torsdag 30 augusti 2012

En gammal dag och en ny dag

Vilodag igår. På alla fronter. Jag tror inte jag gjorde någon nytta på hela dagen. Ja, förutom att jobba en halv dag och laga middag. Men det var nog det enda. I övrigt bara slapp och mys och slö. Det är ganska skönt med sådana dagr ibland. Även om det någonstans där inne i hjärnan ligger saker som behöver göras och pockar på uppmärksamhet. Bara att ignorera och övertyga sig själv om att de görs minst lika bra en annan dag. Huvudsaken är ju att saker görs i tid.


Idag jobb i nya supersköna Röhnischkjoltights vi fick på jobbet igår. Inget att springa i men supersköna att jobba och mysa i.

Det känns bra att vila dagen efter ett bra pas tycker jag. Liksom förstärka känslan av form och bereda plats för ännu mer. Bygga upp och förbättra. Bli starkare helt enkelt. Även om Tjejmilen på lördag inte är något av mina huvudmål så vill jag såklart göra en bra tid. Därför kommer jag ta det lite lugnt i ytterligare två dagar nu. Dock springa. Idag lätt fartlek med fokus på korta ökningar och imorgon bara lugn hemjogg på jobbtrötta ben. Sedan får det gå som det går. Jag tror det kommer gå bra, men räknar inte med något pers som sagt. För kuperat och för trångt.

tisdag 28 augusti 2012

Ytterligare ett formbesked

Ja, jag tror minsann det. Att det ändå finns en spirande form någonstans i sommarkroppen. Snart blir det höstkropp och den är så mycket starkare.

Idag 3x2000m på schemat. Seg uppjogg. Okej, hur ska det här gå tänkte jag. Ökade upp lite mot slutet men med ungefär samma känsla. Men så kom den där tävlingsdjävulen fram ändå. I grevens tid kan man säga. Just när jag trampade igång första intervallen faktiskt.

Det börjar uppför. Sedan platt. Jag tar det lite lugnt och sansat ändå. Dock tufft. Första 2km på 8:44. Det ger ett snittempo på 4:22 min/km. Ståvila 2min, sedan igång med nästa. Lätt nedför i början, sedan platt. Stannar på 8:11 och 4:06 min/km i snitt. Rejält flåsigt i bröstkorgen. Skönt med 2min vila. Bara en intervall kvar. Mest platt. Lite svagt uppför, lite svagt nedför. Sista biten är tuff, men jag tänker teknik och tuffar på. Stopp. 8:09 och 4:04 min/km. Heja! Tufft! Jag springer numera 2000m på tider jag för något år sedan sprang halva sträckan på. Som jag för inte alls länge sedan sprang halva sträckan på inser jag när jag tänker efter. Sådant är roligt tycker jag!


- Posted using BlogPress from my iPad

Längtar efter transportspring




Sixten går lite kortare tid på förskolan den här veckan. En liten mjukstart. Så något transportspring hinns inte med. Jag saknar det! Det är tröttande luft på tunnelbanan och jag blir sömnig. Trångt är det också. Men snart. Nästa vecka. Då springer jag till jobbet igen!


- Posted using BlogPress from my iPhone

måndag 27 augusti 2012

Äntligen lite flyt

Alltså. Livet som instruktör är verkligen en bergochdalbana. I synnerhet livet som instruktör i Body Balance. Iallafall om man är jag. Det kan gå så himla dåligt. Koreografin känns svajig. Coachingen är ännu värre. Kontakten med deltagarna obefintlig och allt känns i allmänhet fruktansvärt dåligt. Men så kommer de där stunderna, eller passen, där precis allt bara stämmer. När precis allt flyter på hur bra som helst och man inte kan förstå hur det kan kännas på något annat sätt än just så. Det är de stunderna, de passen som gör att det är värt att lägga så mycket av sin fritid (eller ja, man får ju lite betalt också) på att ge av sig själv till andra.

Idag var en sådan stund. Idag kände jag mig grym. Det är möjligt att deltagarna inte märkte någon skillnad alls, men jag gjorde det definitivt. Äntligen! Det var nämligen nära att jag helt gav upp strävan efter att bli duktig på att instruera Body Balance. Men nu fick jag ny energi att fortsätta kämpa på. Så värt!

söndag 26 augusti 2012

Kort men snabbt långpass

Jag tror att det mesta som händer har en mening. Idag var det nog meningen att jag skulle få ett infall och åka till Ikea bara sådär. För det gjorde att jag inte kom iväg på springet förän strax efter klockan sju. En kvart innan, när jag gick hem från tvärbanan, föll tunga regndroppar över mig. Typiskt, tänkte jag då. Men vet ni, det var tydligen de sista dropparna som molnen vred ut. För inte en enda droppe föll över mig sedan när jag varit inne och bytt till springkläder! Det var till och med så att några solstrålar nästan letade sig ut ett tag. Men de orkade inte riktigt igenom det tjocka grå täcket. Luften var dock sådär härligt hög och klar och det var en riktigt behaglig upplevelse jag fick.

 
Det har inte blivit så många långa långpass det senaste. Inte sedan maran i början av juni. Fast nu är det ju heller inte så långa distanser jag tränar för så det behövs ju egentligen inte. Även om jag ska springa Lidingöloppet så är inte det huvudfokus. Jag erkänner dock att det känns lite halvjobbigt att jag slarvat så. Eller snarare inte har motivation och ro nog till att tugga på i upp mot tre timmar just nu. Det är ju precis så det brukar bli under sommaren, jag känner mig liksom klar med långpassandet på något sätt och har ett större sug efter att springa kort och snabbt.

Idag kombinerade jag (kort)långt och snabbt. Ett kort långpass varav delvis med fart. 5km uppjogg där farten stegrades successivt. Från lättdistansfart upp till en fart som är tuffare än lätt men ändå långt ifrån tröskeln. Denna fart höll jag i 10km och trappade sedan successivt ned farten i (nästan) 3,5km. Och det kändes riktigt bra måste jag säga. Lätt känsla i kroppen och helt ok fart (4:51 min/km i snitt på tiokilometaren) i förhållande till känsla. Stabil och bra puls (Snitt 82% på tiokilometaren). Brabra. Nu ska jag smaska pepparkaksdeg. Eller jag menar energibollar med pepparkakssmak. Men de smakar verkligen pepparkaksdeg. Mums.

Vardagsskor först, springskor sedan




Jag fick ett infall av städmani. Jo, jag får det ibland (alldeles för ofta om du frågar Martin...). Eller idag kanske mest organisera- och sorteramani. Kände att jag måste till Ikea för att skaffa diverse förvaring. NU PÅ EN GÅNG! Så jag är på väg. Springskorna får rastas ikväll. Regnet öser fortfarande ner btw. Härligt.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Övertalningskampanj pågår

Kan man vara mer omotiverad? Det regnar ute. Jag tycker inte om tanken på att jag ska springa långpass när det regnar ute. Egentligen tycker jag att det är ganska skönt att springa när det regnar, men det glömmer jag alltid bort när jag sitter där inne och surar. Det är mörkt och höstigt ute. Egentligen älskar jag att springa på hösten, det är då luften är som behagligast och tempersturen som skönast. Det är mysigt att sitta inomhus och dricka kaffe när det regnar ute. Egentligen tycker jag att det är ännu mysigare att sitta inomhus och dricka kaffe när det regnar om jag dessutom har sprungit i regn och sedan duschat varm innan dess. Jag är så omotiverad vad gäller långpass just nu. Ja, det må vara hänt, men egentligen är det under långpassen jag tänker som bäst. Just det. Klart att det kommer bli ett långpass. Jag ska bara mysa lite mer inomhus först. Och försöka hitta något slags pepp. Sluta vara så himla omotiverad. Ville jag bli en bra springare eller inte?? Ja just det. Och det med basta!

lördag 25 augusti 2012

Slut på semester




Så blev det tillslut slut på semestern. Egentligen inte förän på måndag, men då jag bytte bort en lördag i juli är det dags att jobba igen nu. Full fart från start. Löningslördag...


- Posted using BlogPress from my iPhone

fredag 24 augusti 2012

De perfekta energibollarna!


Nu har jag kommit på det! Vad de perfekta energibollarna innehåller. Som vanligt har jag ingen som helst aning om mängder, men jag mixade ihop cashewnötter, macadamianötter, torkade aprikoser, agavesirap (honung går förmodligen minst lika bra, det råkade bara vara så att agaven stod närmast), kanel, kardemumma, ingefära (mald) och nejlika (mald). Pepparkaksbollar!

Backigt

Jag blev påmind om att Hammarbybacken står där och väntar på att jag ska komma dit. Just det, hade visst glömt den lilla detaljen. Att jag lovat mig själv att köra något pass (åtminstone var tredje vecka) där under sommren. Har jag gjort det? Nä såklart jag inte har. Det finns ju roligare saker att göra liksom. Även fast det faktiskt är lite kul att springa i Hammarbybacken också. Iallafall när man är uppe.
Här var det lite plattare...

Men endast en gång, den första, har det blivit. Och nu är sommaren slut. Men bättre sent än aldrig och kanske hinner jag klämma in ytterligare ett pass där innan Lidingöloppet. Men tillbaks till idag. Idag hade jag "turen" att ha lite tidspress så det fick räcka med två gånger upp på baksidan och två gåner upp på framsidan. Och så ner lika många gånger på varje sida såklart. Exakt samma som sist jag var där. Med den lilla skillnaden att jag på direkten struntade i den allra brantaste vägen längs framsidan utan tog den något snällare men längre vägen redan från början. En annan, stor, skillnad var också att det kändes väldigt mycket bättre idag. Det gick också väldigt mycket bättre. Ett helt annat driv och en helt annan kraft i benen jämfört med sist. Jag bestämde mig för att springa hela vägen upp hur långsamt det än gick. Så det gjorde jag. Flåsigt blev det och mjölksyrigt så att det nästan snurrade i huvudet. men jag "sprang" upp. Klapp på axeln för det.

torsdag 23 augusti 2012

Lite av varje

Vad konstigt det kändes att lämna Sixten på förskolan (en dag tidigare än planerat) och gå hem och vara hemma alldeles ensam i flera timmar. Men jag kombinerade både lyx och nytta. En tupplur och lite städning och fix. Tuppluren var det lyxiga alltså. Det kändes lite som de sista veckorna av graviditeten och de första veckorna (Månaderna? Jag minns inte.) med Sixten. Då låg jag ofta och sov i soffan mitt på dagen. Verkligen lyx.

Klockan tre hämtade jag en glad toddler som inte hade fällt en enda tår på hela dagen. Stolt blev jag, men samtidigt känns det pyttelite snopet att han inte saknat mig. Men mest bra såklart.

Vi gick hem och gjorde en ny omgång müsli och stack sedan iväg på en vagnjogg. Eftersom Sixten bara sovit en timme på förskolan var jag nästan säker på att han skulle somna en stund. Men det gjorde han inte. Vi stannade iallafall till vid ett litet utegym och satte upp trxen och så körde jag 4 coreövningar. Sixten var faktiskt nöjd och glad där han satt, jag hade väntat mig att han promt skulle ur och "hjälpa till" som han brukar. Dock överraskades vi av ett skyfall. Jag körde klart den omgång jag hade kvar av andra supersetet men avbröt sedan och sprang iväg igen. Det känns bättre att springa än att stå still när det ösregnar. Jag hade nog kört några övningar ytterligare om det inte börjat regna, men man får vara nöjd med det lilla. Sprang istället hem i först ösregn, sedan duggregn, därefter sol och sist ösregn igen. Mysko väder.


Dusch och sedan matlagning. Snabbt, enkelt och jättegott. Wraps. Borde verkligen göras oftare. Det är ju bara att koka upp lite vatten och sedan låta samma mängd couscous svälla där i. Under tiden skalar man edamebönor. Därefter river man gurka och pressar vitlök som sedan blandas ihop med (fet) turkisk yoghurt och blir till tzatziki. Man river sedan morötter och smular ner fetaost i en skål. Allt detta läggs på tortillabröd och viks ihop till valfri form. Om man vill kan man även ha tacosalsa i men vår var slut så det blev det tyvärr inget av. Testa vetja.

onsdag 22 augusti 2012

Det finns hopp om mig ändå

Jag tänkte så här: Jag kör det ultimata testet idag. Det pass jag upplever som tuffast. Egentligen kanske inte allra mest tufft fysiologiskt, men däremot psykologiskt. Snabbdistans. 5km kändes som en lagom tuff sträcka. Inte outhärdligt långt, men ändå godkänt. Det här passet borde definitivt ge besked om huruvida det är något lurt i kroppen eller inte, tänke jag. Varsegod och kör!

Typiskt nog började det regna lagom till att jag skulle ut, men det var faktiskt enbart skönt. Redanm från steg ett kände jag att det nog skulle kunna gå bra. Iallafall långt mycket bättre än de senaaste passen. Jag kände mig minst tio kilo lättare än vad jag gjorde de senaste dagarna (Gissar att det på sin höjd kan skilja tio gram. Eller ok, möjligtvis tio hekto.). Och lätta skor på fötterna. Swisch liksom.

 
 
Uppjoggen gick lite för snabbt för att vara uppjogg vilket också visade sig på snittpulsen. 77% är inte riktigt godkänt tycker jag, inte i snitt. Men låt gå. Den var iallafall lång, 4km. Swisch. Iväg. Det känns lätt! Tänkte jag gång på gång. Sneglade på klockan. Shit! Det går snabbt. Försökte koncentrera mig på rytm och teknik. Smygkollade ändå ibland. Fortfarande snabbt.

Med 2km kvar började det ta emot lite. Svagt uppför och allmän trötthet. Krigade dock vidare. Med drygt 1km kvar kom hållet. Varför?! Störande som bara den. Ökade, lite medvetet, lite omedvetet, lite väl mycket och tippade lite över kanten och in i mjölksyralandet. Kämpade ändå. 5km. 21:12. Ett snitt på 4:14 min/km och snabbdistansrekord. Inte kontrollmätt på något sätt men likväl 1sek snabbare än på parloppet (samma snittfart). Mycket mycket tuffare banan där (och lite mara i benen, jobb i benen och sånt), men tävling. Träning och tävling är stor stor skillnad i mitt huvud. Så något slags besked ger det ändå. Det finns hopp om mig trots allt! Jag ska bara springa dubbelt så långt och gärna lite snabbare. Fast då är det ju tävling och det är ju en helt annan sak...
OBS: Tjejmilen är inte rätt lopp för det, men jag hoppas på banrekord ändå. 45:55 borde jag kunna slå utan att dö på kuppen. På Hässelbyloppet däremot, där är kraven lite högre...

Och så en sak till. Nedjoggen blev näst intill outhärdlig för att jag hade så mycket håll. Jag fick stanna några gånger och gå lite. Men vem bryr sig om sådant när man just kört värsta grymma passet?!

Morgonyoga!




Verkligen long time no se. Vet inte riktigt varför men dumt är det. För det är en sådan skön start att börja dagen med yoga. En dryg halvtimme lugn och ro. Inte särskilt tufft fysiskt men svårare att hitta mentalt fokus. Jag tycker det tar ett tag att komma in i det. Body Balancen blir inte samma sak, iallafall inte när jag instruerar eftersom fullt fokus ligger på koreografi och coaching.


Nu väntar nästan en hel dag på förskolan. Över lunchen, vilan och mellanmålet. Sixten verkar trivas bland alla barn och nya leksaker. Det är så roligt att se honom så förtjust. Men trött blir han! Igår, när vi bara var där till efter lunch, sov han tre timmar när vi kom hem och sedan precis hela kvällen och natten. Ofta vaknar han någon gång under de första timmarna men inte nu, hon sov som en stock. Jag misstänker dock att det kan bli lite sämre med sömnen nu ett tag framöver med tanke på alla nya intryck. Så bäst att njuta.


- Posted using BlogPress from my iPhone

tisdag 21 augusti 2012

Nya planer och sopptips

Nä, det blir varken tusingar eller tempolöpning idag. Det blir vilodag. Jag känner att jag behöver det för att förhoppningsvis orka köra ett tufft pass imorn. Går det dåligt imorn tar jag ett par dagars paus ytterligare för då är det nåt lurt i systemet fortfarande. Sixtens höstblåsor drabbade ju även mig (om än betydligt lindrigare) och så blev jag förkyld i slutet av Sicilienresan. Även om jag känner mig frisk så har kanske kroppen något läkjobb kvar att göra. Det återstår att se. Gårdagens transportjogg kändes i och för sig helt ok, men jag känner mig lite mer sliten än jag bör göra efter "bara" tre dagars springande i rad, i synnerhet när det varit så pass lätta pass.

Bild lånad från Ica.se

Men jag kan tipsa om en mycket god soppa istället! Snabbt går den att göra dessutom och enkelt är det. Jag utgick från receptet här men modifierade som vanligt lite. Några klyftor vitlök istället för de andra lökarna och grönsaksfond istället för kycklingfond. Dessutom öste jag i ytterligare lite spiskummin samt en skvätt matgrädde av havre. Verkligen mumsigt så testa nästa gång suoppsuget sätter in. Ett gott, gärna hembakat, bröd serveras med fördel till.

måndag 20 augusti 2012

Upp, ner, upp, ner

Det där springet alltså. Det går verkligen upp och ner som en jojjo. Väldigt mycket ner innan resan till Sicilien. Lite upp där, även om jag mest sprang lugnt och kort och bara tre gånger. Väldigt mycket upp i lördags då jag sprang en lättdistans på knappt 9km. Pigga ben, lätt känsla i kroppen och allmänt kul. Igår ett kort långpass på drygt 19km. Inte kul, inte lätt. I och för sig rätt lätt i början, men i takt med att terrängen i Nackareservatet blev mer och mer backig, desto segare. Mot slutet riktigt tråkigt och riktigt jobbigt. En blåsa på ena lilltån som nästan fick mig att halta i början av passet. Eller nej, den fick mig att halta, jag ska inte ljuga. Kanske dumt att fortsätta, men jag är envist dum ibland. Nåja, det släppte efter ett tag, men kanske sprang jag och spände mig lite väl mycket för att det skulle vara bekvämt. Jo, så var det. Dumt.

Idag är tån lite mer normal. På schemat står endast kort och lätt transportjogg till och från kvällens Body Balance. Kanske är det upp idag? Imorgon kvalité. Har inte bestämt mig riktigt än (Fördelen med att vara sin egen coach!) men jag tror att det blir 6x1000m. Eventuellt progressiv tempolöpning, det beror lite på hur kroppen känns. Om man ska gå efter de senaste dagarnas logik blir det väl ner. Tufft alltså. Eller så har jag varit nere på botten och vänt nu.

Det nya livet




En vecka kvar på semestern, men den fylls av inskolning på förskolan. Spännande!


- Posted using BlogPress from my iPhone

söndag 19 augusti 2012

Bakdag




När hösten står runt hörnet och väntar kommer suget på bakning. Två sorters bröd och en ny variant på energibollar. Det är kul att experimentera.


- Posted using BlogPress from my iPhone

lördag 18 augusti 2012

Hemma!

Vi har haft det jättebra men som alltid är det skönt att komma hem. Med mig hade jag bruna ben och prick 600 olästa blogginlägg. De bruna benen är kvar än och jag har skummat, läst och raderat mig igenom nästan alla blogginlägg. (Alltså, nu låter det ju som att jag har något slags tvångsmässig relation till bloggar, men det har jag inte. Bara lite hihi.) Jag har registrerat 3 springturer på Jogg. Vi har sovit i egna sängar och tvättat massor av tvätt. Efter en vecka med med sol, väldigt mycket värme, hav, massor av mat och andra godsaker (Energilagren är verkligen sprängfyllda nu!) har jag nu huvudet fullt av planer, fundringar och allmänt virrvarv av kaos. Ikväll när Martin springer Midnattsloppet (Hade varit kul att kolla, men eftersom Sixten börjar förskolan på måndag är det nog bra att han får återgå till sina vanliga sovurtiner nu.) ska jag sätta mig med en stor kanna te, något att mumsa på och min skrivbok. Strukturera, planera och organisera.
Jag drog på mig en förkylning för några dagar sedan, men nu känner jag mig tillräckligt pigg för en liten springtur igen. Inte lika varmt men förhoppningsvis riktigt lätt. Energilager you know.
Äh, jag slutar där för nu och bjuder på en liten glimt av en vecka i Sicilianska Trapani.








Jag var lite lätt irriterade på att Sicilianarna envisades med att köra bil på de mest trånga gränder och att de nästan inte kan någon engelska, men jag tror definitivt att jag kan tänka mig att åka tillbaks!

fredag 10 augusti 2012

Hejdå på ett tag!

Jag klämde in ett pass mitt i packningshetsen. En knapp mil lång vagnjogg runt Hammarby sjö. Längs vattnet och i värmande sol, liksom som en hint av vad som komma ska. Även fast det var före frukost var jag riktigt pigg! Åt visserligen tre från gårdagen överblivna godisar innan, så lite glukos fanns i systemet, men ändå. Vilken skillnad mot övriga pass den senaste veckan. Två vilodagar gjorde tydligen susen. Och mer lugn kommer det bli i en vecka från nu.


Nu tar jag en veckas paus fårn hela vida internet. Ha så skoj utan mig. Om jag mot förmodan skulle ha något väldigt viktigt att skriva av mig kan det hända att jag besöker något internetcafé, men troligtvis inte. Ingen idé att titta in här alltså. Följ mig via bloglovin i så fall så märks det om jag får abstinens.


Och appropå bloglovin. Jag undrar hur många olästa inlägg jag kommer ha när jag kikar in igen om en vecka. Ska vi slå vad? Jag gissar på många hundra. När jag var borta i ett dygn i samband med förlossningen hade jag nästan hundra olästa inlägg som väntade på mig. Hur många blir det nu tro?

torsdag 9 augusti 2012

Verkligen konstigt

Ja, det är verkligen ett mysko virus det här. Jätteont i hela halsen så fort jag svalde igår kväll, för att känna absolut ingenting när jag vaknade i morse. Men det får väl bli en extra vilodag till för säkerhets skull. Skada kan det ju inte göra. Kanske hinner jag med en morgonjogg eller vagnjogg imorn om det fortfarande känns bra då. Vi åker ju först på eftermiddagen.

Lekparkshäng och kort promenad hände på förmiddagen. Fundera över packningslogistik och vad vi egentligen behöver ha med oss står på agendan i eftermiddag. Det och att köpa några smågrejer. Typ några tidningar att ha med som substitut till internet. Böcker har jag redan lagt fram två stycken. Återstår att se om jag orkar ta mig igenom den andra. Men samtidigt kan jag ju inte blunda för verkligheten. Även om jag blir så arg att jag blir ledsen.

onsdag 8 augusti 2012

Dålig tajming. Bra tajming.

Dålig tajming att ett halsont smyger sig på just när jag sitter och äter en extra god middag och laddar för 5-6x1000m på bana. Väldigt dålig tajming faktiskt. Först tänkte jag att jag inbillade mig. Att det var nåt slags försök att slippa undan intervaller i regnet. Försöker ignorera. Då försvinner det nog. Men nä, det blir värre. Skit också. Dålig tajming.

Den extra goda middagen. Bönbiffar, ugnspotatis, sallad och creme frachie.

Bra tajming att halsont (Och den där brännande känslan på tungan, vad är det för konstigt virus vi har dragit på oss egentligen?) väljer att komma just nu, när det bara är två dagar tills vi åker till Sicilien. Visserligen tråkigt att ha ont i halsen då, men träningsmässigt är det ju bra tajming. För allt vi tänkt oss där är korta morgonlufsjoggar i stekande hetta. Typ några stycken på en vecka. Inga ambitioner, ingen press. Bara styras efter sug. Så ok. Bra tajming.

tisdag 7 augusti 2012

En dag i augusti

En dag som började dåligt blev bättre med tiden. Egentligen vet jag inte varför det kändes som att det började så dåligt, men förmodligen eftersom jag sov dåligt. Svårt att somna, vaknade flera gånger, drömde konstigt och var därmed trött när jag vaknade. Sedan tvätt och städ. Men också trettio minuter corestyrketräning. Inte det lättaste med en snart ettochetthalvtåring i hemmet. Det blir lite tyngre kan jag avslöja. Alltid när jag kör någon typ av plankor envisas han med att hänga över mina axlar eller övre delen av ryggen. Och idag när jag körde höftlyft med fötterna i trxen satta han sig på höften. Men det var rätt bra, då blev övningen effektivare.


Med toddler...

Kanske blev han trött han också för i tre timmar sov han sedan middag. Det var dör någonstans dagen vände för jag fick en hel del gjort. Saker som tyngt ner som nu är undangjorda. Perfekt. Mot slutet började jag till och med vänta på att han skulle vakna. Det blev lite långtråkigt nästan.
...och utan toddler.

Lite lek utomhus och middagslagning. Ett litet misstag där dock. Istället för passerade tomater hade jag råkat köpa krossade och det märkte jag först när jag börjat hälla ner dem. Illa. Jag avskyr krossade tomater. Tomater (förutom i passerad form, ketchup, puré eller soltorkade) och lök (förutom vitlök som jag älskar) kommer jargong aldrig lära mig äta. Jaja, toddlern gillade iallafall maten.

Så dags att springa. Fortfarande känns det segt, men kanske lite bättre idag ändå. Låg puls så det borde inte finnas något virus i kroppen. Däremot kände jag mig tung och seg. Visserligen sprang jag en rött kuperad runda, men nä, formen är inte vad den nyss var. Hoppas solen och värmen och bara pyttelite lufsjogg (I bästa fall.) ställer allt till rätta igen. Jag tror att det kommer göra gott faktiskt.

För flickors rätt

I ganska många år nu har jag och Martin haft ett fadderbarn via Plan. Eller egentligen har vi haft två. Först hade vi en liten flicka som var född samma år som min halvsyster Lina. Hon hette Efua och bodde med sin farmor och farfar (tror hennes föräldrar var tvungna att jobba någon annanstans) i en liten by i Ghana. Jag minns att vi, förutom brev med bilder på oss själva, bland annat köpte en Pettsson och Findus-bok åt henne och jag misstänker att den gjorde henne väldigt glad. Den typen av saker är förmodligen inget barnen i hennes by har ett överskott av. Av någon anledning lämnade dock Efuas familj Plans program och vi fick ett nytt fadderbarn. Nu en några år äldre pojke som jag tyvärr har glömt namnet på. Jag vet, jag skäms för det, men av någon anledning har inte han gjort samma intryck på mig som Efua. Självklart hjälper jag gladeligen även honom (Jag önskar att jag kunde hjälpa så många fler!) till en bättre framtid, men jag vet också att just flickor är extra sårbara. Kanske är det därför Efua fick en lite större plats i hjärtat. Jag hoppas att hon har det bra där hon är. Hon är tolv år nu.


Just på grund av att flickor är extra sårbara och att det, hur idiotiskt det än låter, inte är en självklarhet att de får bestämma över sig själva och sin framtid, tackade jag ja till att bli ambasadör för Plans kampanj Because I am a girl. Jag kommer därmed att springa Tjejmilen till förmån för flickors rätt till samma förutsättningar som pojkar. Jag tackar sällan ja till den här typen av grejer men just det här kändes självklart. Stolt kommer jag springa med ett armband med texten "Because I am a girl" på mig. Jag kommer förmodligen inte springa på någon supertid (Tjejmilen är inte rätt lopp för det.), men vad gör det? En så fruktansvärt betydelselös del i det stora hela.

måndag 6 augusti 2012

Dags för Body Balance

Efter en dag med shopping (Det var det (linnet) jag försökte visa nedan, men det gick väl sådär), lekparksfika och plaskdammsbad är det snart dags att byta om till Body Balance-outfiten. Nu är sommaruppehållet nämligen slut. Hoppas jag inte glömt hur man gör...

Jag tar en dags extravila från löpningen (Även gårdagens långpass gick otroligt segt!) så får vi se om det får ordning på den tunga känslan. Det kan vara så att vi (det går tungt för Martin också) går omkring med nåt virus i kroppen. Det som Sixten hade förra veckan som gav blåsor i munnen troligen. Jag har nämligen fått lite tendenser till blåsor på tungspetsen. Men känner mig som vanligt i övrigt. Vi får se vad som händer.

- Posted using BlogPress from my iPhone

lördag 4 augusti 2012

Vilket skitpass

Verkligen fascinerande hur det ibland kan gå så himla bra och ibland väldigt väldigt dåligt. Men vi tar det från början.

8x400m stod på mitt träningsschema idag. Oftast när jag springer fyrahundringar (tusingar också för den delen) blir jag heltokig och kör totalt slut på mig själv. Idag bestämde jag mig för att ta det något lugnare. Jag har ändå ett långpass att klara av imorgon bitti. Fort, men med en eller två växlar kvar var målet. Det var planen.

Planen var också att, som oftast, ge mig ut direkt efter frukost. Men problemet var att jag (vi) sov ända till kvart över nio (!). Segade oss och åt så småningom frukost. Men så kom ju det där triathlonet i vägen. Plötsligt var det redan lunch och eftersom vi hade en tid att passa, tight att få in bådas pass innan dess. Jag erbjöd mig att springa på kvällen istället. Big misstake.

Jättegod morotskaka (Tack C och A) och kaffe är förvisso bra för själen och ger dessutom ett bra extra energitillskott till en ganska hårt tränande kropp. Det är dock inte bra som införintervallermat. Iallafall inte ensamt. Ett större mellanmål hade nog varit på sin plats. Och lite vatten. Men nä då, det glömde jag visst. Misstag nummer två.

Vi cyklade hemåt strax efter sjuttontiden. Jag med Sixten bak. Motvind och backigt. "Jag är väldigt törstig" sa Martin och när jag kände efter insåg jag att det var ju jag också. Stannade och köpte vatten, drack lite. Kom hem, bytte om, sprang iväg. Darrigt, stolpigt, segt. Jag kände redan från de första stegen att det här skulle bli ett dåligt pass. Misstag igen. Dumt att tänka så.

För kort uppvärmning. Tog ett par varv på banan och la även in några koordinationslopp. Långsamt. Segt. Körde igång. Började lugnt och bra. Lite väl lugnt. 1:32. Ökade något och kom in på 1:30 andra gången. Jag hade tänkt mig mellan 1:25 och 1:30 så det var ok. 1:28 tredje varvet och helt enligt plan. Det kändes också helt ok. Sedan gick det utför. Drog iväg lite väl fort och kom in på 1:23. Även om det kändes helt ok under tiden strafade det sig tydligen sedan. För nu gick det både tyngre och långsammare. 1:25, vilket är en helt ok tid, men med en känsla som inte kunde beskrivas som tuff men med en växel eller två kvar. Det kändes nästan max. Tänkte att det var lika bra att sluta efter 6st och passade på att dra på lite mer. Men det gick bara en sekund bättre. Moloken joggade jag hemåt. Nästa gång äter och dricker jag lite bättre innan tror jag.

fredag 3 augusti 2012

Precis som förr fast lite tyngre

Jag skulle ha morgonjoggat i morse men var så ofantligt trött att jag sov vidare. Två extratimmar blev det totalt och först 8:30 klev jag upp för gott. Lyx med sovmorgon! Everton Martin som sagt börjat jobba igen fick jag ta med mig Sixten på en springer istället. Eftersom det regnade på morgonen trodde jag att det skulle vara svalt och skönt ute. Det var det INTE. Fruktansvärt kvavt och fuktigt och är solen kom fram ännu värre. Dessutom träningsvärk lite här och var.


Det märks att Sixten inte är någon bäbis längre. Riktigt tungt börjar det bli att springa med vagnen. Så det där eld att skaffa en ytterligare lite lättare springvagn är det nog strax dags att skynda på. Idag ville jag ha ett lätt pass och gick därför i de längsta uppförsbackarna. Det gör jag visserligen ofta annars när jag springer med vagnen också, men idag lite mer. Snittpulsen hamnade hur som helst på 71% och det var bättre (lägre) än väntat ändå. Snittfart på 6:11 min/km vilket också var bättre (snabbare) än väntat. 13,4km totalt. Brabra.

torsdag 2 augusti 2012

Stretchhjälp och pannkakor

Nu har allt besök åkt hemåt och det är bara vi igen. Eftersom Martins föräldraledighet nu är slut är det bara jag och Sixten fram tills förskolestarten under mina sista semestervecka. Spännande ska det bli. Framförallt ska det bli spännande att se hur mycket sjukdom som släpas hem i och med detta. Tur att vi är bra på att boosta imunförsvaren i detta hem. Inte många sjukdagar för någon av oss. Än alltså...
Däremot har jag sovit sämre den senaste veckan och det börjar märkas. Dödssliten har jag varit idag och en liten godispåse till kaffet efter lunchen och därefter en tupplur gjorde mig inte piggare. Snarare tvärtom. Så jag bytte ut dagens planerade 4x2000m mot ett kombipass. Jag ligger lite efter med styrkan (igen!) denna vecka så jag bestämde mig för att baka in lite sådant i löpningen. Effektivitet är ju något jag gillar. Så först 3,5km lugn och skön uppjogg i kuperade årstaskogen. Därefter 3km tröskel/snabbdistans med början i uppförslut och därefter lite böljande. Om än mest plant. Det kändes oväntat bra ändå! Trodde jag skulle få slita betydligt mer, så det var glädjande.

Hann sedan jogga några hundra meter innan jag var framme vid utegymmet i Eriksdal. Mycket folk men jag lyckades få ihop ett effektivt pass ändå. Supersetade hela tiden och slösade ingen tid på vila. Bara direkt på nästa (par)övning. Tåhävningar + breda pushups, boxjump + hög planka med benindrag, dips + fällkniv, marklyft + utfallshopp, låga chins + hög sidoplanka med armbåge till knä. Avslutade med lite försök till toes to bar. Det gick väl sådär. Men passet var effektivt och bra!
Sedan hemjogg som däremot gick fruktansvärt segt. Uppuppupp och sedan hem och stretcha. Sixten tyckte att jag behövde hjälp med att få ner höften och klättrade upp på ryggen.

Därefter pannkaksätning! Blandade ihop lite på måfå idag som så ofta annars. Idag blev det vanliga pannkakor med en liten twist. Ungefär så här:
3dl fullkornsdinkelmjöl
2 nypor salt
4-5dl (?) mjölk*
1 banan
1-2msk jordnötssmö
1-2msk mandelsmör
3 ägg
Smör att steka i


Serverades med vispgrädde, keso, hallon och blåbär. Mjölk att dricka till. Gott!

* (Jag har verkligen ingen aning om mängden, bara hällde i lite på måfå precis som jag brukar. Smeten ska bli lite lagom lös)

onsdag 1 augusti 2012

Ny snabb (?) frisyr




Idag har jag skaffat (nygammal) sommarfrisyr. Tänkte att det var dags nu ett år senare. Jag har tänkt klippa mig i typ ett halvår, men alltid har något kommit emellan. Är det inte tidsbrist (det där med prioriteringar...) så är det obeslutsamhet angående vilken frisyr jag egentligen trivs bäst i eller helt enkelt för mycket andra grejer som pengarna ska räcka till. Men idag så. Blir jag snabb nu? Kvällens lätta distans bevisade då inte något, rejält sega ben, men det var väl i och för sig lite väntat efter dubbelpass och förmycket fika till förmån för lite väl lite mat igår. Men lika bra att de vänjer sig för kommande dryga vecka blir rätt tuff. Därefter får de massvis av sol och latande på Sicilien!


- Posted using BlogPress from my iPad