lite seg nu och det är en hel timme kvar tills jag får stänga och gå hem. Tur att nya jobbet, där jag jobbar nu, ligger tre minuters promenad från hemmet. Jag gick upp klockan fem som vanligt i morse för att jobba på gamla jobbet, åkte ut till havet i några timmar med Jenny, åkte sen hem och duschade och slängde i mig lite mat och nu har jag suttit här sen klockan fyra. Eftersom det är första gången jag stänger här så kommer jag säkert inte vara hemma förän närmare halv elva. Bara att slänga i sig lite mer mat och sen ner i sängen. Sova ett par timmar och sen upp vid fem imorn igen. Jäsp.

Pollenallergi (förstöraren)

Eftersom det regnade nästan hela förra sommaren stördes jag inte så mycket av pollenallergin. I år är det värre. Trots att jag äter medicin (och blir trött och seg på köpet) får jag problem när jag springer. Jag blir anfådd för minsta lilla och det piper i bröstet när jag kämpar mig fram på trötta ben. Tur att jag har musik i öronen och slipper höra mitt pipande och rosslande, det skulle inte vara bra för självförtroendet direkt.. Det konstiga är att pulsen inte höjs mer än vanligt. Varje gång jag kollar på klockan så blir jag så förvånad över att pulsen inte är högre än den är. På andningen och i benen känns det nämligen som om jag springer på nära max. Känslan är inte rolig och det börjar ta emot att träna nu. Det är inga supertider jag får till direkt..

Jag får alltid en träningsdipp under sommaren, men förra året skärpte jag till mig ordntligt, och även om jag inte tränade lika mycket som vanligt så höll jag iallafall igång och kunde förbättra min tid på tjejmilen. Mycket var nog tack vare det svala och regniga vädret som betydde att mina allergibesvär var mindre.

Nu känns det som sagt väldigt motigt, men jag ska tvinga mig att kämpa vidare. För rätt som det är kommer det att börja gå lättare igen och jag kommer att kunna prestera. Prestera mera. (Som vi förövrig inte fick döpa vårt företag till. Bara att börja om från början då.)

Varmt!

Man ska inte klaga när det är så här fint väder, men nu tänker jag göra det ändå: Det är helt outhärdligt varmt ute! Det är helt omöjligt att ligga och sola på min innergård, svetten bara forsar. Imorn ska jag åka till havet några timmar mellan jobben (Ska jobba morgon på ena stället och kväll på andra. Som tur är är det bara en dag, så det går att stå ut) istället. Där borde det ju fläkta lite åtminstone. Kanske att jag vågar ta mig ett dopp också..

Nu: sova
Sen: en sväng på stan inklusive glasspaus
Ikväll: springa

Helt slut

Backintervallerna var jobbiga, jobbiga, jobbiga. Men uppvärmningen och nedvarvningen på 5km-spåret i Skatås (lika backigt som milspåret) var nästan ännu värre. Jag kände mig som en flodhäst ungefär. Igen. Det verkar vara standard nu i värmen. Funderar på om allergin medverkar till att det känns så extremt jobbigt. Det känns som jag blir väldigt anfådd väldigt lätt, men pulsen ligger normalt.. Men i vilket fall som helst är det iallfall gjort och jag är nöjd att jag genomförde alla tio intervaller plus lite löpskolning efteråt. Löpskolning är riktigt kul faktisk, särskilt mångstegshopp (tänk tresteg) då man får flyga fram lite. Värre är det med höga knälyft som alltid tar död på mina höftböjare. Några muskler att träna under styrkepasset imorn kanske. Nu måste jag verkligen sova. Mindre än sju timmar tills klockan ringer och jag behöver all vila jag kan få nu.

Ny vecka igen

Redan ny vecka, som vanligt går tiden fortare än fort. På torsdag ska jag åka på minsemster hem till mamma och pappa med familjer + vovvar! Jag har inte varit hemma sen i julas, så det är verkligen på tiden. Tyvärr ska inte Martin med men det får gå bra ändå. Jag tror heller inte att det är några kompisar som är hemma, men det är rätt skönt att bara vara hemma och umgås med familjen, gå i skogen, kanske åka lite båt och såklart springa en massa.

Sprungit en massa har jag även gjort i veckan som varit. 75,5km närmare bestämt vilket är rekord för mig. Det har mestadels varit lätta distanspass, men ett långpass, ett intervallpass och ett fartlekspass har jag även hunnit med. Är väldigt nöjd och stolt över mig själv som tränat så bra trots värmen! Jag är som sagt väldigt känslig för höga temperatrurer och tappar all ork och kraft så fort det är över 20 grader. Ju varmare det är desto sämre går det. Ett helkroppsstyrkepass hanns också med i veckan. Egentligen vill jag ju hinna med två, men det finns tyvärr inte tid för det, veckan har lite för få dagar/timmar/minuter. Huvudsaken är att jag hinner med ett pass så att inte musklerna på överkroppen helt förtvinar under sommaren :)

Ikväll väntar backintervaller i Skatås vilket jag faktiskt ser fram emot riktigt mycket! Det är kort backe (150m) som gäller och det känns inte alls lika jobbigt mentalt som lång. Det hade dock varit ännu roligare om jag haft nån att springa dem med.. Martin ska springa långpass så honom kan man ju inte lura med, och Ellen är på semester så hon kan inte heller följa med. Jag borde smitta ner lite fler vänner med löparbacillen.. Jag ska iallafall försöka få med mig mamma ut på långpass på lördag. Hon har nämligen lite av bacillen i sig. Men den var mer aktiv förr, innan hon insåg tjusningen med spinning, pump och annan gruppträning. När jag gick i gymnasiet var det mamma som sprang lopp och jag som mest sprang för att det var kul (Det kändes lite jobbigt att vara sämre än mamma, haha). Mamma innehar förövrigt fortfarande det officiella familjerekordet på tjejsidan när det gäller milen; 49 nånting från ett lopp i slutet av 90-talet. Men det rekordet är (förhoppningsvis) i fara nu :)

Glädjetårar för andras skull

Marathon! Jag vill springa (Stockholm)marathon! Efter att ha läst massa tävlingsberättelser från bloggare, vars träning jag följt ett bra tag nu, är jag om möjligt ännu mer besluten om att NÄSTA ÅR SKA JAG SPRINGA!!! Tårarna började rinna (Och jag som är på jobbet. Tur att det är i princip folktomt här.) när jag läste om dessa fantastiska prestationer, om vilkt slit det är och hur fantastiskt det känns. Jag vill också känna den där känslan! Den 30:e maj 2009 får jag göra det. Idag öppnar anmälan, nästan så att jag får lust att anmäla mig på stört.

(Det finns faktiskt ett marathon även här i gbg, men det går på en supertråkig bana utan publik typ. Där vill jag inte springa.)