lördag 31 oktober 2015

Långpass och oplanerade dagar

Jag kom iväg lite senare än jag tänkt mig, ganska exakt klockan åtta. Men det är skönt att sova också. Upp och äta frukost och sedan låg jag under täcket i tio-femton minuter innan jag bytte om och gav mig av. Solen var på väg fram och lagom tills jag kom till det första vattnet sken den och påminde mig om varför jag gillar hösten så mycket. Den är fin och det är då jag tycker som bäst om att springa. Idag var inget undantag. Fast lite segt var det mot slutet ändå. Jag är inte van att springa långt just nu och jag är heller inte van att varken springa kuperat eller på tekniska stigar. Nu var det visserligen bara totalt några kilometrar där det var väl kuperat och tekniskt, men det sög lite musten ur mig. I övrigt var det en väldigt fin tur runt sjön Flaten bland annat. Jag gillar ju det där med att springa längs vatten. Något jag kunde sakna när jag bodde i Göteborg. Älven finns ju, men på det stora hela är det mindre fint där. Fast det är nog så att jag snarare är bortskämd med allt vatten här.





Resten av dagen spenderas med familjen. På Sixtens begäran har vi bakat pepparkakor (!) och när Ester vaknat från sin middagslur ska vi en sväng till centrum där de har något legobygge denna helg. Båda barnen gillar lego så det kommer nog blir poppis. "En vädigt viktig (fotbolls)match" är det tydligen också. Det känns dock väldigt skönt att äntligen ha en helt obokad helg och kunna ta dagarna lite dom de kommer. Även om det har varit roliga grejer så blir det slitigt att någon - eller alla - är iväg på saker. Så nu ska vi njuta av detta. Laga extra god mat och kanske till och med ta något glas vin ikväll? Vi får se.

onsdag 28 oktober 2015

Rivstart uppåt framåt

Jag har verkligen rivstartat in i min nya, långa, grundträningsperiod. Redan när dag 3 är slut har jag hunnit med 2 löppass och 2 styrkepass (samt den dagliga yogan, men den är ju alltid nu mer). Det känns lite som att det bara finns en väg och det är uppåt framåt. Dock behöver jag parera förkylningen som ligger och pyr hos barnen samt hålla mig på rätt sida om stressgränsen. Sova mycket. Målet är att lägga mig vid tio och max vara vaken till halv elva. Helst ska jag låta mobilen vara från det att jag går in i sovrummet, men någon dag i veckan kan det få vara ok att surfa i sängen. Målet är att jag ska lämna telefonen utanför sovrummet, men jag behöver skaffa mig en gammal hederlig väckarklocka först. Jag jobbar på det. Och apropå det; dags att gå och lägga sig.

söndag 25 oktober 2015

Wow vilken dag!

Jag var helt slut i huvudet och kroppen var mer mörbultad än den varit på länge. Jag hade en så himla rolig dag och jag kan verkligen rekommendera denna workshop för dig som vill fördjupa dig lite extra i basövningar och hur löpare kan tänka för att på ett optimalt sätt få in styrketräningen som ett komplement i löpträningen. Rent kunskapsmässigt gav dagen som väntat inte just mig så mycket (Förutom hur jag kan programmera min styrketräning så att den synkar med min löpträning och dess olika faser på ett optimalt sätt, super!) men däremot gav det otroligt mycket på andra plan. Jag fick väldigt fint beröm för min teknik i framförallt marklyft vilket såklart är smickrande, men också väldigt bra feedback på vad jag kan fortsätta jobba med och så många bra så tips som kommer ta mig långt. Framförallt fick jag så himla mycket ny inspiration och en bekräftelse på att jag har både stor kunskap, bra kroppskännedom och bra teknik. Jag är helt lyrisk efter denna dag!

Läraren Pernilla Ohlsson, som innan hon började som utbildningschef på Urban Tribes jobbat med att utbilda personliga tränare både i Sverige och England under många år, är så otroligt kompetent, pedagogisk och inspirerande. Det var ganska varierande nivå och bakgrund på oss deltagare och vissa hade knappt styrketränat innan, men jag tror att samtliga känner ungefär som jag. Det var så fascinerande att se hur någon som aldrig gjort ett knäböj med skivstång eller ett marklyft bara på några timmar kan förbättra sin teknik så mycket genom Pernillas instruktioner och petande. Vilken kvinna!

Störst fokus låg på knäböj, frontknäböj och marklyft, men även utfall av olika slag, raka marklyft, rotationsövningar, chins med mera avhandlades under dagen, både teoretiskt och framförallt praktiskt. Och även om vi främst jobbade med lätta lätta vikter och jag endast belastade lite mer på marklyft (Där jag tydligen har teknik som är "exakt efter skolboken"! Jag blev så himla glad av att höra det!) så har jag träningsvärk i princip hela kroppen idag. Och sådan inspiration och pepp inför styrketräning som jag har nu har jag nog aldrig känt. Om jag inte hade haft sådan träningsvärk hade jag gått till gymmet direkt det öppnade idag typ. Nu ska jag nöta teknik, fortsätta stärka upp ländrygg mm som jag vet är min svaga punkt och så småningom lyfta riktigt tungt! Fast såklart är löpningen huvudfokus och styrkan ett komplement. Men det är nu jag ska bli mitt starkaste jag och så småningom mitt snabbaste jag. Utmaningen är bara att lyckas få till alla pass, få tillräcklig återhämtning och hålla mig frisk. Livet är ju lite mer än träning.

fredag 23 oktober 2015

Styrkepepp

Imorgon ska jag på en heldagsworkshop med namnet "Styrka för löpare" som Urban Tribes ordnar. Jag tänker att jag kanske inte kommer lära mig så supermycket nytt rent faktamässigt men däremot få en massa tips och input dels på min egen teknik (supernyttigt!) och dels en del konkreta förslag på hur jag jobbar rent pedagogiskt med mina klienter vad gäller styrkan. Det är en del jag ibland känner att jag saknar full redskapslåda i. Att kunna saker i teorin är en sak, att kunna förklara på ett pedagogiskt och lättförståeligt sätt är en annan sak.


Denna workshop ihop med all kunskap och enorma inspiration jag får från mina härliga kollegor i Lofsangruppen gör att jag är sjukt peppad för en lång grundträningsperiod med extra mycket styrka! Det är nu jag ska bli starkare än någonsin och lägga grunden till farten som ska komma framåt våren. Det är nu det händer liksom. Heja!

tisdag 20 oktober 2015

Paus i springfabriken

En jättekul men intensiv helg är till ända. Jag tycker att mina pass och min föreläsning gick bra och jag hoppas att även deltagarna är nöjda. Eftersom jag i princip enbart jobbar med coaching online just nu så känns det extra roligt att få jobba "live"! Supergod mat (om än lite små portioner här och var), sköna sängar, mysigt spa, fina omgivningar och framförallt så härliga människor i teamet! Så mycket kunskap, erfarenhet och vilja att dela med sig. Jag gillar verkligen att få vara en del av detta!


Men nu är jag tillbaks i verkligheten igen. Jag bestämde mig för att ta en veckas springvila (förmodligen i stort sett total träningsvila frånsett yogan) för att ladda kroppen med ny energi efter en stressig tid. Nästa vecka tänkte jag köra igång igen lite försiktigt. Starta resan mot nästa säsong med en lång grundträningsperiod där jag ska experimentera lite för att se om jag kan hitta rätt nycklar för att ta några kliv framåt. Jag anmälde nyss mitt intresse för Berlin marathon och hoppas på att knipa en plats. Tredje gången gillt liksom. det är min tur nu!

fredag 16 oktober 2015

Torekov

Efter nästan en hel dag i bil kom vi till sist på plats på Hotell Torekov. Jag har knappt varit i Skåne tidigare så lite extra spännande. Väldigt fina omgivningar och även ett fint spahotell. God mat och allmänt trevligt. Jättekul att få träffa alla andra coacher också.



Igår gick några av oss en liten promenad för att få andas lite frisk luft och röra på oss innan middagen och det är verkligen fint nere vid havet där en kan promenera genom fårhagar, se harar skutta förbi och allmänt fascineras över hur olika Sverige ser ut beroende på var en befinner sig. En sol på väg ner hann vi fånga på bild också.

onsdag 14 oktober 2015

På springbanan igen

Till min stora glädje verkar bacillerna ha vikt undan för denna gång. Så himla skönt att det inte blev något värre av det hela. Både igår och idag har jag vågat mig på korta och lugna pass på väg mot jobbet. Igår kändes det helt ok men jag var liksom seg. Idag kändes det ännu bättre med pigga ben och allmänt en fräschare känsla. Det tackar jag för. Det kan nog bli ytterligare något springpass under helgen men främst kommer jag stå vid sidan av och instruera andra.


Imorgon åker jag och större delen av Lofsangruppenteamet till Torekov och en inspirationshelg för våra klienter. Det ska bli superkul men jag är verkligen inte van att vara borta från barnen så länge. Det känns som att jag kommer längta ihjäl mig ungefär från dag två. Tänk föresten vad konstigt att Ester redan har fyllt två år. I lördags firade hon födelsedag och jag kan nästan inte förstå hur dessa år har kunnat gå så fort. Hur det röda och hjälplösa lilla knytet kunnat bli till denna pyttelilla men så pratiga och energifyllda minimänniska på så kort tid. För det känns verkligen som en kort tid. Men bevisligen är det ju två år. Galet.

måndag 12 oktober 2015

Just nu och sen

Jag har två riktigt fullspäckade veckor framför mig med start igår. Det har visserligen varit mycket redan sedan en tid tillbaka, men nu känns det som att det är på väg att bli något slags nytt rekord. Det blir inte många minuters vila mellan uppvak och sänggående nu iallafall denna vecka då jag har en del (visserligen jättekul) saker att förbereda inför helgens träningsweekend. Nästa vecka har också stort in innehåll med bland annat en heldagsworkshop på lördagen. Också jättekul men lite fel i tid. Fast varför inte beta av allt på en gång och ta det lugnt sedan. Kanske lika bra.

Sen, när dessa två veckor är överstökade och jag förmodligen haft massa kul längs vägen, ska jag ta tag i min löpträning igen. Strukturera upp och lägga plan för nästa säsong. Tills dess blir det endast några lätta korta sköna pass när tid finns. Idag känner jag mig ungefär som vanligt igen och ska testa en försiktig tur på väg mot jobbet.

söndag 11 oktober 2015

Det blir inget Hässelbylopp för mig i år heller

Nej, det blir en DNS för mig i år. Jag mår nämligen inte helt hundra. Jag hade lite halsont när jag vaknade men det är visserligen borta nu. Jag har känt mig lite allmänt hängig de sista dagarna och var rätt inställd på att behöva ställa in. Kanske låter det mesigt, men jag resonerar som så att eftersom jag ändå inte skulle haft någon supertid att vänta så tänker jag inte riskera något. Jag har nämligen inte tid att bli sjuk på riktigt. Väldigt mycket att göra och nästa helg ska jag på träningsresa (Med Lofsangruppen, vi ordnar en inspirationsresa för våra klienter och jag ska ha 3 pass och en föreläsning.) och då vill jag definitivt inte vara sjuk.

Det hade kanske gått jättebra att springa och jag hade kanske både sprungit på en tid jag känt mig nöjd över och jag kanske inte alls hade blivit mer förkyld. Men jag vill inte chansa. Jag har väl blivit gammal och klok kanske. Eller feg. Välj själv.

Så istället för att springa ska jag försöka krama ut det mesta ur denna fina höstsöndag. Vara ute, krama lite extra på mina barn eftersom jag kommer vara borta torsdag morgon till söndag kväll nästa vecka och allmänt göra saker som jag mår bra av. Inte tänka på hur tråkigt det är att inte mycket alls har gått som jag tänkt med löpningen denna säsong. För det kommer många, många chanser fler.

tisdag 6 oktober 2015

Intervallmorgon och framtidsfunderingar

Imorse var det riktigt kyligt ute. Barnen fick ta vinteroverall till förskolan och själv plockade jag fram västen för första gången sedan i våras. Var nära att ta vantar och pannband också, men jag hoppade det i sista stund eftersom jag förväntade mig att bli svettig. Och det blev jag. Men mest trött och flåsig. Som det ska vara vid intervallpass med andra ord.



Det finns egentligen inte mycket att säga om detta pass. Det gick varken jättebra eller jättedåligt. Ungefär som jag förväntade mig med ganska tung ryggsäck på ryggen på väg mot jobbet. Jag känner mig som vanligt rätt långsam men det är som det är just nu.

Jag har så mycket annat runt omkring mig i livet just nu och jag kan nog inte förvänta mig riktigt så mycket av löpningen som jag vill. Just nu. Förhoppningsvis ordnar saker och ting upp sig och framför allt hittar jag lite mer ro i mig själv och då kommer resultaten komma också. Jag försöker att inte känna någon stress utan tänker att det kommer när det kommer. Under många år hade jag en spikrakt uppåtpekande utvecklingskurva och det är väl helt enkelt fullt normalt att stagnera/ta ett steg bakåt ibland. Jag kommer igen!

Jag tror det kommer bli marathon även nästa år. Jag hoppas på en plats till Berlin marathon, tredje gången gillt sådär. Men om inte kanske jag provar på något annat nytt marathonlopp. Kanske blir det Stockholmsmaran också. Det enda jag vet är att jag är anmäld till Göteborgsvarvet och att det ligger tre veckor innan. I övrigt får vi se.

torsdag 1 oktober 2015

Ibland undrar jag om jag är riktigt klok

Jag tänkte göra det bästa av situationen och försöka bygga upp iallafall lite snabbhet i den här kroppen inför Hässelbyloppet nästa söndag. Därför kör jag från och med slutet av förra veckan väldigt få pass men enbart fart. Experimenterar lite med mig själv skulle en kunna säga. Hittills har det gått bra. Ja, jag har ju inte direkt visat upp några riktiga snabbhetstecken, men passen har känts ok och jag har genomfört enligt plan.

Idag stod 5x1000m på tur. Ett lite speciellt pass som jag alltid har lite ångest över. Förr körde jag oftast 6x1000m men nu när jag är i sämre form brukar det räcka med 5. Tusen meter är på ett sätt kort och bra men på ett annat väldigt långt. idag var det väldigt långt. fast om jag jämför med i söndags när jag körde 3x2000m är det ju kort förstås. Och tisdagens 4x1500m är ju också längre. Men ändå, idag kändes det långt.

För att få till så jämna intervaller som möjligt valde jag att springa fram och tillbaka på en relativt plan sträcka. Det blåste ganska mycket idag och åt ena hållet hade jag medvind medan det var motvind åt andra. Jag räknade alltså med att det skulle gå långsammare åt ena hållet. Det gjorde det också, men de första tre intervallerna gick ändå någorlunda jämnt. Men sen. Fjärde intervallen gick åt motvindshållet och jag tror även det var något lite mer uppför åt detta håll. Jag stod liksom still kändes det som. Och helt plötsligt dyker en brandbil (!) upp bakom en krök. Mitt på gång/cykelbanan står den så det blir till att springa ner halvt i diket för att komma förbi. Tappade flyt och fart och försökte öka lite den sista biten. Så dök hållet upp från ingenstans. Huggande obehagligt. Och så tog låten slut i öronen och jag fick höra min flåsande andning. Modet sjönk och snart dök mjölksyran upp. I armarna! Men då var jag snart framme.



Bara en intervall kvar. men pulsen ville inte gå ner och hållet fortsatte hugga. Efter de planerade 90 sekundrarna gav jag mig iväg ändå och det kan ha varit några av de vidrigaste dryga fyra minutrarna detta år. Huggande håll och tekniken hade jag helt tappad. Blåsig nästan pipig andning och inte många positiva tankar i huvudet.

Tillslut var jag dock framme. Helt slut. Under nedjoggen fick jag gå en lång sträcka på grund av håll och noll ork kvar. Och nu en timme efteråt är jag fortfarande darrig och svag. Men ingen kan säga att jag inte gjorde mitt allra bästa idag. Ibland undrar jag om jag är riktigt klok.