Gott nytt år!

Sista dagen på 2015 och jag tycker att det är ganska skönt. Jag minns att jag inte tyckte att 2014 var något höjdarår heller, men detta år, har varit segt. Visserligen har det hänt massa kul också (såklart), men framförallt hösten har dränerat mig på energi. Samtidigt som den innehållit många fina stunder och nu på slutet bitvis lyst upp lite. Och segt i bemärkelsen långsamt har det verkligen inte varit. Året har gått så skrämmande snabbt. Jag vill sakta ner tiden.

Mitt år på Instagram - mest gillade bilder 2015

Löpningen har också varit seg. Nu har jag ändrat i mitt upplägg och vi får se vart det bär. Just precis nu är jag dock förkyld så de pass som blir är av lättare art. Men jag hoppas på att vara mitt vanliga jag igen inför nästa vecka då det känns som att det nya året börjar på riktigt.

Jag ser fram emot att få fylla min nya fina kalender (jo, jag använder fortfarande papperskalender) med roliga saker, massa träningspass och vilka klienter som ska få nya upplägg när och så vidare. Jag ser fram emot ett nytt fräscht år då jag ska bestämma mig för vart jag vill vara i framtiden. Jag ser fram emot att (äntligen) ta några skutt framåt i löpningen. Jag ska läsa massa böcker och lägga mindre tid framför telefonen. Måla och skriva. Sträva efter att göra och inte fundera sönder. Jag ska leva mer och stressa mindre.

Gott nytt år!

God jul!

Jag har sprungit min traditionsenliga julaftonsjogg, denna gång i Värmland, och är redo att fira jul. Inte mycket till julkänsla när det är 6 grader varmt och regnar, men det får gå det med. Inomhus är det iallafall mysigt. God jul!

Ett riktigt bra pass, en del stress och lite mys

Phu. En riktigt intensiv vecka avslutades med en riktigt intensiv dag. Det gick i ett med julgodisgörande, besök och julgransklädning mm. Ett kort långpass stod på agendan men det fanns bara tid och ork till ett längre lättdistanspass på 16km.



Annars har veckan flutit på bra i träningsväg. I torsdags sprang jag ett så himla bra distanspass med ett fartblock på mitten. 5km lätt - 5km fart - nästan 5km lätt. I hällande regn. Men lätt känsla och piggt steg trots att jag var så trött och ovillig innan. Gött.

I övrigt endast lätta distanspass och 3 styrkepass på det. Yoga varje dag. Och övriga livet rullar på i hundratjugo. Jag har inte hunnit fundera så mycket samtidigt som jag också funderar mycket. Svårt. Det blir nog bra med jul och lite paus.

Distans, tung styrka och vin

Jag har haft långledigt denna helg med fredag, lördag, söndag till fritt förfogande. Torsdag hemmajobb med mina klienter så bara tre dagar på vanliga jobbet. Veckan som kommer är lite tvärt om med lördagsjobb och endast söndag ledigt. Och torsdagen då, men då jobbar jag ju hemma som sagt. På ett sätt är det nästan lättare att klämma in träningen när det är fullt upp än när det är mycket ledigt. Det kan ju låta konstigt, men jag upplever det ofta vara så. Kanske inte alltid, men ofta.



Träningsveckan då? Jo helt ok. Inget revolutionerande men liksom som planerat i stora drag. Distans nästan enbart men dessvärre något mindre mängdmässigt än jag tänkt mig. Vi har haft besök under helgen och då prioriterade jag bort ett pass igår. Förresten var det nog helt i sin ordning med tanke på att jag drack fyra glas vin i fredags på middag med jobbet. Värt dock för jag hade trevligt. Tyvärr ingen dans till bra musik, men en kan ju inte få allt.

Styrketräningen fortsätter vara kul. Efter att ha nött teknik länge har jag nu börjat lassa på lite mer i basövningarna som jag bestämt mig för att lägga fokus på. Jag tänker se vad riktigt tung styrka kan göra för min löpning. Det har ju visat sig att maxstyrka är positivt för löpare så det ska bli intressant att se. Än har jag inte vågat mig på några maxlyft dock, men tids nog så.

Eftersom jag ska upp på luciafirande på förskolan tidigt imorgon måste jag verkligen sova nu, men ett tips är att på Instagram händer betydligt mer än på denna sida. @lopningolivet såklart. Vi hörs och ses!

En helt vanlig vecka

Så gick ännu en vecka. En bra träningsvecka även den. Kanske att jag hade velat få till ytterligare några fler kilometer än de 57 jag landade på, men jag känner mig nöjd ändå. 3 styrkepass på det och givetvis den dagliga yogan. Ett löppass som gick lite snabbare, lätt distans i övrigt. Och dagens långpass på 22km



I veckan kom också beskedet att jag inte fick någon startplats till Berlin marathon heller denna gång. Så jag får fundera lite på hur jag vill att kommande säsong ska se ut. Om det blir någon mara överhuvudtaget eller om jag ska satsa på kortare distanser som milen och halvmaran? Kanske Lidingöloppet också. Eller har du något tips om en rolig mara? Utomlands är inget krav men det får gärna vara fint och/eller lite annorlunda än Stockholm. Och korta varvbanor går också bort.



Annat jag gjort den här veckan är att äta pepparkakor, jobba förstås, målat lite, kollat på en miniserie på Svt play (Boys), haft besök av pappa med fru, bråkat med barnen, pussat på barnen, njutit av att sluta tidigt (17:15) och så vidare. En helt vanlig vecka.



Kanske får det bli en ett-inlägg-i-veckan-blogg det här? Just nu tar jag mig inte tiden att skriva så mycket och det får vara ok. Instagram tar över mer och mer vilket jag egentligen tycker är synd. Jag gillar ju verkligen att skriva. Men de senaste åren är det som om jag liksom tappat förmågan lite. Orden flyter inte längre ut lika lätt och tyvärr läser jag heller inte lika mycket längre. Min tanke är dock att börja läsa mer i och med lite julledighet. Fast då blir det nog mest böcker, inte så mycket bloggar. Kanske köper jag (ännu) en fin skrivbok också. Det är ju lite av en besatthet jag har. Blicken dras mot fina skrivböcker som jag tänker att jag bara ska skriva med en fin penna i. Bara fin och ordentlig skrift ska det vara också. Fina texter. Fast det brukar sluta med att det ändå bara blir kladdigt och snett och osammanhängande.

En bra träningsvecka klar

Ingen extrem veckodistans alls, knappt medelmåttig om jag kikar bakåt till när jag var som bäst (och tränade som mest) men den senaste månaden har jag fått till en snygg progression (bortsett från förra veckan då jag var förkyld, då blev det lite väl få kilometer även om den vecka ändå skulle varit lättare). Det känns bra och de senaste passen har känts riktigt bra. Långpasset till jobbet igår var visserligen lite småsegt, men idag på eftermiddagen när jag var ute på 8,5km var benen pigga och glada. Tack för det. Nu ökar jag upp med ytterligare några kilometrar kommande vecka.

Och slutligen: Bron alltså. Så jäkla bra. Jag tycker nog detta var bästa hittills. Sörjer att det är slut och att vi förmodligen behöver vänta länge till nästa säsong.

Lite halvfart med teknikfokus

Äntligen känner jag mig helt bra från förkylningen. Även om jaghar varit igång och tränat i flera dagar så har jag fram tills idag snorat lite, men nu är jag helt mig själv igen.

Lite fart testade jag därför idag. Eller fart och fart. Inget kräkjobbigt pass direkt utan mer lite medelhårt där jag fokuserade lite extra på den där rumpan som lätt latar sig och låter andra göra jobbet. Idag slapp den dock inte undan utan fick vackert göra jobbet.



Grått är det ute nu. Jag längtar efter (lagom med) snö och några minusgrader. Gärna sol också, men det är inte helt nödvändigt. Det viktiga är att det blir lite ljusare. Jag vet ju hur jag, trots allt, kommer svära över att det är tungt i snömodden, men just nu struntar jag i det, hit med snön nu!

Jag har funderat lite över mål inför nästa säsong. fast än har jag inte kommit fram till något utan jag avvaktar besked huruvida jag ska springa marathon i Berlin eller ej först. Dock kan sägas att jag blivit väldigt ödmjuk (och kanske lite feg) och inte har några höga mål. Men kanske är det nu det vänder? Så som jag kämpat kan jag vara värd det faktiskt.

Morgonstressen och det ständiga dåliga samvetet

Ofta börjar de bra, morgnarna. Men någonstans på vägen byggs stressen upp och innan vi är iväg är minst två av tre i upplösningstillstånd. Jag och ett av barnen, ibland båda. Det lilla barnet är inne i en fas där humöret pendlar från jättehögt till jättelångt på cirka två sekunder och viljan och "kan själv" synkar oftast inte särskilt bra med tider som behöver passas. Borsta tänderna först. Inte borsta tänderna. Sitta på pallen och borsta. Inte borsta. Slänga sig på golvet och gallskrika. Varje plagg (och idag var det många) är en kamp och väl i vagnen är stackaren genomsvettig. Jag med.

Väl på förskolan är humöret som väl är på topp igen. Pussa hejdå, om än med lite trumpen min idag, och ha en rolig dag bland kompisar framför sig. Stora barnet enklare just idag. Springer snabbt med balanscykeln. Lyssnar och visar sig stor. Hålla handen på en av pedagogerna och sedan vinka hejdå. Stressen dock kvar i min kropp. Och det ständigt dåliga samvetet över att jag aldrig lyckas hålla mig så lugn som jag gång på gång lovar mig själv att vara. Så som alla andra framstår att vara (men förmodligen inte är). Några små tårar innan dagen rullar vidare. Jag tar vägen förbi gymmet för 20-25min aktiveringsövningar. Förkylningen nästan helt borta.

Förkyld och jullängtan

Snorig och trött. Inte särskilt mycket alls, men ändå. Jag är förkyld. Visserligen tajmade kroppen in det till rätt vecka, den skulle vara lugnare hur som helst, men ändå. Trist. Dock känner jag mig bättre idag så förhoppningsvis kan jag träna på igen imorgon som planerat.

Jag har haft långhelg, detta härliga fenomen som infaller var tredje vecka. Hemmajobb torsdag och sedan 3 helt lediga dagar. Frånsett ett PT-jobb igår förmiddag. Vi har bakat och grejat men tyvärr inte varit ute särskilt mycket. Men än är det en dag kvar och kanske tar vi oss en tur ut i skogen. Solen skiner och det är frostigt ute. Ingen snö tyvärr, men snart kanske den kommer också?

Jag längtar efter julen nu. Jag gillar verkligen julen och har tjuvstartat rejält i år med pepparkaksbak i början av november, saffranskakebak i fredags och flera påsar skumtomtar har redan åkt ned. Saffranskolorna jag gjorde förra helgen är slut. Dags att göra nya. Har du tips på något gott och juligt jag kan baka?

Stark & snabb

Jag har som mål att få till 3 styrkepass i veckan nu några månader framöver. Ett pass med basövningarna marklyft, knäböj med stång bak på axlarna och knäböj med stång fram på axlarna samt bänkpress. Under november ligger fokus på att nöta teknik och inte på så värst stora vikter. Det andra passet är ett aktiveringspass där jag framförallt lägger fokus på att väcka min lata rumpa men även underhålla och ytterligare stärka djupa magen. Vid det tredje passet kör jag lite blandat med chins, minst en utfallsvariant, antirotation/rotation av bålen, någon form av rodd och vadpress/tåhävningar, hängande benlyft etc. Och det är riktigt roligt just nu! Jag känner en stor pepp inför (nästan) varje pass och så har det inte alltid varit. Så bäst att njuta.

Mörkerlöpning

Mycket mörkerlöpning har det blivit i veckan. Det är ju liksom standard denna tid på året. Fyra pass avklarade och ett femte planeras till söndag. 2 korta styrkepass har jag också fått till och ett tredje planeras till imorgon. Tredje veckan in på nya träningsupplägget och hittills känns det väldigt bra. Kroppen samarbetar och jag känner mig stark. Visserligen är det inga superglad nivåer vi pratar om, men det är ändå en ökning i både styrke- och löpminutrar.



På ett sätt gillar jag att springa i mörkret. På ett annat sätt ogillar jag det. Men det finns ju inte så många andra alternativ så det är bara att göra. Sätta på reflexer eller smålampor och ge sig ut. Idag i ösregn och blåst. Härdande om något. Och glaset rödvin efteråt smakar extra gott.

Veckan som gått

Jag läste om att livet ofta besår av en transportsträcka. Transportsträckor. Till helgen, till semestern, till resan , till det eller det. Och lite så känner jag nu. Mycket av det jag gör under mina fullspäckade dagar, veckor, månader är saker jag tycker om och jag jobbar verkligen på att vara mer i nuet och inte hela tiden längta framåt. Men ändå gnager det där i mig. Livet är så kort, det kan ju vara slut imorgon. Jag har en oro som kryper i kroppen och en allt starkare röst som viskar att jag måste agera nu, innan det är för sent. Inte vänta, bara göra. Men det är ju så svårt och skrämmande att kasta sig ut och göra allt det där en drömmer om. Och om det finns flera drömmar då? Går de att kombinera? Frågor jag ställer mig ofta nuförtiden. Vad vill jag mest? Och magkänslan, den är viktig för mig. Eller kanske är det hjärtkänslan. Hjärtat vet när det är rätt och när det är fel. Så jag lyssnar in och agerar där det känns rätt. Flummigt värre, men jag är en tänkande person som lätt trasslar in mig i analyserande och funderande. Kanske skulle jag bara vara lite modigare och våga lite på att allt löser sig. Men hur som. Jag trivs ju med det viktiga i min tillvaro och det är det viktigaste.

Löpning är viktigt. Och sprungit har jag gjort en del i veckan som gått. Exempelvis ett regnigt men bra kort långpass till jobbet igår. Det är fascinerande hur det kan vara så enormt stor skillnad för mig om det är sommar eller höst/vår/vinter. Om sommaren orkar jag knappt något, resten av året är jag stark. Jag gillar ju sommaren för mycket annat, men just vad gäller löpningen så är den ju ingen hit. Fast nu är det höst och då är jag stark. Idag på förmiddagen var jag ute på en kort kort tur i regn och blåst. Halva sträckan längs sjön som var fin men kall. Grått och gult tillskillnad mot allt det blåa och gröna som var i somras då jag passade för bad. Kontraster. Men jag gillar det.



Fars dag idag och vi fick lite sovmorgon och åt en mysig frukost ihop alla fyra. På vardagarna händer det väldigt sällan eftersom Martin måste börja jättetidigt för att kunna hämta på förskolan senast 17. (Vi funderar ofta på hur så många andra kan hämta sina barn så himla tidigt? Våra barn börjar visserligen mellan 8 och 9 men de är alltid bland de sista att bli hämtade. Och typiskt nog känner vi ett dåligt samvete över det. Alltid detta dåliga samvete.) och på helgerna kan någon behöva äta tidigare för att vi båda ska hinna med långpass eller annat. Självvalt såklart, men ändå. Fast idag blev det långfrukost och Sixten hade pysslat present på förskolan. Kaffe på nymalda bönor och levande ljus i regnrusket. Livskvalité. Kanske blir det en farsdagsfika i eftermiddag också. Jo men det blir det.

Långpass och oplanerade dagar

Jag kom iväg lite senare än jag tänkt mig, ganska exakt klockan åtta. Men det är skönt att sova också. Upp och äta frukost och sedan låg jag under täcket i tio-femton minuter innan jag bytte om och gav mig av. Solen var på väg fram och lagom tills jag kom till det första vattnet sken den och påminde mig om varför jag gillar hösten så mycket. Den är fin och det är då jag tycker som bäst om att springa. Idag var inget undantag. Fast lite segt var det mot slutet ändå. Jag är inte van att springa långt just nu och jag är heller inte van att varken springa kuperat eller på tekniska stigar. Nu var det visserligen bara totalt några kilometrar där det var väl kuperat och tekniskt, men det sög lite musten ur mig. I övrigt var det en väldigt fin tur runt sjön Flaten bland annat. Jag gillar ju det där med att springa längs vatten. Något jag kunde sakna när jag bodde i Göteborg. Älven finns ju, men på det stora hela är det mindre fint där. Fast det är nog så att jag snarare är bortskämd med allt vatten här.





Resten av dagen spenderas med familjen. På Sixtens begäran har vi bakat pepparkakor (!) och när Ester vaknat från sin middagslur ska vi en sväng till centrum där de har något legobygge denna helg. Båda barnen gillar lego så det kommer nog blir poppis. "En vädigt viktig (fotbolls)match" är det tydligen också. Det känns dock väldigt skönt att äntligen ha en helt obokad helg och kunna ta dagarna lite dom de kommer. Även om det har varit roliga grejer så blir det slitigt att någon - eller alla - är iväg på saker. Så nu ska vi njuta av detta. Laga extra god mat och kanske till och med ta något glas vin ikväll? Vi får se.

Rivstart uppåt framåt

Jag har verkligen rivstartat in i min nya, långa, grundträningsperiod. Redan när dag 3 är slut har jag hunnit med 2 löppass och 2 styrkepass (samt den dagliga yogan, men den är ju alltid nu mer). Det känns lite som att det bara finns en väg och det är uppåt framåt. Dock behöver jag parera förkylningen som ligger och pyr hos barnen samt hålla mig på rätt sida om stressgränsen. Sova mycket. Målet är att lägga mig vid tio och max vara vaken till halv elva. Helst ska jag låta mobilen vara från det att jag går in i sovrummet, men någon dag i veckan kan det få vara ok att surfa i sängen. Målet är att jag ska lämna telefonen utanför sovrummet, men jag behöver skaffa mig en gammal hederlig väckarklocka först. Jag jobbar på det. Och apropå det; dags att gå och lägga sig.

Wow vilken dag!

Jag var helt slut i huvudet och kroppen var mer mörbultad än den varit på länge. Jag hade en så himla rolig dag och jag kan verkligen rekommendera denna workshop för dig som vill fördjupa dig lite extra i basövningar och hur löpare kan tänka för att på ett optimalt sätt få in styrketräningen som ett komplement i löpträningen. Rent kunskapsmässigt gav dagen som väntat inte just mig så mycket (Förutom hur jag kan programmera min styrketräning så att den synkar med min löpträning och dess olika faser på ett optimalt sätt, super!) men däremot gav det otroligt mycket på andra plan. Jag fick väldigt fint beröm för min teknik i framförallt marklyft vilket såklart är smickrande, men också väldigt bra feedback på vad jag kan fortsätta jobba med och så många bra så tips som kommer ta mig långt. Framförallt fick jag så himla mycket ny inspiration och en bekräftelse på att jag har både stor kunskap, bra kroppskännedom och bra teknik. Jag är helt lyrisk efter denna dag!

Läraren Pernilla Ohlsson, som innan hon började som utbildningschef på Urban Tribes jobbat med att utbilda personliga tränare både i Sverige och England under många år, är så otroligt kompetent, pedagogisk och inspirerande. Det var ganska varierande nivå och bakgrund på oss deltagare och vissa hade knappt styrketränat innan, men jag tror att samtliga känner ungefär som jag. Det var så fascinerande att se hur någon som aldrig gjort ett knäböj med skivstång eller ett marklyft bara på några timmar kan förbättra sin teknik så mycket genom Pernillas instruktioner och petande. Vilken kvinna!

Störst fokus låg på knäböj, frontknäböj och marklyft, men även utfall av olika slag, raka marklyft, rotationsövningar, chins med mera avhandlades under dagen, både teoretiskt och framförallt praktiskt. Och även om vi främst jobbade med lätta lätta vikter och jag endast belastade lite mer på marklyft (Där jag tydligen har teknik som är "exakt efter skolboken"! Jag blev så himla glad av att höra det!) så har jag träningsvärk i princip hela kroppen idag. Och sådan inspiration och pepp inför styrketräning som jag har nu har jag nog aldrig känt. Om jag inte hade haft sådan träningsvärk hade jag gått till gymmet direkt det öppnade idag typ. Nu ska jag nöta teknik, fortsätta stärka upp ländrygg mm som jag vet är min svaga punkt och så småningom lyfta riktigt tungt! Fast såklart är löpningen huvudfokus och styrkan ett komplement. Men det är nu jag ska bli mitt starkaste jag och så småningom mitt snabbaste jag. Utmaningen är bara att lyckas få till alla pass, få tillräcklig återhämtning och hålla mig frisk. Livet är ju lite mer än träning.

Styrkepepp

Imorgon ska jag på en heldagsworkshop med namnet "Styrka för löpare" som Urban Tribes ordnar. Jag tänker att jag kanske inte kommer lära mig så supermycket nytt rent faktamässigt men däremot få en massa tips och input dels på min egen teknik (supernyttigt!) och dels en del konkreta förslag på hur jag jobbar rent pedagogiskt med mina klienter vad gäller styrkan. Det är en del jag ibland känner att jag saknar full redskapslåda i. Att kunna saker i teorin är en sak, att kunna förklara på ett pedagogiskt och lättförståeligt sätt är en annan sak.


Denna workshop ihop med all kunskap och enorma inspiration jag får från mina härliga kollegor i Lofsangruppen gör att jag är sjukt peppad för en lång grundträningsperiod med extra mycket styrka! Det är nu jag ska bli starkare än någonsin och lägga grunden till farten som ska komma framåt våren. Det är nu det händer liksom. Heja!

Paus i springfabriken

En jättekul men intensiv helg är till ända. Jag tycker att mina pass och min föreläsning gick bra och jag hoppas att även deltagarna är nöjda. Eftersom jag i princip enbart jobbar med coaching online just nu så känns det extra roligt att få jobba "live"! Supergod mat (om än lite små portioner här och var), sköna sängar, mysigt spa, fina omgivningar och framförallt så härliga människor i teamet! Så mycket kunskap, erfarenhet och vilja att dela med sig. Jag gillar verkligen att få vara en del av detta!

Men nu är jag tillbaks i verkligheten igen. Jag bestämde mig för att ta en veckas springvila (förmodligen i stort sett total träningsvila frånsett yogan) för att ladda kroppen med ny energi efter en stressig tid. Nästa vecka tänkte jag köra igång igen lite försiktigt. Starta resan mot nästa säsong med en lång grundträningsperiod där jag ska experimentera lite för att se om jag kan hitta rätt nycklar för att ta några kliv framåt. Jag anmälde nyss mitt intresse för Berlin marathon och hoppas på att knipa en plats. Tredje gången gillt liksom. det är min tur nu!

Torekov

Efter nästan en hel dag i bil kom vi till sist på plats på Hotell Torekov. Jag har knappt varit i Skåne tidigare så lite extra spännande. Väldigt fina omgivningar och även ett fint spahotell. God mat och allmänt trevligt. Jättekul att få träffa alla andra coacher också.



Igår gick några av oss en liten promenad för att få andas lite frisk luft och röra på oss innan middagen och det är verkligen fint nere vid havet där en kan promenera genom fårhagar, se harar skutta förbi och allmänt fascineras över hur olika Sverige ser ut beroende på var en befinner sig. En sol på väg ner hann vi fånga på bild också.

På springbanan igen

Till min stora glädje verkar bacillerna ha vikt undan för denna gång. Så himla skönt att det inte blev något värre av det hela. Både igår och idag har jag vågat mig på korta och lugna pass på väg mot jobbet. Igår kändes det helt ok men jag var liksom seg. Idag kändes det ännu bättre med pigga ben och allmänt en fräschare känsla. Det tackar jag för. Det kan nog bli ytterligare något springpass under helgen men främst kommer jag stå vid sidan av och instruera andra.

Imorgon åker jag och större delen av Lofsangruppenteamet till Torekov och en inspirationshelg för våra klienter. Det ska bli superkul men jag är verkligen inte van att vara borta från barnen så länge. Det känns som att jag kommer längta ihjäl mig ungefär från dag två. Tänk föresten vad konstigt att Ester redan har fyllt två år. I lördags firade hon födelsedag och jag kan nästan inte förstå hur dessa år har kunnat gå så fort. Hur det röda och hjälplösa lilla knytet kunnat bli till denna pyttelilla men så pratiga och energifyllda minimänniska på så kort tid. För det känns verkligen som en kort tid. Men bevisligen är det ju två år. Galet.

Just nu och sen

Jag har två riktigt fullspäckade veckor framför mig med start igår. Det har visserligen varit mycket redan sedan en tid tillbaka, men nu känns det som att det är på väg att bli något slags nytt rekord. Det blir inte många minuters vila mellan uppvak och sänggående nu iallafall denna vecka då jag har en del (visserligen jättekul) saker att förbereda inför helgens träningsweekend. Nästa vecka har också stort in innehåll med bland annat en heldagsworkshop på lördagen. Också jättekul men lite fel i tid. Fast varför inte beta av allt på en gång och ta det lugnt sedan. Kanske lika bra.

Sen, när dessa två veckor är överstökade och jag förmodligen haft massa kul längs vägen, ska jag ta tag i min löpträning igen. Strukturera upp och lägga plan för nästa säsong. Tills dess blir det endast några lätta korta sköna pass när tid finns. Idag känner jag mig ungefär som vanligt igen och ska testa en försiktig tur på väg mot jobbet.

Det blir inget Hässelbylopp för mig i år heller

Nej, det blir en DNS för mig i år. Jag mår nämligen inte helt hundra. Jag hade lite halsont när jag vaknade men det är visserligen borta nu. Jag har känt mig lite allmänt hängig de sista dagarna och var rätt inställd på att behöva ställa in. Kanske låter det mesigt, men jag resonerar som så att eftersom jag ändå inte skulle haft någon supertid att vänta så tänker jag inte riskera något. Jag har nämligen inte tid att bli sjuk på riktigt. Väldigt mycket att göra och nästa helg ska jag på träningsresa (Med Lofsangruppen, vi ordnar en inspirationsresa för våra klienter och jag ska ha 3 pass och en föreläsning.) och då vill jag definitivt inte vara sjuk.

Det hade kanske gått jättebra att springa och jag hade kanske både sprungit på en tid jag känt mig nöjd över och jag kanske inte alls hade blivit mer förkyld. Men jag vill inte chansa. Jag har väl blivit gammal och klok kanske. Eller feg. Välj själv.

Så istället för att springa ska jag försöka krama ut det mesta ur denna fina höstsöndag. Vara ute, krama lite extra på mina barn eftersom jag kommer vara borta torsdag morgon till söndag kväll nästa vecka och allmänt göra saker som jag mår bra av. Inte tänka på hur tråkigt det är att inte mycket alls har gått som jag tänkt med löpningen denna säsong. För det kommer många, många chanser fler.

Intervallmorgon och framtidsfunderingar

Imorse var det riktigt kyligt ute. Barnen fick ta vinteroverall till förskolan och själv plockade jag fram västen för första gången sedan i våras. Var nära att ta vantar och pannband också, men jag hoppade det i sista stund eftersom jag förväntade mig att bli svettig. Och det blev jag. Men mest trött och flåsig. Som det ska vara vid intervallpass med andra ord.



Det finns egentligen inte mycket att säga om detta pass. Det gick varken jättebra eller jättedåligt. Ungefär som jag förväntade mig med ganska tung ryggsäck på ryggen på väg mot jobbet. Jag känner mig som vanligt rätt långsam men det är som det är just nu.

Jag har så mycket annat runt omkring mig i livet just nu och jag kan nog inte förvänta mig riktigt så mycket av löpningen som jag vill. Just nu. Förhoppningsvis ordnar saker och ting upp sig och framför allt hittar jag lite mer ro i mig själv och då kommer resultaten komma också. Jag försöker att inte känna någon stress utan tänker att det kommer när det kommer. Under många år hade jag en spikrakt uppåtpekande utvecklingskurva och det är väl helt enkelt fullt normalt att stagnera/ta ett steg bakåt ibland. Jag kommer igen!

Jag tror det kommer bli marathon även nästa år. Jag hoppas på en plats till Berlin marathon, tredje gången gillt sådär. Men om inte kanske jag provar på något annat nytt marathonlopp. Kanske blir det Stockholmsmaran också. Det enda jag vet är att jag är anmäld till Göteborgsvarvet och att det ligger tre veckor innan. I övrigt får vi se.

Ibland undrar jag om jag är riktigt klok

Jag tänkte göra det bästa av situationen och försöka bygga upp iallafall lite snabbhet i den här kroppen inför Hässelbyloppet nästa söndag. Därför kör jag från och med slutet av förra veckan väldigt få pass men enbart fart. Experimenterar lite med mig själv skulle en kunna säga. Hittills har det gått bra. Ja, jag har ju inte direkt visat upp några riktiga snabbhetstecken, men passen har känts ok och jag har genomfört enligt plan.

Idag stod 5x1000m på tur. Ett lite speciellt pass som jag alltid har lite ångest över. Förr körde jag oftast 6x1000m men nu när jag är i sämre form brukar det räcka med 5. Tusen meter är på ett sätt kort och bra men på ett annat väldigt långt. idag var det väldigt långt. fast om jag jämför med i söndags när jag körde 3x2000m är det ju kort förstås. Och tisdagens 4x1500m är ju också längre. Men ändå, idag kändes det långt.

För att få till så jämna intervaller som möjligt valde jag att springa fram och tillbaka på en relativt plan sträcka. Det blåste ganska mycket idag och åt ena hållet hade jag medvind medan det var motvind åt andra. Jag räknade alltså med att det skulle gå långsammare åt ena hållet. Det gjorde det också, men de första tre intervallerna gick ändå någorlunda jämnt. Men sen. Fjärde intervallen gick åt motvindshållet och jag tror även det var något lite mer uppför åt detta håll. Jag stod liksom still kändes det som. Och helt plötsligt dyker en brandbil (!) upp bakom en krök. Mitt på gång/cykelbanan står den så det blir till att springa ner halvt i diket för att komma förbi. Tappade flyt och fart och försökte öka lite den sista biten. Så dök hållet upp från ingenstans. Huggande obehagligt. Och så tog låten slut i öronen och jag fick höra min flåsande andning. Modet sjönk och snart dök mjölksyran upp. I armarna! Men då var jag snart framme.



Bara en intervall kvar. men pulsen ville inte gå ner och hållet fortsatte hugga. Efter de planerade 90 sekundrarna gav jag mig iväg ändå och det kan ha varit några av de vidrigaste dryga fyra minutrarna detta år. Huggande håll och tekniken hade jag helt tappad. Blåsig nästan pipig andning och inte många positiva tankar i huvudet.

Tillslut var jag dock framme. Helt slut. Under nedjoggen fick jag gå en lång sträcka på grund av håll och noll ork kvar. Och nu en timme efteråt är jag fortfarande darrig och svag. Men ingen kan säga att jag inte gjorde mitt allra bästa idag. Ibland undrar jag om jag är riktigt klok.

Helgen som var

Helgen som var gick så snabbt att jag knappt hann med. VAB med lillbarnet på fredagen visserligen. Med en fin tur i solen med springvagnen. En alldeles lagom tur på ganska pigga ben och nöjt barn.

Sedan blev det lördag. Jobblördag. Och efter jobbet var jag en sväng på gymmet och körde ett väldigt ostrukturerat styrkepass. Jag hade ingen plan alls utan bara hittade på lite efter hand. Ibland blir det så himla bra när jag gör så men i lördags blev det inte nåt särskilt. Men något gott gjorde det väl.

Men sedan då. Utnyttja min födelsedagspresent från Martin. Bo på hotell, äta utemiddag och till och med spaa lite. Mysigt. Men ironiskt nog vaknade jag ändå tidigt och slumrade bara lite de sista timmarna. Äta frukostbuffé, kanske det bästa med att bo på hotell.

Så hem till vardagen igen. Bamsegympa för storbarnet, städ och fix och utelek. Och ett intervallpass. 3x2000m i ett väldigt jämnt, om än långsamt, tempo. Tufft ändå. Första avsnittet av tredje säsongen av Bron på kvällen.

Det var helgen som gick och nu är även måndagen slut.

Skogsrus

Ingen bild på grund av att jag rusade så snabbt. Eller inte. Jag glömde helt enkelt.

Det är något visst med skogen ändå. Särskilt nu om hösten, som på ett sätt är min favoritårstid. Det är en del jag inte gillar med hösten men på det stora hela spiller det bra över. Mycket på grund av att jag då äntligen känner att jag kan andas fullt normalt efter runt 4 månader av astmakänningar. Luften, lukten, fukten. Lite lera under fötterna. Mörkret får dock gärna hålla sig borta.

Ikväll blev det en kortare runda i skogen, strax innan mörkret kom. Och som vanligt när jag springer runt det där skogsspåret runt hörnet har jag svårt att ta det lugnt. Och eftersom det är så kuperat att det ändå inte går att hålla pulsen nere tänker jag att jag lika gärna kan dra på. Sus kring huvudet och lite klafs om fötterna. Armar som måste parera i branta nedförsbackar, ben som måste ta i uppför. Lugn i sinnet. Ro i hjärtat. Jag älskar det.

Så blev det höst och mörkt och blött igen

Igår blev det för ovanlighetens skull dubbelpass. Bara två lätta sådana, men jag är inte riktigt van och blev så sjukt hungrig! Även idag har jag gått omkring med ett konstant sug i magen och hur mycket jag än stoppat i den har den inte blivit riktigt nöjd. Men det är ju bara att mata på så blir det nog bra till sist.

Idag blev det ett pass. Ett ganska snällt fartlekspass på väg hem från jobbet. Ryggsäcken var lätt och benen kändes visserligen inte helt på topp eftersom jag stått och gått mer eller mindre hela dagen (som de flesta dagar på vanliga jobbet) men de var ändå helt ok. Så egentligen inte mycket att klaga på där.

Jag klagar inte så mycket på det lätta regnet som föll heller, men däremot känns det lite motigt att det börjar bli mörkt så tidigt. Till viss del är det mysigt, men en annan del av mig får lite panik över att dagarna blir ännu kortare. Men nu är det ju så det är och vips kommer det vara december och det vänder igen. Skrämmande är vad det är. Kan vi inte stanna tiden lite. Bromsa den. Jag hinner inte med.

Superfin morgonjogg

Det är verkligen inte ofta jag får till morgonjoggar nu mer. Men igår kände jag mig sugen på det och bestämde att jag skulle ge mig ut om jag vaknade pigg. Och tänk, det gjorde jag. Visserligen somnade jag om en timme efter att ha blivit väckt vid sextiden först, men strax efter sju kände jag mig utsövd och hoppade i springkläderna. Kallt. Det var kallt och skönt. Uppfriskande. Strålande sol och dimslöjor över sjön. Så vackert. Och mycket otippat - bssarjoggenen var pigga! Jag fattar verkligen inte varför. Jag hade förväntat mig sega tunga ben och allmän morogntröttma. Mest med tanke på gårdagen men också på grund av att jag som sagt inte är så van att springa utan mat i magen just nu. Men ingen trötthet. Starka pigga ben och inte ens hungrig var jag. Jag som ofta är illamående av hunger om morgonen. Det var nästan så att jag tyckte att det var synd att slösa bort denna pigghet på en lugn och skön lufsjogg, men så är det. Jag sprang runt en del av sjön och njöt av att det är höst och lätt att andas. Skit samma att jag är så himla långsam numer. Jag älskar att springa och jag KAN springa och det är huvudsaken.

Topploppet 2015

Jo men jag sprang ett lopp idag faktiskt. Utan några som helst förväntningar men med tanken att få till ett bra träningspass. Och ja... Det blev ett väldigt tufft pass och det var tur att jag inte hade några förväntningar. Det var nämligen en riktigt tuff bana bitvis och jag tror jag tappade flera minuter i de långa, otroligt sega, backarna. Tänk brant uppför, lera som gör att du kanar bakåt i varje steg, lite stenar och mycket stenar. Inte riktigt min grej. Visserligen verkar inte mycket vara min grej vad gäller löpning nu mer. Jag är verkligen väldigt ur form. Utan egentlig anledning som jag kan se det. Men det är väl livet.

Tvåvarvsbana. Inte heller min grej. Särskilt inte när en vet att de där tuffa backarna ska tas en gång till. Knappt styrfart uppför men jag är som tur är snabb nedför. Det var ett rätt litet lopp och på andra varvet var det glest mellan löparna och jag har en tendens att alltid hamna med en lång lucka till löparen framför mig. Det tycker jag är tufft mentalt. Idag också. Men till min glädje knappade jag ändå in för det mesta och till och med uppför närmade jag mig vilket känns stort då jag är ganska kass på backar som sagt.

Jag kollade inte klockan mer än ett par tre gånger de första 2-3 kilometrarna utan hade som mål att enbart gå på känsla. Köra på så tufft jag kunde men strunta i tid och fart. Och med en snittpuls på 90% får jag väl säga att jag gjorde mitt bästa för dagen. Men, jag blev ändå lite besviken när jag kom i mål. 47:01, lite bättre än så trodde jag att jag kunde. I juni sprang jag Nike-loppet drygt 15 sekunder snabbare trots att jag hade flera växlar kvar och egentligen bara öste på sista kilometern. Visserligen är jag väl i (ännu) sämre form nu än då, men det säger en del om banan.

Menmen, slut på ursäkter. Jag är helt enkelt långt, långt, lång ifrån den nivå jag tidigare befunnit mig på. Men desto mer peppad på att fortsätta kämpa. Jag ger inte upp, jag ska tillbaks! Det får ta den tid det tar men det ska gå. Det bör gå, det måste gå.

4x5min, så lite men ändå så mycket

Ja, tänk att några få minuter kan vara så tuffa. Visserligen blir det ju en hel hög minuter tillsammans men ändå. 5 minuter går ju skitsnabbt när en tex är stressad på morgonen. Men så oändligt långsamt när pulsen är jättehög och mjölksyran börjar komma krypande. Samma men så olika.



Idag struntade jag i allt vad metrar och kilometrar heter. Allt vad fart och bra eller dåligt är. Bara sprang. Och gåvilade. Sprang. Och gåvilade. Och så vidare. 4x5 minuter med 2 minuter gåvila mellan. Jag kör oftast ståvila (eller joggvila om det är fartlek) men idag hade jag lite bråttom och behövde komma så långt som möjligt på väg mot jobbet och joggvila ville jag inte eftersom jag inte får ner pulsen lika effektivt då och därmed inte kommer fullt återhämtad in i nästa intervall och alltså inte orkar prestera mitt bästa.

Det gick ok idag. Inte snabbt, det är långt till fornstora farter, men betydligt bättre än i fredags. Det glädjer och ger hopp. Förr eller senare släpper det och jag tar ett skutt framåt. Jag hoppas på förr.

Mera intervaller

Jo, mera intervaller måste det bli om det ska bli några snabba ben igen. Dock är det ju så fruktansvärt omotiverande att köra när det går så tungt och långsamt varje gång. Jag försöker strunta i tider jag sprungit på, enbart gå på känsla och fokusera på teknik och flyt, men ändå. Ändå smyger sig tankarna om att jag är dålig, kass, slut. Och då går det givetvis inte så lysande heller. Så är det ju.

Igår. Klockan är strax efter halv sex. Jag kliver av tunnelbanan vid slussen för att springa resterande bit hem. Kunde ju visserligen ha sprungit ända från jobbet men ville undvika den värsta trängseln och alla rödljus i stan. Tassar iväg, kryssar mig fram längs Götgatan och så småningom är jag på bron upp mot Gullmarsplan. Springer en bit till, till arenan. Stannar och låter pulsen sjunka. Sätter av på första intervallen. Som på grund av en lång och brant nedförsbacke går snabbt. 500m enligt klockan (som jag litar lite si och så på). Vilar 2 minut. Sätter igång intervall nummer två. Tungt. Får kryssa mig fram. Skitdålig tid. Trean, också dålig. Svär över ryggsäcken på ryggen som väger några kilon. Över mina onda fötter efter dagens jobb. Skyller på grejer. Fyran och femman, flåsigt och syrigt. Bestämmer mig för att åtta stycken får vara mer än tillräckligt. Har gjort mer än hälften. Sliter på och börjar nästan gråta. Känner mig allt annat än snabb. Kroppsdelar far hit och dit och det måste se hemskt ut.

Till slut, efter en mycket långsam sista intervall där jag är totalt slut, är alla åtta klara. Stannar och deppar medan pulsen får sjunka. Joggar hem. Mår illa. Har ont i magen. Ont i fötterna. Riktigt deprimerad. Men. Nästa pass känns kanske lite lättare. Jag gjorde mitt bästa och mer kan jag inte göra. Jag är inte längre det minsta snabb och det är tufft att springa efter jobb och med tung ryggsäck. Nästa gång kanske jag får möjlighet att springa utan ryggsäck, med glada fötter. Då känns det förmodligen lite bättre. Kanske går det några sekunder snabbare också.

Veckans tips

Igår körde jag banintervaller igen. Ett riktigt tufft men också väldigt roligt pass som var snabbt avklarat. Ännu snabbare om du inte är då himla långsam som jag är (just nu). 3x5x200m. 30 sekunder vila. 2 minuter vila mellan serierna. Så alltså 5x200m med 30 sekunder vila. Vila 2 minuter och upprepa serien igen. Vila 2 minuter och upprepa en sista gång.



Jag kan meddela att 30 sekunder går väldigt snabbt och att jag ej rekommenderar att påbörja passet någon dryg halvtimme efter middagen. Jag var mycket illamående under den sista serien. Som tur var lyckades jag undvika en olycka. Det var veckans tips det.

En sådan där dag helt enkelt

Det började helt ok med en lagom stressig morgon, samarbetsvilliga barn och tid över att både handla diverse mellanmålsgrejer och köpa latte innan jag behövde infinna mig på jobbet. Men därefter gick det bara utför och jag blev på sämre och sämre humör ju längre in på eftermiddagen vi kom. Huvudvärken tilltog också.

Det var inget särskilt som hände men det var bara så trist så trist. Huvudvärk och deppiga tankar. Den planerade träningen ställdes in. Inga korta intervaller denna kväll inte.

En annan, mycket bättre dag, då det instruerades löpskolning.

Väl hemma igen var barnen osamarbetsvilliga och ungefär lika sura som jag. Trots att jag kom hem i tid till middagen vilket endast inträffar var tredje vecka. Suck och stön.

Men så återkom energin till sist ändå. Pussa godnatt med ett leende och även om det inte blev några intervaller så blev det en produktiv kväll på andra fronter. Imorgon blir något helt annat.

Glädje och sorg

Hurra! Det blev inte något värre av den där förkylningen och efter att ha tagit det lite lugnt i några dagar är jag åter på banan. Tänk om det kunde hända något på prestationsfronten nu också. Det hade gjort mig glad.

Annars är det mycket sorg just nu. Jag gråter och mår så dåligt över alla människor som är på flykt och över att det finns andra människor som inte vill hjälpa. Som på riktigt tycker att de själva gjort sig förtjänta över att leva i den lyx och överflöd de lever i och anser att andra får klara sig själva. Äckligt.

Dock är det ju otroligt rörande och glädjande att så himla många VILL hjälpa på olika sätt och att den senaste veckan, mitt i all sorg, ändå ger hopp om en vändning. Vi gör vad vi kan.

Höstmys

September månad och med ens kom hösten. Jag gillar nog det. Jag kan andas lättare när jag springer och den värsta orkeslösheten är borta. Jag är lite mer mig själv.



Ute regnar och blåser det och jag känner mig lite stressad över vardagen. Men samtidigt ser jag fram emot mörka kvällar med stora tekoppar, ljus och choklad efter friska springturer. Jo, det gör jag.

Det enda smolket i bägaren är att en förkylning smyger runt knuten. Hoppas dock på att lyckas lura bort den.

Distans med fartblock

Klockan är strax efter åtta på morgonen och ute är det nästan lite kyligt. Svalt. Så skönt. Jag känner på en gång att idag kommer det kännas bra att springa.

Tassar framåt riktigt lugnt till en början. Ökar så sakta tempot allt eftersom. Det känns fortfarande bra. Ett piggt steg och bättre flyt än på länge.

Vid 5,5km ökar jag tempot ett par snäpp ytterligare och håller en lite högre fart i 5km. Inget jättesnabbt och tufft utan bara en ansträngande känsla. Fokuserar mycket på tekniken. På slutet är det en del uppför och pulsen ökar något.

Efter 5km slår jag av på takten men eftersom en lätt blir fartblind efter att ha kört snabbare så går det inte jättemycket långsammare.

15,8km riktigt bra pass i benen. Och eftermiddagens blåbärspaj smakade så himla bra.

Ett kul pass jag hittade på medan jag höll på

Ledig fredag med barnen och vi drog såklart till MiniSats/Sats eftersom det är en sådan succé hos både barn och mig. Ibland vill barnen dit mer än jag...

Jag hade inte riktigt bestämt vad jag ville köra mer än att passet skulle innehålla utfall och hopp. Det är oftast så. Ibland har jag en någorlunda färdig plan men oftast vet jag bara vilken typ av övningar jag ska köra (tex basövningar, mer komplexa övningar, finlirsövningar, hopp etc) och så hittar jag på något allt eftersom. Idag blev det följande killer:

• 5min rörlighetsuppvärmning med pinne.

• Block 1: En cirkel 3 varv:
- Utfall fram 10st
- Utfall åt sidan 10st
- Utfall bak 10st

Redskap; medicinboll

• Block 2:
- Enbenshopp i fyrkant 3x10+10

• Block 3: Superset 3x10 av
- Bulgariska utfall m kettlebell
- Hög planka m benindrag

• Block 4:
- Boxjump 3x10

• Block 5: Superset 3x10:
- Utfallsgång m vikt över huvud
-Stjärna till stjärna (sidoplankor)

• Block 6:
- Burpees 3x10

Sedan var jag svettig, flåsig och lite mör.

Det var dagens tips det.

Snurriga tankar en onsdagskväll

Denna vecka kör jag en riktigt lätt träningsvecka. Inte för att det har tränats supertufft den senaste tiden, men det blir ändå en markant skillnad. Och idag var det dags för en lättdistans efter två dagars springvila. Och kanske går saker och ting ändå åt rätt håll nu för det kändes riktigt bra trots att jag jobbat en hel dag. Det går nog mot höst och bättre springförhållanden.



Som för den här blomman ungefär. Först inget alls, sedan mängder.

I övriga livet är det mycket som vanligt. Både roligt och mindre roligt. Mycket funderingar fast ofta blir de avbrutna och jag kommer liksom inte vidare. Jag står lite och stampar även där känns det som. Det är kanske meningen. Snart släpper motståndet och det snurrar på i rätt riktning på alla fronter? Jag tycker ofta att det brukar vara så. Som att allt hänger ihop och när det är motigt så är det riktigt motigt men så helt plötsligt släpper allt och då släpper det ordentligt. Det blir spännande att se när det händer. Inte om. När.

Ett bra och några dåliga

Så har ytterligare en vecka gått i ilfart och imorgon börjar tredje jobbveckan efter semestern. Jag tycker inte om att det går så fort.

Som rubriken antyder har det blivit några dåliga pass sedan sist, men de tänker jag inte lägga någon större vikt vid utan istället fokuserar jag på det (enda) bra passet. Ett intervallpass i stegform som jag körde i torsdags.

Egentligen gick det inte särskilt snabbt, men känslan var bra. Mycket bättre än den varit det senaste så än finns det hopp. Tyvärr blev passet lite hattigt och ofokuserat på grund av diverse "hinder" på banan.

Tanken var 1000-900-800-700-600-500-400-300-200-100m och det blev det också. Ungefär. På banan stod nämligen några fotbollsmål, det var folk och bollar i vägen och allmänt stökigt. Så det blev lite på ett ungefär och inte så jämnt och med något flyt. Men ändå, känslan var bra. (Vilken en exempelvis inte kan säga om kvällens korta långpass. så fruktansvärt segt.) Det gillar jag.

Efter en långhelg i Småland med Astrid Lindgrens Värld och bröllop är det nu slut på semestern på riktigt. Samtliga i familjen är på sina jobb och förskolan och det är vardag på riktigt. Igår sprang jag ytterligare ett pass långa intervaller mot jobbet (4x4min denna gång) vilket inte blev någon uppmuntrande upplevelse. Men jag har faktiskt lärt mig att strunta i det nu. Jag kämpar på så släpper det väl förr eller senare. Loppen jag tänkt anmäla mig till har jag ännu inte kommit ihåg att ta tag i, men det kommer. Jag kommer springa dem utan krav och förväntningar. Kanske överraskar jag och springer bra, vem vet.



Nu till något roligare; i lördags blev jag moster! Jag blev "plastmoster" i våras men nu blev jag det äntligen på riktigt! Till en pytteliten August som jag ser fram emot att lära känna. Barnen är mycket pepp på att få träffa honom till helgen. Om de håller sig friska vill säga. Ester säger att hon ska "bära bässi". Nja, det får nog vänta sa jag :)

Kortvecka, vilken lyx!

Tre dagars jobb är en ganska lagom mjukstart efter den veckors semester. Det räckte alldeles utmärkt för jag har varit lite trött om kvällarna faktiskt. Igår lite extra trött då jag sprang ett (visserligen kort, men ändå) långpass till jobbet vilket genererade i ännu mer svullna fötter och ben än vanligt. Jag är väldigt känslig och svullnar lätt. Av värme, ansträngning, att vara stående och gående en hel dag osv. Kombinationen värme, stående/gående OCH dessförinnan ansträngning resulterar i värkande fötter. Men nog om det.



Hittills har träningen flutit på som planerat, även om både måndagens och gårdagens pass slet mer än de borde. Men så är det just nu helt enkelt. I tisdag blev det en sen återhämtningsjogg genom en skymmande sommarkväll efter middag på stan med fin vän. Den slet såklart inget alls utan gav endast energi och fräschade upp benen lite. Snigeltempo och riktigt låg puls, precis som det ska vara på en återhämtningsjogg. Kort också.

Idag har jag jobbat hemma med mina klienter några timmar, men jag har också hunnit med ett styrkepass på gymmet. Familjen är i Småland så jag har bara haft mig själv att sköta de senaste dagarna vilket märks på både det ena och det andra. I eftermiddag åker jag efter. Kortvecka, vilken lyx!

Dags för rutiner igen

Oj, sedan sist har jag både hunnit med fyrahundringar på bana (gick ok efter att jag sänkt kraven till ett minimum och inte körde på max) och tusingar till jobbet. Det senare var alltså idag. Det gick väl också ok om en med det menar att jag genomförde enligt plan och överlevde. För det gjorde jag. Dock var ju själva resultatet inget att hurra för direkt, men jag övar mig i acceptans och tänker att det var good enough.



Så var det alltså dags för vardag och rutiner igen. Både trist och lite skönt. Jag är ju egentligen en rutinmänniska. Men nog kunde jag tänka mig ytterligare några veckors ledighet, så är det ju. Vilken tur då att jag mjukstartar med bara 3 dagars jobb och att det inte existerar någon förskolelämning, barnen och pappan är nämligen hemma även denna vecka. Imorgon åker de till Småland och på torsdag kväll, efter min Lofsangruppenjobbtorsdag, åker jag efter. I helgen ska vi gå på bröllop vilket ska bli kul (trots att jag har lätt panik över vad jag ska ta på mig. Större delen av garderoben består ju av träningskläder nu mer...).

Nästa vecka börjar vardagen på riktigt och jag ska även bestämma mig för vilka lopp jag ska springa under hösten. För jo, trots att jag är väldigt ur form tänkte jag ändå fixa några mål att lägga upp träningen efter. Hässelbyloppets 10km får bli huvudmål och så tänkte jag mig även några fler som kul på vägen. Jag inser dock att det till och med jan bli svårt att nå säsongsbästa - om inget under sker. Men hoppas gör jag såklart.

Jag är bra på att ta ut mig (men inte på att springa snabbt)

Åhåjaja. Inte är jag i någon vidare springform inte. Kanske inte helt oväntat i och för sig efter sjukdom och dessförinnan lite återhämtningspaus efter maran och så astmaproblem och allmänt ovillig kropp på det. Fast jag måste medge att jag tycker att det är fruktansvärt irriterande. Jag vill vara så snabb som jag har varit ju.

Idag sprang jag ett pass tröskelintervaller på 3x2000m som gick så himla kasst. Jag orkar inte ens komma ihåg några detaljer, men väldigt trött blev jag och väldigt långsamt gick det (med tanke på sträcka). Jag ville bara lägga mig ner och grina, men fullföljde trots massivt psykiskt motstånd. Konstaterade sedan att jag kanske borde bli njutspringare på heltid. Jag är en njutspringare, men jag vill också kunna vara en prestationslöpare uppepå.

Jag har två alternativ; Antingen ger jag upp och blir en heltidsnjutare eller så biter jag ihop och kör på tills det lättar. Egentligen ett ganska lätt val. Även om det kräver sin kvinna. Jag har några darlings jag måste döda på vägen dessutom.

Nästa tuffa pass blir förmodligen fyrahundringar på bana. Det kan bli intressant. Och förmodligen blir jag lika trött då och springer säkert lika långsamt (förhållandevis).

Slutspurt

Nu är vi hemma igen och jag är verkligen inne på slutspurten av den här sommaren. Eller iallafall semestern. Sommar kanske det är ett tag till. Idag har det till och med varit soligt hela dagen. Inte blåst, inte regnat. Knappt några moln heller och inte för varmt. Perfekt sommarväder om du frågar mig.

Sista semesterveckan och jag tänkte köra igång med lite tuffare träning igen. Än är jag inte anmäld till ett endaste lopp, men jag tänkte ändra på det nu snart. Ska bara hitta en stund jag prioriterar till att grotta ner mig i vilka. Klart är dock att det (mest) blir kortare lopp.

Det blir lite mjukstart denna vecka, men lite bättre struktur och lite mer eftertanke blir det. Ska även sätta mig ner och planera träningen för resten av säsongen. Att planera andras träning har haft en tendens att gå före nu ett bra tag. Men nu är det dags att tänka lite mer på mig själv känner jag. Hög tid.



Avslutningsvis blev det ännu en somrig springtur med avslutande dopp ikväll. Tänk vilken lyx att ha sjön nästan runt knuten. Trots att jag bor typ 800m från tunnelbanan. Gillas!

Skog och lugn

Jag är i Värmland under några dagar. Vi går till skogen och plockar blåbär, springer lite, blir serverade mat och har det allmänt slött. Jag har varit trött de senaste dagarna så det passar ju bra. Jag tar det lite lugnt med träningen då jag inte känner mig helt hundra. Jag var bra, men de senaste dagarna tycker jag att jag fått lite bakslag. Så jag känner efter lite, tar en dag i taget och tränar lite lätt om det känns bra.




Jag är så trött på det här nu, jag vill ha tillbaks den där snabba, lätta känslan jag hade för tre år sedan. Jag är ju på god väg, förlåt var på god väg, men nu känns det långt borta igen. Men som vanligt gäller väl tålamod och tillit. Även för mig.

Äntligen som vanligt

Nu har jag hunnit avverka 2 lätta distanspass och 2 styrkepass och känner mig äntligen som vanligt igen. På springfronten tar jag det lite lugnt denna vecka ut och kör ingen fart förrän nästa vecka. Dock har jag ändå hunnit med ett fint pass med badpaus samt att båda styrkepassen varit riktigt bra. Trots att jag båda gångerna ännu inte bestämt vad jag skulle köra när jag kom till gymmet.



I torsdags körde jag ett pass med enbart egen kroppsvikt (+ några hjälpmedel). En del stabiliserande övningar och några mer styrkebetonade. Det blev ett bra pass som jag fortfarande känner av. Idag fick jag till ett riktigt pulshöjande pass bestående av två cirklar med fem övningar i vardera cirkel. Varje cirkel kördes tre varv med minimalt med vila mellan övningarna och ca två minuter mellan övningarna. Varje cirkel innehöll minst en bål och/eller höftstabiliserande övning, en plyometrisk övning och ett par mer rent styrkebetonade övningar. Jag blev svettig och lite flåsig kan jag meddela. Under tiden var barnen på MiniSats eftersom pappan är på annan ort. "Det ä loligt på minitats" som Ester säger. Det är bra att ha barn som vill dit och därmed kan få mig att köra mer styrka.

Tillbaks i stan och kanske tillbaks i springskorna

Den här bloggen börjar verkligen bli något annat än den en gång var. Visserligen inget fel i det, livet förändras och den med mig. Dessutom är det väl bra med förändring. Varför fastna i samma lika? Nåväl. Några planer på att sluta har jag dock inte. Text kommer när jag har lust att skriva helt enkelt Ibland flera dagar i rad, ibland med en veckas mellanrum. När jag lyckats komma till ro och få ner tankar på pränt finns en hel del att skriva. Frågan är bara när.




Nu är jag i alla fall tillbaks från Gotland och förhoppningsvis är jag även frisk. Något Gotlandsspring blev det tyvärr inte till min stora sorg. Men igår vågade jag mig ut på en kort och väldigt lätt tur. En tur med promenad i uppförsbackar för att verkligen hålla pulsen nere och stressa kroppen ifall den inte skulle vara med på noterna. Men jag vet inte jag. Pulsen var faktiskt lite väl hög i förhållande till farten. Dessutom kände jag mig lite sämre igen på kvällen. Så jag får vänta någon dag ytterligare innan jag vet om jag är tillbaks i springskorna igen eller inte. Otroligt seg sjuka det här. Nu har jag visserligen inte varit förkyld sedan i höstas, men jag kan ändå inte låta bli att sura. Jag känner mig stressad över att semestern snart (ok, 2,5 veckor kvar, men ändå) är slut och att jag varken har fått njuta av riktig sommarvärme med bad och kvällar utomhus eller svettigt sommarspring (som jag visserligen inte gillar...). Menmen. Det får väl bli nästa år.

Jag är på Gotland (men har fortfarande ont i halsen)

Jajjamen. Vi är här tillsammans med en annan familj vars två barn är exakt lika gamla som Sixten och Ester (det skiljer en månad respektive tio dagar mellan dem) så det är roligt men intensivt. Vädret har hittills varit lite sisådär dock. Och halsen har jag fortfarande ont i så jag börjar tvivla på att det kommer bli något spring här. Så himla surt. Men jag har till och med tisdag på mig så jag hoppas fortfarande.



Vi kom hit igår kväll och då hann vi inte mycket mer än att äta middag, men idag har vi spenderat hela dagen på Fårö. Dock var det väldigt blåsigt och molnigt större delen av tiden. Men lite grejer hann vi ändå avverka. Och när vi kom hem igen och hade ätit middag så blev det faktiskt ett snabbt dopp i havet där vi bor. Helt ok temperatur, men eftersom det är så kyligt i luften blev jag lite nerkyld ändå. Så nu blir det upptining med filtar och rosé. Kvalité.

Så kom (en del av) förklaringen

Jo. I söndags vaknade jag med halsont. Inga andra förkylningssymptom förutom halsont. Men likväl, halsont. Därmed blev det slut på träning för ett tag. Fast i söndags var vi ändå i Kolmården hela dagen så just då gjorde det inte så mycket.


Igår var det dock ännu värre och jag hade rejält ont framåt kvällen. Och efter ännu en natt med för lite sömn kändes det inget vidare i morse heller. Men nu känns det faktiskt lite bättre så kanske, kanske är jag bra imorgon. Men jag ska inte hoppas på för mycket tror jag.

Ett misslyckat intervallpass

Jag springer på men någon vidare form kan jag inte påstå att jag hittat. Men så är det ju sommar också. Min sämsta springtid med allergi och astma. Jag tycker att det är väldigt tråkigt att hela min första semestervecka har regnat bort, men just i springsammanhang ska jag inte klaga. Fast igår hjälpte det inte alls.

Jag lyckades tajma in springet mellan två störtskurar vilket var en himla bra tajming, men å andra sidan började solen skina och det blev lite som en ångbastu. Inte mitt bästa springväder. Men men.

Uppjoggen kändes ändå riktigt bra. Benen kändes pigga och även mentalt kände jag mig laddad för att köra 5-6 tusingar på bana. Men det gick så himla dåligt.



Första intervallen gick visserligen helt ok och även den andra blev, om än något i underkant, godkänt sett till tid. Men känslan. Matt och syrig och famförallt flåsig. Andningen blev pipig och pulsen ville inte gå ner under vilan. Under 66% gick den aldrig trots 2min ståvila. Avvägde att avbryta redan efter andra men tänkte att jag kör en till. Den gick ännu sämre och nu var jag redo att bryta. Fast så tänkte jag att fyra stycken ändå är ett mer ett helt pass och att jag kan köra igenom i lite lugnare tempo och endast fokusera på teknik och flyt. Så jag gjorde en fjärde. Som gav mig syriga ben redan efter ett halvt varv, trots lägre fart. Kämpade mig igenom men mycket mer var det inte. Kass fart och så dålig känsla.



Tog en alldeles för kort nedjogg på 1,3km, men jag vile bara hem. Så himla tråkigt. Men nästa gång kanske det går bättre. Bita ihop och kämpa på är ju det en får göra. Tids nog släpper det. Med bättre nattsömn och lite mindre mental stress i tillvaron.

Styrkepass med fokus knäböj

Vårt MiniSats har varit stängt för renovering i en och en halv månad men nu är det öppet igen till allas stora glädje. Ja inte för att vi skulle ha hunnit varit där jättemånga gånger under denna tid, men ändå. Nu är vi lediga och så länge vi är hemma passar detta bra dom dagens utflykt dagar med sämre väder. Så nu på förmiddagen gick vi dit, de två små och jag.

Det var glada miner över den utökade ytan men samma välkända leksaker. Jag kunde med gott samvete gå ner i styrkegymmet och genomföra mitt knäböjspass. Ett pass som ändå gick väldigt bra. Jag är inte särskilt stark i knäböj nuförtiden, men nu ska jag ändra på det tänkte jag. Och verkligen börja från grunden med rätt djup och korrekt teknik hela vägen. Då krävs inte så stora vikter. Vill du härma så kommer passet här, dock utan vikter eftersom vi alla är olika. Och ursäkta för min svengelska...

Uppvärmning: rörlighet med pinne 5min + Over head squat med pumpstång 3x10st

Fokusdel:
• Frontsquat med skivstång 3x10st
• Vanliga benböj (stången på axlarna), lite tyngre vikt än i förra övningen 3x8st

Lättare cirkel med kettlebells. 2 varv utan vila - 10 av varje/på varje sida:
• Utfall åt sidan m rotation (lite lättare vikt)
• Sving (tung vikt)
• Windmill (lite lättare vikt)
• Enhandsrodd med boll som stöd (lite lättare vikt)

Magkontrollövningar:
• Sidliggande arm- och benlyft 30sek/sida
• Magtunneln 60sek

Några utförligare förklaringar hinner jag inte med just nu, men fråga gärna om du undrar om någon övning.

Jag glömde också att fota så Ester får illustrera dagens fokusövning:



Något program på Barnkanalen med en liten kortkort träningssnutt som testades av dem båda. Ester ligger lite efter dock :)

Badpremiär gånger två

I lördags jobbade jag sista dagen. Igår firade jag in semestern med att hinna en hel del. Uppdatera min sommargarderob med några plagg men framförallt blev det badpremiär. Två gånger till och med. Först var vi iväg hela familjen en snabbis. Vi har sjön nästgårds och badplats en kilometer från dörren. Smidigt. Det blev dock bara ett snabbt besök denna gång då det närmade sig middagsdags. Men ganska varmt i vattnet och alla nöjda.


När kvällen kom och barnen skulle läggas stack jag iväg ut på spring. Backintervaller stod på schemat och jag bestämde mig för att ta mig ner till sjön och springa längs den bort till en kort backe jag spanat in. Väl där blev det tjugo vändor upp och ner. Lite längre vila efter var femte. Ett bra pass. Men det bästa av allt kom efter. Det var när jag stannade till vid badplatsen, gick ut på bryggan, drog av allt utom trosor och bh och hoppade (ok, tog stegen) i! Så himla skönt! Jag blev nästa lite hög och detta kommer att göras om, var så säker!

Den är här!

Sommaren alltså. Stort gilla på den! Men med ett stort minus på att jag inte kan springa i värme.

Snabbdistans imorse. Med ryggsäck på ryggen för näst sista gången innan semestern. Så tungt att det är lika bra att glömma. Men jag är nöjd över att jag genomförde enligt plan och lyckades strunta i att tempot var förhållandevis lågt. Bra där.


Imorgon jobbar jag sista dagen på ett tag. En sådan längtan! Nu ska jag ta till vara på de här dagarna. Alla. Träna en del men framförallt spendera tid med de tycker allra mest om. Läsa och kanske skriva. Sola och bada. Yoga och springa. Äta en massa goda middagar som ska få ta extra lång tid. Sluta vara så himla uppstressad som jag lätt blir i en hektisk vardag.




Men först ska jag springa ett kort långpass till jobbet och jobba min sista dag.

Stark på lunchen

Inte särskilt motiverad, det kan jag inte säga. Nej, snarare ganska trött. Men jag bestämde mig, halvsprang iväg och bara gjorde. 30min styrka med fokus på marklyft. Efteråt var jag väldigt mycket piggare. Om än svettig och trött på ett annat sätt. Och faktiskt kände jag mig lite stark. Heja mig!

Jag sprang ett lopp ikväll

Jajamen. Jag fick en startplats genom jobbet och tänkte att jag kör på kul. Jag har varit anmäld länge men bestämde att jag skulle starta först på morgonen idag. Jag hade sagt att om det är fint väder så springer jag och det var det ju. Därför sprang jag.



Målet var att springa på i en fart som gav ett bra träningspass men som var en bra bit från max. Att kunna se mig om och uppleva loppet istället för att flåsa och ha blodsmak i munnen. Det lyckades jag med. På grund av lite tungt att andas flåsade jag lite ibland och den sista kilometern blev det faktiskt lite spurt, men i övrigt höll jag mig till planen. Och njöt av att få springa på pigga ben genom Stockholm en solig junikväll.

Av någon anledning fick jag inte starta i första startgrupp utan hamnade i den andra (till skillnad från de flesta andra jag känner som sprang). Det gjorde att det var väldigt trångt i början. De första fem hundra metrarna kunde jag knappt jogga och fram till 2km fick jag bromsa rejält. Så det var tur att jag inte hade tänkt springa för pers. Men sedan lättade det och jag kunde springa på i ett skönt tempo. Jag sprang om tjejer i stort sett hela tiden trots att jag hade flera växlar kvar. Det ger självförtroende! Men nog om skryt. Höga 46min stannade jag klockan på i mål. Nöjd över att ha lyckats bromsa mig själv ända fram till 9km. Heja mig. Det blev ett bra träningspass och en del av resan mot en snabbare version av mig själv.

Hemgjord glass

Varför har jag inte gjort egen glass tidigare? Eller alltså, jag har gjort isglass, smoothieglass och bananglass många gånger. Men inte riktig. Jag trodde nog att det var svårt. Det är det inte!



Vispa 2 äggulor och 0,5dl socker poröst. Vispa 2 äggvitor till ett hårt skum i en annan bunke. Vispa 2dl grädde ganska hårt i en tredje bunke. Hacka lite mörk choklad samt plocka fram något kryddmått vaniljpulver. Blanda allt försiktigt och häll i formar eller en bytta. Frys några timmar. Ät!

En hemjogg kan vara allt en behöver

Jag sov väldigt dålig i natt. Det betyder ofta att mitt humör och min inställning till livet inte är den allra bästa. idag var inget undantag. Morgonen var i och för sig oväntat bra och vi kom iväg till förskolan utan något gnäll på någon front alls. Jag kom iväg mot stan och hann jobba med mina Lofsangruppen ett tag innan det var dags för vanligt jobb. Alltid roligt. Givande. även första timmarna på vanliga jobbet var bra men någon gång efter lunch kom tröttheten ikapp mig och jag blev bara så trött och sur. Dumt när en behöver vara trevlig. Men det är ju bara att bita ihop och göra och slutet av dagen var ändå helt ok. Och sen. Då var det dags för spring!

Bild från igår när jag också var trött. Men inte på grund av dålig nattsömn utan eftersom jag sprungit norska fyror.

Fast först lite tunnelbana. Klev av knappt halvvägs hem. Andades in. Startade klocka och ljudbok. Andades ut och tassade iväg. Tass, tass, lufsjogg steg för steg. För varje steg lite bättre till mods. Grönt, så grönt överallt. Perfekt springtemperatur och till och med lite sol. lagom tills jag var hemma var jag pigg igen. Ibland behövs inte mycket. En hemjogg kan vara allt en behöver.

Min lata rumpa

Igår sprang jag ett lite längre distanspass i lite högre fart. Inte hög fart som i snabbt, eller tröskelfart eller så, men snabbare än vanlig lättdistansfart (lite slaskzonsvarning så jag brukar inte köra denna typ av pass så ofta). Och lite längre men inte tillräckligt lång för att få kallas långpass (utifrån mina förutsättningar). Drygt 15km i ca 5:20-fart. Det var rätt varmt när solen var framme men gick på det stora hela bra. Bra känsla.

Den senaste tiden har jag jobbat mycket med att väcka liv i min lata rumpa som lätt lägger av och låter andra muskelgrupper göra jobbet. Jag har lagt mycket fokus på aktiveringsövningar och även en del tyngre övningar för framförallt rumpan när jag styrketränat och jag har strävat efter att koppla på sätet ordentligt när jag sprungit. Men det har gått segt och ofta har jag inte märkt särskilt stor skillnad. Men så idag kände jag äntligen att något har hänt. Igår kämpade jag stenhårt hela passet och äntligen verkar den där lilla rumpen fattat vad den ska göra! Idag har jag varit trött och lite stel i sätet och på lunchstyrkepasset märktes tydligt att rumpan är lite sliten. Det var på tiden. Vi får se hur det känns att springa långa intervaller till jobbet imorn. Det blir spännande. På återseende!

Midsommarrapport

En regnig midsommarhelg är till ända. Fast idag har det i och för sig inte regnat en enda droppe. Inget toppväder direkt, men betydligt bättre än midsommarafton och igår.



Midsommarafton regnade det i princip konstant där vi befann oss. Men det blev en bra dag ändå. Nuförtiden kretsar ju det mesta kring barnen, till skillnad mot för bara fem år sedan då det inte fanns några barn i detta midsommargäng. Nu finns sju. Förr dracks det öl och rosé och spelades fotboll och solades. Öl, rosé dricks det visserligen nu med men i väldigt måttliga mängder. Fotboll spelas också, om än inte i år (regnet). Men mest blir det att hålla koll på barn och vara glad om en får sitta och prata någon minut i taget. Men det har ju sin charm det med. Vi brukar gå iväg till ett traditionellt firande med dans runt stången och allt som hör till, men i år hoppade vi det. (Regnet...) Barnen kollade på Mamma Mu istället och vi vuxna hann prata lite med varandra. Det gäller att vara smart. Och sedan lekte vi i regnet innan obligatorisk grill. Då hade det nästan slutat regna. Bra tajming.



Resten av kvällen blev det jordgubbstårta, läggning av barn och till sist lite vuxenhäng. Det är sällan jag är uppe längre än till klockan 23 numer, så när klockan var 01 och vi gick och la oss var jag riktigt trött. Klockan 05:30 när Ester vaknade ännu tröttare. Men natten till idag sov jag riktigt bra och dessutom till 07:30 så nu är jag på banan igen. Och har avslutat en ganska bra träningsvecka. Fortfarande lite lugnare än vanligt, men innehållandes bra pass. Lite fusk med styrkan bara, men det tar jag igen veckan som kommer.

Glad midsommar!

Jag är på väg mot traditionsenligt midsommarfirande på östkusten. Trist att det ska regna hela dagen men vi får det nog bra iallafall.



Inget spring idag men under veckan har jag varit ute på flera sköna turer. Imorgon blir det en ny.

Glad midsommar!

Springa snabbt

Så var det gjort det där första fartpaset efter maran. Ett pass som liksom får sätta startvärdet på en ny träningsperiod. Kalla det testpass om du vill. 5km snabbdistans.



Det var inga stora förväntningar jag hade och riktigt tufft var det. Men jag tycker nog att det gick bättre än väntat faktiskt. Jag flåsade som om jag var på väg att trilla ihop och skorna var stela och klampiga. Kroppen lite spretig och ovan, men känslan ok. Idag var det inte främst benen som begränsade utan flåset. Astman delvis.



Totalslut var jag efter att ha avslutat i lång seg backe och den långa nedjoggen hem kändes inte alls särskilt lätt. Men om några dagars vila och lätt löpning är jag nog redo för ytterligare lite fart. Fast jag måste påminna mig själv om att även denna vecka ska vara en lättare en.