På springbanan igen

Till min stora glädje verkar bacillerna ha vikt undan för denna gång. Så himla skönt att det inte blev något värre av det hela. Både igår och idag har jag vågat mig på korta och lugna pass på väg mot jobbet. Igår kändes det helt ok men jag var liksom seg. Idag kändes det ännu bättre med pigga ben och allmänt en fräschare känsla. Det tackar jag för. Det kan nog bli ytterligare något springpass under helgen men främst kommer jag stå vid sidan av och instruera andra.

Imorgon åker jag och större delen av Lofsangruppenteamet till Torekov och en inspirationshelg för våra klienter. Det ska bli superkul men jag är verkligen inte van att vara borta från barnen så länge. Det känns som att jag kommer längta ihjäl mig ungefär från dag två. Tänk föresten vad konstigt att Ester redan har fyllt två år. I lördags firade hon födelsedag och jag kan nästan inte förstå hur dessa år har kunnat gå så fort. Hur det röda och hjälplösa lilla knytet kunnat bli till denna pyttelilla men så pratiga och energifyllda minimänniska på så kort tid. För det känns verkligen som en kort tid. Men bevisligen är det ju två år. Galet.